Dopdagen – fest i kyrkan – fest i himlen

Nu är det en vecka sedan (2011-02-13)  jag döpte mig. En glädjens dag – jag var verkligen GLAD! Det var en härlig stämning i kyrkan och massor med folk. För mig blev det en tydlig symbolhandling att visa att jag vill välja Jesus väg. Jag är ingen perfekt människa. Jag har mycket att jobba med. Jag har kommit en bra bit på vägen, men jag har mycket kvar att göra. Men jag vet att det finns någon som älskar mig och alla andra människor – precis som vi är.

Korskyrkan är en baptistisk kyrka och har därför troendedop (ofta kallat vuxendop). För mig känns det som en riktig tradition, då man först som vuxen kan göra medvetna val. Dopet i sig  är en symbolhandling som innebär flera saker. En är att man blir medlem i kyrkan och församlingen (Korskyrkan för min del). Det är också en markering att man stiger ner i dopgraven (notera ordet ”grav”) för att sedan återuppstå som en ny människa, på samma sätt som Jesus dog och återuppstod för våra synders skull. Man erkänner helt enkelt att man tror på Jesus och vill leva med honom som centrum i sitt liv.

Men det är kanske så att det är först när livet är riktigt eländigt och man inte vet vare sig ut eller in, som man söker sig till tron. Min frälsningsprocess började för ett år sedan och jag har under denna tid läst mycket i bibeln, pratat med andra kristna, gått kurser, bett, sjungit lovsång, lyssnat på föredrag och gudstjänster i kyrkor och på internet och helt enkelt bara försökt lära mig mer om kristen tro.

Ju mer jag läser – desto mer hänger det hela ihop. Otroligt fascinerande insikt. Jag önskar att många, många fler hittar till kyrkan och dess gemenskap. Det finns så mycket glädje. Så mycket omsorg. Så mycket kärlek. Så mycket omtanke. Den gränslösa kärleken.

Innan själva dopet fick vi säga ett par ord och då läste jag:

Matteus 11:28-30 (Folkbibelns översättning)

Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.

Gran Canaria – Playa del Inglés

Tillbaka i Umeå efter en vecka på soliga, varma, sköna Kanarieöarna. Jag har alltid gillat att semestra på Kanarieöarna just för att det är en genuin semesterö. Allt är arrangerat för att vistelsen ska vara så lättsam som möjligt.

Jag åkte med en väninna på all inclusive med Fritidsresor och vi bodde på Gran Canaria Princess.

Hotellet är fyrstjärnigt och vi har inte mycket att klaga på. Rummen var rena och fina. Det kändes som att det blev mer personal som arbetade mot slutet av veckan – är det högsäsong på gång? Gästerna var till största delen tyska, italienska och engelska pensionärspar, men ett några skandinaver smög sig in också. Ryktet om tyskar är rätt buffliga får väl anses som bekräftat: Det kändes som var jag än stannade eller satte mig, så var det någon tysk som hade åsikter om att jag stod eller befann mig på fel plats. Men de ska i alla fall ha en eloge för att några försökte göra sig förstådda med oss, trots att jag inte pratar tyska alls, utan bara kan stamma fram några få begripliga ord. Jag förstår tyska rätt hyfsat, men att säga något själv har jag inte lyckats lära mig. Men så är jag också till största delen självlärd också. Men för det mesta höll sig alla gästerna rätt tydligt på sin kant och eftersom jag reste med en väninna, så ansågs vi väl som lite udda jämfört med alla par eller familjer.

Hotellet hade en riktigt fin pool-avdelning som vi brukade ägna eftermiddagen åt. Förmiddagarna var ägnade åt utflykter per fots tillsammans med shopping. Jag tycker inte det finns så mycket speciellt att köpa. Jag tyckte vi gjorde några fynd på parfymerna som fanns på REA, men i övrigt köpte jag mest saker för att det var kul att ha med något hem – inte för att de var billigare än hemma.

All inclusive är i varje fall min melodi. Hur underbart som helst att slippa tänka på maten, var man ska äta, leta restauranger och försöka ta sig förbi inkastare och framför all: Slippa ta upp börsen hela tiden. Allt var inkluderat i priset när det gällde mat och dryck, så det enda vi kostade på oss var någon dricka på sta’n. Jätteskönt att slippa fundera över reskassan utan ha allt betalt. Jag åt i alla fall jättemycket fisk och skaldjur, som var hur gott som helst.

Maspalomas-öknen är bara så vacker. Vi gick från båda hållen: Både från stranden, från landssidan och rakt igenom dynerna. Området är naturreservat och man anmodades vara varsam med naturen. Det vilade också ett lugn över hela området, som på få andra ställen.

Någon hade gjort sandstatyer efter strandpromenaden mot San Augustin: Josef, Maria och Jesusbarnet.

Det är så vacker överallt: Blommor, blommor, blommor som täcker husen och trädgårdarna.

Jag har varit på flera ställen på Gran Canaria, men jag måste säga att det här var mitt favoritställe hittills: Nära till allt! Lätt att leva! Jag åker gärna tillbaka hit igen.

Första riktiga skoterturen


Tidvis kändes det som att köra som genom Narnias skogar…

Idag blev det den första riktiga skoterturen på min snöskoter. Ca 2,5 mil körde vi. Lederna var sladdade och fina – igår. Nattens snöfall hade gjort att de fina lederna försvunnit spårlöst, så det kändes som att köra i helt obanad terräng. Temperaturen var -3 grader och det snöade tidvis rätt ymnigt, men det var jättekul. Turen gick nästan helt utan missöden. Jag kände dock inte för att fota när den den blå Lynx:en av någon anledning hade hamnat i diket, istället för på den riktigt breda skogsvägen. Men man lärde sig att även skotervägar kan ha ett överhäng av snö, som döljer ett djupt dike.

Snöskoterkörning är i alla fall ett kul sätt att komma ut i naturen.

Linda och jag uppe på Selsknösen.

Rast i Tavelsjö. Linn håller på att göra sig iordning för avfärd. Vi hade tänkt äta pizza till lunch, men pizzerian hade slagit igen, så vi köpte bröd och skinka och gjorde egna mackor. Det smakade gott det med.


Handla – nu!

Handla – nu!

Det sa alltid min pappa. Min fantastiska pappa, som jag saknar så oerhört. Och det var dubbeltydigt: Det kom alltid då man stod och tvekade och funderade på om man skulle köpa något eller inte. ”Köp det nu, när du kan. Annars ångrar du dig bara efteråt.” Och faktum är nog att jag bara ångrat sådant jag inte köpt, sällan sådant jag köpt.

Men också då man stod och velade inför andra situationer. Och det är nog samma sak där: Det är bara saker man inte gjort som man ångrat.

Så handla – nu! I morgon kan det vara för sent.