Kontrollen blinkar blå – Synology DS213+ – test

Synology DS213+ nas

”Åh – vad coolt blått ljus det är i hallen!” är dotterns första kommentar om vår nya NAS. Och visst ser den lite cool ut där den står i hallen och lyser blått och grönt och ibland blinkar.

Jag var så oerhört less på att flytta runt USB-diskar för att backup och har länge funderat på en mer effektiv lösning. Efter lite snabb påläsning på nätet och rundfrågning i bekantskapskretsen så blev det en Synology DS213+. Jag köpte den i ett paket med 3 * 3TB diskar. Det får plats max 8TB, så det finns lite att växa i. Jag gjorde dock en RAID 1 av diskarna (dvs diskarna speglar varandra), så den effektiva lagringen är 3TB, men det bör räcka ett tag.

Jag är väldigt fascinerad över hur mycket funktionalitet som får plats i en så liten burk – allt man behöver verkar finnas med. Den tar ingen plats och är i princip helt tyst. Den har nog allt man kan tänka sig av ett hemma-NAS och gränssnittet är enkelt och lättförståeligt. Det känns som en riktigt bra investering.

Häftigt att ha sitt egna lilla cloud (moln/molntjänst) i hallen!

 

 

 

Israel 25/10-5/11

Vilken underbar resa jag har haft till Israel. Det kändes som att jag var borta så oerhört länge. Det beror nog till en stor del på att vi fick uppleva så mycket på så kort tid, men också på att gruppen var exceptionellt trevlig på alla vis. Vi blev som en resande familj. Man möttes hela tiden av vänlighet och jag såg inte till några sura miner över huvud taget. Men å andra sidan: Hur ska man kunna bli irriterad då allt fungerade helt perfekt: Bussar kom precis i rätt tid och stod parkerade på rätt plats, alla hotellrum var fina, måltiderna var väl planerade trots att vi dök upp som en grupp på 100 personer på en vanlig lunchrestaurang, alla sevärdheter släppte in oss direkt och alla deltagare var i tid hela tiden? Framför allt var det tydliga instruktioner före alla olika aktiviteter. Jag är väl inte känd för mitt goda tålamod precis, men jag hamnade efter ett tag i gruppresestämning och förlitade mig på schemat och att någon berättade var jag skulle vara och vad jag borde ta med mig. Det var riktigt skönt att bara koppla av, slippa bestämma en massa hela tiden, utan bara att få koncentrera sig på att uppleva, känna och se saker.

Allt vi sett kommer inte att komma med i det här blogginlägget, men det ger er i alla fall en liten aning om vad vi fått se.

Jag åkte med en väninna och vi reste med Duveskogs reseservice. Vi var bland de första som anmälde oss till resan och det var nog tur, för resan som går kring vecka 44 (oktoberlovet) blev snabbt fullbokad.

Eftersom vi bor i Umeå och flyget gick i arla morgonstund från Arlanda, så tog vi flyget ner kvällen innan och övernattade på Rest&Fly i några timmar. Det var premiär för mig att sova där och jag kan inte säga annat än att sängarna var riktigt sköna. Dock kändes rummet precis som att vara på Ålandsbåten och jag nästan väntade på att man skulle känna lite vågrörelser. Troligen pga rummet var så minimalt litet och saknade fönster. Toalett och dusch fanns ute i korridor, men det är väl något man får räkna med i den här prisklassen på en flygplats.

Galliléen på Ginnosar Inn israel

Första dagarna bodde vi uppe i Galliléen på Ginnosar Inn Kibbutz precis vid stranden av Genesarets sjö. Hotellrummen var egentligen bostäder för kibbutzarbetare, så vi fick en liten enrumslägenhet i markplan med en mysig altan. Måltiderna åt man i huvudbyggnaden en bit ifrån och maten (buffé) var fantastisk. Jag hade mer än gärna stannat där längre – det var lugnt och vackert. Det var helt magiskt på kvällen att stå ute på piren och titta ut över en helt stilla Genesarets sjö. Jag hade inte blivit vare sig förskräckt eller förvånad om Jesus hade kommit och gått mot oss över vattnet, så stilla var det.

Första dagen öste regnet ner, men det gjorde inget eftersom vi var trötta efter resan och njöt av att ta det lugnt och sitta och dricka kaffe på altanen.

Och jag har fått åka båt på Genesarets sjö. Vi hade en underbar båttur med fin gudstjänst. Det var väl också en av de bra sakerna med resan: Det var gudstjänst varje morgon klockan 9, eller som första anhalt på våra förmiddagsutflykter. På kvällen hade vi ett möte klockan 20, direkt efter middagen. Det var dels bra undervisning, men också ett bra sätt att samla hela gruppen och få lovsjunga och be tillsammans.

nazareth israel

Nazareth Village var en by som var uppbyggd utifrån hur man levde på Jesu tid. Det var spännande att se olivpress, där man trampade vin och kul med de som låtsades spela snickaren Josef och Maria som spann ulltråd på en slända. Synagogan kändes verkligen autentisk, där vi satt på på stenavsatserna. Jag insåg också här det kloka i att ta med sig en sittdyna. Jag hade köpt ett självuppblåsbart sittunderlag, som följde med i ryggsäcken hela tiden. Det var mycket väl investerade pengar.

kapernaum israel

Jag älskar ju att titta på gamla ruiner och Kapernaum var en utgrävd stad. Det är fascinerande att tydligt se husgrunderna och försöka tänka sig hur människor har bott i de små husen och trängts med husdjur i de trånga gränderna.

jordanfloden israel

Jordanfloden var mer å än flod, men vi hade en jättefin dopgudstjänst tillsammans då tre personer valt att döpa sig. Även om själva platsen för dopet var extremt kommersialiserad så hade vi tur: Det var i princip bara vi där och hela ceremonin blev mycket vacker och stämningsfull.

jerusalem israel

Den klassiska vyn från Jerusalem från Olivberget med den gyllene kupolen på Klippmoskén. Om man följer muren som går nedanför moskén en bit till höger, så ser man den Gyllene Porten där Jesus ska rida in, då han återuppstår. Den är igenmurad och muslimerna har anlagt en gravgård framför porten, eftersom den ska hindra Jesus från att träda in i Jerusalem eftersom judar inte beträda en muslimsk gravplats. Är det verkligen någon som tror att det skulle hindra Jesus?

I förgrunden ser man judiska gravar som alla är i riktning mot den gyllene porten.

Vi vandrade sedan sjungande ner mot Golgata och det som tros vara Döskalleplatsen. Här finns också det som man kallar för trädgårdsgraven. Det var oerhört fint att ha gudstjänst med nattvard här.

I Jerusalem bodde vi på hotellet Leonardo Inn Jerusalem Hotel (som visst i samband med att vi lämnade det bytte namn till något med Jerusalem Spa). Det var ett helt OK hotell som låg en bit ifrån gamla staden. Det gick dock spårvagn alldeles intill och då jag väl insett att man kunde trycka på en knapp för att få fram engelsk text, så lyckades vi till och med köpa oss spårvagnsbiljetter och åka ner till centrum.

Rummet för den sista måltiden – Övre salen – var också fascinerande. Även om väggar och tak hade genomgått en modernisering med romerska valvbågar, så var golvet original från Jesu tid. Tänk att veta att man går på exakt de stenar som Jesu gått på under sitt liv i en lokal där han tillbringade mycket tid med sina lärjungar och framför allt den sista måltiden.

mezuza bönerulle israel

Alla dörrar eller portar i Israel har en mezuza. Det gällde både gamla portar i Jerusalem och nybyggda dörrposter på hotellen. Den symboliserar en papyrus-rulle och ska denna påminna om Guds närvaro, hans bud, och de plikter han ålagt människan att följa.

västra muren klagomuren jerusalem israel

Självklart besökte vi också Västra Muren. Jag glömde tyvärr att ta en närbild på muren, där man kunde se alla papperslappar med böneämnen (eller tacksägelser) instoppade i alla skrevor som fanns. Jag hade med mig en lapp jag också som jag försökte stoppa in där det fanns plats. Nu hoppas jag på bönesvar.

Det var en stark och pulserande stämning vid muren. Böneområdet var uppdelat i två: En för män och en för kvinnor. Men många stod vi kanten på stolarna och tittade över på den andra sidan utan att någon verkade reagera.

Vi blev vid de flesta heliga platserna anmodade ta på oss anständig klädsel: Täckta axlar och knän men det var endast vid Klagomuren som det gick vakter och påpekade om någon var opassande klädd. Jag hade tajts och en rejäl sjal som jag lindade runt mig, så jag klarade mig från reprimander. Männen var tvungen att ta på sig en kippa(den lilla judiska huvudbonaden som männen bär) för att visa vördnad.

Betlehem var nog det jag var minst imponerad av, om vi pratar om klassiska bibelplatser. Då vi anlände till födelsekyrkan så skar minareternas skrän genom märg och ben och var så högt och påträngande att det gick rakt in i huvudet, så att jag inte kunde tänka. Det var så skönt att få komma in i födelsekyrkan, vars tjocka väggar utestängde allt ljud från världen utanför.

betlehem israel

När man väl kommit in genom den lilla dörren ovan, så hamnade man i en stor vacker och påkostad kyrka. Det var hur mycket folk som helst här och egentligen enda gången vi fick köa för att komma fram till födelsegrottan.  Stallet är egentligen en liten grotta som användes för boskapen.

masada israel

Fortet Masada i Negeveöknen var nog en av de saker som jag blev mest fascinerad av. Herodes palats i tre våningar högt uppe på ett berg mitt i öknen. Det fanns tydliga lämningar av badhus, vattenreservoarer, förrådslokaler, hus, duvslag och altaner. Visserligen sades han vara paranoid, men denna plats måste på Herodes tid ha varit än mer otillgänglig. Masadaklippan var också platsen år 73 e.Kr. där ca 1000 judar tog kollektivt självmord för att undkomma Romarna. Tänk att sitta uppe på klippan och se Romarnas lägereldar och sakta se rampen ta form, som till slut gjorde att Romarna kunde inta fortet. Det var starkt.

Och jadå – jag har badat i Döda Havet, men tog inga bilder. Men det var en härlig känsla att verkligen flyta i vattnet. Jag var i en halvtimme innan det började sticka och klia på kroppen av allt salt.

eilat israel

Vi avslutade resan i Eilat på Nova hotel. Det låg på promenadavstånd från strand och shopping-stråk och var verkligen jättefint. Stora rum och till och med ett litet pentry, så vi kunde koka oss en kopp kaffe.

Medan övriga delarna av landet vi hade besökt hade känts som Israel, så kändes Eilat som vilken badort som helst. ”Är jag på Kanarieöarna?” var min första reaktion. Men det var vackert, rent och trevligt.

Flygplatsen i Eilat ligger mitt i staden, så det var lite häftigt att ligga på stranden och se charterplanen komma inflygandes över shoppingcentrat. Vi hann med en båttur på Röda Havet också och det kändes konstigt att titta ut över Jordanien och Egypten samtidigt från båten.

Jag kände till begreppet Sabbat, men inte att det i Israel och för judarna innebär verkligen total stillhet – allt var stängt. Man fick om man var rättrogen jude inte ens trycka på hissknappen utan det fanns en sabbatshiss som gick konstant och stannade på varje våning. Kaffemaskinen hade en spak istället för knapp denna dag. Buffé-middagen på hotellet bestod av rester eller kallskuret. Israel inledde sabbaten på eftermiddagen på fredag och avslutade den kl sex på lördag. Visst kändes det konstig att allt verkligen stod still, men jag kan samtidigt förstå behovet av total vila den sjunde dagen.

Hebreiska är än så länge för mig ett språk som är helt ofattbart. Jag blev först lite förskräckt när jag tittade upp på informationstavlan på flygplatsen (Tel Aviv – Ben Gurion Airport), men den växlade sedan över till förståeligt alfabet.

