Jag har turen att att få både en Samsung Galaxy Note 3 och en Samsung Galaxy Note 4 smartphone. Varför en till nästan likadan kan man tänka, men jag har varit toknöjd med min Note 3 och byter ogärna bort den. Specifikationerna är ju väldigt lika på dem.
Modellerna var mer lika än jag trodde men mer olika än jag trodde. Note 4 är aningen högre men tunnare än Note 3, men skillnaden är oerhört liten. Själva skärmarna är precis lika stora i alla fall och till utseendet är de förvillande lika. De känns väldigt lika i handen också. Det är samma lite skrovliga yta på bak-kåpan. Den vita falsen på sidan på Note 4 gör att mobilen ser mer elegant ut jämfört med den metallfärgade sargen på Note 3. Båda är dock två ovanligt snygga telefoner för att vara så pass stora.
Note 3 är ju också en ny telefonmodell, så så mycket hinner det ju inte hända på ett år. Men jag upplevde direkt att Note 4 var mycket snabbare: Den reagerade blixtsnabb när jag försökte bläddra mellan skärmarna. Den lilla extra ökningen i GHz märks.
Och så har Samsung gått tillbaka till den traditionella micro USB-kontakten för laddkabeln. Det gör att man endast har USB 2.0 men det känner jag inte som någon stor eftergift – det är inte så ofta som jag har behov av att koppla upp telefonen mot datorn numera.
Adroid-versionen är KitKat på bägge men 4.4.4 på min Note 4 jämfört med 4.4.2 på Note 3. Det är rätt markant skillnad i gränsnittet och det är inte helt uppenbart var jag hittar alla funktioner till en början. Det känns som att iOS och Android börjar närma sig varandra – hemska öden. Å andra sidan kanske fler inbitna iPhone-ägare vågar testa en Android om de bättre känner igen sig i hur ikoner och menyer ser ut? Det är dock inga problem att lära sig hitta igen det man behöver.
Ibland känns det som att jag är en av de få som verkligen gillar fingeravtrycksläsaren. Jag tycker det är hur bra som helst att kunna låsa upp telefonen genom att dra ett finger över startknappen. Snabbt och enkelt. En feature som jag länge saknat på mobilen men som nu finns där.
