Roligt så länge det varade

Statistik brukar vara kul, men inte när fel kurvor pekar neråt. Träffarna på min sida där man räknar ut sitt BMI har dalat rejält.

Antingen har jag missat något eller så har Google gjort något eller så är det något annat.  Något har jag missat att göra.

Det var roligt så länge det varade i alla fall.

[ BMI-räknare ]

Mjukt fröbröd – recept

mjukt fröbröd lchf bröd glutenfrittJag blev förvånad över hur gott detta bröd blev. Faktiskt både mjukt och saftigt trots att det är helt glutenfritt och LCHF. Så här nära vanligt bröd trodde jag inte man kunde komma utan att använda mjöl.  Jag gissa på att man kan göra det även laktosfritt om man byter ut kvarg mot någon sorts laktosfri mejeriersättning. Huvudsaken är att det finns någon sorts vätska som fiberhusken kan dra åt sig av.

Så här gjorde jag:

  • 1 1/2 dl linfrön
  • 1 1/2 dl pumpafrön
  • 1 dl mandelmjöl
  • 2 msk fiberhusk
  • 1/2 tsk salt
  • 2 tsk bakpulver
  • 200 g kvarg / creme fraîche / motsvarande
  • 2 ägg

Blanda alla torra ingredienser.
Rör i kvarg och ägg. Blanda väl.
Lägg i brödform som är täckt med bakplåtspapper.
Grädda i 170 grader i 70 minuter.

Fröbröd – recept

fröbröd lchf-bröd hårt bröd glutenfritt laktosfritt mjölkfritt lowcarb breadÄntligen har även jag lyckats med fröbröd (eller LCHF-knäckebröd / fröknäcke). Kan väl inte vara så svårt att lyckas med, tänker ni, men jag fick ta hjälp av lillasyster som förklarade att det ska vara MAJSMJÖL och inte Maizena-redning i degen. Då blev det kanonfina tunna spröda knäckebröd som både är glutenfria och laktosfria.

Blanda:
1 dl oskalade sesamfrö
1 dl pumpakärnor
1 dl solroskärnor
2 dl majsmjöl (eller mandelmjöl för färre kolhydrater)
1/2 dl hela linfrön

Tillsätt:
1/2 dl rapsolja
2 dl kokhett vatten
Strö över flingsalt (och/eller örtkryddor)Blanda mycket väl och bred ut till ett tunt lager på en smord plåt.
Grädda i 150 grader i ca 50 minuter.Bryt i lämpliga bitar då brödet har svalnat av.fröbröd lchf-bröd hårt bröd glutenfritt laktosfritt mjölkfritt lowcarb bread

Coca-Cola Life – livet är full av falskhet

20140930_103028Den finaste bilen (Mitsubishi Lancer – vackert metallicblå) fick på sig sina vinterdäck idag och jag tänkte passa på att äta lite lunch under tiden processen pågick genom att köpa den nya Coca-Cola Life tillsammans med varmkorv på OKQ8.

20140930_102953

Så förvånad jag blev då jag vände flaskan och läste innehållsförteckningen och inser att Coca-Cola Life är att jämföra med Bobs apelsinsaft när det gäller sockermängd!

Coca-Cola Life marknadsförs som läsk med naturliga sötningsmedel och lite färre kalorier. Men steget att jämföra en  jättesöt dryck med en något mindre söt dryck, gör fortfarande drycken varken nyttig eller sockerfri.

Värt att notera:

  • Ingrediens nummer två efter vatten i Coca-Cola Life = socker!
  • Antalet kolhydrater / 100 ml Coca-Cola Life = 6,7
  • Antalet kolhydrater / 100 ml Coca-Cola = 10,6
  • Antalet kolhydrater / 100 ml Bobs Apelsinsaft = 8
  • Varför är stevia mer naturligt än vanligt socker? Stevia kommer från växtriket. Socker kommer från växtriket. Båda är precis lika naturliga.
  • Stevia höjer inte blodsockret på samma sätt som vanligt socker, men vad spelar det för roll då stevia är i minoritet och kolhydratinnehållet bara 1/3 lägre?

Jag köpte en Coca-Cola Zero istället – den är fortfarande sockerfri. Och dessutom den godaste colan.20140930_103112

RS-dieten 18/5

Känner mig duktig idag. Helt solo allena (förutom då hunden, förstås) i huset och det brukar innebära middag à la: “Hittat i kylskåpet som läggs direkt på tallriken utan att passera vare sig spis eller micro.

Idag hittade jag dock kall kokt potatis, så det blev en RS-middag med tonfisksallad. En av mina favoriträtter.

Använde mig av ett modifierat recept från ICA-matkasse: Ljummen potatissallad med tonfisk och ägg.

Den blev inte lika vacker som på ICAs reklambild, men god blev den!

RS-dieten: 12/5

Inspirerad av helgens jobb med att läsa mig till vad RS-dieten är, så har jag gjort en mjukstart idag. Tänkte ha ambitionen att äta RS-inspirerat i alla fall, så dagens inslag av RS-mat var:

  • Havrekuddar i sojamjölken till frukost (mår bäst om jag håller igen på laktosen). Tanken på att koka havregrynsgröt blev mig övermäktig…
  • Inte ofta man har sagt att: “Yes – det finns en grön omogen banan!” Men det var precis det som jag hittade i fruktkorgen på jobbet, så den blev min till förmiddagsfikat.
  • Till lunch på jobbet fanns det flera goda maträtter att välja mellan och jag stod där och suktade efter en krämig god Nasi Goreng, men valde principfast det mer RS-acceptabla alternativet: Indisk linsgryta, som dessutom var vegetariskt.

5:2-dieten: Går dåligt

Det går inget bra med min 5:2-diet just nu. Först var jag superdundersjuk i någon sorts influensa. Jag fick knappt i mig mat över huvud taget de första dagarna och var sängliggande och de resterande tiden var jag tvungen att äta för att orka jobba.

Sedan åkte jag på jobbresa och åt vegetarisk mat hela tiden och då är det definitivt inte läge att fasta (pga att man jobbar alltså – inte pga den vegetariska maten).

Och nu kan jag inte motivera mig till svält igen. Denna vecka har jag dock istället försökt dra ner på kolhydraterna och motionera. Det är underbart med den milda vintern, så att det redan nu är riktig och torr barmark. I morse fanns det varken frost eller isfläckar, så nu kan kanske till och med cykeln åka fram = skönt!

Lowcarb-bröd / LCHF-bröd på Lidl

lågkolhydrat bröd LCHF lidlHittade det här brödet på Lidl som marknadsfördes som lowcarb (lågkolhydratbröd). Tyvärr så fotade jag inte själva skylten men poängen var att det var mindre mjöl och mer protein. Antalet kolhydrater får ni kolla själva i närmaste Lidl-butik. Det var faktiskt riktigt, riktigt gott med massor av linfrön.  Butiksbakat med riktigt krispig skorpa och mjukt och gott inuti. Det här blev min snabbmiddag idag med köttigt pålägg.

Det kommer definitivt att köpas fler gånger.

LCHF / low carb / lågkolhydratkost effektivast

Bättre sent än aldrig, men den här nyheten kom då min blogg låg på “is”.

Det har äntligen kommit bevis för det som många av oss redan visste: LCHF, low carb, lågholhydratkost, Atkins eller vad man nu vill namnge den som, är den kost som ger den snabbaste viktminskningen.

Det finns nu en publicerad rapport från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) så är lågkolhydratkost den mest effektiva metoden. Det gäller både för strikt och för måttlig lågkolhydratkost.

För vuxna gäller enligt rapporten att på kort sikt (sex månader) är råd om strikt eller måttlig lågkolhydratkost mer effektivt för viktnedgång än råd om lågfettkost. På lång sikt finns dock inga skillnader i effekt på viktnedgång mellan råd om strikt och måttlig lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost, kost inriktad på låg glykemisk belastning eller kost med hög andel enkelomättade fetter.

Slutsatsen om att högre intag av mejeriprodukter (i första hand mjölk) också kan leda till viktnedgång, tycker jag låter oerhört intressant!

När det gäller bibehållande av vikt så kan man behålla sin vikt bättre med råd om lågfettkost med lågt glykemiskt index och/eller högt proteininnehåll än med lågfettkost med högt glykemiskt index och/eller lågt proteininnehåll. Samtidigt så saknas det underlag för att bedöma om även råd om t ex lågkolhydratkost och medelhavskost är effektiva för att förebygga viktuppgång efter viktminskning.

Man  konstaterar att för personer med fetma leder rådgivning om medelhavskost till lägre risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom jämfört med råd om lågfettkost.

[ SVT ] [ SBU – slutsatser ] [ SBU  – rapport (pdf) ] [ SvD ] [ Aftonbladet ]

Fröbröd – recept

fröbröd recept lchf brödHar äntligen kommit mig för att baka fröbröd. Det är ett  tunnt hårt bröd, som både är lågt GI, glutenfritt och laktosfritt. Nyttigt värre alltså och dessutom är det gott! Detta recept fick jag av en vän.

Blanda:

0,5 dl hela linfrön
1 dl pumpakärnor
1 dl solroskärnor
1 dl oskalade sesamfrön
2 dl maizenamjöl
Flingsalt

Rör ner:

2 dl kokhett vatten
0,5 dl rapsolja

Bred ut på ett bakplåtspapper på en plåt till en tunn kaka.

Grädda i 150 grader i 1 timme.

Fråga om kolhydrater i avokado

Fick en fråga via mail, som jag tror kan vara av allmänt intresse:

“Jag har en lite fråga ang kolhydratabellen i jämförelse med den på LCHF.se. I din har tex avokado 4,4 g/ 100 g och på LCHF.se är innehållet 0,8 g/ 100g.

Läser jag fel eller vad beror skillnaden på?”

Mitt svar:  Jag använder mig av livsmedelsverkets tabell från 2009. Jag kollade upp avokado och i den nya versionen från 2013 har de angett avokado till 1,7 g/100 gram, vilket ju är en helt annan siffra än den jag har inlagd i min databas.
Jag är på väg att byta webbhotell och det är nog ett bra tillfälle att ladda in en ny version av Livsmedelsverkets livsmedelstabell i samband med detta. Så ni får ge er till tåls med en uppdatering av livsmedelsdatabasen till efter sommaren när vädret börjar kännas mer lämpligt för inneaktiviteter framför dator-skärmen.

Var LCHF.se får sina siffror ifrån, får de svara på själva.

Nu önskar jag er alla en skön, varm sommar med massor av sol och ljus!

Uppdatering: Laddade ner hela den nya versionen av Livsmedelsdatabasen och ser då att avokado där är angivet till 19 g/100 g i Excel-matrisen (som jag i och för sig öppnar i LibreOffice Calc). Minst sagt förvirrande och jag måste få kolla upp varför. Dessutom får jag inte med portionsstorlekarna. Får se hur jag ska göra med uppdatering – det tål att funderas på.

Syra-/bas-balans

Om ens mamma säger att man ska tänka på syra- och basbalansen i kroppen, så gör man det. Jag åkte till Willys och bunkrade upp med frukt, grönsaker och rotfrukter. Jag köpte till och med norsk mesost gjord på getmjölk eftersom det skulle vara extra nyttigt.

Vad är då bakgrunden till detta intresse för syrabalans kontra basbalans i kroppen? En till mig närstående har drabbats både av rosacea och Sjögrens syndrom, vilket gjorde att vi under sommaren fokuserade på att äta mat som skulle vara gynnsamt för immunförsvaret. Antioxidanter var nog det ledord vi levde efter. Mamma gjorde ännu mer efterforskningar och hittade ett gammalt sätt att tänka som utgår ifrån hur maten påverkar pH-balansen i kroppen.

Jag tyckte idéen skulle vara intressant att prova eftersom jag visst vet att (framför allt snabba) kolhydrater är nyttigt. Man måste dock kompensera dem och jag har insett att det som oftast rekommenderas som grädde, ost och smör inte alls heller är nyttigt. En annan sak som jag reagerade över i beskrivningen av principerna var att kroppen blir surare vintertid. Jag brukar ju själv klaga över att jag tycker att vintrarna är jobbiga ur många aspekter. Jag har pratat mycket om D-vitaminer, men det kanske är mer basisk mat som är nyckeln till att uthärda kylan och mörkret på ett smidigare sätt?

Jag försöker klassa in dieten i något av de traditionella facken men lyckas inte. Det är inte lågt GI (pga rotfrukterna) och inte heller vegetariskt eftersom kött/fisk är tillåtet. Det är inte heller LCHF eftersom fett, ost etc inte är OK. Kan man kanske klassa det som någon sorts modifierad Paleo-diet?

Men nu blir det mycket frukt och grönsaker ett tag framöver i alla fall. Även de annars ratade rotfrukterna får komma med i kosten.

En snabb summering av principerna finns här.

Israel 25/10-5/11

Vilken underbar resa jag har haft till Israel. Det kändes som att jag var borta så oerhört länge. Det beror nog till en stor del på att vi fick uppleva så mycket på så kort tid, men också på att gruppen var exceptionellt trevlig på alla vis. Vi blev som en resande familj. Man möttes hela tiden av vänlighet och jag såg inte till några sura miner över huvud taget. Men å andra sidan: Hur ska man kunna bli irriterad då allt fungerade helt perfekt: Bussar kom precis i rätt tid och stod parkerade på rätt plats, alla hotellrum var fina, måltiderna var väl planerade trots att vi dök upp som en grupp på 100 personer på en vanlig lunchrestaurang, alla sevärdheter släppte in oss direkt och alla deltagare var i tid hela tiden? Framför allt var det tydliga instruktioner före alla olika aktiviteter. Jag är väl inte känd för mitt goda tålamod precis, men jag hamnade efter ett tag i gruppresestämning och förlitade mig på schemat och att någon berättade var jag skulle vara och vad jag borde ta med mig. Det var riktigt skönt att bara koppla av, slippa bestämma en massa hela tiden, utan bara att få koncentrera sig på att uppleva, känna och se saker.

Allt vi sett kommer inte att komma med i det här blogginlägget, men det ger er i alla fall en liten aning om vad vi fått se.

Jag åkte med en väninna och vi reste med Duveskogs reseservice. Vi var bland de första som anmälde oss till resan och det var nog tur, för resan som går kring vecka 44 (oktoberlovet) blev snabbt fullbokad.

Eftersom vi bor i Umeå och flyget gick i arla morgonstund från Arlanda, så tog vi flyget ner kvällen innan och övernattade på Rest&Fly i några timmar. Det var premiär för mig att sova där och jag kan inte säga annat än att sängarna var riktigt sköna. Dock kändes rummet precis som att vara på Ålandsbåten och jag nästan väntade på att man skulle känna lite vågrörelser. Troligen pga rummet var så minimalt litet och saknade fönster. Toalett och dusch fanns ute i korridor, men det är väl något man får räkna med i den här prisklassen på en flygplats.

Galliléen på Ginnosar Inn israel

Första dagarna bodde vi uppe i Galliléen på Ginnosar Inn Kibbutz precis vid stranden av Genesarets sjö. Hotellrummen var egentligen bostäder för kibbutzarbetare, så vi fick en liten enrumslägenhet i markplan med en mysig altan. Måltiderna åt man i huvudbyggnaden en bit ifrån och maten (buffé) var fantastisk. Jag hade mer än gärna stannat där längre – det var lugnt och vackert. Det var helt magiskt på kvällen att stå ute på piren och titta ut över en helt stilla Genesarets sjö. Jag hade inte blivit vare sig förskräckt eller förvånad om Jesus hade kommit och gått mot oss över vattnet, så stilla var det.

Första dagen öste regnet ner, men det gjorde inget eftersom vi var trötta efter resan och njöt av att ta det lugnt och sitta och dricka kaffe på altanen.

Och jag har fått åka båt på Genesarets sjö. Vi hade en underbar båttur med fin gudstjänst. Det var väl också en av de bra sakerna med resan: Det var gudstjänst varje morgon klockan 9, eller som första anhalt på våra förmiddagsutflykter. På kvällen hade vi ett möte klockan 20, direkt efter middagen. Det var dels bra undervisning, men också ett bra sätt att samla hela gruppen och få lovsjunga och be tillsammans.

nazareth israel

Nazareth Village var en by som var uppbyggd utifrån hur man levde på Jesu tid. Det var spännande att se olivpress, där man trampade vin och kul med de som låtsades spela snickaren Josef och Maria som spann ulltråd på en slända. Synagogan kändes verkligen autentisk, där vi satt på på stenavsatserna. Jag insåg också här det kloka i att ta med sig en sittdyna. Jag hade köpt ett självuppblåsbart sittunderlag, som följde med i ryggsäcken hela tiden. Det var mycket väl investerade pengar.

kapernaum israel

Jag älskar ju att titta på gamla ruiner och Kapernaum var en utgrävd stad. Det är fascinerande att tydligt se husgrunderna och försöka tänka sig hur människor har bott i de små husen och trängts med husdjur i de trånga gränderna.

jordanfloden israel

Jordanfloden var mer å än flod, men vi hade en jättefin dopgudstjänst tillsammans då tre personer valt att döpa sig. Även om själva platsen för dopet var extremt kommersialiserad så hade vi tur: Det var i princip bara vi där och hela ceremonin blev mycket vacker och stämningsfull.

jerusalem israel

Den klassiska vyn från Jerusalem från Olivberget med den gyllene kupolen på Klippmoskén. Om man följer muren som går nedanför moskén en bit till höger, så ser man den Gyllene Porten där Jesus ska rida in, då han återuppstår. Den är igenmurad och muslimerna har anlagt en gravgård framför porten, eftersom den ska hindra Jesus från att träda in i Jerusalem eftersom judar inte beträda en muslimsk gravplats. Är det verkligen någon som tror att det skulle hindra Jesus?

I förgrunden ser man judiska gravar som alla är i riktning mot den gyllene porten.

Vi vandrade sedan sjungande ner mot Golgata och det som tros vara Döskalleplatsen. Här finns också det som man kallar för trädgårdsgraven. Det var oerhört fint att ha gudstjänst med nattvard här.

I Jerusalem bodde vi på hotellet Leonardo Inn Jerusalem Hotel (som visst i samband med att vi lämnade det bytte namn till något med Jerusalem Spa). Det var ett helt OK hotell som låg en bit ifrån gamla staden. Det gick dock spårvagn alldeles intill och då jag väl insett att man kunde trycka på en knapp för att få fram engelsk text, så lyckades vi till och med köpa oss spårvagnsbiljetter och åka ner till centrum.

Rummet för den sista måltiden – Övre salen – var också fascinerande. Även om väggar och tak hade genomgått en modernisering med romerska valvbågar, så var golvet original från Jesu tid. Tänk att veta att man går på exakt de stenar som Jesu gått på under sitt liv i en lokal där han tillbringade mycket tid med sina lärjungar och framför allt den sista måltiden.

mezuza bönerulle israel

Alla dörrar eller portar i Israel har en mezuza. Det gällde både gamla portar i Jerusalem och nybyggda dörrposter på hotellen. Den symboliserar en papyrus-rulle och ska denna påminna om Guds närvaro, hans bud, och de plikter han ålagt människan att följa.

västra muren klagomuren jerusalem israel

Självklart besökte vi också Västra Muren. Jag glömde tyvärr att ta en närbild på muren, där man kunde se alla papperslappar med böneämnen (eller tacksägelser) instoppade i alla skrevor som fanns. Jag hade med mig en lapp jag också som jag försökte stoppa in där det fanns plats. Nu hoppas jag på bönesvar.

Det var en stark och pulserande stämning vid muren. Böneområdet var uppdelat i två: En för män och en för kvinnor. Men många stod vi kanten på stolarna och tittade över på den andra sidan utan att någon verkade reagera.

Vi blev vid de flesta heliga platserna anmodade ta på oss anständig klädsel: Täckta axlar och knän men det var endast vid Klagomuren som det gick vakter och påpekade om någon var opassande klädd. Jag hade tajts och en rejäl sjal som jag lindade runt mig, så jag klarade mig från reprimander. Männen var tvungen att ta på sig en kippa(den lilla judiska huvudbonaden som männen bär) för att visa vördnad.

Betlehem var nog det jag var minst imponerad av, om vi pratar om klassiska bibelplatser. Då vi anlände till födelsekyrkan så skar minareternas skrän genom märg och ben och var så högt och påträngande att det gick rakt in i huvudet, så att jag inte kunde tänka. Det var så skönt att få komma in i födelsekyrkan, vars tjocka väggar utestängde allt ljud från världen utanför.

betlehem israel

När man väl kommit in genom den lilla dörren ovan, så hamnade man i en stor vacker och påkostad kyrka. Det var hur mycket folk som helst här och egentligen enda gången vi fick köa för att komma fram till födelsegrottan.  Stallet är egentligen en liten grotta som användes för boskapen.

masada israel

Fortet Masada i Negeveöknen var nog en av de saker som jag blev mest fascinerad av. Herodes palats i tre våningar högt uppe på ett berg mitt i öknen. Det fanns tydliga lämningar av badhus, vattenreservoarer, förrådslokaler, hus, duvslag och altaner. Visserligen sades han vara paranoid, men denna plats måste på Herodes tid ha varit än mer otillgänglig. Masadaklippan var också platsen år 73 e.Kr. där ca 1000 judar tog kollektivt självmord för att undkomma Romarna. Tänk att sitta uppe på klippan och se Romarnas lägereldar och sakta se rampen ta form, som till slut gjorde att Romarna kunde inta fortet. Det var starkt.

Och jadå – jag har badat i Döda Havet, men tog inga bilder. Men det var en härlig känsla att verkligen flyta i vattnet. Jag var i en halvtimme innan det började sticka och klia på kroppen av allt salt.

eilat israel

Vi avslutade resan i Eilat på Nova hotel. Det låg på promenadavstånd från strand och shopping-stråk och var verkligen jättefint. Stora rum och till och med ett litet pentry, så vi kunde koka oss en kopp kaffe.

Medan övriga delarna av landet vi hade besökt hade känts som Israel, så kändes Eilat som vilken badort som helst. “Är jag på Kanarieöarna?” var min första reaktion. Men det var vackert, rent och trevligt.

Flygplatsen i Eilat ligger mitt i staden, så det var lite häftigt att ligga på stranden och se charterplanen komma inflygandes över shoppingcentrat. Vi hann med en båttur på Röda Havet också och det kändes konstigt att titta ut över Jordanien och Egypten samtidigt från båten.

Jag kände till begreppet Sabbat, men inte att det i Israel och för judarna innebär verkligen total stillhet – allt var stängt. Man fick om man var rättrogen jude inte ens trycka på hissknappen utan det fanns en sabbatshiss som gick konstant och stannade på varje våning. Kaffemaskinen hade en spak istället för knapp denna dag. Buffé-middagen på hotellet bestod av rester eller kallskuret. Israel inledde sabbaten på eftermiddagen på fredag och avslutade den kl sex på lördag. Visst kändes det konstig att allt verkligen stod still, men jag kan samtidigt förstå behovet av total vila den sjunde dagen.

