Köpa en bostadsrätt – man ska vara snabb

Har haft en intressant upplevelse när jag har sålt min lägenhet. Att köpa eller sälja fastigheter är inget som i varje fall jag gör varje år och jag inser att förfaringssättet ändras år från år. Ändringen är inte alltid till det bättre.  Tempot numera då man gör en miljon-affär är oerhört snabbt. Man ska veta vad man vill – både som köpare och säljare för tid att hinna tänker efter på – det finns inte.

Jag har som köpare varit med om att man:

  • Köpa till utgångspris och bestämma sig på stående fot innan nästa visning – den som bestämmer sig först får det – ingen budgivning.
  • Köpa till utgångspris eftersom ingen annan var intresserad för den summan.

Som säljare har jag varit med om:

  • Att själv via annonser försöka jaga reda på en köpare och förhandla om priset.
  • Lämna nyckeln till mäklaren och sedan inte brytt mig ett dugg förrän budgivningen är över och köpet är i princip klart.
  • Lämna lägenheten till mäklaren och sedan konstant ta ställning till de bud som fanns efter varje visning.

Det otäcka tycker jag är att det är så oerhört stressande att köpa bostad idag: I princip ska man bestämma sig på stående fot när det gäller det största köpet många gör under sin livstid. Idag handlar det ofta om flera miljoner kronor som ska byta ägare i och med ett bostadsköp.

Jag tycker inte heller om den nya trend som blivit att budgivningen inte sker enligt praxis som en traditionell auktion. Istället börjar budgivningen i och  med visningarna. En lägenhet som annonseras ut för X antal kronor kostar plötsligt betydligt mer på visning nummer två eftersom någon redan hunnit lägga ett bud. Jag kan nog tycka att det är att lura köparna, då de inte alls är samma utgångspris som de sett i annonserna. Om det ens blir en andra visning…

Varför har det då blivit så här?
Troligen för att det blir snabbare omsättning på lägenheterna = mindre jobb för mäklarna. Om första personen som kommer på visning lägger ett tillräckligt bra bud förväntas köparen acceptera detta och mäklaren behöver sedan inte anstränga sig ett dugg mer genom att visa lägenheten för fler personer eller hålla reda på en massa folk som ställer frågor och funderar under ett par dagar.

Det enda rätta för att komma tillrätta med hysterin på bostadsmarknaden vore om man byggde i kapp bostadsbristen så att det fanns en balans mellan utbudet av bostadsrätter och hyreslägenheter med vettiga priser, där folk faktiskt har råd att bo.

Och snälla Bostaden i Umeå: Sälj inte ut de får hyreslägenheter som finns här i sta’n.  De behövs – alla har inte råd att köpa en lägenhet och ibland behöver man en lägenhet för en kortare period. En bostad ska inte alltid behöva vara en investering utan ibland just bara ett boende.

[ VK ]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *