-10 kg

ww vv frukost breakfast weigh watchers viktväktarna

Dagens WW-frukost! Solen skiner och det är tillräckligt varmt även här uppe i Norrland att sitte ute och äta.

Förra måndagen passerade jag minus 10 kg från all-time-high-vikt. Så skönt! 10 kg känns verkligen som en riktig milstolpe. Men det har definitivt inte varit utan vånda och uppoffringar. Jag insåg också i morse att jag är exakt på den plats jag var förra hösten. Den hösten jag på egen hand hade börjat hålla igen på maten och börjat gå ner i vikt. Den hösten innan jag opererades och blev soffbunden i månader framöver. Den hösten där livets skörhet uppenbarades i alla sin tydlighet.

“Kan jag inte bara få en paus från detta! Jag vill slippa tänka på mat, mat, mat hela tiden!” var min första tanke denna lördagmorgon. Sedan inser jag faktumet ovan: Att jag bara var tillbaka till förra hösten och att jag fortfarande har en rejält lång väg kvar att gå. Jag suckade rejält för mig själv i det ögonblicket.

Efter att ha fått ett slag i huvudet av verklighetens hårda hammare, drog jag mig upp ur sängen, hoppade in i duschen och gjorde efter det en korrekt viktväktarfrukost. Hackade också banan, äpple och melon till en fruktsallad att ha med på dagens kalas, utifall det bara finns tårta att äta. Startade sedan slow cookern med kvällens middag. Mat, mat, mat… Men jag kämpar på!

(Men snälle maken städade bilen åt mig under tiden jag förberedde middagen, så det är inte så synd om mig)

Det är ju bara att äta lite mindre – not!

perssons garn mandarin petit rosa fleek naglar

Dagen började rätt tufft men slutade bra ändå.
I morse vid frukostbordet så kände jag mig så deppad och tänkte bara att jag orkar inte hålla på med all matplanering: Vad ska jag äta till lunch? Vad ska vi äta till middag? Vad ska jag äta på samlingen i morgon kväll? Finns det tillräckligt med frukt till fikat på jobbet eller måste jag ta med? Det känns som att hela min vardag just nu kretsar kring mat, mat, mat…. Det räcker inte nu med veckoplanering utan allt ätande ska planeras – hela tiden. Det hör nog till också att jag blir allmänt låg pga frånvaron av snabba kolhydrater. Jag får inte den där snabba belöningen just nu utav något sött då och då, och det märks. Jag hoppas kroppen vänjer sig, för det känns rätt slitsamt just nu. Att gå ner i vikt är inte någon enkel resa. Kroppen strävar alltid emot och har mycket lättare att samla på sig kilon än att släppa iväg dem. Det handlar långt ifrån om att “bara” äta mindre.

Någon sa att jag inte skulle vara så “hård mot mig själv”, men samtidigt så vill jag ju att detta med Viktväktarn ska fungera. Jag rör ogärna veckobonusen, men börjar fundera på om jag nog kanske skulle börja med det.

Till lunchen gav jag i alla fall efter och följde kollegorna på Kina-restaurang. Jag var inte speciellt svårövertalad. Jag åt av kycklinggrytorna och biffgrytorna och bokförde det som “Generell restaurangmat, biff med bambuskott (utan nudlar eller ris), så tror inte jag fuskat bort något.

Men nu har jag nyfixade naglar och får sitta och virka med garn från Perssons garn (Mandarin Petit är ett helt underbart mjukt bomullsgarn). Inte så dumt ändå.

I morgon är en annan dag…

WW – Viktväktarna vs. LCHF och lågt GI

Som före detta inbiten lowcarb-människa så kan jag inte låta bli att jämföra de olika dieterna. För det handlar om dieter. Det är en diet om du begränsar ditt kostintag på något sätt: Antingen genom att begränsa antalet kalorier, kolhydrater eller håller dig till mat med en viss GI-nivå eller bestämmer dig för hur många smartpoints du får äta. På något sätt så begränsas ditt totala intag och på något sätt måste du begränsa hur mycket av olika födoämnen du får äta. Vi vet alla hur det gått då vi valt helt på egen hand vad vi velat äta och låtit hungern och sockersuget styra våra matvanor. I alla fall jag lägger på mig vikt snabbare än snabbast. Det räcker att promenera förbi en pizzeria så visar vågen plus 5 kilo.

