Utflykt: Mil Palmeras och Torre de la Horadada

Mil palmernas Torre de la horadada

Det blåser idag och solen gömmer sig bakom molnen. Termometern visar på 23 grader, så det är ändå skönt utomhus. Vi har en ledig dag utan några som helst åtaganden så bestämmer oss för att utforska omgivningarna. Vi har tillgång till hyrbil också denna helg, så perfekt läge för en biltur. Planen är att åka till Mil Palmeras och äta lunch på den s.k. restauranggatan, en titt på stranden och sedan hemfärd via bostadskvarteren i Pueblo Latino och Torre de la Horadada, för att sedan åter vända hem igen mot Torrevieja C.

Det är enkelt att med hjälp av GPS:en hitta till restauranggatan som heter Paseo Romea. En stor parkering finns dessutom strax bredvid med gott om lediga platser. Det är en riktigt mysigt liten gågata som kantas av i första hand restauranger. Jag har svårt för att bestämma mig om det är turistfälligt eller bara trevligt och praktiskt att ha samlat allt på ett och samma ställe. Jag bestämmer mig för att det är trevligt. Jag och maken slår oss ner på en av de små restaurangerna som erbjuder både lä för vinden och menú del día för 9,80€. Maten är helt OK och serveringen trevlig. Hela stämningen känns  dock lite avslagen och inte så mycket folk rör sig efter gatan. Intressant är också att vi under hela tiden enbart hör svenska och norska pratas runt omkring oss.

Efter lunchen så går vi vidare ner till havet och mot den långa trappa som leder ned till stranden. Självklart så badar inte någon en sådan här dag, då vågorna går höga med rejäla vita gäss. Under högsäsong så är detta absolut en helt fantastisk strand: Bred, lång och väldigt vacker. Jag skulle gärna vilja åka hit och bada någon dag nästa sommar.

Efter strandbesöket tar vi oss på småvägar ner mot Pueblo Latino och vidare mot Torre de la Horadada. Vi kör förbi de vanliga äldre husen som man ser i alla urbanisationer efter Costa Blanca, men ser också en hel del nybyggnationer i form av de vita kantiga byggnader, som numera är den vanliga designen på radhus. Jag har förstått att detta är ett av de mer expansiva områdena, då det fortfarande finns stora byggbara tomter.

Det som slår oss bägge är hur off-season hela området känns. Blåsten och de vissna löven som yr omkring bidrar till riktig höstkänsla, trots att luften är ljum. Vi reagerar också över att några affärer/restauranger verka stängda och att vi  knappt ser några människor som rör sig på gatorna ens i centrum. Jag försöker titta in bakom grindarna för att se om det finns bilar parkerade, men närvaron av bilar som kan tyda på att det faktiskt finns folk i grannskapet är få. Jag kan säga att det är inga som helst problem att hitta en parkeringsplats en dag som denna, då det bara står enstaka parkerade bilar här och där.

Vi vänder sedan via N332 tillbaka norrut igen, hem mot Torrevieja och kommer tillbaka till en levande stad med folk och rörelse på gator och paseo. På gatan hör vi direkt spanska talas, precis som man gör då man lever vardagsliv i Spanien. Jag känner att jag är hemma.

Jag tänker också vilken skillnad det är på en riktig stad som Torrevieja och stora urbanisationer som inte har någon grund av bofasta som jobbar och bor på orten året om, med all service som följer med detta. Bara det faktum att vi bara hörde svenska/norska den korta tid vi var där bidrog också till den tydliga turistkänslan. Det är alldeles säkert ett fantastiskt område att bo i sommartid - och (viktigt!) om du har tillgång till egen bil. Men under lågsäsong skulle jag inte vilja vara ute i en urbanisation av det här slaget.

Det är trevligt med utflykt ut på "landet", men jag var väldigt glad att få  komma hem till Torrevieja igen, där folklivet sjuder även en blåsig dag i oktober.