Livet är inte bara glädje…

Ska gå på begravning nästa vecka. En vän som jag tappat kontakten med, men som jag känner att jag ändå vill hedra genom att i varje fall vara närvarande på begravningen. Jag borde ha varit mer aktiv, tagit mer kontakt, men om ens eget liv är i kaos och man har fullt fokus på att få ordning på sitt eget trasiga liv, så orkar man inte vara där och stötta. Men så här efteråt, så kan man ändå inte låta bli att tänka på att ett extra telefonsamtal kanske hade gjort skillnad i slutänden. Men det kan man bara spekulera om, så här i efterhand.

I detta – som det ofta sägs vara “världens mest jämställda land” – varför krävs det så mycket mer av oss som kvinnor? Varför förväntas vi fortfarande vara de som tar största ansvaret för hem och familj? Hur kan det samtidigt finnas en chans i världen att vi dessutom ska utbilda oss och göra karriär inom våra yrken? Vara självförsörjande, men oftast på en sämre lön än vad männen har? Samtidigt så ökar kraven också på att vi ska hålla oss unga, vältränade och vackra.

Det finns fortfarande en manlig kultur som utgår från manliga normer i arbetslivet. Tycker uppriktigt sagt att jämställdheten gått bakåt de senaste åren. “Grabbighets”-kulturen försvinner knappast så länge männen är de som är i majoritet. Och hur jämställda vi än är, så kommer vi nog inte inom min livstid att bli så frigjorda att vi kommer att bli inbjudna att sitta med i bastun och dricka öl före en gemensam hockey-match. Men kanske i framtiden?

Är det då så konstigt att vi kvinnor så ofta numera går in i den berömda väggen? Ofta är det ju just de kvinnor som vill så mycket, som till slut blir så frustrerade över att man inte får ihop livspusslet, att hela tillvaron till slut brister. Titta runt omkring dig och se hur många framgångsrika män i karriären, med heltidsarbetande kvinnor, som har fruar och sambos som är sjukskrivna p.g.a. utbrändhet? Det är fler än man tror. Männen jobbar självklart på som vanligt och i samma takt och ser sina löner öka lite för varje år. Och jag frågade mig då varför det just är kvinnorna som inte orkar i så stor utsträckning? Välutbildade, starka, duktiga kvinnor? De om några borde väl vara framgångsrika på alla områden?

Vad borde man då göra för att även vi kvinnor ska kunna leva och göra karriär på lika villkor?
Jag har inget enkelt svar på det. Det handlar om så mycket. Det handlar om att förändra många saker. Både små företeelser som stora strukturer. Det handlar om att ändra på attityder och invanda föreställningar. Jag tror man måste jobba med jämställdhet mycket mera tydligt med barnen. Så att de pojkar som nu växer upp till män, har en jämställd syn på livet och ser på kvinnorna som jämlikar. Jämlikar som har lika stor rätt som dem till att få vara framgångsrika på det område de själva väljer. Kvinnor har lika stor rätt att säga sin mening, att bli bemötta med respekt för sina åsikter och att man även lyssnar på deras åsikter. Man ska inte bara lyssna med respekt, man ska också ta till sig och värdera kvinnors åsikter på precis samma sätt som om en man sagt samma sak.

Men är det då inte så redan idag? Jag tror att vi tror, att det är så. Men jag tror inte att vi alltid är så medvetna om våra egna värderingar, attityder och var vår acceptans ligger för vad som är OK och inte. Gå in på närmaste skola i de lägre klasserna och notera vilka som hörs och syns mest. Det är i regel en grupp högljudda pojkar som tar all uppmärksamhet och verkligen ser till att vara i fokus. Samtidigt som man försöker dämpa denna synliga pojkgrupp, så förväntas vi övriga ha en viss förståelse eftersom det ändå “bara är pojkar”. Och pojkar är mer högljudda och aktiva av “naturen”. Jag tror faktiskt inte att det bara beror på “naturen” att de inte tar hänsyn till omgivningen utan är störande. Tänk själv om det varit ett gäng högljudda tjejer som tagit samma kraft och tid från resten av gruppen? Det hade inte accepterats och definitivt inte varit populärt och inga förmildrande omskrivningar då inte.