Jag bestämde mig i alla fall i somras för att hoppa på WW-Viktväktarna och det tog ett tag innan jag fick grepp om deras program. Det fanns inte så många exempel på hur en dag skulle fungera och jag kände mig utkastad i ett nytt matlandskap utan mer än en översiktskarta. Efter att tag så har kosten satt sig och jag har en rätt god uppfattning om hur en dag ska vara för att jag ska hålla mig inom min “smarta zon”, dvs äta lagom mycket. Det är dock ett nytt sätt att tänka för mig där maten värderas utifrån hur många smartpoints den innehåller.

I grunden så är Viktväktarnas nya Flex-program otroligt enkelt i sitt upplägg. Det finns massor med mat som har 0 smartpoints (som grönsaker, frukt, ägg, fisk, kyckling, bönor och linser). All övrig mat har getts smartpoints utifrån dess sammansättning. Just konceptet med 0-points-mat gör att du inte alltid behöver hålla på att räkna precis allt hela tiden och är du hungrig så kan du faktiskt äta en banan och lindra även sockersuget. Du får ett visst antal smartpoints tilldelade till dig för varje dag, sedan är det veckobonus och aktivitetsbonus och ev. oanvända smartpoints som tillkommer. Har du en rejäl övervikt kommer du att tycka att du har mycket smartpoints att fördela under dagen (om du väljer vettig mat). Efter hand så kommer dock antalet givna smartpoints att minska i och med att du tappar kilon.

Programmet är definitivt inspirerat av GI-tänket och med fokus på att hålla nere kalorierna genom att reducera det mättade fettet och de snabba kolhydraterna. Det gör ändå att det går att äta en normal måltid till vettigt antal smartpoints om du tänker igenom vad du lägger på tallriken. Kosten är inte helt olikt det jag tänker är GI-kost, där du ska äta mycket långsamma kolhydrater. Det är underbart att kunna äta frukt och jag älskar grönsaker, linser och bönor, så detta stämmer väl för mig. Däremot är allt med fett riktigt dyrt i smartpoints och detsamma gäller bröd. Smartpoints-beräkningen är inte alltid helt logisk och vissa matvaror känns ibland onödigt dyra i den dagliga budgeten. Jag gissar att den ibland onödigt tuffa kostnaden för t.ex. grovt bröd är med tanke på att det finns så pass många fria saker att äta. Du kommer enkelt att kunna överäta om du inte rejält begränsar de livsmedel som ger smartpoints.

Jag ser också att de fria livsmedlena utnyttjas maximalt bland ww-anhängarna: Det bakas bröd och görs pajdegar på bönor t.ex. Bananer och ägg är basen i många bakrecept. Kreativiteten är stor! Jag säger inte att det är fel, men tror inte fenomenet med bönbröd uppstått om inte bönor stått på 0-listan. Detsamma gäller användningen av proteinpulver (gärna kasein) och andra proteinrika produkter. Vi får se hur länge jag själv håller emot, men just nu känner jag att jag vill äta en så naturlig kost som möjligt och inte protein-dopa mig, även om det handlar om att bli mätt på väldigt få smartpoints på ett snabbt vis. Jag letar dock efter några smartpoints-snåla proteinbarer, eftersom är den enda typen av mat som går att ha med som reservmat i väskan.

Du som byter från LCHF till kommer att få byta världsbild helt och hållet. Nu är fett ett big no-no och du kan återigen frossa i frukt och grönt. Jag tycker att maten med viktväktarna är mer varierad och ser godare ut på tallriken, då du kan ösa på med grönsaker. När det gäller lunch och middag, så är det bra mycket enklare med WW eftersom du kan laga helt vanlig mat, byta ut grädde mot mini-grädde och lägga massor med grönsaker och en liten portion ris/pasta/potatis på tallriken och ändå äta en bra måltid. Däremot så saknar jag frukost med ägg och bacon eller kvällsfika med rejäla bitar av ost eller jordnötssmör. Jag känner dock att ww-kosten är mjukare för kroppen och magen. Mot slutet av min lowcarb-tid så kände jag att kroppen reagerade och jag upplevde att jag drog på mig mycket vätska och att magen nästan inte orkade med den kompakta kosten; men det är min personliga upplevelse.

Det svåraste med att hålla en diet är att vara ute i sociala sammanhang, tycker jag. Jag håller redan på att våndas kring mina många resor. Även om Viktväktarna till en början ter sig som bra mycket mer normal kost än LCHF, så är det ändå en tydlig diet med tydliga regler och där fett ska undvikas. Titta dig runt på en konferensmiddag eller lunchbuffe, så är det inte alltid enkelt att plocka ihop t.ex. ren kyckling tillsammans med linser och grönsaker som inte är indränkta i olja. Det var motsvarande då jag åt LCHF; att jag ofta fick gå hungrig då jag inte blev mätt på den icke-kolhydratmat jag kunde äta på tallriken. Till stor del är det samma typ av reservmat som du får ta med dig om du har möjlighet: Ägg och sockerfria bars. Med Viktväktarna kan du i alla fall – tack och lov – även ta med dig frukt. Däremot så är nötter dyra i smartpoints, vilket jag i princip alltid gick omkring med förut i väskan. Går du på en diet så är det ett evigt planerande, vilket gör mig väldigt less ibland. Det känns som att allt kretsar runt mat, mat, mat…

Det känns som att det är en viss konkurrens mellan olika dieter och att störst konkurrens finns det mellan Viktväktarna och LCHF. Egentligen så spelar det ingen roll vilken diet du väljer om du vill gå ner i vikt, så länge du väljer en diet och håller dig strikt till just det konceptet. Både Viktväktarna och LCHF kan visa på goda exempel på folk som har gått ner i vikt och på sådana som håller den nya vikten i åratal. Men bägge kan också visa på sådana som måste göra omstarter, då de gått upp lika mycket igen. Det svåra är inte att gå ner i vikt (även om det känns som att jag kämpar mest då), utan det svåra är att hålla den nya vikten. Där tror jag Viktväktarna vinner då kosten trots allt är mer lik en vanlig tallriksmodell, än den i många fall extrema LCHF-dieten. Tyvärr är det så att vi som är överviktiga är det hela våra liv och vi kommer alltid att gå på någon sorts diet om vi inte vill gå upp i vikt. Hade vi alla haft en fungerande aptitkontroll, saknat sockersug, inte längtat efter den belöning som trots allt socker ger till hjärnan, en rejäl förbränning och en kroppskonstitution som gjorde att vi alla sprang något maraton då och då, så skulle varken Viktväktarna eller LCHF behövas.

Viktväktarnas program verkar faktiskt fungera även på mig. Jag tycker jag äter ägg och äpplen hela dagarna, men jag går ner i vikt. Nu i början i en rasande takt, vilket känns motiverande och inspirerande!

Slow cooker – slökokare

crockpot crock pot slowcooker slow cooker slökokare russell hobbs

Jag har alltid gillat att laga mat i lergryta, men lergrytan har stått oanvänd de senaste åren. Det är helt enkelt för besvärligt; så ramlar jag över “slow cookern” eller det försvenskade ordet “slökokare”, som enkelt förklarat är en elektrisk legryta. Du gör precis på samma sätt: Lägger in allt du vill steka/koka (kött, grönsaker, rotfrukter och kryddor) och låter sedan kokaren stå på tills maten är färdig. Oftast handlar det om 4-8 timmar beroende på vad du lagar och vilken värme du slagit på. Detta känns som ett perfekt komplement till min Viktväktarkost, då jag inte behöver tillsätta något som helst extra fett – precis som i lergrytan.

Den jag köpte är en enkel manuell modell, där du bara kan välja om du vill ha låg eller hög värme. Vill du övergå till varmhållning, så måste du själv slå över den till varmhållningsläget. Märket är Russel Hobbs och jag hittade den på REA på ICA Maxi. jag hade först tänkt att köpa en dyrare, men eftersom jag var osäker på hur en slökokare fungerade i praktiken och för oss, så ville jag testa med en billigare variant. Crockpot används ofta som synonym till slow cooker och det är ett varumärke som säljer flera olika sorters “kokare”.

Jag är väldigt förtjust i slökokaren efter första försöket. Vi testade med biff bourgougne som första rätt och lärde oss direkt att inte hälla i för mycket vätska. Jag trodde att allt behövde täckas, men svampen och köttet både krympte och avgav vätska, så grytan blev väl såsig denna premiär. Men så god! Smakerna kommer verkligen fram och köttet blir så mört.

Jag trodde att slökokaren skulle stå och småputtra, kanske stänka lite, avge massor med vattenånga och på något sätt märkas. Det gjorde den inte alls. Slow cookern stod helt tyst och stilla på bänken, tills det började dofta riktigt god mat i huset från den.

Jag hade också fått uppfattningen om att den storlek jag valde på 3,5 liter nätt och jämnt skulle rymma mat för 4 personer. Jag gjorde en gryta som gott och väl räckte till 6 personer och jag hade kunnat få ner mer mat: Antingen mer gryta eller potatis. Nu kokade vi potatisen på spisen istället.

Att tänka på vid köp är:

  • Hur stor slow cooker behöver du? Det finns allt ifrån 1,5 liter till 7 liter. 3,5 liter brukar anges som en norm för 4 personer. Vill du göra saker som t.ex lasagne så behöver du kanske fundera på hur stor själva botten på kokkärlet är.
  • Vilket material vill du ha i kokkärlet? De flesta slow cookers har ett kokkärl i keramik (precis som i en lergryta alltså för jämn värmefördelning). En sådan slökokare blir därför väldigt tung att hantera, speciellt då den är full med mat men även otymplig att diska. Det finns dock de som har ett innerkärl i metall och med olika typer av beläggning.
  • Räcker det med en manuell eller vill du att kokaren automatiskt går över till varmhållning? Det finns alltifrån de enklaste modellerna (som jag har) till de som har massor med program och till och med tryckkokning.
  • Vill du kunna se maten utan att lyfta på locket? Det finns både slow cookers med glaslock eller solida lock. En slow cookers lock är inte på något sätt tätslutande, så locket är lätt att lyfta på. Jag tycker dock det är trevligt att kunna kika på maten utan att släppa ut värme eller vätska.

När det gäller recept så finns det massor om du googlar på “crockpot recept” eller “slow cooker recept”. Du kan också använda dig av helt vanliga recept men köra dem längre bra i slow cookern. Här finns gott om utrymme för att vara kreativ och experimentera.

Detta är i alla fall matlagning helt i min stil!
Det blir perfekt att starta igång denna på morgonen och sedan komma hem till färdiglagad mat.

Vilket medlemsskap ska jag välja hos Viktväktarna?

Jag var hemskt rådvill vilket medlemsskap jag skulle välja hos Viktväktarna.

De har tre olika varianter:

  1. Coach + Digital – Du får tillgång till deras mobil-app och får gå på fysiska möten (workshops) och både väga dig och få coaching i verkliga livet.
  2. Online Coach + Digital – Du får tillgång till deras mobil-app och blir medlem i en Facebook-grupp där du har just din coach. Du får gå på digitala möten, lämnar din vikt till din coach via Messenger. Facebook-gruppen är alltså motsvarigheten till den fysiska work-shopen. Det sägs att du även ska få receptförslag för kommande vecka.
  3. Digital – Du får endast tillgång till materialet i deras mobil-app och du får i övrigt klara dig själv.

Jag kände absolut inte något behov av att försöka åka ner på sta’n en viss tid varje vecka, så alternativ 1 försvann direkt för mig. Jag tvekade mellan att ha en online coach eller sköta mig helt själv men lockades dels av de utlovade veckomatsedlarna och dels av att få hjälp av någon kunnig person, då jag ändå är ny på denna diet. Så jag valde alternativ nummer 2.

