Utflykt till Medeltidsmarknad i Caravaca de La Cruz

Jag älskar ju medeltida saker. Jag älskar kläderna. Jag älskar hantverket. Jag älskar maten. Vad låter då mer lockande än att åka på spansk medeltidsmarknad till en by där vägen slutar och bergen tar vid?? Vi bokade alltså en bussresa med avgång från Torrevieja till den lilla byn Caravaca de la Cruz.

Caravaca de la Cruz ligger i regionen Murcia och är mest känt för att vara den 5:e heligaste platsen i världen då det ska finnas en bit kvar av det ursprungliga korset där. Korset är dock dolt i ett annat kors, så syns inte, men har likväl helande egenskaper. Caravaca är en äkta medeltidsstad med smala gränder, ett stort torg, en kyrka mitt i byn och en kyrka på en kulle. Allt inom gångavstånd.

Eftersom det är en vinterdag i Spanien i mitten av december så är vi beredda på att det kan vara rejält mycket kallare i bergen än vid kusten. Det är det också, men så länge solen var framme så värmer den skönt även här, men nog märks det skillnad på klimat då vi kommer från kusten och in i landet.

caravaca de la cruz vera medeltidsmarknad medieval market

Vi släpps av kring kl 11 med den enda instruktionen att vara tillbaka vid bussen kl 16 igen. Det är en kort promenad från bussen till marknadsplatsen och vi försätts direkt i medeltida känsla. I dessa pandemitider är munskydd obligatoriska inom marknadsområdet. Vi är rätt tidiga, så det är inte så mycket folk som rör sig bland stånden.

caravaca de la cruz vera medeltidsmarknad medieval market

Jag har de svenska medeltidsmarknaderna i minne och hade hoppats på lite vackra tyger och medeltida smycken. Kanske även vackra färdigsydda plagg, men av det syns det föga. Alla försäljare har någon sorts klädsel som ska se medeltida ut men det är mycket Lilla Spöket Laban-stil: Ett vitt lakan med hål för huvudet och sedan ett rep runt midjan. Det känns inte så genuint. Det fina är dock att jag själv blir otroligt sugen på att åka hem och börja bygga upp en medeltida garderob igen – som i alla fall försöker se äkta medeltida ut. Det är mycket mat till försäljning: Både att äta på plats eller att ta hem (skinka, ost, bakat, godis etc). Det finns flera stånd med olika snabbmat (potatis på ett spett verkade väldigt populärt) och ett fåtal ställen hade sittplatser. Detta är dock ingen fyndmarknad med billiga saker, utan priserna du betalar extra för den medeltida omgivningen. Lukten av mat är påfallande och det gör oss sugna på lite fika.

caravaca de la cruz vera medeltidsmarknad medieval market

Då jag inte känner för att sätta mig på en träbänk och betala dyrt för något i magen, så väljer vi att lämna marknaden. Det finns en restaurang inne på området, men till den måste du köpa biljetter till en speciell sittning och jag vill helst sitta utomhus en vacker solig dag som denna. Vi tittar på kartan över restauranger och efter ett misslyckat försök med en igenbommad närliggande restaurang, så styr vi kosan in mot byn istället.

caravaca de la cruz vera medeltidsmarknad medieval market

Vid bytorget hittar vi efter lite väntande ett ledigt bord vid ett café i solen att sitta vid. Det är mycket folk i rörelse men vi hittar ett ledigt bord. Detta är en sak jag verkligen älskar: Att få sitta på ett café och titta på folk som rör sig kring mig.

caravaca de la cruz vera medeltidsmarknad medieval market

Istället för att gå tillbaka till marknaden när vi är klara bestämmer vi oss för att besöka kyrkan på kullen, dvs Basilica de la Vera Cruz. Vägen dit går via smala ringlande gator. Jag tänker när jag ser de låga husen att så är såg nog Torrevieja ut en gång i tiden innan staden började exploateras.

caravaca de la cruz vera medeltidsmarknad medieval market

Vägen upp till kyrkan är rejält brant, men det är inte långt att gå. Det är otroligt fin utsikt uppe på berget. Hela staden ligger nedanför och bergen syns i bakgrunden. Det är verkligen vackert. Här står stilige maken och ser ut över nejden.

caravaca de la cruz vera medeltidsmarknad medieval market

Väl framme vid Basilikan så går vi in och tittar på all prakt. Det är en otroligt vacker kyrka med mycket guld och utsmyckning. Tyvärr så får jag inte fota inne i kyrkan, så det kommer inga bilder därifrån. Den är inte speciellt elegant på utsidan, men insidan är helt betagande.

caravaca de la cruz vera medeltidsmarknad medieval market

När vi är klara så traskar vi ner tillbaka mot byn. Det känns ännu brantare när vi går ner, så det får ta den tid det tar. Små steg och inte så fort.

Nere i byn igen så är klockan kring 2 och vi tycker att det hade varit gott med lite mat i magen innan vi sätter oss på bussen för hemfärd igen 2 timmar senare. Nu är det inte längre läge att välja var vi vill sitta då precis allt är fullt. Och det är helt fullt överallt även inne på marknadsområdet. Jag är vid det här laget rätt less på Caravaca, trängsel, köer och marknad, men det finns inte mycket vi kan göra annat än att försöka fördriva tiden tills bussen ska komma och hämta oss.

Vid utsatt tid kommer bussen och hämtar upp oss igen och styr kosan tillbaka till Torrevieja. Resan hem går betydligt fortare, då vi bara släpper av folk och inte väntar in några. Den nya hållplatsen för avsläpp är rondellen framför Habaneras. Det finns en busshållplats där, men det är också en plats där taxi står och väntar. Tur för oss tänker vi, som tar en taxi den sista biten hem.

Jag gillar de här organiserade utflykterna. Vi behöver varken köra själva, fundera på parkeringsplats utan bara hoppa på bussen och sedan följa med. Sedna kan jag ibland tycka att att det drar ut onödigt på tiden och hade vi haft en egen bil hade vi åkte tillbaka tidigare och ätit lunch på ett trevligt ställe där det funnits plats för oss. Men det var roligt att få besöka Caravaca. Basilikan var otroligt vacker på insidan. Byn är verkligen en spansk medeltida by med smala vindlande gator. Utsikten uppe från kullen är verkligen helt bedårande över dalen och med bergen i bakgrunden. Platsen är helt klart värt en dagsutflykt.

caravaca de la cruz vera medeltidsmarknad medieval market

Utflykt till Rojales och Almoradí

Vi försöker att när vi har bil att göra en utflykt i omgivningarna. Denna dag var planen att åka från Torrevieja, till La Marina, besöka Rojales och sedan åka via Daya Vieja/Daya Nueva vidare till Almoradí för att äta sen lunch. Det var en trevlig tur som inte blev helt vad vi förväntat oss.

churros porras choklad
Frukost med churros och varm tjock choklad

Dagen startade med lyxfrukost: Churros! Vi har en churreria helt nära oss och det är en verklig lyx att springa dit på morgonen och köpa dessa friterade bakverk. Det är någon sorts mellanting mellan struvor och munkar och de serveras lätt sockrade och om man vill tillsammans med tjock choklad att doppa dem i. Jag brukar doppa dem lite i kaffet bara. Det är så gott! Det som kallas för porras görs på en annan smet och är tjockare. Porras påminner väldigt mycket om våra svenska munkar fast i utdragen form.

Sedan iväg mot La Marina och den keramikaffär som vi kört förbi flera gånger. Affären ligger synligt efter stora vägen.

la marina keramik affär

Den här affären har precis allt du kan tänka dig när det gäller klassisk spansk keramik och väldigt mycket annat. Allt från stora vackra krukor till kitschiga änglar. Vårt mål var att köpa keramik-skyltar till vår lägenhet i Umeå men bokstaven ”E” var tyvärr slutsåld av den sort som vi ville ha. Vi köpte några småsaker istället, bara för att de var så vackra. När vi betalat tar tjejen i kassan fram en platspåse och börjar lägga ner alla sakerna i påsen. Jag ropar ”¡No!” och här kommer mina spanska kunskaper från Netflix-serier fram. Att papper heter ”papel” har jag lärt mig från ”Casa de Papel”, så jag försöker fråga efter lite papper. Att ha 4-5 små keramiksaker skramlades runt i en och samma plastkasse är ingen bra idé. Tjejen i kassan svarar då ”No papel.” vilket gör mig lite upprörd. Jag fördelar ut inköpen till dotter och make som fick bära dem i händerna istället. Så tips om ni tänker handla här och inte vill att era saker ska skaka sönder i en plastkasse på väg till bilen eller bussen: Ta med eget inslagspapper.

la marina keramik affär butik spansk

Sedan iväg mot grottorna – Cuevas de Rodeo – i Rojales. Det finns aktiva grotthus kvar i Rojales, där det fortfarande bor människor eller att husen används till konsthantverksaffärer. Grottorna ligger samlade uppe på ett berg. GPS:en tog oss tyvärr till baksidan av grottkomplexet, där det både ingick att köra på supersmala gator, svårt att hitta parkering och rejäla trappor för att ta sig upp. På andra sidan fanns en utomordentlig parkering och inga trappor.

cuaves de rojales grottor rojales grotthus bostäder

Vi gick runt lite bland grottorna men tyvärr var de flesta stängda. Det var dock uppenbart att det bodde folk där, någon hade ett hönshus och en konsthantverksaffär var öppen som vi gick in i.

Det var en härlig utsikt över Rojales. Själva Rojales tänker jag måste se ut som Torrevieja gjorde en gång i tiden: 1-2 våningshus efter smala gator. Vissa var väldigt fina och andra skulle behöva en rejäl upplyftning. Jag har en lite hemlig dröm om att få äga just ett sådant här stadshus med stor bakgård mitt i en liten stad och kunna sitta på en stol utanför huset som gamla spanska tanter gör. Det ser så otroligt mysigt ut.

smala gator i rojales
Smala gator med låga hus i Rojales

Det snäckskalstäckta huset – Casa de la Conchas – var minst sagt unikt i sin design. Hur har en enda man fått tag på så många nästan exakt likadana snäckor att täcka hela fasaden med? Det är också moasik och vackra mönster. En riktigt vacker byggnad i all sin överdrift. Snäckhuset var dessutom till salu, om någon skulle vara intresserad. Det ska vara lika fascinerande vackert på insidan (och täckt med snäckor), men idag var allt stängt så vi fick nöja oss med att beundra utsidan.

Sedan bar det av iväg mot Almoradí. På vägen dit passerar vi två orter som ofta figurerar i ”A place in the Sun”: Daya Vieja och Daya Nueva. Vi stannade tyvärr inte i någon av dem men vi blev båda riktigt intresserade av just Daya Vieja. Det var så otroligt välskött. Jag kan ju tycka det var synd att ett mysigt litet torg fått någon sorts utsiktsanordning monterad, men i övrigt så kändes hela byn så otroligt ren, fin och välkomnande – omgiven av de fantastiska jordbrukslandskapet. Här tänker vi definitiv åka tillbaka för att stanna och äta lunch någon gång. Daya Nueva såg ut som en typisk spansk by och inget som gjorde att vi fastnade för just den orten.

daya vieja
Daya Vieja

Sista anhalten var Almoradí. Vad vi inte förstått var att det är marknad på lördagar och att vi anlände precis när alla stånden hade plockats ned. Nu förstår jag varför man flyttade marknaden utanför Torrevieja C för det var massor med skräp på marknaden. Det städades intensivt och det fanns fortfarande vissa avspärrningar kvar. I Almoradí hittade jag i alla fall det typiska spanska torg som jag brukar leta efter.

kyrkan i almoradí innan man städat upp efter lördagsmarknaden
Kyrkan vid torget i Almoradí innan de städat upp efter marknaden.
torget i Almoradí
Det vackra torget i Almoradí. Tänk att sitta här på en bänk under skuggan av de klippta träden en riktigt het sommardag.

Det var inte många restauranger öppna just denna lördag, men vi hittade en engelsk sådan (engelsk säger jag då namnet, personalen, maten och även gästerna var engelsmän). Vi fick en god och rejäl lunch och åkte sedan snabbaste vägen tillbaka hem till Torrevieja.
Det finns mycket att se på inom närområdet kring Torrevieja!

Utflykt med Turisttåget till La Mata

turisttåget torrevieja la mata playas de Torrevieja tåg

De små turisttågen i Torrevieja är trevliga upplevelser och ger en bra överblick över staden. Vi har redan provat på Salttåget, så idag väljer vi att ta det som i folkmun kallas för La Mata-tåget. Officiellt heter det dock ”Playas de Torrevieja”. Precis som Salttåget avgår även detta nästan varje hel timme från ”de blå sofforna” där Hippie-marknaden slutar (eller börjar). Adressen för er som inte har så bra koll på Torrevieja är: Paseo de la Libertad 16.

Turen tar ca 45 minuter och kommer att ta dig förbi Playa del Cura, Playa de Los Locos och vidare till där La Mata-stranden börjar. Vi åker förbi det gamla tornet Torre del Moro. Jag hade fått för mig att vi skulle stanna där en kort stund för att få fota, men vi kör bara förbi. I högtalarna är det guidning på spanska, engelska, tyska och franska.

turisttåget torrevieja la mata playas de Torrevieja tåg torre del moro

Även om vi kanske inte såg så mycket nytt för egen del, så är det en trevlig tur och vi hade aldrig åkt havsvägen i södra La Mata, så det var spännande att få se bebyggelsen från detta håll. Det är fascinerande hur backigt det faktiskt är här och hur vackra många byggnader var från ”framsidan” när de klättrade upp för berget. Idag blåser det rätt rejält, så stränderna är ganska folktomma, men havet är alltid lika vackert.

turisttåget torrevieja la mata playas de Torrevieja tåg