Kategori: Flöjt

Tog fram alla flöjterna och inser att jag faktiskt samlat på mig en hel del under åren. Uppifrån och ner:

Tvärflöjt

Min Yamaha YFL-211. Vilket härligt instrument det är: Lättspelat och vacker ton. Jag har ju precis köpt en på nytt – efter att ha varit tvärflöjtslös i 25 år! Jag läste först igenom böckerna för att reptera och tänkte att: ”Oj, var det så här svårt och konstiga grepp – det har jag inget minne av!” När jag väl står där med noter och flöjt så kommer det gamla greppen tillbaka ett efter ett och jag fick en fin ton i den i princip direkt.

Jag gör så att jag repeterar mina gamla läroböcker i tvärflöjt. Efter att ha fått fundera länge, tittat på bilder hur fingrarna ska placeras i utgångsläge och undrat om det verkligen skulle vara så, så satte jag igång med del 1. Och ooops – plötsligt hade jag spelat igenom hela nybörjarboken! Så nu har jag tagit fram del 2 och sedan så ska nog grunderna sitta. Mycket handlar om att träna upp snabbheten i fingrarna igen.

Tvärflöjt är så vackert! Man kan spela de enklaste melodierna och det låter ändå himmelskt.

Blockflöjtssamlingen

Tenorblockflöjt: Den här köpte jag mest på skoj bara för att testa. Den är i plast och kostade just ingenting. Men jag kan säga att den är STOR! Jag har inte speciellt långa fingrar och har full sjå att nå och täcka hålen. Ska träna lite extra och se om jag lyckas få lite snabbhet i fingerförflyttningarna. Det är dock en vacker, djup och mörk klang som jag tycker är mjuk och vilsam att lyssna på. Man kan knappt tro att det är en blockflöjt.

Altblockflöjt: Min gamla skolflöjt från gymnasiet som fortfarande håller efter >30 år. Det är också ett instrument med en vacker, mjuk och lite mer kraftfull ton. Jag spelar dock för sällan på den, för att riktigt vara tillfreds med att den är stämd i F och att man måste tänka om greppen varje gång. Alla andra flöjter jag har är stämda i C. Oftast då jag använder den, så spelar jag på den som att det vore en C-stämd flöjt.

Sopranblockflöjt (2 st): En billig och en lite dyrare, men båda i trä. Det är en viss skillnad i tonen i den dyrare: En fylligare klang, men jag tycker oftast ändå att sopranblockflöjt ofta låter lite gnälligt. Dock superbra och enkel att ta fram för att spela någon melodistämma om man t.ex. övar in en sång eller bara snabbt vill få fram melodin då man har noterna, men inte kommer ihåg hur låten gick.

För er som nu läser det här och tror att jag är speciellt musikaliskt begåvad, så kan jag säga att tyvärr, det är jag inte. Däremot så är jag riktigt envis, lägger ned tid och engagemang och spelar instrument där principen är att trycker man ner en tangent (som på ett piano) eller täcker ett visst antal hål (som på en flöjt), så får man fram en viss ton.

Så det handlar bara om att lära sig grepp/tangenter och läsa noter, så kan även sådana som jag få fram riktigt vacker musik ur instrumenten. Och det är en riktigt skön avkoppling att få spela bara för sig själv.

Är man sugen på att börja spela, så är faktiskt den gamla hederliga blockflöjten ett riktigt bra nybörjarinstrument. Principerna är enkla och man lär sig noterna och greppen snabbt. Altblockflöjten är egentligen det som en gång i tiden var standardblockflöjten och skulle jag rekommendera någon att börja med blockflöjt i vuxen ålder, så skulle jag absolut säga altblockflöjt. Det är ett vackert ljud som uppskattas även av de som lyssnar.

Det är synd att musikskolan numera nästan är utdöd, så att inte alla barn får chansen att lära sig spela något. Startar man inte i låg- eller mellanstadiet så är det i princip omöjligt att komma igång i kommunal regi senare. I varje fall vår kommun har musikskolan på en enda plats i sta’n och det krävs en stor insats som förälder att skjutsa dit varje gång för en enda kort privatlektion. Den gruppvisa obligatoriska blockflöjtsundervisningen under min skoltid, gav alla en och samma grund och sedan fanns alla möjligheter att fortsätta undervisningen på sin egen skola.

Jag tittade efter någon studiecirkel i tvärflöjt i min stad, men inte heller det verkar finnas att uppbringa. Jag hade gärna gått en sådan kurs tillsammans med min dotter, eftersom det ofta är lättare att lära sig av andra än av sin mamma. Det är ju inte alla som är lika hängivna och envisa som mig som studerar och lär sig på egen hand, men det kanske bara är jag som är så udda att jag är nybörjare på tvärflöjt vid 50 års ålder. Men jag får kolla vidare, det kanske dyker upp något.

Nu är den beställd. Det blev ett säkert kort: Yamaha YFL-211.

Jag har försökt läsa mig till vilken som är den mest prisvärda nybörjarflöjten och det stod till slut mellan

• Yamaha YFL-211. Ett säkert kort som håller i alla lägen. En av världens största tillverkare på musikinstrument och en av de allra bäst säljande nybörjarflöjterna. Jag gissar på att den motsvarar den tvärflöjt jag en gång i tiden hade. Den var lättspelad och jag borde ha behållit den. Å andra sidan hade det väl varit läge att köpa en ny igen vid det här laget. Kommentarerna är oftast att det är en bra flöjt, men dyrare än sina konkurrenters motsvarande modeller.

• Pearl PF-505 Quantz. En modell som många prisar för den vackra tonen och det något lägre priset. Det var mellan den här och Yamahan som jag till slut stod och valde.

• Jupiter JP-5011. En modell som kostar lika mycket som Pearl och som rekommenderas av många på internet, men oftaste med kommentaren att de föredrar Pearl framför denna.

Det skiljde dock inte så mycket i pris mellan Yamahan och Pearl, så jag gick på det säkra kortet som troligen har ett bättre andrahandsvärde om jag vill byta upp mig och som är lättare att hitta reservdelar till om man skulle behöva.