Den dagen som pojkar och flickor tar lika mycket plats i dagis och skola. Den dagen som pojkar och flickor förväntas göra lite mycket av hushållsarbetet hemma i familjen. Den dagen då inte flickor behandlas på ett sätt för att de är just flickor. Den dagen då pojkar inte förväntas uppträda på ett visst sätt bara för att de är pojkar. Den dagen kan vi kanske se dessa barn växa upp till vuxna jämställda individer som kan mötas på lika villkor på en arbetsplats och i vardagen i framtiden.

Så länge vi ens pratar om att behöva kvotera in kvinnor på högre poster, jobb eller utbildningar, så är vi inte jämställda. Långt ifrån.

Ny hundsäng

Hittade en så snygg hundsäng på Stora Stockholm. Cavalier-tjejerna gillar ju att sova i sin Bia-bädd, men har bara sett dem i grått, mörkgrönt och andra murriga färger. Men nu hittade jag en i vitt! Passar perfekt i vardagsrummet och ser lite elegant ut. Snyggt! Tjejerna upptäckte den direkt och knölade ner sig och myste. Oftast sover de båda tillsammans i en liten rödvit pälshög.

Dyrt att äta low carb

Ska man gå ut och äta blir det snabbt dyrt att äta low carb. Vill man byta ut de snabba kolhydraterna mot bättre mat, så kostar det.

Var med kollegorna på MAX och åt idag. Dagens lunch hos MAX kostar 55 kr. En low carb burgare blir jag inte mätt på, så jag måste ha mer kött och mer ost för att det ska bli en riktigt lunch. Dessutom tycker jag att man behöver mer dressing och sourcreme and peppar är faktiskt supergod.

Så istället för att ta en dagens med plusmeny (=stor dricka och stor pommes frites) + dressing för totalt 65 kr, fick jag betala 84 kr för enbart burgare, dricka + dressing, dvs 30% mer. Inga paketpris eller meny-rabatter här inte. Dyrt för att vara “bara” en hamburgare, tycker jag.

Diva har fått ett nytt täcke


Måste skaffa en bättre kamera om jag ska blogga!

Men i varje fall: Diva har fått ett nytt täcke sytt i rött fleece. Lite gullig julstämning blev det. Tyvärr fanns det bara kardborreband i svart att köpa och jag tyckte det kändes klumpigt att börja klä in dem i fleece-tyget. Försökte sy dit dem så att det skulle bli snyggt trots frägen. Hon verkade då i varje fall trivas i sitt nya täcke.

Äggröra och köttbullar

Efter en helg med konstig snabbmat är det skönt att komma hem. Så trött man blir av att åka buss från Stockholm och komma hem mitt i natten. Sov extremt länge och åt brunch med äggröra och köttbullar.

Jag försöker äta hyfsat OK då jag är ute och reser, men det är inte så lätt och man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Hade packat ner ölkorvar, kikärtor, kikärtor och sockerfri choklad. Dvs sådant som håller sig utan kyla. Men i övrigt så blir det till att äta det som finns. Till råga på allt så är allt som säljs ohemult dyrt – man har ju som mässbesökare inget alternativ – så det är inte läge att säga att jag tar gärna trippla hamburgare och skippar brödet. Matkontot för denna helg blev ändå sanslöst högt.

För egen del går det rätt bra om jag ser till att undvika gluten och socker, men då man kommer hem blir det en period av extrem-kost för att komma tillbaka till vanliga vanor igen.

Nytt om hundar

Vi har köpt en Chihuahua! Lagom mycket skötsel och lagom storlek på det exemplaret.

Diva fick en tvåa (sin första!), men är världens bästa hund ändå. Hon är en fin liten hund, med just liten. Hon behöver växa på sig på och “kroppa till sig”. Men hon fick en fin bedömning och “allt” finns där med fina proportioner och bra resning. Hon har ett oerhört sött ansikte med fantastiska ögon. Så vi ser tiden an. Konkurrensen på Cavalier-sidan (och då särskilt bland tikarna) är extremt stor. Rasen har ökat mycket i popularitet.

