Utflykt till Polop, Jalón och Altea

Vi försöker att se oss om i vårt nya andra hemland och vi var bägge nyfikna på Altea. Därför bokade vi en dagstur med David’s Coachtrips till Jalón-dalen (Xaló) och Altea. Det var vi och ett gäng äldre fullvaccinerade engelska pensionärer på turen så här i pandemi-tider. Att det är pandemi-tid märktes inte bara på att vi hade på oss munskydd under hela resan, men jag återkommer till den biten.

Vi har bokat resor med David’s förut och varit nöjda med deras arrangemang. De är både välordnade och till mycket bra priser. I denna resa ingår det både bussresa 29 mil och en rejäl lunch. Det är alltid engelsktalande personal, så vi känner oss också trygga med språket.

Stoppet där vi hämtas upp i Torrevieja ligger vid rondellen mellan Policia National och Carrefour vid Habaneras köpcentrum. Tyvärr ligger detta en bra bit från vårt boende. Förut fanns det även en plats för påstigning inom gångavstånd. Vi tar därför taxi från busstationen till upphämtningsplatsen. Vi vet inte riktigt hur vi skulle beskriva vårt resmål till taxichauffören men ”Vamos a ir en autobús. La rotonda Policia Local – Carrefour” var i alla fall tillräckligt för att chauffören skulle förstå var vi skulle och släpper av oss precis i den del av rondellen, där bussen stannar för att hämta upp oss. (Sedan kan ju då jag tycka att man borde kunna köra en extra sväng in till t.ex. Eras de la Sal när vi kunde snurra runt på smågator för att hamna längst in i Urbanizatcon La Marina, för att plocka upp folk).

busshållplats hållplats rondell policia local carrefour turistbuss
Här stannar turistbussarna i rondellen mellan Policia Local och Carrefour

Färden går efter ett antal upphämtningar av fler resenärer norrut mot byn Polop som första anhalt. En liten typisk spansk by. Vi blir avsläppta vid en utsiktsplats med vacker vy över dalen och ett litet café där vi nu alla är sugna på ta något att dricka och något lätt att äta. Vi har ca 40 minuter på oss så vi går snabbt till utkiksplatsen för att ta några foton över dalen.

polop

Kön blir snabbt lång på det lilla caféet, så efter vissa interna familjediskussioner och konsultation av Google Maps traskar vi nerför backen för att se om vi kan hitta något ställe där vi kan sitta ner utan allt för lång väntetid. Vi hittar en sömnig pizzeria som ligger i skuggan av lövträd och köper en Cola Zero och delar på en mandelkaka. Maken försöker köpa en pizzabit men av någon anledning säljs inte dessa före lunch. Vi upptäcker då att vi kommit in i delen av Spanien där man talar Valencianska som första språk och inte Kastilianska (spanska), som är det vi försöker lära oss. Det är inte läge att försöka tjuvlyssna på samtalen runtomkring oss.

fika cafe utsiktsplats Polop
Var vi stannade för att fika i Polop.

Vi fortsätter bussresan bland bergen och smala slingriga vägar. Detta är cyklisternas paradis med rejäla stigningar och hårnålskurvor. Det är fascinerande att se busschauffören i vår stora turistbuss hantera mötande trafik på bergsvägar där knappt två SUV:ar kan mötas och plötsligt uppdykande cyklister i full fart. Busschauffören kör varsamt och vant, vilket gör att jag trots allt känner mig rätt tryggt. Jag gillar inte höjder vare sig jag står högt på en stege eller sitter i en buss med en avgrund vid sidan om mig, men jag hoppas att även vår chaufför vill hem till sin familj till middagen och gör allt för att vi ska vara trygga. Det är oerhört snävt att få runt bussen i hårnålskurvorna och det går inte fort framåt. Mitt bland bergen passerar vi små byar där man odlar på terasser efter de branta slänterna.

Just innan vi kör ner den sista biten ner mot Jalóndalen utför de höga och skarpt markerade bergen stannar vi på en utsiktsplats med en helt fantastisk vy över dalen: Mirador del Coll de Rates. Det är en betagande vacker syn.

