Gör en kravlista för ditt spanska boende

Då du först börjar titta efter lägenhet känns det som att det finns hur mycket som helst att välja mellan. När du sedan gör din kravlista för vad just du vill ha utifrån dina behov, så minskar utbudet ofta rejält. Jag kollar alltid med Google maps och tittar både på StreetView för att se hur områdena ser ut på bild och själva kartan för att se avstånd. Det ger oftast en bra uppfattning om vad du kan förvänta dig. Ibland så är Google-bilderna några år gamla, så kontrollera gärna datumet på dessa om du hittar något du är osäker på. Jag kollar också avstånden till de olika typer av service vi vill ha nära oss och brukar också promenera virtuellt på kartan för att få en uppfattning om det är promenadvänligt. Det är t.ex. inte så roligt att vare sig följa eller korsa de större vägarna, utan du vill hitta små trevliga vägar eller gator att följa.

Självklart ska du också använda hjärtat då du väljer ditt boende. Det allra viktigaste är att du trivs och att du känner dig “hemma”; Att det är ditt alldeles egna “casa“. Men det är lätt att dras med om du inte har förberett dig innan och då du flyttat in plötsligt inser att: “Ojdå! Kan jag inte bära med mig solstolar och parasoll och promenera ner till stranden utan det behövs bil. Och bussarna går bara 4 gånger/dag!” Det är alltid bra att läsa på innan.

Du kommer ofta att få se uttrycket “nära till allt” eller “bara 10 minuter till stranden” under ditt letande. Vad som är “nära” och vad som är “allt” är väldigt olika för olika människor. Du måste själv definiera vad “allt” betyder för just dig och du måste också definiera vad “nära” innebär för just dig. När någon säger att det är 10 minuter till något, fråga då om det innebär 10 minuters promenad eller 10 minuters bilåkande t.ex. Har man tillgång till bil så har man i regel “nära till allt”. Har man inte tillgång till bil, så behöver man fundera igenom hur vardagslivet ska fungera.

Ett bra tips om du vill ha promenadavstånd till något: Rita en cirkelradie på karta och kolla vad som ryms inom den cirkeln. Här utgick jag ifrån Busstationen i Torrevieja och bestämde mig för att max-avståndet till denna borde vara 800 m. Tänkte att det är max vad jag kan tänka mig att promenera med resväskan om jag kommer med flygbussen.

torrevieja

Valet mellan att bo i en urbanisation eller i en centralort beror till stor del på om du kommer att ha tillgång till bil eller inte. Jag kan nog tycka att det inte spelar någon större roll om jag behöver köra 8, 12 eller 18 minuter för att komma någonstans. Avstånden är sällan långa. Det avgörande är om jag måste ha tillgång till bil överhuvudtaget eller inte. Känner du dig osäker och vill förbereda dig redan hemma, så gör ett schema för hur du kan tänka dig att en dag eller en vecka för din familj kan komma att se ut. Låtsas-åk sedan till de olika platserna med hjälp av Google Streetview och busstidtabeller. Fundera på hur du kan ta dig till de olika platserna och vilka kommunikationer som är rimliga när det gäller både tid och kostnad. Detta schema stämmer inte helt med min verklighet, men ger en uppfattning om hur du kan tänka:

kravlista Torrevieja

Din kravlista kan innehålla saker som:

  • Var vill du bo? I vilken region, stad eller område?
  • Vill du bo i lägenhet, radhus eller fristående villa?
  • Vill du bo nära stranden?
  • Vill du bo nära havet? (Inte alltid samma sak som att du har en badstrand nära dig)
  • Vilken utsikt vill du ha? Ett hus på andra sidan gatan, en “friare” utsikt eller kanske vatten?
  • Vill du bo nära golfbana eller någon annan fritidssysselsättning?
  • Vill du bo i stadsmiljö eller i en lugnare miljö (en urbanisation)?
  • Hur många sovrum behöver du?
  • Hur många badrum behöver du?
  • Vill du köpa möblerat?
  • Vill du ha takterrass eller räcker det med balkong?
  • I vilket väderstreck vill du ha balkongen? Under de varma sommarmånaderna så är ett läge i norr att föredra för att få svalka, medan de under den kyligare vintermånaderna behöver komma in sol för att värma upp.
  • Vill du ha tillgång till pool? Egen eller gemensam?
  • Är det OK att betala 4-5€/person och dag för att bada i en allmän pool?
  • Hur nära vill du bo pool/strand? Hur nära inpå dig kan du tänka dig att ha andra/främmande pool-/strandbesökare?
  • Vill du ha tillgång till takterrass? Egen eller gemensam?
  • Hur högt upp vill du bo om det gäller en lägenhet? Vill du bo längst ner (baja), någon trappa upp, i mitten någonstans eller rent av i en penthouse (atico)?
  • Hur mycket trappor tycker du är OK? I ett flerfamiljshus med minst 3 våningar finns det oftast hiss. I många urbanisationer med 2-3-våningshus är det ofta först en kort trappa in i huset, sedan en trappa upp till övervåningen och till sist en smal trappa vidare upp till takterrassen.
  • Behöver du ha hiss?
  • Behöver du ha ett förråd?
  • Behöver du parkeringsplats eller garage?
  • Brukar det finnas lediga parkeringsplatser nära (på gatan)?
  • Hur långt kan du tänka dig ha till service som större matvaruaffär? Hur långt kan du tänka dig gå (eller dra) dina matinköp?
  • Hur stort utbud vill du ha på restauranger och hur nära ska de ligga?
  • Hur ser det ut när du ska åka hem från restaurangbesöket? Kan du gå, hur sent går bussarna eller måste du ta taxi? Om du ska promenera hem sent: Känns promenadvägen säker?
  • Finns det en restaurang/bar/pub nära dig? Kommer ljudet att störa dig?
  • Hur nära vill du bo allmänna kommunikationer? Tänker du klara dig utan bil? Var stannar lokalbussen och hur ofta går den?
  • Hur vill du att omgivningarna ska se ut när det gäller promenadvägar? Upplysta med mycket folk i rörelse eller är det OK med mörka vägar där det inte rör sig så mycket folk på kvällen?
  • Hur känslig är du för externa ljuskällor som gatlysen och billyktor (som kan lysa in i huset)?
  • Hur tar du dig till/från flygplatsen?
  • Det viktigaste av allt:
    Vilken är din budget? Både när det gäller inköp och driftkostnader (fastighetsskatt, kommunskatt, avgift till samfällighet, el, vatten, bankavgifter och hemförsäkring).

Och troligen så får du kompromissa, då det inte alltid är möjligt att få ihop alla krav i ett och samma objekt.

Bästa investeringen

Vi har köpt någonstans att bo, men många funderar också över huruvida bostadsköpet i Spanien också kan bli en bra investering eller inte. Prisutveckling är alltid svår att sia om och med tanke på hur mycket som byggs, så lär det knappast bli någon bostadsbrist. Jag skulle nog ändå säga att en bostad centralt borde vara en bättre investering än en som ligger utanför i en urbanisation. Inne i stadskärnan byggs det inte speciellt mycket nytt, då den mesta av marken är utnyttjad redan medan det däremot fortsättningsvis byggs stora nya områden utanför. Det som byggs centralt är också ofta högt prissatt. Centrala boenden kommer alltid att vara attraktiva. Nya urbanisationer kommer att fortsätta växa på obyggd mark och breda ut sig allt längre från staden och havet.

Kostnader

Något som också kan vara värt att fundera på är omkostnaderna. Vatten, el, hemförsäkring, sopavgift, skatter, renovering och underhåll tillkommer alltid men även “communidad” (=samfällighetsavgift). Det är lätt att tjusas och förtjusas av tjusiga poolområden, vidsträckta välklippta gräsmattor och ansade färgrika blomsterrabatter i en urbanisation eller till och med inne i ett hus med lägenheter. Glöm inte att allt detta ska skötas om och att även pool-mannen och trädgårdsmästaren vill ha betalt och att det betalas från det gemensamma. Det kan skilja en hel del i avgiften varje månad till det gemensamma.

Det låter från början som om det knappt kostar något att ha en lägenhet eller hus, så du alltid köper ditt objekt och äger fastigheten. Det finns t.ex. inga bostadsrätter utan allt är ägarlägenheter. Även om du äger din fastighet så kommer ditt boende att kosta både i drift och fasta kostnader. Det kan låta som små summor var och en, men räknar man ihop dem så drar det snabbt ihop. Jag för bok över våra kostnader och tänker sammanställa dem när ett helt år har gått, för att se vad driftkostnaderna blev till slut.

G. Första besöket som lägenhetsägare

torrevieja

Vårt första besök till lägenheten som ägare till den känns verkligen spännande, pirrigt och samtidigt ansvarsfullt. Nu är det vårt ansvar att se till att den här lägenheten sköts om, att räkningar betalas och att allt fungerar som det ska. 11 dagar efter att lägenheten juridiskt hade blivit vår, så åker vi ner till Torrevieja igen. Nu är vi inte längre bara turister eller besökare i staden utan vi är fastighetsägare med både rättigheter och ansvar. Vi hoppas kunna bli en del av Torreviejas vardagsliv och med ett soicalt liv.

Det är verkligen en speciell känsla att komma till vår alldeles egna lägenhet med rymd och rejäla balkonger istället för till ett lite trångt och mörkt hotellrum. Det går många tankar genom huvudet då vi låser upp dörren: Kommer allt att se ut som vi minns det? Hur mycket av sakerna finns kvar? Vi köpte visserligen möblerat men säljaren har rätt att ta hand om personliga saker, så det kunde bara ha funnits möblerna kvar. Är lägenheten verkligen så underbar som vi minns den? Kommer vi att trivas lika bra här som vi hoppas på?

Vi hade inte behövt känna den minsta oro: Lägenheten är precis så fin som vi minns den och vad vi kan se, så finns allt kvar: Alltifrån tallrikar i köksskåpen till möbler. Denna helg tänker vi därför ägna oss åt att köpa det allra nödvändigaste och slänga bort det vi direkt känner att vi inte behöver. Vi hittar också igen den gemensamma takterrassen där vi direkt inser kommer att bli ett perfekt ställe att ta med sig en stol upp till och sätta sig mot en solvarm vägg mitt i vintern. Vi har inte fått några egentliga instruktioner kring praktiska saker utan en hög med nycklar i våra händer, så det blir en del undersökningar om var huvudströmbrytaren finns och var vattnen ska slås på/av. Vi funderar länge på var sophuset kunde ligga. Vi testar alla nycklar och låsta dörrar, men hittar inte igen något som ens är i närheten av ett soprum. Till slut så frågar vi vår spanske granne om var soptunnorna fanns. Han förklarar med gester och gemensamma fraser på spanska och engelska att soporna slänger man runt hörnet ute på gatan i olika gröna containrar.

Vi börjar med att snabbt gå igenom alla lådor och skåp för att se vad som redan finns i lägenheten och vad vi vill köpa nytt. Vi kommer att byta ut möbler och textilier eftersom men nödvändiga saker som vattenkokare behövs köpas in redan nu, likaså nya sängkläder för fräschhetens skull, trots att det finns en full omgång redan. Vi har hyrt bil denna gång, så vi åker runt mellan de olika stormarknaderna för shoppingen.

Visst köper vi en hel del nytt, men vi bär också ut en hel del gammalt i soporna. Den förra ägaren verkar ha uppskattat det maritima temat så en hel del stora och rätt dominerande prydnadssaker bärs ut i soporna. Begreppet flyttstädning existerar inte i Spanien så vi försöker städa och torka allteftersom. Vi hinner dock långtifrån klart vare sig när det gäller utrensningen eller städningen, men vi hinner en god bit på väg. 

Parallellt med inköp och utrensning, så har vi en del möten att klara av också. Saker som tidigare bara hanterats via internet behöver nu signeras på riktigt. Dokument i orginal ska hämtas. Ett tips är att komma ihåg att bära med dig passet när du besöker olika officiella ställen eftersom det är den legitimation som accepteras för oss utlänningar. De är mycket säkerhetsmedvetna och noga med rutinerna i Spanien.  

Visst är det en hel del jobb denna gång, men vi hinner också med att börja utforska våra kvarter och våra närmaste restauranger. Att äta en middag (menu del dia) för 7,50€ var inklusive valfri dryck, känns som rejäl vardagslyx. Vid nästa besök hoppas vi få mer ledig tid och mindre städ- och rensjobb.

Det fullkomligt kryllar av mäklare i Torrevieja: Känns som att det finns en mäklare i varje gathörn, så det är svårt att låta bli att lägga märke till dem. Inte heller vi kan låta bli att snegla i fönstren vi passerar med lite orolig blick: Ska det plötsligt annonseras en lägenhet där som vi har missat och som verkar ännu bättre och dessutom billigare? Efter ett par skyltfönster så slutar jag känna obehag utan tittar mer nyfiket. Vi ser inget som vi känner något större intresse för och är det något som verkar extra fantastiskt fint så är även priset extra fantastiskt. Det är klart att det så småningom kommer att dyka upp objekt som vi kommer att känna oss sugna på, men känslan av att haft en otrolig tur och verkligen hittat rätt objekt, är väldigt skön. 

Vi hinner i alla fall med att träffa en kär vän och äta middag och får se lite av omgivningarna. Att ha vänner på en plats gör att du direkt känner dig “hemma”, då det finns någon som väntar och är glad att just du kommer dit. Vi besöker också Svenska Kyrkan på Costa Blanca och deras söndagsgudstjänst. Just denna söndag har de festgudstjänst med installation av ny kyrkoherde, så det är ovanligt mycket folk och det krävs föranmälan till deras gemensam lunch. En sådan gång “försvinner” nya besökare som oss och vi åker hem rätt snart efter avslutad gudstjänst. Vi får göra ett nytt försök en annan gång, eller hittta någon annan kyrka som ligger mer centralt i Torrevieja som vi kan besöka. 

Det första vi köper är:

Sängkläder och handdukar (Jysk)
Städsaker och en dammsugare (Carrefour)
Porslin, bestick och glas (Carrefour)
Kökssax och hygienartiklar (Carrefour)
TV, kaffekokare och vattenkokare (MediaMarkt)
Och så givetvis frukost och Cola Zero (Consum)

Edit: Allt finns att köpa i Spanien, men allt är definitivt inte billigt. Spanien är inte ett billigt land längre om du ska köpa saker. Särskilt elektronik kostar väldigt mycket mer. Om jag inte gått på snacket i olika Facebook-grupper om att “allt finns”, “Spanien är inte ett U-land” etc etc så hade jag fyllt ett par resväskor med saker och tagit med ner redan första gången redan. Nästa gång vi åker tar vi även med oss:

Kaffe
Wettex-trasor
Gardiner och andra textilier
Mer sänglinne
Smörknivar
Osthyvel
All elektronik som går att packa ner i resväskan eller i handbagaget.

Möten som är tvungna att klaras av på plats:

Möte med banken: Vi träffar vår bankkontakt för att få vår inloggning till internetbanken. Dessutom passar vi på att byta till en annan kontoform som inte har några avgifter. Motprestationen är att vi för över 600€/månad. Pengar som lika snabbt kan flyttas tillbaka till Sverige igen. Vi får också skriva på för att beställa våra bankomatkort (de dimper senare ner i vår brevlåda hemma i Sverige).

Möte med försäkringsagenten: Vi hade redan tecknat en hemförsäkring via en försäkringsagent. Vi har skött allt via internet tidigare men nu behövs alla papper skrivas på i orginal.

Möte med mäklaren: Nu får vi alla papper i orginal. NIE-nummer och alla papper som tillhör lägenheten och köpekontraktet. Det är en riktigt diger lunta med olika intyg och kontrakt.

Möte med fiberinstallatör: Vi tecknar nu på plats ett kontrakt för internet via fiber. Eftersom det är väntetid innan en installatör kan besöka oss (10-15 dagar sägs det) tänker vi att vi tecknar kontraktet redan nu och ber dem komma och koppla in det nästa gång vi kommer ner. 

Inköp av kontantkort till mobilen: Eftersom det sägs att många spanjorer vägrar ringa till svenska telefonnummer, så köper vi ett billigt kontantkort med ett spanskt nummer. Om det visar sig att det ligger oanvänt, så behöver vi ju bara kasta det. Det känns dock bra att kunna ringa från ett spanskt nummer och vissa spanska operatörer har heller ingen roaming, så du kan inte ringa till ett svenskt nummer hur mycket du än vill. Du behöver ha med dig ditt pass för att få köpa ett kontantkort.

Senare

Efter detta är det förhoppningsvis “bara” vanliga saker att hantera. Jag skulle vilja måla om i sovrummet, men det får vi ta vid lämplig tidpunkt när vi är nere någon gång. Det är ingen kris med det. Samma sak gäller att allteftersom byta ut textilier och möbler till färger och mönster som är mer skandinaviska. Vi tänker också träffa en advokat för att skriva ett spanskt testamente. Det råder olika uppfattningar om detta är nödvändigt eller inte, men vi tänker i alla fall ta ett samtal kring detta. Vi behöver också bestämma vem som ska göra vår deklaration nästa år. Men allt detta kan vänta till ett senare besök. 

Framför allt ska vi njuta av livet i solen och värmen så mycket vi bara kan! Vi avslutar sista dagen med att promenera ner till stranden, sätta oss på en bänk med en kall Cola Zero och bara njuta av solen, den ljumma vinden, värmen och den oerhört vackra utsikten. Det tar några dagar, men allteftersom dagarna går, så börjar kroppen kännas så mycket bättre. Det är lätt att andas i den salta havsluften och värme gör att muskler och leder blir mjukare och rörligare. Det känns lite sorgligt att åka hem till Norrland, som under tiden vi varit borta bara på en vecka förvandlats från höst till vinterkyla. 

Det är dock en tröst att veta att vi redan har en till inbokad resa ner till detta paradis.

torrevieja

F. Köpeprocessen

torrevieja costa blanca

Vi har alltså lagt ett bud via vår mäklare på lägenheten. Mäklaren har förhandlat med säljaren och vi är överens om priset. Nu kan själva köpeprocessen starta. Nu börjar utväxlingen av papper via mail och vanlig post.

Jag kan säga att det också innebär ett par första dagar med ångest och funderingar. Gör vi rätt sak nu? Är det verkligen klokt att dra på sig mer saker att sköta, när vi ofta pratar om att vi borde frigöra oss mer från de materiella tingen? Är det verkligen vettigt att ha en “sommarstuga” 6 timmars restid med flyg? Kommer vi att kunna utnyttja den till fullo? Lägger vi våra pengar och vår tid på rätt sak? Är det Guds vilja eller bara våra egna önskningar? Kan den här lägenheten komma att bli till välsignelse för inte bara oss själva utan även för andra i vår närhet? Det är nätter med orolig sömn, morgnar då jag inte kan äta och långa samtal med Gud. Jag tillhör dem som tycker att jag sällan får tydliga svar, utan måste tro att så länge Gud inte stoppar mig, så gör jag rätt. Och jag tror också att magkänslan är Guds ledning. En morgon, efter en sådan där halvt sömnlös natt sa min Bibelplan att jag skulle läsa Psaltaren 143:6-10 (Nya Levande Bibeln): “Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn. Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö. Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig! Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig. Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar.” Det känns som att jag får en bekräftelse på att Gud vet exakt vad jag tänker och känner. Han är med mig och han är med oss i det här projektet.

Jag måste ha någon sorts rättvis jämförelse för de extra kostnader vi drar på oss. Vi räknar ut att om man jämför driftkostnaderna för lägenheten i Spanien med vad det skulle kosta att hyra en lägenhet på samma plats, så tjänar vi in hyreskostnaden om vi vistas minst 3 veckor i lägenheten. Eftersom vi har rest så mycket det senaste året, är det ingen orimlig jämförelse och inte heller orimligt att vi kommer att vistas där mer än 3 veckor per år. I en av mina mer mörka stunder, så får jag mig presenterad en jämförelse med de som har fjällstugor: Många åker dit kanske 1-2 gånger/år och betalar massor för liftkort och skidor. Jämfört med detta så skulle vi utnyttja vår lägenhet betydligt mer. Det roliga är också att min omgivning hela tiden är så positiva och uppmuntrande. Det kommer heja-rop och grattis-önskningar oavsett vem som får reda på våra planer. Det kan också ha hjälpt att jag välvilligt tillgodoser alla som fiskar efter en inbjudan att komma och hälsa på oss när vi är där. Kunskapen om att det är väldigt besvärligt att hyra ut numera i Spanien (tillstånd + deklaration var tredje månad) har också spritt sig, så just ingen frågar efter att få hyra lägenheten, vilket är skönt.

Efter några dagar har det hela landat hos mig, jag längtar tillbaka till lägenheten som vi bara fått vara i en kort stund. Just känslan av hemlängtan gör mig trygg i att vi har tagit rätt beslut och bör gå vidare med köpet.

En intressant iakttagelse är att jag, som anser mig vara hyfsat berest, knappt hade någon aning om var Torrevieja låg, nu plötsligt träffar än den ena, än den andra som har någon koppling till just Torrevieja.

Steg 1 – Reservationskontrakt

Vi får ett reservationskontrakt skickat till oss via mail från mäklaren. Vi skriver ut det på en skrivare, skriver under det, scannar in det och mailar tillbaka till mäklaren. Vi sätter också in pengarna för reservationen via en vanlig SEPA-betalning från vår bank till säljarens mäklares bankkonto. Reservationen innebär att lägenheten tas bort från mäklarens listning och ingen annan kan bjuda på den, utan nu är det vi som har första tjing. Mäklaren har i samband med detta bokat lägenheten åt oss, dvs gett säljaren våra uppgifter. I detta läge skulle vi kunna dra oss ut utan några ytterligare förpliktelser, utan endast förlorat handpenningen (3000€ i vårt fall).

Vår mäklare har kontakt med ett advokat-kontor, men alla våra kontakter går via just mäklaren, vilket vi känner har förenklat processen. Ett råd du alltid får på olika internet-sajter är att skaffa en egen oberoende advokat som ska tillvarata just dina intressen i affären, vilket inte är ett råd som ska ignoreras. Vi känner inte att ett lägenhetsköp och den lägenhet vi köper kommer att innebära några speciella behov för att gå utanför mäklarens rekommendationer. Det är väldigt skönt att enbart ha behövt prata med en person. Jag skulle dock råda till en allmän marknadskontroll innan du litar på din mäklare på det sätt som vi har gjort genom denna affär: Denne har varit ärlig mot oss från dag ett och tålmodigt svarat på våra ibland dumma och andra gånger omständliga frågor, vi har bekantas bekanta, denne har varit verksam i många år i Torrevieja och med ett mycket gott rykte.

Edit: Jag får många kommentarer som säger. Lita aldrig på en mäklare utan skicka alltid era papper via ert egna juridiska ombud. Det är självklart att du kan göra så också: Anlita en mäklare för att förmedla köpet och anlita sedan ett juridiskt ombud för att hantera pappersarbetet och ta tillvara dina intressen oberoende av mäklaren. Framför allt så skulle jag göra så om det handlar om ett nybygge eller hus där det kan finnas ombyggnationer eller annat att kontrollera. Jag beskriver hur vi gjorde. Hade jag gjort ett köp idag hade jag hyrt in en eget juridiskt ombud, då kostnaden blir densamma, men du har ett extra par ögon på köpet.  