Annars så var dottern en flitig besökare i de olika rasmontrarna. Hon fick klappa på alla småhundar och var helt salig. Drömmen är något som är långhårigt, vitt och som kräver mycket pälsvård. Hon delar inte sin mammas ointresse för pälsvård. Cavaliererna är perfekta tycker jag: Tilläckligt mycket päls för att vara gosiga och deras silkesöron är fantastiska att sitta och smeka i soffan. Men de kräver inte särskilt mycket i av pälsvård i vardagen och även en novis som mig klarar av att fixa till dem inför utställning.

Diva is in da Buss

Diva på bussen på väg till Stora Stockholm – årets hundhändelse. Finns nog inget roligare än att få hänga med ut på resa, tycker Cavalier-tjejerna. Stackar Cindy såg så oerhört ledsen ut då hon inte fick följa med: Svansade runt väskorna och lade sig på dem, så vi inte skulle glömma henne.

Har vi inte hund med oss så brukar vi flyga ner, men åker man med hund är det extremt praktiskt att åka med någon av de organiserade bussresorna. Det behövs ju en del packning, då man ska ställa hund.

Sorry – jag är inte desperat

Känner att jag måste mildra mina inlägg om internet-dejting lite. Läser igenom och inser att det ser ut som om jag är totaldesperat. Men ledsen alla desperata singel-män som här såg sin chans – sådant är inte läget. Jag är inte överdrivet petnoga, men inte heller kravlös. Jag är inte ovillig, men jag är definitivt inte desperat.

Men är man nu singel, så måste man ju bara kolla läget! Jag är bara sådan! Kan inte låta bli! Är väl någon sorts liten forskare som alltid finns där inne, som gör att nyfikenheten måste stillas. Kanske dyker den stora kärleken upp där man minst anar det och då finns det inte på kartan att jag skulle hänga på de här sajterna. Och måste se vad jag i så fall hade missat.

  • När jag började med hundar blev det en rätt omfattande sajt om hundar.
  • När jag började med low carb blev det en hel bok om low carb.
  • När jag började med medeltidskläder lade jag upp mönster på dessa.
  • När jag blev singel så började mina webb-sidor handla om den världen.
  • När jag blir…. Ja, vad blir mitt nästa tema?

Och det har varit en oerhört intressant erfarenhet att ta del av den här världen – som har sina egna normer och koder, precis som alla andra communities. Det tar ett tag att genomskåda dem, men efter tag inser man direkt hur koderna går. Och hur orden läggs. Och vad nästa meddelande kommer att innehålla. Blir alltså rätt tråkigt efter ett tag. Tålamod är inte heller min starka sida och det måste hända saker snabbt för att jag inte ska tappa intresset.

Det har väl också blivit lite av en gimmick för mig, det här med internetdejtingen. Jag är ju en datanörd. Och då måste man ju bara prova på det som alla pratar om på internet. Mina vänner engagerar sig gärna med oftast rätt hurtiga tips hur man ska göra för att “hitta en ny”, som det heter. Tipsen är ibland realistiska – ibland extremt fantasifulla. Man får försöka sålla – rätt hårt. Vissa tycker det är kul för att de själva sitter fast i ett dåligt förhållande. Då kan det vara roligt att engagera sig i mina förehavande, som ett substitut för det man själv egentligen skulle vilja göra. Andra tycker verkligen att jag borde hitta den stora kärleken – bara för att jag är värd det.

Men jag har ett väldigt bekvämt och bra liv just nu, som jag inte vill komplicera till.
Jag letar inte – men jag håller ögonen öppna! Absolut!

Vad ska man hitta på till Nyår?

Nyårsafton är ju festkvällen nummer ett! Den perfekta kvällen att klä sig riktigt snyggt och dricka min favoritdricka: Champagne. Detta är är mitt första jul- och nyårshelg som singel och har redan börjat fundera på hur den blir. Julen är redan ordnad: Vi kommer att ha det urmysigt jag och dottern, utan tvekan. Men nyår?

Är man singel i sta’n så ska man antingen ha ett stort aktivt partygäng till kompisar: Har jag inte.
I varje fall ha ett gäng singelkompisar som vill träffas och umgås sådana här gånger: Har jag inte.
Eller så ska man ha sin familj i närheten – familjen kan man ju alltid hälsa på: Har jag inte.

Satt och kollade i tidningen över lämpliga uteställen, men åldersgränserna var låga – lägre än Glocalnet – eller så hade man stängt. Man borde definitivt vara 25 år och inte 48 för att passa in.

Tips mottages tacksamt!

I annat fall så blir det en ny erfarenhet att fira nyår solo och helt allena. Går det också – samtidigt ska man inte haussa upp det där med helgerna och helgfirandet.

Ett spinningpass är aldrig fel

Var på spinning ikväll. Attans så skönt det var. Kände mig jättestark och svetten bara rann. Spinning är nog den enda typen av motion som jag verkligen känner att jag kan ta ut mig helt på – och som samtidigt är kul!

Man behöver inte fundera på någon sorts koordination eller vara rädd att springa in i någon eftersom jag aldrig hinner med alla snurriga turer på t.ex. areobics. Tycker att alla sådana pass blivit rätt avancerade. Den typ av aerobics som jag höll på med för 20 år sedan var väldigt likt dagens gympa-pass faktiskt. Man ska kunna koncentrera sig på träningen och inte på var man sätter ner fötterna.

Men spinning är kul: Bara att cykla i takt till musiken, tills man inte orkar mer. Men jag är så hungrig när jag kommer hem – kroppen är helt tom!!! Har testat lite olika varianter och jag orkar absolut mest om jag äter en lite mer kolhydratrik lunch. Och sedan äter jag som en häst när jag kommer hem: Ikväll blev det Brie-ost, salami och räksallad, samt två Wasa-delikatess med smör på. Gott!

Och mera hårdrock på spinningen – AC/DC är perfekt spinning-musik!

R-frukost


Oj, vad vi sov länge idag! Har varit en stressig vecka och idag tänker jag bara slappa och ta det lugnt och inte göra något nyttigt alls.

Dottern ville ha R-frukost. Eller rättare sagt R-brunch: Ägg(r)öra, (r)äksallad och t(r)anbä(r)sjuice. Vi kompromissade dock lite, så istället blev det omelett (ägg, smör, grädde, ost, salt och peppar) med räksallad ovanpå.

Medeltida knytkalas


Ikväll är det dags för medeltida knytkalas. Det roliga är att även hundarna faktiskt är det som inom medeltidskretsar kallas för “purjo”, dvs “period”, dvs en företeelse som fanns under denna tidsperiod. Cavalieren finns på många tavlor från 1500-talet och var lekkamrat till barnen eller sällskapshundar åt de fina damerna. Kan tänka mig att en och annan liten dvärgspaniel fungerade som värmedyna i de kalla, råa sovrummen på de engelska godsen.

Maten på medeltidseventen är för övrigt, om inte low carb, så oftast helt OK lågt GI mat. Mycket grovt mjöl, sötat med honung och så mycket rent kött, fisk, ost och annat proteinrikt.

Diva måste ha tröja


Kallt ute! Mörker är trist. Kyla är jobbigt. Mörker och kyla är nästan outhärdligt. Tror rätt säkert att jag egentligen är gjord för ett helt annat – och varmare – klimat.

Även Diva Ballerina behöver lite extra värme dessa vinterdagar. Så nu är det kläder på som gäller. Tycker egentligen att det här med kläder på hundar är lite fånigt, men har hunden inte tillräckligt med underull, så måste man. Cindy däremot behöver inget extra alls – tjock och gosig päls som skyddar mot allt utom väta.

Gett upp internetdejting

Ska man göra något ska man göra det ordentligt!
Och man ska alltid prova på varje sak minst en gång. Sedan kan man säga om det var bra eller inte.

Och nu har jag provat på internet-dejting. Och lagt av. På den sajt jag varit mest aktiv har jag nog blockat hälften, eftersom de kändes helt fel. Andra halvan verkar inte vilja prata med mig istället, så det jämnar ju ut sig.

Har ett fåtal chat-kompisar som hör av sig regelbundet, men det lär nog rinna ut i sanden snart det också. Som jag sagt förut – om det inte leder någon vart tappar jag intresset. Har aldrig sagt att tålamod är någon av mina dygder.

Visst finns det lyckade exempel på internet-dejting. Jag har bekanta som träffats på det viset och det har verkligen blivit lyckat. Å andra sidan så börjar man fråga runt så får man höra de misslyckade historierna också. Om hur man pratat på nätet hur länge som helst med det man trodde var ens själsfrände, men som i verkliga livet inte visade sig klara av förväntningarna ens halvvägs upp på favorit-skalan. Eller de som träffats och trodde det var den stora kärleken men där killen/tjejen inte sedan hörde av sig mer.

Är det mina fördomar, eller är det så att tjejer ofta är seriösare när det gäller dejting? Jag får i varje fall det intrycket och jag har svårt att tro att det är samma antal kvinnor som sitter på de här sajterna och skicka mass-mejl med inbjudningar till diverse vuxen-aktiviteter (gärna då på dagtid, eftersom deras fruar då är på jobbet). Men det kanske är fel?

Tittar man runt i bekantskapskretsen på vilka “kap” som finns, så kan jag ärligt säga att det är ytterst få som skulle tillbringa någon längre tid på internet-dejting-sajter. Kanske testa en kort period, men de har ju liv i övrigt också. Så risken att hitta av dem där, är nog rätt liten.

Men ordet serie-dejtare har nog fått en ny skjuts i och med internet. Det är så lätt att avfärda folk. Människor som man kanske i levandes livet skulle trivas ypperligt med.
Eller tvärtom: Avverka dejter på löpandes band, bara för att man tycker det är kul eller letar efter något som inte finns. I varje fall inte på den här planeten.

Samtidigt ger också antalet registrerade personer på en sajt en falsk bild om att det finns så oändligt många att välja mellan. Så var så god – det är bara att välja och vraka och duger inte en så kryllar det av fler villiga kandidater. Det är bara att sätta upp vilka krav du har, så ska vår sökmotor fixa resten åt dig!

Tänk på alla chanser man har att avfärda någon och gå vidare till nästa profil:

  1. Kolla på någons profil – ingen bild. Gå vidare.
  2. Kolla på någons bild – gillar inte utseendet. Gå vidare.
  3. Kolla på någons yrke – gillar inte sysselsättningen. Gå vidare.
  4. Kolla på själva profiltexten – de kan inte skriva så man förstår. Gå vidare.
  5. Kolla på själva profiltexten – gillar inte deras hobbies. Gå vidare.
  6. Kolla på själva profiltexten – använder för många smilies. Gå vidare.
  7. Skicka ett kort meddelande – får inget svar. Gå vidare.
  8. Skicka ett kort meddelande – gillar inte svaret. Gå vidare.
  9. Skicka ett långt meddelande – får inget svar. Gå vidare.
  10. Skicka ett långt meddelande – gillar inte svaret. Gå vidare.
  11. Skicka meddelanden fram och åter – får svar för sällan/ofta. Gå vidare.
  12. Träffas i verkliga livet över en kopp kaffe – ingen personkemi. Gå vidare.
  13. Träffas en längre tid men trivs inte tillsammans. Gå vidare.
  14. Tycke uppstår och man fortsätter att träffas och blir ett par!

Och hur många gånger kommer man längre än punkt 12???
Inte ofta gissar jag på.

Men om man ser det som ett sätt att hitta chat-kompisar, så kör på! Det finns massor med ensamma människor därute med för mycket fritid, som inte hellre gör något annat än att sitta och skriva korta meddelanden utan innebörd. Kan vara en kul sysselsättning i och för sig, då man inte har något bättre för sig. Jag tycker i varje fall det kan vara rätt trivsamt emellanåt då man har tråkigt.
Bara man håller det på rätt nivå. Och helt utan förväntningar.

Snökaos i hela landet? Inte här…

Läste i tidningen att det var total och fruktansvärd snökaos i hela landet! Uppenbarligen hör då inte Umeå till den delen av landet. Visst snöar det, men snökaos är det knappast.

Däremot så har vi norrlänningar kanske förstått, att när det snöar och är halt ute, så ska man ha vinterdäck på bilen och köra extremt försiktigt. Inte bara lite saktare, utan mycket saktare och med mycket större marginaler.

Fläskfilé med fetaost

Dagens middagstips för er som är som jag – god mat – men snabbt! Hinner inte med några långkok mellan ju-jutsuträning (inte min) och hundträning.

Gjorde en vanlig fläskfilé-stuvning (brynt tärnad fläskfilé, massor med hackade champinjoner, smör, grädde, salt, peppar, soja och vitlök). Och som avslutning smulade jag ner en hel fetaost. Riktigt gott!

Försökte fota, men tyckte inte att maträtten gjorde sig på bild.

Varför har inte fler upptäckt Ålidhem?

Kanske inte den roligaste dagen för att fota, men det blir inte ljusare än så här den här tiden på året.

Tänk vad mycket konstiga fördomar det finns om vissa stadsdelar. Oj, vad mycket negativt jag fick höra då jag skulle flytta från det typiska radhusområdet i de västra delarna av staden, till Ålidhem: Ett student- och hyresrättsbostadsområde, men som också har ett stort antal bostadsrätter.

Kollade på lägenheter inom en viss radie till jobbet: Jämförde priser och planlösningar. Fick dock utan tvekan absolut mest för pengarna om jag köpte på Ålidhem. Kan inte se varför jag ska betala 50% mer (och ha samma hyra) för en lägenhet med sämre planlösning på andra sidan stora vägen. Eller köpa en nyproducerad lägenhet för samma pris men med mycket högre hyra? Klädkammare t.ex. var ett måste, för att få plats med alla saker då man har barn och hundar.

För mig kändes det som att komma tillbaka till “rätt” sida av staden. Har alltid trivts mycket bättre i de här stadsdelarna. Men det känns som att allt är så mycket närmare då man bor här och det handlar inte bara om närheten till jobbet. Gångavstånd till det mesta: Lokalt köpcentrum, stort köpcentrum (Strömpilen med massor av butiker), citykärna, aktiviteter, krogar och bussar som går var 10:e minut – minst . Dessutom kan man promenera in till sta’n efter strandpromenaden, som är riktigt vacker. Cyklar det gör jag däremot ogärna – och definitivt inte på vintern, men för de som gillar sådant, så är det gott om fina cykelvägar överallt här.

Blandningen på folk gör också att det är en mjukare, vänligare stämning som man känner av under promenaderna. Fick väl aldrig vare sig ett hej eller ett vänligt ord där vi bodde förut. Här möts man ofta av leenden och uppskattande kommentarer om mina söta hundar. Man blir glad av sådant! Och studenter är ett roligt släkte som hittar på mycket upptåg som man själv kan småle åt.

En uppfattning är att det ska vara så oerhört stökigt i de här stadsdelarna, men måste säga att så lugnt som jag bor nu, var det länge sedan jag bodde. Studenterna försvinner ju på sommaren och sedan är det bara vi “gamlingar” kvar. Det är lite grillpartyn på innergårdarna under försommaren, men det är mest bara trevligt att gå förbi och se folk sitta ute och äta och bara trivas. Och vintertid rör sig ju folk utomhus så lite som möjligt.

Glaskrossning verkar vara det nya lördagsnöjet överallt och visst finns det krossat glas även här. Men inte tillnärmelsevis i den omfattning som på de gångvägar jag gick på förut. Men krossat glas är ett stort problem för oss hundägare – oavsett var man bor numera. Detta ofog förtjänar ett eget blogg-inlägg! Och vi har haft inbrott i bilen även i de lugna villakvarteren, så man är nog inte förskonad oavsett var man bor. Tror på ett sätt att sådana saker händer oftare i villaområdena, då det rör sig mindre folk ute på nätterna. Och man är säker på att hitta “bra” och fulltankade bilar där. Ett tecken på att Ålidhem mest befolkas av studenter och universitetsanställda är att bilarna på parkeringarn i många fall passerat bäst för datum för väldigt länge sedan.

Skulle gjort slag i saken och flyttat hit för länge sedan!

Hur sjutton får man ett bra foto på Diva Ballerina?

Fotar ju i princip allt till min blogg med mobiltelefonen. Slutaren är låååångsam. Och det är ett stort problem då man ska försöka fota en Diva Ballerina som i princip alltid är i rörelse.

Första försökte gjorde vi utomhus.
Det typiska inträffade förstås:
Cindy sitter stilla som en stenstod och Diva är i rörelse.


Gör ett nytt försök inomhus:
Vackra, goa, Cindy. Tittar på sin matte med stora, vackra, mörka, vänliga, kloka ögon.

Och samtidigt ligger Diva bredvid och tuggar frenetiskt på sitt tuggben.

Äntligen lyckades jag med lite hjälp i varje fall få en tydlig bild av Diva!
Hon är en fruktansvärt söt hund – synd bara att det är så svårt att fånga på bild.