Proteinsnacks/protein bars

Det här är bra reservmat att ha med, då man vill ha något mer godisliknande. Det här receptet kan varieras i all oändlighet vad man själv gillar. Lite krossade linfön i ger extra krispighet och lite tuggmotstånd. Lite kokosflingor likaså. Byt ut jordnötssmöret mot hackade nötter eller mandel (men öka då på mängden smält smör också).

Jag ger förslag på tre olika alternativ. En sort (de minsta) med mer protein och fett och lite kolhydrater (med ca 2 gram kolhydrater/bit). Två större med mindre protein och fett, men med mer kolhydrater istället (de större – ej räknat hur många kolhydrater/bit det blir).

Snacks
8 stycken “korvar” (små)
4 msk smält smör
4 msk jordnötssmör
80 gram proteinpulver med chokladsmak

Snacks med kokos
4 stycken bitar (mellan)
0,5 dl proteinpulver (chokladsmak är godast)
1 dl malda jordnötter
1,5 dl kokos
1 msk kakao
0,5 dl olja
0,5 dl vatten

Husvagnsfrukost
4 stycken bitar (riktigt stora)
De här kallar jag även för “husvagnsfrukost” eftersom en bit räcker till en hel frukost och är bra att ta med i husvagnen, där jag inte vill stå och laga mat på morgonen. Ett OK alternativ till de rätt dyra “protein bars” som finns att köpa.

2 dl proteinpulver (chokladsmak är godast)
2 dl malda jordnötter
1 dl havregryn eller kokos
125 g smält smör
1,5 dl vatten

Att eventuellt rulla i:
Kokosflingor

Blanda alla ingredienser till en rätt hård smet.
Forma till 4/8 stycken “prinskorvar” eller fyrkantiga bitar.
Rulla dem i kokosflingorna.
Linda in bitarna i gladpack eller aluminiumfolie och förvara i kylskåp.

Beef Jerky på svenska (torkat kött)

Perfekt som snacks! Och hur lätt som helst att göra.

 

Skär ett bra nötkött (ex. rostbiff) i tunna skivor.
Lägg i en skål.
Salta och peppra med svartpeppar efter behag.
Se till att alla skivor blir kryddade genom att vända bitarna ordentligt.
Lägg ut alla skivorna på en plåt.
Sätt in i ugnen på 50 grader.
Vänd och flytta om skivorna ett par gånger i början av torkningen för att få bort vätskan som samlas under.
Låt vara i ugnen ca 1 dygn (vi stänger för säkerhets skull  alltid av spisen och ställer upp ugnsluckan om vi inte är hemma).
Köttet är färdigt när det  är torrt och segt, men inte knaprigt.

[

Brunchpannkaka med blåbär

Visserligen inte riktig pannkaka, men ett fullgott alternativ när man har tid att laga ordentlig frukost.
På lördag/söndag brukar jag direkt på morgonen ta en riktigt lång promenad med hundarna. När jag sedan kommer hem är jag rejält hungrig och då smakar den här pannkakan perfekt. Vill jag inte ha något sött till frukost, steker jag först bacon och häller pannkakssmeten över de halvfärdiga skivorna och låter det sedan steka klart tillsammans. Ett extra ägg i smeten gör den något fastare.

1 port

Pannkakssmet:
1 ägg
2 msk grädde

1 dl proteinpulver med vaniljsmak

1 gnutta salt
1 dl vatten

Fyllning:
1 dl blåbär

Stek i:
Smör

Blanda alla ingredienser till pannkakssmeten i en skål.
Mixa/vispa ihop till en jämn smet – gärna med en stavmixer för att slippa klumpar från proteinpulvret.
Häll ut smeten i stekpanna (smeten är ganska tjockflytande) och bred ut den jämnt i pannan.
Häll över blåbären och tryck ner dem lite i smeten.
Stek som vanlig pannkaka på svag värme (det tar längre tid än vanlig pannkaka).

Varje pannkaka ger (med blåbär):
16 g fett, 10 g kolhydrater, 32 g proteiner, 316 kalorier

Varje pannkaka ger (utan blåbär):
16 g fett, 2 g kolhydrater, 31 g proteiner, 283 kalorier

Buffelmuffins (cocoschokladkaka)

12 bitar

3,5 dl vassleprotein (whey protein) med chokladsmak
4 ägg
0,5 dl sötningsmedel
1 tsk bakpulver
1 dl olja
0,5 dl vatten
1,5 dl cocosmjölk

2 msk kakao
1 msk jordnötssmör

Till formen:
Smör eller olja
Massor med kokos

Blanda de torra ingredienserna med resten och rör ihop.
Smeten ska vara tjock och mer som en deg än en smet.
Fördela i 12 stora (amerikanska) muffinsformar
eller i en smord form som är ordentligt täckt med kokos.
Grädda i 175 grader, 25-30 minuter.

Varje bit/muffins ger ungefär:
12 g fett, 1,8 g kolhydrater, 11 g proteiner, 158 kalorier

Kokoskakor

I princip samma recept som finns på alla påsar med riven kokos. Eftersom vi inte har något socker som bindemedel tillsätter man lite smör istället. Supergoda att doppa i lite >70%-ig smält choklad.

 

200 gram riven kokos
2 stora ägg
50-75 gram halvsmält smör
Sötningsmedel som motsvarar 1 dl socker

Blanda alltsammans mycket väl.
Forma små bollar på en smord plåt. Jag gillar rejäla kakor och får ut ca 15 stycken.
Grädda i 175 grader, ca 15 minuter.

Scones med havregryn (glutenfria)

Dessa är endast för fas 2 på grund av havregrynen.
Jag utgår från äggen, bakpulvret och mängden vätska och blandar sedan i det jag har hemma tills konsistensen blir “lagom”: Sojamjöl, kokos, havregryn, mald mandel, malda nötter, solrosfrön, linfrön.
När man bakat ett par gånger lär man sig snabbt vad som är “lagom” konsistens – degen ska vara rätt kladdig för att bröden inte ska bli för torra
. Enbart sojamjöl tycker jag inte är gott eftersom det ger både en torr konsistens och “vass” smak.
Kan också tänka mig att de blir goda som ersättning för kanelbullar med sötningsmedel som tål hetta, kanel och kardemumma i smeten.
Varför inte göra en fyllning av smör+sötningsmedel+kanel? Gör en fördjupning i “bullen” och lägg på kanelfyllningen.
Jag har oftast grädde + vatten som degspad, men det kan bytas ut som vatten blandat med yoghurt, smält smör, olja eller kokosmjölk.

9 st stora bitar

6 ägg
2,5 dl vatten
2,5 dl grädde
6 tsk bakpulver
1 dl solrosfrön

6 dl sojamjöl
3 dl havregryn
1 tsk salt

Blanda allt väl, till en kletig deg.
Klicka ut på bakplåtspapper till 9 bitar.
Grädda i 225 grader, ca 20 minuter.

Scones (glutenfria)

Jag var sugen på något mer kaffebrödsliknande och tog lite av varje från skafferiet. Jag är ju extremt förtjust i kokos, men kokosen kan uteslutas. Degen blir då bara lite lösare, men det gör inget.

8 st

2 dl hackade/malda nötter (eller mandel)
2 dl sojamjöl (eller  1 dl bovetemjöl + 1 dl sojamjöl: Lägg till ca 3 gram kolh/bit)
1 dl krossade linfrön
ev. 1 dl kokos
1/2 tsk salt
3 tsk bakpulver
1 dl vatten
3 ägg
Blanda allt väl, till en kletig deg.
Klicka ut på bakplåtspapper och forma till 8 scones (platta bröd).
Grädda i 225 grader, ca 10 minuter.

Ca 5 gram kolhydrater per bit.

Wraps (glutenfria)

Ett recept som jag fått av Maria Ström Svensson.
Det ser ut som pannkakor och hon använder dom till wraps eller som pannkaka.

6-8 bitar

2,5 dl sojamjöl
0,4 tsk bakpulver
1 msk vispgrädde
2 dl vatten
1 msk olivolja
3 ägg
ev lite salt
 
Blanda i en mixer eller med elvisp.
grädda i en stekpanna med lite fett i precis som pannkakor!
Ät som pannkakor med keso och blåbär
eller som wraps med tex makrill tomatsås och isbergssallad
eller med kycklingfilé och fetaost.

Ca 3 g kolhydrater per bröd.

Medeltidsbröd (Lågkolhydratbröd)

Jag delar varje brödkaka i två och äter med mycket smör och gärna salami, som är mitt favoritpålägg.
Går också att baka med jäst istället för bakpulvret- som "vanligt" bröd!

Blanda ordentligt
1 ägg
2 dl vatten
1 dl tjock grädde
Tillsätt
1/2 tsk salt
1 dl solrosfrön
1 dl krossade linfrön
1 dl havregryn
2 tsk bakpulver
Blanda ner
2,5 dl grovt rågmjöl
Degen ska vara rätt kladdig.
Fördela degen på smord plåt till 8 högar.
Platta ut var och en till en 1,5 cm tjock brödkaka.
Grädda i 225 grader ca 10 minuter.
Låt svalna under bakduk.

Cirka 14 gram kolhydrater/bit.

Min egen diet – nästa steg: Low carb diet / Lågkolhydratkost – Fas 1

Eftersom jag började äta mindre och mindre kolhydrater gick jag mer eller mindre automatiskt över till en riktigt lågkolhydratkost, typ Atkins. Jag har själv upptäckt att jag mår bättre ju mindre kolhydrater jag äter – till en viss gräns. Nu försvann även saker som linser, bönor, och grovt bröd. Kvar är allt som innehåller lite kolhydrater som kött, fisk, kyckling, grönsaker, mjölk, ägg, ost, bär, oliver, nötter och fett (smör, majonnäs, vispgrädde). Uppriktigt sagt så tycker jag att den här kosten är som gjord för gourmeter. Man får ju äta allt som är gott!

Nu är det läge att glömma allt vad light-produkter heter och bara koncentrera sig på hur mycket kolhydrater olika livsmedel innehåller. Light-produkterna är ofta utspädda med annat (ofta med någon form av socker/stärkelse) och är nästan alltid högre i kolhydratinnehåll än orginalet. Titta t.ex. på en flaska vanlig dressing (60% fett – 8 g kolh/100 g) jämfört med lätt-dressing  (15% fett – 20,8 g kolh/100 g). Man måste också äta rätt mycket fett för att få i sig tillräckligt med energi. Jag har ibland gjort iordning “normal” lunchlådor med kött, grönsaker och en matsked dressing. Framåt eftermiddagen börjar jag vara rejält hungrig eftersom det blir rätt lite energi från en sådan måltid. Det är då tur att jag oftast har en bit ost i kylen som reservmat. Mitt favoritkvällsfika numera är faktiskt varm choklad gjord på kakao och grädde utspädd med vatten. För lite festligare tillfällen blir det en klick vispad grädde ovanpå också med pyttelite sötningsmedel. En sked med jordnötssmör är inte heller dumt att slicka i sig.

Nötter/frön får man också äta, men i begränsade mängder. Det är för det första lätt att föräta sig på dem (en näve blir till två nävar, som blir till 3 nävar, som….) och nötter/frön är dessutom rätt energitäta. Samma sak med ost och avocado. En annan sak som man får se upp med är de artificiella sötningsmedlena. Vissa klarar av dem – andra inte. Kroppen tror att den får socker och det speciella “sockersuget” gör sig ofta gällande. Själv är jag rätt försiktig med sötningsmedel och använder det bara om det är absolut nödvändigt. Samma principer som hos Montignac gäller även här för kaffe/te : Helst inget alls och ska man dricka det, ska det vara koffeinfritt kaffe eller svagt/grönt te.

Det viktigaste är alltså att hålla nere antalet kolhydrater ordentligt. Man ska dock inte gå under 20 gram kolhydrater/dag, den gränsen ses av många som en minimigräns. Den kritiska gränsen för hur många kolhydrater man kan äta per dag ligger ofta för en normal person med normal aktivitet på 20-40 gram kolhydrater/dag för viktminskning och 40-60 gram kolhydrater/dag för att hålla vikten. Men det gäller att hitta sin egen nivå. En teori säger att den övre gränsen ligger på 72 gram kolhydrater/dag.

Min egen uppfattning till att vissa författare rekommenderar extremt låga kolhydratnivåer är för att man redan från början ska uppnå en ordentligt viktminskning och därmed bli sporrad att fortsätta med den nya kosten. Fördelen med att ta bort alla göra en rivstart är också att man tar bort alla gamla dåliga vanor på en gång: Det finns helt enkelt inget utrymme för några utsvävningar. Det är inte nödvändigt att starta med endast 20 gram kolhydrater/dag – man kan mycket väl redan från början lägga sig på ca 60 gram om man känner att det passar ens egen kropp och matvanor bättre. Man kommer att dra nytta av fördelarna med lågkolhydratkost ändå, men man kommer troligen inte att tappa lika mycket vikt initialt. I det långa loppet är dock troligen resultatet detsamma. Det viktigaste är att se detta som en långsiktigt kostförändring och ingen snabb-bantning. Jag har ärligt talat själv aldrig gått igenom den inledande fasen med 20 gram kolhydrater i 2 veckor, utan jag minskade sakta men säkert mitt kolhydratintag till en nivå som jag kände var lämplig.  

Jag satte upp en ny lista på kylskåpsdörren så att resten av familjen ska veta vad som är tillåtet och inte. Visserligen är inte kosten svår att följa, men det skadar aldrig med en påminnelse då och då. Jag har slutat med allt som finns på den “förbjudna listan” (socker, vitt mjöl, potatis, pasta, ris m.m.) och lusläser alla innehållsförteckningar och kontrollerar antalet kolhydrater.  Äter det på “ibland-listan” i måttliga mängder – eller som belöning när jag behöver något extra.