Steg 2 – Nota Simple

Vi får se en Nota Simple, som mäklaren skickar till oss via mail. Detta utdrag ur registret är till för att kontrollera att ägaren verkligen äger fastigheten och att inga skulder finns registrerade på fastigheten. Dessutom kontrolleras vad som står när det gäller ombyggnader. Det krävs i princip tillstånd till alla ombyggnation i Spanien (även inomhus) och det kan bli böter för den nye ägaren om den tidigare ägaren gjort ombyggnationer utan tillstånd. Skulle det vara så att det finns skulder kopplade till fastigheten, så ärvs även skulderna av köparen, eftersom skulderna följer med fastigheten och inte ägaren. Vår Nota Simple visar att allt är OK.

Steg 3 – Fullmakt till mäklaren

Vi ordnar med en fullmakt för försäljningen eftersom vi inte skulle kunna vara på plats själva vid slutbetalningen. Vår mäklare kommer då att företräda oss. Det behövs därför skrivas en fullmakt (på spanska). Vår mäklare mailaren fullmakt till oss som vi skriver ut på skrivare. Vi skriver under den och tar den med ner till det advokatkontor i vår stad som är utsedd till att vara Notarius Publicus. De sätter på en massa stämplar och skriver ett följebrev (apostillering) som krävs då vi skickar det vidare till Spanien. För det betalar vi 500 kr. För att vara något som görs av en advokatbyrå, känns det som billigt. Fullmakten skickas sedan som rekommenderat brev till mäklaren i Spanien.

Steg 4 – Bankkonto på Deutsche Bank

En förmiddag dimper det ned ett mail där det står “Välkommen till Deutsche Bank“. Eftersom jag jobbar med IT-säkerhet så ringer alla mina varningsklockor, men efter en dubbelkoll med mäklaren, så är detta korrekt. Tyvärr ligger kontoret för Deutsche Bank över 4 km från vår lägenhet, så jag känner väl ingen större entusiasm över just detta val. Varje bankbesök kommer att ta minst 3 timmar om vi inte har bilen med oss, då vi kommer att behöva passa bussen (som dessutom kostar ca 50 kr i tur och retur-biljetter för oss bägge tillsammans). Min förhoppning är att filialkontoret som ligger mitt i centrum kan hjälpa oss med det vi behöver göra på plats och att resten kan skötas via telefon/mail. Så vi accepterar det för oss inte helt populära bankvalet och jag lägger in en notering i almanackan att ta itu med bankbyte då det första året är över och om vi är missnöjda och det inte fungerar med filialen. Mäklaren försäkrar oss om att även om banken ligger långt från vår lägenhet, så har de väldigt bra service, korta köer, bra internetbank och svarar snabbt på mail, så det kan vara värt att måsta åka lite längre de enstaka gånger som vi behöver besöka dem. Vi får helt enkelt göra en utvärdering efter det första året och se om vi vill vara kvar eller inte. 

Edit: Vi bytte senare till bankkontoret inne i City som ligger inom promenadavstånd. Egentligen handlade det bara om att de gav oss en ny bankkontakt att maila på det nya kontoret. Vi tycker att DB under dessa år har fungerat bra och smidigt.

Steg 5 – Betala in handpenning

Nu betalar vi in handpenningen till samma konto som reservationsavgiften (säljarens mäklare). Totalt har vi och med detta betalat 10% av köpeskillingen. Från och med nu så känner vi att lägenheten verkligen kommer att bli vår. Lägenheten försvinner också i och med detta helt från webbsidor som Idealista och mäklarens egen hemsida.

Steg 6 – NIE-nummer

Vi hade lämnat kopior och foton på våra pass till mäklaren i Spanien innan vi lämnade Torrevieja. Detta för att hon skulle kunna ordna vårt NIE-nummer (N.I.E-nummer är motsvarigheten till personnummer i Spanien för utländska medborgare). Det visar sig att de foton vi lämnat har fel storlek: De ska vara av exakt samma storlek som ett passfoto. Passkopiorna måste också vara stämplade med exakt samma stämpel som fullmakten. 

Så vi ordnar nya foton och får gå ytterligare en gång till vår notarius publicus och betala för ett antal stämplar. Denna gång får vi betala 750 kr (500 + 250 kr), då det är två papper som ska stämplas och apostilleras.
Allt detta skickas sedan med rekommenderat brev till Spanien.

Nu startar en period av väntan. Väntan på att NIE-nummer och bankkonto ska bli klart. Väntan på att vår mäklare ska bestämma träff med säljaren hos notarien för att slutföra köpet.

Steg 7 – Vårt bankkonto på Deutsche Bank är klart

Besked kommer via mail att vår bankkonto är öppnat. Vi har dock ingen aning om hur vi skulle komma åt det via internet. Efter mailväxling med banken får jag klart för mig att vi måste träffa bankens representant personligen för att få tillgång till internet-tjänsterna och vårt bankkort. Vi har hittills bara fått ett IBAN-nummer som är vårt kontonummer. Jag gör en testbetalning till det kontot för att se att allt fungerar och ringer banken och frågar om pengarna kommit fram. Det känns minst sagt obehagligt att inte själv kunna kontrollera överföringarna, speciellt som vi i nästa läge ska flytta över en stor summa. Svaret på många frågor från banken är. “Vi kan inte svara på detta pga säkerhetsskäl” och jag ser verkligen fram emot att få komma åt internetbanken senare.

Steg 8 – Våra NIE-nummer är klara

Våra N.I.E-nummer är nu klara och vi får en kopia på våra papper via mail. Ett bra och viktigt steg i processen eftersom du behöver detta för i princip alla avtal du ska teckna i Spanien.

Steg 9 – Överföring av slutbetalning

Efter att ha väntat – känns det som en evighet – får vi en dag ett mail från mäklaren som säger att om precis en vecka ska hon träffa notarien och göra upp affären. Nu blir det plötsligt bråttom eftersom hela slutsumman då måste finnas på vårt konto i Deutsche Bank i Spanien. Jag hade pratat med min svenska bank och jag hade pratat med Currencies Direct. Båda har varit hjälpsamma, men det blir Currencies Direct som till slut får genomföra överföringen. Vi sparar ett antal 1000-lappar på att använda oss av Currencies Direct då de helt enkelt har bättre koll på hur det fungerar med spanska banker och därmed kan hålla nere avgifterna. Jag kan också sköta hela operationen via internet och telefon (min svenska bank vill ha ett fysiskt besök av mig för en så här stor överföring).

Tips är att aldrig föra över mer än 49.000€ i taget, då spanska banker sett till att få ett undantag från EU-bestämmelserna om att det ska vara fritt att överföra pengar inom EU-länderna. Är summan >49.000€ så kan den mottagande spanska banken ta en kommission på upp till 0,6%, vilket jag förstår att Deutsche Bank brukar göra. Vi har också tur att träffa rätt på Euro-kurs just den veckan, vilket känns bra. Alla 100-lappar vi sparar på valutakursen kan användas till roligare saker. För en så här stor summa behöver vi ha telefonkontakt med Currencies Direct, så jag ringer till min kontaktperson där. Sedan sätter jag in pengarna på deras konto i SE-banken i Sverige. När jag känner att kursen är rätt, ber jag dem genomföra den slutliga överföringen till Spanien.

Behöver jag säga att det känns mer än obehagligt att skicka iväg denna jättesumma via en internet-tjänst jag aldrig tidigare använt till en spansk bank var bankonto jag inte själv kan logga in på via internet?

Steg 10 – Hemförsäkring

Eftersom vårt tillträde nu är nära till lägenheten och våra NIE-nummer är klara så är det dags att teckna hemförsäkringen. Jag kollade priserna dels hos en s.k. försäkringsagent och dels hos Deutsche Bank. Försäkringsagenten hittar det förmånligaste erbjudandet hos Liberty, som vi accepterar. Att teckna hemförsäkringen går lätt: Vi får fylla i våra uppgifter på en blankett, som jag scannar in och mailar tillbaka. Efter det kommer en kopia tillbak på försäkringsbrevet med uppgift om att hemförsäkringen börjar gälla samma datum som vi genomför köpet. Alla betalningar i Spanien sker genom autogiro från vårt spanska konto i Deutsche Bank och så även denna. 

Steg 11 – Köpet görs upp hos notarien 

Till slut kommer dagen D – eller dagen N som i Notarie! Vi sitter hemma i Umeå under tiden som mäklaren i Spanien träffar säljaren och gör upp köpet hos en notarie. Jag har hört skräckhistorier om säljare som inte dyker upp, bråk om slutpriser etc, men för oss går det precis som det ska: Mäklaren tar ut pengarna från vårt spanska bankkonto, möter upp en äldre spansk farbror som är säljaren och tillsammans med notarien så görs det slutgiltiga köpet upp. Lägenheten är nu vår!

Det är lite rart att farbrorn som sålde lägenheten har tårar i ögonen under mötet med notarien. Det har uppenbart varit en plats som han och hans bortgångna fru har uppskattat och har goda minnen av. En fas i livet som avslutas för honom och en ny fas i vårt liv som börjar. 

Steg 12 – Skatteombud

Du kan deklarera själv, men det är tryggt att i alla fall första året ta hjälp, så att allt blir rätt. På vår escritura (köpekontrakt) finns en paragraf med titeln “REPRESENTANTE FISCAL” vilket innebär att vi samtidigt som vi skriver under köpet också skriver ett kontrakt med en juristfirma om att vi anlitar dem för att göra våra deklarationer.

Edit: Efter det att första deklarationen är gjord, har du fått ett underlag att använda för framtida deklarationer och kan göra processen på egen hand (jag tycker man automatiskt kan förväntas få en kopia av deklarationen från sitt ombud -tyvärr är det inte så). Vi bytte till en annan juristfirma senare och låter dessa även i fortsättningen hantera våra deklarationer. Det har visat sig vara bra att ha en juridisk kontakt att ställa frågor till då och då. Vi ser den avgift vi betalar till dem inte bara som en tjänst för att de gör våra deklarationer utan även som en försäkring för att har vi frågor vet vi att det finns någon som svarar i andra änden. Framför allt de tider vi inte själva kan vara på plats i Torrevieja.

Länkar till bostäder till salu i Spanien

Det finns flera sajter för att hitta lediga hus och lägenheter både till salu och till uthyrning i Spanien. Detta är några vanliga:

Men även svenska sajter har en hel del objekt även i utlandet:

E. Dagen vi hittade vår lägenhet

Ny dag nya möjligheter och ny träff med samma mäklare igen för en andra tur med lägenhetsvisning. Vi startar dagen med att återigen försöka komma in i en lägenhet som en dam sagt att hon inte ville visa under en helgdag, men nu är det måndag och vardag. Inte heller då vill damen ifråga visa den, så vi får se en likadan. Då ligger den direkt mot norr, vilket inte är intressant för oss. Vi får också se en lägenhet som ligger precis bredvid strandpromenaden. Den är också vänd direkt mot norr. Halvrenoverad och fräsch i alla rum och badrum, men köket är tvunget att göras om helt och hållet och den har en balkong med glest järnstaket, vilket jag tycker är lite obehagligt på tredje våningen. Det är dock norr-läget som avgör att vi tackar nej, annars hade det varit en oerhört stark kandidat.

Vi får också se en riktigt stor lägenhet! Mycket större än vi har förväntat oss: 3 sovrum, 2 badrum, ett rejält vardagsrum som känns ljust och fint. Ingen spansk lång korridor utan ett stort vardagsrum mitt i lägenhet omgiven av tre sovrum, varav ett har ett badrum en suite.

När vi går in i sovrummet så så fastnar vår blick direkt på det stora mörkt bruna träkorset ovanför sängen. Jag stannar till och går närmare och och ser då också de små Jesus-bilderna som hänger ovanför korset. För mig är det ett tecken på de böner vi bett under hela processen: “Gud led oss och ge oss ett tecken på vad du vill att vi ska göra. Ge oss en knuff i rätt riktning när vi gör enligt din vilja, men stoppa oss handfast om vi för något som går emot din plan.” Mäklaren känner oss inte, så ursäktar sig snabbt genom att urskuldande säga att: “Så här gör spanjorerna, ni kan ta bort korset när ni flyttar in.”  Jag sätter mig ner på sängen, vänder mig mot mäklaren och säger: “Snälla, be dem att korset sitter kvar när vi får tillgång till lägenheten.” I det ögonblicken inser jag att detta kommer att bli vår lägenhet.

Lägenheten är snäppet för stor, men eftersom det inte följer med något förråd, så känns det ändå bra med ett extra rum, som dessutom kan användas som gästrum. Ändå har vi ett stort arbetsrum till oss själva. Även om ingen av balkongerna är jättestora, så finns det en större och en mindre fin balkong. Den mindre balkongen med direkt utgång från det stora sovrummet. Tänk att få gå ut där på morgonen och se solen gå upp över havet. Japp, det är havsutsikt om vi hänger ut och tittar över balkongkanten. Läget är precis mitt i city, men efter en relativt lugn stadsgata och eftersom lägenheten ligger på tredje våningen, så kommer vi upp en bit från gatan. Trots att lägenheten ligger på tredje våningen, så känns balkongen trygg och stabil och det är de där typiska vackra vita spanska pelarna på balkongerna som jag önskat mig. Jag sitter i vardagsrummet och känner att jag trivs. Jag sitter i sovrummet och det känns skönt att ha en egen del av lägenheten med eget badrum och allt om vi ville ha gäster. Och givetvis provsitter jag bägge balkongerna. På den ena kan vi sätta ett bord och två stolar på och den andra får man plats med i alla fall två stolar eller en solstol. Lägenheten känns helt enkelt som tillräckligt bra. Läget är helt perfekt med 3 kvarter till stora Mercadonan, 2 kvarter till stora busstationen där flygbussen stannar, nära till stadsbussarna och bara ett par kvarter (400 m) till stranden och strandpromenaden. Kan inte bli bättre om man vill klara sig utan bil. Vi får också veta att det ska ingå en garage-plats vilket känns bra. Innan vi säger hejdå till mäklaren lämnar vi över foton och passkopior, eftersom vi har en stark känsla av att vi nog ska köpa denna lägenhet. Men vi ska inte förhasta oss som förra gången. Så vi åker och äter middag och lägger sedan ett bud på lägenheten.

Jag kan ju aldrig låta bli att Googla och gör så även denna gång. Jag inser då att uppgiften om parkeringen är motstridig. På mäklarens hemsida står det att garage ingår, men på Idealista.Com står det att det kostar 6.000€ extra. Så, vad gäller egentligen? Det var vid denna tidpunkt dags att ta flyget hem till Sverige och Umeå.

Givetvis får vi ett motbud och får också veta att garaget inte ingår. Lite besvikelse blir det nog, då vi tycker att det hade gjort priset till ett riktigt bra pris. Nu känns det väl som att priset är OK, men att vi knappast gör något fynd utan kanske istället betalar lite för mycket. Men vi känner också att lägenheten uppfyller tillräckligt många av våra krav för att vi ska ha svårt att hitta något mostvarande inom rimlig tid. Det är inte heller helt gratis att åka på lägenhetsvisningar, så ett billigare pris kan snabbt ätas upp av flygbiljetter mellan Umeå och Alicante.

Väl hemma blir det därför mycket funderande fram och tillbaka: Kommer vi att kunna spendera tillräckligt mycket tid i Torrevieja för att det ska vara värt allt extra jobb? Är det värt kostnaden för ett egenägt boende, eller ska vi hyra istället? Är det rätt ställe för oss att vara, på? Jag slänger ut en trevare på Facebook, som så ofta annars och frågar hur andra gör och hur länge de kan vara i Spanien. Det verkar som att de som bor där mycket och längre perioder ofta är några sorts egenföretagare där kunderna inte bryr sig om var de jobbar eller att de är (rika) pensionärer. Vi är varken rika eller egenföretagare, men det verkar ändå finnas fler som oss; Det finns också de som jobbar och bara tillbringar sin semester och vissa storhelger i Spanien. 

Vi bestämmer oss för att slå till och gå vidare med köpet.

Summeringen av lägenhetsvisningarna var att vi totalt har vi tittat på 15 olika lägenheter under sammanlagt 1,5 dag. En lägenhetsvisning går alltså snabbt. Om det inte är någon längre körtid mellan lägenheterna så tar inte varje lägenhet mer än max 1/2-timme.

D. Vilodag med sight-seeing

Vi har en vilodag efter detta och vår plan är att den dagen åka på sight-seeing.

Tänk så fort du fastnar för en plats. Vi åker ända upp till Calpe och har bestämt oss för att sova den kommande natten i Alicante. På hotellrummet strax utanför Alicante, sitter vi båda och känner att vi hade velat åka tillbaka till Torrevieja igen… Vi längtar “hem”. Hem till den mysiga staden med den fantastiska strandpromenaden. Jag har varit på få ställen som har en så fantastisk fin strandpromenad. Strandpromenaden är lätt tillgänglig för alla, den är lång och bred, passerar flera badplatser med fina sandstränder. Själva Torrevieja stad har också en härlig charm: Det är äldre låga hus och smala gator men allt är välskött och omhändertaget och det är helt enkelt väldigt mysigt. Utanför centrumkärnan, så finns givetvis de vanliga urbanisationerna med sina vita radhusområden, som på vilken turistort som helst. Vi har också fått kontakt med en otroligt hjälpsam och vänlig person via Facebook, som gör att vi känner oss väldigt välkomna i staden Torrevieja. Torrevieja känns verkligen snabbt som “hemma”.

Vi hade redan första dagen åkt söderut för att se hur det såg ut och kändes där, så denna dag kör vi istället norrut, så vi har i alla fall från vägen sett hur det ser ut ända från Calpe i norr till La Manga i söder.

mar de menor la manga

Det är intressant att se det alla pratar om: La Manga är fascinerande på något sätt. Alicante känns bara stressigt. Altea är vackert med vita hus, men opersonligt. Det är supercoolt med skyskraporna i Benidorm. Calpe känns som vilken turistort som helst. Torrevieja är mysigt med trånga gator, låga och höga hus blandat, mycket folk, emellanåt slitet men välskött och till och med en inte alltför hysterisk trafik. Och vem i hela friden vill åka mer än en gång på de branta vägarna i bergen mot Altea? Jag vägrar titta på annat än vägen. Däremot gillar vi både Santa Pola och Guardamar, så dit kommer vi att åka på utflykt. Jag blir också helt kär i en pytteliten by som vi körde förbi på vägen till La Manga – Los Nietos – , men tyvärr går det ju inte att bo så, då vi bara ska vara där på semester och utan bil. Jag blir helt klart mer förtjust i platserna söder om Alicante än norröver. 

Torrevieja har kvar massor av de fina ursprungliga låga husen som en gång utgjorde staden. Dessa små bungalows ligger insprängda mellan 3-4 våningar höga hus och ger en mysig och väldigt spansk atmosfär. När du går förbi dessa låga hus en het sommarkväll kan du titta in i vardagsrummet genom de öppna fönstren och se spanska familjer umgås eller titta på TV.  Torrevieja är inte en stad som haft några stora svulstiga palats eller överdådiga och utsirade administrationsbyggnader, utan det är en gammal fiskeby och en plats för saltproduktion. När först och främst Madrid-borna upptäckte denna pärla vid kusten så byggdes små låga semesterhus åt dem. Tittar du på gamla bilder av staden så är det två byggnader som framträder: Den gamla kyrkan och Casinot. Bägge byggnaderna finns kvar idag, men ser inte lika dominerande ut även om de vackra vita pelarna finns kvar på Casinot. Det är mysigt att gå runt i staden och beundra alla små gamla men välskötta bungalows som ligger mitt i stadsmiljön. Visst finns det nybyggda hus också, vilket inte är så konstigt i en expansiv stad. Men det är charmigt med blandningen av gammalt och nytt. Och väldigt spanskt.

C. Första besöket på Costa Blanca – lägenhetsvisning

Vi åker glada i hågen ner en helg i slutet av augusti. Att det blir den helgen är mer eller mindre en slump och det är väl inte så kul att höra från alla mäklare att detta är den absolut sämsta tiden att åka ner för att titta på lägenheter att köpa, då många är uthyrda. Jag önskar att någon sagt det tidigare, så vi hade kunnat boka om till en senare tid, men nu är vi ju här och förväntar oss att kunna köpa en lägenhet.

Vi är rätt förberedda innan när det gäller hur lägenhetsmarknaden ser ut. Jag har lusläst alla kända sajter som Idealista och Fotocasa. Jag har kollat in priser, lägen och traskat runt med Google Street View för att få en uppfattning om hur omgivningarna såg ut. Ändå känns det som att vi får börja om från noll, då vi väl kommer ner. Vi har dock en klar uppfattning om var vi inte ville bo, vilket i alla fall minskar urvalet en hel del.

Vi har under en längre tid pratat med två olika mäklare om olika objekt. Den ena känner vi börjar svikta i responsen medan den andra verkligen svarar på våra frågor och letar fram nya objekt. Vi känner att vi nog kan begära att mäklaren själv letar i sin jättestora egna databas efter lämpliga objekt och inte bara ta fram det vi hittat på deras hemsida. Hemsidorna är inte alltid heller uppdaterade, då ett objekt kan finnas utlagt hos flera mäklare och många objekt säljs snabb.

Den första mäklaren har dessutom den helt motsägelsefulla tesen att allt blir sålt direkt, så det är ingen idé att vara ute i för god tid med att leta info på internets olika bostadssajter, men samtidigt får vi se objekt som vi själva sett legat ute flera veckor på hemsidan. Även om det inte är någon stor sak att hänga upp sig på, så är detta den enda mäklaren som inte erbjuder sig att hämta upp oss i sin bil utanför vårt hotell inför visningen (som uppdatering kan jag också säga att denna mäklare inte hör av sig efter visningen heller vare sig via telefon eller mail). Så vi bokar in ytterligare en mäklare eftersom vi har tid över och vill utnyttja tiden maximalt för just lägenhetsvisning. Även denne mäklare klagar lika högljutt över att vi är nere på fel tid, men tar snabbt fram 4 lägenheter att visa oss. Tala om intensiva dagar. Vi ser 3 lägenheter en förmiddag. Sedan 4 lägenheter på eftermiddagen.

Avenida de las Habaneras, Torrevieja, Spanien

Dagen därpå är det ytterligare en mäklare vi ska träffa. Alla objekt vi pratat om med denna mäklare innan resan är redan sålda (så där har det gått undan), men denne hade istället plockat fram andra objekt som denne tror att vi kan vara intresserade av. Detta blir den mest intressanta visningen, där flera av de spanska lägenhetsinnehavarna är hemma. På en av balkongerna bor det en Chinchilla i en pytteliten bur, som får mig att tänka på hur bra vår egen lille gnagare bor hemma i Sverige. I en annan lägenhet bor en krumryggad söt spanskt tant som handgripligen tar med mig runt i lägenheten och visar att verkligen allt (“todo”) ingick i köpet; Allt i från tallrikar till strykbrädan bakom dörren i sovrummet. En månad tidigare hade jag inte förstått ett ord av vad hon säger, men Babbel-kursen gör att jag i alla fall emellanåt kan förstå några ord. Och tantens kroppsspråk är inte hellar att ta miste på. Tyvärr så fattar vi inte tycke för hennes lägenhet och inte någon av de övriga heller. Någon har en balkong som vetter mot en alldeles för trafikerad gata. En annan har balkongen mot norr, fast mäklaren hävdar väster (kompassen ljuger aldrig). Ytterligare en annan har visserligen sydväst-balkong men på de smala gatorna i Torrevieja behövs det att du kommer upp till minst 2:a våningen för att verkligen få in sol. Balkongens läge och storlek är viktig för oss. Vill vill ha en rejäl balkong att sitta på och den får inte vara vänd mot norr. Morgonsol, söder eller kvällssol har alla sina för- och nackdelar som också beror på årstiden, så där har vi inte lika stark uppfattning om vad som är bäst. Några andra lägenheter känns bara för slitna och vi har inte budget att helrenovera. Någon annan har enbart en lång trappa som entré upp till våning 1, vilket också går bort. Ett område som sett bra ut på papper och via Google Streetview känns inte alls som vår del av sta’n: Det är mycket mer slitet och att en stor trafikerad väg skiljer husen från stranden gör att mysighetsfaktorn försvinner. Att bo i en “gated community” (inhägnat område) där husen ligger i en cirkel husen med en pool i mitten, där familjer på semester gapar och skriker i poolen precis framför vår uteplats, känns inte heller som den optimala platsen att åka ner för att varva ner ifrån jobbstressen.

Vår ambitiöse mäklare som verkligen ville att vi ska hitta något, har tagit fram ett äss ur rockärmen i ett område som vi inte alls funderat över: Aldea del Mar. Ett fantastiskt område, ett fantastiskt hus och en underbar lägenhet. Balkongen känns lite väl högt upp i luften, men jag inser ju logiskt att fjärde våningen inte är någonting jämfört med 10:e våningen, där det faktiskt också sitter folk – utan att ramla ner. I vår iver och förtjusning så sa vi bägge att : “Den vill vi ha!

aldea del mar avenida roentgen torrevieja alicante spain spanien españa

Ett absolut krav på lägenhet är också att den ligger nära all service och att vi kan klara oss utan bil. Jag vill kunna åka ner själv tillsammans med dottern, t.ex. och vi ska enkelt kunna köpa mat och då också på ett ställe som har mer än lite utgången smörgåsmat att erbjuda. Vi gick glada hem och tror oss vara lägenhetsägare. Mina tvivel börjar komma och jag återgår ytterligare en gång till att petimeterstudera Google Streetview i närområdet. Själva lägenheten ligger helt perfekt: I en gated community, med vaktmästare och en jättefin pool på baksidan. Omgivningarna är helt OK med havet och stranden bara några kvarter bort. Likaså restauranger och busshållplatser. Det som däremot inte finns är någon mataffär. Jag hittar en liten “hålet-i-väggen”-butik på kartan, som verkligen visar sig vara en pytteliten butik, med mest frukt. Den stora busstationen ligger 2,5 km från lägenheten, så dit krävs det taxi. Den närmaste riktiga mataffären ligger 1,2 km därifrån vilket känns väldigt långt borta då man ska gå den sträckan på ojämna trottoarer i 30 graders hetta. Hur fin än lägenheten är och hur bra affär det ändå skulle vara, så känns det bara så fel. Det skulle bli en massa taxi-åkande, försöka hitta rätt på när bussarna ska gå efter spanska tidtabeller och långa sträckor att gå om vi inte vill det. Efter en ångestfylld natt, där jag är uppe större delen av den natten och skriver listor på vad vi skulle behöva köpa in, så bestämmer vi oss för att tacka nej till just den lägenheten. 

Vi hade sagt innan att vi inte skulle låta oss ryckas med utan hålla huvudet kallt, men ryckas med var precis vad vi hade gjort. Vi skickar ett sms till mäklaren direkt på morgonen, som ringer upp direkt och bestämmer ny tid med oss för nästa dag. Jag skäms över att vi är så obeslutsamma men det är en härligt befriande känsla då vi väl tackat nej. Det måste finnas någon annan lägenhet som passar oss bättre. Och jag är väldigt glad att hon vill ge oss en chans till att hitta vårt drömboende.

Edit: Jag fick kommentaren att detta hus (på bilden ovan) inte alls tillhör Aldea del Mar utan i Atalayas, vilket säkerligen stämmer. Det ligger dock väldigt nära i alla fall (på andra sidan gatan?). Jag fick också ett påpekande om att det finns en Consum-butik närmare och det stämmer. Det finns dels Consum på Habaneras (1,2 km) och dels en Consum vid Diego Ramírez Pastor (750 m). Den första ligger i centrum och den andra ligger helt ensam utan andra affärer, vilket känns “fel håll” för mig och jag tycker inte heller att vägarna dit är trevliga promenadvägar. Går du genom sta’n så passerar du småbutiker och restauranger. I denna del av staden är det ytterområden och bostadshus. Det kommer att byggas en ny mataffär alldeles i närheten, men så länge den inte är byggd så finns den inte.
Vi bor nu i Torrevieja C så att vi har två stora mataffärer och en liten hålet-i-väggen-butik inom 500 m. Det är att bo i centrum och att ha “nära till allt” för mig. 

B. Var i Spanien ska vi bo? Hus, radhus eller lägenhet?

Då är det alltså bestämt att det ska bli Spanien.

För att välja exakt var i Spanien vi vill bo så utgår vi varifrån det går direktflyg från Stockholm, vilket gör att det är Málaga eller Alicante som kan bli aktuellt. Barcelona är en mycket trevlig stad, men klimatet är inte idealiskt på vintern och priserna på lägenheter har skjutit rejält i höjden. Vi är inte beredda att betala så mycket och det verkar inte heller finnas några större attraktiva billigare orter utanför. Det katalonska kravet på självständighet, gör det dessutom osäkert på hur framtiden kommer att te sig för den delen av Spanien.

Vi vill bo i en centralort, där all service finns tillgänglig på gångavstånd. Hemma i Sverige bor vi i en typisk nybyggd villaförort i en mellanstor svensk stad (hade kallats “urbanisation” om det varit i Spanien). I Spanien hoppas vi få leva lite storstadsliv, men i en lagom stor stad. Vi frågar runt i bekantskapskretsen efter erfarenheter och så fort vi nämner orden “köpa lägenhet i Spanien”, så svarar någon: “Åh, Nerja är ju så fint!”. En snabb koll gör att vi fort konstaterar att prisnivån i Nerja är väldigt hög jämfört med många andra semesterorter. Nerja ligger på Costa del Sol och priserna där har hunnit stiga en hel del efter fastighetskrisen 2007. Dessutom är Neja väldigt backigt och jag vill att det ska vara enkelt och lätt att promenera i närområdet.

Vi vänder oss därför mot trakterna kring Alicante och Costa Blanca istället. Jag skulle väldigt gärna bo i centrala Alicante: Alicante är en stad med stranden mitt i centrum som många talar väldigt gott om. Då jag pratar med en mäklare om köp där och vilken budget vi har, så blir svaret: “Glöm det om ni vill bo i ett vettigt område”, så det slår vi ur hågen direkt. Alicante är en riktig storstad, med riktiga storstadspriser. Norr om Alicante är priserna också rätt höga på populära orter som Altea och Albir. Spårvagnen (“trammen”) går efter kusten, vilket gör transporterna enkla och lätt tillgängligt för många.

Fokus ändras återigen och nu till kusten som ligger söder om Alicante. Då vi vill bo där det är liv och rörelse året om samt bra kommunikationer till flygplatsen och med gångavstånd till både hav och en trevlig strandpromenad, blir det Torrevieja. Den fantastiska strandpromenaden och tillgången till flera sandstränder helt nära centrum är helt unik. Här är också priserna fortfarande rimliga och avståndet till flygplatsen är mindre än 1 timme (vilket är vår max-gräns). Vi vill också bo i en “riktig” stad, med all tänkbar service, så mindre orter och urbanisationer går bort direkt. 

Det finns en hel del trevliga orter på vägen till Torrevieja som:

Arenales del Sol: Väldigt nära flygplatsen, men inte mycket service. En typisk semesterort sommartid, men vi blir helt beroende av bil. 

Gran Alacant: Här hittar man bostäder med fantastisk utsikt över havet. Staden är utsträckt och jag känner inte att jag vill bo där utan att ha bil. Det är inte heller gångavstånd till stranden härifrån och få bostäder har gångavstånd till något köpcentrum.

Santa Pola: Ett jättetrevligt ställe men något högre priser än Torrevieja eftersom det ligger närmare Alicante. De har en trevlig strandpromenad med en marina och dess typiska stora yatcher.

La Marina: Också en väldigt liten ort där vi behöver ha tillgång till bil. Vi åker ner och tittar på  det nybyggda området La Marina del Pinet halvvägs mot havet och det känns verkligen utkastat mitt ute i ingenstans. Oerhört vackra hus, fina fräscha lägenheter som säljs till bra priser, men ingenting för oss som vill ha liv och rörelse omkring oss. Urbanizacion La Marina ligger för långt från havet.

Guardamar del Segura: Detta är nog den starkaste kandidaten till Torrevieja. Staden är lagom “liten” och har en fantastisk strand. Fascinerande är också alla pinjeträden och den fina parken som ligger mitt i stan. Jag tycker dock att det verkar vara svårt att hitta ett vettigt boende centralt och ville inte hamna långt bort i det nybyggda området som ligger efter den långa underbara stranden. Det byggs också flera höga hus långre norrut mot den nya marinan, men därifrån är det långt till centrum.

La Mata (Torrelamata / Torre la Mata): Här finns också en helt underbart lång sandstrand och orten är i princip sammanbyggd med Torrevieja. För mig känns det dock mer som en förort till Torrevieja, än som en egen stad.

En sak jag snabbt också lär mig snabbt är att man ska bo på rätt sida av N-332, dvs den stora vägen. Och rätt sida är öster om N-332, så du inte får vägen mellan dig och havet.

Söder om Torrevieja finns det också många fina ställen som Punta Prima, Playa Flamenca, La Zenia (med det stora köpcentret Zenia Boulevard), Cabo Roig, Mil Palmeras för att sedan komma till Torre de la Horadada. Det finns jättefina bostäder här och ofta nybyggda, men för oss faller det på avståndet från flygplatsen. Hit måste du ta en taxi eftersom flygbussen endast går till Torrevieja. Jag upplever också detta mer som villaförorter än samhällen och bil är ett måste. Vi kör ända ner till La Manga också för att se på havslagunen och det är fascinerande att man byggt höghus efter en smal landtunga som går runt hela innanhavet. Eftersom vi är där under högsäsong, så är det väldigt mycket trafik och folk i rörelse just då. Jag funderar dock på hur det är där vintertid och gissar på att det är rätt folktomt då.

Norr om Alicante finns många berömda orter som San Juan, El Campello, Altea, Benidorm, Calpe m.fl. Vi kör en sväng norrut och visst är Altea otroligt vackert med sina vita hus och Altea Hills där stora villor klättrar efter det branta berget. Benidorm är helt otroligt fascinerande med sina skyskrapor. Men jag kommer aldrig att vilja åka många gånger på de smala kurviga vägarna. Det är förvånande vilket annorlunda landskap det blir norr om Benidorm. Rejäla berg och trädklädda gröna kullar. Men jag och smala, kurviga bergsvägar går inte ihop.

Stadskärnan i Torrevieja har ett stort utbud på lägenheter och gångavstånd till “allt” vilket passar oss bra, då vi inte vill vara beroende av att hyra bil varje gång vi åker ner. Än mindre måsta ha en bil ståendes där permanent.

Då vi startade projektet, så tror vi att vi bara ska ha råd med en liten lägenhet, dvs med 1 sovrum, men vi byter snart fokus till att leta efter ett boende med 2 sovrum. Med två sovrum kommer vi att vi få plats med både ett sovrum till oss, ett arbetsrum men ändå kunna ha gäster i en bäddsoffa i vardagsrummet. Vi vill också ha en lägenhet för att slippa yttre underhåll och trädgård, då vi just nu bara kan vara där korta perioder. Jag ser ibland bilder på skräckexempel till hus som stått övergivna ett tag och där ogräs växer fritt mellan kakelplattorna. Naturen tar snabbt över i ett klimat som detta.

När det gäller funderingen om att välja hus eller lägenhet så resonerar vi så här:
Vi vill kunna klara oss utan bil och med allt inom gångavstånd. Då måste det bli en centralort att bo i. Att bo i radhus eller villa i Spanien kräver lika mycket underhåll som om du bor i radhus eller villa i Sverige (med undantag för snöskottningen då) och om du inte vill sköta trädgård och kanske också pool själv, så måste du hyra in någon annan som gör det, vilket ytterligare fördyrar boendet och ytterligare en sak att hålla koll på. Vi vill ha ett enkelt boende och hålla nere boendekostnaden så mycket vi kan.

Jag kommer att nämna Torrevieja och Costa Blanca i texten, men mycket av det jag lärt mig gäller även för andra delar av Spanien.

A. Hur det hela startade

Plötsligt inser vi att det omöjliga är möjligt, min make och jag: Vi tänker köpa en semesterlägenhet i Spanien!

Vår resa börjar egentligen inte i Spanien utan i Frankrike. Nice närmare bestämt. Det är påskhelg och hemma i Umeå försöker våren ta sina första tafatta trevande steg. I Nice däremot så promenerar vi i solen, njuter av värmen på balkongen, går på det närbelägna bageriet och köper nybakat bröd. En eftermiddag sätter vi oss på en restaurang vid Marinan och bara njuter av livet, utsikten och solen. Vi ser ett stort kryssningsfartyg sakta stäva ut från hamnen, mot nya platser, mot nya upplevelser. Vi pratar om livet, kryssningar, resor och hur vi älskar solen, värmen, den ljumma havsvinden och den vackra utsikten över havet.

Vi börjar också inse att flera svenskar köper lägenheter i Nice för att ha som semesterboende. Nice är en fantastisk stad. Den ligger vackert, är lagom stor, vackra byggnader och bra kommunikationer. Dessutom så är vi bägge om än långt ifrån flytande, så är vi i alla fall tillräckligt halvbra på franska för att kunna ta oss fram här. Det är nu planerna på ett eget boende i värmen börjar ta fart: Kan andra köpa lägenhet här, så bör även vi kunna. Efter lite surfande på diverse sajter, så inser vi rätt snabbt att just Nice är för personer med större kassa än oss, eller för de som vill finansiera sitt boende genom att hyra ut, vilket inte känns som att vi vill ägna oss åt i första hand. En bra sajt för att få en uppfattning om priserna i Frankrike är: http://www.green-acres.com/

Blickarna går då till Spanien och här inser vi att priserna fortfarande är vettiga. Klimatet på vintern är dessutom mycket bättre. Vi har båda rätt liten erfarenhet av Spaniens fastland, men vi är ju resvana så tror att vi vet vad vi kan förvänta oss. Som överallt annars måste du vara medveten om att allt definitivt inte fungerar som hemma i Sverige. Du måste också vara öppen för att anpassa sig till andra vanor och sätt att leva. Och så måste du lära sig tillräckligt mycket av språket för att kunna “ta dig fram”.

Men nu så nu startar vår egentliga resa mot vår plats i solen!

nice france frankrike

Promenade des Anglais, Nice, Frankrike