Mirador del Coll de Rates utsikt över jalondalen jalon xalo

Väl nere i dalen så åker vi till en Bodegues Xaló där vi återigen fick ca 45 minuters uppehåll. I icke-pandemitider så ingår det även en vinprovning här, men nu går vi runt en liten stund och tittar på flaskor, dunkar, bag-in-the-box, honungsprodukter, mandel och annat som produceras i trakten. Vi har dock ingen köplust utan tar oss en vätskepaus på den angränsande baren istället. På parkeringsplatsen står det också fruktförsäljare och de har bägge körsbär i sitt utbud. Jag älskar körsbär så vi köper ett halv kilo för att ta med oss tillbaka hem.

Bodegues Xaló bodega jalón

Nu är vi rejält lunch-sugna och vi är glada att vi som nästa stopp har vårt lunchmål: The Black Flame. Vi blir tilldelad plats vid ett bord tillsammans med två äldre engelska pensionärer och vi har ett trevligt samtal med dem. Det är varmt i sommarhettan så det är skönt när takfläktarna slås på och luften kan cirkulera genom de öppna fönstren. Maten är gående bord med nötkött, fläskkött, grönsaker, potatismos, sås och givetvis då Yorkshire-pudding när det handlar om en resa med engelska pensionärer. Skulle jag åka till samma ställe igen så hade jag valt det vegetariska alternativet som var en grönsakslasagne, då jag är väldigt kräsen när det gäller kött och detta är inte i min smak. Maken däremot äter köttet med god aptit och tycker det är gott.

Till efterrätt finns det massor med rejäla efterrätter att välja mellan. Jag väljer något som har både choklad och nötter i namnet och får in en rejäl rätt med glass i botten, chokladsås och nötter ovanpå för att avslutas med vispad grädde. Maken får sig förklarat att det som kallas för ”Eton mess” är jordgubbar blandat med grädde och maräng och beställer in detta. Det visar sig vara grädde och maräng men jordgubbarna är jordgubbssås och hela blandningen smakar bara kvalmigt sött. Inte ens jag kan äta upp den. Så maken är nöjd med huvudrätten och jag med efterrätten. Att området vill dra till sig cykelturister visar sig genom väggdekorationen ovanför vårt bord som är just en cykel i en del av ordet ”FOOD”.

the black flame jalon xalo

Det är en het sommar och det är inget undantag denna dag. Det är sådana här dagar man inser att det är inte så dumt att bo nära havet. Havet svalkar på sommaren och värmer på vintern. Temperaturen passerar det magiska 30 här i dalen och ligger under den magiska 30 hemma i Torrevieja.

väder sommar hetta torrevieja inlandet jalondalen

Tack och lov så går hemvägen inte samma väg som vi åkt hit på de smala kurviga bergsvägarna utan vi är helt nära stora vägen och kör direkt ut på motorvägen mot Altea. Det är inte mycket att titta på efter en motorväg men vi får en glimt av Calpe-klippan som reser sig hög mot horisonten.

calpeklippan calpe klippa

Framme i Altea har vi återigen en 45-minuters paus. Vi har blivit avsläppta vid strandpromenaden och Marinan. Det som direkt slår oss är hur lite folk det är. I Torrevieja är det fullt med folk som promenerar efter havet och fullproppat på stranden, men vi ser bara enstaka människor. Det var en tydlig vändning i Torrevieja när spanjorerna fick semester och halvfulla platser ändrades till helfulla platser (utifrån de regler som nu gäller), men detta kändes som lågsäsong. Kombinerat med att även denna moderna bebyggelse vid stranden endast har en godkänd färg: vitt, ger det ett sterilt och opersonligt intryck. Det är däremot rätt mycket gäster på de restauranger som ligger vid den stora väg som skiljer strandpromenaden från staden. Vi tittar på kartan och inser att vi är en bra bit från den berömda gamla staden, så maken bestämmer sig för att hoppa över ett besök denna gång. Vi får ta en speciell resa dit en annan gång.

strandpromenaden altea paseo

Vi går ner till havet och tittar på stranden, vilket är en lång bred stenstrand. Det är vackert att se Calpe-klippan på ena sidan och Benidorms skyskrapor på den andra.

stranden i Altea Playa stenstrand

Kl 17 vänder vi tillbaka söderut igen och det känns som att vi sett tillräckligt under en dag. När vi börjar närma oss Torrevieja börjar det öppna jordbrukslandskapet öppna upp sig med mjuka kullar, mjuka berg långt i bakgrunden och de fantastiska sjöarna som en fond mot samhällena som klättrar upp för sluttningarna, så säger vi bägge två: ”Det är så vacker här -det är skönt att vara hemma igen!”

När vi blir avsläppta på samma ställe igen vid Carrefour-rondellen, går vi till den busshållplats som ligger bara 50 meter längre bort efter samma väg. En buss som tar oss hemåt kommer efter ca 15 minuter. Det märks att vi är tillbaka i en större stad igen med tät trafik, då en stor motorcykel lyckas köra in i lokalbussen. Vi väntade på animerade spanska diskussioner, men busschauffören verkar ha full koll på vad som ska göras. Han fotar och fyller i papper och efter 10 minuter är vi på hem igen den sista biten genom Torrevieja stad. (motorcyklisten ser att ha klarat sig bra och verkar bara ha skrapat sig på ankeln). Trötta efter en händelserik dag avslutar vi dagen med lite supé på vår favoritrestaurang Salt&Peppar.

Churros och Porras

churros porras torrevieja

Om du ser ett antal spanjorer stå i kö på morgonen framför en vagn och lämna stället med en brun påse och eventuellt en pappersmugg, så har du tur att ha en churreria i närheten av ditt boende. Churros – dessa härliga friterade bakverk som brukar förgylla vår morgon på lördagar. Om du vill få känna att du är en del av den spanska kulturen så besöker du en churreria kring spansk frukosttid.

Churros och porras säljs i vagnar på gatan eller små butiker och ofta endast på förmiddagen eftersom detta är en frukosträtt.

Churros är den smala tunnare varianten (som jag personligen tycker är godare) och porras är den tjockare varianten. Churros är krispigare och jag tycker att porras påminner mer om våra munkar i smak och konsistens eftersom den degen innehåller jäst. Porras blir därför mjukare, tjockare och luftigare.

churros porras torrevieja

Spanjorerna äter dem gärna tillsammans med en tjock chokladsås som de sedan doppar sina bakverk i, men jag har sett vuxna som doppar dem i kaffet istället. Jag har anammat kaffedoppandet och tycker är riktigt gott.

När du köper churros eller porras kommer du att få frågan om du vill ha socker på eller inte (”Con azúcar?”) och jag tycker absolut det är godare med socker. Det är ju ändå ett bakverk.

Kösystemet är annorlunda än det svenska i Spanien och så även när du ska köpa churros: Det är inga raka linjer utan du får själv hålla kolla på vem som är före dig i kön genom att fråga: ”El ultimo?” Ett förvånansvärt enkelt och väl fungerande system som gör att du kan stå eller sitta där du vill men ändå hålla din plats i kön.

Driftkostnader för ditt boende i Spanien

torrevieja playa del cura

Vad kostar det då att äga och bo i en lägenhet i Spanien? Svaret på den frågan är ungefär samma svar som på frågan: Hur långt är ett snöre? Ditt boende kan kosta nästan ingenting och det kan kosta massor – allt beroende på hur du bor och vilka tjänster du vill köpa in.

Om vi börjar med inköpet så tillkommer alltid 12-13% på köpesumman i form av skatter och avgifter. En summa som du inte får igen då du säljer utan det är rena pålagor framför allt för oss som inte är residenta. Det är alltså dyrt att byta boende i Spanien då priserna inte ökar (snarare sjunkit, men kolla aktuell statistik) och mäklararvodena är dubbelt så höga jämfört med en medelstor svensk stad.

Jag gör en lista på kostnader jag kan komma på och sedan behöver du själv ta på exakt vad det kostar för just ditt boende:

  • Fastighetsskatt och kommunalskatt.
  • Sopavgift.
  • El (den fasta avgiften får du betala oavsett om du är där eller inte).
  • Vatten (fast avgift även för detta).
  • Communidad (=samfällighetsavgift för att bekosta gemensam skötsel av hissar, trädgård, pooler etc).
  • Hemförsäkring.
  • Internet.
  • Spanskt bankkonto (om du inte har Eurokonto, Revolut e.d. men då är det inte säkert att du kan få alla räkningar på autogiro).
  • Hjälp att deklarera (juristfirma eller gestoria) i alla fall första året (så du får alla siffror ifyllda).
  • Har du pool så behöver du troligen en poolskötare.
  • Har du trädgård och inte är där hela tiden vill du nog ha en trädgårdsmästare.
  • Är du deltidsboende kan du behöva en key-holder som också tittar till ditt boende då och då.

Sedan behöver du ha en buffert för oförutsedda utgifter. Klimatet sliter hårt på saker både inom- och utomhus. Jag har nog aldrig anlitat hantverkare så ofta som vi gjort i Spanien. Plötsligt händer något som måste fixas och det akut. Om du bor i lägenhet och huset du bor i behöver renoveras, så finns det oftast ingen gemensam buffert att ta av, utan alla som bor i huset blir debiterade för detta. Vanligt underhåll ingår i communidaden, men det kan t.ex. handla om fasader som behövs åtgärdas.

Vad kostar det då i praktiken: Vi har en lägenhet som semesterboende och räknar med i dagsläget att det kostar oss ca 2000-2500 kr/månad för vårt, utan att då ha räknat med kostnader för reparationer och underhåll.

Skatter i Spanien om du är icke-resident

Du måste betala statlig fastighetsskatt för ditt bostadsägande i Spanien oavsett om du är fastboende (resident) eller bara har din fastighet som semesterboende. Hyr du ut din bostad så måste du även deklarera för detta i Spanien. Du betalar också en kommunal skatt (IBI) och avgift för sophanteringen.

Deklaration för ditt boende görs på en blankett som heter ”modelo 210”. Du kan göra detta själv, men med tanke på den otroligt krångliga spanska byråkratin, så tycker i alla fall jag att det är tryggt att köpa tjänsten att deklarera. Det finns massor av företag som hjälper till med detta: Alltifrån de som egentligen bara är ett gränssnitt till blanketten ”modelo 210” och som kostar kring 30€ /år till en full juristtjänst som går på kring 200€/år. I de dyrare tjänsterna så får du samtidigt en legal representant i Spanien och ofta några timmars gratis rådgivning. Det är också vanligt att man anlitar en ”Gestoria” till skatterna. En Gestoria är ett sorts servicekontor som hjälper till med juridiska frågor och den spanska byråkratin utan att för den skull vara advokater (vilket för dem billigare).

Vi har valt att skriva kontrakt med en av juristfirmorna och vi ser det som en typ av försäkring och inte bara en ren deklarationstjänst. Det är bra att veta var man kan vända sig då det handlar om juridiska frågor. Vi har behövt konsultera dem ett par gånger trots att vi inte lever något som helst ”krångligt” liv, men byråkrati och rutiner är inte desamma som i Sverige.

Nyheter från Spanien och Torrevieja

Tips på nyhetssajter/nyhetskanaler att följa:

Utflykt till Rojales och Almoradí

Vi försöker att när vi har bil att göra en utflykt i omgivningarna. Denna dag var planen att åka från Torrevieja, till La Marina, besöka Rojales och sedan åka via Daya Vieja/Daya Nueva vidare till Almoradí för att äta sen lunch. Det var en trevlig tur som inte blev helt vad vi förväntat oss.

churros porras choklad
Frukost med churros och varm tjock choklad

Dagen startade med lyxfrukost: Churros! Vi har en churreria helt nära oss och det är en verklig lyx att springa dit på morgonen och köpa dessa friterade bakverk. Det är någon sorts mellanting mellan struvor och munkar och de serveras lätt sockrade och om man vill tillsammans med tjock choklad att doppa dem i. Jag brukar doppa dem lite i kaffet bara. Det är så gott! Det som kallas för porras görs på en annan smet och är tjockare. Porras påminner väldigt mycket om våra svenska munkar fast i utdragen form.

Sedan iväg mot La Marina och den keramikaffär som vi kört förbi flera gånger. Affären ligger synligt efter stora vägen.

la marina keramik affär

Den här affären har precis allt du kan tänka dig när det gäller klassisk spansk keramik och väldigt mycket annat. Allt från stora vackra krukor till kitschiga änglar. Vårt mål var att köpa keramik-skyltar till vår lägenhet i Umeå men bokstaven ”E” var tyvärr slutsåld av den sort som vi ville ha. Vi köpte några småsaker istället, bara för att de var så vackra. När vi betalat tar tjejen i kassan fram en platspåse och börjar lägga ner alla sakerna i påsen. Jag ropar ”¡No!” och här kommer mina spanska kunskaper från Netflix-serier fram. Att papper heter ”papel” har jag lärt mig från ”Casa de Papel”, så jag försöker fråga efter lite papper. Att ha 4-5 små keramiksaker skramlades runt i en och samma plastkasse är ingen bra idé. Tjejen i kassan svarar då ”No papel.” vilket gör mig lite upprörd. Jag fördelar ut inköpen till dotter och make som fick bära dem i händerna istället. Så tips om ni tänker handla här och inte vill att era saker ska skaka sönder i en plastkasse på väg till bilen eller bussen: Ta med eget inslagspapper.

la marina keramik affär butik spansk

Sedan iväg mot grottorna – Cuevas de Rodeo – i Rojales. Det finns aktiva grotthus kvar i Rojales, där det fortfarande bor människor eller att husen används till konsthantverksaffärer. Grottorna ligger samlade uppe på ett berg. GPS:en tog oss tyvärr till baksidan av grottkomplexet, där det både ingick att köra på supersmala gator, svårt att hitta parkering och rejäla trappor för att ta sig upp. På andra sidan fanns en utomordentlig parkering och inga trappor.

cuaves de rojales grottor rojales grotthus bostäder

Vi gick runt lite bland grottorna men tyvärr var de flesta stängda. Det var dock uppenbart att det bodde folk där, någon hade ett hönshus och en konsthantverksaffär var öppen som vi gick in i.

Det var en härlig utsikt över Rojales. Själva Rojales tänker jag måste se ut som Torrevieja gjorde en gång i tiden: 1-2 våningshus efter smala gator. Vissa var väldigt fina och andra skulle behöva en rejäl upplyftning. Jag har en lite hemlig dröm om att få äga just ett sådant här stadshus med stor bakgård mitt i en liten stad och kunna sitta på en stol utanför huset som gamla spanska tanter gör. Det ser så otroligt mysigt ut.

smala gator i rojales
Smala gator med låga hus i Rojales

Det snäckskalstäckta huset – Casa de la Conchas – var minst sagt unikt i sin design. Hur har en enda man fått tag på så många nästan exakt likadana snäckor att täcka hela fasaden med? Det är också moasik och vackra mönster. En riktigt vacker byggnad i all sin överdrift. Snäckhuset var dessutom till salu, om någon skulle vara intresserad. Det ska vara lika fascinerande vackert på insidan (och täckt med snäckor), men idag var allt stängt så vi fick nöja oss med att beundra utsidan.

Sedan bar det av iväg mot Almoradí. På vägen dit passerar vi två orter som ofta figurerar i ”A place in the Sun”: Daya Vieja och Daya Nueva. Vi stannade tyvärr inte i någon av dem men vi blev båda riktigt intresserade av just Daya Vieja. Det var så otroligt välskött. Jag kan ju tycka det var synd att ett mysigt litet torg fått någon sorts utsiktsanordning monterad, men i övrigt så kändes hela byn så otroligt ren, fin och välkomnande – omgiven av de fantastiska jordbrukslandskapet. Här tänker vi definitiv åka tillbaka för att stanna och äta lunch någon gång. Daya Nueva såg ut som en typisk spansk by och inget som gjorde att vi fastnade för just den orten.

daya vieja
Daya Vieja

Sista anhalten var Almoradí. Vad vi inte förstått var att det är marknad på lördagar och att vi anlände precis när alla stånden hade plockats ned. Nu förstår jag varför man flyttade marknaden utanför Torrevieja C för det var massor med skräp på marknaden. Det städades intensivt och det fanns fortfarande vissa avspärrningar kvar. I Almoradí hittade jag i alla fall det typiska spanska torg som jag brukar leta efter.

kyrkan i almoradí innan man städat upp efter lördagsmarknaden
Kyrkan vid torget i Almoradí innan de städat upp efter marknaden.
torget i Almoradí
Det vackra torget i Almoradí. Tänk att sitta här på en bänk under skuggan av de klippta träden en riktigt het sommardag.

Det var inte många restauranger öppna just denna lördag, men vi hittade en engelsk sådan (engelsk säger jag då namnet, personalen, maten och även gästerna var engelsmän). Vi fick en god och rejäl lunch och åkte sedan snabbaste vägen tillbaka hem till Torrevieja.
Det finns mycket att se på inom närområdet kring Torrevieja!

Hundstallet i Torrevieja

promenad med en hund från hundstallet Torrevieja

Min hundälskande dotter fick sin dröm uppfylld: Att få besöka hundstallet i Torrevieja. Eftersom hon har en egen gatuhund från Rumänien hemma i Sverige, ville hon gärna träffa spanska hundar som också behöver adopteras och få nya hem. Dottern har de senaste gångerna tjatat om besök, men denna gång stämde allt. Vi hade både tillgång till bil och tid över.

Hundstallet i Torrevieja finns i närheten av köpcentret Habaneras. Det ligger i slutet av en återvändsgata och det finns en skylt från CV-905 där du ska svänga. För öppettider tittar du lämpligen i deras Facebook-grupp Volontärer för djurstallet i Torrevieja.

När vi kom dit så visste vi inte riktigt vad som förväntades, men vi gick in och dottern fick en hund i näven med order om att hålla 5 meters avstånd till alla andra hundar och med en önskan om att hon tog en rejäl promenad. Det pratades både svenska, norska, engelska och spanska bland de som var där, så inga problem att göra sig förstådd heller.

promenad med hund från hundstallet i Torrevieja. Rosa sjön.

Det var många frivilliga som kom denna dag för att ge hundarna var sin långpromenad, vilket kändes roligt. Då det var helgdag den dag vi var där, så var det mycket folk, men jag gissar på att det en vanlig vardag inte är samma uppslutning.

Jag har förresten bara pratat om hundar men det finns en hel del katter också i djurstallet. De behöver inga promenader, men däremot kel och sällskap. Det fanns ett par helt otroligt vackra katter. Så synd att de inte behövs någon annanstans som huskatter.

Det är inget roligt hundliv att sitta i en bur hela dagarna, så det kändes verkligen som att vi gjorde en god gärning. Och de som jobbar med att ta hand om dess hemlösa djur är ännu mer fantastiska. Så roligt att se energin och glädjen som var mycket påtaglig och hundarna såg ut att må jättebra.

Både jag och dottern var rätt överens då vi gick därifrån att ska vi någon gång köpa hund, så kommer vi att se vilka hundar som finns att tillgå just på hundstallet i Torrevieja.

djurstallet hundstallet hundar adoption katt Torrevieja Spanien volontärer

Utflykt till The Titanic Experience – Alicante

titanic experience alicante utställning

Besök den, säger jag bara. Det är en helt fantastisk berättelse om det osänkbara skeppet Titanics uppgång och fall (eller rättare sagt sjunkning). The Titanic Experience är en utställning som åker runt i Europa och finns i Alicante mellan den 22:a maj och den 10:e november 2019. Detaljerad information om öppettider, biljettpriser etc finns här.

Vi bor i Torrevieja, så vi tar morgonbussen till Alicante från Torrevieja busstation. Att åka lokalt på Costa Blanca är ofta ett äventyr för sig och inget för de som blir irriterade om tidtabellerna inte hålls. Denna förmiddag var vi bara 20 minuter försenade från Torrevieja. Det är ingen idé att stressa upp sig, utan bara att inse att bussen går, då den går, om den går. Betalningssystemet på bussarna är inte heller speciellt utvecklat, vilket också bidrar att alla påstigningar tar lång tid. Du förväntas betala kontant på bussen och till chauffören. I vilket fall så kom vi oss iväg och vi var framme i Alicante strax före klockan 11. Utställningen öppnar klockan 11, så det var ändå väl tajmat.

titanic experience alicante utställning

Utställningen håller till 400 meter nordöst om busstationen och är utmärkt med stora skyltar, så följer du bara N-332 kan du inte missa den. Väl inne i utställningshallen så börjar du med att se på en film, som beskriver Titanics öde tillsammans med autentiska bilder. Ljudet är på spanska och texten på engelska. Efter det kliver du in i själva utställningslokalen där du får en ”audio guide” på engelska. Denna ljudguide ger dig 1 timmes rundtur på klar och tydlig engelska och intressanta fakta i lagom takt. Jag tror att du som jag får tårar i ögonen då du står framför noterna till ”Närmare Gud till dig” och hör musiken i hörlurarna. Gripande är också historien om Ida och Isidor Straus, där Isidor vägrade kliva på en livbåt så länge det fanns kvinnor och barn som inte fått plats. Då klev även Ida av livbåten och de bägge makarna lade sig med armarna om varandra och lugnt och stilla inväntade de en gemensam död. Saker som jag inte visste sedan förut var att den berömda filmen ”Titanic” inte helt stämmer med verkligheten. Det var inga grindar som stängdes ner till 3:e klass. Titanics kapten fick flera varningar från andra fartyg i området om de hade flera stora isberg i sin närhet, men kaptenen valde ändå att köra så fort som vad fartyget bara höll för. Trots den höga farten så hann besättningen gira undan från isbergetoch undvek en frontalkrock, så jag kan inte låta bli att undra om inte övermodet att vinna en dagsresa i tid, var den egentliga orsaken till olyckan. Hade de hållit en normal fart i den svarta natten, så borde de ha hunnit gira undan.

Vårt besök på utställningen tar cirka 1,5 timme och då har vi inte stressat. Jag satt länge vid den stora modellen av Titanic, som var gjord som ett dockskåp med insyn i olika sorters rum på fartyget. Det är fascinerande att tänka sig hur livet ombord har varit och den synliga skillnaden mellan 1:a, 2:a och 3:e klass. Titanic var ett gigantiskt drömfartyg och fullt av lyx 1914 och hade det varit även om det hade byggts idag.

Efter avslutat besök tog vi en kort promenad runt stadsgatorna och konstaterade att Alicante är en riktig storstad. Det var skönt att få komma hem till Torrevieja som har ett helt annat tempo. Dessutom gick bussen i tid när vi åkte hem. En mycket trevlig utflykt!

Beställa paket till Spanien

Jag hör diverse historier om hur besvärligt det är att beställa saker när du befinner dig i Spanien. Hittills har jag testat tre varianter:

  1. Saker som kommer som vanliga brev: Läggs i postfacket precis som hemma.
  2. Saker som är för stora för att delas ut eller som är rekommenderade (”registered”): Hämtas ut på närmaste postkontor.
  3. Från Amazon.Es: Det snabbaste och enklaste sättet att beställa från Amzon är att beställa från deras spanska sajt och varor som hanteras av Amazon själva (”Vendido y enviado por Amazon”). Beställ sedan till någon av de pick-up points som finns angivna. Jag beställde från Amazon.Es på fredag morgon. Jag kunde sedan följa paketet hela vägen från Madrid till Torrevieja och kunde hämta paketet på måndag eftermiddag ett par 100 meter hemifrån. Kom bara ihåg att ta med passet då du hämtar ut paketet. Amazon är duktiga på att ange exakt hur många dagar en leverans ska ta.
  4. Paket: Brevbäraren levererar dessa till din hemadress.

Utflykt med Turisttåget till La Mata

turisttåget torrevieja la mata playas de Torrevieja tåg

De små turisttågen i Torrevieja är trevliga upplevelser och ger en bra överblick över staden. Vi har redan provat på Salttåget, så idag väljer vi att ta det som i folkmun kallas för La Mata-tåget. Officiellt heter det dock ”Playas de Torrevieja”. Precis som Salttåget avgår även detta nästan varje hel timme från ”de blå sofforna” där Hippie-marknaden slutar (eller börjar). Adressen för er som inte har så bra koll på Torrevieja är: Paseo de la Libertad 16.

Turen tar ca 45 minuter och kommer att ta dig förbi Playa del Cura, Playa de Los Locos och vidare till där La Mata-stranden börjar. Vi åker förbi det gamla tornet Torre del Moro. Jag hade fått för mig att vi skulle stanna där en kort stund för att få fota, men vi kör bara förbi. I högtalarna är det guidning på spanska, engelska, tyska och franska.

turisttåget torrevieja la mata playas de Torrevieja tåg torre del moro

Även om vi kanske inte såg så mycket nytt för egen del, så är det en trevlig tur och vi hade aldrig åkt havsvägen i södra La Mata, så det var spännande att få se bebyggelsen från detta håll. Det är fascinerande hur backigt det faktiskt är här och hur vackra många byggnader var från ”framsidan” när de klättrade upp för berget. Idag blåser det rätt rejält, så stränderna är ganska folktomma, men havet är alltid lika vackert.

turisttåget torrevieja la mata playas de Torrevieja tåg