LCHF / low carb / lågkolhydratkost effektivast

Bättre sent än aldrig, men den här nyheten kom då min blogg låg på “is”.

Det har äntligen kommit bevis för det som många av oss redan visste: LCHF, low carb, lågholhydratkost, Atkins eller vad man nu vill namnge den som, är den kost som ger den snabbaste viktminskningen.

Det finns nu en publicerad rapport från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) så är lågkolhydratkost den mest effektiva metoden. Det gäller både för strikt och för måttlig lågkolhydratkost.

För vuxna gäller enligt rapporten att på kort sikt (sex månader) är råd om strikt eller måttlig lågkolhydratkost mer effektivt för viktnedgång än råd om lågfettkost. På lång sikt finns dock inga skillnader i effekt på viktnedgång mellan råd om strikt och måttlig lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost, kost inriktad på låg glykemisk belastning eller kost med hög andel enkelomättade fetter.

Slutsatsen om att högre intag av mejeriprodukter (i första hand mjölk) också kan leda till viktnedgång, tycker jag låter oerhört intressant!

När det gäller bibehållande av vikt så kan man behålla sin vikt bättre med råd om lågfettkost med lågt glykemiskt index och/eller högt proteininnehåll än med lågfettkost med högt glykemiskt index och/eller lågt proteininnehåll. Samtidigt så saknas det underlag för att bedöma om även råd om t ex lågkolhydratkost och medelhavskost är effektiva för att förebygga viktuppgång efter viktminskning.

Man  konstaterar att för personer med fetma leder rådgivning om medelhavskost till lägre risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom jämfört med råd om lågfettkost.

[ SVT ] [ SBU – slutsatser ] [ SBU  – rapport (pdf) ] [ SvD ] [ Aftonbladet ]

Fröbröd – recept

fröbröd recept lchf brödHar äntligen kommit mig för att baka fröbröd. Det är ett  tunnt hårt bröd, som både är lågt GI, glutenfritt och laktosfritt. Nyttigt värre alltså och dessutom är det gott! Detta recept fick jag av en vän.

Blanda:

0,5 dl hela linfrön
1 dl pumpakärnor
1 dl solroskärnor
1 dl oskalade sesamfrön
2 dl maizenamjöl
Flingsalt

Rör ner:

2 dl kokhett vatten
0,5 dl rapsolja

Bred ut på ett bakplåtspapper på en plåt till en tunn kaka.

Grädda i 150 grader i 1 timme.

LCHF och GI försvinner inte – bara märkningen

EU har bestämt sig för att rensa upp i märkningen av mat. Endast begrepp godkända av EU får användas och LCHF och GI, står inte på deras lista.

Jag kan väl i och för sig tycka att det är bra att alla olika begrepp mat saluförs under saneras upp. Det enda säkra sättet att avgöra vad maten innehåller är att läsa på innehållsförteckningen. Sedan kan man nog själv avgöra om det är bra eller hälsosam mat som man stoppar i sig. Vi konsumenter är tillräckligt smarta för att själva kunna välja.

[ DN ] [ Sydsvenskan ] [ SvD ]

Fråga om kolhydrater i avokado

Fick en fråga via mail, som jag tror kan vara av allmänt intresse:

“Jag har en lite fråga ang kolhydratabellen i jämförelse med den på LCHF.se. I din har tex avokado 4,4 g/ 100 g och på LCHF.se är innehållet 0,8 g/ 100g.

Läser jag fel eller vad beror skillnaden på?”

Mitt svar:  Jag använder mig av livsmedelsverkets tabell från 2009. Jag kollade upp avokado och i den nya versionen från 2013 har de angett avokado till 1,7 g/100 gram, vilket ju är en helt annan siffra än den jag har inlagd i min databas.
Jag är på väg att byta webbhotell och det är nog ett bra tillfälle att ladda in en ny version av Livsmedelsverkets livsmedelstabell i samband med detta. Så ni får ge er till tåls med en uppdatering av livsmedelsdatabasen till efter sommaren när vädret börjar kännas mer lämpligt för inneaktiviteter framför dator-skärmen.

Var LCHF.se får sina siffror ifrån, får de svara på själva.

Nu önskar jag er alla en skön, varm sommar med massor av sol och ljus!

Uppdatering: Laddade ner hela den nya versionen av Livsmedelsdatabasen och ser då att avokado där är angivet till 19 g/100 g i Excel-matrisen (som jag i och för sig öppnar i LibreOffice Calc). Minst sagt förvirrande och jag måste få kolla upp varför. Dessutom får jag inte med portionsstorlekarna. Får se hur jag ska göra med uppdatering – det tål att funderas på.

Genusperspektiv inom LCHF

Det har blommat upp starka känslor inom LCHF:  Anna-Maria Johansson Har i ett blogginlägg uttryckt sina känslor över hur många rätt “gubbiga” åsikter det finns inom LCHF-världen. Kanske inte så konstigt då den som skriver i LCHF-magasinet är just en äldre man, som ofta får stå oemotsagd i sina åsikter.

Jag kan nog tycka att Anna-Maria har en hel del rätt i det hon uttrycker. Sedan ska man kanske också komma ihåg att de flesta som skriver och är engagerade är det för att de brinner för kostfrågan. De är sällan utbildade journalister som vet hur man ska väga ord eller framhäva olika perspektiv på ett neutralt sätt utan skriver som “de tänker”.

Det genusperspektiv som jag däremot skulle vilja veta mer om är om det är och vilken skillnad det är på kvinnor kontra män hur vi reagerar på LCHF. Erfarenhetsmässigt så verkar ju män ha lättare att gå ner i vikt på vilken diet som helst (pga sin större muskelmassa?) och kvinnor svårare att minska i vikt och att även hålla den (pga sitt hormoniella system?). Jag tror det är viktigt för att hitta rätt väg att gå för båda könen.

Sedan har jag ingen som helst tro på att alla kvinnor skulle tycka att det är ser roligare ut med grönsaker på tallriken eller att alla män längtar hysteriskt efter att på stenåldersvis få sätta tänderna i en fettig köttbit.

Blogginlägget  | Kostdoktorns kommentar | Annika Dahlqvists kommentar ]

Israel 25/10-5/11

Vilken underbar resa jag har haft till Israel. Det kändes som att jag var borta så oerhört länge. Det beror nog till en stor del på att vi fick uppleva så mycket på så kort tid, men också på att gruppen var exceptionellt trevlig på alla vis. Vi blev som en resande familj. Man möttes hela tiden av vänlighet och jag såg inte till några sura miner över huvud taget. Men å andra sidan: Hur ska man kunna bli irriterad då allt fungerade helt perfekt: Bussar kom precis i rätt tid och stod parkerade på rätt plats, alla hotellrum var fina, måltiderna var väl planerade trots att vi dök upp som en grupp på 100 personer på en vanlig lunchrestaurang, alla sevärdheter släppte in oss direkt och alla deltagare var i tid hela tiden? Framför allt var det tydliga instruktioner före alla olika aktiviteter. Jag är väl inte känd för mitt goda tålamod precis, men jag hamnade efter ett tag i gruppresestämning och förlitade mig på schemat och att någon berättade var jag skulle vara och vad jag borde ta med mig. Det var riktigt skönt att bara koppla av, slippa bestämma en massa hela tiden, utan bara att få koncentrera sig på att uppleva, känna och se saker.

Allt vi sett kommer inte att komma med i det här blogginlägget, men det ger er i alla fall en liten aning om vad vi fått se.

Jag åkte med en väninna och vi reste med Duveskogs reseservice. Vi var bland de första som anmälde oss till resan och det var nog tur, för resan som går kring vecka 44 (oktoberlovet) blev snabbt fullbokad.

Eftersom vi bor i Umeå och flyget gick i arla morgonstund från Arlanda, så tog vi flyget ner kvällen innan och övernattade på Rest&Fly i några timmar. Det var premiär för mig att sova där och jag kan inte säga annat än att sängarna var riktigt sköna. Dock kändes rummet precis som att vara på Ålandsbåten och jag nästan väntade på att man skulle känna lite vågrörelser. Troligen pga rummet var så minimalt litet och saknade fönster. Toalett och dusch fanns ute i korridor, men det är väl något man får räkna med i den här prisklassen på en flygplats.

Galliléen på Ginnosar Inn israel

Första dagarna bodde vi uppe i Galliléen på Ginnosar Inn Kibbutz precis vid stranden av Genesarets sjö. Hotellrummen var egentligen bostäder för kibbutzarbetare, så vi fick en liten enrumslägenhet i markplan med en mysig altan. Måltiderna åt man i huvudbyggnaden en bit ifrån och maten (buffé) var fantastisk. Jag hade mer än gärna stannat där längre – det var lugnt och vackert. Det var helt magiskt på kvällen att stå ute på piren och titta ut över en helt stilla Genesarets sjö. Jag hade inte blivit vare sig förskräckt eller förvånad om Jesus hade kommit och gått mot oss över vattnet, så stilla var det.

Första dagen öste regnet ner, men det gjorde inget eftersom vi var trötta efter resan och njöt av att ta det lugnt och sitta och dricka kaffe på altanen.

Och jag har fått åka båt på Genesarets sjö. Vi hade en underbar båttur med fin gudstjänst. Det var väl också en av de bra sakerna med resan: Det var gudstjänst varje morgon klockan 9, eller som första anhalt på våra förmiddagsutflykter. På kvällen hade vi ett möte klockan 20, direkt efter middagen. Det var dels bra undervisning, men också ett bra sätt att samla hela gruppen och få lovsjunga och be tillsammans.

nazareth israel

Nazareth Village var en by som var uppbyggd utifrån hur man levde på Jesu tid. Det var spännande att se olivpress, där man trampade vin och kul med de som låtsades spela snickaren Josef och Maria som spann ulltråd på en slända. Synagogan kändes verkligen autentisk, där vi satt på på stenavsatserna. Jag insåg också här det kloka i att ta med sig en sittdyna. Jag hade köpt ett självuppblåsbart sittunderlag, som följde med i ryggsäcken hela tiden. Det var mycket väl investerade pengar.

kapernaum israel

Jag älskar ju att titta på gamla ruiner och Kapernaum var en utgrävd stad. Det är fascinerande att tydligt se husgrunderna och försöka tänka sig hur människor har bott i de små husen och trängts med husdjur i de trånga gränderna.

jordanfloden israel

Jordanfloden var mer å än flod, men vi hade en jättefin dopgudstjänst tillsammans då tre personer valt att döpa sig. Även om själva platsen för dopet var extremt kommersialiserad så hade vi tur: Det var i princip bara vi där och hela ceremonin blev mycket vacker och stämningsfull.

jerusalem israel

Den klassiska vyn från Jerusalem från Olivberget med den gyllene kupolen på Klippmoskén. Om man följer muren som går nedanför moskén en bit till höger, så ser man den Gyllene Porten där Jesus ska rida in, då han återuppstår. Den är igenmurad och muslimerna har anlagt en gravgård framför porten, eftersom den ska hindra Jesus från att träda in i Jerusalem eftersom judar inte beträda en muslimsk gravplats. Är det verkligen någon som tror att det skulle hindra Jesus?

I förgrunden ser man judiska gravar som alla är i riktning mot den gyllene porten.

Vi vandrade sedan sjungande ner mot Golgata och det som tros vara Döskalleplatsen. Här finns också det som man kallar för trädgårdsgraven. Det var oerhört fint att ha gudstjänst med nattvard här.

I Jerusalem bodde vi på hotellet Leonardo Inn Jerusalem Hotel (som visst i samband med att vi lämnade det bytte namn till något med Jerusalem Spa). Det var ett helt OK hotell som låg en bit ifrån gamla staden. Det gick dock spårvagn alldeles intill och då jag väl insett att man kunde trycka på en knapp för att få fram engelsk text, så lyckades vi till och med köpa oss spårvagnsbiljetter och åka ner till centrum.

Rummet för den sista måltiden – Övre salen – var också fascinerande. Även om väggar och tak hade genomgått en modernisering med romerska valvbågar, så var golvet original från Jesu tid. Tänk att veta att man går på exakt de stenar som Jesu gått på under sitt liv i en lokal där han tillbringade mycket tid med sina lärjungar och framför allt den sista måltiden.

mezuza bönerulle israel

Alla dörrar eller portar i Israel har en mezuza. Det gällde både gamla portar i Jerusalem och nybyggda dörrposter på hotellen. Den symboliserar en papyrus-rulle och ska denna påminna om Guds närvaro, hans bud, och de plikter han ålagt människan att följa.

västra muren klagomuren jerusalem israel

Självklart besökte vi också Västra Muren. Jag glömde tyvärr att ta en närbild på muren, där man kunde se alla papperslappar med böneämnen (eller tacksägelser) instoppade i alla skrevor som fanns. Jag hade med mig en lapp jag också som jag försökte stoppa in där det fanns plats. Nu hoppas jag på bönesvar.

Det var en stark och pulserande stämning vid muren. Böneområdet var uppdelat i två: En för män och en för kvinnor. Men många stod vi kanten på stolarna och tittade över på den andra sidan utan att någon verkade reagera.

Vi blev vid de flesta heliga platserna anmodade ta på oss anständig klädsel: Täckta axlar och knän men det var endast vid Klagomuren som det gick vakter och påpekade om någon var opassande klädd. Jag hade tajts och en rejäl sjal som jag lindade runt mig, så jag klarade mig från reprimander. Männen var tvungen att ta på sig en kippa(den lilla judiska huvudbonaden som männen bär) för att visa vördnad.

Betlehem var nog det jag var minst imponerad av, om vi pratar om klassiska bibelplatser. Då vi anlände till födelsekyrkan så skar minareternas skrän genom märg och ben och var så högt och påträngande att det gick rakt in i huvudet, så att jag inte kunde tänka. Det var så skönt att få komma in i födelsekyrkan, vars tjocka väggar utestängde allt ljud från världen utanför.

betlehem israel

När man väl kommit in genom den lilla dörren ovan, så hamnade man i en stor vacker och påkostad kyrka. Det var hur mycket folk som helst här och egentligen enda gången vi fick köa för att komma fram till födelsegrottan.  Stallet är egentligen en liten grotta som användes för boskapen.

masada israel

Fortet Masada i Negeveöknen var nog en av de saker som jag blev mest fascinerad av. Herodes palats i tre våningar högt uppe på ett berg mitt i öknen. Det fanns tydliga lämningar av badhus, vattenreservoarer, förrådslokaler, hus, duvslag och altaner. Visserligen sades han vara paranoid, men denna plats måste på Herodes tid ha varit än mer otillgänglig. Masadaklippan var också platsen år 73 e.Kr. där ca 1000 judar tog kollektivt självmord för att undkomma Romarna. Tänk att sitta uppe på klippan och se Romarnas lägereldar och sakta se rampen ta form, som till slut gjorde att Romarna kunde inta fortet. Det var starkt.

Och jadå – jag har badat i Döda Havet, men tog inga bilder. Men det var en härlig känsla att verkligen flyta i vattnet. Jag var i en halvtimme innan det började sticka och klia på kroppen av allt salt.

eilat israel

Vi avslutade resan i Eilat på Nova hotel. Det låg på promenadavstånd från strand och shopping-stråk och var verkligen jättefint. Stora rum och till och med ett litet pentry, så vi kunde koka oss en kopp kaffe.

Medan övriga delarna av landet vi hade besökt hade känts som Israel, så kändes Eilat som vilken badort som helst. “Är jag på Kanarieöarna?” var min första reaktion. Men det var vackert, rent och trevligt.

Flygplatsen i Eilat ligger mitt i staden, så det var lite häftigt att ligga på stranden och se charterplanen komma inflygandes över shoppingcentrat. Vi hann med en båttur på Röda Havet också och det kändes konstigt att titta ut över Jordanien och Egypten samtidigt från båten.

Jag kände till begreppet Sabbat, men inte att det i Israel och för judarna innebär verkligen total stillhet – allt var stängt. Man fick om man var rättrogen jude inte ens trycka på hissknappen utan det fanns en sabbatshiss som gick konstant och stannade på varje våning. Kaffemaskinen hade en spak istället för knapp denna dag. Buffé-middagen på hotellet bestod av rester eller kallskuret. Israel inledde sabbaten på eftermiddagen på fredag och avslutade den kl sex på lördag. Visst kändes det konstig att allt verkligen stod still, men jag kan samtidigt förstå behovet av total vila den sjunde dagen.

Hebreiska är än så länge för mig ett språk som är helt ofattbart. Jag blev först lite förskräckt när jag tittade upp på informationstavlan på flygplatsen (Tel Aviv – Ben Gurion Airport), men den växlade sedan över till förståeligt alfabet.

Bara det att  det hebreiska alfabetet är helt annorlunda och att man dessutom utelämnar de punkter och tecken som ska markera vokaler, gör att man inte heller kan lära sig stava igenom ord, utan måste lära sig hur ordets bild ser ut. Tipset jag fick var att köpa barnböcker eftersom man där skrev noggrannare. Men som jag förstod det, så lär sig många att prata hebreiska, men att tröskeln att läsa och skriva var betydligt större. Men samtidigt kändes det som en utmaning att någon gång försöka lära sig hebreiska. Kan det bli mitt nästa språkprojekt månntro?

Något annat som slog mig var hur litet landet faktiskt är. Hur inklämt det är mellan stora muslimska länder. När man läser de olika berättelserna i Bibeln, så känns det som en hel kontinent, men mycket av det som beskrivs har inte skett på en större ytan än Småland. Och jag förstår varför Jesus kunde vandra till olika platser hela tiden – det är sällan långa avstånd. Israel är ett litet land – omgivet av fiender som vill förgöra dem. Man får verkligen perspektiv på nyhetsrapporterna när man på plats har stått och tittat över gränsen till grannländerna.

Och jag längtar redan tillbaka dit. Det är en helt underbar härlig andlig stämning och Gudsnärvaro över Israel. Jag trodde att det här var en sådan där en-gång-i-livet-resa, men jag tror säkert att jag kommer att åka dit igen.

Next Year in Jerusalem!

Tillbaka igen efter Israel-resan

Vilka två underbara veckor jag har haft. Det har varit en helt fantastisk resa till Israel. Jag tänker skriva ett längre blogginlägg om hela resan, med bilder, men vill först bara snabbt kommentera maten: Vi åt kosher-mat hela tiden.

Grunden till kosher finns i:
2 Mosebok 23:19: “Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.
I praktiken innebär det att man aldrig blandar kött och mjölk.Jag har inte fördjupat mig mer än så i ämnet, men vet att det finns en massa andra aspekter också som ska hållas (ex. att inte använda samma kokkärl, porslin för mjölk resp. kött, hur slakten ska gå till). Troende judar får inte heller äta skaldjur, men ett liv utan skaldjur har jag väldigt svårt att tänka mig. Fläskkött, kattkött och blodmat skulle jag dock lätt kunna avstå ifrån utan problem.

Till frukost serverades massor med mejeriprodukter: Yoghurt, mjölk, ost etc, men inget sorts kött (däremot fisk och ägg). Resten av måltiderna så var alla mjölkprodukter helt borta: Inget smör till brödet, inga gräddiga såser till köttet och inga gräddiga efterrätter. Istället var det massor med grönsaker och olika grönsaksröror som ersättning till sås som hummus eller tomatröror. Ville man ha cappuccino efter maten, så fick man ta sig till baren utanför eftersom det inte var OK med mjölken.

Faktum var att maten kändes jättebra att äta! När man har daglig tillgång till den här typen av bufféer så brukar i alla fall jag känna mig rätt uppblåst efter ett tag. Så inte med denna mathållning, utan den kändes väldigt lättsmält för kroppen.

Jag trodde att detta påbud kommit till pga mathanteringen i gamla tider före kylskåpens uppfinnande, men gissar att det kanske finns någon sorts biologisk förklaring också. Gud vet hur vi fungerar och kanske våra kroppar fungerar optimalt om vi inte blandar mjölk med kött i matsmältningsprocessen?

De flesta som åker på den här typen av resor brukar klaga på att de går upp i vikt, men jag har definitivt blivit lättare i kroppen, även om det knappast syns efter bara två veckor. Orsaken till detta tror jag är att jag går ner i stressnivå, det är lätt att äta bra mat när en kock står och steker omelett åt en på morgonen och man fikar inget, utan äter bara vid de tillfällen som erbjuds. Värmen gör också att jag äter mindre och dricker mer. Jag äter helt enkelt bättre och rör mig mer. Ändå har jag tagit av efterrätterna, men eftersom det inte varit grädde i dem, så har de inte känts så tunga. Först en tallrik med varm GI-mat och sedan avslutning med efterrätt.

Jag och dottern åkte i alla fall till Willys och bunkrade upp med nyttig mat, för att fylla upp mitt tomma kylskåp. Det blev massor med frukt och grönt, hummus, oliver, ost, kyckling, krossade tomater, keso och yoghurt. Det är tur att hon gillar samma mat som mig, så det blev inte alltför många klagomål över att “nyttighetsmamman” slog till igen.

Men vi ska försöka äta riktigt bra mat ett tag framöver och försöka hålla det varma vackra landet Israel i minne så länge det går, för att orka ta itu med den långa mörka och kalla vinter som nu förestår.

Medelhavsdiet / Medelhavskost

Jag beställde just den här boken om Medelhavskost:

Mediterranean Diet Cookbook for Dummies av Mari Raffetto från Adlibris.

Jag har försökt läsa på svenska sajter och letat efter svenska böcker, men känner inte att jag hittat någon bra sammanställning. Medelhavskost är inte detsamma som LCHF utan mer lik lågt GI i så fall.

Det är dags att ta itu med vikten igen. Det mesta går så mycket lättare då det är sommar och energin och inspirationen är så mycket högre. Framför allt så gäller det att röra på sig mer! Den här veckan med massor av promenader har varit en bra start. Sommaren brukar alltid innebära bättre ätande för mig eftersom man dels rör sig mer och dels har mer tid över till att laga mat. Framför allt så går man ner i stressnivå under sommaren och just stressen tror jag är en av de stora bovarna i min egna viktproblematik.

Jag fortsätter bloggande när boken kommit och jag börjat sätta mig in i det hela lite mer.

Men en sak är säker: Vi som har problem med vikten: Vi har det alltid och för evigt livet ut. Det är en ständig kamp som vi oftast förlorar. När man numera ser människor som gått ner rejält i vikt och håller vikten, så är det nästan uteslutande de som gjort en gastric bypass. Men nog är det väl hemskt att vi måste stympa oss och vara beroende av extra näring, mineraler och vitaminer livet ut? Vad är egentligen de långsiktiga konsekvenserna?

Jag undrar när även vi som är måttligt överviktiga kommer att börja erbjudas samma operationer, för på det stora hela så verkar det vara en väldigt enkel väg till det smala livet. Så många opererade känner jag inte, men alla jag känner är jättenöjda och har minskat rejält i vikt och blivit mycket friskare. Och samtidigt så gör mig sådana här stora ingrepp på vår finurliga kropps naturliga och grundläggande funktioner så oerhört orolig…

Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag blivit född som att vara en av de ‘naturligt smala’, för sådana människor finns. Men nu får man bara försöka göra det bästa av den kropp man fått.

Det är bra att blogga om maten

Det är bra att sätta tankar på pränt och blogga om maten. Lunchen intogs på ett lokalt kebabställe. Grabbarna tog varsin kebabtallrik med ris och jag åt: Räksallad! Hur mycket grönsallad och räkor som helst. Till och med ett stekt ägg hade de lagt på sidan. Gott!

Kan dock erkänna att det slank ner lite bröd också för mättnadens skull. För jag måste bli mätt. Det var för lite kalorier annars och jag hade skrikit HUNGRIG på eftermiddagen.

Motionen då? Jag går och går och går. Och sitter i solstolen och njuter när jag har chansen. Det är ju sommar fortfarande.

Funderar på middagen eftersom hungern gör sig påmind. Risken är att planen är utemiddag, men då tänker jag äta det och njuta i kvällssolen.

Vispad crème fraîche

Dagens efterrätt blev en sådan där:
“Mamma jag är skeptisk men ska smaka lite….” – smask – smask – smask –
“Mamma – det här är ju JÄTTEGOTT!”

Jag har ju hört andra prata om vispad crème fraîche som supergott, men visste inte riktigt hur det skulle göras. Jag vispade i alla fall crème fraîchen tills den var luftig, fluffig och kändes ungefär som vispad grädde.

Vi hade pyttelite hemlagad hjortronsylt kvar hemma, så dottern tog det som smaksättning. Jag hällde över sötningsmedel och kanel, för att få det riktigt lowcarb / LCHF.

Det var i alla fall supergott. Som riktigt gräddig youghurt skulle jag nog beskriva det smakmässigt. Testa själv! Du blir överraskad.

Har jag fått fnatt

Gissar att man ska ta det som någon sorts komplimang när andra diskuterar en på nätet istället för att skicka en fråga. Och mer spännande är att folk undrar om jag har fått fnatt och inte ser att jag skickat med länkar till varför jag började fundera i vissa banor. Jag har ju dessutom skrivit en hel inledning till kosten!

Här är de som undrar om jag fått fnatt. Och de handlar alltså om min tanke kring portföljkosten.

Nej, jag har inte fått fnatt. Men jag har problem med mitt vardagsätande och testar olika idéer. LCHF är inte för mig. Har aldrig varit. Jag börjar må urdåligt och hela kroppen protesterar. Jag lyckades genom lowcarbdiet och strikt kaloriräkning gå ner rejält med kilon. En del har jag sedan gått upp igen eftersom jag är inte människa nog att fortsätta räkna kalorier och jag har överätit (läs vispgrädde och andra feta mejeriprodukter) och fuskat för mycket. Jag tror också att kroppen efter ett tag börjar vänja sig även vid lowcarb och på något underligt sätt så börjar den lagra in fett så det bara dånar om det vid minsta överträdelse. Kroppen är en fantastisk maskin som har en otrolig förmåga att anpassa sig eller trilskas – beroende på hur man ser på saken. Mejeriprodukter  och framför allt grädde börjar jag alltmer se som min största fiende. Jag är ingen övermänniska.

Sedan tycker jag det är svårare att äta strikt sedan jag blev singel. Jag inser att det kanske borde vara tvärtom (jag bestämmer själv), men det är inte alltid lätt att sitta och motivera sig själv helt på egen hand utan stöd och sedan dessutom försöka följa en strikt diet och samtidigt ha ett rikt socialt liv. Jag har i alla fall svårt att kombinera det.

Jag måste få någon sorts ordning på mitt ätande och portföljkostens idéer kändes inte helt fel. Om det är till någon tröst så äter vi mest ljust kött och fisk och nästan inget soja, men en del quorn har det blivit eftersom dottern gillar det jättemycket.

Det är väl bara att konstatera: En gång viktproblem alltid viktproblem. Man får hålla det i schack bara. Mirakelmetoden numera verkar vara operation, om man vill ha ett långvarigt resultat. Jag funderar dock på vad de långsiktiga konsekvenserna blir av dessa: Man sätter hela kroppens egna möjligheter till att ta upp näring ur balans och måste äta tillskott livet ut. Men det lär visa sig och jag hoppas att det kommer att fungera för de som genomgått operation och fått sin nya låga vikt.

Men för er som är oroliga: Vi äter GI-kost just nu med betoning på lowcarb.

Jag mår faktiskt riktigt bra nu och även om jag inte gått ner speciellt mycket i vikt, så känner jag mig lättare. Japp – vi håller igen på fettet! I alla former!

Sedan är det så: Om man lägger till kolhydrater så måste man hålla igen på fettet! Även lite kolhydrater är skadligt om man vant kroppen vid extremt låga nivåer, är min teori. Jag är fortfarande inspirerad av Montignac.

Det jag tror man ska ösa på rikligt av är protein! Det håller en mätt länge.

Ägg- och kycklingkonsumtionen härhemma är nog det som dominerar och jag försöker komplettera med kalkon och fisk/skaldjur av olika saker. Vi äter också mycket oliver och tapenade som tillbehör.

Jag får väl modifiera texten lite på hemsidan, men jag är inte alls säker på att massor med fett – oavsett typ – är räddningen för alla. Inte i det långa loppet.  Däremot är det bra att hålla igen på kolhydraterna – speciellt de snabba. Snabba kolhydrater har ingen nytta alls, annat än att se till att vi lägger på oss kilon.

Nej, jag har inte fått fnatt. Men jag är en sökande, exprimenterande person som gärna testar nya saker. Vissa saker blir bra. Andra sämre. Men då testar man något nytt igen.

Jag kan lugna er att det är GI med lowcarb-tänk just nu! 🙂 Och jag mår riktigt bra på den kosten!

Low carb-middag på sommaräng

Kvällens middag liknar den igår: Rökt skinka, mortadella, kanariska tomater, räksallad och avocado. Småplock skulle dottern kalla det. Vill man vara med internationell så är det väl tapas, meze eller antipasto. Jag veckohandlade på Willys och de hade världens mest perfekta avocados i nätpåsar. Jag tycker det är sällan som man får avocados så där perfekt gröna och mjuka, men de här var precis det.

Kolla också in bordduken! Jag behövde en ny vaxduk på mitt just nu stora utdragna köksbord. Jag hittade denna på Rusta: Det känns precis som en sommaräng i köket! Jag var orolig att den skulle bli för blommig, men i och med att jag har vitt på väggarna och grundfärgen var vit, så känns det istället som den smälter in riktigt bra. Man blir glad av den.

Spansk middag

När vi anlände till hotellet fanns en tallrik mat framdukad, eftersom restaurangen hunnit stänga. Jag noterade att det var helt GI-rätt: Kött, grönsaker, ägg och endast en skiva grovt bröd! Det var verkligen jättegott och precis vad vi behövde. Eftersom jag har ätit alldeles för mycket och alldeles för god mat den här veckan, så får det bli back to basic ett tag. Jag gick därför iväg till ICA Ålidhem och köpte lite tapas- inspirerat småplock att lägga på tallriken: Mortadella, salami, rökt skinka, svarta oliver (äkta!), räkor, ost. Det häftigaste av allt var att de hade kanariska tomater också, vilket kändes som ett tecken på att jag hade tänkt rätt.

Jag orkade inte lägga upp allt på tallriken, så det fick bli några små saker. Men mätt blev jag. Det gula på räkorna är majonnäs.

Högprotein-Lågt GI-kost bäst

Jag läser en artikel i Läkartidningen om en studie hur lågkaloribantare bäst ska hålla vikten. Studien presenteras i New England Journal of Medicine (NEJM). Först har gruppen fått gå på lågkaloridiet (Modifast) i 8 veckor. Sedan har man delat upp de 773 deltagarna i 5 grupper under 26 veckor. Andelen fett hölls konstant. Inga kaloribegränsningar fanns.

  • Hög andel protein – lågt GI (-0,38 kg)
  • Låg andel protein – lågt GI (+0,33 kg)
  • Hög andel protein – högt GI (+0,57 kg)
  • Kontrollgrupp: Medelhögt protein – valfritt GI (+0,84 kg)
  • Låg andel protein – högt GI  (+1,67 kg)

Jag har alltså räknat upp dem i den ordning som dieterna ansågs vara effektiva.Den enda diet man fortsatte sin viktnedgång på var med högt proteinintag och lågt GI.

