En stortröja stickad me tunt garn på grov nålar – kan det fungera? Ja! Den blev helt underbar min Ranunculus (om mönstret heter). Jag gjorde den i 2-trådigt ullgarn (Järbo 2 tr Ull). Det gick åt väldig precis 4 härvor (400 gram = 1200 m). Färgen heter Silver stream och är en ljust grå färg som skiftar vackert i olika ljusa grå nyanser. Resultatet blev ett otroligt vackert och lätt plagg! Jag har lite svårt för de tjocka, stela vintertröjorna som det blir med tjockt garn. Jag har också lika svårt för att ägna mig ett halvår åt ett och samma plagg. Detta blev en perfekt kombination av mjukt, lätt, följsamt och snabbstickat. Det äkta ullgarnet fyller bra och fyller ut fint mellan maskorna, så det ser inte alls glest ut. Jag tvättade plagget i hårbalsam och då blev det mjukt och fluffigt och jag kan själv ha det direkt mot kroppen.
Mönstret finns egentligen inte i min storlek (3XL) så jag extrapolerade det mönster som finns och räknade om det till min egen vidd. Det känns som att det fungerade bara fint. Jag gjorde långa ärmar men fuskade genom att inte göra de extra förkortade varven eller icord-avslutningen. En snygg kant får man ju om man virkar, så jag tog fram virknålen och gjorde fasta maskor längst ner på ärmen och kring halsen, som jag tyckte såg gles och slarvig ut utan en extra fastare kant.
Jag gjorde tröjan också längre – mer som en tunika
Det där med ärmar är alltid lika svårt…. När jag provade plagget så tyckte jag att ärmarna var på gränsen till för korta, men hellre det. När jag sedan hade tvättat det så var de på gränsen för för långa istället. Så typiskt.
Jag har fått dille på att sticka halskragar men det är ju så roligt. Det går fort och det är användbart. Denna är gjort i garnet Järbo Junior Raggi i färgen ”barley”. Jag använde stickor nummer 3.0 mm. Jag stickar lite löst så min masktäthet blev 26 m/10 cm. Det gick åt ganska precis 1,5 nystan så 300 meter garn. Jag tycker om att sticka i de här lite strukturerade yllegarnerna: Det blir ett vackert och levande resultat när garnet är lite lagom melerat utan att vara flammigt. Storleken är one-size men jag skulle säga small/medium. Det är ingen knäppning utan knapparna sitter bara där som dekoration. Däremot ger spetsen fram en illusion av att det är en knäppning.
Det var rätt många prototyper innan jag hittade fram till rätt proportioner, rätt längd, rätt spetsmönster. Det kluriga är att få till spetsen snygg på framsidan men sedan få det att stämma med det avslutande spets-mönstret. Jag gjorde kragen lite längre också. Jag tycker att det är vackert när det verkligen blir en synlig krage som ligger över axlarna. Dessutom värmer det bättre och kommer att ligga snyggare under en jacka och inte ge några glipor.
En otroligt enkel halskrage som ser mycket mer avancerad ut än vad den är. Det är ett enkelt mönster och det lite tjockare garnet gör att det går snabbt att sticka. Jag har använt Järbo Svensk Ull i färgen Heather Field. Jag stickar lite löst så mastätheten är 17m/10 cm. Det gick ca 125 gram, men stickar man kragen kortare, så borde det räcka med en 100-grams härva. Det är härligt med ett äkta svenskt ullgarn. Det kändes lite strävt till en början, men jag tvättade kragen i hårbalsam och då blev den både mjuk och fluffig. En riktig mysig krage att ha under jackan när vintern kommer till Norrland. Många kallar detta för fuskolle.
Mönstret finns både på svenska och engelska. Mönstret är gratis och du kan ladda ner det här eller på Ravelry.
Jag gjorde denna i storlek till mig själv, men min betydligt smalare dotter provade den (innan den blivit blockad) och den är riktigt fin på henne också.
Det fina är att det är enkelt att anpassa mönstret efter nästan vilket annat garn som helst då du stickar så långt du känner att du vill ha kragen. Det är bara själva vidden runt halsen som du behöver justera.
Här ligger min halskrage och torkar efter blockning.
Nu finns del 2 ute av min videoblogg. Jag visar hur min grå och beige tunika ser ut på mig. Min början på en misslyckad Soldotna och en lyckad början på en förhoppningsvis lyckad Navelli. Jag gnäller över dåligt akrylgarn. Jag visar skillnad på dåliga och bra rundstickor. Länk till sommartunikan. Länk till den grå vintertunikan.
Beslöt mig att testa på videobloggandet igen. Testade för ett par år sedan, men gör ett nytt försök igen. Pratar om mina senaste virkade alster. Nästa gång blir det prat om den stickande Soldotnan och Navellin. Välkommen dit! Och kommentera gärna!
Semester och sommarhetta gör att det är skönt att sitta i skuggan eller AC:n och sticka. När garnet tog slut så tog jag den enkla vägen och gick på den lokala Kina-affären här i Torrevieja. De har ett rätt stort utbud av spansktillverkade garner. Tyvärr så är det fantastiskt fina bomullsgarnet som de säljer alldeles för tunt för att sticka med och allt annat är akrylgarner. Men nöden har ingen lag – garnet var slut hemma och jag ville ha något i händerna att göra.
Denna gång blev det ytterligare en design av Caitlin Hunter Boyland Knitworks: En kortärmad tröja som kallas för Navelli.
Jag använde mig av garnet Verto Di Roma Siena (350m/100g) i färgerna gult, vitt och ljust grått. Sticknålarna är 3,25 till resår och bål och 3,75 till mönsterstickningen.
Att få sitta och sticka i denna miljön på semestern är verkligen en lisa för själen.
Baksidan ser inte så tokig ut och inte alltför många trådar att fästa. Jag tycker ändå att fästa trådar är rätt roligt: Det går fort, ger ett synligt resultat och dessutom vet du att du är klart snart klar med ditt arbete.
Ringningen på plagget är en båtringning som jag behöll enligt mönstret och den passar bra till plagget i övrigt. Däremot ledsnade jag när jag höll på att avsluta med det sista på ärmarna och gjorde bara helt vanliga korta ärmar och avslutade med en likadan resårkant som vid halsen. Jag tycker det ser renare ut än att blanda in mönsterfärgen igen.
Ibland blir garnsuget alltför stort när vi är i Spanien och jag inte tagit med mig tillräckligt från Sverige. Då är det tur att vår närmaste butik i Spanien är en ovanligt välsorterad Kina-affär (Kinabutikerna i Spanien kan liknas vid Rusta och har precis allt). Vår Kinabutik har ett rätt stor utbud på spansktillverkade garner. Tyvärr är det mesta akryl, men de har också ett riktigt vackert bomullsgarn. Det är något tunnare än vårt 8/4-garn: 415 meter på 100 gram, men det är inte lika hårt merceriserat som det jag är van vid, så fyller bra när man virkar med det. Glansen är fantastiskt vacker och priset är så att man inte kan motstå det (1,95€/nystan). Jag hade till denna topp virknål nummer 2,5 för att få gallermönstret kompaktare.
Förra gången vi var i Torrevieja, så led jag just akut garnbrist och gick och köpte en hög av detta bomullsgarn. Egentligen visste jag inte vad jag skulle göra, men efter hand växte det fram en tunika i gallermönster med ett kors på ryggen. Den är luftig nog att kunna ha en varm sommardag över ett linne för att se lite mer klädd ut. På ryggen ville jag göra något sorts mönster, så det blev ett stort kors för att bryta av den i övrigt väldigt enkla stilen.
Det bästa av allt när man har en alldeles egen ägd lägenhet och ett andra hem i solen är att när jag åker därifrån, så ligger allt precis kvar där jag lämnade det. Det är bara att plocka upp virkningen från soffan och fortsätta där jag slutade. Det här var en av anledningarna till att vi valde att köpa ett boende istället för att hyra: Vi behöver inte plocka bort en pinal när vi åker härifrån och allt är precis som då vi lämnade det när vi kommer tillbaka. Det är stor skillnad att ha ett andra hem jämfört med att hyra en lägenhet eller själv bo i en uthyrningslägenhet.
