Jag fick en så otroligt spännande virkutmaning som jag inte kunde motstå: ”Kan du göra en ruffig medeltida inspirerad struthätta?” En sådan utmaning går inte att motstå och det har varit ett riktigt roligt arbete. Funderar på att göra en till mig själv som är mindre ”ruffig” och skriva ner mönstret, då det var riktigt rolig virkning.
Hur tänker man då för att göra en ”ruffig” sak? Jag som alltid är noga med snygga kanter, jämnstora maskor etc. Jag gjorde en så ruffig det gick på min sida, sedan får mottagaren ”ruffa till den” ännu mer. Jag ville också att ytan skulle använda sig av virkteknikens egenskaper och mer skicka tanken till någon sorts ringbrynjeteknik än solitt tyg. För att göra detta använde jag en grov virknål och allt är virkat med fasta maskor. Kanterna är lämnade helt råa.
Garnet är isländsk ull: Léttlopi i färgen Black Heather som skiftar fint och inte är solitt svart. Garnåtgången är 8 nystan, dvs 400 gram och ca 800 meter. Jag använde mig av virknål nr 7.
Konstruktionen är enkelt: Ett fyrkantigt stycke som blir kapuschong. När den är klar så virkar jag själva manteln som ska falla ner över axlarna. Sist satte jag dit ”struten” på baksidan och en ögla på motstående sida.
Tålmodige maken får som vanligt stå modell.
Struthättan är öppen på framsidan och jag satte en knapp och en ögla på insidan. Detta var tredje försöket till en accepterbar knäppning. Mitt första försöka var att försöka göra en knapp enbart i garn men det blev alldeles för mjukt. Mitt andra försök var att virka runt en befintlig knapp och hoppas att den skulle smälta in med det övriga, men jag den blev alldeles för stor och klumpig. Nu sitter det en helt vanligt platt svart plastknapp på insidan.
En struthätta ska ha en strut och även denna. Jag gjorde den lite längre än själva struthättan, så att den skulle synas tydligt (ni får stå ut med att han har en t-shirt som inte alls stämmer med sammanhanget!)
