Bananpannkaka till frukost

bananpannkaka recept vv ww viktväktarna weight watchers frukost brunch

Jag älskar de få helgmorgnar då jag vaknar upp och känner mig utsövd. Det händer inte ofta, så bäst att omfamna tillfället. Idag är en sådan dag och då gör jag gärna en lagad frukost. Bananpannkakor är en stomme i viktväktarkosten känns det som. Dels så är det extremt lite smartpoints, de är rejält mättande, jättegoda och du kan dessutom lägga i lite av vad du har hemma i kylskåpet. Idag hade jag i en rejäl matsked med minikeso i mina, eftersom kesoburken stod där och såg ledsen ut för att den inte blivit uppäten (jag testade minikeso istället för vanlig keso, men tycker att minivarianten smakar mest bara salt och inte är någon god alls). I bananpannkakan så passade minikeson däremot perfekt som extra fyllnad. Andra ser jag har i olika sorters proteinpulver.

Grundreceptet som jag använder är:

1 banan
2 ägg
1 tsk fiberhusk
En dutt äkta vaniljpulver
1 tsk bakpulver

Jag börjar med att mixa bananen med handmixern.
Sedan i med resten och mixa till en slät smet.
Smeten får stå och svälla lite under tiden att stekpannan blir varm.
Jag lägger i lite flytande margarin i stekpannan.
Eftersom jag tillhör den lata sortens människor så häller jag i hela smeten på en gång och sedan får bananpannkakan stå och stelna på mellanstark värme, tills den går att vända och steka på andra sidan. (Visst ser det tjusigare ut att steka små plättar i amerikansk stil, men nu kan jag lämna pannkakan ensam några minuter under tiden jag fixar kaffet).

Idag stekte jag också skivad kalkon till och det är finstrimlat äpple på toppen.
En riktig lyxfrukost!

-10 kg

ww vv frukost breakfast weigh watchers viktväktarna

Dagens WW-frukost! Solen skiner och det är tillräckligt varmt även här uppe i Norrland att sitte ute och äta.

Förra måndagen passerade jag minus 10 kg från all-time-high-vikt. Så skönt! 10 kg känns verkligen som en riktig milstolpe. Men det har definitivt inte varit utan vånda och uppoffringar. Jag insåg också i morse att jag är exakt på den plats jag var förra hösten. Den hösten jag på egen hand hade börjat hålla igen på maten och börjat gå ner i vikt. Den hösten innan jag opererades och blev soffbunden i månader framöver. Den hösten där livets skörhet uppenbarades i alla sin tydlighet.

“Kan jag inte bara få en paus från detta! Jag vill slippa tänka på mat, mat, mat hela tiden!” var min första tanke denna lördagmorgon. Sedan inser jag faktumet ovan: Att jag bara var tillbaka till förra hösten och att jag fortfarande har en rejält lång väg kvar att gå. Jag suckade rejält för mig själv i det ögonblicket.

Efter att ha fått ett slag i huvudet av verklighetens hårda hammare, drog jag mig upp ur sängen, hoppade in i duschen och gjorde efter det en korrekt viktväktarfrukost. Hackade också banan, äpple och melon till en fruktsallad att ha med på dagens kalas, utifall det bara finns tårta att äta. Startade sedan slow cookern med kvällens middag. Mat, mat, mat… Men jag kämpar på!

(Men snälle maken städade bilen åt mig under tiden jag förberedde middagen, så det är inte så synd om mig)