Tillbaka igen efter Israel-resan

Vilka två underbara veckor jag har haft. Det har varit en helt fantastisk resa till Israel. Jag tänker skriva ett längre blogginlägg om hela resan, med bilder, men vill först bara snabbt kommentera maten: Vi åt kosher-mat hela tiden.

Grunden till kosher finns i:
2 Mosebok 23:19: ”Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.
I praktiken innebär det att man aldrig blandar kött och mjölk.Jag har inte fördjupat mig mer än så i ämnet, men vet att det finns en massa andra aspekter också som ska hållas (ex. att inte använda samma kokkärl, porslin för mjölk resp. kött, hur slakten ska gå till). Troende judar får inte heller äta skaldjur, men ett liv utan skaldjur har jag väldigt svårt att tänka mig. Fläskkött, kattkött och blodmat skulle jag dock lätt kunna avstå ifrån utan problem.

Till frukost serverades massor med mejeriprodukter: Yoghurt, mjölk, ost etc, men inget sorts kött (däremot fisk och ägg). Resten av måltiderna så var alla mjölkprodukter helt borta: Inget smör till brödet, inga gräddiga såser till köttet och inga gräddiga efterrätter. Istället var det massor med grönsaker och olika grönsaksröror som ersättning till sås som hummus eller tomatröror. Ville man ha cappuccino efter maten, så fick man ta sig till baren utanför eftersom det inte var OK med mjölken.

Faktum var att maten kändes jättebra att äta! När man har daglig tillgång till den här typen av bufféer så brukar i alla fall jag känna mig rätt uppblåst efter ett tag. Så inte med denna mathållning, utan den kändes väldigt lättsmält för kroppen.

Jag trodde att detta påbud kommit till pga mathanteringen i gamla tider före kylskåpens uppfinnande, men gissar att det kanske finns någon sorts biologisk förklaring också. Gud vet hur vi fungerar och kanske våra kroppar fungerar optimalt om vi inte blandar mjölk med kött i matsmältningsprocessen?

De flesta som åker på den här typen av resor brukar klaga på att de går upp i vikt, men jag har definitivt blivit lättare i kroppen, även om det knappast syns efter bara två veckor. Orsaken till detta tror jag är att jag går ner i stressnivå, det är lätt att äta bra mat när en kock står och steker omelett åt en på morgonen och man fikar inget, utan äter bara vid de tillfällen som erbjuds. Värmen gör också att jag äter mindre och dricker mer. Jag äter helt enkelt bättre och rör mig mer. Ändå har jag tagit av efterrätterna, men eftersom det inte varit grädde i dem, så har de inte känts så tunga. Först en tallrik med varm GI-mat och sedan avslutning med efterrätt.

Jag och dottern åkte i alla fall till Willys och bunkrade upp med nyttig mat, för att fylla upp mitt tomma kylskåp. Det blev massor med frukt och grönt, hummus, oliver, ost, kyckling, krossade tomater, keso och yoghurt. Det är tur att hon gillar samma mat som mig, så det blev inte alltför många klagomål över att ”nyttighetsmamman” slog till igen.

Men vi ska försöka äta riktigt bra mat ett tag framöver och försöka hålla det varma vackra landet Israel i minne så länge det går, för att orka ta itu med den långa mörka och kalla vinter som nu förestår.

Bondbröd utan kladd

bondbröd recept

Jag fick världens bästa brödrecept av min mamma. Det är enkelt att göra och framför allt inte det minsta kladdigt.  Jag tycker också det är tungt att stå med en slev och försöka blanda eller knåda på bänken. Däremot så tar det här brödet tid och kräver passning. Timern stängs av och på flera gånger innan man är klar.

Receptet är det klassiska receptet för bondbröd. Hemligheten är elvispen och att låta brödet stå på eftervärmen. Det fina är att man bara behöver använda degkrokarna på elvispen. Inget kletande alls.

Blanda
13 dl mjöl (vi har varierat med vete och rågsikt. Jag ersatte en del med fiberhavregryn och det var också gott)
1 paket torrjäst
2 tsk salt
2 tsk strösocker

Blanda allt med hjälp av degkrokarna.

Tillsätt
1 msk olja
5 dl ljummet vatten (37 grader)
i en jämn stråle och fortsätt arbeta med elvispens degkrokar.

Kör tills smeten är jämn och slät och har tagit ihop ordentligt.
Lägg en handduk över degbunken och låt jäsa i 30 minuter.

Pudra över lite mjöl och arbeta degen med elvispens degkrokar igen.
Degen ska vara seg, slät och lätt att hantera – inte kladdig.

Lyft upp degen ur bunken och forma till två bröd.
Lägg bröden på en plåt med bakplåtspapper.
Skär skåror i bröden med en vass kniv.
Täck över bröden och låt jäsa i 30 minuter.

Sätt in bröden i ugnen i 250 grader.
Stäng av värmen efter 10 minuter.
Låt bröden stå inne på eftervärme 15-20 minuter ytterligare.

