Långhelg i London

harry potter platform 9 3/4Jag har bjudit dottern på bland det bästa en 16-åring kan tänka sig: En shoppinghelg i London.

Vi hade fått tips om S:t Giles Hotel, som visade sig vara ett riktigt lyckokast. Läget var suveränt helt nära Oxford Street,  Helt OK rum, flera restauranger med rimliga priser, som man nådde via receptionen (för oss som är kvällströtta och inte kände för att gå ut på sta’n och jaga middag) och rimligt pris på hotellrummen. Enda missräkningen var att det inte fanns gratis internet och att det som erbjöds kostade en rejäl summa, som inte kändes relevant.

Vi har:

  • Besökt perrong (platform) 9 3/4 på King’s Cross Station och försökt ta oss till Hogwarts, men misslyckades.
  • Åkt tunnelbana (underground) och fascinerats över hur många och smala gångar det finns och hur mycket man måste gå för att åka tunnelbana.
  • Hoppat på tunnelbanan och åkt en station för att se åt vilket håll tåget faktiskt gick. Hoppat av vid nästa station för att byta perrong och komma i rätt riktning. Det är alltså inte helt lätt att som turist förstå åt vilket håll tunnelbanelinjen är på väg.
  • Försökt besöka Natural History Museum, men gav upp eftersom det ringlade sig en gigantisk kö till insläppet. Kön rörde sig inte heller ur fläcken då vi stod där en stund.
  • Åkt buss, vilket är ett mycket trevligt sätt att ta sig runt staden.
  • Varit på Primark och låtit tonårsdottern shoppa sig less. Det tog henne tre dagar att göra det – dvs vi var in där minst en gång/dag. Jag hade hört att det fanns mycket där, men jag kunde inte ana vilket enormt utbud på kläder och accessoarer det fanns där. Jag hade hört att det var billigt, men jag kunde inte ana hur billigt det faktiskt var där. Det var inte som att handla på REA hemma, snarare att handla på halva-reapriset.
  • Ätit lunch på Starbucks för att få tillgång till fritt internet. Vi är ju rätt bortskämda med fritt internet här hemma i Sverige, men det var inte lika lätt att hitta det i London.
  • Trängts på Oxford Street. Oj, så mycket folk det var där. Hur ser det ut under högsäsong, när det är så tätt med folk den här tiden på året? Vi orsakade t.ex. en hel del sura miner och smått kaos då vi passerat ett skyltfönster, stannade till och vände för att vi ville titta i det. Man får inte stanna, utan måste hela tiden vara i rörelse.
  • Varit i vägen. Det kändes som att vi var i vägen överallt både på Oxford Street och i affärerna som låg efter den gatan. Man hörde ett ”Sorry!” och fick sedan en lätt knuff för att man skulle flytta på sig. Det kändes inte som det London som jag minns som en storstad förklädd i småstad.
  • Köat. Det är väl en följd av att London är så välbesökt av turister. Vi stod i kö för hissar, frukost, för att betala, toaletter, för att köpa mat, för att hämta ut mat, för att komma in på museum – ja överallt.
  • Strosat i lugn och ro. När vi lämnade Oxford Street och strosade på smågatorna var det plötsligt ett helt annat tempo och en helt annan mentalitet. Det här var det London som jag mindes och älskar: Mysigt och trevligt med expediter som småpratar och frågar var man kommer ifrån.
  • Varit övervakade. Jag var fascinerad över hur mycket personal det fanns överallt. Det var massor med expediter i alla affärer och säkerhetsvakter som hade full koll på vad man gjorde hela tiden. Vi letade kassan på ett ställe för att betala och jag var farligt nära att kliva ut på gatan med mina obetalda varor. När jag vände mig om stod en säkerhetsvakt och var beredd på att nypa mig. En riktigt obehaglig känsla av att ha varit så nära att göra fel, pga att man inte visste hur butiken såg ut. Å andra sidan kände man sig väldigt säker -jag har svårt att tro att många ficktjuvar kommer undan dessa vakande ögon.
  • Shoppat billigt. Det mesta är billigare i London. VI har köpte både skor och smink till bra mycket lägre priser än hemma. Jag älskar Body Shop t.ex. och de rabatter vi fick där har jag aldrig fått hemma. Dessutom var ordinarie priser mycket lägre.
  • Sett solen! Efter en månad med gråmulet i Umeå, så var det en skön känsla att se solen och känna ljumma vindar. Visst regnade det tidvis, men bara korta stunder och inte mer än att man kunde vara utomhus. Vädret var ”cold and crisp”, som engelsmännen säger.
  • Njutit av språket. Engelsk engelska är bara så vacker och en njutning att lyssna till. Jag försöker att prata själv också med mer eller mindre framgång. I vilket fall så är det oerhört enkelt att vara i ett land där man förstår vad de säger.

Vi har i alla fall haft en riktigt trevlig helg i London!

wille wonka choklad london kalle och chokladfabriken

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *