Piano – Markazits.Com

Yamaha P-121 digitalpiano

Jag har länge önskat mig ett riktigt piano. Och jag har länge önskat mig ett vitt piano. De senaste åren så har det dock boendet känts alldeles för trångt för att rymma ett piano och jag har nöjt mig med mindre keyboards, men det är inte riktigt samma sak. Det är inte samma känsla. Det är inte hammarmekanik i tangenterna, som ger den speciella pianokänslan. Jag är väldigt förtjust i mitt Casio s300, som är perfekt att även kunna ta med på resa, men det är inte ett piano. Det är kul att leka runt med olika ljud och komp, men till syvende och sist, så sitter jag ändå och klinkar för mig själv och det är ett piano jag vill ha.

Vi bor trångt numera och jag kan inte ställa in ett fullstort piano. Jag vill definitivt inte ställa in ett stort svart piano utan färgen vitt var ett måste. Jag tittade runt lite, var på musikaffären och lyssnade på klanger och det var ingen tvekan att även om de är dyra så är det ett Yamaha jag vill ha.

Jag hittade en rätt ny modell från Yamaha som har 73 tangenter och som finns i vitt. Modellen heter P-121 och är en ”lillasyster” till det större P-125. Det har under hela pandemi-tiden varit svårt att få tag på just Casio, men min lokala musikaffär i Umeå, Musikanten hade ett i lager, så när jag väl bestämt mig blev det hemkört dagen efter.

Ett fullstort piano har 88 tangenter så jag tittade igenom min vanliga noter för att se hur långt ner de gick. Jag är då och då och spelar på den nedersta tangenten, men har hittills inte hamnat utanför, så 73 tangenter räcker till bra.

Det jag behövde komplettera med var ett överdrag för att skydda tangenterna från damm. Jag sydde en duk i vit krossad plysch (finns billigt att köpa på Jysk) som jag lägger över när pianot inte används.

Men nu har jag ett riktigt piano – det är helt underbart att spela på och det är dessutom en snygg möbel som smälter in snyggt mot det övriga möblemanget i vardagsrummet.

Yamaha PSS-A50 – första försöket

Mitt första intryck av det lilla svarta keyboardet som får alldeles lagom utmärkt plats i knäet:

Förvånansvärt trevligt att spela på. Tangenterna är i form av modell mindre (mini), men det går ändå helt OK att spela på dem.
Förvånansvärt trevlig att spela på som stand-alone också. Det är bara en högtalare men som vanligt så är Yamahas ljudbank excellent.
Touch respons är alltid bra och det känns som ett måste på ett modernt keyboard.
Bra byggkvalitet. PSS-A50 känns lite tyngre än jag föreställt mig, men det gör å andra sidan att det ligger bar i knäet. Skulle dock inte säga att det är tungt för det utan lyfts lätt med ena handen.
Jag tycker att Yamahas gränssnitt alltid varit krångligare än Casios och PSS-A50 är inget undantag. Jag blev tvungen att läsa manualen för att lära mig hitta i menyerna.
Det där med arpeggiator har jag nog tyvärr aldrig kommit överens med, men jag ska ge det ytterligare ett ärligt försök. Jag saknar en motsvarighet till Casio chords, det hade varit guld på ett sådant här litet keyboard. Det enda jag hittat ett användningsområde för arpeggiatorn är att lägga på ett trumkomp och till det fungerar det väl.
Jag testade BandLab som DAW (digital audio workstation) vilket är både gratis och har gott rykte. Jag har aldrig satt min fot i en DAW förut, men det var förvånansvärt intuitivt.
Jag hade lite bök med att koppla upp keyboardet mot BandLab på min Windows 10. Osäker på vilken av mina åtgärder som faktiskt fick allt att fungera (installera en urgammal drivrutin från Yamahas hemsida eller klicka runt bland inställningarna på både keyboard och i BandLab). Plötsligt började saker bara att fungera. Och efter den initiala kampen så kopplar keyboardet alltid ihop sig direkt jag slår på Bandlab.
För att leka runt med Bandlab hade det räckt med ett 25-tangenters MIDI-keyboard: Du spelar ändå bara med en hand i taget. Men jag gillar trots allt att kunna få ljud utan datorn och att jag kan göra mer än bara koppla upp den mot en DAW. Yamahas instrument låter behagligare än min dators.
Det är inte så litet till storleken som man kan tro. Visst fungerar det att ha det i knäet, men helst bör det stå på ett bord.
Keyboards ska skyddas från damm, då de inte används. Jag köpte en enkel kasse på IKEA med blixtlås för 29 kr som var precis lagom stor att användas till förvaring.

Jag lyckades få ihop något på hela 30 sek med ett antal tracks och det var kul att försöka till att leka runt med PSS-A50 och BandLab!
Inget mästerverk, men jag hade roligt under tiden och fick lära mig något nytt. Och ändå kul att kunna spela fastän höger arm just nu har en minst sagt begränsad rörelseradie.

Yamaha PSS-A50 – mini keyboard

Jag lyckades knipa ett av de sista exen…. Jag funderade på om det var värt en 1000-lapp att köpa ett mini-keyboard och medan jag funderade så försvann ett efter ett ex på alla webshoppar. Tur hade jag att den lokala musikaffären Musikanten (i Umeå) hade en på hyllan som inte syntes på webben: Dessutom hemkörd ända fram till dörren.

Men vad nu då? Köpte inte du nyss någonting liknande? Ett Casio ct-s300? Duger inte den, den går ju också att koppla upp mot datorn? Jo, men nu har den gamla tanten bestämt sig för att lära sig hur DAW (digital audio workstation) fungerar och vill ha något litet som får plats i knäet nu när jag är mer eller mindre bunden till soffan. Från att ha spelat klassiskt piano i alla år, så har jag fått upp ögonen att man faktiskt kan skapa egen musik, lägga olika lager och inte bara hålla sig till pianoljud. Valet blev då mellan:

Ett litet MIDI-keyboard med 25 tangenter, vilket känns väl snävt – jag kan nog inte låta bli att använda bägge händerna ibland.
Ett litet MIDI-keyboard med 32 tangenter, men det känns ändå lite trist att alltid måsta koppla upp det mot en dator för att få ljud ur det.
Ett Akai MPK MiniPlayer har inbyggda ljud och är litet och smidigt, men då är det återigen 25 tangenter bara.

Det jag har förstått är att du redan innan måste bestämma sig för om du vill vara begränsad till en viss programvara för att få ut maximalt av ditt MIDI-keyboard och eftersom jag har noll koll på DAW-program just nu, så vill jag ha något som går att koppla upp mot flera olika alternativ.

Så valet föll till slut på Yamahas mini-keyboard PSS-A50 som säljs som ett vuxen-keyboard: 32 anslagskänsliga tangenter, MIDI-interface och arpeggiator.

Spännande att se var detta slutar: Kan bli en massa kul musik eller så blir det en massa oväsen. Tur det finns hörlurar, så resten av familjen slipper lyssna!

yamaha pss-a50 keyboard piano uttag koppling usb laddning midi connection hörlur — De enda kontakterna: 3,5 mm för hörlurar och en micro-usb för laddning och MIDI-koppling

Semestertankar

Jag funderar på varför det känns som att lärde du dig inte att spela ett instrument när du gick i skolan, så är det i princip kört. Eller om du faktiskt lärde dig att spela något instrument, finns det ingen arena längre där du kan få bli en del av ett musikliv på din nivå.

Musikaffärerna borde ha en guldchans att försöka få oss äldre att musicera igen, nu när vi faktiskt återigen har tid. Dessutom har vi ekonomin att både köpa bra instrument och lektioner. Detta är en bortglömd nisch och en bortglömd kundgrupp.

Finns ingen bättre sysselsättning en regnig dag att få hålla på med ett nytt eller välkänt instrument.

Jag är tacksam över alla spelböcker som numera kommer med en CD-skiva med komp. Och de appar som ger kompet när du spelar. Eller att jag själv kan sätta igång ett komp på min keyboard. Det är härligt att få spela musik, men det är en härligare känsla att få känna att man är en del av musiken.

Det är aldrig för sent att lära sig spela!