Hundvakt i helgen

cavalier king charles spaniel hackensack pennydiveÄr hundvakt i helgen till de små trubbnosarna. Cindy håller sig som vanligt på golvet under stolen, men Diva ska som alltid ligga så nära hon bara kan. Att man äter frukost tar hon ingen hänsyn till. Både jag och dottern fnissade när vi insåg att Diva blundade allt hon kunde för att slippa se frukostresterna som stod precis framför nosen på henne. Eller så låter hon doften av skinka fylla nosen – hundarnas luktsinne är ju så imponerande känsligt. Eller så tar hon sig bara en liten power nap.

I vilket fall så verkade hon vara i sjunde himlen.

Har alla mina tre rödhåriga flickor hemma

Har haft en mysig helg och fått ha alla mina tre rödhåriga flickor hemma: Dottern och de två små trubbnosarna. Det var ett bra tag sedan jag träffade hundflickorna. Det kändes bättre att låta dem bo in sig ordentligt på heltid i sina hem och jag blev så ledsen då jag träffade dem att det var lika bra att låta bli.

Igår dök de upp här i varje fall. Jag var lite fundersam över hur långt ett hundminne är, men det var ingen tvekan om att de kände igen både lägenheten och mig: De skrek hela vägen uppför trappan och sedan var det puss- och kramkalas och jag tror att både jag och Cindy fällde lika många tårar – på vårt egna vis.

Efter en stund satt jag som vanligt i soffan med en hund på vardera sidan – tätt, tätt intill mig.

 Det var riktigt ruskväder, men trots det så tog vi en rejält lång promenad och det var så skööönt! Jag försöker verkligen röra på mig och promenera, men hade jag inte haft hundarna hemma, så hade jag aldrig gett mig ut i ovädret igår. Men tillsammans med dem kändes det både meningsfullt och roligt.

Samtidigt så inser jag också vad som gör att jag inte kunde fortsätta ha dem. Vi ställde in aktiviteter igår för att det blev för besvärligt med hundskötande. Jag vaknade i morse och kunde knappt öppna ögonen för att jag var så igensvälld och det bara rann från näsan. Allergiska reaktioner gör en trött. Samtidigt så finns det inget mysigare än att ligga och krama en liten varm trött Cavalier.

Så jag får se fram emot de gånger jag har möjlighet att sköta dem. Samtidigt är jag oerhört ledsen eftersom jag inser att jag med all sannolikhet aldrig kommer att  ha hund igen. Det är så tomt här hemma utan pälsdjur. Kampfisken Nemo tillgodoser inte alls samma behov av sällskap och mysstunder.

Och att inte få se detta till frukosten: En liten Cavalierflicka som försöker trycka sig ner i soffhörnan hos den stora tunga tjejen. Cavalier vill så gärna vara nära och man får därför en så oerhört nära relation till dem.

Jag funderar ofta på att byta ut min 160 cm breda säng mot en smalare – blir mest bara irriterad över att se en säng för en “dubbel”, när jag ändå bara är “singel”-  och inte verkar blir något annat heller. Men när hela gänget är hemma och vi allihop kryper upp i sängen för att titta på TV, så inser jag att en bred säng behövs även hos mig.

Jag är inte hundägare längre

Det har tagit emot att skriva om det i bloggen, men det är väl lika bra att få det gjort.

Jag är inte hundägare längre. Jag har varit tvungen att ta det tuffa beslutet att låta mina små gulliga underbara mysiga snälla glada vänliga söta hundar får flytta till ett nytt hem på heltid, där de kan få den tid som de förtjänar.

Tyvärr har vardagen kommit ikapp mig och jag hinner inte som ensamstående mamma med både heltidsjobb, tonårsdotter och att ha ett eget socialt liv. Så det är bara att inse att tiden inte räcker till då man är ensam vuxen i vardagen. När hundägande handlar mer om stress än om glädje, så måste man se till allas bästa och göra något åt situationen.

Cindy och Diva är två verkligen jättefina och jättemysiga hundar och bra på alla sätt. Världens bästa sällskapshundar och vi har gått igenom så mycket tillsammans. De har varit ett oerhört stöd under jobbiga perioder och alltid funnits där med glädje och kärlek. De kräver så lite och ger så mycket. Men ibland är till och med det för mycket i en stressig vardag, där man inte alltid styr över sin egna tid.

Min stora dröm, som jag närt så länge, om att få ha en kull egna valpar kanske blir sann någon gång i framtiden. Kennelnamnet finns ju kvar.

Det är så tomt här i lägenheten…

Skogspromenad i höstsolen

Vilken härlig dag det blev. Jag åkte ut till det ställe som blivit mitt egna lilla paradis: Selet, där man bara slappnar av, umgås med trevliga människor och laddar energi för vardagen – långt borta från storstadens puls. Landsbygden är det bästa stället att bo på, men det känns tufft att flytta till eget hus när man är ensamstående, med allt vad det innebär. Men kanske någon gång i framtiden.

Jag och hundarna tog en egen geocachingrunda upp på Selsknösen och de njöt lika mycket som mig. De såg väl inte inte så mycket av den vackra utsikten, men var desto mer noga att undersöka alla lukter och passade på att äta lite bär också som de hittade i riset.

Geocachen hittade jag inte. Jag vet var den är, men var lite för feg för att ta den. Det ger mig å andra sidan istället ett bra tillfälle att göra samma promenad igen.

Det var ett mycket speciellt ljus ute. Solen ligger lågt på himlen så här års.

Köpa hundvalp – Köpahund.Se

Ser att SKK (Svenska kennelklubben) har släppt sin sajt för dig som söker hundvalp: Köpahund.Se.

Jag vet att den varit ute ett par månader, men i varje fall hade jag inte sett den. Jättebra komplement till annonserna i Hundsport och även om det inte är en garanti för en seriös uppfödare, så har man i varje fall en rimlig chans till att få hjälp och assistans via SKK om något mot alla odds, skulle gå fel.

Köper man oregistrerat så har man noll möjlighet att göra ens de mest grundläggande kontrollerna eller ställa mer krav än bara de lagarna kräver. Kennlar som verkar inom SKK ska följa även de rekommendationer som finns för både själva huvudorganisationen och rasklubben.

Det är inte fel att vare sig annonsera på Blocket eller köpa hund på Blocket. Om rätt uppfödare hittar rätt köpare den vägen, så kan det inte vara fel. SKK har dessutom inte några omplaceringar på sin sajt, så söker man en sådan så är det rasklubbar eller andra annons-ställen som man får titta på.

 

Prinsessan på ärten

Vilket skräpväder det har varit idag. Diva ville inte ens gå ut: Tala om att ha bråttom tillbaka in igen, för våt om tassarna – det vill man inte bli.

Hundarna var ju rätt aktiva igår, så en innedag med soffmys verkar inte bekomma någon av damerna särskilt illa. Efter 3 (tre!) uppallade kuddar i soffan, så bestämde sig Diva för att sovplatsen var tillräckligt mjuk. Hon är verkligen en liten diva, vår lilla Diva.

Cindy-bilder

Jag, dotter och hundarna var med på Umesingels grillkväll i kväll. Det var som vanligt en trevlig kväll med mycket prat, mycket skratt och en fin stund med andakt som avslutning.

Dottern hade med sig kameran och fotade. Visst ser man hur fint Cindys öra läkt? Det är inte svullet eller konstigt och hennes päls växer som ogräs, så det lär snart vara lika långt och mjukt igen som förut.

Cindy har kommit hem från operation

Lilla go’a mjuka kramnallen Cindy ligger fortfarande och sover efter operationen. Veterinären tyckte det gick bra. Den lilla gosegrisen har fått blodöra. Hon har alltid haft lite problem med sina öron, men det har varken blivit bättre eller sämre. Men tydligen så är vinter och kyla ett elände för hundar som gärna kliar öronen i snön och då kan man förstöra brosket och få en blödning. Så inget mer gnuggande i snön och noga med öronen.

Det var så ynkligt: Hon var superglad när vi åkte till veterinären – det är alltid världens bästa att få hänga med matte. Sedan fick hon en spruta som hon gnällde sorgset över men efter det verkade sprutan nästan direkt så hon somnade hårt i mitt knä. Jag fick lämna henne för oeration och hämtade sedan upp ett trött lite ulligt knyte med stygn och vaddering i örat.

Cindy fick med sig en rejäl kasse med mediciner 4 stycken olika mediciner att ta morgon och kväll. 3 veckor behövs för att det ska läkas ihop helt, så det är bara att be om att det läker som det ska och att hon inte har alltför ont.

Vi bäddade till henne så hon skulle ligga skönt och lilla Diva verkar förstå att det är något speciellt och snusade bara lite försiktigt på henne utan att försöka väcka henne.

Nu ska vi få henne frisk igen!

 

Cavalierträning

Kvällens träning med Cavaliererna är avklarad. Småtjejerna sover gott i soffan och även vi tvåbenta är rätt trötta i huvudet efter först en händelserik dag på jobbet och sedan hundträning. Roligt är att det kommer så mycket folk på våra träningar! Fler och fler har upptäckt det, kanske via Cavaliersällskapets hemsida? Trevliga torsdagskvällar ha vi i varje fall tillsammans.

Diva är en lokal kändis

Trots över 30 grader i skuggan så njuter Diva verkligen av livet – precis som sin matte. Diva är numera lokal kändis, eftersom hon hängt med överallt på sta’n.  Jag har försökt socialträna ordentligt, nu när jag bara haft en hund hemma. Var vi än går, ska alla hälsa och prata med den “lilla hunden” eftersom de känner igen henne. Och Diva har inget alls emot all uppmärksamhet.

Men i morgon är allt som vanligt igen – då är både lillmatte och Cindy tillbaka igen och ordningen är återställd.

Cindy – en hamster


Visserligen är Cindy av den gulliga trubbiga typen av Cavalier, men varför ser hon ut som om hon stoppat in en klädhängare på tvären i munnen? Svaret är givetvis ett av hennes tuggben.

Hon är kul den lilla trubbnosen: Hon lyckas bära runt på ett litet tuggben i timmar. Ska man ut på promenad, så är det helt sonika att ta på kopplet och låta henne bära det med sig. Försök att gräva något ur munnen på en envis gammal Cavalier. Det är klart det går att få ut saker om det handlade om kris, men hon är rätt söt när hon envist tittar på mig och kniper ihop munnen. Så jag låter henne hållas.

Förut insåg man att hon nog bar med sig något tuggbart när hon inte ville ha godis – om Cindy inte tar emot en godis är det något allvarligt fel. Nu har hon utvecklat tuggbensgömningen till en konst och kan både fixa tuggben och godis på en och samma gång.

Världens bästa Cindy.

Agilityträning med Cavalier-flickorna

Sol och värme idag också. Jag njuter verkligen till fullo. Det här är precis mitt sorts väder. Tog först en lång promenad, men vill inte sitta inne resten av eftermiddagen, så vi åkte och tränade agility med småtjejerna. Otroligt så hårt det sitter, det som de en gång lärt sig. Kul hade vi!  Och de var verkligen duktiga.

Dags ta fram saxen igen

Den här tiden är den absolut jobbigaste om man är hundägare: Blött, lerigt och massor med sand. Efter att inte lyckats skölja ur sanden ur Cindys päls efter promenaden, återstår inget annat än att låta de vackra Cavalier-lockarna falla. Jag borde ha badat henne innan, men det får bli tvärtom. Det kändes hopplöst att få ur den nästan kladdiga sanden ur pälsen.

Jag klipper egentligen bara bort alla långa behäng på undersidan och putsade tassarna. Tog inget på ryggen och bara lite på öronen. Dottern blev så sur förra gången när jag kapade Cindys öron, så jag inte vågar göra det igen.

Hundcafé i Bureå

Tänk att få ta med hunden på café! Hade träff med en massa trevligt Cavalier-folk på Djurhörnan i Bureå igår. Tyvärr var inte mina egna tjejer med, men gissar på att Diva Ballerina Extraordinaire hade trivts som fisken i vattnet och njutit fullt ut av att få sitta med vid bordet och äta rosa hundkex med strössel på.

Ett roligt initiativ som jag verkligen hoppas lyckas för de två driftiga tjejerna som har stället. Jag kommer definitivt att stanna och fika där om vi har vägarna förbi.

Önskar att något liknande funnits i Umeå.

Ringsekreterarutbildning

Om någon har ett tips på en ringsekreterarutbildning inom bilavstånd från Västerbotten, så tipsa gärna! Jag har länge velat utbilda mig till ringsekreterare, men det har inte varit någon utbildning som jag har haft möjlighet att gå i Västerbotten på evigheter, känns det som.

Jag startade utbildningen och gjorde den skriftliga testen för 13 år sedan, men tyvärr så kom saker emellan, så jag inte kunde slutföra den. Idag inser jag att det var dumt. Mycket dumt. Har suttit på en hel del inofficiella, men att sitta på “riktigt” är så mycket roligare. Men då måste man ju vara utbildad.

Har flera gånger skrivit till Västerbottens kennelklubb och frågat om de ska anordna någon ringsekreterarutbildning. Först fick jag svaret att de inte hann eftersom de skulle anordna en internationell utställning. Sedan fick jag svaret att de inte skulle ordna någon för att de hade haft en internationell utställning. Och nu ska de inte ha någon alls. Jag är så himla besviken.

Men det är väl i och för sig inte att förvånas över. Skjuter man upp något tillräckligt länge, så kan man vara säker på att något dyker upp som gör att man kan skylla på det och skjuta upp det ännu längre.

Jag tänkte faktiskt gå utbildningen i Boden, men det var i januari då det var som kallast. Att köra dit i -30 grader med barn och hundar. Inte säkert att jag hade fått motorvärmare. Det kändes inte alls bra, så jag tackade nej.

Så vet ni någon annan inom rimligt avstånd, hör gärna av er.