Fastnat i 80-talet – tror jag

holyclothing.com

Jag hade hur många som helst av erbjudande för BlackFriday i min inbox idag. Fnyste föraktfullt åt dem alla och deras försök till att få mig att handla tills mitt favoritställe för klänningar – HolyClothing – damp ner. Kunde inte låta bli att beställa när det var fri frakt från Indien och behövde förnya klännings-förrådet, så här inför alla julens gemensamma middagar.

När jag nu beställer en klänning i samma stil från samma ställe – igen – så slår det mig hur tråkig jag är när det kommer till kläder. När hittar man egentligen den stil som man sedan betraktar som sin?  När fastnar man i en tidsålder för musik (jag kommer nog aldrig förbi stadiet ”raspiga hårdrocksballader i 80-talsstil”)? När bestämmer man sig för att jag nog passar bäst i den här frisyren (jag ser likadan ut i håret som  då jag var 20 – bara en annan nyans på det blonda – hmmm – gråa)? När bestämmer man att jag trivs bäst i den här typen av kläder? Och vad krävs för att man ska ändra sig radikalt?

Insåg precis att jag nog fastnat när det gäller kläder i alla fall. Det har hänt under åren att jag försökt klä mig damigt och mer propert, radikalklippt håret superkort. Sedan är jag tillbaka till det långa håret, de långa klänningarna (hemsydda i linne om jag hinner), bekväma skorna och tjocka, varma hemgjorda tröjorna (köpta om det är riktig kris).  En sorts moderniserad medeltida klädstil med andra ord. Men jag trivs ju!

PS. Det sägs också på hemsidan att kläderna är ”Ethically Handmade in India”.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *