Kategori: Kristen kvinnas vardagsliv

Allt ska provas minst en gång och nu har jag startat med geocaching. Ett riktigt kul sätt att kombinera promenader, friluftsliv, socialt umgänge med teknikintresse och problemlösning.

Man behöver också väldigt lite för att starta:

• Registrera sig på geoaching.com så man kan logga sina besök.

• En GPS. Antingen en vanlig bil-GPS (jag har en Garmin nüvi) eller telefonens inbyggda GPS. Den app som jag gillar bäst (för Android) är c:geo. Fast det finns faktiskt de som geocachar med en vanlig hederlig karta i papper också. Telefonen är nog i alla fall alternativ nummer ett eftersom man alltid har den med sig.

Sedan är det bara att börja leta cachar, eller skatter som jag säger för att motivera min dotter att hänga på. Det här är en alldeles utmärkt familjeaktivitet: Ta med barn och hundar och ta en långpromenad och leta skatter. Jag är ingen klätterapa utan vill hålla mig på marken utan att behöva krypa i små utrymmen, så än så länge håller jag mig till de enkla gömmorna.

Några nybörjartips:

• En cache kan se ut nästan hur som helst, men är en stängd burk av något slag. De jag har hittat hittils har varit i storlek från plastbehållaren från ett kinderägg, över till plastlåda typ lunchbox för att avslutas med en 20 liters hink typ färghink.

• Titta på svårighetsgraden. En etta kan även vi ovana ofta hitta, men börjar det handla om höga svårighetsgrader som t.ex. 5, så kan man vara rätt säker på att det innebär behov av klätterutrustning. Jag är inte så avancerad utan håller mig hittills till de lättfunna. Detsamma gäller terrängen: Titta på svårighetsgraden för att förbereda dig på vad som kan vänta dig.

• Vissa cacher är tillräckligt stora för att man ska kunna byta saker med andra cachare. Ha med något lämpligt i fickan som du kan lägga i cachen istället för det du tar därifrån. Jag lägger mina mobilsmycken där, men det kan ligga precis vad som helst av lågt värde i lådan: Kapsylöppnare, hårsnoddar, leksaker, småmynt, skruvar etc. Jag har förstått att vissa lägger i saker som man vill ska ”resa” en längre sträcka och där varje cachare flyttar (t.ex. nallen) ett steg i rätt riktning.

• Tänk ut ett smeknamn och registrera dig på geocaching.com före första gången så du vet vilket namn du ska skriva på loggremsan för att bevisa att just du har varit där.

• TFTC = Thanks For The Cache

• Det är ingen skam att inte hitta en cache. Läs ledtrådarna noga men om du ändå inte hittar den: Åk hem och fundera, surfa lite på internet efter fler ledtrådar och försök igen.

• Gör i ordning en caching-väska. I min väska ligger just nu:
  En penna, utbytessaker, papper för att föra anteckningar och ett par arbetshandskar eftersom jag ogillar att röra i okända saker ute i naturen.

Det känns inte nu som att jag kommer att bli någon fanatiker som kommer att resa land och rike runt för att slå något sorts rekord, men som en extra krydda på promenaderna är det här för mig en alldeles utmärkt aktivitet.

Happy caching!

Härlig dag idag. Bara ett par grader under nollstrecket och solsken mitt på dagen. Perfekt för att ta en skotertur. Familjen F var som alltid de drivande och organisatörer, men idag hämtade jag även upp vännen T för en sväng ut på landet. Med var också Selet-grannarna M och H. Det blev en kul tur med körning på både släta, fina och breda välsladdade leder. Men också på smala, guppiga och kurviga leder. Kul var det i alla fall!

Vännen T fick låna kultskotern eftersom den behövde tankas. Han hade full sjå att hålla efter oss tjejer som körde maskiner av lite nyare årgång.

L håller på att göra sig i ordning. Kolla in det vackra huset som hon bor i! Helt fantastiskt läge precis bredvid älven.

Första turen gick till Rödåsel för att tanka och handla. Är det inte hur coolt som helst att kunna ta skotern för att åka och handla och kunna parkera den utanför som om det var den självklaraste sak i världen?

Första stoppet brukar alltid bli på den här åkern. Det är en verklig fjällkänsla när man stannar här.

Lunchpizza på Sundlinska gården i Tavelsjö. Supergoda stenugnsbakade pizzor och mysig miljö. Det är väl värt att ta sig dit även med bil. Vännen T ställde sig vid någon sorts supersport-skoter som han gärna hade velat ha ägt själv. Men nej, det var inte hans maskin. Han hade dock blivit uppgraderad och fick köra den blå Yamahan som finns till vänster i bilden.

Dagens sista stopp – visst syns det att solen har gått i moln och det blev både råare och gråare ute? Jag tycker den här bilden är så typiskt Västerbotten, med den gamla grå ladan i bakgrunden.

Men en härlig dag hade vi ute tillsammans! Tack alla som var med och speciellt till Familjen F som tog emot oss!

