Flera av mina kollegor följer 5:2-dieten med mycket gott resultat. Dock så känns det som att fixeringen vid mat under frossardagarna har blivit väldigt mycket större. Idag har jag fått mig en lektion över alla möjliga olika sorters traditionella västerbottniska kulinariska upplevelser. Mattraditioner som jag trodde var för länge sedan glömda. Eller så beror det kanske på att jag som inflyttad norrlänning inte känner samma identifikation med den här mattraditionen.

Mat som mina kollegor pratade lyriskt om var:

  • Blöta (kraftigt tunnbröd – ”skarpkakun” – doppas i skinkspad på samma sätt som ”dopp i grytan”. Julskinka och salt smör till).
  • Bryta (bryt ner tunnbröd i mjölk som ersättning för flingor/müsli)
  • Finka (någon sorts blöta med varm mjölk istället för buljong)
  • Månka (klimpvälling)
  • Plattpalt
  • Klimp
  • Uppstekt gröt
  • Uppstekt palt (eller uppstekt nästan vad som helst)
  • Kolbulle (pannkaka gjord på vetemjöl och vatten och stekt i flottet av amerikanskt fläsk)
  • Blodpalt / blodbröd / blodplättar

Och det mesta av detta kan klassas under rubriken HCHF – High Carb High Fat. Det behövdes säkerligen då alla arbetade hårt fysiskt och maten inte var lika lättillgänlig som idag. Man var ju tvungen att utnyttja allt ätbart också och kunde inte låta något förfaras. Kålbulle har jag ätit under en slädtur med slädhundar och just då passade det alldeles utmärkt.

Men det mesta på ovanstående lista överlåter jag till andra att förtära.

Däremot så finns det få saker som kan mäta sig med:

Västerbottensost med tunnbröd är min favorit och passar till allt och alltid! Jag tar alltid med mig båda sakerna tillsammans med en bit vindelrökt ”någonting” om det finns att tillgå, då jag åker söderut och hälsar på. Den Västerbottenost som vi köper här upp är alltid så mycket krämigare och fylligare i smaken jämfört med den jag hittar på affärerna i Mellansverige. Något som jag tycker är konstigt, då det enda som egentligen skiljer är en transport på 70 mil. Västerbottensost ska vara fylligt stark, mjuk och krämig – inte vasst stark, smulig och torr.

För att inte tala om Västerbottenspaj – himmelskt gott…

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *