Bananomelett / Bananpannkaka i micro

Spisen var upptagen av vår slökokare som sakta ordnar kvällens middag, så jag behövde hitta ett annat sätt att göra mina bananpannkakor. Micron är min räddning och jag tänker att det borde fungera att tänka mer omelett är pannkaka. Jag vispade ihop en smet och lade den i omelett-formen från Tupperware. Jag har provat en gång tidigare att göra samma sak och att lägga på locket, men då stannar alldeles för mycket vätska kvar i formen och det blev bara svampigt. Så jag använder idag enbart den undre delen.

Det fina med bananpannkakor (och i detta fall bananomelett) är att det spelar nästan ingen roll vad du blandar ner, så länge det finns tillräckligt med ägg som binder ihop och ger stadga.

Idag gjorde jag så här:

1 banan
3 ägg
2 msk minikeso
1 tsk fiberhusk
En dutt äkta vaniljpulver
1 tsk bakpulver

Jag börjar med att mosa bananen med en gaffel.
Sedan i med resten och vispa med en gaffel till en slät smet.
Häll smeten i microformen. Denna form har en midja på mitten, vilket ger en jämnare gräddning i micron.

Jag gräddar 4 minuter på halv fart.

Lite ekologiskt blåbärssylt till det, så blir det en perfekt söndagsbrunch.

Vilken viljestyrka vi besitter!

Konstaterade i morse att vi som går på diet, typ viktväktarna, verkligen är mentalt starka.

Ofta så får du höra (uttalat eller underförstått) att är du överviktig, så är du troligen det pga av att du är lat, vek och kanske också lite dum i huvudet. För annars hade du ju aldrig dragit på dig den där övervikten. Jag är varken lat eller dum, men min aptitkontroll och förbränning har däremot mycket att önska och borde fungerat på ett bra mycket effektivare sätt.

Så i morse när hungern gjorde sig påmind, jag vaknar utsvulten och inser att det bara är en mager frukost med kokta ägg som väntar på mig. Jag inser att detta ännu kommer att bli en dag då jag kommer att känna mig hungrig och dessutom ska stå emot allt sug när kollegorna sitter bredvid med bullar och sommarens sista glassar, så här en fredag. Då slår det mig plötsligt hur stark jag är. Hur starka alla vi som kämpar med vikten är. Vilken otrolig vilja vi besitter! Vad duktiga vi är!

Så alla ni som kämpar på: Inse vilken viljestyrka vi alla besitter!

Milstolpar och målbilder

handla kläder på primark viktväktarna

Vi har alla olika milstolpar och målbilder för vår viktminskning.

Mina milstolpar är varje gång jag passerat 5 kg. Om jag kan fortsätta att vara lika duktig, så bör jag passera en sådan varje måndag.

Min målbild borde handla om att orka ta långa promenader igen och visst är det något som jag längtar efter. Det jag allra mest längtar efter är dock att få handla kläder i vanliga affärer igen. Tänk att kunna gå på Primark och helt hejdlöst kunna lasta ner billiga kläder i kundkorgen.

Som vuxen och normalviktig har jag aldrig kommit lägre än XL. Som vuxen och överviktig behöver jag betydligt större storlekar och det är helt meningslöst att gå in på en vanlig klädaffär. Tack och lov säger jag för Cellbes, BonPrix och Ellos som försett mig med kläder trots min vikt. Det är dock sällan billigt.

Så Primark håll ut – nästa sommar hoppas jag kunna komma och shoppa loss!

Bananpannkaka till frukost

bananpannkaka recept vv ww viktväktarna weight watchers frukost brunch

Jag älskar de få helgmorgnar då jag vaknar upp och känner mig utsövd. Det händer inte ofta, så bäst att omfamna tillfället. Idag är en sådan dag och då gör jag gärna en lagad frukost. Bananpannkakor är en stomme i viktväktarkosten känns det som. Dels så är det extremt lite smartpoints, de är rejält mättande, jättegoda och du kan dessutom lägga i lite av vad du har hemma i kylskåpet. Idag hade jag i en rejäl matsked med minikeso i mina, eftersom kesoburken stod där och såg ledsen ut för att den inte blivit uppäten (jag testade minikeso istället för vanlig keso, men tycker att minivarianten smakar mest bara salt och inte är någon god alls). I bananpannkakan så passade minikeson däremot perfekt som extra fyllnad. Andra ser jag har i olika sorters proteinpulver.

Grundreceptet som jag använder är:

1 banan
2 ägg
1 tsk fiberhusk
En dutt äkta vaniljpulver
1 tsk bakpulver

Jag börjar med att mixa bananen med handmixern.
Sedan i med resten och mixa till en slät smet.
Smeten får stå och svälla lite under tiden att stekpannan blir varm.
Jag lägger i lite flytande margarin i stekpannan.
Eftersom jag tillhör den lata sortens människor så häller jag i hela smeten på en gång och sedan får bananpannkakan stå och stelna på mellanstark värme, tills den går att vända och steka på andra sidan. (Visst ser det tjusigare ut att steka små plättar i amerikansk stil, men nu kan jag lämna pannkakan ensam några minuter under tiden jag fixar kaffet).

Idag stekte jag också skivad kalkon till och det är finstrimlat äpple på toppen.
En riktig lyxfrukost!

-10 kg

ww vv frukost breakfast weigh watchers viktväktarna

Dagens WW-frukost! Solen skiner och det är tillräckligt varmt även här uppe i Norrland att sitte ute och äta.

Förra måndagen passerade jag minus 10 kg från all-time-high-vikt. Så skönt! 10 kg känns verkligen som en riktig milstolpe. Men det har definitivt inte varit utan vånda och uppoffringar. Jag insåg också i morse att jag är exakt på den plats jag var förra hösten. Den hösten jag på egen hand hade börjat hålla igen på maten och börjat gå ner i vikt. Den hösten innan jag opererades och blev soffbunden i månader framöver. Den hösten där livets skörhet uppenbarades i alla sin tydlighet.

“Kan jag inte bara få en paus från detta! Jag vill slippa tänka på mat, mat, mat hela tiden!” var min första tanke denna lördagmorgon. Sedan inser jag faktumet ovan: Att jag bara var tillbaka till förra hösten och att jag fortfarande har en rejält lång väg kvar att gå. Jag suckade rejält för mig själv i det ögonblicket.

Efter att ha fått ett slag i huvudet av verklighetens hårda hammare, drog jag mig upp ur sängen, hoppade in i duschen och gjorde efter det en korrekt viktväktarfrukost. Hackade också banan, äpple och melon till en fruktsallad att ha med på dagens kalas, utifall det bara finns tårta att äta. Startade sedan slow cookern med kvällens middag. Mat, mat, mat… Men jag kämpar på!

(Men snälle maken städade bilen åt mig under tiden jag förberedde middagen, så det är inte så synd om mig)