Gallervirkning är enkel: 1 stolpe, 1 luftmaska. När jag vill ha en täckande yta i filet-mönstret byter jag ut luftmaskan mot en stolpe istället.
Min version av Soldotna Crop är nu klar! Det var rolig stickning och gick bra mycket fortare än jag trott. Om inte Hantverkshärvans soldotnaKAL 2021, så hade jag nog aldrig testat. En ”crop” är en kort tröja och först funderade jag mycket på hur jag skulle forma den för att den skulle passa mig. Insåg dock att detta är en perfekt modell till min dotter, så hon fick välja färger precis som hon ville och hon valde en mycket fin kombination av pastellfärger.
Soldotna Crop är designad av Caitlin Hunter och du kan själv köpa betalmönstret via Ravelry. Mönstret ser komplicerat ut men är enkelt och även om det är på engelska så är modellen så enkel att jag tror att alla kan förstå det.
Jag använde mig av garnet Smart från Sandnes garn (köpt på Perssons garn): Ett superwash ullgarn. Det kändes lite speciellt att sitta och sticka i ylle mitt under värsta sommarhettan, men som det riktigt fina yllegarn Smart är, så fungerar det även på sommaren. Det var ett nöje att få arbeta med det garnet. Jag använde de stickor som rekommenderas i beskrivningen: 3,25 och 3,75. Jag stickar lite löst så min masktäthet är något större än på originalet.
Det var bra att inte vara först på denna KAL (knit-along) eftersom många har problem att få halsen snygg. Följer man originalmönstret är risken stor att du får en skortstenshals och i vilket fall så är det en snäv hals. På mönsterbilden är det en rätt djup ringning, som jag tycker passar väldigt mycket bättre till en kortärmad top som denna. Jag köper inte förklaringen att plagget ska blockas till rätt storlek på halsen då det skiljer flera decimeter i omkrets.
Jag gjorde därför så här och tyckte jag fick till en fin halsringning både fram och bak:
Lade upp 48 maskor mer än vad mönstret föreslog, dvs motsvarande de två första ökningarna (som annars skulle ha gjorts på varv 3 och varv 7). Räknade så här: Storlek 3 = Starta med 96 m enligt mönstret. Varje mönsterrapport = 4 m. Det innebär att varje ökning är 24 m på ett varv. Jag hoppar över två ökningar så lägger då upp 2*24 m = 48 maskor extra.
Stickade resåren enligt anvisningar.
Stickade 6 förkortade varv (dvs 3 gånger fram och tillbaka).
Anpassade mönstret 1-6 och fyllde ut med motsvarande färger bara så att romberna blev bredare.
Fortsatte sedan med mönstret från varv 7 men utan att göra någon ökning på det varvet.
Närbild på hur de första varven ser ut efter min modifiering.
Garnåtgången stämde inte riktigt för mig. Det vita garnet tog slut före luserna, så de sista luserna blev enfärgat rosa. Sedan tog det rosa garnet slut, då blev det enbart ljusblått garn.
Så här skönt kan man ha det när man sitter och stickar på semestern. En helt vanlig dag på balkongen där man hör det spanska livet pågå nedanför balkongen.
Det ingår givetvis att mottagaren av plagget provar det under arbetets gång för att se att jag är på rätt väg.
Framsidan på västen. De extra aviga maskorna syns på sidan om spetsmönstret.
Vet du vad en KAL är? KAL är en förkortning av Knit A Long, dvs en grupp människor som stickar samma sak samtidigt. Garnet varierar men grundmodellen är densamma. Det är ett roligt sätt att skapa på och det är otroligt roligt att se vilken skillnad det kan bli fast alla utgår från samma grund.
Baksidan. Det är 5 paneler som kommer att framträda då jag använder västen, dvs 6 rader med aviga maskor för att ge lite mer liv till bakstycket och spegla mönstret på framsidan.
Järbo garn har varje sommar en KAL och i år gjorde vi en sommarväst. Jag har inte stickat på många år utan virkning är mer min grej, men jag tyckte denna lilla väst såg väldigt lockande ut så tänkte att jag hänger på och ser om takterna sitter i. Och de gjorde det. Jag har ändå stickat i hela mitt vuxna liv, så det är lite som att cykla.
