Ny dag nya möjligheter och ny träff med samma mäklare igen för en andra tur med lägenhetsvisning. Vi startar dagen med att återigen försöka komma in i en lägenhet som en dam sagt att hon inte ville visa under en helgdag, men nu är det måndag och vardag. Inte heller då vill damen ifråga visa den, så vi får se en likadan. Då ligger den direkt mot norr, vilket inte är intressant för oss. Vi får också se en lägenhet som ligger precis bredvid strandpromenaden. Den är också vänd direkt mot norr. Halvrenoverad och fräsch i alla rum och badrum, men köket är tvunget att göras om helt och hållet och den har en balkong med glest järnstaket, vilket jag tycker är lite obehagligt på tredje våningen. Det är dock norr-läget som avgör att vi tackar nej, annars hade det varit en oerhört stark kandidat.
Vi får också se en riktigt stor lägenhet! Mycket större än vi har förväntat oss: 3 sovrum, 2 badrum, ett rejält vardagsrum som känns ljust och fint. Ingen spansk lång korridor utan ett stort vardagsrum mitt i lägenhet omgiven av tre sovrum, varav ett har ett badrum en suite.
När vi går in i sovrummet så så fastnar vår blick direkt på det stora mörkt bruna träkorset ovanför sängen. Jag stannar till och går närmare och och ser då också de små Jesus-bilderna som hänger ovanför korset. För mig är det ett tecken på de böner vi bett under hela processen: “Gud led oss och ge oss ett tecken på vad du vill att vi ska göra. Ge oss en knuff i rätt riktning när vi gör enligt din vilja, men stoppa oss handfast om vi för något som går emot din plan.” Mäklaren känner oss inte, så ursäktar sig snabbt genom att urskuldande säga att: “Så här gör spanjorerna, ni kan ta bort korset när ni flyttar in.” Jag sätter mig ner på sängen, vänder mig mot mäklaren och säger: “Snälla, be dem att korset sitter kvar när vi får tillgång till lägenheten.” I det ögonblicken inser jag att detta kommer att bli vår lägenhet.
Lägenheten är snäppet för stor, men eftersom det inte följer med något förråd, så känns det ändå bra med ett extra rum, som dessutom kan användas som gästrum. Ändå har vi ett stort arbetsrum till oss själva. Även om ingen av balkongerna är jättestora, så finns det en större och en mindre fin balkong. Den mindre balkongen med direkt utgång från det stora sovrummet. Tänk att få gå ut där på morgonen och se solen gå upp över havet. Japp, det är havsutsikt om vi hänger ut och tittar över balkongkanten. Läget är precis mitt i city, men efter en relativt lugn stadsgata och eftersom lägenheten ligger på tredje våningen, så kommer vi upp en bit från gatan. Trots att lägenheten ligger på tredje våningen, så känns balkongen trygg och stabil och det är de där typiska vackra vita spanska pelarna på balkongerna som jag önskat mig. Jag sitter i vardagsrummet och känner att jag trivs. Jag sitter i sovrummet och det känns skönt att ha en egen del av lägenheten med eget badrum och allt om vi ville ha gäster. Och givetvis provsitter jag bägge balkongerna. På den ena kan vi sätta ett bord och två stolar på och den andra får man plats med i alla fall två stolar eller en solstol. Lägenheten känns helt enkelt som tillräckligt bra. Läget är helt perfekt med 3 kvarter till stora Mercadonan, 2 kvarter till stora busstationen där flygbussen stannar, nära till stadsbussarna och bara ett par kvarter (400 m) till stranden och strandpromenaden. Kan inte bli bättre om man vill klara sig utan bil. Vi får också veta att det ska ingå en garage-plats vilket känns bra. Innan vi säger hejdå till mäklaren lämnar vi över foton och passkopior, eftersom vi har en stark känsla av att vi nog ska köpa denna lägenhet. Men vi ska inte förhasta oss som förra gången. Så vi åker och äter middag och lägger sedan ett bud på lägenheten.
Jag kan ju aldrig låta bli att Googla och gör så även denna gång. Jag inser då att uppgiften om parkeringen är motstridig. På mäklarens hemsida står det att garage ingår, men på Idealista.Com står det att det kostar 6.000€ extra. Så, vad gäller egentligen? Det var vid denna tidpunkt dags att ta flyget hem till Sverige och Umeå.
Givetvis får vi ett motbud och får också veta att garaget inte ingår. Lite besvikelse blir det nog, då vi tycker att det hade gjort priset till ett riktigt bra pris. Nu känns det väl som att priset är OK, men att vi knappast gör något fynd utan kanske istället betalar lite för mycket. Men vi känner också att lägenheten uppfyller tillräckligt många av våra krav för att vi ska ha svårt att hitta något mostvarande inom rimlig tid. Det är inte heller helt gratis att åka på lägenhetsvisningar, så ett billigare pris kan snabbt ätas upp av flygbiljetter mellan Umeå och Alicante.
Väl hemma blir det därför mycket funderande fram och tillbaka: Kommer vi att kunna spendera tillräckligt mycket tid i Torrevieja för att det ska vara värt allt extra jobb? Är det värt kostnaden för ett egenägt boende, eller ska vi hyra istället? Är det rätt ställe för oss att vara, på? Jag slänger ut en trevare på Facebook, som så ofta annars och frågar hur andra gör och hur länge de kan vara i Spanien. Det verkar som att de som bor där mycket och längre perioder ofta är några sorts egenföretagare där kunderna inte bryr sig om var de jobbar eller att de är (rika) pensionärer. Vi är varken rika eller egenföretagare, men det verkar ändå finnas fler som oss; Det finns också de som jobbar och bara tillbringar sin semester och vissa storhelger i Spanien.
Vi bestämmer oss för att slå till och gå vidare med köpet.
Summeringen av lägenhetsvisningarna var att vi totalt har vi tittat på 15 olika lägenheter under sammanlagt 1,5 dag. En lägenhetsvisning går alltså snabbt. Om det inte är någon längre körtid mellan lägenheterna så tar inte varje lägenhet mer än max 1/2-timme.