Baked oatmeal – Baked oats

baked oatmeal recept baked oats bakad havregrynsgröt noll points viktväktarn

En rätt som jag första gången åt som frukost, när jag tillbringade 2 fantastiska veckor i Amish-land och Mennoniter i Pennsylvania. Ett underbart vackert landskap med underbara människor. Det är en lugn livstil som ger ro i själen och ett landskap som tar andan ur en med öppna, böljande, frodiga slätter. Ett ställe där jag kunde levt med min familj resten av livet, men nu är vi svenskar, så får hålla oss till att drömma oss dit!

På svenska kan rätten enklast beskrivas som havregrynsgröt i ugnen och den variant jag åt första gången hade färska persikor som smaksättning. Här hemma får jag hålla till godo med de frukter som finns att tillgå och jag har använt äpple och banan i min. Det fina är att den går att anpassa till viktväktar-tänket och äter du enligt lila plan, så är en bit 0 smartpoints!

baked oatmeal recept baked oats bakad havregrynsgröt noll points viktväktarn

Ingredienser (12-15 bitar)

2 äpplen (hackade eller grovt rivna)
1 banan (mosad)
1/2 tsk salt
2 tsk kanel
2 tsk kardemumma
2 tsk bakpulver
5 dl havregryn
2 dl 0%-fett yoghurt
1 dl lättmjölk
4 ägg
2 tsk olja (till formen)

baked oatmeal recept baked oats bakad havregrynsgröt noll points viktväktarn

Gör så här

Sätt ungen på 175 grader.
Smörj en ugnsfast form.
Blanda alla ingredienserna.
Häll ut degen i formen.
Säg: ”Hej Google – sätt timern på 30 minuter!”

Skär i bitar och ät till frukost eller som fikabröd.

baked oatmeal recept baked oats bakad havregrynsgröt noll points viktväktarn



Ibland känns shoppingen lyckad

Jag och maken hade vägarna förbi Coop Forum idag, så vi gick in för att titta om de hade någon mellanstor resväska, då hjulen på min gamla håller på att ge upp. Vi hittar då en knallgul (bra färg som sticker ut på bagagebandet!) och dessutom till halva ordinarie priset. Självklart köpte vi den. Vi konstaterade också att hur resväskor mäts i centimeter varierar mellan tillverkare och vissa mäter inklusive hjulen och andra exklusive hjulen. Tänk så barnsligt glad man blir när man känner att man gör ett riktigt fynd.

På vägen ut genom kassorna frågar jag om vi inte ska köpa något lite extra gott till ikväll. Kanske för att det just framför kassorna finns massor med sockerfritt godis, och då menar jag massor i både förpackat och i lösvikt. Efter att ha stått en stund och funderat, lockats av de många goda smakerna men läst innehållsförteckningen och antal kalorier, så traskar vi istället iväg och köper färdiggrillad kyckling. Visserligen säger viktväktarna att grillad kyckling ger några smartpoints, men nog känns det bra mycket nyttigare med kyckling än att äta en massa kemikalier som smakar hallon, lakrits eller choklad. Stolt över att sockersuget inte tog över, utan att jag själv kunde välja något annat. Det kändes väldigt roligt och stolt över mig själv när vi passerade kassan.

Jag börjar nog äntligen förstå vad viktväktarna menar, då de pratar om ”smarta val”.

Dessutom så hade vågen efter att ha stått nästan still i ett par veckor gjort ett rejält hopp nedåt de senaste dagarna. Jag är så glad, varje gång jag får bekräftelse på att mitt hårda jobb faktiskt lönar sig.

Speciellt stolt över att ha stått emot sockersuget är jag efter att ha genomlidit i princip ett helt dygn med rejält fysisk längtan efter socker denna vecka. Det var Halloween i torsdags och vi fick besök av grannskapets utklädda barn. Som vanligt hade vi glömt bort att förbereda oss för denna godisutdelning, så vi letade i skåpet och där hittade vi Jelly Beans. Under min cellgiftsbehandling var periodvis just Jelly Beans det enda jag fick i mig, så det fanns alltid en reservpåse hemma. Allt delades inte ut de små skeletten och Drakulas som dök upp under kvällen, så påsarna stod där på köksbordet och varje gång jag gick förbi så fullkomligt skrek kroppen och längtade efter att få äta upp dessa sockersöta sockerstinna underbart goda små godisar. För att få någon sorts slut på plågan, så ställde jag in påsarna utom synhåll i skafferiet. Det fysiska suget satt dock fortfarande kvar och det var nästan obehagligt hur hårt sockersuget drog och vilken kraft det hade. Jag red dock ut stormen och cirka ett dygn senare kände jag mig normal igen och hade inte längre någon sorts längtan efter godis. Att ha tagit bara en eller två hade inte hjälpt, då jag längtade efter att få den där riktiga sockerkicken, som en rejäl dos godis ger.

Sockerfritt gelégodis – recept

viktväktarna godis geléhallon geléhjärtan sockerfritt

Godis som är helt sockerfri, glutenfritt och fettfritt och som ger 0 smartpoins hos viktväktarna, finns det? Jajamensan. Jag gjorde några som ser ut som och smakar så likt geléhallon du överhuvudtaget kan komma. Enkelt och snabbt recept till råga på allt.

1 dl fun light jordgubb
1 dl vatten
2 msk gelatinpulver (eller 4 gelatinblad)

Koka ihop allt tills gelatinpulvret är väl upplöst, vilket inte tar lång tid. Se till att röra om också, så att inga klumpar är kvar.
Häll sedan upp gelén i små formar. Här kom min kastrull med hällpip till väldigt bra användning.
Jag använder mig av IKEAS chokladformar som är gjorda i silikon och med både rund- och hjärtform.
Ställ in i kylen så att gelén får stelna.
Tryck ut godiset ur silikonformen och ät dina geléhjärtan och njut.

Bananomelett / Bananpannkaka i micro

Spisen var upptagen av vår slökokare som sakta ordnar kvällens middag, så jag behövde hitta ett annat sätt att göra mina bananpannkakor. Micron är min räddning och jag tänker att det borde fungera att tänka mer omelett är pannkaka. Jag vispade ihop en smet och lade den i omelett-formen från Tupperware. Jag har provat en gång tidigare att göra samma sak och att lägga på locket, men då stannar alldeles för mycket vätska kvar i formen och det blev bara svampigt. Så jag använder idag enbart den undre delen.

Det fina med bananpannkakor (och i detta fall bananomelett) är att det spelar nästan ingen roll vad du blandar ner, så länge det finns tillräckligt med ägg som binder ihop och ger stadga.

Idag gjorde jag så här:

1 banan
3 ägg
2 msk minikeso
1 tsk fiberhusk
En dutt äkta vaniljpulver
1 tsk bakpulver

Jag börjar med att mosa bananen med en gaffel.
Sedan i med resten och vispa med en gaffel till en slät smet.
Häll smeten i microformen. Denna form har en midja på mitten, vilket ger en jämnare gräddning i micron.

Jag gräddar 4 minuter på halv fart.

Lite ekologiskt blåbärssylt till det, så blir det en perfekt söndagsbrunch.

Vilken viljestyrka vi besitter!

Konstaterade i morse att vi som går på diet, typ viktväktarna, verkligen är mentalt starka.

Ofta så får du höra (uttalat eller underförstått) att är du överviktig, så är du troligen det pga av att du är lat, vek och kanske också lite dum i huvudet. För annars hade du ju aldrig dragit på dig den där övervikten. Jag är varken lat eller dum, men min aptitkontroll och förbränning har däremot mycket att önska och borde fungerat på ett bra mycket effektivare sätt.

Så i morse när hungern gjorde sig påmind, jag vaknar utsvulten och inser att det bara är en mager frukost med kokta ägg som väntar på mig. Jag inser att detta ännu kommer att bli en dag då jag kommer att känna mig hungrig och dessutom ska stå emot allt sug när kollegorna sitter bredvid med bullar och sommarens sista glassar, så här en fredag. Då slår det mig plötsligt hur stark jag är. Hur starka alla vi som kämpar med vikten är. Vilken otrolig vilja vi besitter! Vad duktiga vi är!

Så alla ni som kämpar på: Inse vilken viljestyrka vi alla besitter!

Milstolpar och målbilder

handla kläder på primark viktväktarna

Vi har alla olika milstolpar och målbilder för vår viktminskning.

Mina milstolpar är varje gång jag passerat 5 kg. Om jag kan fortsätta att vara lika duktig, så bör jag passera en sådan varje måndag.

Min målbild borde handla om att orka ta långa promenader igen och visst är det något som jag längtar efter. Det jag allra mest längtar efter är dock att få handla kläder i vanliga affärer igen. Tänk att kunna gå på Primark och helt hejdlöst kunna lasta ner billiga kläder i kundkorgen.

Som vuxen och normalviktig har jag aldrig kommit lägre än XL. Som vuxen och överviktig behöver jag betydligt större storlekar och det är helt meningslöst att gå in på en vanlig klädaffär. Tack och lov säger jag för Cellbes, BonPrix och Ellos som försett mig med kläder trots min vikt. Det är dock sällan billigt.

Så Primark håll ut – nästa sommar hoppas jag kunna komma och shoppa loss!

Bananpannkaka till frukost

bananpannkaka recept vv ww viktväktarna weight watchers frukost brunch

Jag älskar de få helgmorgnar då jag vaknar upp och känner mig utsövd. Det händer inte ofta, så bäst att omfamna tillfället. Idag är en sådan dag och då gör jag gärna en lagad frukost. Bananpannkakor är en stomme i viktväktarkosten känns det som. Dels så är det extremt lite smartpoints, de är rejält mättande, jättegoda och du kan dessutom lägga i lite av vad du har hemma i kylskåpet. Idag hade jag i en rejäl matsked med minikeso i mina, eftersom kesoburken stod där och såg ledsen ut för att den inte blivit uppäten (jag testade minikeso istället för vanlig keso, men tycker att minivarianten smakar mest bara salt och inte är någon god alls). I bananpannkakan så passade minikeson däremot perfekt som extra fyllnad. Andra ser jag har i olika sorters proteinpulver.

Grundreceptet som jag använder är:

1 banan
2 ägg
1 tsk fiberhusk
En dutt äkta vaniljpulver
1 tsk bakpulver

Jag börjar med att mixa bananen med handmixern.
Sedan i med resten och mixa till en slät smet.
Smeten får stå och svälla lite under tiden att stekpannan blir varm.
Jag lägger i lite flytande margarin i stekpannan.
Eftersom jag tillhör den lata sortens människor så häller jag i hela smeten på en gång och sedan får bananpannkakan stå och stelna på mellanstark värme, tills den går att vända och steka på andra sidan. (Visst ser det tjusigare ut att steka små plättar i amerikansk stil, men nu kan jag lämna pannkakan ensam några minuter under tiden jag fixar kaffet).

Idag stekte jag också skivad kalkon till och det är finstrimlat äpple på toppen.
En riktig lyxfrukost!

-10 kg

ww vv frukost breakfast weigh watchers viktväktarna

Dagens WW-frukost! Solen skiner och det är tillräckligt varmt även här uppe i Norrland att sitte ute och äta.

Förra måndagen passerade jag minus 10 kg från all-time-high-vikt. Så skönt! 10 kg känns verkligen som en riktig milstolpe. Men det har definitivt inte varit utan vånda och uppoffringar. Jag insåg också i morse att jag är exakt på den plats jag var förra hösten. Den hösten jag på egen hand hade börjat hålla igen på maten och börjat gå ner i vikt. Den hösten innan jag opererades och blev soffbunden i månader framöver. Den hösten där livets skörhet uppenbarades i alla sin tydlighet.

”Kan jag inte bara få en paus från detta! Jag vill slippa tänka på mat, mat, mat hela tiden!” var min första tanke denna lördagmorgon. Sedan inser jag faktumet ovan: Att jag bara var tillbaka till förra hösten och att jag fortfarande har en rejält lång väg kvar att gå. Jag suckade rejält för mig själv i det ögonblicket.

Efter att ha fått ett slag i huvudet av verklighetens hårda hammare, drog jag mig upp ur sängen, hoppade in i duschen och gjorde efter det en korrekt viktväktarfrukost. Hackade också banan, äpple och melon till en fruktsallad att ha med på dagens kalas, utifall det bara finns tårta att äta. Startade sedan slow cookern med kvällens middag. Mat, mat, mat… Men jag kämpar på!

(Men snälle maken städade bilen åt mig under tiden jag förberedde middagen, så det är inte så synd om mig)

Det är ju bara att äta lite mindre – not!

perssons garn mandarin petit rosa fleek naglar

Dagen började rätt tufft men slutade bra ändå.
I morse vid frukostbordet så kände jag mig så deppad och tänkte bara att jag orkar inte hålla på med all matplanering: Vad ska jag äta till lunch? Vad ska vi äta till middag? Vad ska jag äta på samlingen i morgon kväll? Finns det tillräckligt med frukt till fikat på jobbet eller måste jag ta med? Det känns som att hela min vardag just nu kretsar kring mat, mat, mat…. Det räcker inte nu med veckoplanering utan allt ätande ska planeras – hela tiden. Det hör nog till också att jag blir allmänt låg pga frånvaron av snabba kolhydrater. Jag får inte den där snabba belöningen just nu utav något sött då och då, och det märks. Jag hoppas kroppen vänjer sig, för det känns rätt slitsamt just nu. Att gå ner i vikt är inte någon enkel resa. Kroppen strävar alltid emot och har mycket lättare att samla på sig kilon än att släppa iväg dem. Det handlar långt ifrån om att ”bara” äta mindre.

