EFK:s kongress 2014

tapet med rosorJag har fått förmånen att som en av 17 ombud från Korskyrkan i  Umeå delta på EFKs kongress för första gången. EFK = Evangeliska Frikyrkan  som är den församlingsgemenskap som vi i Korskyrkan är med i.

Jag är ju rätt ny inom frikyrkan, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av detta 3 dagar långa årsmöte med över 500 deltagare. För till en stor del är detta precis vad kongressen är: Ett traditionellt årsmöte, där man väljer funktionärer till olika poster inom organisationen. Men kongressen innehöll också viktiga och bra samtal i stora och små grupper om dåtid, nutid men framför allt framtid. Sedan ska vi inte heller glömma kvällsmötena med härlig lovsång och inspirerande undervisning.

Jag har ju under mina föreningsaktiva år suttit på diverse årsmöten inom SVERAK, SKK, SBK, SKA Uma m.fl. men detta var en helt annan – större och bättre – upplevelse. Men det är klart att om Jesus är med på ett tydligt vis, så kan det inte bli annat än bra.

Titeln på kongressen var: Församling i en otrogen tid, som utgick ifrån tesen att man på samma sätt som man byter elleverantör eller telefonbolag också byter församling på samma sätt, vilket inte ger den kontinuitet och stabilitet som behövs för att kunna bedriva långsiktigt arbete. Det finns en flyktighet och sekularisering som tydligt påverkar de lokala församlingarna.

Något som blev väldigt tydligt för mig var:

  • Hur stort EFK är – vi är verkligen en del av något större.
  • Hur mycket EFK gör – det var allt ifrån att betala ut pensioner till f.d. missionärer till att hjälpa till med att ordna FriZon för ungdomarna. Spännvidden är enorm även om fokuset ligger på missionsarbete.
  • Så  många  duktiga och engagerade människor det finns som jobbar för att förverkliga EFKs mål. Den ena fantastiska talaren efter den andra intog scenen.
  • Hur mycket större “vi-känsla” man får, då man är på plats och ser resten av EFK-medlemmarna IRL.

Vi bodde på Samuelsdals pensionat, som är alldeles nyrenoverat och vi var de första gästerna. Det var så fint och så oerhört vackert inrett och jättetrevliga tjejer som tillhandahöll en suverän frukost med nybakade scones eller nygräddade våfflor – båda sakerna tillhör mina favoriter.

Själva kongressen höll till på Lugnetkyrkan som fungerade alldeles utmärkt som konferenslokal för så pass många som vi var. Det är inte lätt att få t.ex. mat och fika att fungera för så många, men det klarade restaurangen av suveränt.

Sammanfattningsvis så kände jag mig glad, upprymd och inspirerad efter den här helgen. Man behöver inte åka utomlands för att missionera – det finns så många människor här hemma som söker och behöver Jesus i sitt liv. Vi är så sekulariserade i Sverige och det finns så många människor som behöver få veta vad vi i kyrkan kan erbjuda både de dagar man känner att livet är pest och de dagar man är så lycklig att man bara vill skrika ut sin glädje. Jag och många med mig drömmer om att fler ska lära känna Jesus. Jag hoppas att jag får vara med och hjälpa till med att förverkliga den drömmen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *