Shirataki nudlar

Shiratakinudlar. De där som inte innehåller vare sig fett, socker eller kolhydrater? För bra för att vara sant? Kanske, så jag var tvungen att beställa en provpåse för att testa.

Shiratakinudlar är alltså gjorda av mjöl från konjaksrot, och innehåller i princip bara kostfiber vilket ger 8 kcal/100 gram.

Du får hem nudlarna i en liten vattenfylld plastpåse. Vätskan som omger nudlarna luktar inte gott (gammal fotsvett), så du behöver skölja dem väl i kallt vatten innan du tillagar dem. När du börjar skölja dem så delar nudlarna på sig och sväller; börjar se ut som helt vanliga nudlar. De skulle lätta kunna misstas för risnudlar.

Nudlarna kan ätas kalla eller varma (kokade eller stekta) och används precis som vilka andra nudlar som helst. Shiratakinudlarna smakar i sig ingenting, så du behöver smaksätta dem med något.

När jag testade gjorde jag så här:
Jag använde 1 påse och det var lagom för en portion.
Sköljde av nudlarna i kallt vatten tills all konstig lukt var borta (fick stå under rinnande vatten en liten stund i ett durkslag).
Stekte upp dem dem snabbt i lite olja för att få bort vätskan och värma upp nudlarna.
Åt nudlarna sedan med soja bara, för att testa hur nudlarna smakade i sig själva (med lite sälta).

Jag ville inte första gång blanda i dyra saker som kyckling eller räkor, men efter att ha provsmakat nudlarna, så inser jag att de kan användas precis som vilka andra nudlar som helst. Det är bara det att shiratakinudlarna innehåller väldigt mycket mindre kalorier och kolhydrater. Å andra sidan så är det också väldigt mycket dyrare.

Ibland känns shoppingen lyckad

Jag och maken hade vägarna förbi Coop Forum idag, så vi gick in för att titta om de hade någon mellanstor resväska, då hjulen på min gamla håller på att ge upp. Vi hittar då en knallgul (bra färg som sticker ut på bagagebandet!) och dessutom till halva ordinarie priset. Självklart köpte vi den. Vi konstaterade också att hur resväskor mäts i centimeter varierar mellan tillverkare och vissa mäter inklusive hjulen och andra exklusive hjulen. Tänk så barnsligt glad man blir när man känner att man gör ett riktigt fynd.

På vägen ut genom kassorna frågar jag om vi inte ska köpa något lite extra gott till ikväll. Kanske för att det just framför kassorna finns massor med sockerfritt godis, och då menar jag massor i både förpackat och i lösvikt. Efter att ha stått en stund och funderat, lockats av de många goda smakerna men läst innehållsförteckningen och antal kalorier, så traskar vi istället iväg och köper färdiggrillad kyckling. Visserligen säger viktväktarna att grillad kyckling ger några smartpoints, men nog känns det bra mycket nyttigare med kyckling än att äta en massa kemikalier som smakar hallon, lakrits eller choklad. Stolt över att sockersuget inte tog över, utan att jag själv kunde välja något annat. Det kändes väldigt roligt och stolt över mig själv när vi passerade kassan.

Jag börjar nog äntligen förstå vad viktväktarna menar, då de pratar om “smarta val”.

Dessutom så hade vågen efter att ha stått nästan still i ett par veckor gjort ett rejält hopp nedåt de senaste dagarna. Jag är så glad, varje gång jag får bekräftelse på att mitt hårda jobb faktiskt lönar sig.

Speciellt stolt över att ha stått emot sockersuget är jag efter att ha genomlidit i princip ett helt dygn med rejält fysisk längtan efter socker denna vecka. Det var Halloween i torsdags och vi fick besök av grannskapets utklädda barn. Som vanligt hade vi glömt bort att förbereda oss för denna godisutdelning, så vi letade i skåpet och där hittade vi Jelly Beans. Under min cellgiftsbehandling var periodvis just Jelly Beans det enda jag fick i mig, så det fanns alltid en reservpåse hemma. Allt delades inte ut de små skeletten och Drakulas som dök upp under kvällen, så påsarna stod där på köksbordet och varje gång jag gick förbi så fullkomligt skrek kroppen och längtade efter att få äta upp dessa sockersöta sockerstinna underbart goda små godisar. För att få någon sorts slut på plågan, så ställde jag in påsarna utom synhåll i skafferiet. Det fysiska suget satt dock fortfarande kvar och det var nästan obehagligt hur hårt sockersuget drog och vilken kraft det hade. Jag red dock ut stormen och cirka ett dygn senare kände jag mig normal igen och hade inte längre någon sorts längtan efter godis. Att ha tagit bara en eller två hade inte hjälpt, då jag längtade efter att få den där riktiga sockerkicken, som en rejäl dos godis ger.

Sockerfritt gelégodis – recept

viktväktarna godis geléhallon geléhjärtan sockerfritt

Godis som är helt sockerfri, glutenfritt och fettfritt och som ger 0 smartpoins hos viktväktarna, finns det? Jajamensan. Jag gjorde några som ser ut som och smakar så likt geléhallon du överhuvudtaget kan komma. Enkelt och snabbt recept till råga på allt.

1 dl fun light jordgubb
1 dl vatten
2 msk gelatinpulver (eller 4 gelatinblad)

Koka ihop allt tills gelatinpulvret är väl upplöst, vilket inte tar lång tid. Se till att röra om också, så att inga klumpar är kvar.
Häll sedan upp gelén i små formar. Här kom min kastrull med hällpip till väldigt bra användning.
Jag använder mig av IKEAS chokladformar som är gjorda i silikon och med både rund- och hjärtform.
Ställ in i kylen så att gelén får stelna.
Tryck ut godiset ur silikonformen och ät dina geléhjärtan och njut.

WW – Viktväktarna vs. LCHF och lågt GI

Som före detta inbiten lowcarb-människa så kan jag inte låta bli att jämföra de olika dieterna. För det handlar om dieter. Det är en diet om du begränsar ditt kostintag på något sätt: Antingen genom att begränsa antalet kalorier, kolhydrater eller håller dig till mat med en viss GI-nivå eller bestämmer dig för hur många smartpoints du får äta. På något sätt så begränsas ditt totala intag och på något sätt måste du begränsa hur mycket av olika födoämnen du får äta. Vi vet alla hur det gått då vi valt helt på egen hand vad vi velat äta och låtit hungern och sockersuget styra våra matvanor. I alla fall jag lägger på mig vikt snabbare än snabbast. Det räcker att promenera förbi en pizzeria så visar vågen plus 5 kilo.

Jag bestämde mig i alla fall i somras för att hoppa på WW-Viktväktarna och det tog ett tag innan jag fick grepp om deras program. Det fanns inte så många exempel på hur en dag skulle fungera och jag kände mig utkastad i ett nytt matlandskap utan mer än en översiktskarta. Efter att tag så har kosten satt sig och jag har en rätt god uppfattning om hur en dag ska vara för att jag ska hålla mig inom min “smarta zon”, dvs äta lagom mycket. Det är dock ett nytt sätt att tänka för mig där maten värderas utifrån hur många smartpoints den innehåller.

I grunden så är Viktväktarnas nya Flex-program otroligt enkelt i sitt upplägg. Det finns massor med mat som har 0 smartpoints (som grönsaker, frukt, ägg, fisk, kyckling, bönor och linser). All övrig mat har getts smartpoints utifrån dess sammansättning. Just konceptet med 0-points-mat gör att du inte alltid behöver hålla på att räkna precis allt hela tiden och är du hungrig så kan du faktiskt äta en banan och lindra även sockersuget. Du får ett visst antal smartpoints tilldelade till dig för varje dag, sedan är det veckobonus och aktivitetsbonus och ev. oanvända smartpoints som tillkommer. Har du en rejäl övervikt kommer du att tycka att du har mycket smartpoints att fördela under dagen (om du väljer vettig mat). Efter hand så kommer dock antalet givna smartpoints att minska i och med att du tappar kilon.

Programmet är definitivt inspirerat av GI-tänket och med fokus på att hålla nere kalorierna genom att reducera det mättade fettet och de snabba kolhydraterna. Det gör ändå att det går att äta en normal måltid till vettigt antal smartpoints om du tänker igenom vad du lägger på tallriken. Kosten är inte helt olikt det jag tänker är GI-kost, där du ska äta mycket långsamma kolhydrater. Det är underbart att kunna äta frukt och jag älskar grönsaker, linser och bönor, så detta stämmer väl för mig. Däremot är allt med fett riktigt dyrt i smartpoints och detsamma gäller bröd. Smartpoints-beräkningen är inte alltid helt logisk och vissa matvaror känns ibland onödigt dyra i den dagliga budgeten. Jag gissar att den ibland onödigt tuffa kostnaden för t.ex. grovt bröd är med tanke på att det finns så pass många fria saker att äta. Du kommer enkelt att kunna överäta om du inte rejält begränsar de livsmedel som ger smartpoints.

Jag ser också att de fria livsmedlena utnyttjas maximalt bland ww-anhängarna: Det bakas bröd och görs pajdegar på bönor t.ex. Bananer och ägg är basen i många bakrecept. Kreativiteten är stor! Jag säger inte att det är fel, men tror inte fenomenet med bönbröd uppstått om inte bönor stått på 0-listan. Detsamma gäller användningen av proteinpulver (gärna kasein) och andra proteinrika produkter. Vi får se hur länge jag själv håller emot, men just nu känner jag att jag vill äta en så naturlig kost som möjligt och inte protein-dopa mig, även om det handlar om att bli mätt på väldigt få smartpoints på ett snabbt vis. Jag letar dock efter några smartpoints-snåla proteinbarer, eftersom är den enda typen av mat som går att ha med som reservmat i väskan.

Du som byter från LCHF till kommer att få byta världsbild helt och hållet. Nu är fett ett big no-no och du kan återigen frossa i frukt och grönt. Jag tycker att maten med viktväktarna är mer varierad och ser godare ut på tallriken, då du kan ösa på med grönsaker. När det gäller lunch och middag, så är det bra mycket enklare med WW eftersom du kan laga helt vanlig mat, byta ut grädde mot mini-grädde och lägga massor med grönsaker och en liten portion ris/pasta/potatis på tallriken och ändå äta en bra måltid. Däremot så saknar jag frukost med ägg och bacon eller kvällsfika med rejäla bitar av ost eller jordnötssmör. Jag känner dock att ww-kosten är mjukare för kroppen och magen. Mot slutet av min lowcarb-tid så kände jag att kroppen reagerade och jag upplevde att jag drog på mig mycket vätska och att magen nästan inte orkade med den kompakta kosten; men det är min personliga upplevelse.

Det svåraste med att hålla en diet är att vara ute i sociala sammanhang, tycker jag. Jag håller redan på att våndas kring mina många resor. Även om Viktväktarna till en början ter sig som bra mycket mer normal kost än LCHF, så är det ändå en tydlig diet med tydliga regler och där fett ska undvikas. Titta dig runt på en konferensmiddag eller lunchbuffe, så är det inte alltid enkelt att plocka ihop t.ex. ren kyckling tillsammans med linser och grönsaker som inte är indränkta i olja. Det var motsvarande då jag åt LCHF; att jag ofta fick gå hungrig då jag inte blev mätt på den icke-kolhydratmat jag kunde äta på tallriken. Till stor del är det samma typ av reservmat som du får ta med dig om du har möjlighet: Ägg och sockerfria bars. Med Viktväktarna kan du i alla fall – tack och lov – även ta med dig frukt. Däremot så är nötter dyra i smartpoints, vilket jag i princip alltid gick omkring med förut i väskan. Går du på en diet så är det ett evigt planerande, vilket gör mig väldigt less ibland. Det känns som att allt kretsar runt mat, mat, mat…

Det känns som att det är en viss konkurrens mellan olika dieter och att störst konkurrens finns det mellan Viktväktarna och LCHF. Egentligen så spelar det ingen roll vilken diet du väljer om du vill gå ner i vikt, så länge du väljer en diet och håller dig strikt till just det konceptet. Både Viktväktarna och LCHF kan visa på goda exempel på folk som har gått ner i vikt och på sådana som håller den nya vikten i åratal. Men bägge kan också visa på sådana som måste göra omstarter, då de gått upp lika mycket igen. Det svåra är inte att gå ner i vikt (även om det känns som att jag kämpar mest då), utan det svåra är att hålla den nya vikten. Där tror jag Viktväktarna vinner då kosten trots allt är mer lik en vanlig tallriksmodell, än den i många fall extrema LCHF-dieten. Tyvärr är det så att vi som är överviktiga är det hela våra liv och vi kommer alltid att gå på någon sorts diet om vi inte vill gå upp i vikt. Hade vi alla haft en fungerande aptitkontroll, saknat sockersug, inte längtat efter den belöning som trots allt socker ger till hjärnan, en rejäl förbränning och en kroppskonstitution som gjorde att vi alla sprang något maraton då och då, så skulle varken Viktväktarna eller LCHF behövas.

Viktväktarnas program verkar faktiskt fungera även på mig. Jag tycker jag äter ägg och äpplen hela dagarna, men jag går ner i vikt. Nu i början i en rasande takt, vilket känns motiverande och inspirerande!

Banta med böner

banta med bönor resistent stärkelse mjölksyrade grönsaker lchf

Det är mycket bön involverat i min bantning, men den rätta titeln på inlägget är nog ändå: Banta med bönor.

Jag har köpt boken: Låt bönor förändra ditt liv av Lars-Erik Litsfeldt och Patrik Olsson, så nu har jag laddat upp för min nya LCHF-variant: Lågkolhydratkost med resistent stärkelse och mjölksyrade grönsaker.

  • Bönor – för att hålla nere blodsockret (=resistent stärkelse)(1 dl/måltid).
  • Mjölksyrade grönsaker för en bra bakterieflora (1 portion/dag).

Konceptet känns vettigt kombinerat med traditionell lågkolhydratkost, dvs hålla igen på kolhydraterna men inte vräka på med de enorma mängder fett som ofta framhålls bland de extrema LCHF-förespråkarna.

Kan det bli enklare?

Sedan är det så att även böner kan förändra ditt liv!

LCHF fungerar – eller inte

Jag blir lika fundersam varje gång jag ser en pinnsmal tjej som funderar på om LCHF kommer att fungera som viktnedgång. Ja, LCHF fungerar i princip för alla människor – som har övervikt! Är man redan normalviktig, om än kanske inte perfekt, så gäller träning för att ordna till resten. Sedan finns det också faktorer som gör att man inte går ner i vikt som medicinering etc, men det är en helt annan aspekt.

Att gå hungrig

Jag blir oerhört låg då jag är hungrig. Jag kan inte vara hungrig.  5:2 fungerade på mig på så sätt att jag gick ner i vikt, men humöret var i botten 2 dagar i veckan, vilket inte kändes OK. Med LCHF så kan jag äta så att jag känner mig mätt. Det jag däremot inser är att jag äter mindre än jag gjort förut.

Den gamla sanningen: (Snabba) kolhydrater stänger ute aptitkontrollen. LCHF gör att den kommer tillbaka igen.

Att gå bort och äta

En av de svåraste sakerna med LCHF tycker jag är att bli bortbjuden. Jag vill inte vara den där besvärliga människan som folk drar sig för att bjuda hem för att de tycker det är jobbigt med maten. Det känns också väldigt konstigt att ta med sig egen mat. Min taktik nu är att jag äter rejält med protein innan så kan jag äta tillräckligt av det jag kan hantera och ändå vara mätt och belåten. Och kanske inte vara helt extremt noga, utan se rent socker som den verkliga boven (typ i glass och efterrätter).

Ikväll gjorde jag precis så: Åt rejält innan. När jag kom till min träff så fanns det grönsaker och rejält med kött, så jag hade kunnat äta mig mätt ändå. Bra nu var att värdparet istället fick över till en rejäl matlåda! 🙂

.

LCHF – första månaden

Tänkte skriva av mig lite kring LCHF-ätandet. Jag har börjat om igen och kört drygt en månad nu. Jag kör det som kallas för “moderat”, dvs jag håller nere kolhydraterna och vräker inte på med fett. Är jag ute och reser så äter jag det som finns, för en hungrig Maria med lågt blodsocker är inte rolig att ha att göra med.

De första dagarna var som vanligt ett elände innan jag hade avsockrats. Kroppen är van vid en viss tillförsel av kolhydrater och tar man bort dem, så blir det jobbigt. Men efter 4 dagar, så går de besvären över. Jag känner dock att kroppen numera inte är lika anpassningsbar som för 15 år sedan. Kroppen kämpar emot på ett helt annat sätt och det där med att hjärnan ska lyckas hållas igång på enbart fett och protein har i varje fall inte min hjärna insett – jag känner mig dimmig och borta i huvudet om inte mat tillförs konstant. Och äta konstant går inte, så därför äter jag en smärre mängd kolhydrater för att kunna fungera på jobbet och inte vara en alltför stor pina för familjen. Äter dock inget socker utan fokuserar på kolhydrater från grönsaker, någon tunn skiva grovt bröd emellanåt och lite frukt.

Det positiva är att jag blivit så mycket piggare! Mentalt känner jag mig starkare än någonsin och orkar mycket mer än jag gjort förut. Trots den eländiga och kalla våren, så har jag faktiskt lyckats vakna i vettig tid även på helgerna för att göra något. Jag går också ner i vikt, men det går sakta och jag märker det på att jag blivit rörligare.

Det är dock kämpigt emellanåt att hålla dieten och allt är inte rosenrött, vilket sällan pratas om. Många som börjar med LCHF blir euforiska, men det finns också nackdelar, framför allt socialt. Jag är redan less på planerandet då jag ska iväg på resa… Och jag vill inte vara en sådan där som du inte vågar bjuda hem för att jag är så petig med maten.

Men mer om det en annan gång!

Njut av vårsolen idag!