Förut ansågs celiaki (glutenintolerans eller glutenallergi) vara en ovanlig sjukdom som bara barn fick. Numera ökar celiaki i hela västvärlden och särskilt i Sverige.
Jag har själv funderat på samma sak, då jag i och med kostomläggningen insåg att jag själv är känslig mot just gluten. Små mängder går bra, men det krävs inte mycket för att jag ska få rejält magont. Och de glutenfria ersättningsprodukter som finns för t.ex. bröd är i princip alltid så fulla av snabba kolhydrater att det ger negativa effekter åt andra hållet. Inte lätt ibland.
I vilket fall kan man ju ändå fundera på varför celiaki ökat så. Är vi mer uppmärksamma eller är det något annat fel i vår kost? För mycket och för tidig användning av välling med höga glutenhalter? Eller äter vi bara för mycket gluten så att kroppen till slut packar ihop och ger upp? Eller är det något annat i vår mat och miljö som gör oss extra käsnliga? Eller har vi helt enkelt bara blivit mer uppmärksamma och hittat orsaken till magont som annars inte hade diagnosticerats? Värt att fundera över.