Jag hade knappt hunnit anmäla mig och starta igång appen förrän jag insåg att alternativ nummer 3 hade räckt gott och väl för mig. Appen är jättebra (och du kan givetvis också logga in via deras hemsida via din webbläsare också) och allt jag behövde finns där: Listorna på 0-pointsmat, recept och de 4 veckomenyer som cirkulerar runt (näpp – det fanns inga fler än så!). Jag är för självständig för att utmanas eller sporras av konstruerade veckoutmaningar och min vikt är det bara jag själv som kan påverka, så att rapportera in den är inte någon deal-breaker för mig.

Som komplement finns det flera olika Facebook-grupper att gå med i. Du kommer även åt en Community via appen om du gillar att läsa om andra viktväktare. Det finns Facebook-grupper för både betalande och icke-betalande medlemmar och det finns också de som har en hel del egentolkade inställningar till WW-programmet. Ta till dig de bra tips du får, men sålla hårt också bland både tips, recept och olika förhållningssätt. Det står rätt tydligt på VV egna hemsida hur du förväntas äta för bästa resultat och som alltid är det bäst att starta så. Förändringar åt ena eller andra hållet måste få komma efterhand.

Nu har jag i alla fall signat upp för 6 månader med Online Coach, så hoppas jag hittar något sätt att känna mervärde av detta. Appen (och hemsidan) är i alla fall riktigt, riktigt bra och det finns inga ursäkter för att inte registrera den mat jag äter.

Viktväktarna

Nu får väl alla som följt min blogg och mina hemsidor dåndimpen, men jag har börjat med Viktväktarna. Denna bland LCHF-folket så förhatliga organisation. Från början var LCHF lite av en maskrosrörelse där allt material delades fritt till de som ville ha, men jag vill nog säga att kommersialismens tänder rätt snabbt bet tag i även LCHF-rörelsen, som numera också kräver betalning för tjänster på nätet. Så betala, får du nog göra oavsett vilket viktminskningsprogram du följer.

Varför viktväktarna (WW)?

Ja, den uppenbara anledningen är väl att jag vill gå ner i vikt! Det senaste året har tagit hårt på mig. Jag har genomgått en bröstcancer-behandling med operation, cellgifter och strålning och den perioden har tagit hårt på mig. Tyvärr då inte så att jag saknat aptit och tappat i vikt (vilket sjukvården är noga med att man inte får göra) utan jag har varit soffbunden i radhuset och kortisonet har gett mig rejäl aptit. Nu är livet på väg att bli normalt igen och jag är tillbaka i den vanliga vardagen. Tyvärr då också med ett antal kilon mer på kroppen från en utgångsvikt som även den var alldeles för hög. Att jag blivit både rörligare och orkar mer mentalt, gjorde att jag bestämde mig för att det är dags att ta tjuren vid hornen och få tillbaka ett rörligt liv igen.

Förra hösten just innan operation försökte jag köra igång med LCHF igen, men det gick bara inte. Resten av familjen var minst sagt skeptiska och det var hopplöst att vara på resande fot och försöka få ihop det. Jag blir otroligt less på de eviga kokta äggen i väskan och jag kan bara inte gå hungrig. Jag blir på ett totalt uselt humör då hungern slår till. Jag måste ha en kost som fungerar i vardagen och där inte avsteg gör att jag nästan får börja om från början igen. Efter mina förra år med LCHF vänder det sig också numera i magen då jag tänker på att skära skivor av smör och fett på kött går varken att tugga eller svälja. Jag måste ha något som “mjukar” upp kosten och inte bara leva på fett och protein.

Jag fick tips om Viktväktarna och att de numera kör ett system som de kallar för WW Flex med smartpoints. Viktväktarna har ju under åren haft ett antal olika system för att hjälpa dig att välja rätt mat i rätt mängd och jag kan uppskatta att de inte är statiska i sitt synsätt utan försöker hitta nya hållbara vägar. Eftersom jag sett flera i min omgivning som lyckats bra den senaste tiden just med VV:s hjälp så hoppade jag på ett abonnemang.

Jag har kört i 3 veckor nu och ser att kosten fungerar. Så nu är det bara att hålla fokus.