Bara det att  det hebreiska alfabetet är helt annorlunda och att man dessutom utelämnar de punkter och tecken som ska markera vokaler, gör att man inte heller kan lära sig stava igenom ord, utan måste lära sig hur ordets bild ser ut. Tipset jag fick var att köpa barnböcker eftersom man där skrev noggrannare. Men som jag förstod det, så lär sig många att prata hebreiska, men att tröskeln att läsa och skriva var betydligt större. Men samtidigt kändes det som en utmaning att någon gång försöka lära sig hebreiska. Kan det bli mitt nästa språkprojekt månntro?

Något annat som slog mig var hur litet landet faktiskt är. Hur inklämt det är mellan stora muslimska länder. När man läser de olika berättelserna i Bibeln, så känns det som en hel kontinent, men mycket av det som beskrivs har inte skett på en större ytan än Småland. Och jag förstår varför Jesus kunde vandra till olika platser hela tiden – det är sällan långa avstånd. Israel är ett litet land – omgivet av fiender som vill förgöra dem. Man får verkligen perspektiv på nyhetsrapporterna när man på plats har stått och tittat över gränsen till grannländerna.

Och jag längtar redan tillbaka dit. Det är en helt underbar härlig andlig stämning och Gudsnärvaro över Israel. Jag trodde att det här var en sådan där en-gång-i-livet-resa, men jag tror säkert att jag kommer att åka dit igen.

Next Year in Jerusalem!

Tillbaka igen efter Israel-resan

Vilka två underbara veckor jag har haft. Det har varit en helt fantastisk resa till Israel. Jag tänker skriva ett längre blogginlägg om hela resan, med bilder, men vill först bara snabbt kommentera maten: Vi åt kosher-mat hela tiden.

Grunden till kosher finns i:
2 Mosebok 23:19: ”Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.
I praktiken innebär det att man aldrig blandar kött och mjölk.Jag har inte fördjupat mig mer än så i ämnet, men vet att det finns en massa andra aspekter också som ska hållas (ex. att inte använda samma kokkärl, porslin för mjölk resp. kött, hur slakten ska gå till). Troende judar får inte heller äta skaldjur, men ett liv utan skaldjur har jag väldigt svårt att tänka mig. Fläskkött, kattkött och blodmat skulle jag dock lätt kunna avstå ifrån utan problem.

Till frukost serverades massor med mejeriprodukter: Yoghurt, mjölk, ost etc, men inget sorts kött (däremot fisk och ägg). Resten av måltiderna så var alla mjölkprodukter helt borta: Inget smör till brödet, inga gräddiga såser till köttet och inga gräddiga efterrätter. Istället var det massor med grönsaker och olika grönsaksröror som ersättning till sås som hummus eller tomatröror. Ville man ha cappuccino efter maten, så fick man ta sig till baren utanför eftersom det inte var OK med mjölken.

Faktum var att maten kändes jättebra att äta! När man har daglig tillgång till den här typen av bufféer så brukar i alla fall jag känna mig rätt uppblåst efter ett tag. Så inte med denna mathållning, utan den kändes väldigt lättsmält för kroppen.

Jag trodde att detta påbud kommit till pga mathanteringen i gamla tider före kylskåpens uppfinnande, men gissar att det kanske finns någon sorts biologisk förklaring också. Gud vet hur vi fungerar och kanske våra kroppar fungerar optimalt om vi inte blandar mjölk med kött i matsmältningsprocessen?

De flesta som åker på den här typen av resor brukar klaga på att de går upp i vikt, men jag har definitivt blivit lättare i kroppen, även om det knappast syns efter bara två veckor. Orsaken till detta tror jag är att jag går ner i stressnivå, det är lätt att äta bra mat när en kock står och steker omelett åt en på morgonen och man fikar inget, utan äter bara vid de tillfällen som erbjuds. Värmen gör också att jag äter mindre och dricker mer. Jag äter helt enkelt bättre och rör mig mer. Ändå har jag tagit av efterrätterna, men eftersom det inte varit grädde i dem, så har de inte känts så tunga. Först en tallrik med varm GI-mat och sedan avslutning med efterrätt.

Jag och dottern åkte i alla fall till Willys och bunkrade upp med nyttig mat, för att fylla upp mitt tomma kylskåp. Det blev massor med frukt och grönt, hummus, oliver, ost, kyckling, krossade tomater, keso och yoghurt. Det är tur att hon gillar samma mat som mig, så det blev inte alltför många klagomål över att ”nyttighetsmamman” slog till igen.

Men vi ska försöka äta riktigt bra mat ett tag framöver och försöka hålla det varma vackra landet Israel i minne så länge det går, för att orka ta itu med den långa mörka och kalla vinter som nu förestår.

Ökenvandring

gud när jag överger dig led mitt hjärtas tankar till den kärlek som jag ej förtjänar och låt den brista. låt mitt hjärtas längtan rinna ner för kinderna, ner i sprickorna och låt din avbild blottas.

Det var en väldigt speciell helg. Lördag eftermiddag var jag på besök hos CfP (Christ for People) – Pingstkyrkans församlingsplantering uppe på Ersboda. Bibelskolan Veien från Bergen var där på besök och hela eftermiddagen: kl 13-17 var vikt för enbart lovsång och tillbedjan. När jag hörde programmet tänkte jag att: ”Oj – det lät länge!” Men då vi väl startade mötet, så gick tiden av bara farten. Jag älskar ju lovsång och bön och det var mycket av den varan, för att avbryta med korta pauser av undervisning och faktiskt också en fikarast. Tyvärr var jag tvungen att smita tidigare, då vi hade undervisning med Mikael Tellbe i Korskyrkan, som  skulle starta kl 16.30.

Min bil hade fått sig en rejäl rispa på höger framdörr, då jag kom ut för att köra iväg. Jag är dock rätt nöjd över mig själv att jag efter ett (riktigt) surt blogginlägg kunde släppa det hela.

Lördagens undervisning handlade om 1 Korintierbrevet och var både intressant och personligt – så där ödmjukt framfört föredrag, som bara verkligt kunniga människor kan framföra det på. Vi fick höra mycket om de olika andegåvorna och i avslutningen betonades församlingens bästa före individ-perspektivet. När du ber om en nådegåva, tänk då: ”Vilken nådegåva behöver församlingen?” Inte: ”Vilken nådegåva vill du främst få för egen del?”

Bilden ovan är från söndagens Gudstjänst, där vi också fördjupade oss i 1 Korintierbrevet 10:1-22, men då med fokus på begreppet ökenvandring. Jag blir ofta så berörd dessa gånger, då jag tycker att begreppet ökenvandringen är så beskrivande för de svårigheter vi möter på i livet. Vi kan ha precis allt vi behöver för att leva ett drägligt liv, ändå så klagar vi och söker efter något mer. Efter något annat. Efter något nytt.

Processen beskrevs som att: Vi börjar med att klaga, sedan ifrågasätter vi om Gud verkligen är God, vi kanske börjar göra kompromisser för att hitta en ny väg och till slut så söker vi oss till andliga substitut (avgudar).

1 Kor 10:13
Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.

Gud utsätter oss hela tiden för prövningar. Men vi väljer också hur vi vill hantera dem. Litar vi till Hans godhet eller vill vi ha andra och ibland kanske snabbare resultat? Jag vet verkligen att tålamod inte är min största styrka, men jag försöker trots det att tålmodigt vänta på att Gud ska visa mig vilka utvägar som finns genom svårigheterna. Ibland så tycker jag dock att vissa av de dörrar man öppnar, visar sig vara återvändsgränder redan då man stiger över tröskeln. I andra fall så verkar vägen ljus, men visar sig vara täckt av mörka moln längre fram. Det viktiga är väl dock att vi känner igen dessa felaktiga vägar – stigar som inte ska trampas – och snabbt tar oss tillbaka till ljuset igen.

Ibland önskar jag dock att Gud kunde vara lite snabbare och lite tydligare på att öppna de där stängda dörrarna. Ibland så behöver Han ställa mig framför en jättestor port och lägga en tung  nyckel i handen på mig, för att jag ska inse att det är just här jag ska gå. Det är där texten ovan stämmer så oerhört bra in. Jag grinar varje gång jag hör den sången spelas eftersom den så tydligt beskriver hur tårarna rinner ner för kinderna, för att läka de spruckna sår som finns och trösta i den längtan som finns, men kanske aldrig uppfylls. Men att vi dock ändå håller fast vid Guds godhet och söker oss närmare Honom.

Låt mitt hjärtas längtan rinna ner för kinderna, ner i sprickorna och låt din avbild blottas.

 

 

 

Baksidan av Bibeln

turkos bibel

Hade en intressant diskussion häromdagen:

– Vad är det där för en bok, Maria?
– Det är en Bibel.
– Hmm… Konstig bok. Alla andra böcker jag sett har en sammanfattning på baksidan, varför har inte Bibeln det?

Ja, vad svarar man på det ? Att Bibeln inte är en bok utan flera böcker? Att man inte kan sammanfatta Bibeln på en enda sida? Att den är tillräckligt spännande för att man inte behöver ha en säljande text? Att Bibeln är en seriös bok som inte behövs sälja med argument som att den blivit årets bestseller 2011. Att det är Guds ord som vi inte får förvanska och skriva om? Att det är världens största bestseller genom tiderna och det räcker som presentation?

Men faktum är att det finns en sammanfattning av Bibeln sist i boken. Den allra sista boken är Uppenbarelseboken och den allra sista versen lyder:

Uppenbarelseboken vers 21:
Nåd från herren Jesus åt alla.

Och det är ju precis vad hela Nya Testamentet handlar om: Att vi är förlåtna genom Jesus.

Men Bibeln har inte bara en sammanfattande avslutning. Den har också en inledande teaser med en cliffhanger:

1 Moseboken – vers 1:
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Det räcker långt för att man både ska bli nyfiken på att läsa mer. Skapade Gud himmel och jord? Men när skapade Han resten? Och varför skapade Han allt detta? Hur kom vi till? Vad vill Han med oss? Vad har hänt från den tiden allt skapades till vår nutid? Vilka var de första människorna? Hur levde dem? Vad gjorde dem? Hur tänkte de? Och hur hänger allt det här ihop med Jesus?

Ta upp en Bibel och börja läsa – det finns massor med spännande historier i den och den kommer att ge dig många tankeställare och livsfrågor att fundera över. Och du kommer att få en helt ny syn på vad den där konstiga tjocka boken som heter Bibeln egentligen innehåller.

 

Fäbodsgudstjänst

Östansjö fäbodar fäbodgudstjänst örnsköldsvik gottne björna

Har haft en härlig dag med gudstjänst på en mycket speciell och vacker plats: Östansjö fäbodar. En fäbod dit man 1873 byggde en spång som ligger på flytmossa. Spången kom till för att man skulle slippa gå hela vägen runt sjön och spara ett antal kilometers promenad. Flytmossan skars loss och transporterades med hjälp av båtar från ena sidan sjön till den andra. Och spången är underhållen och fin och utmärkt att gå på även idag.

Gudstjänsten var också jättefin och vilken fantastisk tur med vädret, denna regniga sommar.

Silverputs – göra själv

eget silverputs aluminiumfolie salt och hett vatten

Har putsat mina små prydnadssaker av silver ikväll på det enkla billiga sättet. Det syns att det ligger en liten silvermugg där i mitten av aluminiumfoliet. Jag borde ha tagit en förebild, eftersom den här muggen var rejält svart och oxiderad, men blev blank nästan direkt då den hamnade i det varma vattnet.

Jag kokade upp vatten. Lade sedan ner en bit aluminiumfolie i botten och hällde på rejält med vanligt salt och rörde om lite lätt. Sedan doppade jag bara silversakerna i vattnet. En del var så pass oxiderat att det krävde en  lätt genomgång efteråt med lite silverputs på trasa, men det mesta blev skinande blankt bara genom att ligga någon minut i det heta vattnet.

Snabbt, effektivt och billigt sätt att putsa silver på.

Följ med Jesus i Påsk

Det finns en app för din Android-mobil, där du kan följa Jesus dagar under påsken. Appen heter ”Lev med Jesus”.

Jag laddade ner den från Android Market /Play Butik. Man aktiverar den genom att mata in när Påskdagen infaller (2012-04-08). Sedan är det bara att vänta på notifieringar från appen när Påsken kommer.

Det är HCJB Global Sverige,som är en missionsorganisation med fokus på medier och hälsovård, som tagit fram applikationen. Syftet är att man ska fokuserar på vad som hände Jesus under påskveckan. Man gör Bibeltexter synliga i samma takt som de inträffade för nästan 2000 år sedan och blir så nära realtid man kan komma.

Målsättningen med appen, som är gratis, är att man ska få en hjälp att hålla fokus på Jesus under påskveckan.

HCJB Global är den organisation som finns i dag som längst tid arbetat med radiomission.

[ Dagen ]

Gud med oss – Lovsång i Norr

Vilken härlig helg jag har haft! Lovsångskonferens från fredag lunch till sent på lördag kväll. Bara det att ta en ledig fredag och hinna med lite shopping i en annan stad gjorde att en 1,5-dagars konferens blev till en hel semestertripp. Jag var inte hemma förrän framåt midnatt lördag-kväll. Oavsett hur bra en konferens är så för hög musik, mycket ljud och nya människor mig rätt trött i huvudet, så idag har varit en riktig hemma-ensam-dag. Kändes också som att allt det fina jag varit med om behövde få sjunka in utan att störas av alltför många nya intryck.

Det var fantastisk lovsång på konferensen, mycket bra seminarier och fin predikan/undervisning. Vilka talanger det finns inom kyrkan! Det var så mycket kärlek i luften att det nästan gick att ta på den. Jag blev  oerhört peppad, fick påfyllnad av energi, träffa underbara människor och delta i en stark och äkta tillbedjan.

Elimkyrkan i Örnsköldsvik är en sådan där gammaldags frikyrka med snidade pelare och rejäla läktare. Givetvis också en altarmålning. Första dagen visade man lovsångstexterna på duk framme vid scenen. Jämför skillnad när man nästa dag istället körde dem direkt på kvällen med målningen av korset som bakgrund. Det var mycket effektfullt när man hela tiden växlade färgerna på ljuset.

Det är bara att hoppas på att detta är en ny tradition som vi kommer att se återkomma varje år.

Hur det gick med fastan? Inte så bra… Jag brukar ju säga att det är nästan hopplöst att följa någon sorts specialdiet när man inte har tillgång till sitt egna kylskåp, så jag åt den mat som bjöds och var tvungen att äta ”nödmat” ibland när inte min matklocka stämde med arrangörernas.

Jag delade rum med en väninna och vi bodde på Park Hotell. Enligt hemsidan skulle det finnas internet och kvällsfika. Läget var perfekt – bara ett par kvarter från Elimkyrkan och nära centrum. Det var verkligen jättetrevlig personal men när vi kom ner och skulle fika var det helt renrakat och internet fick vi aldrig tillgång till. Internet var väl ingen katastrof – jag klarar mig bra ändå med hjälp av mobilen, men lovar man så lovar man. Badhandduken var det minsta jag sett i badhandduksväg, men rummet var OK med separata vanliga sängar. Det fanns fria parkeringar på baksidan och vi hade tur som fick oss en plats där eftersom det var riktigt, riktigt trångt. Vi fick rummet precis bredvid trappan och det var tur att även vi skulle upp tidigt en lördag-morgon för det var ett himla klampande i trapporna i arla morgonstund. Frukosten var också ”sådär”, så mitt intryck är väl att för det pris vi betalade (745 kr) så kändes det inte som att det var prisvärt. Det är trots allt Örnsköldsvik vi pratar om och inte Stockholm. Ska vi till Övik även nästa år, så försöker jag boka något annat hotell – även om det är något dyrare.