Som före detta inbiten lowcarb-människa så kan jag inte låta bli att jämföra de olika dieterna. För det handlar om dieter. Det är en diet om du begränsar ditt kostintag på något sätt: Antingen genom att begränsa antalet kalorier, kolhydrater eller håller dig till mat med en viss GI-nivå eller bestämmer dig för hur många smartpoints du får äta. På något sätt så begränsas ditt totala intag och på något sätt måste du begränsa hur mycket av olika födoämnen du får äta. Vi vet alla hur det gått då vi valt helt på egen hand vad vi velat äta och låtit hungern och sockersuget styra våra matvanor. I alla fall jag lägger på mig vikt snabbare än snabbast. Det räcker att promenera förbi en pizzeria så visar vågen plus 5 kilo.
Jag bestämde mig i alla fall i somras för att hoppa på WW-Viktväktarna och det tog ett tag innan jag fick grepp om deras program. Det fanns inte så många exempel på hur en dag skulle fungera och jag kände mig utkastad i ett nytt matlandskap utan mer än en översiktskarta. Efter att tag så har kosten satt sig och jag har en rätt god uppfattning om hur en dag ska vara för att jag ska hålla mig inom min ”smarta zon”, dvs äta lagom mycket. Det är dock ett nytt sätt att tänka för mig där maten värderas utifrån hur många smartpoints den innehåller.
I grunden så är Viktväktarnas nya Flex-program otroligt enkelt i sitt upplägg. Det finns massor med mat som har 0 smartpoints (som grönsaker, frukt, ägg, fisk, kyckling, bönor och linser). All övrig mat har getts smartpoints utifrån dess sammansättning. Just konceptet med 0-points-mat gör att du inte alltid behöver hålla på att räkna precis allt hela tiden och är du hungrig så kan du faktiskt äta en banan och lindra även sockersuget. Du får ett visst antal smartpoints tilldelade till dig för varje dag, sedan är det veckobonus och aktivitetsbonus och ev. oanvända smartpoints som tillkommer. Har du en rejäl övervikt kommer du att tycka att du har mycket smartpoints att fördela under dagen (om du väljer vettig mat). Efter hand så kommer dock antalet givna smartpoints att minska i och med att du tappar kilon.
Programmet är definitivt inspirerat av GI-tänket och med fokus på att hålla nere kalorierna genom att reducera det mättade fettet och de snabba kolhydraterna. Det gör ändå att det går att äta en normal måltid till vettigt antal smartpoints om du tänker igenom vad du lägger på tallriken. Kosten är inte helt olikt det jag tänker är GI-kost, där du ska äta mycket långsamma kolhydrater. Det är underbart att kunna äta frukt och jag älskar grönsaker, linser och bönor, så detta stämmer väl för mig. Däremot är allt med fett riktigt dyrt i smartpoints och detsamma gäller bröd. Smartpoints-beräkningen är inte alltid helt logisk och vissa matvaror känns ibland onödigt dyra i den dagliga budgeten. Jag gissar att den ibland onödigt tuffa kostnaden för t.ex. grovt bröd är med tanke på att det finns så pass många fria saker att äta. Du kommer enkelt att kunna överäta om du inte rejält begränsar de livsmedel som ger smartpoints.
Jag ser också att de fria livsmedlena utnyttjas maximalt bland ww-anhängarna: Det bakas bröd och görs pajdegar på bönor t.ex. Bananer och ägg är basen i många bakrecept. Kreativiteten är stor! Jag säger inte att det är fel, men tror inte fenomenet med bönbröd uppstått om inte bönor stått på 0-listan. Detsamma gäller användningen av proteinpulver (gärna kasein) och andra proteinrika produkter. Vi får se hur länge jag själv håller emot, men just nu känner jag att jag vill äta en så naturlig kost som möjligt och inte protein-dopa mig, även om det handlar om att bli mätt på väldigt få smartpoints på ett snabbt vis. Jag letar dock efter några smartpoints-snåla proteinbarer, eftersom är den enda typen av mat som går att ha med som reservmat i väskan.
Du som byter från LCHF till kommer att få byta världsbild helt och hållet. Nu är fett ett big no-no och du kan återigen frossa i frukt och grönt. Jag tycker att maten med viktväktarna är mer varierad och ser godare ut på tallriken, då du kan ösa på med grönsaker. När det gäller lunch och middag, så är det bra mycket enklare med WW eftersom du kan laga helt vanlig mat, byta ut grädde mot mini-grädde och lägga massor med grönsaker och en liten portion ris/pasta/potatis på tallriken och ändå äta en bra måltid. Däremot så saknar jag frukost med ägg och bacon eller kvällsfika med rejäla bitar av ost eller jordnötssmör. Jag känner dock att ww-kosten är mjukare för kroppen och magen. Mot slutet av min lowcarb-tid så kände jag att kroppen reagerade och jag upplevde att jag drog på mig mycket vätska och att magen nästan inte orkade med den kompakta kosten; men det är min personliga upplevelse.
Det svåraste med att hålla en diet är att vara ute i sociala sammanhang, tycker jag. Jag håller redan på att våndas kring mina många resor. Även om Viktväktarna till en början ter sig som bra mycket mer normal kost än LCHF, så är det ändå en tydlig diet med tydliga regler och där fett ska undvikas. Titta dig runt på en konferensmiddag eller lunchbuffe, så är det inte alltid enkelt att plocka ihop t.ex. ren kyckling tillsammans med linser och grönsaker som inte är indränkta i olja. Det var motsvarande då jag åt LCHF; att jag ofta fick gå hungrig då jag inte blev mätt på den icke-kolhydratmat jag kunde äta på tallriken. Till stor del är det samma typ av reservmat som du får ta med dig om du har möjlighet: Ägg och sockerfria bars. Med Viktväktarna kan du i alla fall – tack och lov – även ta med dig frukt. Däremot så är nötter dyra i smartpoints, vilket jag i princip alltid gick omkring med förut i väskan. Går du på en diet så är det ett evigt planerande, vilket gör mig väldigt less ibland. Det känns som att allt kretsar runt mat, mat, mat…
Det känns som att det är en viss konkurrens mellan olika dieter och att störst konkurrens finns det mellan Viktväktarna och LCHF. Egentligen så spelar det ingen roll vilken diet du väljer om du vill gå ner i vikt, så länge du väljer en diet och håller dig strikt till just det konceptet. Både Viktväktarna och LCHF kan visa på goda exempel på folk som har gått ner i vikt och på sådana som håller den nya vikten i åratal. Men bägge kan också visa på sådana som måste göra omstarter, då de gått upp lika mycket igen. Det svåra är inte att gå ner i vikt (även om det känns som att jag kämpar mest då), utan det svåra är att hålla den nya vikten. Där tror jag Viktväktarna vinner då kosten trots allt är mer lik en vanlig tallriksmodell, än den i många fall extrema LCHF-dieten. Tyvärr är det så att vi som är överviktiga är det hela våra liv och vi kommer alltid att gå på någon sorts diet om vi inte vill gå upp i vikt. Hade vi alla haft en fungerande aptitkontroll, saknat sockersug, inte längtat efter den belöning som trots allt socker ger till hjärnan, en rejäl förbränning och en kroppskonstitution som gjorde att vi alla sprang något maraton då och då, så skulle varken Viktväktarna eller LCHF behövas.
Viktväktarnas program verkar faktiskt fungera även på mig. Jag tycker jag äter ägg och äpplen hela dagarna, men jag går ner i vikt. Nu i början i en rasande takt, vilket känns motiverande och inspirerande!