Tillbaka i Umeå efter en vecka på soliga, varma, sköna Kanarieöarna. Jag har alltid gillat att semestra på Kanarieöarna just för att det är en genuin semesterö. Allt är arrangerat för att vistelsen ska vara så lättsam som möjligt.

Jag åkte med en väninna på all inclusive med Fritidsresor och vi bodde på Gran Canaria Princess.

Hotellet är fyrstjärnigt och vi har inte mycket att klaga på. Rummen var rena och fina. Det kändes som att det blev mer personal som arbetade mot slutet av veckan – är det högsäsong på gång? Gästerna var till största delen tyska, italienska och engelska pensionärspar, men ett några skandinaver smög sig in också. Ryktet om tyskar är rätt buffliga får väl anses som bekräftat: Det kändes som var jag än stannade eller satte mig, så var det någon tysk som hade åsikter om att jag stod eller befann mig på fel plats. Men de ska i alla fall ha en eloge för att några försökte göra sig förstådda med oss, trots att jag inte pratar tyska alls, utan bara kan stamma fram några få begripliga ord. Jag förstår tyska rätt hyfsat, men att säga något själv har jag inte lyckats lära mig. Men så är jag också till största delen självlärd också. Men för det mesta höll sig alla gästerna rätt tydligt på sin kant och eftersom jag reste med en väninna, så ansågs vi väl som lite udda jämfört med alla par eller familjer.

Hotellet hade en riktigt fin pool-avdelning som vi brukade ägna eftermiddagen åt. Förmiddagarna var ägnade åt utflykter per fots tillsammans med shopping. Jag tycker inte det finns så mycket speciellt att köpa. Jag tyckte vi gjorde några fynd på parfymerna som fanns på REA, men i övrigt köpte jag mest saker för att det var kul att ha med något hem – inte för att de var billigare än hemma.

All inclusive är i varje fall min melodi. Hur underbart som helst att slippa tänka på maten, var man ska äta, leta restauranger och försöka ta sig förbi inkastare och framför all: Slippa ta upp börsen hela tiden. Allt var inkluderat i priset när det gällde mat och dryck, så det enda vi kostade på oss var någon dricka på sta’n. Jätteskönt att slippa fundera över reskassan utan ha allt betalt. Jag åt i alla fall jättemycket fisk och skaldjur, som var hur gott som helst.

Maspalomas-öknen är bara så vacker. Vi gick från båda hållen: Både från stranden, från landssidan och rakt igenom dynerna. Området är naturreservat och man anmodades vara varsam med naturen. Det vilade också ett lugn över hela området, som på få andra ställen.

Någon hade gjort sandstatyer efter strandpromenaden mot San Augustin: Josef, Maria och Jesusbarnet.

Det är så vacker överallt: Blommor, blommor, blommor som täcker husen och trädgårdarna.

Jag har varit på flera ställen på Gran Canaria, men jag måste säga att det här var mitt favoritställe hittills: Nära till allt! Lätt att leva! Jag åker gärna tillbaka hit igen.

Tidvis kändes det som att köra som genom Narnias skogar…

Idag blev det den första riktiga skoterturen på min snöskoter. Ca 2,5 mil körde vi. Lederna var sladdade och fina – igår. Nattens snöfall hade gjort att de fina lederna försvunnit spårlöst, så det kändes som att köra i helt obanad terräng. Temperaturen var -3 grader och det snöade tidvis rätt ymnigt, men det var jättekul. Turen gick nästan helt utan missöden. Jag kände dock inte för att fota när den den blå Lynx:en av någon anledning hade hamnat i diket, istället för på den riktigt breda skogsvägen. Men man lärde sig att även skotervägar kan ha ett överhäng av snö, som döljer ett djupt dike.

Snöskoterkörning är i alla fall ett kul sätt att komma ut i naturen.

Linda och jag uppe på Selsknösen.

Rast i Tavelsjö. Linn håller på att göra sig iordning för avfärd. Vi hade tänkt äta pizza till lunch, men pizzerian hade slagit igen, så vi köpte bröd och skinka och gjorde egna mackor. Det smakade gott det med.

Tillräckligt med snö idag för att köra upp till Selsknösen. Kul! Det blev lite skotercross ibland, men det gick förvånansvärt bra att köra. Nu krävs det inte mycket mer snö innan skoterlederna kan sladdas.

Handla – nu!

Det sa alltid min pappa. Min fantastiska pappa, som jag saknar så oerhört. Och det var dubbeltydigt: Det kom alltid då man stod och tvekade och funderade på om man skulle köpa något eller inte. ”Köp det nu, när du kan. Annars ångrar du dig bara efteråt.” Och faktum är nog att jag bara ångrat sådant jag inte köpt, sällan sådant jag köpt.

Men också då man stod och velade inför andra situationer. Och det är nog samma sak där: Det är bara saker man inte gjort som man ångrat.

Så handla – nu! I morgon kan det vara för sent.