Någon sa att jag inte skulle vara så ”hård mot mig själv”, men samtidigt så vill jag ju att detta med Viktväktarn ska fungera. Jag rör ogärna veckobonusen, men börjar fundera på om jag nog kanske skulle börja med det.

Till lunchen gav jag i alla fall efter och följde kollegorna på Kina-restaurang. Jag var inte speciellt svårövertalad. Jag åt av kycklinggrytorna och biffgrytorna och bokförde det som ”Generell restaurangmat, biff med bambuskott (utan nudlar eller ris), så tror inte jag fuskat bort något.

Men nu har jag nyfixade naglar och får sitta och virka med garn från Perssons garn (Mandarin Petit är ett helt underbart mjukt bomullsgarn). Inte så dumt ändå.

I morgon är en annan dag…

WW – Viktväktarna vs. LCHF och lågt GI

Som före detta inbiten lowcarb-människa så kan jag inte låta bli att jämföra de olika dieterna. För det handlar om dieter. Det är en diet om du begränsar ditt kostintag på något sätt: Antingen genom att begränsa antalet kalorier, kolhydrater eller håller dig till mat med en viss GI-nivå eller bestämmer dig för hur många smartpoints du får äta. På något sätt så begränsas ditt totala intag och på något sätt måste du begränsa hur mycket av olika födoämnen du får äta. Vi vet alla hur det gått då vi valt helt på egen hand vad vi velat äta och låtit hungern och sockersuget styra våra matvanor. I alla fall jag lägger på mig vikt snabbare än snabbast. Det räcker att promenera förbi en pizzeria så visar vågen plus 5 kilo.

Jag bestämde mig i alla fall i somras för att hoppa på WW-Viktväktarna och det tog ett tag innan jag fick grepp om deras program. Det fanns inte så många exempel på hur en dag skulle fungera och jag kände mig utkastad i ett nytt matlandskap utan mer än en översiktskarta. Efter att tag så har kosten satt sig och jag har en rätt god uppfattning om hur en dag ska vara för att jag ska hålla mig inom min ”smarta zon”, dvs äta lagom mycket. Det är dock ett nytt sätt att tänka för mig där maten värderas utifrån hur många smartpoints den innehåller.

I grunden så är Viktväktarnas nya Flex-program otroligt enkelt i sitt upplägg. Det finns massor med mat som har 0 smartpoints (som grönsaker, frukt, ägg, fisk, kyckling, bönor och linser). All övrig mat har getts smartpoints utifrån dess sammansättning. Just konceptet med 0-points-mat gör att du inte alltid behöver hålla på att räkna precis allt hela tiden och är du hungrig så kan du faktiskt äta en banan och lindra även sockersuget. Du får ett visst antal smartpoints tilldelade till dig för varje dag, sedan är det veckobonus och aktivitetsbonus och ev. oanvända smartpoints som tillkommer. Har du en rejäl övervikt kommer du att tycka att du har mycket smartpoints att fördela under dagen (om du väljer vettig mat). Efter hand så kommer dock antalet givna smartpoints att minska i och med att du tappar kilon.

Programmet är definitivt inspirerat av GI-tänket och med fokus på att hålla nere kalorierna genom att reducera det mättade fettet och de snabba kolhydraterna. Det gör ändå att det går att äta en normal måltid till vettigt antal smartpoints om du tänker igenom vad du lägger på tallriken. Kosten är inte helt olikt det jag tänker är GI-kost, där du ska äta mycket långsamma kolhydrater. Det är underbart att kunna äta frukt och jag älskar grönsaker, linser och bönor, så detta stämmer väl för mig. Däremot är allt med fett riktigt dyrt i smartpoints och detsamma gäller bröd. Smartpoints-beräkningen är inte alltid helt logisk och vissa matvaror känns ibland onödigt dyra i den dagliga budgeten. Jag gissar att den ibland onödigt tuffa kostnaden för t.ex. grovt bröd är med tanke på att det finns så pass många fria saker att äta. Du kommer enkelt att kunna överäta om du inte rejält begränsar de livsmedel som ger smartpoints.

Jag ser också att de fria livsmedlena utnyttjas maximalt bland ww-anhängarna: Det bakas bröd och görs pajdegar på bönor t.ex. Bananer och ägg är basen i många bakrecept. Kreativiteten är stor! Jag säger inte att det är fel, men tror inte fenomenet med bönbröd uppstått om inte bönor stått på 0-listan. Detsamma gäller användningen av proteinpulver (gärna kasein) och andra proteinrika produkter. Vi får se hur länge jag själv håller emot, men just nu känner jag att jag vill äta en så naturlig kost som möjligt och inte protein-dopa mig, även om det handlar om att bli mätt på väldigt få smartpoints på ett snabbt vis. Jag letar dock efter några smartpoints-snåla proteinbarer, eftersom är den enda typen av mat som går att ha med som reservmat i väskan.

Du som byter från LCHF till kommer att få byta världsbild helt och hållet. Nu är fett ett big no-no och du kan återigen frossa i frukt och grönt. Jag tycker att maten med viktväktarna är mer varierad och ser godare ut på tallriken, då du kan ösa på med grönsaker. När det gäller lunch och middag, så är det bra mycket enklare med WW eftersom du kan laga helt vanlig mat, byta ut grädde mot mini-grädde och lägga massor med grönsaker och en liten portion ris/pasta/potatis på tallriken och ändå äta en bra måltid. Däremot så saknar jag frukost med ägg och bacon eller kvällsfika med rejäla bitar av ost eller jordnötssmör. Jag känner dock att ww-kosten är mjukare för kroppen och magen. Mot slutet av min lowcarb-tid så kände jag att kroppen reagerade och jag upplevde att jag drog på mig mycket vätska och att magen nästan inte orkade med den kompakta kosten; men det är min personliga upplevelse.

Det svåraste med att hålla en diet är att vara ute i sociala sammanhang, tycker jag. Jag håller redan på att våndas kring mina många resor. Även om Viktväktarna till en början ter sig som bra mycket mer normal kost än LCHF, så är det ändå en tydlig diet med tydliga regler och där fett ska undvikas. Titta dig runt på en konferensmiddag eller lunchbuffe, så är det inte alltid enkelt att plocka ihop t.ex. ren kyckling tillsammans med linser och grönsaker som inte är indränkta i olja. Det var motsvarande då jag åt LCHF; att jag ofta fick gå hungrig då jag inte blev mätt på den icke-kolhydratmat jag kunde äta på tallriken. Till stor del är det samma typ av reservmat som du får ta med dig om du har möjlighet: Ägg och sockerfria bars. Med Viktväktarna kan du i alla fall – tack och lov – även ta med dig frukt. Däremot så är nötter dyra i smartpoints, vilket jag i princip alltid gick omkring med förut i väskan. Går du på en diet så är det ett evigt planerande, vilket gör mig väldigt less ibland. Det känns som att allt kretsar runt mat, mat, mat…

Det känns som att det är en viss konkurrens mellan olika dieter och att störst konkurrens finns det mellan Viktväktarna och LCHF. Egentligen så spelar det ingen roll vilken diet du väljer om du vill gå ner i vikt, så länge du väljer en diet och håller dig strikt till just det konceptet. Både Viktväktarna och LCHF kan visa på goda exempel på folk som har gått ner i vikt och på sådana som håller den nya vikten i åratal. Men bägge kan också visa på sådana som måste göra omstarter, då de gått upp lika mycket igen. Det svåra är inte att gå ner i vikt (även om det känns som att jag kämpar mest då), utan det svåra är att hålla den nya vikten. Där tror jag Viktväktarna vinner då kosten trots allt är mer lik en vanlig tallriksmodell, än den i många fall extrema LCHF-dieten. Tyvärr är det så att vi som är överviktiga är det hela våra liv och vi kommer alltid att gå på någon sorts diet om vi inte vill gå upp i vikt. Hade vi alla haft en fungerande aptitkontroll, saknat sockersug, inte längtat efter den belöning som trots allt socker ger till hjärnan, en rejäl förbränning och en kroppskonstitution som gjorde att vi alla sprang något maraton då och då, så skulle varken Viktväktarna eller LCHF behövas.

Viktväktarnas program verkar faktiskt fungera även på mig. Jag tycker jag äter ägg och äpplen hela dagarna, men jag går ner i vikt. Nu i början i en rasande takt, vilket känns motiverande och inspirerande!