Mäklarbranschen i Spaninen ser helt annorlunda ut jämfört med i Sverige. Det enda som förenar dem är att de vill sälja en lägenhet till dig så snabbt som möjligt med minsta möjliga jobb. I Sverige har en enda mäklare hand om försäljningen av en viss lägenhet. I Spanien kan alla mäklare sälja nästan alla objekt. Det är bankåtertagen som är undantagna, som jag har förstått det. Det är också en mer komplicerad process att sälja bankåtertag (det ska vara någon sorts vänteperiod innan köpare lägger buden), så inte alla mäklare vill ta sig an dessa objekt.
Det kan poppa upp mäklare från ingenstans som sedan slår igen då turistsäsongen är över. Kolla med den mäklare du hittar att det verkligen är en som har erfarenhet och som finns kvar när säsongen är över – du kan behöva ha kontakt med dem igen. Och en som bara dyker upp periodvis, undrar jag verkligen om de har full koll på allt som krävs för en försäljning.
Om du skriver en fråga i någon av de många FB-grupperna som säger att du letar lägenhet eller hus, så kommer du att få PM (meddelanden) från både etablerade mäklare och hobbymäklare. Vi blev själva rätt aggressivt ansatta av en mäklare: Jag tror gott om människor och när vi helt oombett får ett erbjudande om ett radhus med ”location, location, location” till ett bra pris, så blir jag givetvis intresserad. Det handlar om något sorts bankåtertag med strandnära läge. Vi ska betala in reservationsavgift (som vi skulle få tillbaka om vi ångrade oss) utan att ha fått se mer än Google Street View-bilder och jag gissar på att vi sedan hade haft ytterligare någon vecka på oss att betala in handpenningen. Vi sitter då alltså i Umeå. Rätt långt borta. Vi får ingen planlösning och inga svar över huvud taget på våra frågor. Vi funderar på att sätta oss på första bästa flyg ner, för kan vi då verkligen missa ett sådant kanontillfälle som kan komma att hyras ut för 1.000€/vecka under högsäsong? Ja, vi säger i alla fall nej, då det hela känns helt fel och varken läge eller hus alls är det vi hade pratat om från början.
Vi åker förbi området då vi reser ner till Costa Blanca nästa gång och visst känner jag en viss oro i magen innan vi anländer: Tänk om det visar sig ändå vara världens mysigaste hus med fantastiskt läge? Det är det dock inte alls. Snarare tvärtom: Jag får känslan av övergivet hus i Vilda Västern och i en av lägenheterna bor det uppenbarligen en familj med en hund som står och skäller bakom grinden. Vi hade definitvt inte trivts i den radhuslängan, trots att det lligger helt nära havet och har ”location, location, location”.
Edit: 5 månader senare finns minst 3 objekt kvar till försäljning från detta ”fantastiska” tillfälle som inte kunde vänta på att vi skulle åka ner 6 veckor senare. Så skönt att vi tackade nej till detta erbjudande. Uppenbarligen räcker det inte med ”location, location, location” för att objekt ska säljas.
Om något känns för bra, så är det troligen det och magkänslan ljuger aldrig.
Så pass upp med snabba och alldeles för bra erbjudanden som du får via FB!
