Det här med inkallning är ett stort och ofta svårt kapitel…
Att vara lös är till en början inte en rättighet för hunden utan ett privilegium! Sköter sig inte hunden lös, så är det koppel på som gäller. Många verkar vara rädda för att ha hunden i koppel mycket eftersom de då tror att hunden aldrig kommer att lära sig inkallning. Jag tror det är precis tvärtom: En hund som går mycket kopplad lär sig att hålla sig nära husse/matte och man håller kontakten med den mycket bättre. Man har också en chans att kunna stoppa felaktiga beteenden på ett tidigt stadium. Du känner direkt om en kopplad hund reagerar för något och hinner stoppa/avleda den innan den drar upp sig i stress. En lös hund som påbörjat en flykt efter vilt, en annan hund eller joggare kan vara så låst att inga skrik och rop i världen räcker och du kan vända dig om och springa till världens ände utan att hunden följer efter dig: Driften att jaga har större dragningskraft än matte/husses ”Nej!” Man måste hinna stoppa dem i tid – och det gör man sällan då en hund är 10 meter bort.
Kan alla hundar lära sig att vara lösa? Ärligt talat tror jag inte det. Det hindrar inte att man inte ska försöka att få en bra inkallning på sin hund. Det finns hundar som har en enorm jaktinstinkt och det finns hundar som är rejält könsbundet aggressiva och då kan den driften vara starkare än alla kommandon som finns. Driften i sig är helt enkelt starkare än det ”straff” som den får utstå från husse/matte. Då får man göra det bästa av situationen och ha hunden kopplad som regel, släppa den lös bara inom inhängande områden och för motionens skull cykla, jogga, springa, dra, åka skidor med hunden.
Det finns hundar som kan vara lös i vilken omgivning som helst och helt ha fokus på sin förare, men det finns också de som inte kan ges mer än koppellängd innan de drar iväg efter första bästa katt, kråka, hare, cyklist, annan hund etc. Visst beror en del på träning, men hundar har olika grundläggande egenskaper och har olika förutsättningar. Och får du en hund som inte är säker på inkallning: Skäms inte över det! Hellre än hund i koppel som ägaren har kontroll över än en lös utan koppel som ägare tror att den ha kontroll över.
Träna bara inkallning under kontrollerade former. Om inte hunden kan lyda kommandot ”Hit” så är det ingen idé att säga det heller. Se till att hunden verkligen har en chans att lyckas med kommandot! Upprepa heller inte ordet flera gånger eftersom det då kan bli en ful ovana att hunden förväntar sig att du ska säga ”Hit!” minst tre gånger innan den ens tycker det är lönt att bry sig om att lunka tillbaka. Var konsekvent och använd alltid samma ord då hunden ska komma ända fram till dig. Jag kan säga ”Kom här” om jag bara vill att hunden ska komma i närheten av mig. ”Hit” betyder verkligen ”Kom hit och sätt dig snyggt vid sidan!”.
Ge aldrig hunden chansens att misslyckas. Ta in hunden redan innan det ögonblick som den tänker sticka iväg efter vilt, cyklister, joggare eller bilar så att inte hunden hinner dra upp sig i stress eller blir blockerad. Då hunden är på väg är det ofta redan för sent och det hela blir bara en maktkamp mellan er två och kanske en hund som inte inser vad den gjort för fel. Ett exempel är hunden lär sig att koppla samman en uppdykande cyklist, mötande hundar med att matte/husse tar upp den i fot-läge och ger den godis och en massa beröm.
Starta tidigt att träna inkallning med valpen för att befästa kommandot. Gör man det sätter det sig i regel snabbt och valpen verkar ha lätt att skapa en minnesbild just för denna situation. Ju tidigare man börjar, desto lättare är det. Men inse samtidigt att en valp är en valp och all träning ska ske lustfyllt! Du ska vara dess största trygghet i världen och att komma fram till husse/matte ska vara att komma till en som är glad att se dem! Ställ inte krav på hunden förrän den är redo för det. Om valpen inte kommer på inkallningen har du gått för fort fram.
Denna metod används ofta på valpkurserna: Låt en medhjälpare hålla valpen i halsbandet samtidigt som du själv springer ifrån valpen. Spring en bit, prata hunden så att den håller fokuset riktad mot dig, säg ordet ”Hiiit!” (eller det ord du vill använda) med hög ljus röst, samtidigt som du kastar dig ner på marken och kryper ihop. Huvudet ska vara vänt från valpen. Samtidigt som du slänger dig ner, så släpper medhjälparen valpens halsband. I regel så hoppar och kränger valpen av lust att springa efter dig. När den kommer springandes och tar kontakt med ansiktet så belöna med allt du har och kan tänka dig. Hellre för mycket belöning i samband med inkallning än för lite.
För att valpen ska lära sig att hålla kontroll på dig när du är ute och går – och inte tvärtom – så byt riktning oförberett. Gå inte alltid samma stigar i skogen utan växla, men säg inte ett endaste ord, utan valpen ska hålla koll på vilken väg du går. Om inte valpen ser vad du går, så har den slarvat med uppmärksamheten. Stanna precis utom synhåll för valpen (men gärna så att du kan se vad den gör), kryp ihop och låt den söka upp dig. Belöna och ”ömka” den gärna lite extra eftersom det ska upplevas som lite ”otäckt” att husse /matte försvann. På samma sätt kan man gömma sig bakom t.ex. ett träd och sätta sig och vänta på att valpen ska söka upp en. Att byta riktning ofta då man är ute och går är något som man bör göra kontinuerligt under hundens hela liv.
Men ofta är man ju ensam ute med sin hund och har ingen som kan hjälpa till. Men det går att träna själv också! Passa på då ni är i t.ex. skogen eller på promenad. Givetvis kan man också träna på gräsmattan hemma, men effekten blir i regel större om man är på en för valpen okänt område. För att träna själva inkallningen gör du som ovan, men passa på att starta då valpen är en bit ifrån dig. Se till att få valpens uppmärksamhet genom att ropa dess namn (Högt och pipigt som alltid då man har med hundar att göra). Gör sedan som då du har en medhjälpare: Spring ifrån valpen, kasta dig ner på marken och belöna då valpen söker upp ditt ansikte.
Så småningom får man börja minska på retningen och efter ett tag kan man använda kommandot ”Hit!” samtidigt som man bara tar ett par steg bakåt för att till slut kunna stå helt stilla. Var dock också uppmärksam på ditt egen kroppsspråk och luta dig lite bakåt för att verka inbjudande.
En hund som inte kommer då man ropar, ska man aldrig springa efter och försöka jaga ikapp: Det slutar i regel med en hund som fortfarande är lös och en ägare som är totalt utpumpad. Hunden har haft jättekul en stund, men ägaren blir bara andfådd och uppgiven. Spring åt andra hållet istället, så kommer hunden troligen att vända och följa efter dig.
Kalla inte alltid in hunden bara för att koppla upp den, utan kalla in den ibland bara för träningens skull. Belöna massor, gör något kul, lek med leksak och ge sedan hunden/valpen kommandot ”Hopp och lek”. Inkallningen får inte förknippas med att man alltid ska kopplas upp och avsluta det ”roliga” som man höll på med.
På samma sätt så har jag även gjort själva uppkopplingen till något ”roligt”. Jag kallar in hunden, sätter på halsbandet, tränar sedan lite kontakt, ger lite godis, går lite linförighet, låter de göra en apportering eller vad nu är som hunden tycker är kul. Sedan kan jag fortsätta promenaden med kopplet på. Det har slutat med att mina hundar själva försöker sticka in huvudena i sina halsband eftersom de förknippar detta med att det händer något ”roligt”.
När hunden blivit äldre kan man också börja ställa krav på den. Om hunden t.ex. står och luktar på något, du säger ”Hit!” men hunden struntar i det, så är det läge att gå fram och ”väcka hunden lite”. Se till att få ögonkontakt och ”läs lite paragrafer”. Gå tillbaka till ditt ursprungsläge och ropa ”Hit” igen.
Många hundar kommer i en verklig trotsålder kring tonåren och just inkallningen är en sak som de brukar försöka testa med. De sätter sig en bit ifrån en och närmar dem sig springer de åt andra hållet. Under den perioden tycker jag inte att man ska hålla på och ”bråka” med dem- tonårstrotsen går över! Man får släppa dem på säkra ställen, så det inte gör något när man lessnar på deras undanflykter och helt sonika lämnar dem och går hem själv. Hunden brukar se förvånad ut och komma lommandes strax efter. Det var liksom inte roligt längre då inte husse/matte var upprörd och höll på att hoppa ur skinnet av ilska!
Och så den eviga frågan: Ska man vara glad eller arg när hunden kommer tillbaka efter en rymning? Man får visa sina känslor för sin hund och det är i princip omöjligt att ljuga för sin hund – den kommer att känna din besvikelse. Att banna en hund som när den kommer tillbaka är i mina ögon endast ett uttryck för ägarens egen frustration: Själva rymningen har skett långt tidigare och det vore den som skulle bestraffas: Inte att hunden avbrutit det den höll på med för att komma tillbaka till ägaren. Däremot så behöver man ju inte heller vara speciellt glad. Koppla upp hunden och traska hem och ägna inte hunden mer uppmärksamhet än den förtjänar. Hunden kommer garanterat att känna att husse/matte inte är helt nöjd med den, även om den knappast förstår exakt varför.
Om hunden bryter som sin privilegier – att lyda då den är lös – så är det koppel på ett bra tag framöver som gäller, så att den inte får chansens att göra fel igen. Man får gå tillbaka och träna under kontrollerade former och inte släppa hunden lös på sådana ställen där den kan få chansen att göra fel.
En viktig sak att tänka på är också att både koppla upp och koppla lös ska ske under kontakt. På samma sätt som att hunden bör sitta lugnt vid sidan och då man sätter på kopplet, ska inte hunden heller släppas i farten. Innan hunden släpps lös, ska den sitta fint vid sidan (eller stå lugnt) och ta ögonkontakt med föraren. Släpp inte hunden förrän den tagit kontakten. Låt gärna hunden sitta kvar en extra stund vid sidan innan du tillåter hunden att springa iväg lös och ledig. I annat fall är risken stor att man får en hund som man får fånga i farten när den kommer tillbaka. Eller en hund som hoppar, sliter ochdrar i kopplet då den vet att man närmar sig det ställe där den brukar få springa lös.
Till sist: Om din hund nu råkar dra iväg av misstag för att hälsa på någon annans hund, så be om ursäkt! Det finns inget värre än hundägare som tror att alla andras hundar är försökskaniner, som bara finns till för att just de ska kunna träna på inkallning sina egna hundar. Än värre är de hundägare som tror att inkallning betyder att man ska ropa hundens namn 100 gånger och på så sätt tjata hem den, samtidigt som de sakta kommer släntrandes och tittar förebrående på mig, där jag står och väntar med mina kopplade hundar på att de ska ta hand om sina lösa…