Det är på en lågkolhydratkost ännu viktigare att dricka mycket vatten: Minst 8 glas/dag! Att dricka mycket vatten är ett måste!

Jag brukar också äta den mat som går med kinapinnar: Jag äter långsammare och kroppen hinner känna efter ordentligt och kan signalera i tid när den är mätt.

Eftersom det här är ett helt nytt sätt att äta så är det viktigt att i början föra matdagbok. FitDay.Com fungerar väldigt bra för detta och visar direkt i vilka proportioner man har ätit fett/protein/kolhydrater! Skaffa också en hushållsvåg. Jag har en liten som står framme där jag snabbt kan väga det jag är osäker på så att jag för rätt antal kolhydrater i min matdagbok. Man blir förvånad över hur mycket eller lite olika livsmedel faktiskt väger! Min egen uppskattning genom ögonmått var i början väldigt ofta fel. När man i FitDay.Com föreslår 1 skiva ost, motsvara det 3 skivor av den storlek jag brukar skära. Men det kan även vara åt andra hållet: När jag trodde att jag hade hällt 1 matsked dressing på salladen var det i själva verket 0,5 dl.

Försöker hålla mig kring 40 gram kolhydrater/dag för att vara i ketosis och fortsätta gå ner i vikt. Denna gräns är olika för olika personer och det gäller att hitta sin egen kritiska nivå för när man bränner fett men samtidigt mår bra.
Jag för statistik på mina egna siffror och återkommer när jag har en längre period att visa upp! Har kommit fram till dessa siffror som jag tror på för egen del:
För viktnedgång: 20-24 gånger vikten och kring 40 gram kolhydrater/dag.
För jämnviktskost gissar jag på 24-26 gånger vikten och kring 60 gram kolhydrater/dag.

Efter ett tag på den här kosten lär man sig känna igen signalerna från sin egen kropp: Vad man tål och vad man inte tål, dvs när blodsockret stiger och inte, när man får tillbaka “suget” efter kolhydraterna. Samma sak gäller för aptitregleringen: Det är svårt att överäta sig på fett så länge man håller sig till den rena maten. Jag tror dock att det är viktigt att man äter så ren mat som möjligt, dvs mat som inte är processad, för att dessa signaler ska fungera. Processad mat har en förmåga att dölja fettet för kroppen och således lura oss att äta mer än vad vi borde. Processad mat kan t.ex. vara korv, färdiga sallader och artificiella sötningsmedel.

Atkins säger också han att man inte behöver räkna antalet kalorier, men det är nog bra att emellanåt i varje fall göra en kontroll då och då för att se var man ligger, så man har något att jämföra med om man ändrar på något.

Jag är försiktig med mat som innehållersoja, eftersom jag inte tror att det är bra att äta för mycket av just soja. Det finns mycket skrivet om att sojaprodukter kan slöa ner ämnesomsättningen och således hindra viktminskning. Soja har ju heller aldrig ingått som en naturlig del av vår föda och jag tror därför att man ska äta det med måtta. Vill du veta mer om hur soja kan påverka t.ex. vår ämnesomsätttning, ska du läsa mer här.

Min egen diet – starten: Kost med lågt GI

Den bok som jag läste och som öppnade mina ögon för en kostplan som bygger på lågt GI var:
“Montignac-metoden: Jag äter och förblir smal” av Michel Montignac, 1999.
ISBN 91-37-11642-8

Man  behöver inte hålla på att räkna kalorier eller kolhydrater utan inriktar sig på att äta mat som har ett lågt GI. Målet är alltså att både gå ner i vikt och att lära sig äta rätt, så att man även i framtiden kan hålla den nya vikten.

Jag har flyttat allt som handlar mer specifikt om Montignac och kost med lågt GI till en egen sida för att inte blanda ihop det för mycket med lågkolhydratkosten.

Min egen diet – Starten: Kost med lågt GI

Efter att ha läst Montignac-boken var jag helt övertygad om att det var något för mig. Att utesluta chips, pommes frites och godis var ett lätt beslut som jag tagit långt tidigare. Nu tillkom även att ta bort pasta, potatis, kokta morötter och vitt mjöl dessutom. Jag undviker alltså all mat som innehåller vitt mjöl, socker och stärkelse.

Jag brukar beskriva kosten som ”vikingamat” eller ”back to basic”, d.v.s den typ av föda som jag tror vi egentligen är anpassade för att äta. Tyvärr är det inte många av dagens moderna människor som klarar av att hålla sig smala och friska genom att äta den högt förädlade mat som vi idag får oss presenterade överallt. Tänk bara på hur maten har förändrats de senaste 200 åren? Jag kan själv härleda min släkt i rakt led till i mitten på 1300-talet (17 generationer) och jag är rätt övertygad om att våra kroppar inte har ändrats tillräckligt snabbt för att anpassa oss för den nya mat som vi äter idag. Då var övervikt ett tecken på välstånd – idag tolkas det som att man har dålig karaktär. Från att det har varit livsnödvändigt att i kroppen lagra varje gnutta energi som man fått i sig förväntas det numera att man ska kunna äta mängder av socker, fett och kolhydrater och som kroppen helt sonika ska strunta i att ta vara på . Det är en kort tid för en stor förändring. Jag är helt övertygad om att mina förfäder på Jylland aldrig någonsin åt vare sig pommes frites eller corn flakes. Däremot åt de frukt, kött, fisk, fågel, ägg, nötter, rotfrukter, och grovmalet mjöl. Det är mat som tar längre tid att bryta ner än vår moderna förädlade mat och höjer blodsockret långsamt. Om blodsockret höjs kraftigt kommer kroppen att reagera och feltolka det. Den tolkar blodsockernivåerna utifrån den mat som har ett lågt GI. För att höja blodsockret till samma nivåer som när man ätit snabbmakaroner genom att äta linser, måste man äta enorma mängder linser. Kroppen kommer alltså att frigöra mer insulin än vad som egentligen behövs och det överflödiga insulinet kommer då att lagra kolhydraterna som fett. Jag är väl som de gamla vikingarna: Äter kött och grönsaker när det finns och när den födan tryter så får man ta till reserverna i form av torkade linser och bönor.

Jag började med att äta exakt efter Montignacs anvisningar: Inga snabba kolhydrater eller mat med högt GI och kosten passade mig bra med sitt grova bröd, linser och bönor.

Kost med lågt GI – Montignac

En kostplan som bygger på att man inte behöver hålla på att räkna kalorier eller kolhydrater utan inriktar sig på att äta mat som har ett lågt GI. Målet är alltså att både gå ner i vikt och att lära sig äta rätt, så att man även i framtiden kan hålla den nya vikten. 

En kort förklaring av begreppet GI

Blodsockret är ett av de viktigaste bränslena i kroppen då den håller hjärnan och musklerna igång. Kroppen strävar efter att hålla blodsockret på en lagom nivå. Det får inte sjunka för lågt men inte heller vara för högt. När blodsockret sjunker till en för kroppen låg nivå, signalerar kroppen att det är dags att äta och höja det. För att kroppen ska vilja ta upp sockret (kolhydraterna) och omvandla dessa till energigivande glykogendepåer behövs hormonet insulin. Insulinet hjälper visserligen till att ta upp socker, men om det produceras för mycket insulin ökar lagringen av fett och fettförbränningen minskar. Det gäller därför att producera tillräckligt med insulin för att hålla blodsockret på rätt nivå, men inte så mycket att kroppen börjar lagra fett. Ju snabbare kolhydrater vi äter, desto snabbare ökar blodsockret och desto mer insulin kommer att frigöras. En möjlig orsak till övervikt kan just vara obalans i insulinproduktionen, dvs bukspottskörteln producerar mer insulin än vad som motsvaras av blodsockerhalten och kroppen kommer då att lagra fettet istället för att förbränna det. Glykemiskt index (GI) beskriver hur snabbt blodsockret kommer att stiga efter det du har ätit. Ju högre GI – desto snabbare ökar blodsockret och mer insulin kommer att produceras. Kort beskrivet kan man säga att ju mer förädlat ett livsmedel är, desto högre GI kommer det att ha. Livsmedel med högt GI är t.ex. vitt mjöl, socker, chips och potatismos.

Själva kosten som bygger på lågt GI

Montignac-metoden beskriver två faser:

  • Den kost man håller tills man nått sin ideala vikt.
    Den består av 3 ordentliga (men inte överdrivna) mål mat/dag med mat som har ett GI <35.
  • Jämnviktskost för att behålla samma vikt resten av livet.
    Man kan här tillåta sig att äta mat som har ett GI <50. Det går också att kompensera mat som har ett för högt GI genom att under samma måltid äta annan mat som har ett lågt GI. Ju fler kolhydrater ett livsmedel innehåller – desto svårare är det dock att kunna äta så pass mycket kompenserande mat, så att hela måltidens GI hamnar <50.

Boken innehåller tabeller över olika livsmedels GI. Mat med högt GI är alla snabba kolhydrater. Gröna grönsaker, jordnötter och linser finns bland de med lägst GI.

Montignac ogillar artificiella sötningsmedel då den kan få kroppen att tro att man ätit socker. Det sötningsmedel som föreslås är fruktos – men i begränsade mängder då förstås. Dock är det dock bäst att helt försöka göra sig av med behovet av sötsaker. Inte heller koffein är bra för kroppen som också ökar insulinproduktionen. Däremot kan ett par glas rödvin och en bit >70%-choklad accepteras i fas 2. Vin bör dock inte drickas på fastande mage. Tvärtom är det med färsk eller torkad frukt som alltid bör ätas på fastande mage. Vill man ha frukt som efterrätt, ska den först kokas för att inte börja jäsa i magen. 

Montignac säger att man inte behöver hålla på och räkna kalorier, men säger samtidigt att man ska vara måttfull när det gäller tillåtna saker som olivolja och majonnäs.

Om vi försöker bena upp det hela lite tydligare:

  1. Ät dig mätt – räkna inte kalorier.
  2. Ät regelbundet – 3 gånger per dag.
  3. Småät inte mellan målen.
  4. Ät bara bra kolhydrater, dvs sådana som har ett lågt GI.
  5. Kombinera inte fett och kolhydrater i samma måltid. Har man ätit kolhydrater ska man vänta 3 timmar tills man äter fett. Har man ätit fett ska man vänta 4 timmar tills man äter kolhydrater. Detta för att alla kolhydraterna ska hinna förbrännas och inte göra att det fett man äter senare lagras. Till lunch är dock fett tillåtet, då man kommer att förbränna det under resten av dagen.
  6. Drick 1,5-2 liter vatten/dag.
  7. Undvik koffein.
  8. Ät mycket fibrer.
  9. Ät inte färsk frukt direkt efter en måltid. Ska frukt användas som dessert ska den kokas. Frukt kan däremot ätas på fastande mage som t.ex. ett mellanmål eller som ersättning för en hel måltid.
  10. Ät bara nyttigt fett: Fisk, olivolja, solrosolja (d.v.s inte grädde, smör, fet mjölk).
  11. Rör på dig!

Dagsmeny:

Fas 1 Frukost Fullkornsbröd med mager färskost (inget fett) och frukt, enbart frukt eller proteinrik frukost med ägg, bacon och frukt.
Lunch Protein, fett och kolhydrater med ett GI <35.
Grönsaker.
Middag Grönsaker och kolhydrater med ett GI <50
eller som lunchen men mindre fett och mer grönsaker.
Mellanmål Äpple, torkad frukt.
Fas 2 Som fas 1 men måltidernas totala GI ska vara <50.

Dagsmenyn kan exempelvis bestå av:

Frukost Grovt bröd med lättost, koffeinfritt kaffe/svagt te, minimjölk/keso, färsk frukt
eller
Ägg/ost, skinka/bacon, frukt, koffeinfritt kaffe/svagt te, minimjölk/keso
eller
Frukt, minimjölk/färskost/yoghurt
Lunch (alltid med fett/olja) Kött/fisk/skaldjur/fågel/ost/ägg
Sallad/råkost och/eller varma grönsaker
Olivolja/solrosolja
Bönor/linser/kikärter
Middag (utan fett) Bönor/linser/kikärtor/råris/fullkornspasta
Sallad och/eller varma grönsaker
Mager ost
eller
Kött/fisk/skaldjur/fågel/ost/ägg
Sallad/råkost och/eller varma grönsaker
Bönor/linser/kikärter
(som lunchen men med mindre fett och mer grönsaker)
Mellanmål Frukt (färsk eller torkad), osötad youghurt

En frisk människa behöver ca 1 g protein/kroppsvikt och dag.
Vill man gå ner i vikt är det bra att öka proteinet till 1,3-1,5 gram protein/kroppsvikt och dag.
För kvinnor rekommenderas att man äter minst en mjölkprodukt vid dagens 3 mål (kan vara fettfri).

Man är noga med, är att inte blanda kolhydrater och fettrik mat i samma måltid. Antalet  kolhydratmiddagar/vecka ska vara begränsat. En dags meny ser ut ungefär så här.

Jag satte upp en lista på kylskåpsdörren så att resten av familjen skulle veta vad som var tillåtet och inte. Visserligen var inte kosten svår att följa, men det skadar aldrig med en påminnelse då och då. Är jag osäker på hur högt GI ett livsmedel har, så tittar jag på antalet kolhydrater som det innehåller. Till stor del är det så att ju fler kolhydrater, desto större är chansen att produkten håller ett högt GI.

Jag slutade med allt som finns på den “förbjudna listan” (socker, vitt mjöl, potatis, pasta, ris m.m.) och lusläste alla innehållsförteckningar efter dolt socker och vetemjöl/stärkelse. Det är inte klokt egentligen vad mycket mat som innehåller socker och stärkelse när man börjar kontrollera! Äter det på “ibland-listan” i måttliga mängder – eller som belöning när jag behöver något extra. Återigen: Kom ihåg att inte blanda fett och kolhydrater: Majonnäs på hårdkokta ägg är till exempel godkänt i en proteinmåltid (kött/fisk+grönsaker) men inte en gräddsås till en kolhydratmåltid (råris/fullkornspasta+grönsaker).

Jag drack mycket. Särskilt mycket vatten men även svagt te eller örtte. Att dricka mycket vatten är ett måste!

Dessutom såg jag till att äta ordentligt med protein varje dag, enligt Montignacs rekommendationer. Hade jag fått i mig för lite protein under dagen tog jag en proteindrink på kvällen.

Så länge som jag kämpade för att ha en viktminskning, och lära mig hur mycket som är tillåtet, förde jag matdagbok. FitDay.Com fungerar väldigt bra för detta!

Jag försökte också lura mig själv lite: Åt oftast på liten tallrik eftersom man då tar en mindre portion än vad man skulle ha gjort annars. Var jag inte mätt och vill fylla på, hann jag känna efter på vägen till spisen om jag verkligen, verkligen behövde den där extra portionen. Åt också med pinnar när det gick. Jag äter långsammare då och sedan är det lite kul att ha lärt sig hantera detta redskap, som från början verkade totalt omöjliga att styra.

Jag försökte att inte äta någonting efter klockan 8 på kvällen!

Proportioner

Jag har inte hos Montignac hittat några exaktare siffror på hur mycket eller i vilka proportioner man kan äta. En liknande kost – Sugar Busters, som också utesluter alla snabba kolhydrater, anger proportionerna som:

  • 40% kolhydrater
  • 30% fett
  • 30% protein

Mer att läsa om kost med lågt GI

Somersizing (endast på engelska) är ju en exakt kopia av Montignac men hon beskriver reglerna mycket tydligare. En annan bra bok (och dessutom på svenska) som bygger på samma principer är Fedon Linbergs bok “Naturligt slank”. Fedon Lindbergs bok är också tydlig och har noggranna anvisningar för vad och hur mycket man förväntas äta. 

Low Carb i ett Nötskal

Lågkolhydratkost i ett nötskal

Förbjudna listan Tillåtna listan
Socker
Säd (gäller alla typer av säd/mjöl)
Majs och ris
Pasta (även couscous)
Stärkelse (ex. rotfrukter, potatis, bönor, linser)
Söta frukter
Light-produkter (ex. lightost, lättmargarin, minimjölk, lättmajonnäs)
Koffein
Kött, fisk, fågel, skaldjur
Ägg
Ost, smör, vispgrädde
Flytande oljor (ex. olivolja, jordnötsolja)
Grönsaker som växer ovan jord (ex. broccoli, blomkål, sallad, sparris, spenat, kålrabbi)
Svamp, oliver
Nötter, frön, mandel
Bär
Koffeinfritt kaffe/grönt te
Kalorifördelning för en måltid (ungefärlig): 70% fett, 25% protein, 5% kolhydrater
Detta är ingen lågkaloridiet (ex. Viktväktarna) utan en lågkolhydratdiet (ex. Atkins)
GLÖM INTE FETTET!
Tar man bort större delen av kolhydraterna måste dessa ersättas med något annat: FETT!
Exempel: Smör på de varma grönsakerna, olja på salladen, vispgrädde i kaffet.
Exempel på menyer
Frukost Ägg och bacon, stekta champinjoner, en bit ost
Omelett med en matsked grädde, skinka och spenat
Lunch Kokt fisk med skirat smör, kokt spenat, broccoli
Räksallad med ägg, majonnäs, sparris, sallad
Skinksallad med ost, ägg, oliver, dressing på olivolja, sallad
Middag Tre-rättersmiddag:
Parmaskinka med Philadelphiaost
Oxfile med sås av grädde och champinjoner (inget mjöl i såsen). Rikligt med sallad till
Jordgubbar med vispgrädde (inget socker tillsatt)

Tre-rättersmiddag:
Rökt skinka med pepparrotsgrädde
Gorgonzolafylld kycklingfilé i baconrock, varma och kalla grönsaker med smör
Ostbricka med oliver 

Fika Koffeinfritt kaffe med grädde
Sockerfri choklad eller riktigt mörk äkta choklad  (minst 70% kakaohalt)
Nötter/mandel/frön
Ost/skinka/salami
Äpple och Brieost
Fläsksvålar
Makrill i tomatsås

line
  — 2003-04-05 — https://www.markazits.com —

mail_till_maria

Kylskåpslista – Low Carb

Lågkolhydratdiet – Low Carb Diet

line

Frukost

Ägg/ost, skinka/bacon, kaffe/te, grädde
Lite linfrön

Lunch/middag

Kött/fisk/skaldjur/fågel/ost/ägg
Sallad/råkost och/eller varma grönsaker
Olivolja/solrosolja/smör/grädde/majonnäs

Mellanmål

Ost, nötter, frön, oliver, jordnötssmör, makrill i tomatsås

line 
Tillåtet
Kött, kyckling, fisk, skaldjur
Grönsaker som växer ovan jord
Ost, keso
Ägg
Grädde, gräddfil, yoghurt, crème fraiche (inte “light”-produkter)
Smör, majonnäs
Koffeinfritt kaffe, grönt te
Oliver
Olivolja, solrosolja, jordnötsolja
Korv utan mjöl/stärkelse
Nötter, mandel, frön, jordnötssmör
Osötad kokosmjölk
Bär

Gönsaker som växer ovan jord är t.ex: Broccoli, blomkål, brytbönor, purjolök, selleri, alla bladgrönsaker, groddar, kål, sparris, bambuskott, lök, svamp, avokado, squash, aubergine, spenat, tomat, endivesallad.

line 

Tillåtet i begränsade mängder
Tunt fiberrikt knäckebröd (typ: Wasa Fiber Plus)
Röda tomater, röd paprika, gul lök
Mjölk (inte “light”-produkter)
Frukt
Mörk choklad (>70%), kakao
Artificiella sötningsmedel
Torrt rött/vitt vin – men inte på fastande mage

line 
Inte tillåtet
Socker
Mjöl, stärkelse
Bröd
Rotfrukter (förutom rädisor)
Potatis, couscous, pasta, ris
Majs
Söta frukter som banan, melon, russin, mango
Juice, torkad frukt
Korv som innehåller mjöl/stärkelse
Margarin, majsolja
“Light”-produkter

line

Survival kit

Kolhydrattabell

Proteinpulver
Shaker
Nötter, frön
Hårt fiberbröd
Krossade linfrön
Vitaminer
Makrill i tomatsås

För längre vistelser även:
Koffeinfritt kaffe
Jordnötssmör
Olivolja
Grädde/ost/ägg
Tonfisk/bacon/skinka
Konserverade grönsaker
Te

Kylskåpslista – Montignac

Kost med lågt GI – Montignac

line 

Frukost

Kolhydratfrukost:
Grovt bröd med mager ost, kaffe/te, minimjölk, färsk frukt

Proteinfrukost:
Ägg/ost, skinka/bacon, kaffe/te, minimjölk

Fruktfrukost:
Frukt, kaffe/te, minimjölk/färskost/yoghurt

Lunch (med fett)

Kött/fisk/skaldjur/fågel/ost/ägg
Sallad/råkost och/eller varma grönsaker
Bönor/linser/kikärter
Olivolja/solrosolja

Middag (utan fett)

Kolhydratmiddag:
Bönor/linser/kikärtor/råris/fullkornspasta
Sallad/råkost och/eller varma grönsaker
Mager ost
(så lite fett som möjligt här!)

Proteinmiddag:
Kött/fisk/skaldjur/fågel/ost/ägg
Sallad/råkost och/eller varma grönsaker
Bönor/linser/kikärter
(som lunchen men med mindre fett och mer grönsaker)

Mellanmål
Frukt, torkade aprikoser, youghurt/keso

Blanda aldrig kolhydrater och fett i samma måltid!

line 

Tillåtet
Kött, kyckling, fisk, skaldjur
Ägg
Koffeinfritt kaffe, svagt te, örtte
Mejeriprodukter (ost, smör, grädde, minimjölk)
Olivolja, solrosolja, majonnäs
Korv utan mjöl/stärkelse
Grönsaker som växer ovan jord 
Råa rotfrukter
Linser, bönor, kikärter, krossärter
Avokado, oliver, nötter
Råris/vildris/fullkornspasta
Riktigt fulllkornsbröd (ju mer frön, korn och fibrer desto bättre)
Bär/frukt

Grönsaker som växer ovan jord är t.ex. broccoli, blomkål, brytbönor, purjolök, selleri, alla bladgrönsaker, groddar, kål, sparris, bambuskott, lök, svamp, avokado, squash, aubergine, spenat, tomat, endivesallad

line 

Tillåtet i begränsade mängder 
Mörk choklad (>70%)
Kakao
Artificiella sötningsmedel, fruktos
Torkade aprikoser
Torrt rött/vitt vin – men inte på fastande mage

line

Inte tillåtet
Socker
Vitt mjöl, stärkelse
Lever
Potatis, couscous, pasta, ris
Kokta rofrukter
Majs
Annan mjölk än minimjölk
Kokta morötter eller rödbetor
Söta frukter som banan, melon, russin mango
Juice, torkad frukt
Korv som innehåller mjöl/stärkelse
Margarin

line

Survival kit

GI-tabell

Proteinpulver
Shaker
Fiberhavregryn
Krossade linfrön
Vitaminer

För längre vistelser även:
Koffeinfritt kaffe
Hårt fiberbröd
Nötter, frön
Olivolja
Tonfisk
Gröna linser, råris/fullkornspasta
Konserverade grönsaker
Te

Min egen diet – målet och framtiden – Fas 2

Jag har numera nått min målvikt!

Jag har tappat nästan 30% av min startvikt – det tog mig knappt 1 år! Visst gick det fort, men jag ser det bara som ännu ett bevis på att det här är en kostplan som passar mig och min kropp. Jag har ju egentligen heller aldrig varit hungrig under den här tiden. Kilona helt enkelt bara "rasade" av mig. Jag skulle kunna stanna på denna vikt utan att skämmas, eftersom det här är en vikt som jag höll under rätt många år och som min kropp verkar tycka är naturlig för mig (jämnviktsnivå?). Har tagit fram alla gamla kläder som fanns sparade från min "smala tid" och de passar alldeles utmärkt nu igen – en enormt skön känsla!

Jag gillar maten som är i den här kosten och har ingen längtan efter att börja äta bullar och kakor igen. Att äta efter lågkolhydratprincipen är ingen diet, utan en kost, och ett sätt att leva. Sötsuget har också helt försvunnit så jag känner heller ingen längtan efter godis. De "utsvävningar" som jag numera tillåter mig ligger inom ramen för lågkolhydratkosten. Exempel på saker som jag inte åt i början av kosten, men som jag äter numera är: Jordnötter/jordnötssmör (som innehåller betydligt mer kolhydrater än man tror), frukt (gärna fruktsallad med grädde), riktigt kaffe med (fet) mjölk, light-cola ibland, riktigt mörk eller sockerfri choklad  och lite rödvin till helgens middagar. Jag äter oftast grovt bröd till frukost och en portion linser/bönor/fullkornspasta/råris till middagen. Min norm är cirka 60 gram kolhydrater/dag. Som du ser har all den mat jag numera lägger till ett lågt GI-värde.

När man kommit till sin målvikt (eller nära den) kan man sakta men säkert börja lägga till mat som innehåller mer kolhydrater, men fortfarande har ett lågt GI. Kanske vill man fortsätta med samma mat, men kanske vill man utöka sin meny med fler kolhydrater. Det viktigaste är att hitta en nivå som man känner att man kan klara av att hålla vikten på.

Man måste inte öka på antalet kolhydrater om man inte vill. Jag själv tycker dock att kosten blir mer varierad, jag får större valmöjligheter och att jag mår lite bättre när jag äter en måttlig andel kolhydrater.

En vanlig nivå att lägga sig på för underhållskost är kring 60 gram kolhydrater/dag, men det finns det som ligger betydligt högre och håller vikten. Ett maxvärde som verkar vara normgivande är 72 gram kolhydrater/dag. Tränar man extremt mycket kan man dock kanske gå ännu högre. De finns i ärlighetens namn också de som håller en betydligt lägre nivå också. Man måste hitta den nivå som man trivs med, men samtidigt inte går upp i vikt på. Regeln att man ska lyssna på sin kropp och känna efter vilken typ av kolhydrater man tål, gäller fortfarande.

När man ökar antalet kolhydrater ska man göra det genom att lägga till 5 eller 10 gram kolhydrater per dag och vecka. En liten viktuppgång kan komma naturligt, då kroppen lagrar på sig extra vatten. Viktuppgången ska dock snabbt stabilisera sig. Känner man "suget" komma tillbaka gäller det att snabbt ta bort just den maten och backa ett steg igen för att återigen få kroppen i balans.

Mat som man kan lägga till är råris, fullkornspasta, mycket grovt bröd, linser, bönor, ärtor och frukt.  Allt givetvis i måttliga mängder och fortsätt att kontrollera vilken kolhydratnivå du ligger på så att det inte blir för hög. Den mat man eventuellt utökar sin meny med ska också ha ett mycket låg GI-värde. Andra saker man kan lägga till i fas 2 för att göra vardagen festligare är: Rödvin och >70 %-choklad. Vin bör dock inte drickas på fastande mage.

Har man två alternativ att välja på så är alltid det med det lägre GI:t att föredra. Fullkornspasta istället för vit pasta, råris istället för polerat vitt ris, grovt rågbröd istället för vit franska och så vidare. Även om antalet kolhydrater är lika i båda alternativen så är ett lågt GI bättre eftersom man inte får samma blodsockerhöjning.

Jag tycker att Barry Groves ("Eat fat, get thin diet" ISBN 0-09-182593-8) på ett enkelt och direkt sätt beskriver en kostplan som man kan hålla livet ut, utan att behöva göra några större uppoffringar. För egen del följer jag därför hans rekommendationer på 60 gram kolhydrater/dag. Ungefär samma teorier använder sig "Life without bread" av (ISBN 0-658-00170-1) där man säger att det viktiga är att hålla sig under 72 gram kolhydrater/dag. Håller man sig till gränsen 60 gram kolhydrater/dag kan man under en dag få med både en skiva fullkornsbröd, en frukt och dessutom en måttlig portion råris/linser/bönor/fullkornspasta. Menyn är i princip densamma som förut, men med små tillägg som t.ex. fruktsallad till efterrätt och 1 dl kokta bönor till middagen. För egen del så har jag i princip lagt hela mitt utökade kolhydratintag på frukt, grönsaker, bär och nötter, eftersom min mage och kropp hanterar det bäst. Jag föredrar också att äta linser/bönor istället för råris/pasta.

Exempel:

    Gram  kolhydrater
Frukost Ägg, bacon och 1/2 grapefrukt.  Kaffe eller te med lite grädde 11
Lunch Biff, kidneybönor med olivolja, gönsallad 11
Middag Kyckling, broccoli med smör, blåbär med lite vispad grädde 13
Fika Brieost  med 1/2 äpple 10
Fika Nötter/mandel 5
  Summa 50
    Gram  kolhydrater
Frukost Ägg, bacon och spenat.  2 msk grädde i kaffe eller te 6
Lunch Köttfärsbiff, grönsallad, fruktsallad med grädde    18
Middag Kyckling, sparris med smör, linser (eller råris) 22
Fika Brieost  med oliver   2
Fika Mörk choklad 9
  Summa 57

    

    Gram  kolhydrater
Frukost Cappuccino,  fiberbröd, smör, skinka 21
Lunch Köttfärsbiffar, blomkål, smör 5
Middag Kyckling, gröna ärtor , grönsallad  med olivolja 11
Fika Äpple och en tjock skiva ost 22
  Summa 59

    Gram  kolhydrater
Frukost Cappuccino, grovt mjukt bröd, smör, salami 24
Lunch Köttfärsbiffar, linser, olivolja 14
Middag Kyckling, grönsallad , fullkornspasta 26
Fika Nötter/mandel, en bit ost 6
  Summa 70

Man måste vara noga med att man fortfarande håller det antal kolhydrater som man föresatt sig. Om suget börjar komma tillbaka måste man vara snabb på att identifiera vilken som var dess trigger och ta bort just den maten ut kosten. Det gäller att inte återigen hamna i kolhydratfällan. Det handlar också om att skapa enkla regler som kan fungera i vardagen: Ingen av oss kommer att gå omkring och räkna kolhydrater dagligen resten av livet. Ett bra riktmärke är att inte äta mat som innehåller mer än 5 gram kolhydrater/100 gram! Läs innehållsförteckningarna på matvarorna noga!

Inledning – Mamma äter inget vitt

Jag tillhör dem som alltid har fått kämpa med vikten. Har under många år klarat av att hålla den rätt konstant genom att tänka på vad jag äter: Hålla igen på fett och socker. Har inte hållit någon speciell diet, men tänkt på vad jag har ätit. Jag brukar hålla igen på veckorna och vara lite mer frikostig under lördag/söndag. Detta har fungerat under många år, men efter graviditet och avslutad amning hände något som jag plötsligt inte hade kontroll över: Jag ökade katastrofalt i vikt! Förstod inte  varför, utan det kändes som om hela ämnesomsättningen plötsligt hade slutat fungera. Kontrollerade hos läkare, men inga medicinska fel. Följde tallriksmodellen, åt mycket grönsaker, uteslöt allt fett, åt inte socker, räknade kalorier motionerade hårt 3-4 gånger/vecka – men ingenting fungerade. Jag gick visserligen inte upp, men inte ner heller. Ju mer jag försökte hålla igen desto mer hungrig och fixerad vid mat blev jag. Så fort jag "fuskade" och tog ett par "ätdagar" så gick jag däremot upp i vikt – utan att kunna bli av med den. Jag har dock aldrig gett mig på några rena svältkurer typ Nutrilett, då jag vet att det enda jag skulle göra då vara att sätta kroppen i svältläge samtidigt som jag skulle lida ordentligt under tiden. Ville inte bädda för någon jojo-banting utan hitta ett sätt att äta som jag kan leva med under resten av livet.

En gång tidigare gick jag upp en del och hittade då Scarsdale-dieten, som är en kombination av lite kolhydrater och lite kalorier. Man kör en hård 2-veckors kur och ska därefter gå på en underhållsdiet. Jag gick igenom denna kur en gång för många, många år sedan med gott resultat. Trots att det var så pass länge sedan jag gick igenom programmet så minns jag hur dåligt jag mådde p.g.a. den spartanska dieten. Fanns inte en chans att jag skulle klara detta igen: Att både ta hand om lilla dottern, jobba heltid på ett krävande jobb och dessutom hålla denna diet. Tyckte inte heller att jag hittade en riktig hjälp i den boken, för hur jag skulle kunna klara av att fortsätta att äta vettigt och dessutom trivas med maten. En bantningskur är ju bara en början till ett nytt liv – det stora jobbet följer ju egentligen sedan – när man ska se till att hålla vikten! Jag måste helt enkelt hitta själva roten till mina viktproblem.

Hittade en artikel som handlade om sambandet mellan GI (glykemiskt index), blodsocker, insulin och viktuppgång. Kände igen mig exakt! Jag är helt enkelt en sockerberoende person och med socker menar vi då inte bara rent socker utan även det socker som kroppen får i sig via de snabba kolhydraterna! Allt prat jag hört om hur nyttigt både potatis och pasta är stämmer alltså inte in på sådana som mig: För mig är det direkt skadligt med denna typ av mat. När man äter kolhydrater producerar kroppen insulin för att sänka blodsockret. Om kroppen inte kan producera korrekt mängd insulin kommer blodsockret att åka berg-och-dalbana hela dagen och man känner sig ständigt hungrig och sugen. Beroendet är att jämföra med andra typ av beroenden (ex. alkoholism) och man får abstinens när man slutar med socker. På samma sätt får kroppen en "kick" när man ger den socker och vill sedan ha mer. Till skillnad från t.ex. alkoholism, så kan alkoholister sluta dricka sprit. Det är dessutom ingen som ställer fram en spritflaska på bordet i det gemensamma fikarummet på jobbet eller vid föreningsmöten på kvällarna. Vi som är sockerberoende kan inte sluta äta utan måste lära oss att äta rätt och hela tiden stå emot de frestelser som finns runt omkring oss. Det gäller att hålla blodsockret nere så att inte alltför mycket insulin produceras och lagrar fett istället för att förbruka det. Ett enklare sätt är att säga att man är "allergisk" mot snabba kolhydrater – det brukar alla människor kunna ta till sig och acceptera.

Man går alltså inte upp i vikt för att man äter för mycket, utan för att kroppen reagerar fel på det man äter.

Tecken på att man är kolhydratberoende kan vara:

  • Att man blir hungrig kort efter en måltid
  • Att man blir trött/hängig på eftermiddagen
  • Att man inte kan sluta äta när man väl har börjat
  • Att man gärna småäter mellan målen
  • Att pasta och bröd är favoritmaten
  • Att man i en två-rättersmiddag föredrar efterrätten framför förrätten
  • Att man får yrsel 3-4 timmar efter en måltid
  • Att man går upp i vikt trots att man äter en "vanlig" kost

Och det bästa av allt med den metod jag har hittat: Man behöver inte räkna vare sig points eller kalorier, utan bara lära sig vad som är nyttig och onyttig mat. Om den hjälper? Jajemänsan – vikten går stadigt nedåt och jag mår bättre än på mycket länge!

Om jag har förstått det hela rätt:
Jag har, så här i efterhand, insett att jag har haft "nedsatt glukostolerans" – alltså en för hög blodsockernivå efter en kolhydratrik måltid. För att motverka denna höga nivå producerar kroppen extra mycket insulin för att ta hand om allt detta blodsocker. Jag gjorde ett sockerbelastningstest i samband med en hälsokontroll och undrade vad mitt förhöjda blodsockervärde efter 2 timmar betydde – jag fruktade direkt diabetes. Svaret jag fick var att det var inte farligt, men en varningsklocka och att jag nog borde gå ner i vikt. Jotack – som om jag inte försökt med det och inte lyckats! Tänk om jag i samband med denna insikt fått en lektion om kolhydrater och GI: I så fall hade jag sluppit ytterligare 2 år med viktuppgång! Jag har förstått att under graviditeten får alla insulinresistens eftersom man ska kunna lagra på sig reserver för sig och barnet både under gravidiet och amning. Något som troligen var nödvändigt för överlevnad under den tiden vi inte hade mat på bordet varje dag och kunde råka ut för perioder med svält. I de flesta fall klarar kroppen av att återställa insulinproduktionen till normal nivå, men inte i alla fall. Ju mer jag läser – desto mer övertygad är jag om att jag tillhör dem vars insulinproduktion aldrig kommit i balans igen.

Reflektioner – inledning


Några personliga reflektioner om olika hundraser

Inledning

Rasstandarder och generella egenskaper för olika hundraser vimlar det av på nätet. Varje hundras med självaktning har ett s.k. FAQ (Frequently Asked Questions) för just sin ras där de vanligaste frågor besvaras och en grov beskrivning görs över respektive ras karaktär och viktigaste egenskaper.

Men vad betyder det egentligen när det står att Alaskan Malamute är “dominant”?
Vad innebär det i praktiken att leva med en vaktande vallhund som Groenendaelen är?
Är Cavalieren bara en söt knähund?
Att jag skriver om just dessa raser beror på att de är de enda raser jag har ägt ;-).

Jag vill här ge några högst personliga reflektioner av dessa så till karaktären olika raser. Innan jag tar ett viktigt beslut gör jag ofta sådana här plus- och minuslistor. Kanske dessa två vara av värde för någon annan som står inför samma valsituation som jag har gjort.

Jag har försökt använda ett vardagligt språk, så att även de som inte redan är med i “hundsvängen” ska kunna ta det till sig. Egenskaperna är heller inte ordnade efter någon särskild prioritetsordning.

Det finns givetvis fler +/- som man kanske borde ha med, men jag har bara räknat upp det som är relevant för mig och min familj. Saker som till exempel foderåtgång, lätt/svår att ta med på flyg/tåg/buss spelar inte någon större roll för oss. Hundarna får den mat de behöver och ska vi ut och resa får vi anpassa oss efter om hundarna ska med eller inte. Det finns också annat som man ska beakta innan man bestämmer sig för att köpa hund, som t ex ärftliga sjukdomar och defekter, motionsbehov, storlek m m. Men nästan det mest avgörande för vilken ras man ska välja är, enligt min mening, vad man ska använda sin hund till. Ska det bara vara en trevlig myshund som ska gå på långsamma promenader, vill jag träna någonting speciellt tillsammans med min hund, ska hunden klara av att följa med på en joggingtur eller skidtur etc? Hur man väljer hundras finns beskriver jag här.

Hur våra hundar lever till vardags

Vi bor i ett typiskt radhusområde i utkanten av Umeå. Det är ca 3 km:s promenadväg via cykelbanor/stadsgator in till centrum. Det finns ett grönområde bara några 100-tals meter från vårt hus med elljusspår och grusvägar. Som de flesta bostadsområdena i den här staden är området relativt hundrikt. Det är mer regel än undantag att vi under våra promenader träffar på ett flertal kopplade – eller ve och fasa till och med okontrollerat lösa! – hundar.

Våra hundar har alltid varit familjehundar och aktiva sällskapshundar i första hand. Vi har ställer ut och tävlar i lydnad. Hundarna tränas regelbundet i agility, lydnad och bruks på olika nivåer, beroende på hundens förmåga och intresse. Jag ser lydnadsträningen som ett bra sätt att bygga en bra kontakt mellan förare och hund och för att ge hunden den “hjärngympa” som den så väl behöver. Tävlingsmomentet är ett sätt att sporra mig själv och hunden till precision. En lyckad tävling känns som ett bevis på att vi jobbat rätt och bra. När det gäller dragsidan är jag inte så intresserade av tävlingsmomentet, är helt enkelt för dålig skidåkare. 😉

För att ge hundarna fysisk motion promenererar vi mycket, joggar, cyklar och åker skidor med dem. Ibland får de hjälpa till att bära hem varor från affären i sina klövjeväskor. Numera får de också dra vår dotter i pulka eller vagn.

Resten av tiden ligger hundarna och myser på soffan, vid våra fötter eller i alla fall i närheten. När vi är på jobbet sitter de ute i sin hundgård, men är all övrig tid tillsammans med sin familj. Groenendaelen följer en runt i hälarna och har full kontroll på allt från matlagning till blöjbyte.

Detta är inte objektivt på något sätt…

Men innan ni börjar läsa så ha i minnet att:
En hund blir till största delen vad man som ägare själv gör den till!
Men alla raser har vissa medfödda egenskaper som man aldrig kan bortse ifrån!

Släkten Tauson – mitt släktträd

Markus (Markvor / Tage Marquard) Hansen, född ca 1465
Jordbrukare, smed, Birkende, Fyn
Gift med Karen (Cathrine) Tausen (Tavsan), född 1464 – tillhörde menige adel / lågadel.

Barn
Hans Tausen, född 1494 i Birkende, Odense, Fyn

Hans Tausen, född 1494 i Birkende, Odense, Fyn
Danmarks reformator, Sognepræst i Virborg, Biskop i Ribe
Gift med Dorothea Sadolin, 1527
Gift med Anna Andersdatter, 1537
Död den 11 november 1561 i Ribe
Begravd 1561 i Ribe Domkirke
Barn
Jøgen Tausen
Karine Hansdatter Tausen
Dorothea Hansdatter Tausen född ca. 1539
Elisabeth (Lisbeth) Tausen, född ca. 1552 i Ribe
NN Hansdatter

Elisabeth Tausen, född ca. 1552 i Ribe (Mor: Anna Andersdatter)
Barn
Hans Anderssøn Tausen född ca. 1575 (Hans Tausen den andre)

Hans Andersøn Tausen född ca. 1575 i Ribe
Sognepræst
Död före 1620
Barn
Jens Tausen, född 1604 i Løsning, Danmark

Jens Tausen, född 1604 i Løsning, Danmark
Kapellan ved Cathrine
Gift med Kirsten Struch
Död 1655
Barn
Laurits Tausen, född 1625 i Kerteminde, Danmark

Laurits Tausen, född 1625 i Kerteminde, Danmark
Sognepræst
Död 1663
Gift med Else Jonasdatter Holmsted
Barn
Jonas Tausen, född 1655 i Mesinge, Danmark

Jonas Tausen / Tauson
, född 1655 i Mesinge, Danmark
Vinhandlare och rådman i Landskrona
Gift med Gya Persdotter (Pedersdatter) Rhode (dog av pest)
Bytte stavning från Tausen till Tauson då Skåne blev svenskt.
Död 1711
Barn
Lars
Margareta
Catharina
Petrus (Per), född 1688
Jöns, döpt 1690
Jonas, född 1692
Gudmund, döpt 1694
Johan Christian Tauson, född 1695
Elsa Maria, döpt 1696

Johan Christian Tauson, född 1695
Vinhandlare, köpman och stadskassör i Landskrona
Gift med Mätta Maria Rander 1724
Gift med jungfrun Catharina Morian 1737
Barn i fösta äktenskapet
Gygia, döpt 1727
Fadder, döpt 1731
Jonas, döpt 1736
Barn i andra äktenskapet
Jonas Tauson,, född 1739
Bernt, född 1741
Catharina Maria, född 1744
Lovisa Sara, född 1746

Jonas Tauson, född 1739
Handlanden i Uddevalla
Gift med Anna Lovisa Wahlborg 1762
Död 1786 i Resteröd
Barn
Charlotta Catharina, född 1764
Jonas, född 1766
Per-Arvid, född 1768
Alexander Carl, född 1770

Per-Arvid (Petter) Tauson, född 1768 i Uddevalla
Amiralitetslöjtnant och lantbrukare
Gifte sig 1792 med Catharina Jonsdotter
Gifte sig 1792 med Catharina Richter
Barn
Jonas, född 1792 (med Catharina Jonsdotter)
Gustaf, född 1794
Lovisa Catharina, född 1796
Daniel, född 1797
Anna Gustava, född 1800
Ture, född 1803
Britta Charlotta, född 1806
Per August Tauson, född 1809
Carl Viktor, född 1813

Per August Tauson, född 1809 på gården Tålleröd i Resteröd
Lantbrukare i Ljung
Gifte sig 1836 med Kjerstin Christiansdotter
Barn
Olof (Olle) Gustav, född 1838
Johan Adrian, född 1842
Maria Gustavia, född 1844
Julia Carolina, född 1846

Olof (Olle) Gustav Tauson, född 1838 på Backehagen under övre Aröd i Ljung
Handelsman och värdshusidkare i Göteborg
Gifte sig 1867 med sin syssling Olivia Constantia
Död 1910 i Göteborg
Barn
Per Axel Daniel, född 1868
Kerstin Juliana, född 1869
Gerda Olivia, född 1871
Nils Artur, född 1873
Emil Gustav, född 1875 i Forshälla
Otto Wilhelm Tauson, född 1877
Fritz Conrad, född 1881
Olga Constantia, född 1886

Otto Wilhelm Tauson, född 1877 i Gustavii församling i Göteborg
Värdshusidkare i Göteborg tillsammans med sin far och svåger.
“Fästekvinna” Mathilda Charlotta, född Niklasdotter
Död 1949 i Göteborg
Barn
Axel Wilhelm Daniel Tauson, född 1901 i Masthuggets församling
Margareta Olivia Constantia, född 1903 i Carl Johans församling i Göteborg

Axel Wilhelm Daniel Tauson, född 1901 i Masthuggets församling
Gifte sig 1928 med Margit Ingeborg
Död 1967 i Göteborg
Barn
Solveigh Margareta, född 1930 i Göteborg
Eivor Mona Tauson, född 1935 i Göteborg

Eivor Mona Tauson Magnusson, född 1935 i Göteborg
Gifte sig 1958 med Ingemar Magnusson
Barn
Maria Katarina Tauson, född 1960 som Maria Magnusson
Anna Kristina, född 1964
Åsa Viktoria, född 1971

Maria Katarina Tauson, född 1960
Barn
Linn Katarina Tauson, född 1997

Cyber Malamute Obedience Club (CMOC) – humour

Rani

Rani Grönberg hereby declare the foundation of the Cyber Malamute Obedience Club (CMOC)

Apart from “standard” rules, the club also states that:

  1. All shows are to be held outside.
  2. Shows are cancelled if it’s warmer than 0 C (above freezing point).
  3. All obedience activities are cancelled during the Summer.
  4. Hot dogs, ham, bacon, liver etc are regarded as necessary training tools.
  5. Hot dogs, ham, bacon, liver etc and any kind of food are allowed as rewards during official shows in unlimited amounts.
  6. Woooo-woooooing during heel, long stay etc gives extra points.
  7. Tricks to please the audience, like: extra jumps over the “jump”, stealing the ring-stewards sandwich, starting every heel with a big leap into the air etc are definitely giving extra points.
  8. All exercises including the command ‘fetch’ are forbidden.
  9. A new exercise with the dumbbell will be added: “Grab and run!”

Present members (1996-03-15)

Rani – president
Glenda – secretary (since the house-hold only consits of two (more or less) Malamutes and Glenda has a good potential for being a good polar dog: Eager for food, thick isolating coat, digs, chews, loves to cuddle and doesn’t always obey instantly)
Zilba – treasurer

Maria – after an evening at the club when it was freezing cold, and everyone else complained about how cold it was but Rani – sweet beautiful Rani – was having one of those days when she heeled, and did all other commands too, like a Border Collie in a Malamute’s disguise.
 

Lågkolhydratmjölk

Jag saknar ibland en ersättning för vanlig mjölk. Jag älskar café au lait, men avskyr smaken och konsistensen som blir när man tillsätter vanlig grädde. Ibland gör jag därför denna blandning som faktiskt är en helt OK ersättning i t.ex. kaffe. Det blir en stor skillnad om man först blandar ut grädden med vatten och ser till att det blandas för sig innan man tillsätter den till kaffet. Det går också att dricka den precis som den är, som vanlig mjölk.

1 msk 40% grädde blandas med 2,25 dl vatten.
Tillsätt lite sötningsmedel för att simulera mjölksockret i vanlig mjölk.
Vispa ordentligt.
Använd som det är, kyl eller värm, beroende på behov.
Denna lågkolhydratmjölk får en fettprocent på 2,5%.

För större mängd:
0.5 dl grädde och 7.5 dl vatten plus sötningsmedel.

Varför fungerar det här egentligen?

Det finns ett antal olika teorier om varför lågkolhydratkost fungerar. Jag har försökt samla ihop lite tankar som jag sett om detta och själv grupperat dem.

  • Stenåldersteorin
    Från början var vi jägare och levde på mat som kött, frön och annat som vi kunde samla in under våra vandringar. Evolutionen har gjort att vi anpassat vår ämnesomsättning till att även kunna äta säd. Dock har inte alla människor anpassat sig till detta utan mår fortfarande bäst på en kost som är uppbyggd på samma sätt som på jägartiden.
  • Förbränningsteorin
    Fett är inte ett lika lättillgängligt bränsle för kroppen som kolhydrater. Kroppen behöver därför bearbeta fettet mer och den processen kräver mer energi än omvandlingen av kolhydrater.
  • Fettförbränningsteorin
    När vi bantar vill vi inte förbränna muskler utan fett. För att förbränna kroppsfettet, måste vi lära kroppen att göra just detta och tillsätta fett. Detta gör vi genom att dra ner på kolhydraterna så att kroppen tvingas använda fett som bränsle istället.
  • Insulinteorin
    När vi äter lågkolhydratkost håller vi blodsockret på en låg och jämn nivå. I och med detta utsöndras minimalt med insulin. Finns det inget insulin kan inte fett lagras .
  • Aptitteorin
    Eftersom kroppen får tillbaka sin förmåga att rätt signalera när den fått nog, d.v.s. aptitregleringen, så kommer vi inte att äta mer kalorier än vad vi behöver.

Personligen tror jag inte det är en bara en orsak till att detta fungerar utan en kombination av saker. Min korta version brukar vara “Stenåldersteorin”, men sanningen tror jag är att man drar fördel av alla olika punkterna ovan i en lågkolhydratkost. Och den sista punkten, att aptitregleringen fungerar normalt, tror jag är anledningen till att man sedan kan hålla sin nya vikt utan att känna att man gör några uppoffringar, går omkring hungrig eller “håller igen” på maten. ?ɂÄìverger man lågkolhydratkosten, kommer kolhydraterna direkt att ge ökad aptit och man har snart fått tillbaka sina gamla kilon.

Vad skiljer Montignac från Atkins?

Vad skiljer Montignac från Atkins?
På mina huvudsidor har jag beskrivit en lågkolhydratkost (low carb), populärt kallad för Atkins. Atkins är dock bara en person som gjort en variant av low carb – det finns flera andra gurus också. Min start var dock Montignac (lågt GI).
Vad är då skillnaden?

Atkins (low carb / lågkolhydratkost): Här räknas bara antalet kolhydrater som man äter. Atkins sätter upp en gräns för hur många kolhydrater man får äta per dag under olika faser av dieten (från 20 gram och uppåt). Hur mycket kolhydrater ett livsmedel innehåller står i princip alltid angivet på innehållsförteckning, så det är enkelt att räkna ut själv hur mycket man får i sig. För att kroppen ska få tillräckligt med energi, och få igång fettförbränningen, måste man öka på andelen fett i kosten. Ligger man på de lägre nivåerna som Atkins anger, hamnar man i ketos, vilket är ett läge då kroppen använder fett som bränsle istället för kolhydrater.

Montignac (low GI diet / lågt GI-kost): Är en diet som utgår ifrån lågt GI. Här tittar man endast på vilket GI-värde olika livsmedel har och väljer de livsmedel som har ett GI-värde lägre än en visst bestämd nivå. GI-värden finns inte utsatta på innehållsförteckningar i Sverige, så man får själv kontrollera dessa i de olika tabeller som finns på nätet. Montignac förespråkar bara fett typ olivolja och nötter. Eftersom man inte drar ned på antalet kolhydrater i samma utsträckning som hos Atkins, så kan man inte vara lika frikostig med fettet i maten. Montignac bygger också på en teori om hur man ska kombinera fett/protein/kolhydrater och har därför två typer av måltider.
En typ som kallas för "proteinmåltider" som är sammansatta precis som Atkins måltider, dvs av protein + fett.
En typ som kallas för "kolhydratmåltider" som är sammansatta av bara kolhydrater (inget fett!).
Man hamnar i regel inte i ketos om man följer Montignac.

Likheter: Ingen av dem räknar i första hand kalorier, utan koncentrerar sig på GI-värde eller kolhydrater.
Angreppssättet för båda dieterna är egentligen desamma: Att hålla blodsockret på en så jämn nivå som möjligt och därmed minska insulinutsöndringen. Ingen insulinutsöndring = ingen lagring av fett.

Vilken dietplan ska jag välja? Vilken är bäst?

Mitt förslag är att: Läs på så mycket det går innan och välj sedan en av planerna som du tror på. Välj en som du känner passar dig vad det gäller filosofi och mat som ingår och efter vilket schema man har lagt upp måltiderna. Huvudsaken är att man väljer ut en diet och följer den till punkt och pricka. Köp den bok som hör till dieten och läs hela boken från början till slut innan du sätter igång. När man sedan kommit in i dieten och börjat känna efter vad som känns bra och dåligt med den kan man börja snegla på andra dieter och anpassa sin egen meny efter dessa. Jag började ju med Montignac och gick sakta men säkert över till Atkins. Andra kanske vill göra en rivstart med Atkins för att så småningom gå över till något annat mer modest i kolhydratväg. Många av dessa dieter är också nästan kopior av andra och i vissa delar överlappar de istället varandra: Somersizing är t.ex. i princip en exakt kopia av Montignac. Sugar Busters bygger på samma principer men fokuserar på att det är sockret som ska bort. Atkins jämnviktsdiet påminner väldigt mycket om Montignac. Protein Power påminner mycket om Atkins men utgår ifrån vilket behov varje individ av proteiner när man sätter samman en dags meny. Carbohydrate Addicts har ett belöningsmål/dag där man får äta kolhydrater. Men blanda inte olika dieter i början – då du lätt får en obalans i kosten – och ge inte upp en diet för lätt bara för att du inte får ett tillräckligt snabbt resultat.

Reflektioner – Cavalier King Charles Spaniel

Några personliga reflektioner över
Cavalier King Charles Spaniel

Varför valde vi Cavalier King Charles Spaniel?
+++
Älskar människor Älskar människor
Riktig hund Riktig hund!
Orädd Orädd
Tålig Kan matvägra
Tystlåten .
Lättskött päls Lång vit päls
Lätt att resa med Lätt att skämma bort
Ingen aggressivitet Envis
Passar alla .
Roar sig gärna själv Kan ha jaktinstinkt
Kelig Hjärtproblemen
Hund med möjligheter
Kommer vi att skaffa Cavalier igen?

Varför valde vi Cavalier King Charles Spaniel?

Så köpte jag ytterligare en ras! Den här gången blev det en liten dvärghund. Jag var ute efter en mindre hund till formatet som även min dotter skulle kunna träna någon gång i framtiden – om hon vill. Samtidigt ville jag ha en intelligent, glad, lättsam och lättskött hund som inte kräver för mycket aktivering (läs: kelig knähund) men som samtidigt kan följa med på en ordentlig promenad. (När det gäller en verklig arbetande hund finns det för mig bara en ras: Groenendael.) Cavalieren passar perfekt in på de kriterierna. Att de sedan är söta som små dockor och keliga till tusen gör ju inte saken sämre.

Standarden säger: "Cavalier King Charles Spaniel är en livlig, behagfull och välbalanserad hund, med milt uttryck. Till karaktären är den absolut orädd ock käck. Till temperamentet är den glad, vänlig, aldrig aggressiv, utan antydan till nervositet."
Och jag tycker verkligen stämmer…!

+ Älskar människor

Gladare hund än Cavalieren finns inte: Alla nya människor möts med viftande svans och hundpussar i ansiktet – om den kommer åt. Det näpna utseendet och lilla formatet gör också att få kan motstå hundens inviter. Man kan t.ex. känna sig trygg inför t.ex. en utställning att hunden i varje fall inte kommer att ha några problem i kontakten med domaren.

+ Riktig hund

Innan vi köpte vår lilla tjej så fick vi höra många kommentarer från "förstå-sig-påarna" i stil med att: "Ska ni skaffa katt?" eller "Ska ni skaffa pensionärshund". Jag kan dock direkt avliva alla myter om att det här varken skulle vara en riktig hund eller att det är som att ha en katt. Jag ogillar egentligen uttrycket "stor hund i liten förpackning", eftersom det indikerar att de flesta småhundar har andra egenskaper än större raser. Jag ville ha en riktig hund fast i mindre format och det var precis vad jag fick. Hon är precis lika mycker hund som våra större hundar har varit och har gått igenom hela registret på de bus som en valp kan ställa till med: Alltifrån att stjäla gymnastikskorna och tugga sönder bakkappan på dem till att gräva upp trädgårdslandet eftersom det låg en alldeles speciell pinna nedgrävd där som man absolut var tvungen att få fram. Den har ett stort föremålsintresse och apporterar gärna bollar. Kampen finns också där. Den stora skillnaden mellan vår Cavalier och de andra hundarna vi har haft är inte storleken utan att hon är Spaniel och allt som följer med de anlagen. Hon har ett annat ursprung än en vaktande valllhund och agerar utifrån det. Men om man tror att hon för den sakens skull inte skulle vara en riktig hund bara för att hon är liten till växten, så misstar man sig grovt.

+ Orädd

Det står i standarden att Cavalieren ska vara "orädd och käck" och det stämmer verkligen. Den är helt orädd! Den ser inga faror någonstans och rusar fram mot allt nytt för att undersöka. Som ägare måste man vara uppmärksam på vad som försiggår så att den inte helt "orädd" rusar fram till alltför stora hundar, gräsklippare, bilar, cyklister eller annat som drar till sig uppmärksamheten. Det är en tuff liten hund.

+ Tålig

Cavalieren är varken bräcklig eller ömtålig. När du får hem din valp kommer den att vara stor som en Chihuahua och måste skyddas från att hoppa från soffor, sängar eller att snubblas på. Som vuxen tillhör den en av de större dvärghundarna och kommer att vara tåligare än man tror. Den är definitivt inte bräcklig eller ömtålig och kommer att orka lika långa promenader som dig själv. Den är stadig och tålig och definitivt inte någon bräcklig liten dvärghund.

+ Tystlåten

Cavalieren anses inte som någon bjäbbig hund. Den är jämförelsevis relativt tystlåten. Visst kan den skälla, men den bjäbbar absolut inte i onödan.

+ Lättskött päls

En Cavalierpäls är lång och silkig men samtidigt lättskött. Den behöver inte trimmas eller klippas. Det räcker med normal daglig genomgång för att se att den är tovfri. Särskilt de långa öronlapparna kan behöva sig en daglig översyn så att inga tovor uppkommit. Men pälsen kan defintitivt klassas som lättskött. Pälsen är tillräckligt tjock för att skydda den mot kyla vintertid utan att man ska behöva ha täcke på den. Dock kan man vilja sätta på någon form av overall under den regniga delen av året för att minska mängden sand som hunden drar in i huset efter en promenad.

+ Lätt att resa med

Den lämpliga storleken gör att Cavalieren kan följa med i princip var som helst. Den är tillräcklgit liten för att kunna resa som handbagage i en väska om man flyger. Den är också tillräckligt liten för att den ska kunna följa med på de flesta ställen där man får ta hund med sig. Dina bekanta kommer säkerligen inte att ha något emot att du tar emd din Cavalier på besök. Man orkar bära en Cavalier genom t.ex. en folkmassa.

+ Ingen aggressivitet

Den finns ingen som helst aggressivitet i en Cavalier. Den älskar allt och annat och tanken att ta till skärpan existerar inte! Däremed inte sagt att den inte har temperament, men skärpan finns helt enkelt inte där. Det är en helt igenom vänlig och mjuk hund som löser situationer på andra sätt än att ta till skärpa. Den visar heller ingen som helst aggressivitet mot vare sig djur eller andra människor utan tror bara att hela världen är vänlig och ska bemötas på samma sätt.

+ Passar alla

Det här är en ras som passar både i en barnfamilj eller en lugn pensionär: Den är tillfreds med promenader och lek på gräsmattan men kan också följa med på långa turer i skogen eller träna agility på brukshundklubben. Den ställer upp på de flesta aktivieteter som dess storlek tillåter. Dock är det viktigt med motion: En Cavalier ska aldrig vara överviktigt och en vältränad hund håller sig pigg långt upp i åldrarna. Samtidigt som den kan "bara" vara en trevlig och glad sällskapshund så kan den visa framfötterna på t.ex. agilitybanan. Det är också en okomplicerad utställningshund. Givetvis krävs det att man tränar inför en utställning så att hunden både visar upp sig snyggt, är van att stå på ett bord och visa tänderna, men på en Cavaliers inställning är ändå att allt och alla är spännande och värda att ta sig en extra titt på.

+ Roar sig gärna själv

Det är olika på hur olika raser leker. En Cavalier leker ofta som en katt: Dvs helt på egen hand utan att matte/husse måste vara involverade och kasta bollar eller engagera sig på egen hand. Vår Cavalier leker gärna med själv med någon typ av s.k. "aktiveringsleksak", jagar solkatter, leker med sin boll eller springer runt med sitt mjukdjur. Därmed inte sagt att man får glömma bort att leka och engagera sig i sin Cavalier, men de kan roa sig på egen hand en liten stund.

+ Kelig

Jag har aldrig haft någon så gosig och kelig hund. Min Cavalier ligger och gosar i knäet eller myser i sängen och njuter av varenda sekund. Hon älskar kroppsnära kontakt, är mjuk och len att smeka och klappa och är helt enkelt en riktigt ljuvligt gosig liten vovve.

+ Hund med möjligheter

Det här är en intelligent och lättlärd hund. Den har en naturlig "will to please" och tycker det är roligt att aktivera sig tillsammans med matte och husse. Är man intresserad av olika hundsporter så finns det potential att ta fram, om man vill.

Älskar människor

Visst är det kul med en hund som älskar allt och annat, men ibland kan det gå till överdrift. Så fort vi ser andra människor ska hon dit och hälsa. Man måste träna inkallning och lydnad på dem så att de inte springer över vägen bara för att hälsa på de som promenerar där. På samma sätt som hon älskar människor så älskar hon även andra hundar och djur och ser hon en annan hund så är alla inkallningskommandon som bortblåsta! Att träna in kommandot hit ordentligt är ett måste!

Riktig hund

Det här är verkligen en riktig hund! Cavalieren har otroligt vackra bedjande ögon och kan tigga sig till nästan vilken favör som helst. Det gäller att stå emot och inse att det  här verkligen är en riktigt hund som måste ha samma uppfostran som en sådan för att inte ta över kommandot i familjen. Det är ingen porslinshund, utan den ska behandlas om vilken annan stor hund som helst.

Eftersom det här är en "riktig" hund kommer den att uppföra sig som en "riktig" valp att tugga på allt den kommer över. Utrusta er med ett stort lager tuggben och erbjud dessa istället för mattes skor, husses plånbok, sladdar, kablar eller vad nu din Cavalier får för sig att sätta tänderna i. Men som allt annat valphyss kommer även bitandet att gå över. Vår lilla Cavalier är också en mästare på att rumstera om i trädgården och gräva upp allsköns saker. Särskilt stenar är otorlgit intressanta och hon kan gräva ordentliga hål för att sedan rusa runt med en stor sten i munnen som hon hittat i jorden. Givetvis är inte stenar bra leksaker för sköra valptänder, så det gäller att hålla koll på valpen.

– Orädd

Eftersom Cavalieren är helt orädd måste man som ägare emellanåt skydda den från eventuella faror. Man måste vara uppmärksam och ligga steget före så den inte rusar iväg och utsätter sig för onödiga risker. Själv tror den att hela världen är vänligheten själv och har inget sinne för att det t.ex. kan finnas hundar som inte är lika leksugna som den själv. Eller att det kan komma en bil på vägen, när den är i färd med att rymma för att hälsa på de där människorna som går på andra sidan vägen.

– Kan matvägra

Ett problem som jag aldrig tidigare stött på var matvägran. Cavalierer kan vara otroligt kräsna med maten under valptiden, samtidigt som de under uppväxten verkligen behöver all näring de kan få för att bygga upp kroppen. Det gäller att inte ge efter och börja pjoska för mycket samtidigt som man måste se till att de äter den mat de får: En valp får inte svälta! 1 De börjar dock att äta normalt så småningom och då brukar problemet med aptiten snarare vara det omvända.

– Lång vit päls

Den långa vita pälsen fäller… Det positiva är att håren är långa och lätta att bosta bort från kläder och andra textilier. Det negativa är att de syns! Även om hundar fäller sin päls ordentligt två gånger per år, så kommer det att finnas lösa Cavalier-hår hela året om. Regelbunden borstning och bad eliminerar hårfällningsproblemen, men man ska inte blunda för att man kommer att hitta långa vita hårstrån på alla svarta kläder (om man har en av varianterna som har vit päls).

– Lätt att skämma bort

Cavalieren är verkligen söt! Den har stora, mörka, bejande ögon. Men låt inte dessa ögon lura dig. Bakom den sockersöta ytan finns det en riktig hund som kräver samma behandling som vilken annan hund som helst. Det är lätt att skämma bort en Cavalier och det som är sött när hunden är en liten valp kan vara rent olidligt då hunden vuxit upp. Så var noga med att lära in goda vanor redan från början. Det här är en riktig livsnjutare som kommer att göra allt för att få sina önskningar uppfyllda.

Envis

Trots att Cavalieren har en "will to please", är intelligent och lättlärd så är den också otroligt envis. Det gäller att vara envisare än sin hund, vara konsekvent och verkligen visa vad man vill. Man får inte ge sig om man vet att man har rätt. I annat fall kommer din Cavalier att bestämma hur den tycker att saker och ting ska göras.

– Kan ha jaktinstinkt

Cavalierens ursprung är jagande spaniels. Även om den har avlats under många hundra år till att vara en trevlig sällskapshund så finns instinkterna kvar där. I mer eller mindre grad i olika individer. Det finns Cavalierer som mer än gärna ger sig av på en egen fågeljakt i skogen. Så återigen: Inkallningsträning och bra kontakt är ett måste.

– Hjärtproblemen

Hjärtproblemen som finns inom rasen är dess största nackdel och problem. Rasklubben har dock satt upp riktlinjer för att eliminera antalet unga hundar som drabbas av hjärtproblem. Man hoppas att genom bekämpningsprogrammet skjuta debuten av blåsljud allt senare upp i åldern. En äldre hund som drabbas av blåsljud kan i regel leva med detta många kommande år och behöver kanske inte ens medicineras. Unga hundar som drabbas av blåsljud har däremot en sämre prognos. Ett gott råd vid köpa av Cavalier är att köpa valp efter hjärtundersökta föräldrar som är så gamla som möjligt och att det i stamtavlan ska finnas så många fria äldre hundar som möjligt. Å andra sidan så kan man också konstatera att många andra raser har rätt stora problem med diverse ärftliga sjukdomar. Att man däremot uppmärksammat och tagit tag i hjärtproblemen är i varje fall ett steg i rätt riktning.

Kommer vi att Cavalier igen?

Defintivt JA! Det är en helt otroligt trevlig liten hund som verkligen kan klassas som sällskapshund i dess rätta bemärkelse. Den kräver inte en massa aktivering, men ställer ändå upp på det man erbjuder och är alltid på ett strålande humör. Man blir helt enkelt väldigt glad av att ha en liten Cavalier omkring sig!


1. Jag provade olika märken och sorter på hundfoder (både dyra och billiga) innan jag har hittat några som Cavalieren gillade och åt av egen fri vilja och som uppenbarligen upplevdes som extra smakliga. Det är skillnad på att äta bara för att man måste och precis bara så mycket att man inte längre är utsvulten, jämfört med att äta en normal måltidsstorlek och samtidigt verka tycka det är gott. Det spelar ingen roll hur dyrt och fint fodret är om hunden ändå inte äter det. Alla foder som säljs idag som helfoder är fullvärdiga foder för hundar och ibland kan man hitta något som hunden gillar och mår bra även bland de märken man normalt inte tänker på i första hand. Recept och innehåll ändras också kontinuerligt på de olika märkena. Jag har förutom torrfoder även provat s.k. färskfoder (som köps fryst) och förutom att det är lite besvärligt att hantera i vardagen (och nästan omöjligt att ha med på resor), så är det nog ändå det säkraste kortet att satsa på till en kräsen hund. Men det är alltid bra att leta sig fram till ett torrfoder att ha som godis, komplement eller de gånger som färskfodret helt enkelt inte går att ha med. 

Men jag kan samtidigt erkänna att jag ibland både handmatat, slängt kulorna på golvet, blötlagt och mosat till "blötmatskonsistens" eller blandat i lite extra gott (matrester eller blötmat) för att hon skulle få i sig maten som valp. Använde också hennes foder som godis på promenader, så att hon ska få i sig lite extra. Om inte valpen får i sig tillräckligt stora portioner enligt tillverkarens anvisningar, kan man ge dem ett vitamin- och mineraltillskott, som exempelvis Dogevit, i motsvarande mängd.

Ett gott råd är att fortsätta använda det foder som uppfödaren har gett till sina valpar: Använd samma märke oavsett om det är ett dyrt specialfoder som måste specialbeställas från bortre Mongoliet eller ett lågprisfoder som kan köpas på närmaste mavaruaffär. Min erfarenhet är att Cavalierer har en tendens att "hålla fast" vid de foder som de en gång startat med och att man får minst problem med matlusten om man fotsätter med det foder de från början vant sig vid att äta.

Reflektioner – Groenendael

Några personliga reflektioner över
Belgisk Vallhund/Groenendael 

Varför valde vi Groenendael?
+++
Lättlärd Kräver ordentlig daglig stimulans
Alert och arbetsvillig Alert
Kan gå okopplad Kan vara jobbig som valp
Lättskött päls Kan vara dominant
Vaktar Vaktar
Anpassningsbar En äkta vallhund
Sansad .
Ointresserad av andra än sin egen familj Ointresserad av andra än sin egen familj
En riktig allround-hund Uppfattas av många som “nervös”
Pigg långt upp i åren .
Kommer vi att skaffa Groenendael igen?

Varför valde vi Groenendael?

Jag tränade lydnad med min Malamute, men när hon var 2 år lade hon helt och hållet av och ville inte längre vara med. Vi hade tävlat ett par gånger och jag tyckte det var otroligt roligt – tävlingsdjävulen hade slagit till….

Jag ville återigen ha en (köld)tålig hund fast med lättskött päls, men alertare och mer lättlärd (förigare) än polarhundarna. Jag letade efter ny hund bland såväl spetshundar (främst Västgötaspets, Finsk Lapphund och Samojed) som vallhundar (favoriterna här var de Belgiska Vallhundarna, Collie och Schäfer. Idag skulle även Australian Shepherd varit aktuell.). Jag lutade länge åt en Finsk Lapphund, men kände att de var alltför oprövade i tävlingssammanhang för att jag skulle våga satsa på en sådan. Det finns vissa människor som i princip kan få vilken hund som helst till lydnadschampion – jag är inte en av dem…

Slumpen slog till igen och Glenda var egentligen ett återbud som vi blev erbjudna. Jag hade redan sett Glenda som 10 dagar gammal valp och även om hon var både liten och redan bortlovad så var hon min favorit i kullen. Hur skulle jag kunna säga nej till henne?

+ Lättlärd

Om det finns någon hundras som verkligen kan kallas intelligent så är det en Groenendael. De lär sig otroligt fort, ibland på helt egen hand. Groenendaelen lär sig att snappa upp ord och vi kan knappt nämna “gå ut” utan att Groenendaelen ställer sig upp och är redo att gå på en promenad. De minns exakt var de lämnade sina leksaker och visar tydligt vad det vill. Är vi ute i skogen så brukar jag fråga henne om hon har: “Hittat någon fin pinne?”, och genast sätter hon igång att leda reda på en “fin” pinne som hon stolt visar upp för sin matte.

När vi kommer hem från en promenad rusar alltid polarhunden in i huset. Belgaren står alltid och väntar tills jag gett kommandot “Var så god” innan hon går in. Det är ingenting jag medvetet har lärt henne, det är bara så att hon innan hon går i en trappa, genom en dörr e.d. förväntar sig att hennes förare ska kommendera henne. Innan jag var riktigt van vid detta hände det att jag glömde kvar Groenendaelen utanför dörren. Polarhundarna kastade sig som vanligt in i huset. Jag tog av dem kopplet och kollade om de behövde torkas av. När turen sedan kom till Groenendaelen tittade jag mig omkring och undrade var hon tog vägen – jag hade inte sett henne springa förbi mig vidare in i huset. Men där stod hon bakom ytterdörren – alldeles still och tittade undrande mot dörren. Ett “Var så god” och hon var också inne i huset!

Exemplena kan göras otaliga.

+ Alert och arbetsvillig

Groenendaelen vill alltid vara med där saker händer och ser till att befinna sig i händelsernas centrum. Den följer en runt i hasorna och är aldrig långt borta. Den har hela tiden kontroll på omgivningen och reagerar blixtsnabbt. Devisen “Tanke och handling är ett” beskriver Groenendaelen på ett bra sätt. Den älskar att arbeta och ställer alltid upp för sin förare. Den har en inneboende drivkraft att vara sin ägare till lags och är mycket “förig” och trevlig att arbeta med.

+ Kan gå okopplad

Eftersom Groenendaelen är så lydig och lättlärd får våra hundar ofta gå lösa. Om vi möter någon kallar jag bara in Groenendaelen och kommenderar “sitt” eller “fot”.

+ Lättskött päls

Den långa vackra pälsen är förvånansvärt lättskött. Den fäller ordentligt två gånger om året och dessemellan minimalt. Ett par genomkamningar då och då håller pälsen i fint trim. Den luktar inte hund.

+ Vaktar

Groenendaelen vaktar sitt hus och det sina. Det ska mycket till för att en okänd person stiger över tröskeln där en Groenendael med liv och lust skäller på inkräktaren. Groenendaelen är däremot inte en hund som springer omkring och låter i onödan stup i kvarten. När personen väl har godkänts av husets folk tystnar den och återgår till sin favoritplats, troligen vid husses eller mattes fötter. Jag har slutat låsa bilen sedan jag k&oumlpte en Groenendael. Kommandot “Vakta mattes cykel” fungerar lika bra som det bästa cykel-lås.

+ Anpassningsbar

Groenendaelen är trots allt en anpassningsbar hund. Den är lycklig bara den får vara med sin familj och talar man om för den att den ska ligga still, så gör den också det. Den är känslig för stämningar vill hela tiden var “till lags”.

Jag kommer aldrig att glömma den sista tiden under min graviditet: Jag var otroligt tung och stor. Dessutom hade jag stukat båda fotlederna och kunde i princip inte ens gå. Det bar sig dock ändå inte bättre än att jag var tvungen att vara ensam hemma en lång-helg med Groenendaelen. Vår hund är ju van att jobba och jag tänkte att nu har jag en hund som kommer att klättra på väggarna bara efter en kväll ensam med mig. Av någon anledning var de kompisar som kunde tänkas vara extramatte bortresta denna helg. För att ge henne i alla fall någonting att göra låg jag i sängen och kastade tennisbollar som hon fick hämta och gömde godis i vardagsrummet som hon fick nosa reda på. Promenaderna blev i princip bara ut ur huset, kissa och tillbaka. Jag stapplade sakta och tungt fram. Det var som om den lilla Groenendaelen visste att matte inte kunde bättre och trippade snällt, försiktigt och sakta i sitt koppel bredvid mig. Hon, som altid är på hugget och som när det blir promenad brukar studsa runt i kopplet och alltid vill gå lite fortare än matte, dvs drar duktigt i koppel om man inte säger till henne ordentligt. Inomhus studsade hon visserligen upp vid varje antydan av aktivitet från min sida men dessemellan låg hon tyst och snällt bredvid mig i sängen och tittade på mig med sina bruna ögon. Jag har nog aldrig älskat den hunden så mycket som då… Det var en mycket glad hund när husse kom hem och rutinerna återgick till de normala.

+ Sansad

Även om Groenendaelen är en alert hund är den inte “flamsig”. Den tillhör inte de raser som viftar med hela kroppen som avslutas med en hysteriskt viftande svans vilken av bara farten rensar de vardagsrumsbord som råkar komma i vägen.

+ Ointresserad av andra än sin egen familj

Groenendaelen är i princip helt ointresserad av alla andra än de som ingår i deras flock, både när det gäller människor och djur. Den rusar inte iväg och ska hälsa på alla människor man möter under promenad eller prompt försöker nosa på varenda hund man möter.

+ En riktig allround-hund

Det spelar ingen roll vad du är intresserad av: Lydnad, agility, bruks (alla grenarna), skidåkning (nordisk eller nome-stil – fast till nome behöver du mer än en Belgare…), räddning, vattenprov eller utställning. Även om alla hundar inte är bäst på allt ställer Groenendaelen ändå upp på vilken akivitet du än tar den med på. Huvudsaken är att den får vara med där det händer och att den får jobba.

+ Pigg långt upp i åren

Groenendaelen är en ras som är relativt väl förskonad från ärftliga sjukdomar och defekter. Det är en lätt och muskulös hund under den ibland mycket yppiga pälsen. Det gör att den håller sig pigg och fräsch långt upp i åren.

– Kräver ordentlig daglig stimulans

Groenendaelen är en hund som kräver daglig stimulans. Det är ingen hund som man lämnar därhän under en tuff arbetsvecka för att sedan ta ut på en långpromenad under helgen. En joggingtur på en mil är endast en liten uppmjukning som inte sätter kräver något av Groenendaelens intellekt. För att bli riktigt trött behöver Groenendaelen få arbeta med sitt huvud också. Kom ihåg att det här är en ras vars ursprungliga uppgift var att både valla och vakta sina får dag som natt.

– Alert

Eftersom Groenendaelen är så alert och snabbtänkt måste man som ägare vara lika snabb som Groenendaelen och ständigt ha ett vakande öga över omgivningen. Det rör sig mycket inne i ett Groenendael-huvud och den är snabb på att hitta på egna varianter. Om man tränat ett moment och tycker att Groenendaelen verkligen utför det felfritt kan den plötsligt börja lägga till en massa egna “hyss”. Groenendaelen är helt enkelt less och uttråkad och vill ha lite extra kul när den gör något som den redan kan. Att träna en Groenendael kräver en stor portion humor från dess ägare. Har man det är det oerhört KUL att träna med en Groenendael.

En snabbtänkt hund lär sig inte bara rätta saker snabbt – den lär sig lika fort ovanor lika fort.

– Kan vara jobbig som valp

Eftersom detta är en livlig hund – även som vuxen – är den minst dubbelt så livlig som valp. Det gäller att ha ett stort lager tuggben på lager till sin valp så att de inte ger sig lös på möbler och annan inredning.

Den kan också ha vissa perioder då i princip allt är farligt och hunden kan reagera mycket starkt på t ex såväl människor som cyklar, bilar och postlådor. Under dessa perioder gäller det att lotsa Groenendaelen försiktigt men med en säker hand genom livet. Lyckas man, får man en stabil och trygg vuxen hund. Ibland fick vi försöka ignorera att hunden plötsligt verkade livrädd för t ex en speciell människa och skällande gömde sig bakom mattes ben, andra gånger fick låta valpen gå fram och hälsa på t ex en vanlig gul brevlåda. Matte först – hunden sedan. Det ser lite kul ut när en vuxen människa står och klappar en brevlåda och talar om hur fin den är :-). Man måste mera “lotsa” den genom uppväxten än “fostra” den (dock får Belgaren aldrig få övertaget i familjen!).

Det bästa rådet jag fått från “min uppfödare” för att förbereda mig för vår hunds problem-perioder var:

“Om du inte vet vad du ska göra i en viss situation, så gör ingenting.
Då har du i varje fall inte gjort fel.”

– Kan vara dominant

Även om det här är en hund som är villig att följa sin förare till vägens ände, så kan vissa individer vara väldigt dominanta och kanske till och med “svara upp” mot en korrigering av sin förare. Det gäller då att veta hur man ska hantera situationen och i annat fall söka hjälp av en erfaren Belgar-ägare. En Belgare ska fostras med mjuk hand, men den får aldrig ta övertaget.

Var dock uppmärksam att du verkligen har en dominant hund och att det inte handlar om ren och skär osäkerhet. En Groenedael är mycket känslig för sin förares signaler och är den osäker på vad som förväntas av den kan den ta till överslagshandlingar på grund av ren frustration – helt enkelt för att den inte har något bättre sätt att hantera situationen på. Allt för många har tolkat sina hundar som tuffa och dominanta när de i själva verket bara varit veka och osäkra. Korrigerar man en vek hund för hårt, kommer man på kollisionskurs direkt och det slutar sällan bra. 

– Vaktar

Även om jag gillar att Groenendaelen vaktar sitt hus, kan det ibland bli överdrivet. Folk som känner oss förväntar sig att hunden ska känna igen dem, även om det var länge sedan sist vi sågs. Ibland kan Groenendaelen sätta igång att vakta mot spöken eller förväxla vår egen dörrklocka med en som hörs från något TV-program. När vår hund talar om att någon kommer så gör hon det ordentligt: Ibland lättar man nästan från soffan när hon sätter igång att skälla.

– En äkta vallhund

Som en riktig vallhund kan Belgaren visa sig lite mer intresserad av får, höns, hästar etc än vad den tillåts vara. Vallhunds-beteendet är ju egentligen en modifiering av det usprungliga jakt-beteendet. Redan som valp måste hunden lära sig att det inte är tillåtet att springa runt och “valla” folk genom att nypa dem i vaderna.

– Ointresserad av andra än sin egen familj

Svenskar verkar förvänta sig att alla hundar är som Golden Retrievers: Vill hälsa på allt och alla. Min hund bryr sig helt enkelt inte om andra främmande människor och jag har fått många kommentarer om att det: “Nog är något fel på den där hunden, för så ska en hund minsann inte vara!” Nähä, men nu är min hund en gång sådan och det passar oss alldeles utmärkt. Mot sin egen familj är hon nästan överdrivet kelig och tillgiven. Detsamma gäller mot hundar och andra djur som räknas in i dess flock.