Jag gjorde västen i Extra Fine Merino 120 i syrenlila (från Hjertegarn och som vanligt köpt på Perssons Garn i Umeå). Ett underbart mjukt yllegarn som går att ha på kroppen även en sommardag.
De små bilder jag såg som ”teasers” innan KAL:en satte igång var överdelen på en knäppt väst som såg ut som en vanlig rak modell. När hela mönstret sedan presenterades så hade modellen på sig den i form av ett liv, dvs kort och snävt och med knäppning som knappt gick ihop i övre delen, vilket jag insåg inte alls skulle passa mig. Jag vill ha den vidare, rakare och längre i formen. Det blev mycket mätande och funderande. Efter att ha stickat en provlapp så valde jag en stor storlek och satte igång.
Uppläggningen som föreslås är italiensk uppläggning, vilket var nytt för mig. Det innebär att man stickar räta och aviga maskor redan i uppläggningen vilket ger en snygg start då man stickar resår. Hela västen stickas på rundsticka och det var mer eller mindre katastrof när jag lade upp första gången efter Järbos anvisningar. Jag använde stickmarkörer för att hålla reda på antal maskor men uppläggningen snodde sig stenhårt runt rundstickorna och det var hopplöst att hålla reda på dem och kunna sticka dem snyggt. Jag rev upp.
Jag tittade på Youtube och hittade en annan variant på italiensk uppläggning som fungerade bättre. Även dessa krånglade på rundstickorna när jag lade upp, men när jag bestämde mig för att strunta i rundstickorna och lägga upp på vanliga raka jumperstickor, blev det riktigt bra. Jag var rätt less på att ha lagt ner så mycket tid och inte kommit längre än så.
Närbild på den italienska uppläggningen gjort på jumpersticka.
Originalmodellen är en väst, men jag ville ha en slipover/topp så struntade i knäppningen utan stickade bara runt från rätan istället. Rätt snart visade det sig att slipovern skulle bli alldeles för vid, så det var bara till att riva upp – igen.
Så här långt kom jag innan jag var tvungen att riva upp allt igen. Den var 25 cm för vid. Hur kunde jag ha mätt så fel utifrån provlappen?
Jag fick gå ner två storlekar och börja om. Då jag nu började känna mig rätt less på denna väst, så orkade jag inte med en ytterligare batalj med den italienska uppläggningen utan startade om på vanligt traditionellt vis. Det blir snyggt det också och mer elastiskt då jag alltid lägger upp på dubbla stickor.
Har kommit en bit på väg. Vanlig uppläggning och rätt storlek nu. Bilden speglar färgen fint i verkligheten.
Resten av arbetet flöt på bra och jag behövde bara räkna om lite för att få storleken att stämma både på bredden och höjden med de antal maskor som jag valt. Det var snabbstickat och garnet är helt magiskt att jobba med trots att jag satt i sommarens solgass och jobbade på altanen.
Avmaskningen runt ärmhål och halskant skulle göras i italiensk avmaskning. Enkelt förklarat så syr man maskorna i räta och aviga. Det blir snyggt på en resår, men jag hoppade över den delen också då jag inte tyckte det var värt besväret och den extra tiden, efter allt bök jag hade haft med den italienska uppläggningen. Så jag maskade av precis som vanligt.
Jag tyckte att de stora partierna med slätstickning var rätt enformig, så ville ha lite mer liv i mönstret utan att det blev plottrigt. Jag lade därför till ett antal längsgående ränder med aviga maskor både bak och fram så det blev 5 paneler på baksidan och var sin extra panel utanför spetsmönstret på framsidan.
Spetsmönstret var oerhört enkelt att lära sig utantill och sticka, så det är inte alls lika komplicerat som det kan se ut på bild. Jag skulle dock ha gjort ett par extra varv med slätstickning efter resåren och innan jag började med spetsmönstret för att slippa bågen i nedersta kanten.
Extra info: Det finns även CAL för virkare (Crochet A Long).
