Utflykt till Polop, Jalón och Altea

Vi försöker att se oss om i vårt nya andra hemland och vi var bägge nyfikna på Altea. Därför bokade vi en dagstur med David’s Coachtrips till Jalón-dalen (Xaló) och Altea. Det var vi och ett gäng äldre fullvaccinerade engelska pensionärer på turen så här i pandemi-tider. Att det är pandemi-tid märktes inte bara på att vi hade på oss munskydd under hela resan, men jag återkommer till den biten.

Vi har bokat resor med David’s förut och varit nöjda med deras arrangemang. De är både välordnade och till mycket bra priser. I denna resa ingår det både bussresa 29 mil och en rejäl lunch. Det är alltid engelsktalande personal, så vi känner oss också trygga med språket.

Stoppet där vi hämtas upp i Torrevieja ligger vid rondellen mellan Policia National och Carrefour vid Habaneras köpcentrum. Tyvärr ligger detta en bra bit från vårt boende. Förut fanns det även en plats för påstigning inom gångavstånd. Vi tar därför taxi från busstationen till upphämtningsplatsen. Vi vet inte riktigt hur vi skulle beskriva vårt resmål till taxichauffören men “Vamos a ir en autobús. La rotonda Policia Local – Carrefour” var i alla fall tillräckligt för att chauffören skulle förstå var vi skulle och släpper av oss precis i den del av rondellen, där bussen stannar för att hämta upp oss. (Sedan kan ju då jag tycka att man borde kunna köra en extra sväng in till t.ex. Eras de la Sal när vi kunde snurra runt på smågator för att hamna längst in i Urbanizatcon La Marina, för att plocka upp folk).

busshållplats hållplats rondell policia local carrefour turistbuss
Här stannar turistbussarna i rondellen mellan Policia Local och Carrefour

Färden går efter ett antal upphämtningar av fler resenärer norrut mot byn Polop som första anhalt. En liten typisk spansk by. Vi blir avsläppta vid en utsiktsplats med vacker vy över dalen och ett litet café där vi nu alla är sugna på ta något att dricka och något lätt att äta. Vi har ca 40 minuter på oss så vi går snabbt till utkiksplatsen för att ta några foton över dalen.

polop

Kön blir snabbt lång på det lilla caféet, så efter vissa interna familjediskussioner och konsultation av Google Maps traskar vi nerför backen för att se om vi kan hitta något ställe där vi kan sitta ner utan allt för lång väntetid. Vi hittar en sömnig pizzeria som ligger i skuggan av lövträd och köper en Cola Zero och delar på en mandelkaka. Maken försöker köpa en pizzabit men av någon anledning säljs inte dessa före lunch. Vi upptäcker då att vi kommit in i delen av Spanien där man talar Valencianska som första språk och inte Kastilianska (spanska), som är det vi försöker lära oss. Det är inte läge att försöka tjuvlyssna på samtalen runtomkring oss.

fika cafe utsiktsplats Polop
Var vi stannade för att fika i Polop.

Vi fortsätter bussresan bland bergen och smala slingriga vägar. Detta är cyklisternas paradis med rejäla stigningar och hårnålskurvor. Det är fascinerande att se busschauffören i vår stora turistbuss hantera mötande trafik på bergsvägar där knappt två SUV:ar kan mötas och plötsligt uppdykande cyklister i full fart. Busschauffören kör varsamt och vant, vilket gör att jag trots allt känner mig rätt tryggt. Jag gillar inte höjder vare sig jag står högt på en stege eller sitter i en buss med en avgrund vid sidan om mig, men jag hoppas att även vår chaufför vill hem till sin familj till middagen och gör allt för att vi ska vara trygga. Det är oerhört snävt att få runt bussen i hårnålskurvorna och det går inte fort framåt. Mitt bland bergen passerar vi små byar där man odlar på terasser efter de branta slänterna.

Just innan vi kör ner den sista biten ner mot Jalóndalen utför de höga och skarpt markerade bergen stannar vi på en utsiktsplats med en helt fantastisk vy över dalen: Mirador del Coll de Rates. Det är en betagande vacker syn.

Mirador del Coll de Rates utsikt över jalondalen jalon xalo

Väl nere i dalen så åker vi till en Bodegues Xaló där vi återigen fick ca 45 minuters uppehåll. I icke-pandemitider så ingår det även en vinprovning här, men nu går vi runt en liten stund och tittar på flaskor, dunkar, bag-in-the-box, honungsprodukter, mandel och annat som produceras i trakten. Vi har dock ingen köplust utan tar oss en vätskepaus på den angränsande baren istället. På parkeringsplatsen står det också fruktförsäljare och de har bägge körsbär i sitt utbud. Jag älskar körsbär så vi köper ett halv kilo för att ta med oss tillbaka hem.

Bodegues Xaló bodega jalón

Nu är vi rejält lunch-sugna och vi är glada att vi som nästa stopp har vårt lunchmål: The Black Flame. Vi blir tilldelad plats vid ett bord tillsammans med två äldre engelska pensionärer och vi har ett trevligt samtal med dem. Det är varmt i sommarhettan så det är skönt när takfläktarna slås på och luften kan cirkulera genom de öppna fönstren. Maten är gående bord med nötkött, fläskkött, grönsaker, potatismos, sås och givetvis då Yorkshire-pudding när det handlar om en resa med engelska pensionärer. Skulle jag åka till samma ställe igen så hade jag valt det vegetariska alternativet som var en grönsakslasagne, då jag är väldigt kräsen när det gäller kött och detta är inte i min smak. Maken däremot äter köttet med god aptit och tycker det är gott.

Till efterrätt finns det massor med rejäla efterrätter att välja mellan. Jag väljer något som har både choklad och nötter i namnet och får in en rejäl rätt med glass i botten, chokladsås och nötter ovanpå för att avslutas med vispad grädde. Maken får sig förklarat att det som kallas för “Eton mess” är jordgubbar blandat med grädde och maräng och beställer in detta. Det visar sig vara grädde och maräng men jordgubbarna är jordgubbssås och hela blandningen smakar bara kvalmigt sött. Inte ens jag kan äta upp den. Så maken är nöjd med huvudrätten och jag med efterrätten. Att området vill dra till sig cykelturister visar sig genom väggdekorationen ovanför vårt bord som är just en cykel i en del av ordet “FOOD”.

the black flame jalon xalo

Det är en het sommar och det är inget undantag denna dag. Det är sådana här dagar man inser att det är inte så dumt att bo nära havet. Havet svalkar på sommaren och värmer på vintern. Temperaturen passerar det magiska 30 här i dalen och ligger under den magiska 30 hemma i Torrevieja.

väder sommar hetta torrevieja inlandet jalondalen

Tack och lov så går hemvägen inte samma väg som vi åkt hit på de smala kurviga bergsvägarna utan vi är helt nära stora vägen och kör direkt ut på motorvägen mot Altea. Det är inte mycket att titta på efter en motorväg men vi får en glimt av Calpe-klippan som reser sig hög mot horisonten.

calpeklippan calpe klippa

Framme i Altea har vi återigen en 45-minuters paus. Vi har blivit avsläppta vid strandpromenaden och Marinan. Det som direkt slår oss är hur lite folk det är. I Torrevieja är det fullt med folk som promenerar efter havet och fullproppat på stranden, men vi ser bara enstaka människor. Det var en tydlig vändning i Torrevieja när spanjorerna fick semester och halvfulla platser ändrades till helfulla platser (utifrån de regler som nu gäller), men detta kändes som lågsäsong. Kombinerat med att även denna moderna bebyggelse vid stranden endast har en godkänd färg: vitt, ger det ett sterilt och opersonligt intryck. Det är däremot rätt mycket gäster på de restauranger som ligger vid den stora väg som skiljer strandpromenaden från staden. Vi tittar på kartan och inser att vi är en bra bit från den berömda gamla staden, så maken bestämmer sig för att hoppa över ett besök denna gång. Vi får ta en speciell resa dit en annan gång.

strandpromenaden altea paseo

Vi går ner till havet och tittar på stranden, vilket är en lång bred stenstrand. Det är vackert att se Calpe-klippan på ena sidan och Benidorms skyskrapor på den andra.

stranden i Altea Playa stenstrand

Kl 17 vänder vi tillbaka söderut igen och det känns som att vi sett tillräckligt under en dag. När vi börjar närma oss Torrevieja börjar det öppna jordbrukslandskapet öppna upp sig med mjuka kullar, mjuka berg långt i bakgrunden och de fantastiska sjöarna som en fond mot samhällena som klättrar upp för sluttningarna, så säger vi bägge två: “Det är så vacker här -det är skönt att vara hemma igen!”

När vi blir avsläppta på samma ställe igen vid Carrefour-rondellen, går vi till den busshållplats som ligger bara 50 meter längre bort efter samma väg. En buss som tar oss hemåt kommer efter ca 15 minuter. Det märks att vi är tillbaka i en större stad igen med tät trafik, då en stor motorcykel lyckas köra in i lokalbussen. Vi väntade på animerade spanska diskussioner, men busschauffören verkar ha full koll på vad som ska göras. Han fotar och fyller i papper och efter 10 minuter är vi på hem igen den sista biten genom Torrevieja stad. (motorcyklisten ser att ha klarat sig bra och verkar bara ha skrapat sig på ankeln). Trötta efter en händelserik dag avslutar vi dagen med lite supé på vår favoritrestaurang Salt&Peppar.

Utflykt till Rojales och Almoradí

Vi försöker att när vi har bil att göra en utflykt i omgivningarna. Denna dag var planen att åka från Torrevieja, till La Marina, besöka Rojales och sedan åka via Daya Vieja/Daya Nueva vidare till Almoradí för att äta sen lunch. Det var en trevlig tur som inte blev helt vad vi förväntat oss.

churros porras choklad
Frukost med churros och varm tjock choklad

Dagen startade med lyxfrukost: Churros! Vi har en churreria helt nära oss och det är en verklig lyx att springa dit på morgonen och köpa dessa friterade bakverk. Det är någon sorts mellanting mellan struvor och munkar och de serveras lätt sockrade och om man vill tillsammans med tjock choklad att doppa dem i. Jag brukar doppa dem lite i kaffet bara. Det är så gott! Det som kallas för porras görs på en annan smet och är tjockare. Porras påminner väldigt mycket om våra svenska munkar fast i utdragen form.

Sedan iväg mot La Marina och den keramikaffär som vi kört förbi flera gånger. Affären ligger synligt efter stora vägen.

la marina keramik affär

Den här affären har precis allt du kan tänka dig när det gäller klassisk spansk keramik och väldigt mycket annat. Allt från stora vackra krukor till kitschiga änglar. Vårt mål var att köpa keramik-skyltar till vår lägenhet i Umeå men bokstaven “E” var tyvärr slutsåld av den sort som vi ville ha. Vi köpte några småsaker istället, bara för att de var så vackra. När vi betalat tar tjejen i kassan fram en platspåse och börjar lägga ner alla sakerna i påsen. Jag ropar “¡No!” och här kommer mina spanska kunskaper från Netflix-serier fram. Att papper heter “papel” har jag lärt mig från “Casa de Papel”, så jag försöker fråga efter lite papper. Att ha 4-5 små keramiksaker skramlades runt i en och samma plastkasse är ingen bra idé. Tjejen i kassan svarar då “No papel.” vilket gör mig lite upprörd. Jag fördelar ut inköpen till dotter och make som fick bära dem i händerna istället. Så tips om ni tänker handla här och inte vill att era saker ska skaka sönder i en plastkasse på väg till bilen eller bussen: Ta med eget inslagspapper.

la marina keramik affär butik spansk

Sedan iväg mot grottorna – Cuevas de Rodeo – i Rojales. Det finns aktiva grotthus kvar i Rojales, där det fortfarande bor människor eller att husen används till konsthantverksaffärer. Grottorna ligger samlade uppe på ett berg. GPS:en tog oss tyvärr till baksidan av grottkomplexet, där det både ingick att köra på supersmala gator, svårt att hitta parkering och rejäla trappor för att ta sig upp. På andra sidan fanns en utomordentlig parkering och inga trappor.

cuaves de rojales grottor rojales grotthus bostäder

Vi gick runt lite bland grottorna men tyvärr var de flesta stängda. Det var dock uppenbart att det bodde folk där, någon hade ett hönshus och en konsthantverksaffär var öppen som vi gick in i.

Det var en härlig utsikt över Rojales. Själva Rojales tänker jag måste se ut som Torrevieja gjorde en gång i tiden: 1-2 våningshus efter smala gator. Vissa var väldigt fina och andra skulle behöva en rejäl upplyftning. Jag har en lite hemlig dröm om att få äga just ett sådant här stadshus med stor bakgård mitt i en liten stad och kunna sitta på en stol utanför huset som gamla spanska tanter gör. Det ser så otroligt mysigt ut.

smala gator i rojales
Smala gator med låga hus i Rojales

Det snäckskalstäckta huset – Casa de la Conchas – var minst sagt unikt i sin design. Hur har en enda man fått tag på så många nästan exakt likadana snäckor att täcka hela fasaden med? Det är också moasik och vackra mönster. En riktigt vacker byggnad i all sin överdrift. Snäckhuset var dessutom till salu, om någon skulle vara intresserad. Det ska vara lika fascinerande vackert på insidan (och täckt med snäckor), men idag var allt stängt så vi fick nöja oss med att beundra utsidan.

Sedan bar det av iväg mot Almoradí. På vägen dit passerar vi två orter som ofta figurerar i “A place in the Sun”: Daya Vieja och Daya Nueva. Vi stannade tyvärr inte i någon av dem men vi blev båda riktigt intresserade av just Daya Vieja. Det var så otroligt välskött. Jag kan ju tycka det var synd att ett mysigt litet torg fått någon sorts utsiktsanordning monterad, men i övrigt så kändes hela byn så otroligt ren, fin och välkomnande – omgiven av de fantastiska jordbrukslandskapet. Här tänker vi definitiv åka tillbaka för att stanna och äta lunch någon gång. Daya Nueva såg ut som en typisk spansk by och inget som gjorde att vi fastnade för just den orten.

daya vieja
Daya Vieja

Sista anhalten var Almoradí. Vad vi inte förstått var att det är marknad på lördagar och att vi anlände precis när alla stånden hade plockats ned. Nu förstår jag varför man flyttade marknaden utanför Torrevieja C för det var massor med skräp på marknaden. Det städades intensivt och det fanns fortfarande vissa avspärrningar kvar. I Almoradí hittade jag i alla fall det typiska spanska torg som jag brukar leta efter.

kyrkan i almoradí innan man städat upp efter lördagsmarknaden
Kyrkan vid torget i Almoradí innan de städat upp efter marknaden.
torget i Almoradí
Det vackra torget i Almoradí. Tänk att sitta här på en bänk under skuggan av de klippta träden en riktigt het sommardag.

Det var inte många restauranger öppna just denna lördag, men vi hittade en engelsk sådan (engelsk säger jag då namnet, personalen, maten och även gästerna var engelsmän). Vi fick en god och rejäl lunch och åkte sedan snabbaste vägen tillbaka hem till Torrevieja.
Det finns mycket att se på inom närområdet kring Torrevieja!

Utflykt till The Titanic Experience – Alicante

titanic experience alicante utställning

Besök den, säger jag bara. Det är en helt fantastisk berättelse om det osänkbara skeppet Titanics uppgång och fall (eller rättare sagt sjunkning). The Titanic Experience är en utställning som åker runt i Europa och finns i Alicante mellan den 22:a maj och den 10:e november 2019. Detaljerad information om öppettider, biljettpriser etc finns här.

Vi bor i Torrevieja, så vi tar morgonbussen till Alicante från Torrevieja busstation. Att åka lokalt på Costa Blanca är ofta ett äventyr för sig och inget för de som blir irriterade om tidtabellerna inte hålls. Denna förmiddag var vi bara 20 minuter försenade från Torrevieja. Det är ingen idé att stressa upp sig, utan bara att inse att bussen går, då den går, om den går. Betalningssystemet på bussarna är inte heller speciellt utvecklat, vilket också bidrar att alla påstigningar tar lång tid. Du förväntas betala kontant på bussen och till chauffören. I vilket fall så kom vi oss iväg och vi var framme i Alicante strax före klockan 11. Utställningen öppnar klockan 11, så det var ändå väl tajmat.

titanic experience alicante utställning

Utställningen håller till 400 meter nordöst om busstationen och är utmärkt med stora skyltar, så följer du bara N-332 kan du inte missa den. Väl inne i utställningshallen så börjar du med att se på en film, som beskriver Titanics öde tillsammans med autentiska bilder. Ljudet är på spanska och texten på engelska. Efter det kliver du in i själva utställningslokalen där du får en “audio guide” på engelska. Denna ljudguide ger dig 1 timmes rundtur på klar och tydlig engelska och intressanta fakta i lagom takt. Jag tror att du som jag får tårar i ögonen då du står framför noterna till “Närmare Gud till dig” och hör musiken i hörlurarna. Gripande är också historien om Ida och Isidor Straus, där Isidor vägrade kliva på en livbåt så länge det fanns kvinnor och barn som inte fått plats. Då klev även Ida av livbåten och de bägge makarna lade sig med armarna om varandra och lugnt och stilla inväntade de en gemensam död. Saker som jag inte visste sedan förut var att den berömda filmen “Titanic” inte helt stämmer med verkligheten. Det var inga grindar som stängdes ner till 3:e klass. Titanics kapten fick flera varningar från andra fartyg i området om de hade flera stora isberg i sin närhet, men kaptenen valde ändå att köra så fort som vad fartyget bara höll för. Trots den höga farten så hann besättningen gira undan från isbergetoch undvek en frontalkrock, så jag kan inte låta bli att undra om inte övermodet att vinna en dagsresa i tid, var den egentliga orsaken till olyckan. Hade de hållit en normal fart i den svarta natten, så borde de ha hunnit gira undan.

Vårt besök på utställningen tar cirka 1,5 timme och då har vi inte stressat. Jag satt länge vid den stora modellen av Titanic, som var gjord som ett dockskåp med insyn i olika sorters rum på fartyget. Det är fascinerande att tänka sig hur livet ombord har varit och den synliga skillnaden mellan 1:a, 2:a och 3:e klass. Titanic var ett gigantiskt drömfartyg och fullt av lyx 1914 och hade det varit även om det hade byggts idag.

Efter avslutat besök tog vi en kort promenad runt stadsgatorna och konstaterade att Alicante är en riktig storstad. Det var skönt att få komma hem till Torrevieja som har ett helt annat tempo. Dessutom gick bussen i tid när vi åkte hem. En mycket trevlig utflykt!

Utflykt med Turisttåget till La Mata

turisttåget torrevieja la mata playas de Torrevieja tåg

De små turisttågen i Torrevieja är trevliga upplevelser och ger en bra överblick över staden. Vi har redan provat på Salttåget, så idag väljer vi att ta det som i folkmun kallas för La Mata-tåget. Officiellt heter det dock “Playas de Torrevieja”. Precis som Salttåget avgår även detta nästan varje hel timme från “de blå sofforna” där Hippie-marknaden slutar (eller börjar). Adressen för er som inte har så bra koll på Torrevieja är: Paseo de la Libertad 16.

Turen tar ca 45 minuter och kommer att ta dig förbi Playa del Cura, Playa de Los Locos och vidare till där La Mata-stranden börjar. Vi åker förbi det gamla tornet Torre del Moro. Jag hade fått för mig att vi skulle stanna där en kort stund för att få fota, men vi kör bara förbi. I högtalarna är det guidning på spanska, engelska, tyska och franska.

turisttåget torrevieja la mata playas de Torrevieja tåg torre del moro

Även om vi kanske inte såg så mycket nytt för egen del, så är det en trevlig tur och vi hade aldrig åkt havsvägen i södra La Mata, så det var spännande att få se bebyggelsen från detta håll. Det är fascinerande hur backigt det faktiskt är här och hur vackra många byggnader var från “framsidan” när de klättrade upp för berget. Idag blåser det rätt rejält, så stränderna är ganska folktomma, men havet är alltid lika vackert.

turisttåget torrevieja la mata playas de Torrevieja tåg

Utflykt till Cartagena

Vi försöker utforska våra omgivningar och det känns som att det finns ett oändligt att utflyktsmål att beta av. Idag går resan till Cartagena som ligger ca 6 mil söder om Torrevieja. Cartagena ligger vackert vid kusten och har en imponerande historia som hamnstad. Här hittar du inte inte långa sandstränder utan små stränder i vikar bland bergen.

cartagena bukten

Vi väljer att åka med på en organiserad busstur med Viajes Rosa Tours. En engelsktalande resebyrå och vi har en mycket trevlig guide. Det finns möjlighet att att inte bara besöka stadskärnan utan att ta en tur med katamaran i bukten, åka tåg till Los Nietos eller besöka Likör 43-fabriken. Tåg-turen till Los Nietos och Mar Menor utannonseras som ett fantastiskt tillfälle att åka tåg genom ett gammalt gruvlandskap, som särskilt borde tilltala en “miners daughter”. Även om jag är en bergslagsdotter, så bestämmer vi oss för att bara ägna oss åt staden. Däremot sätter jag tågresan på att-göra-listan för framtiden.

cartagena kryssning kryssningsfartyg

Cartagenas stadskärna med gamla sta’n är kompakt och det är gångavstånd till alla sevärdheter, vilket är oerhört bekvämt. Trots det vill vi ta en tur med en hop-on/hop-off-buss för att få en överblick av staden. Det vi får veta vid ankomst är att just idag så ligger det ett kryssningsskepp i hamnen, vilket innebär att det fullkomligt kryllar av engelska kryssningsturister i staden, både på restauranger och sevärdheter. Men precis som dem har vi bara en dag på oss, så vi gör det bästa av situationen. Rundtursbussen har en lång kö till sig och är inte någon hop-on/hop-off idag pga detta, men vi har turen att hamna långt fram i kön och komma med första turen. Vi åker runt en timme och får inte bara se staden utan även en sväng som ger fin utsikt över bukten.

cartagena gågata

Gamla sta’n och citykärnan som till en del fortfarande har sin gamla stadsmur kvar, är otroligt vacker. Det har funnits en stadsarkitekt som har gjort sitt jobb här, då alla hus har samma typiska balkonger – gamla som nya hus. Balkongerna är något mellanting mellan en fransk balkong och en helt vanlig liten balkong. Ofta är de helt eller delvis inglasade. Jag kan tänka mig att de spanska damerna satt på var sin balkong och pratade med varandra över de smala gatorna. Själva balkongräcket är oftast gjort med ett snirkligt smide och det ger en så fin helhetsblick. Det finns flera gågator, både riktigt smala och breda och även massor med restauranger och café utefter dessa. När vi skulle äta lunch hamnade vi tyvärr på en riktig turistfälla med usel mat, men så är det nästan alltid då du kommer helt ny till en plats och chansar. Tips är att alltid kolla Tripadvisor innan du sätter dig, vilket jag tyvärr ofta glömmer att göra när det är stekande hett ute och törsten ropar efter något kallt att dricka.

cartagena balkong

Stadsarkitekten måste dock ha varit på semester, då någon vikarie godkände det stora monstret till byggnad, som ligger efter en av gågatorna. En annan fundering är hur konferensbyggnaden vid hamnen kan ha gått igenom. Jag trodde det var ett parkeringsgarage eller fiskförsäljning, men de ska istället symbolisera staplade fartygscontainrar. Bilden nedan är från gågatan.

cartagena

Kring klockan halv två, verkar de flesta kryssningsgästerna återvända till sitt skepp i en strid ström, vilket märks på folklivet. Jag antar att det väntar en lunch åt dem på skeppet som ingår i “all inclusive”? Då affärerna dessutom stänger för siesta mellan 13.30 och 17.30, så blir gatulivet betydligt lugnare.

Teatro romano de Cartagena är den gamla romerska teatern som ligger helt nära hamnen. Jag gillar att museet med arkeologiska fynd är alldeles lagom stort och sedan kommer du in i den gamla teatern som är oerhört väl bevarad. Detta känns som dagens största händelse och det viktigaste vi gör.

cartagena romersk teater Teatro romano de Cartagena

Ascensor panorámico är en hiss som går från gatunivå upp till en park och ett slott. Min beskrivning här blir något svepande, men maken sa att det är ett trevligt besök. Jag är höjdrädd, men brukar klara av hissar. Denna hade dock glas på sidorna och gallergolv då du stiger ur hissen. Den lilla smala bron du ska gå över hade också sikt ner över alla de 45 meter du har åkt upp i luften. Jag fick panik och åkte ner igen och andades ut då jag var tillbaka igen på marken.

Kombinerat med en promenad runt hela staden, så hann vi inte så mycket mer, utan steg på bussen hem igen. Åker vi dit igen tänker jag ägna mer tid åt hamnen och National Museum of Underwater Archaeology.

Cartagena är sammanfattningsvis en fantastiskt vacker stad med en fascinerande historia och väl värt ett besök!

Utflykt till Mil Palmeras och Torre de la Horadada

Mil palmernas Torre de la horadada

Det blåser idag och solen gömmer sig bakom molnen. Termometern visar på 23 grader, så det är ändå skönt utomhus. Vi har en ledig dag utan några som helst åtaganden så bestämmer oss för att utforska omgivningarna. Vi har tillgång till hyrbil också denna helg, så perfekt läge för en biltur. Planen är att åka till Mil Palmeras och äta lunch på den s.k. restauranggatan, en titt på stranden och sedan hemfärd via bostadskvarteren i Pueblo Latino och Torre de la Horadada, för att sedan åter vända hem igen mot Torrevieja C.

Det är enkelt att med hjälp av GPS:en hitta till restauranggatan som heter Paseo Romea. En stor parkering finns dessutom strax bredvid med gott om lediga platser. Det är en riktigt mysigt liten gågata som kantas av i första hand restauranger. Jag har svårt för att bestämma mig om det är turistfälligt eller bara trevligt och praktiskt att ha samlat allt på ett och samma ställe. Jag bestämmer mig för att det är trevlig. Jag och maken slår oss ner på en av de små restaurangerna som erbjuder både lä för vinden och menú del día för 9,80€. Maten är helt OK och serveringen trevligt. Hela stämningen känns  dock lite avslagen och inte så mycket folk rör sig efter gatan. Intressant är också att vi under hela tiden enbart hör svenska och norska pratas runt omkring oss.

Efter lunchen så går vi vidare ner till havet och mot den långa trappa som leder ned till stranden. Självklart så badar inte någon en sådan här dag, då vågorna går höga med rejäla vita gäss. Under högsäsong så är detta absolut en helt fantastisk strand: Bred, lång och väldigt vacker. Jag skulle gärna vilja åka hit och bada någon dag nästa sommar.

Efter strandbesöket tar vi oss på småvägar ner mot Pueblo Latino och vidare mot Torre de la Horadada. Vi kör förbi de vanliga äldre husen som man ser i alla urbanisationer efter Costa Blanca, men ser också en hel del nybyggnationer i form av de vita kantiga byggnader, som numera är den vanliga designen på radhus. Jag har förstått att detta är ett av de mer expansiva områdena, då det fortfarande finns stora byggbara tomter.

Det som slår oss bägge är hur off-season hela området känns. Blåsten och de vissna löven som yr omkring bidrar till riktig höstkänsla, trots att luften är ljum. Vi reagerar också över att några affärer/restauranger verka stängda och att vi  knappt ser några människor som rör sig på gatorna ens i centrum. Jag försöker titta in bakom grindarna för att se om det finns bilar parkerade, men närvaron av bilar som kan tyda på att det faktiskt finns folk i grannskapet är få. Jag kan säga att det är inga som helst problem att hitta en parkeringsplats en dag som denna, då det bara står enstaka parkerade bilar här och där.

Vi vänder sedan via N332 tillbaka norrut igen, hem mot Torrevieja och kommer tillbaka till en levande stad med folk och rörelse på gator och paseo. På gatan hör vi direkt spanska talas, precis som man gör då man lever vardagsliv i Spanien. Jag känner att jag är hemma.

Jag tänker också vilken skillnad det är på en riktig stad som Torrevieja och stora urbanisationer som inte har någon grund av bofasta som jobbar och bor på orten året om, med all service som följer med detta. Bara det faktum att vi bara hörde svenska/norska den korta tid vi var där bidrog också till den tydliga turistkänslan. Det är alldeles säkert ett fantastiskt område att bo i sommartid – och (viktigt!) om du har tillgång till egen bil. Men under lågsäsong skulle jag inte vilja vara ute i en urbanisation av det här slaget.

Det är trevligt med utflykt ut på “landet”, men jag var väldigt glad att få  komma hem till Torrevieja igen, där folklivet sjuder även en blåsig dag i oktober.

Utflykt till vingård Bodegas Viña Elena och Jumilla

Någon gång ska man besöka en vingård och nu har vi gjort det. Vi åkte med David’s Coachtrips till Bodega Viña Elena. Vi blev hämtade på upphämtningsplatsen efter Av. de las Cortes Valencianas som kallades för “The old Eroski stop”.  För oss som inte har en aning om vilka affärer som låg var en gång i tiden, så ligger stoppet mittemot Mercedez Benz och helt nära den stora Kina-affären och Kolstad Property (Av. de las Cortes Valencianas, 29, Torrevieja).

david's coachtrips stop old eroski torrevieja

Allt fungerade bara bra. En guide som pratade tydlig engelska och tiderna hölls. De som reste med oss var både svenskar, norrmän, engelsmän, tyskar, irländare och jag tror jag hörde lite holländska också. Bussen var helt full.

Efter att ha plockat upp folk på en massa ställen, så kom vi till slut fram till vingården som ligger bortanför Murcia. På andra sidan vägen så odlades det både vindruvor, mandlar och oliver, som alla har olika skördetider.

bodega vina elena murcia jumilla cabernet sauvignon monastrel bodega vina elena murcia jumilla cabernet sauvignon monastrel

Vi fick en guidning genom hela vinprocessen. Dessa var vintunnor som vi är vana att se dem: Det är dock målade betongkärl som ska påminna om den gamla tiden. 
bodega vina elena murcia jumilla cabernet sauvignon monastrel

Cabernet Sauvignon är en av de druvor som odlas. Lägg märke till rosen som står först i raden av vinrankor. Den finns där för att varna om eventuella sjukdomar som kan angripa vinrankorna. Rosorna är känsligare än vinrankorna så visar tidigare att det är något problem på gång. Lite som kanariefåglarna i gruvan som varna om koldioxidhalten blir för hög.

bodega vina elena murcia jumilla cabernet sauvignon monastrel

Skörden var över men lite vindruvor fanns ändå kvar på grenarna. Druvorna var betydligt mindre än jag förväntat mig, men de smakade sött och gott.

Den mest kända druvan som odlas kring Murcia är monastrel. Vinrankorna ser denna tid späda och små ut, men är större och yvigare innan skörd. Monastrel-druvan trivs ypperligt i detta klimat. Det ser väldigt stenigt och torrt ut på marken, men stenarna hjälper till att hålla kvar fukten i jorden. Monastrel-rankorna söker sig sedan långt ner under jorden för att hitta vatten.

bodega vina elena murcia jumilla cabernet sauvignon monastrel

Det går åt mycket tomflaskor för att förvara det färdiga vinet.bodega vina elena murcia jumilla cabernet sauvignon monastrel

Oliver… Bodegan har även sin egen olivolja.
bodega vina elena murcia jumilla cabernet sauvignon monastrel

Du vill inte fastna i skruven som skruvar in vindruvorna för att få juicen utpressad. Som en scen direkt tagen ur en skräckfilm, när du tittar ner i det stora karet, den stora metallskruven och ett rejält utgångshål.

Allt på vindruvan tas tillvara under vintillverkningen. I en hög samlas alla stjälkar. Och i den andra högen samlas alla druvskal. Druvskalen är fortfarande fulla med antioxidanter och färgämnen, så säljs vidare till skönhetsindustrin.

De nya moderna vintunnorna för jäsning är superstora metall-behållare där det går att hålla exakt temperatur under jäsningen.

Ekfat med lagrat vin i långa rader. Det krävs 6 månaders lagring för att få ett vin godkänt som crianza här.

Och så som avslutning vinprovning och vininköp med tillhörande tapas.

Efter besök på bodegan så åkte vi till Jumilla för middag i något som mest kan beskrivas som en stor festsal. Vår grupp var den första som anlände, men efter en timme var hela salen proppfull med folk.

Maten var god och sällskapet pratsamt. Förrätten såg ut så här:

Efteråt kom jag på att jag nog borde fotograferat det övriga också, men då var redan efterrätten uppäten (profiteroles i chokladsås).

Till slut den obligatoriska filmen som denna gång nästan är helt och hållet mobiltelefonens förtjänst.

Utflykt till Murcia – katedralen och IKEA

murcia katedral

Kan man verkligen skriva om IKEA och Murcias fantastiska katedral i ett och samma blogginlägg? Det känns konstigt, men då bägge sakerna sker under en och samma resa, så får det bli så.

Återigen var det dags att fylla på möblemanget med saker från IKEA. Eftersom vi förra gången hade lite problem med leveransen bestämde vi oss denna gång för att hyra bil och köra dit själva. Vi tar det som en liten semestertripp och passar på att titta på den berömda katedralen också.

Jag var rejält nervös för den fruktansvärda rondellen som finns precis före IKEA då GPS:en får bestämma: Minst 6 ingångar och trafikljus mitt i rondellen. Den är inte att leka med. Fick då tips att det går att köra in bakvägen.

Kör du från Torrevieja så säger GPS:en denna väg:

ikea murcia google maps vägbeskrivning

Men  du vill  istället  köra  in  bakvägen  och  slippa  6-vägskorsningen.  Du får köra parallellt med A-7 innan du kan svänga in mot köpcentrat med IKEA.ikea murcia camina rambla

Sista biten visas här.ikea mucia väg rondell

Ställ istället in din GPS mot Camino Rambla 1 som första delmålså hamnar du på den lilla vägen och slipper rondellen.

Sväng från A-7 vid avfart 563 mot Cabezo de Torres.

ikea murcia camina rambla avfart 563

ikea murcia camina rambla

Efter ett snabbt besök inne på IKEA och den obligatoriska varmkorven (jag erkänner att jag även köper med en tub med Kalles kaviar till frukostäggen), så styr vi vidare mot Murcias katedral.

murcia katedral

Det infinner sig snabbt en känsla av att nu är vi i “riktig” Spanien. Vi hör inga andra språk än spanska då vi sätter oss ner för att ta en dricka och torget framför katedralen är verkligen det där typiska spanska torget, som jag föreställer mig det. I ena änden pågår det bröllops-fotografering och i den andra änden så har den lokala orkestern samlats runt ett bord på restaurangen för att öva. Byggnaderna runt omkring är gamla som förväntat och oerhört vackra. Katedralen är så imponerande och vi blir lite besvikna då vi inser att alla dörrar är stängda till själva kyrkan. Istället så besöker vi museet och får där veta att det vid fasta klockslag hålls personliga guidningar i katedralen och även att du får gå alla trappor upp i klocktornet. Vi väljer den guidade turen inne i kyrkan och får under nästan en timme en fantastisk intressant guidning på engelska. Vi var glada att vi var de enda som dök upp till just den turen, då det annars kunde blivit guidning på spanska istället.

murcia katedral

Med tanke på de stängda dörrarna och att den började byggas redan 1394, så blev jag förvånad över hur oerhört fin den var på insidan. Katedralen har under åren ständigt renoverats och byggts om. Därav finns det flera olika byggnadsstilar. Det är en fascinerande kontrast med det strama gotiska och svulstiga barocken men tydligt inflytande från Italien. Dessutom så används den regelbundet för det katolska religiösa vardagslivet, vilket känns underbart, då många sådana här gamla byggnader ofta slutar som enbart muséer. Det är väl värt att göra ett besök till Murcia och se mer än IKEA. Nästa gång tänker min man klättra upp i klocktornet och vi hoppas få se ännu mer av denna vackra stad.

Det blev en hemsnickrad film också (XPeria  Movie Creator har gjort det mesta jobbet och jag har editerat lite extra på det):

Den rosa saltsjön – Las Salinas de Torrevieja

las salinas rosa sjön saltsjön Torrevieja

Jag och lillasyster åkte det lilla blå och vita tåget ikväll, det som går till Las Salinas, saltsjöarna / saltanläggningen /saltfabriken, i Torrevieja. Vilken fantastisk tur. Dels var vi oerhört fascinerade av den rosa saltsjön och allt saltet, men det var också charmigt att åka det lilla tåget som plingade till åt vinkande barn efter vägen.

tåg till las salinas rosa sjön Torrevieja

För att åka med så går man till andra sidan gatan i Torrevieja C mittemot “de blå sofforna”. Där kan du också köpa biljett. 6,95€ per person kostar det. Barn  2-12 och pensionärer betalar 5,95€. (2018)

Tåget åker inte tyst, utan under resan så är det guidning på både spanska och engelska. Vi kör in på det inhägnade fabriksområdet genom grindarna, så hit tar du dig inte som privatperson på egen hand. Saltet ligger lagrat i stora koniska högar. Formen gör att regnvattnet rinner av, formar en skorpa som skyddar saltet och sedan kan man gräva ut saltet från högarna.

las salinas rosa sjön Torrevieja

Väl framme vid Saltsjön så stannar tåget för att du ska få tid att fotografera och en guide visar var du får gå. Det är förbjudet att bada (eller ens doppa fötterna) i Saltsjön här, vilket guiden som följer med tydligt påpekar innan vi får stiga av tåget. Ändå så kliver folk ner i vattnet, så att guiden måste säga till. Rätt respektlöst kan jag tycka, då vi fått veta vad som gäller precis innan.

Då tåget stannar står vi i jämnhöjd med sjön och idag hade vi tur att sjön lyste så där intensivt rosa, som du förväntar dig att den ska göra. Förra gången vi besökte den var det mer mulet ute, och då var sjön mer brun än rosa, men idag visade den upp sig från sin allra bästa sida.

Efter en kort foto-session vid stranden, visas vi upp på en av salt-högarna. Helt otroligt fascinerande att gå i salt. Det ser ut som snö och is, men är grovkornigt salt. Jag har ofta fått sand i sandalerna här i Torrevieja, men jag har aldrig haft fullt med salt i skorna.

las salinas rosa sjön saltsjön Torrevieja

Här uppe på kullen är utsikten bättre och vi får ta kort där också innan det är dags att ta tåget tillbaka till Torrevieja.

Avgång: Mitt emot Plaza Waldo Calero, efter Paseo de la Libertad.
Tider (2018): Juli till och med september, varje jämn timme kl 10-20. (dubbelkolla själv,  så att detta inte ändrats sedan jag skrev det).
Kostnad: Vuxna 6,95€. Barn  2-12 år och pensionärer 5,95€.
Tid: Ca 50 minuter
Övrigt: Det är inte så att man kan ta ett tåg, stanna kvar och sedan ta ett annat tillbaka. Du följer med det tåg du valt hela vägen dit och tillbaka.

las salinas rosa sjön saltsjön Torrevieja

Start här

train to las salinas tåg till rosa sjön saltsjön Torrevieja

Stopp här

train to las salinas tåg till rosa sjön saltsjön Torrevieja

Utflykt med tåg till Las Salinas, Torrevieja

las salinas rosa sjön saltsjön Torrevieja

Jag och lillasyster åkte det lilla blå och vita tåget ikväll, det som går till Las Salinas, saltsjöarna / saltanläggningen /saltfabriken, i Torrevieja. Vilken fantastisk tur. Dels var vi oerhört fascinerade av den rosa saltsjön och allt saltet, men det var också charmigt att åka det lilla tåget som plingade till åt vinkande barn efter vägen.

tåg till las salinas rosa sjön Torrevieja

För att åka med så går man till andra sidan gatan i Torrevieja C mittemot “de blå sofforna”. Där kan du också köpa biljett. 6,95€ per person kostar det. Barn  2-12 och pensionärer betalar 5,95€.

Tåget åker inte tyst, utan under resan så är det guidning på både spanska och engelska. Vi kör in på det inhägnade fabriksområdet genom grindarna, så hit tar du dig inte som privatperson på egen hand. Saltet ligger lagrat i stora koniska högar. Formen gör att regnvattnet rinner av, formar en skorpa som skyddar saltet och sedan kan man gräva ut saltet från högarna.

las salinas rosa sjön Torrevieja

Väl framme vid Saltsjön så stannar tåget för att du ska få tid att fotografera och en guide visar var du får gå. Det är förbjudet att bada (eller ens doppa fötterna) i Saltsjön här, vilket guiden som följer med tydligt påpekar innan vi får stiga av tåget. Ändå så kliver folk ner i vattnet, så att guiden måste säga till. Rätt respektlöst kan jag tycka, då vi fått veta vad som gäller precis innan.

Då tåget stannar står vi i jämnhöjd med sjön och idag hade vi tur att sjön lyste så där intensivt rosa, som du förväntar dig att den ska göra. Förra gången vi besökte den var det mer mulet ute, och då var sjön mer brun än rosa, men idag visade den upp sig från sin allra bästa sida.

Efter en kort foto-session vid stranden, visas vi upp på en av salt-högarna. Helt otroligt fascinerande att gå i salt. Det ser ut som snö och is, men är grovkornigt salt. Jag har ofta fått sand i sandalerna här i Torrevieja, men jag har aldrig haft fullt med salt i skorna.

las salinas rosa sjön saltsjön Torrevieja

Här uppe på kullen är utsikten bättre och vi får ta kort där också innan det är dags att ta tåget tillbaka till Torrevieja.

Avgång: Mitt emot Plaza Waldo Calero, efter Paseo de la Libertad.
Tider (2018): Juli till och med september, varje jämn timme kl 10-20. (dubbelkolla själv,  så att detta inte ändrats sedan jag skrev det).
Kostnad: Vuxna 6,95€. Barn  2-12 år och pensionärer 5,95€.
Tid: Ca 50 minuter
Övrigt: Det är inte så att man kan ta ett tåg, stanna kvar och sedan ta ett annat tillbaka. Du följer med det tåg du valt hela vägen dit och tillbaka.

las salinas rosa sjön saltsjön Torrevieja

Start här

train to las salinas tåg till rosa sjön saltsjön Torrevieja

Stopp här

train to las salinas tåg till rosa sjön saltsjön Torrevieja