– Uppfattas av många som “nervös”

Många uppfattar Groenendaelen “hispig” och “nervös” pga dess snabba uppfattningsförmåga, vilja att hela tiden vara med, förmåga att hela tiden ha full kontroll på vad som händer runtomkring den och framför allt dess snabba rörelser. Att den då reagerar så blixtsnabbt uppfattas av många som “nervöst”. Man får då försöka förklara vilken hundens ursprungliga arbetsuppgift var och varför man har avlat fram just detta temprament. Nu ska det i ärlighetens namn sägas att det faktiskt finns Belgare som med rätta kan kallas “nervösa”, men detta är ett resultat av felaktig avel och/eller fel uppfostran.

Kommer vi att skaffa Groenendael igen?

Defintivt JA! Så länge vi orkar med att ge dem den dagliga hjärngymnastiken och motionen så kommer det absolut att bo minst en “Svarting” i vårt hus.

Groenendael FAQ – Flitigt Frågade Frågor om rasen

line

Vanliga frågor om Belgiska Vallhundar

Är Belgisk Vallhund och Tervueren samma sak?
Nej inte riktigt. Belgisk Vallhund är en och samma ras, men den är uppdelad i fyra olika varianter:

paw Groenendael
Långhårig och svart
paw Laekenois
Strävhårig, mörkt rödbrun med spår av svärtning.
paw Malinois
Korthårig, varmt rödbrun, väl svärtad med svart mask.
paw Tervueren
Långhårig, röd, brun-grå-melerad och alla nyanser från brunt till grått. Svarta hårtoppar och svart mask.

Det som skiljer det fyra typerna av Belgisk Vallhund åt är alltså bara färg och hårlag: De ser alla likadana ut "under pälsen". Den vanligaste varianten i Sverige är Tervueren, därefter Groenendael, Malinois och numerärt minst är Laekenois.

Vilken är dess historia?
Belgarnas förfäder är vallhundar som använts i Europa i många år. Herdarna behövde en alert och intelligent vallhund som outtröttligt skulle driva flocken och blixtsnabbt reagera på sin herres, fåraherdens, minsta vink eller signal. Men hunden måste också kunna arbeta självständigt och ha nog med skärpa för att vid behov skydda flocken mot fientligt sinnade djur eller människor.

I Belgien, precis som i resten av Europa, fanns dessa vallhundar i olika varianter, även om de som typ var anmärkningsvärt lika. År 1891 samlades en grupp Belgarägare i Bryssel och bildade den Belgiska Vallhundklubben. Man bestämde en rasstandard och delade uppp rasen i tre olika hårlagsvarianter: långhår, korthår och strävhår. Den standarden har sedan ändrats ett antal gå nger tills man kommit fram till de fyra varianter som nu finns.

Hur är de i temperamentet?
Belgaren är en glad, livlig, alert och mycket intelligent hund.

Tycker Belgaren om alla människor?
Belgarens familj är det viktigaste för den. Andra människor kan gå an och accepteras men det är de människor som räknas till flocken som får ett översvallande välkomnande. Man måste dock lära sin Belgare redan från början att acceptera tandvisning och hantering av andra människor så att den klarar av t ex utställningar och veterinärbesök.

Tycker den om barn?
Jag har väldigt svårt med uttrycket att en speciell hundras skulle vara en speciellt "bra barnhund". Umgänget mellan barn och hundar beror på flera saker: Barnet, hunden och framför allt föräldrarna!
Det är föräldrarnas uppgift att lära sina barn hur man umgås djur. Tror inte att Belgare egentligen är vare sig bättre eller sämre i umgänget med barn än andra hundar i samma storlek och med likartat temperament. Många Belgare bor dock i barnfamiljer och med en positiv inställning och sunt förnuft så ska det inte vara några problem.

Hur är den tillsammans med katter och andra husdjur
En Belgare måste redan som valp vänja sig vid allt och lära sig umgås med katter och andra husdjur. Socialisering på allt som du vill din Belgare ska kunna hantera som vuxen är alltså nödvändig.

Hur är den mot andra hundar?
Visst kan Belgaren vara dominant och kaxig mot andra hundar, men om man har god lydnad på sin hund så är det sällan man behöver oroa sig för att den ska råka i slagsmål. Belgaren är generellt sett ganska ointresserad av andra hundar som den inte räknar in i sin egen flock. Hundar som man möter på promenad eller på andra ställen bevärdigas oftast knappast mer en än snabb blick. Det här är ingen hund som vill springa och hälsa på allt och alla. Hundar som däremot räknas in i flocken får ett översvallande välkomnande och det finns väl ingenting som utstrålar så mycket glädje som ett gäng Belgare som fritt springer omkring och "busar" med varandra! Givetvis gäller detta hundar av andra raser också, som Belgaren räknar till de "sina". Belgaren har ett bra "hundspråk" med tydliga signaler.

Är den vaktigt?
Belgaren är ju en vaktande vallhund och har kvar mycket av sin vaktinstinkt. Den varnar ljudligt om det kommer besökare eller andra "inkräktare" på dess revir. Den sköter helt enkelt sitt jobb.

Skäller den mycket?
Belgaren är absolut ingen "bjäbbig hund" som skäller i tid och otid. Den skäller när den gör sitt jobb och vaktar sitt revir men står inte och "bjäfser" på allt och alla.

Är pälsen hos de långhåriga varianterna svårskött?
Trots den rätt ymniga långhåriga pälsen är Belgaren en lättskött ras. Pälsen tovar sällan och det räcker med en genomborstning då och då för att hålla den fin.

Fäller den mycket?
Belgaren fäller sin päls två gånger om året och då fäller den ordentligt. Resten av året släpper Belgaren jämförelsevis lite hår. Under pälsfällningen krävs det flera ordentliga genomborstningar per dag för att inte ha golvet täckt med Belgarhår.

Hur klarar den de kalla norrländska vintrarna?
Belgaren har tät underull och den isolerar bra mot vinterkyla.

Är den lättlärd?
Belgaren är otroligt lättlärd – på gott och ont. Den har vallhundens snabba uppfattningsförmåga och tar fort till sig beteenden, vare sig det gäller ren lydnadsträning, lekfulla tricks eller rutiner i vardagen. Belgaren är alltså mycket lättlärd och arbetsvillig men kan också vara självständig och envis. Den har ett mycket gott minne.

Vilka aktiviteter kan jag delta i med min Belgare?
Belgaren hänger med på och är framgångsrik på nästan vad du än vill göra: Den är en duktig tjänstehund, lavinhund, bevakningshund, draghund, räddningshund. Den är bra på bruks (spår, sök, rapport & skydds), lydnad, agility, flyball, osv. Det finns Belgare som tränar räddning (land & vatten) och eftersök. Dessutom är den en populär utställningshund.

Behöver den mycket motion?
Naturligtvis kräver en brukshund som Belgaren en del motion. Men minst lika viktigt som fysisk motion är psykisk motion (hjärngymnastik). Har man en Belgare bör man träna den i lydnad och/eller bruksprov eller på annat sätt låta den få utlopp för sin inneboende intelligens och arbetsvilja.

Men exakt hur mycket motion behöver den då per dag?
Det går inte att svara noggrannare på den frågan än vad som gjorts ovan. Det går inte att säga exakt hur många timmar en Belgare behöver motioneras. En sak är säker: Man kan inte genom motion trötta ut sin Belgare!
Den kommer att hänga med på promenaden, jogging-turen, i skidspåret, efter cykeln eller hur man nu vill röra på sig tillsammans med sin hund. Givetvis räcker det inte heller med en långsam koppel-promenad runt kvarteret för att tillgodose dess behov av rörelse. Alla hundar av den här typen och storleken kräver ju motion och Belgaren är väl varken mer eller mindre krävande i det avseendet. Belgaren kommer att hänga med dig villigt och glatt på vilken motions-aktivitet du än väljer – det är däremot den psykiska motionen som kommer att göra den trött!

Ojdå, är den så aktiv! Jag som bara ville ha en trevlig familjehund…
Javisst fungerar den bra som familjehund också om den hamnar hos rätt (aktiva) familj. Man måste dock se till att Belgaren får sin dagliga dos av motion och aktivitet för att den ska må bra. En understimulerad Belgare ser till att ta sig "arbetsuppgifter" och det kan vara allt annat än önskvärda sådana. När du väljer valp, var ärlig mot din uppfödare om vad du har tänkt använda hunden till. Många uppfödare testar sina valpar redan vid 5-6 veckors ålder och kan redan då se vilka hundar som kanske passar bättre som enbart aktiva sällskapshundar än andra.

Du pratar om att "aktivera" hunden. Vad betyder det egentligen för mig som inte vill tävla??
För den som har inriktning mot tävling är det inget problem med den "psykiska motionen" och att aktivera sin hund: Belgaren kommer att få arbeta sig trött genom att lära in de olika momenten som krävs för varje klass. Ska man inte tävla med hunden ska man dock ändå ge den en grundläggande lydnadsträning, men det kan göras med mindre precision. Kommandot "hit" betyder troligen för den icke-tävlingsintresserade att hunden avslutar det den håller på med och sedan snabbt kommer tillbaka till föraren och tar ordentlig kontakt, så att den kan kopplas upp. För tävlingsmomentet krävs att hunden sitter kvar när föraren lämnar den, startar snabbt och sedan avslutar med att sätta sig snyggt och snabbt vid vänster sida i s.k. utgångsposition. Det är en god idé att anmäla sig till en lydnadskurs för att få hjälp med inlärningen av de olika momenten, även om det bara är vardags-lydnad man eftersträvar.

Att aktivera hunden (eller låta den arbeta) kan vara såväl att träna in moment för en tävling som att lära den olika "trick" hemma på gården. Huvudsaken är att hundens hjärna får arbeta och att den får koncentrera sig på en specifik arbetsuppgift. Familjehunden kan tränas att gå fint ("fot"), sitta, ligga, stanna kvar, spela död, hämta saker, "cirkus-konster" av alla de slag, leta saker (gömda eller synliga), fånga en (mjuk) frisbee, söka reda på en "bortsprungen" familjemedlem i skogen, leta "tappade" nycklar i skidspåret, balansera på olika hinder som man hittar under promenaden. Varianterna är oändliga och det är bara fantasin som sätter gränser. Det finns också böcker som ger olika tips till aktivering av hundar.

Hur är den att jobba med?
Belgaren har vallhundens mjuka sätt mot sin ägare och vill väldigt gärna vara sin ägare till lags på alla sätt. Dess försiktighet kan nog ge ett intryck av att den är rädd. Därför finns det en vanföreställning om att Belgaren skulle vara vek. Detta är en sanning med stor modifikation. Belgarens känslighet och intelligens innebär dock att man i allmänhet inte behöver ta i hårt vid uppfostran eller dressyr. Med fasthet, uppmuntran och konsekvens kommer man långt. Och naturligtvis med kärlek till sin hund. Att träna en Belgare kräver också en portion humor.

Är Belgaren nervös och "spattig"?
Typiskt för Belgaren är de snabba reaktionerna. Den ser och hör allt. Man säger ofta om rasen att: "Tanke och handling är ett". Det är en egenskap som kan vara både positiv och påfrestande för ägaren, beroende på när och i vilken situation den visar sig. Belgarens livliga intellekt gör inte bara att den fattar snabbt. Den kan också vara misstänksam mot saker och ljud som den inte stött på tidigare och som den alltså inte vet vad det är.

Är den jobbig som valp?
Belgaren har sina s.k. perioder under uppväxten. Alla hundar genomgår dessa faser men hos Belgarna är de ofta väldigt tydliga. Många Belgare är otvedydigt ganska krävande under sin uppväxt. En framåt och social valp kan plötsligt bli rädd för allt ifrån postlådor till snögubbar. Det gäller att lotsa Belgaren varsamt genom dessa perioder för att man ska få en trygg och trevlig vuxen Belgare. Det gäller ofta att inte göra så stor "affär" av saker och ting. Lyckas man med valpens uppväxt, har man den bästa hund man över huvud taget kan tänka sig vid 2-3 års ålder.

 Stöter du på problem kontakta alltid din uppfödare. Ta gärna kontakt med henne/honom i ett så tidigt skede som möjligt, redan när du anar att du kanske har några problem med hunden. De flesta problem går att lösa, men ju allvarligare de blir – desto längre tid tar de att åtgärda.

Jag har hört att Belgaren ska vara särskilt lämplig för allergiker?
Vissa pälsdjursallergiker säger sig tåla Belgare bättre än andra raser. Som lämplig "allergihund" brukar man annars oftast nämna pudel vars lockiga päls gör att lösa hår inte ramlar ut, utan hänger kvar i pälsen tills de kammas eller badas loss. Även Yorkshireterrier benämns ibland som "allergihund" av en del. Andra säger sig bara tåla rejält långhåriga hundar, emedan andra endast klarar av Chinese Crested. Variationen på vad som kan kallas "allergihundar" ger kanske en fingervisning hur individuellt det är. Alla allergier är olika ifråga om hur mycket och vad man tål, så det är upp till var och en att avgöra om man anser sig klara av att över huvud taget ha hund och i så fall vilken ras.

Några goda råd som jag kan ta med mig hem tillsammans med valpen? Tålamod och sunt förnuft!
Behandla din nya valp med sunt förnuft. I mångt och mycket stämmer hund- och barnuppfostran överens. Tålamod och kärlek måste vara två nyckelbegrepp tillsammans med en tydlig vägedning om vilka regler som gäller i familjen.

Och som avslutning: En Belgare är definitivt inte samma sak som en "Golden Retriever"…

Standard för Belgisk vallhund