Högt insulin farligare än högt BMI

Intressant studie i samband med fetmaoperationer som visar att det är viktigare att få bukt med insulinnivåerna än att få ner vikten om man vill minska risken för stroke och infarkt. Konsekvensen blir då att egentligen borde inte BMI få bestämma vilka som ska viktopereras, utan istället insulinnivåerna.

Steg ett borde i båda dessa fall vara att prova äta  LCHF och se hur långt det räcker…

[ SVD ] [ GP ]

Dr Annika Dahlqvist och diabetes

Måste bara får kommentera det som det skrivs en hel del om inom LCHF-världen just nu: Har Dr Annika Dahlqvist diabetes eller inte? Är Expressen och Aftonbladets artiklar osanna? Ska man verkligen kräva en dementi och anklaga dem för lögn?

Jag är ingen medicinsk expert. Och att få en sjukdom som en stor del av svenska folket har är ingen skam. Hade det varit jag eller du som gjort samma glukosbelastning hade vi fått diagnosen diabetes och sedan anpassat vår kost efter det. Vi hade gillat läget och varit jätteglada att vi vetat att det fanns en diabetes i botten, som måste hålla sig i schack.

De mer extrema LCHF-företrädarna har däremot gjort det svårt för sig och målat in sig i ett hörn: Man kan ju inte få diabetes (eller några andra vällevnadssjukdomar) om man äter LCHF. Allt ont fördrivs med LCHF och livet blir skimrande rosenrött (eller kanske hellre samma rosa färg som lagom stekt rostbiff).

Tyvärr tror jag inte livet är så enkelt och kroppen är en särdeles påhittig manick som anpassar och hittar på saker utanför vår kontroll. Äter man extremt lite kolhydrater så kan det kanske vara så att kroppen till slut vänjer sig vid dessa och inte längre kan hantera kolhydraterna lika effektivt? Eller så är det så att diabetes utvecklas oavsett vilken kost man äter?

  • Om jag är allergisk för nötter och låter bli dessa i vardagen för att må bra, är jag då inte allergisk om jag får en kraftig reaktion när jag äter dem? Är jag då inte allergisk mot dessa bara för att jag i vardagen inte uppvisar några symptom?
  • Om jag är allergisk mot hästar och inte umgås med hästar i vardagen, men får kraftig snuva när jag besöker ett stall: Är jag då inte allergisk mot dessa bara för att jag i vardagen inte uppvisar några symptom?
  • Om jag har diabetes, men äter LCHF för att må bra och hålla mina sockernivåer på en jämn nivå, har jag då inte diabetes (enligt den accepterade definitionen) när jag får ett tydligt utslag på sockerbelastning? Har jag då inte diabetes bara för att jag i vardagen inte uppvisar några symptom?

Saker kan finnas fast de inte syns…

 

Det är bra att blogga om maten

Det är bra att sätta tankar på pränt och blogga om maten. Lunchen intogs på ett lokalt kebabställe. Grabbarna tog varsin kebabtallrik med ris och jag åt: Räksallad! Hur mycket grönsallad och räkor som helst. Till och med ett stekt ägg hade de lagt på sidan. Gott!

Kan dock erkänna att det slank ner lite bröd också för mättnadens skull. För jag måste bli mätt. Det var för lite kalorier annars och jag hade skrikit HUNGRIG på eftermiddagen.

Motionen då? Jag går och går och går. Och sitter i solstolen och njuter när jag har chansen. Det är ju sommar fortfarande.

Funderar på middagen eftersom hungern gör sig påmind. Risken är att planen är utemiddag, men då tänker jag äta det och njuta i kvällssolen.

Snabba crêpes

Att laga mat snabbt till en själv är inte lätt. Jag försöker storhandla varannan vecka när dottern kommer och leva på det som finns hemma mellan detta. Rester ska tas om hand och inte slängas. När jag kom hem från träningen idag var jag urhungrig! Och vad fanns då i kylskåpet som borde ätas upp: En liten skvätt pastasås (skinka, lättgrädde, grönsaker, ost) och lite Philadelphia-ost. Så det fick bli enkla crêpes med ostsås som fyllning. Och det blev jättegott! Jag borde haft en grönsallad till, men sådant håller sig inte mellan veckohandlingarna. Fast lite varma grönsaker hade inte varit dumt till – t.ex. broccoli.

Jag gjorde pannkakor på (ungefärliga mått – jag mätte på en höft tills det såg bra ut. Smeten var rätt lös):

2 ägg, 1/2 tsk salt, 1 tsk bakpulver, 3/4 dl rågsikt, 3/4 dl sojamjölk.

Det blev två lagom stora pannkakor.
Sedan blandade jag pastasåsen jag hade i kylen med Philadelphia-osten och värmde i micron.
Ostsåsen bredde jag ut mellan de två pannkakorna.
Lite riven parmesanost ovanpå.

Sedan rullade jag ihop allt till en stor rulle.