Vilken alldeles speciell musikupplevelse jag hade igår. En erkänd musiker, som lite i förbifarten pratar om att han sjungit gospel med Elvis utanför scenen, gav oss alla en helhetsupplevelse igår kväll. Han är ju en helt fantastisk pianist! Jag önskar att mina fingrar kunde röra sig så där helt naturligt och nästan som av sig självt över pianotangenterna. Det var härligt svängig musik, fin vittnesbörd och äkta glädje från en oerhört ödmjuk person. Jag har aldrig varit på en konsert där publiken varit så naturligt engagerad som igår. Jag tycker ofta att musikuppträdande många gånger är rätt trista eftersom det bara handlar om envägskommunikation, där vi i publiken ska sitta tysta, lyssna och applådera på rätt ställe. Å andra sidan har jag ofta svårt med rollen som enbart åskådare – oavsett i vilket sammanhang jag befinner mig. Men igår fick jag ett exempel på äkta publikkontakt.
Efter den ordinarie konserten var det mingel i caféet och då sätter sig denna världsartist vid flygeln mitt bland caféborden, låter oss önska låtar och visar oss vilka körstämmor vi ska sjunga till. Hela lokalen var med på noterna och oj, vad det svängde!
På samma sätt som Per-Erik Hallin fick en chans att sjunga med en stor artist, så fick även vi möjligheten att göra detsamma. Härligt!
Konserten var dessutom helt gratis ( i den oerhört vackra kyrkan i Holmsund) och den enda motprestationen var en gåva till Världens barn. Är det inte egentligen helt fantastiskt? Det här var äkta gospel (evangelium).
Ah, att jag missade denna konsert – hade ingen aning om att Per-Erik varit här i trakterna.
Jag fick uppleva denna underbara stund. Thanks gud for him..