Dags ta fram saxen igen

Den här tiden är den absolut jobbigaste om man är hundägare: Blött, lerigt och massor med sand. Efter att inte lyckats skölja ur sanden ur Cindys päls efter promenaden, återstår inget annat än att låta de vackra Cavalier-lockarna falla. Jag borde ha badat henne innan, men det får bli tvärtom. Det kändes hopplöst att få ur den nästan kladdiga sanden ur pälsen.

Jag klipper egentligen bara bort alla långa behäng på undersidan och putsade tassarna. Tog inget på ryggen och bara lite på öronen. Dottern blev så sur förra gången när jag kapade Cindys öron, så jag inte vågar göra det igen.

Hundcafé i Bureå

Tänk att få ta med hunden på café! Hade träff med en massa trevligt Cavalier-folk på Djurhörnan i Bureå igår. Tyvärr var inte mina egna tjejer med, men gissar på att Diva Ballerina Extraordinaire hade trivts som fisken i vattnet och njutit fullt ut av att få sitta med vid bordet och äta rosa hundkex med strössel på.

Ett roligt initiativ som jag verkligen hoppas lyckas för de två driftiga tjejerna som har stället. Jag kommer definitivt att stanna och fika där om vi har vägarna förbi.

Önskar att något liknande funnits i Umeå.

Ringsekreterarutbildning

Om någon har ett tips på en ringsekreterarutbildning inom bilavstånd från Västerbotten, så tipsa gärna! Jag har länge velat utbilda mig till ringsekreterare, men det har inte varit någon utbildning som jag har haft möjlighet att gå i Västerbotten på evigheter, känns det som.

Jag startade utbildningen och gjorde den skriftliga testen för 13 år sedan, men tyvärr så kom saker emellan, så jag inte kunde slutföra den. Idag inser jag att det var dumt. Mycket dumt. Har suttit på en hel del inofficiella, men att sitta på “riktigt” är så mycket roligare. Men då måste man ju vara utbildad.

Har flera gånger skrivit till Västerbottens kennelklubb och frågat om de ska anordna någon ringsekreterarutbildning. Först fick jag svaret att de inte hann eftersom de skulle anordna en internationell utställning. Sedan fick jag svaret att de inte skulle ordna någon för att de hade haft en internationell utställning. Och nu ska de inte ha någon alls. Jag är så himla besviken.

Men det är väl i och för sig inte att förvånas över. Skjuter man upp något tillräckligt länge, så kan man vara säker på att något dyker upp som gör att man kan skylla på det och skjuta upp det ännu längre.

Jag tänkte faktiskt gå utbildningen i Boden, men det var i januari då det var som kallast. Att köra dit i -30 grader med barn och hundar. Inte säkert att jag hade fått motorvärmare. Det kändes inte alls bra, så jag tackade nej.

Så vet ni någon annan inom rimligt avstånd, hör gärna av er.

Cavalierdag

Först föreläsning med Barbro Börjesson. Hon var verkligen en positiv överrasking. Hon är en kunnig kvinna med pondus, som vet vad hon sysslar med. Jag är alltid full av beundran inför de där riktiga “hundmänniskorna”, som har den speciella fingertoppskänslan för hundar och hunduppfostran. Själv försöker man bara göra så gott man kan, med varierande resultat.

Jag köpte hennes bok “Hundskolan” som jag givetvis fick signerad. Får se om man får några tips. Jag är väl inte alltid överens om att använda hennes “skrämsel-metod” i precis alla lägen. Barbros filosofi tolkar jag som att arrangera en situation där hunden ska göra fel och sedan på något vis avbryta, skrämma, förvåna för att sedan ge hunden ett alternativ och därmed bryta beteendet. Min första lösning på problem brukar vara att ligga steget före och innan hunden har gjort fel försöka ge den ett alternativt beteende. Tycker de så lätt låser sig om de väl satt igång. Men så är ju inte mina hundar så väluppfostrade heller i alla lägen! 🙂 Men jag tror på att använda rätt metod till rätt situation och om en metod inte fungerar, så ska man testa något annat. För Divas skällande innanför dörren ska vi försöka ta hjälp av Barbros tips. Där har inte min metod fungerat. Fast jag tycker hon skäller betydligt mindre numera, så någon nytta har mina försök till uppfostring gjort i alla fall.

Det är nog tur att inte alla hundar är som Cindy: Då hade det inte behövts några som helst hundskolor eller hundterapeuter!

Det jag tog till mig fullt ut var att: Valpar ska man stegra kraven på. Vuxna hundar kan man ställa ordentliga krav på direkt och har man något som man vill åtgärda ska man bestämma sig för att ta itu med det på ett målintriktad och bestämt sätt och ha en vecka som tidsram innan det ska vara klart. Tar det sedan 10 dagar, så gör det inget, men man ska  bestämma sig. Jag tycker många numera drar ut på saker och är rädda att ställa krav på vuxna hundar.

Sedan middag på kina-restaurang. Mongolisk BBQ är bland de bästa som finns i matväg!

Och som vanligt var det lika trevligt som alltid att umgås med Cavalier-folk.

Cindy hjärtkollad

Fick ett stetoskop och de som känner mig vet att med sådana verktyg i min hand går ingen säker. Det som går att lyssna på kommer att lyssnas på. Så jag och dottern lyssnade på varandra och givetvis också på hundarna. Jag tyckte Cindys hjärtrytm var väldigt ojämn och på människor så är det ofta ett tecken på hjärtsvikt. Jag hörde dock inget “väsande” blåsljud. Men som den oroliga matte jag är, så beställde jag tid hos veterinären. Cindy fyller snart 6 år, så hon börjar vara i riskzonen för att drabbas av “Cavalierhjärta”. Å andra sidan så kommer hon från oerhört friska hjärtlinjer.

Men veterinären tyckte bara hon lät fint. Fick lära mig att hundars hjärtslag går i samklang med deras andning och kan därför vara ojämn. Helt naturligt alltså. Och någon tillstymmelse till blåsljud, det hade hon definitivt inte. Så min snart 6-åriga tjej kan fortfarande betraktas som hjärtfrisk. Blev så glad. Hoppas min favorithund kommer att leva många, många aktiva år än.

Tyvärr så besökte jag bara “min” veterinär, så resultatet kan inte hamna i SKKs databas. Måste därför beställa tid hos en officiell avläsare också, så jag får resultatet registrerat.

Så kontentan är väl att man inte ska sätta proffsverktyg i en amatörs hand!