Diva på inofficiell utställning

cavalier king charles spaniel diva
Idag var det inofficiell utställning i Vännäs. Diva Ballerina blev BIS-5!
Hon har växt på sig bra under sommaren och jag tror att vi kan ha mycket roligt i utställningsringarna tillsammans nästa sommar. Hon är så vacker min lilla Blenheim-flicka.

Och så här glad blev min dotter över Divas framgång.
cavalier king charles spaniel diva

Cavalierer ska alltid vara nära

Stod och sorterade tvätt. Hundburen är ett perfekt ställe att samla ren tvätt ovanpå. Tappade ett par jeans på golvet och hann inte mer än vända mig om för att plocka upp dem, förrän Cindy lade sig och sov på dem.

”Det här måste upp på bloggen. Vad rolig Cindy är!” säger jag till dottern. Går och sätter mig vid datorn för att skicka upp det på internet och hinner inte mer än sätta mig ner förrän två Cavalierer ligger bredvid mig igen – och sover. Och jag märkte inte ens att de hoppade dit!

Undrar vad som är mest fascinerande:

  • Att de verkar sova hårt, men har total koll på hur jag rör mig i lägenheten?
  • Eller att de så tyst kan smyga efter en på sina mjuka tassar att de alltid är i närheten – utan att man märker det?

Mysiga hundar är de i alla fall.

Inofficiell Cavalierutställning


Idag var det inofficiell Cavalier-utställning på Ön. Diva ställdes i Unghundsklass och hon blev placerad på andra plats (av fem om jag kommer ihåg rätt). Diva visade sig kanonfint och stod så jättefint med bakbenen ordentligt vinklade och halsen sträckt som på en liten svan. Och travade verkligen jättesnyggt i rörelse. Diva är ju den piggare av de två och det gnistrar verkligen om henne, när hon kommer in i ringen. Det känns som hennes rätta element.

Växer hon bara till sig lite i kroppen, så kommer vi att ha en rolig nästa sommar. Då är hon förhoppningsvis i perfekt utställningskondition. Jag tycker verkligen att jag har en potentiell champion. Hellre en hund som utvecklas lite sent som man kan ha roligt med i många år, än en som utvecklas snabbt och sedan blir för ”tung”.

Cindy blev aldrig någon utställningsstjärna, men hon är världen goaste, snällaste, mysigaste hund och hade så roligt idag med Linn. Först ”Barn med hund”, där de båda gjorde ett jättefint jobb. Sedan tränade de agility och Cindy är så lugn och säker på hindren numera. Känns ibland som vi borde tävla med henne. Vill gå en kurs även med Diva, som jag tror kommer att bli snabb som en liten vessla på agility-banan.

Efter utställningen var det surströmmingsmiddag (eller varmkorv) och det var en enorm uppslutning. Man tog med hela familjen och åt middag. Mycket trevligt. Rätt snabbt så försvann barnen ett efter ett och tittade man ut genom fönstret, kunde man se dem komma med var sin Cavalier på agility-banan. Det är ju en av de bästa sakerna med Cavalierer: De är så genuint snälla, tycker allt är så kul och så perfekta kompisar till barn. Det var härligt att se barnen jobba seriöst med sina hundar helt på egen hand. Och ett helt gäng med Cavalierer som jobbade uppmärksamt med sina småmattar/småhussar med svansar som konstant viftade, för att det var så himla kul. Hela gänget såg så glada ut.

Dukat upp för surströmming

Att ha Cavalierer innebär inte bara att gå långa promenader och dammsuga hundhår. Det händer en hel del trevligt också som är direkt Cavalier-relaterat. Cavalier-folk är till stor del som sina hundar: Glada, sociala och lättsamma att umgås med. Så imorgon är det först inofficiell utställning och sedan surströmmingsmiddag. Vi förberedde dukningen ikväll, så kvällen innan ser det ut så här:

Men surströmming är definitivt inte low carb och det här är typiska gånger då ätandet är mer socialt än gott: För surströmming luktar definitivt inte gott. Och smakar bara salt. Men själva känslan av att göra en ”klämma” av tunnbröd, färskpotatis, lök och surströmming är oslagbar. Och att sedan försöka äta den innan brödet hunnit bli så mjukt att allt bara rasar samman. Och diskussionerna om hur man ska rensa strömmingen och hur många man ska äta. Det är norrländsk tradition av yppersta klass och något man inte ska förstöra.
Så i morgon tänker jag i varje fall äta en rejäl surströmmingsklämma.

Ser fram emot en trevlig lördag!

Cavalierer som solar


Min vackra Diva Ballerina


En riktigt varm dag igen. Men det fläktade skönt. Hade ingen lust att åka till havet, då jag var ensam hemma, så jag hämtade en gammal madrass och lade mig på gräsmattan ute på gården. Cavalier-flickorna vill ju alltid vara nära matte, så de fick också följa med. Men det var alldeles för hett, tyckte Cindy.


Båda tjejerna ser något spännande när jag försökte fota dem samtidigt. Månntro om det var Trapphuspolisen, som kom ut just då? Hon är nämligen inte så förtjust i att jag ligger och solar på gården. Men hon är inte så mycket att bry sig om. Sola är skönt!


Jag gjorde ett provisoriskt skydd mot skuggan med en handduk och en trädgårdsstol. Tjejerna kröp dit direkt och förstod att det var menat för dem. Men man måste hålla koll på vad som händer runt om.


Efter en stund kan man i varje fall lägga sig ner.


Och till slut tar den berömda Cavalier-tröttheten över och man lägger sig och sover.


Och så här ser man ut när man sover riktigt hårt. Diva snarkade så det hördes över hela gården. Kanske därför Trapphuspolisen satt och hostade, harklade sig, stampade i marken och gjorde allehanda ljud för att försöka få bort oss? Till slut låg jag och småfnittrade på madrassen, eftersom hela situationen var så surrealistisk.

Men jag och Cavalier-tjejerna hade ett par riktigt sköna timmar ute på gräsmattan.

Sommaruppdatering

Ja, jag har varit dålig på att blogga i sommar. Ja, det har funnits saker att visa och bilder att lägga upp. Ja, jag har prioriterat annat.

Bra mat, solsken, slippa-sitta-still-vid-skrivbord, resor och avkoppling gör under för själen. Måste säga att jag inte känt mig så smal, fräsch, solbränd, solblekt i håret och avstressad på länge. Det är först när man går ner i varv, som man verkligen inser hur stressig och påfrestande vintern har varit.
Måste skaffa nya och bättre vardagsrutiner till vintern, så att vi får mer tid över för återhämtning för själen. Måste också skaffa nya och bättre rutiner för att maten ska fungera: Man får inte skylla på ett tomt kylskåp eller tidsbrist, för att äta mat som är ”nästan” godkänd (på gränsen till fusk alltså). För mycket sådan mat i längden är inte alls bra för vikten.
Inser också att jag måste lära mig att tålamod är en dygd, men det är inte så himla enkelt då jag ser lösningarna klara och tydliga framför mig: Uppenbara och oundvikliga, men att jag då ändå inte får hjälpa till med att ordna upp saker och ting är frustrerande. Tålamod, Maria, tålamod…
Jag har verkligen ätit korrekt den senaste tiden och känner hur jag bara blir lättare och lättare i kroppen. Avvikelserna från low carb har varit mycket små: Skulle äta frukost på färjan från Riga och det enda som fanns var mackor, så jag åt en med tonfiskröra och fick lida genom magont resten av dagen pga den. I övrigt har jag ätit helt korrekt och det känns verkligen i hela kroppen.
Långa bilresor är dock ett tillfälle som jag har mycket svårt att hitta bra mat att äta, för att hålla mig pigg hela tiden. Det blir ju en hel del tid i Mitsubishin under sommaren och det gäller att hålla sig alert: Trafiken är bitvis rätt tuff och intensiv och många timmar bakom ratten gör en lätt seg. Sockerfri RedBull är i varje fall effektivare än kaffe som uppiggare, har jag insett.
Och så en sommarbild på mina söta små tjejer som ligger under ett träd och tar igen sig i värmen.

Cindy har fått sommarfrisyr

Cindy har så mycket päls! Och med tanke på att hon ska vara på ”kollo” en stor del av sommaren i ett fästingrikt område, så kändes det rätt att klippa ner hennes långa behäng på undersidan. Tror jag klippte bort lika mycket päls som skulle räcka till minst en Chihuahua och då tog jag ändå inte speciellt mycket.

Jag är tyvärr ingen bra hundfrisör, men resultatet ser inte alltför tokigt ut. Men så är också Cindy det snällaste och mest lättsamma man kan hålla på med: Finner sig tålmodigt i vad än matte hittar på med henne.

Cavalier-träff


Så många som kom – verkligen jätteroligt. Och som vanligt mycket trevligt och hundarna tyckte det var lika roligt som oss tvåbenta. Först en gemensam promenad på 4 km och efter det plockade alla fram sitt medhavda fika och försökte hålla undan hundarna från mackorna. Det är så skönt också med Cavaliererna eftersom de är lika glada hela tiden och det blir aldrig något bråk hundarna emellan. Massor med viftande svansar bara.

Påminner om att vi startar gemensam lydnadsträning för alla intresserade, med start onsdag 20/5 kl 18.00. Vi träffas på Bräntbergsbackens parkering.
Glöm inte heller utställningsträningen den 12/5 samma tid – samma plats!