Hebreiska är än så länge för mig ett språk som är helt ofattbart. Jag blev först lite förskräckt när jag tittade upp på informationstavlan på flygplatsen (Tel Aviv – Ben Gurion Airport), men den växlade sedan över till förståeligt alfabet.

Bara det att  det hebreiska alfabetet är helt annorlunda och att man dessutom utelämnar de punkter och tecken som ska markera vokaler, gör att man inte heller kan lära sig stava igenom ord, utan måste lära sig hur ordets bild ser ut. Tipset jag fick var att köpa barnböcker eftersom man där skrev noggrannare. Men som jag förstod det, så lär sig många att prata hebreiska, men att tröskeln att läsa och skriva var betydligt större. Men samtidigt kändes det som en utmaning att någon gång försöka lära sig hebreiska. Kan det bli mitt nästa språkprojekt månntro?

Något annat som slog mig var hur litet landet faktiskt är. Hur inklämt det är mellan stora muslimska länder. När man läser de olika berättelserna i Bibeln, så känns det som en hel kontinent, men mycket av det som beskrivs har inte skett på en större ytan än Småland. Och jag förstår varför Jesus kunde vandra till olika platser hela tiden – det är sällan långa avstånd. Israel är ett litet land – omgivet av fiender som vill förgöra dem. Man får verkligen perspektiv på nyhetsrapporterna när man på plats har stått och tittat över gränsen till grannländerna.

Och jag längtar redan tillbaka dit. Det är en helt underbar härlig andlig stämning och Gudsnärvaro över Israel. Jag trodde att det här var en sådan där en-gång-i-livet-resa, men jag tror säkert att jag kommer att åka dit igen.

Next Year in Jerusalem!

Tillbaka igen efter Israel-resan

Vilka två underbara veckor jag har haft. Det har varit en helt fantastisk resa till Israel. Jag tänker skriva ett längre blogginlägg om hela resan, med bilder, men vill först bara snabbt kommentera maten: Vi åt kosher-mat hela tiden.

Grunden till kosher finns i:
2 Mosebok 23:19: “Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.
I praktiken innebär det att man aldrig blandar kött och mjölk.Jag har inte fördjupat mig mer än så i ämnet, men vet att det finns en massa andra aspekter också som ska hållas (ex. att inte använda samma kokkärl, porslin för mjölk resp. kött, hur slakten ska gå till). Troende judar får inte heller äta skaldjur, men ett liv utan skaldjur har jag väldigt svårt att tänka mig. Fläskkött, kattkött och blodmat skulle jag dock lätt kunna avstå ifrån utan problem.

Till frukost serverades massor med mejeriprodukter: Yoghurt, mjölk, ost etc, men inget sorts kött (däremot fisk och ägg). Resten av måltiderna så var alla mjölkprodukter helt borta: Inget smör till brödet, inga gräddiga såser till köttet och inga gräddiga efterrätter. Istället var det massor med grönsaker och olika grönsaksröror som ersättning till sås som hummus eller tomatröror. Ville man ha cappuccino efter maten, så fick man ta sig till baren utanför eftersom det inte var OK med mjölken.

Faktum var att maten kändes jättebra att äta! När man har daglig tillgång till den här typen av bufféer så brukar i alla fall jag känna mig rätt uppblåst efter ett tag. Så inte med denna mathållning, utan den kändes väldigt lättsmält för kroppen.

Jag trodde att detta påbud kommit till pga mathanteringen i gamla tider före kylskåpens uppfinnande, men gissar att det kanske finns någon sorts biologisk förklaring också. Gud vet hur vi fungerar och kanske våra kroppar fungerar optimalt om vi inte blandar mjölk med kött i matsmältningsprocessen?

De flesta som åker på den här typen av resor brukar klaga på att de går upp i vikt, men jag har definitivt blivit lättare i kroppen, även om det knappast syns efter bara två veckor. Orsaken till detta tror jag är att jag går ner i stressnivå, det är lätt att äta bra mat när en kock står och steker omelett åt en på morgonen och man fikar inget, utan äter bara vid de tillfällen som erbjuds. Värmen gör också att jag äter mindre och dricker mer. Jag äter helt enkelt bättre och rör mig mer. Ändå har jag tagit av efterrätterna, men eftersom det inte varit grädde i dem, så har de inte känts så tunga. Först en tallrik med varm GI-mat och sedan avslutning med efterrätt.

Jag och dottern åkte i alla fall till Willys och bunkrade upp med nyttig mat, för att fylla upp mitt tomma kylskåp. Det blev massor med frukt och grönt, hummus, oliver, ost, kyckling, krossade tomater, keso och yoghurt. Det är tur att hon gillar samma mat som mig, så det blev inte alltför många klagomål över att “nyttighetsmamman” slog till igen.

Men vi ska försöka äta riktigt bra mat ett tag framöver och försöka hålla det varma vackra landet Israel i minne så länge det går, för att orka ta itu med den långa mörka och kalla vinter som nu förestår.

Dags för D-vitamin och vitlök i förkylningstider

Jag verkar ha haft lite rätt och lite fel. D-vitamin är nyttigt – det är ett tillskott som jag brukar framhålla och som jag tror att vi behöver mer av i detta mörka, kalla och solfattiga land. Jag tycker att undersökningen i Norrbotten bekräftar min teori om att vi inte får i oss tillräckligt med D-vitamin, utan behöver ett tillskott.

Ingefära och citron, ska tydligen inte hjälpa mot förkylning. Men jag fortsätter ändå med min syltade ingefära varje dag: Den gör i alla fall ingen skada utan känns uppfriskande för halsen. Citron har vi börjat använda allt mer hemma, men det blir ändå rätt små mängder och mest som smaksättning.

Vitlök ska tydligen fortfarande anses som nyttigt mot förkylning, men eftersom jag absolut tror på att den ska intas i naturlig form (jag tror inte ett dugg på förädlad vitlök i form av kapslar), så avstår jag nog. Vitlök i lagom mängder är gott i mat, men att tugga i sig den i rå form eller större mängder – det går bara inte. Dessutom är jag livrädd för att börja lukta illa ur munnen.

[ NorrbottensKuriren ] [ DN ]

Bondbröd utan kladd

bondbröd recept

Jag fick världens bästa brödrecept av min mamma. Det är enkelt att göra och framför allt inte det minsta kladdigt.  Jag tycker också det är tungt att stå med en slev och försöka blanda eller knåda på bänken. Däremot så tar det här brödet tid och kräver passning. Timern stängs av och på flera gånger innan man är klar.

Receptet är det klassiska receptet för bondbröd. Hemligheten är elvispen och att låta brödet stå på eftervärmen. Det fina är att man bara behöver använda degkrokarna på elvispen. Inget kletande alls.

Blanda
13 dl mjöl (vi har varierat med vete och rågsikt. Jag ersatte en del med fiberhavregryn och det var också gott)
1 paket torrjäst
2 tsk salt
2 tsk strösocker

Blanda allt med hjälp av degkrokarna.

Tillsätt
1 msk olja
5 dl ljummet vatten (37 grader)
i en jämn stråle och fortsätt arbeta med elvispens degkrokar.

Kör tills smeten är jämn och slät och har tagit ihop ordentligt.
Lägg en handduk över degbunken och låt jäsa i 30 minuter.

Pudra över lite mjöl och arbeta degen med elvispens degkrokar igen.
Degen ska vara seg, slät och lätt att hantera – inte kladdig.

Lyft upp degen ur bunken och forma till två bröd.
Lägg bröden på en plåt med bakplåtspapper.
Skär skåror i bröden med en vass kniv.
Täck över bröden och låt jäsa i 30 minuter.

Sätt in bröden i ugnen i 250 grader.
Stäng av värmen efter 10 minuter.
Låt bröden stå inne på eftervärme 15-20 minuter ytterligare.