Studierna stämmer med mina egna erfarenheter: Man håller sig mätt länge på protein och långsamma kolhydrater Och går ner i vikt! Publiceringen av artikeln i NEJM innebär väl också att GI metoden är vetenskapligt bevisat hållbar under en längre tid?

Några intressanta noteringar om man läser själva studien i NEJM är att störst andel avhoppare i respektive grupp, var i de båda hög-GI-grupperna. Äter man mat med högt GI, så blir man hungrigare och har svårare att hålla en diet- kan det vara detta som avspeglas i studien? Trots att man ändå fick äta hur mycket man ville – om än i angivna proportioner?

Ja – jag har varit duktig alla fyra av årets nya dagar! 🙂 Nu gäller det bara att fortsätta att hålla sig till den rätta smala vägen och säga nej tack till den “vita farliga” maten.

Snabba crêpes

Att laga mat snabbt till en själv är inte lätt. Jag försöker storhandla varannan vecka när dottern kommer och leva på det som finns hemma mellan detta. Rester ska tas om hand och inte slängas. När jag kom hem från träningen idag var jag urhungrig! Och vad fanns då i kylskåpet som borde ätas upp: En liten skvätt pastasås (skinka, lättgrädde, grönsaker, ost) och lite Philadelphia-ost. Så det fick bli enkla crêpes med ostsås som fyllning. Och det blev jättegott! Jag borde haft en grönsallad till, men sådant håller sig inte mellan veckohandlingarna. Fast lite varma grönsaker hade inte varit dumt till – t.ex. broccoli.

Jag gjorde pannkakor på (ungefärliga mått – jag mätte på en höft tills det såg bra ut. Smeten var rätt lös):

2 ägg, 1/2 tsk salt, 1 tsk bakpulver, 3/4 dl rågsikt, 3/4 dl sojamjölk.

Det blev två lagom stora pannkakor.
Sedan blandade jag pastasåsen jag hade i kylen med Philadelphia-osten och värmde i micron.
Ostsåsen bredde jag ut mellan de två pannkakorna.
Lite riven parmesanost ovanpå.

Sedan rullade jag ihop allt till en stor rulle.

Mycket vegetabilier = nyttigt

Ännu en bekräftelse på att mina nuvaranade tankegångar stämmer:
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=15398

Sista meningen i artikeln:
Resultaten från denna studie understryker tydligt hälsofördelarna med att låta vegetabilier dominera vårt kostintag, framför allt om vi önskar äta en kolhydratfattig kost.

Jag äter så vegetariskt som jag bara kan och även så lågt GI-mässigt som jag kan. Jag tror inte man kan säga att det blir äkta lågkolhydratkost, då ju det mesta vegetariska innehåller en hel del kolhydrater. Jag tror jag måste föra matdagbok på mig själv igen, för att se hur %-talen ligger.

Men att reducera bort grädde och feta mejeriprodukter tror jag har varit bra. Det är lättäten mat som snabbt radar upp kalorier och mjölksockret i grädden är alldeles tillräckligt rikligt för att lagras in som fett.

Det roliga är att dottern också tycker att maten numera är så god! Hon äter bättre och är mättare längre. Jag tror att till viss del så är det att maten ser godare ut med ögat och är mer lättsmält.

Jag känner mig också lättare hela tiden. Däremot så fryser jag! Något så oerhört! Jag har jättetjocka kläder men fryser hela tiden. Jag har alltid varit frusen av mig, men nu börjar det nästan bli ett problem. Ska man inte få vallningar i min ålder? Jag har ju andra sidan aldrig varit som andra, så jag lär väl få frossbrytningar istället…

Handlar low carb om bantning eller om att må bättre?

Jag säger då absolut att valet av mitt sätt att äta i första hand beror på att jag vill gå ner i vikt och hålla vikten. Klart som korvspad att jag hellre hade ätit all sorts mat istället för att vara tvungen att utesluta sådant som jag är “allergisk” mot och går upp i vikt av.

  • Nötallergiker hamnar på sjukhuset om de får nötter i sig.
  • Hundallergiker får kraftiga nysningar och rinniga ögon om de umgås med mina hundar.
  • Jag går upp i vikt och hamnar till slut på operationsbordet och gör en gastric by pass om jag äter mat som jag är allergisk mot.

Men visst finns det hälsovinster också, men de flesta kopplar jag dock till just viktnedgången.
Att jag är känslig mot framför allt vanligt vete har jag insett under mitt GI-år. Även blåsor i munnen kopplar jag direkt till intag av vanligt vitt vetemjöl. Dinkel fungerar däremot bra, men vanligt vitt mjöl ger mig ont i magen nästan direkt. Glutenfria produkter går också bra, men de  innehåller ofta väldigt mycket snabba kolhydrater och är sällan att räkna in i en GI-diet.

Men vill man äta den här kosten endast för att man känner att man mår bra på den, så ser jag inga problem med det. Jag skulle dock se över mitt ätande, för äter man en “bra” lågkolhydratkost så borde man minska i vikt.  Men det finns saker som stress, mediciner och sjukdomar som gör att kroppen inte fungerar optimalt och därför äter man för mycket eller så släpper kroppen inte fettet trots att den borde.

Dock så tror jag nog att de många som börjar med low carb innerst inne hoppas gå ner några kilon…

Lidls Cevapćići – godaste halvfabrikatet

Jag gillar att ta genvägar i vardagen och vår favorit bland halvfabrikaten just nu är Lidls Cevapćići. Bara nötkött och kryddor, vilket gör att de smakar i princip som mina hemgjorda köttbullar.

De finns i frysdisken och nästa gång jag passerar Lidl tänker jag bunkra upp med ett par påsar (Lidl har ju tyvärr inte lyckats öppna butiken som står färdibyggd och klar på Ålidhem).

Det funkar även denna gång

Jag vet om det där med vågen, men den åkte fram i morse igen: -5 kg! Inte illa på bara 3 veckor! Slutsatsen måste vara att jag drar på mig enorma mängder vatten då jag äter kolhydrater. För så mycket fett är svårt att släppa, på så kort tid.

Det är i varje fall bra att ha vågen högt uppe i ett köksskåp, så man verkligen får anstränga sig för att ta fram den.

Kan också säga att jag fått gå igenom alla de vanliga faserna:

  • Dag 3 och 4 var vidriga eftersom det sug man då känner när kroppen skriker KOLHYDRATER är en verklig kamp att stå emot. Men efter dag 4 var det över och kroppen helt inställd på fettdrift igen.
  • De första två veckorna kände jag mig allmänt matt och orkeslös. Jag har hållit igång, varit på IKSU någon gång (“mitt” gym), promenerat etc men inte kört några hårda spinning- eller styrketräningspass. Mattheten verkar ha gått över och promenaderna går lättare än på länge.

Så det är bara att fortsätta på samma spår. Det svåra blir i sommar när jag åker söderut och träffar familj och vänner, bor borta, reser runt mycket etc, men det blir till att göra det bästa av situationen.

Ni som undrar hur jag har ätit, så handlar det inte om några konstigheter eller extrema varianter (typ fakir eller äggfasta). Jag har egentligen bara tagit bort brödet, riset, pastan och andra mjölprodukter. Jag dricker light cola, kaffe och (torrt) vin vid festliga tillfällen. Behöver jag nödmat så har jag en Atkins Advantage bar i väska eller en sockerfri mjölkchokladkaka (Cloettas är god). Det fungerar inte alltid att bara sitta med en slät kopp kaffe. Någon gång då jag var bjuden på fika så fanns det bara kakor och små äpplen. Jag åt ett äpple då – utan dåligt samvete. Jag äter alla grönsaker som växer ovanjord och de enda rotfrukter jag verkligen undviker är potatis. Mängden lök, kålrabbi eller morötter blir så minimala att det inte är så mycket att bekymra sig över. Jag tycker att det ser trevligt ut att lägga upp något med lite färg på tallriken – om inte annat för dotterns skull. Jag äter mig mätt, men försöker att inte bli proppmätt. Jag äter det jag uppfattar som en vettig portion och är jag fortfarande inte mätt en stund senare (när maten fått lagt sig i magen) så kompletterar jag med något riktigt fett (oftast kokosfett/smör med kakao i eller en bit Brie-ost). Jag försöker hålla nere konsumtionen av flytande mjölkprodukter (läs grädde!) men äter smör och ost. Frukosten är en klick fet yoghurt med sockerfri sylt (frukost ska vara snabbt och enkelt att göra iordning).

Min räddning är nog också att jag fullkomligt älskar äggröra. Finns det ingen annan mat hemma, så kan man alltid koka ihop 2-3 ägg, 25 gram smör och en rejäl näve ost till en krämig äggröra. Hur gott som helst och mättnad som håller länge. Det och en cappuccino på lördag morgon är något att längta till under hela veckan.

Jag har nog en rätt avslappnad inställning till kosten, vilket jag tror är bra (stress och dåligt samvete är ALDRIG bra).

Det är skönt att veta att man inte bara har ett “golden shot” – utan att man kan bli av med övervikt man dragit på sig en gång till.

PS. Jag behövde ta bort ca 15 kg – då är jag för min längd, kroppsbyggnad och självuppfattning normalviktig i mina egna ögon.
BMI struntar jag högaktningsfullt i.

Kurer hit och kurer dit

Jag tycker det är väldigt mycket prat om olika kurer som man ska köra inom LCHF för att, som man säger, få fart på viktminskningen. Det är att dricka äggmjölk (någon sorts överföring från gammalt Nutrilett-folk?), bantarbiffskurer, äggkurer, smörkurer, kokosfett-kurer – nämn ett godkänt LCHF-livsmedel och det finns en kur för det.

Vad hände med konceptet: Lär dig äta rätt mat? Går du inte ner i vikt så äter du för mycket kalorier eller kolhydrater eller för mycket av både ock. Måste vi börja ta till olika sorts kurer med ensidig mat och enformiga livsmedel, så tror jag inte det är bra för näringssammansättningen och framför allt så blir maten enformig och trist och då är man snart tillbaka till annan mat igen.

Atkins har ju sin FatFast som egentligen är essensen i hur man får fart på viktminskningen:
Extremt lite kolhydrater och max 1000 kcal/dag under max en veckas tid.

I övrigt så tycker jag man ska titta över sitt kaloriintag, kanske öka motionen för att öka förbränningen och kolla om man verkligen äter som man tror att man äter (lite fusk räknar många som inget fusk).

Vissa är dessutom normalviktiga som ska ta bort några kosmetiska “sista” kilon. Då är mitt råd att köpa kort på närmsta gym istället och forma kroppen till det man vill ha. Både roligare, nyttigare och trevligare  än att dricka äggmjölk dygnet runt.

Själv känner jag mig fortfarande urnöjd. Det märks rejält redan på låren (mina förut så snäva jeans känns nästan fladdriga), men det går alltid fort till en början. Jag hamnar säkert också på en otröstlig platå så småningom. Men jag tänker inte köra någon kur. Utan bara försöka äta ännu striktare mat och tänka på kalorierna, vilket jag inte gör just nu – jag äter tills jag känner mig mätt.

Nu är allt som vanligt igen

Jag har ju alltid varit lite annorlunda och kanske det är därför som jag inte mött något större motstånd eller påstridighet när det gäller min kost. Jag lade om min kost långt före någon ens hade hört talas om LCHF. Jag tror att min annorlunda mathållning helt enkelt stämde överens med mina annorlunda kläder, mina annorlunda intressen och mitt annorlunda sätt att vara. Det blev bara en del av det pussel som gör att jag är jag, som stämde in med det övriga bitarna.

Under min GI-period, så var det däremot jobbigare med maten. Det var många kommentarer från  min omgivning: “Har du ändrat kosten?” eller  “Ska du verkligen äta det där?” Att jag åt “som vanligt” var mer uppmärksammat än att jag åt “min” mat.

Nu äter jag “min” mat igen och jag märker att min omgivning är noga med att hjälpa till med att jag håller mig till den. Inför varje lunch så är en av parametrarna: “Vad kan Maria äta?” De är uppenbart behjälpliga för att jag ska hålla min annorlunda kost.

Det är faktiskt jätteskönt. Det här motståndet och pekpinnarna från omgivningen, som många andra pratar om, upplever jag i princip aldrig. Nu tycker min omgivning bara att allt är precis som vanligt igen.

Kebabtallrik – ehhh – kebabsallad

Idag blev det lunch på den nya lunchrestaurangen i Naturvetarhuset. Kommer aldrig ihåg vad den heter, eftersom alla kallar den för “Gamla Fikum”.

Jag var lite stressad, så jag uttryckte mig väl inte helt klart och tydligt. Jag läste i varje fall på menyn vad som fanns och gick på det som såg ut att innehålla mest kött.

Jag: Jag skulle vilja ha en kebabtallrik utan ris, tack.
Killen i kassan (som nästan ser lite ledsen ut): Men jag har bara ris…
Jag: Men jag vill ändå inte ha något ris.
Killen i kassan: Men om jag lägger dit en massa extra sallad istället?
Jag: Det blir kanonbra! Exakt vad jag vill ha!

När kille kommer ut med min tallrik skiner han som en sol.
– Det här är ju kebabsallad!!!

Nu vet jag i varje fall vad jag ska beställa nästa gång: Kebabsallad. Och jag är rätt säker på att det hamnade en ny rätt på menyn. Kul att få hjälpa till med produktutveckling ibland.

Kan också tillägga att kebabsalladen var jättegod: Mycket kött och mycket fräsch sallad. Jättegott.

Vad är fusk

Inlägg på Kolhdyrater.iFokus

Jag tycker man kan kalla det vad man vill – det handlar om att avvika från det som räknas som  godkänd mat.

Men jag har själv insett att jag inte kan fuska alls. Jag börjar må så himla dåligt av både mjöl och socker att det inte är värt det. Så länge jag har egen kontroll över maten så måste jag hålla mig till rätt saker. Det var när jag började fuska som jag inte kunde stå emot morgon-brödet längre och sedan började jag fuska lite mer och lite mer. Sedan var det inte lowcarb längre utan GI med både bröd och dinkelpasta.

Däremot så inser jag att jag kommer att hamna i situationer när det inte finns annat än baguetter att äta – t.ex. Jag måste ha mat! När blodsockret sjunker till fotknölarna kan man inte stå och gnälla och bara äta 2 skivor skinka från en jättebaguette för att sedan forfarande vara lika hungrig. Då blir det till att äta det som finns och ta igen det senare med bättre mat. Inga pekpinnar tack om medhavda matsäckar eller dålig planering – stress är det sista jag vill ha livet. Stress är också hämmande på viktnedgången. Man får ta lite magont ibland…

Och skulle jag bli bjuden på någon jättefest med supergodmat – så då äter jag. Det händer inte speciellt ofta, så det kan nog räknas som planerat avsteg de få gånger/år det händer. Man får göra det bästa av alla situationer och inte gräma sig över att det serverades pastasallad med mikroskopiska bitar av skinka. Att äta tillsammans är en social upplevelse som man inte ska förringa.

Jag tror att så länge man har superkontroll över sina avsteg och lever superstrikt i övrigt, så tror jag det går bra (t.ex bara varje lördag och supernoga resten av veckan). När man börjar “unna” sig saker för att man råkade gå förbi det på affären, det serveras tårta varje fredag på jobbet, man måste ju ha en glass för att solen lyser. Då är det något helt annat.

Men man måste också ta att viktnedgången kanske går lite långsammare eller helt stannar upp just pga dessa avsteg.

Nödmat – snabbmat

Jag var så hungrig till lunchen! Åt äggröra till frukost (3 ägg, lite smör, grädde och ost), men det räcker inte hur länge som helst.

Så jag gjorde perfekt snabbmat:

En burk tonfisk i olja, hackad lök, en klick majonnäs, salt och peppar. Gott och mättande och tar 2 minuter att göra iordning med saker man alltid har hemma.
Många kommer nu att undra varför jag inte lade med ett kokt ägg också, som passar perfekt till. Men jag orkar inte äta ägg morgon, middag och kväll utan vill ha lite variation.

Risken är att det blir något sorts omelett-aktigt till middag, eftersom jag är ensam hemma.

För övrigt har veckan gått jättebra. När man väl har bestämt sig, så är det inga problem. Blir jag sugen på något så har jag min egen variant av ischoklad i kylen (kokosfett, nötter, mandel, kokos, kakao och sötningsmedel) att ta till som “fika”.

Jag känner mig definitivt mycket lättare och upplever mig som mindre “svullen”, men vågen visar bara -1 kg. Jag vet att jag sa att jag inte skulle väga mig, men föll ändå för frestelsen igår. Men vågen åkte tillbaka upp i skåpet igen och jag tänker undvika den så mycket jag bara kan. Förut stod den i badrummet och man blir bara stressad över att kolla om man gått upp eller ner ett hekto eller inte. Jag tror det är bättre att försöka väga sig så sällan man kan och enbart då man känner att det gått i positiv riktning.

Angående träning

Skrev detta på forumet alltomhundar.com.
Frågan var hur man hanterade LCHF och träning.

Angående träning så har jag tagit det lugnt nu ett tag pga omställningen till fettdrift. Jag känner också att jag får sämre ork på spinningen och får fundera på hur jag ska hantera det. Det var en av anledningarna till att jag började öka på kolhydraterna. Men uppenbarligen är inte det heller rätt väg att gå.

Jag tror inte man kan säga att det absolut är si eller så: Jag börjar tro att vi alla har olika fart på förbränningen och äter jag lite kolhydrater så hinner helt enkelt kroppen inte med att tillföra den energi jag behöver under intensiv träning (be mig inte om någon vetenskaplig förklaring). Jag får mycket bättre ork och explosivitet om jag ätit lite kolhydrater före träningen. Det märks stor skillnad.

För mig handlar det nog om att äta exakt så många som förbränns under träningen och inte en endast till. Så det är den nivån jag ska hitta av. Får prova mig fram när spinning/boxnings-säsongen börjar igen.

Jag tyckte nog också att det efter 3-4 månader hade kommit tillbaka till något sorts normalläge och jag kände mig på “topp”, men att det efter ytterligare något år blev “sämre” – dvs att jag började känna mig allt svagare igen.

En generell iakttagelse är att den manliga delen av befolkningen verkar kunna träna och må bra lowcarb – nästan oavsett hur lite kolhydrater de äter, medan många kvinnor klagar över diverse bieffekter – större eller mindre. Handlar det om mängden muskelmassa eller hormoner? Jag önskade faktiskt att man tittade närmare på dessa skillnader.