Singelträff

Blev övertalad av en jobbarkompis att gå på en singelträff. Han tyckte det var på tiden att jag började träffa lite nytt folk utanför min rätt snäva bekantskapskrets. Så ner på sta’n på after work. 100 spänn för middag inklusive ett glas vin kunde det ju vara värt i vilket fall.

Var helt klart skeptisk innan och jättenervös före. Hade ingen aning om hur det skulle gå till eller vilka som skulle vara där. Men nervositeten släppte givetvis rätt snabbt – jag är ju inte den blyga typen. Folk kom dit för att prata och var allmänt öppna och trevliga. Synd dock, att man inte roterade kring borden utan de som man hamnat bredvid var de som man umgicks med. Hade förväntat mig någon sorts speed-dejting, men det var mat, prat och samma platser under hela middagen som gällde.

Som vanligt var det 75% kvinnor och medelåldern var just medelåldern, så jag stack inte ut precis åldersmässigt.

Vilken utdelning gav det då? Behållningen på kvällen var den urtrevliga tjej som satt mitt emot mig. De stackars få männen vid bordet frågade om vi kände varandra sedan förut eftersom vi verkade komma så bra överens och ha så mycket att prata om, men så var det inte. Men ibland träffar man någon som man bara kommer så där kanonbra överens med och jag skrattade så jag hade ont i magen.

Men jag träffade helt klart människor jag troligen inte skulle ha pratat med annars. Och jag lärde mig en hel del om hur vissa (många?) män tänker när det gäller oss kvinnor. Tankar som jag inte hört förut och inte trodde fanns och än mindre uttalades. Skrämmande hur mycket förutfattade meningar som finns. Nyfikenhet och självinsikt är goda egenskaper, som många verkar sakna. En erfarenhet rikare blev jag alltså.

Och tror att det ligger en del i vad en vän sade till mig: Många män som letar efter en ny kvinna vill bara få – inte ge något tillbaka. De ser sig själva som “kap” och att det i princip bara är att bestämma exakt vad de vill ha – sedan dyker den goda fen upp med trollstaven upp och trollar fram denna perfekta kvinna. Men istället för att hitta denna drömkvinna, så blir de bara bittra eftersom den goda fen aldrig dyker upp med sin trollstav.

Sedan kan man ju lätt se det från andra hållet: Om nu dessa män vore de “kap” som de tror sig vara, så hade säkerligen någon singelkvinnan norpat dem för länge sedan. “Kapen” måste ju ha en kölista att välja och vraka från – för vem vill inte ha ett riktigt “kap”?

För övrigt var den enda som fick mitt telefonnummer var tjejen mittemot, och det var väl inte riktigt det som var meningen…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *