Virkad kudde i svart och gult

virkad gul svar kudde freja skellefteå aik

Fick en speciell beställning av dottern: “Jag vill ha en kudde i svart och gult i samma mönster som min filt.” Inte mina färger precis, men förstod sedan att det visst skulle vara något hockey-lags färger (Skellefteå AIK). Jag trodde dessutom att det skulle vara en lite kudde, men fick snabbt inse att det handlar om det största man hittar i kuddväg på IKEA: 65 * 65 cm. Jag tycker själv att jag får ont i ögonen av resultatet och det ger en psykedelisk effekt, men dottern är supernöjd och då är mamma också supernöjd.

Så jag gjorde så här: Jag gjorde två stora rutor i gul-svart randning. Kudden är alltså likadan på både fram- och baksidan. Jag virkade ihop dessa från rätsidan och avslutade med 2 varv med fasta maskor. Garnet jag använde var Freja från Perssons Garn. Det är ett jättefint akrylgarn: Mjukt, fyllig och skönt att både arbeta med och ha på sig. Jag hade virknål nr 4.0 för att få mönstret rimligt tätt. Det gick åt 10 nystan (5 gula, 5 svarta = 1300 m).

virkad gul svar kudde freja skellefteå aik

Mönstret är enkelt:
Starta med en ring där du virkar 8 stolpar tillsammans med 1 luftmaska mellan.
Fortsätt sedan med att göra stolpar tillsammans där det första benet tas i en luftmaskbåge och det andra benet tas i nästa luftmaskbåge. 1 luftmaska mellan alla stolpgrupper. I hörnet görs en extra 1 stolpe 1 luftmask 1 stolpe.

Mönster till svart gul kudde virkning gratis

Jag tyckte det var klurigt att byta garn på ett snygg sätt, men det kan du säkert få till snyggare än mig.

Det blev garn över så det räckte till var sin mössa till både dotter och måg. Jag har fortfarande svart-gult garn kvar, så är det några fler som aspirerar på en liknande mössa finns chansen kvar även till dig som läsare av min blogg.

virkad gul och svart mössa skellefteå aik

Virkad mössa i regnbågsgarn

Såg ett nystan av detta garn på Perssons Garn i Umeå och bara måste köpa det. Incawool i en helt underbar regnbågsfärg och ett underbart mjuk garn. Jag behövde ingen fler mössa, men kunde bara inte låta bli. Ett nystan är 100 gram och innehåller 160 m och det räckte precis. Jag använde mig av virknål nr 4.5.

Mönstret är mitt standardmönster: Starta med en ring med 6 fm kring. Öka sedan 6 maskor/varv tills du har en tillräckligt stor rundel. Virka sedan bara runt-runt med fasta maskor. DÅ får du en tät mössa, som det inte blåser igenom.

Så här mycket blev det kvar av garnet.

incawool virkad mössa

Virkad väst i bomull/akryl

Ett helt nytt garn dök upp framför mig: Hjerte Blend som är ett blandgarn av 50% bomull och 50% akryl. Rekommenderad virknål är 3-3,5 och jag använde virknål nummer 3. Ett nystan på 50 gram = 150 meter. Det gick åt ca 9 nystan. Jag blev förvånad hur lättvirkat garnet var för att var ett blandgarn: Det var mjukt men luddade inte och delade sig inte. Samtidigt så “fyllde” det väldigt bra. Jag har köpt det på Perssons Garn här i Umeå (som för övrigt har en mycket bra webshop också).

hjerte blend garn bomull akryl nystan

Jag behövde en väst och jag är less på att inte ha fickor på knappt några av mina kläder, så det fick bli en väst med fickor. Jag är riktigt nöjd med hur fickorna till slut blev, trots att det var en stor gissning från början till slut. Jag klipper in lite bilder nedan av västen i olika stadier för att visa vad jag har gjort. Som så ofta så har jag hittat på mönstret själv.

hjerte blend garn bomull akryl ficka
Hålet för fickan. Jag hoppade över ett antal maskor och lade sedan upp lika många nya för att göra en öppning för fickan
hjerte blend garn bomull akryl ficka
Innan fickans kanter är isydda såg det ut så här från framsidan. Som övre fickkant gjorde jag 5 rader med fasta maskor.
hjerte blend garn bomull akryl ficka
Avigsidan på västen med den än så länge lösa lappen som bildar baksidan av fickan.
hjerte blend garn bomull akryl ficka
När alla delar av fickan är fastsydda både på fram- och baksidan, så ser den färdiga fickan ut så här.
hjerte blend garn bomull akryl kant runt ärmarna
Runt ärmar, framkant och hals gjorde jag ett band av 3 rader fasta maskor.
hjerte blend garn bomull akryl
Starten på västen. Jag funderade lite på mönstret, men bestämde mig för att göra rutor med hjälp av stolpar och hålvarv.
Här har jag kommit en bit på vägen. Har repat upp bara 3 gånger innan jag kände mig riktigt nöjd.

Tips: Utflykt till Rojales och Almoradí

Vi försöker att när vi har bil att göra en utflykt i omgivningarna. Denna dag var planen att åka från Torrevieja, till La Marina, besöka Rojales och sedan åka via Daya Vieja/Daya Nueva vidare till Almoradí för att äta sen lunch. Det var en trevlig tur som inte blev helt vad vi förväntat oss.

churros porras choklad
Frukost med churros och varm tjock choklad

Dagen startade med lyxfrukost: Churros! Vi har en churreria helt nära oss och det är en verklig lyx att springa dit på morgonen och köpa dessa friterade bakverk. Det är någon sorts mellanting mellan struvor och munkar och de serveras lätt sockrade och om man vill tillsammans med tjock choklad att doppa dem i. Jag brukar doppa dem lite i kaffet bara. Det är så gott! Det som kallas för porras görs på en annan smet och är tjockare. Porras påminner väldigt mycket om våra svenska munkar fast i utdragen form.

Sedan iväg mot La Marina och den keramikaffär som vi kört förbi flera gånger. Affären ligger synligt efter stora vägen.

la marina keramik affär

Den här affären har precis allt du kan tänka dig när det gäller klassisk spansk keramik och väldigt mycket annat. Allt från stora vackra krukor till kitschiga änglar. Vårt mål var att köpa keramik-skyltar till vår lägenhet i Umeå men bokstaven “E” var tyvärr slutsåld av den sort som vi ville ha. Vi köpte några småsaker istället, bara för att de var så vackra. När vi betalat tar tjejen i kassan fram en platspåse och börjar lägga ner alla sakerna i påsen. Jag ropar “¡No!” och här kommer mina spanska kunskaper från Netflix-serier fram. Att papper heter “papel” har jag lärt mig från “Casa de Papel”, så jag försöker fråga efter lite papper. Att ha 4-5 små keramiksaker skramlades runt i en och samma plastkasse är ingen bra idé. Tjejen i kassan svarar då “No papel.” vilket gör mig lite upprörd. Jag fördelar ut inköpen till dotter och make som fick bära dem i händerna istället. Så tips om ni tänker handla här och inte vill att era saker ska skaka sönder i en plastkasse på väg till bilen eller bussen: Ta med eget inslagspapper.

la marina keramik affär butik spansk

Sedan iväg mot grottorna – Cuevas de Rodeo – i Rojales. Det finns aktiva grotthus kvar i Rojales, där det fortfarande bor människor eller att husen används till konsthantverksaffärer. Grottorna ligger samlade uppe på ett berg. GPS:en tog oss tyvärr till baksidan av grottkomplexet, där det både ingick att köra på supersmala gator, svårt att hitta parkering och rejäla trappor för att ta sig upp. På andra sidan fanns en utomordentlig parkering och inga trappor.

cuaves de rojales grottor rojales grotthus bostäder

Vi gick runt lite bland grottorna men tyvärr var de flesta stängda. Det var dock uppenbart att det bodde folk där, någon hade ett hönshus och en konsthantverksaffär var öppen som vi gick in i.

Det var en härlig utsikt över Rojales. Själva Rojales tänker jag måste se ut som Torrevieja gjorde en gång i tiden: 1-2 våningshus efter smala gator. Vissa var väldigt fina och andra skulle behöva en rejäl upplyftning. Jag har en lite hemlig dröm om att få äga just ett sådant här stadshus med stor bakgård mitt i en liten stad och kunna sitta på en stol utanför huset som gamla spanska tanter gör. Det ser så otroligt mysigt ut.

smala gator i rojales
Smala gator med låga hus i Rojales

Det snäckskalstäckta huset – Casa de la Conchas – var minst sagt unikt i sin design. Hur har en enda man fått tag på så många nästan exakt likadana snäckor att täcka hela fasaden med? Det är också moasik och vackra mönster. En riktigt vacker byggnad i all sin överdrift. Snäckhuset var dessutom till salu, om någon skulle vara intresserad. Det ska vara lika fascinerande vackert på insidan (och täckt med snäckor), men idag var allt stängt så vi fick nöja oss med att beundra utsidan.

Sedan bar det av iväg mot Almoradí. På vägen dit passerar vi två orter som ofta figurerar i “A place in the Sun”: Daya Vieja och Daya Nueva. Vi stannade tyvärr inte i någon av dem men vi blev båda riktigt intresserade av just Daya Vieja. Det var så otroligt välskött. Jag kan ju tycka det var synd att ett mysigt litet torg fått någon sorts utsiktsanordning monterad, men i övrigt så kändes hela byn så otroligt ren, fin och välkomnande – omgiven av de fantastiska jordbrukslandskapet. Här tänker vi definitiv åka tillbaka för att stanna och äta lunch någon gång. Daya Nueva såg ut som en typisk spansk by och inget som gjorde att vi fastnade för just den orten.

daya vieja
Daya Vieja

Sista anhalten var Almoradí. Vad vi inte förstått var att det är marknad på lördagar och att vi anlände precis när alla stånden hade plockats ned. Nu förstår jag varför man flyttade marknaden utanför Torrevieja C för det var massor med skräp på marknaden. Det städades intensivt och det fanns fortfarande vissa avspärrningar kvar. I Almoradí hittade jag i alla fall det typiska spanska torg som jag brukar leta efter.

kyrkan i almoradí innan man städat upp efter lördagsmarknaden
Kyrkan vid torget i Almoradí innan de städat upp efter marknaden.
torget i Almoradí
Det vackra torget i Almoradí. Tänk att sitta här på en bänk under skuggan av de klippta träden en riktigt het sommardag.

Det var inte många restauranger öppna just denna lördag, men vi hittade en engelsk sådan (engelsk säger jag då namnet, personalen, maten och även gästerna var engelsmän). Vi fick en god och rejäl lunch och åkte sedan snabbaste vägen tillbaka hem till Torrevieja.
Det finns mycket att se på inom närområdet kring Torrevieja!

Tips: Hundstallet Torrevieja

promenad med en hund från hundstallet Torrevieja

Min hundälskande dotter fick sin dröm uppfylld: Att få besöka hundstallet i Torrevieja. Eftersom hon har en egen gatuhund från Rumänien hemma i Sverige, ville hon gärna träffa spanska hundar som också behöver adopteras och få nya hem. Dottern har de senaste gångerna tjatat om besök, men denna gång stämde allt. Vi hade både tillgång till bil och tid över.

Hundstallet i Torrevieja finns i närheten av köpcentret Habaneras. Det ligger i slutet av en återvändsgata och det finns en skylt från CV-905 där du ska svänga. För öppettider tittar du lämpligen i deras Facebook-grupp Volontärer för djurstallet i Torrevieja.

När vi kom dit så visste vi inte riktigt vad som förväntades, men vi gick in och dottern fick en hund i näven med order om att hålla 5 meters avstånd till alla andra hundar och med en önskan om att hon tog en rejäl promenad. Det pratades både svenska, norska, engelska och spanska bland de som var där, så inga problem att göra sig förstådd heller.

promenad med hund från hundstallet i Torrevieja. Rosa sjön.

Det var många frivilliga som kom denna dag för att ge hundarna var sin långpromenad, vilket kändes roligt. Då det var helgdag den dag vi var där, så var det mycket folk, men jag gissar på att det en vanlig vardag inte är samma uppslutning.

Jag har förresten bara pratat om hundar men det finns en hel del katter också i djurstallet. De behöver inga promenader, men däremot kel och sällskap. Det fanns ett par helt otroligt vackra katter. Så synd att de inte behövs någon annanstans som huskatter.

Det är inget roligt hundliv att sitta i en bur hela dagarna, så det kändes verkligen som att vi gjorde en god gärning. Och de som jobbar med att ta hand om dess hemlösa djur är ännu mer fantastiska. Så roligt att se energin och glädjen som var mycket påtaglig och hundarna såg ut att må jättebra.

Både jag och dottern var rätt överens då vi gick därifrån att ska vi någon gång köpa hund, så kommer vi att se vilka hundar som finns att tillgå just på hundstallet i Torrevieja.

djurstallet hundstallet hundar adoption katt Torrevieja Spanien volontärer

Semestertankar

Jag funderar på varför det känns som att lärde du dig inte att spela ett instrument när du gick i skolan, så är det i princip kört. Eller om du faktiskt lärde dig att spela något instrument, finns det ingen arena längre där du kan få bli en del av ett musikliv på din nivå.

Musikaffärerna borde ha en guldchans att försöka få oss äldre att musicera igen, nu när vi faktiskt återigen har tid. Dessutom har vi ekonomin att både köpa bra instrument och lektioner. Detta är en bortglömd nisch och en bortglömd kundgrupp.

Finns ingen bättre sysselsättning en regnig dag att få hålla på med ett nytt eller välkänt instrument.

Jag är tacksam över alla spelböcker som numera kommer med en CD-skiva med komp. Och de appar som ger kompet när du spelar. Eller att jag själv kan sätta igång ett komp på min keyboard. Det är härligt att få spela musik, men det är en härligare känsla att få känna att man är en del av musiken.

Det är aldrig för sent att lära sig spela!

Casio CT-S300 – mitt nya keyboard

Casio ct-s300 casiotone keyboard digital piano
Casio ct-s300 casiotone keyboard

Måste få dela med mig av min glädje över denna trevliga tingest: Mitt nya keyboard i form av ett Casio CT-S300. Jag som inte skulle ha något annat än ett Yamaha-instrument och än mindre något annat än ett riktigt piano som nästa köp. Desperationen över att sitta instängd i en liten sommarstuga där solen gömmer sig bakom molnen, träden viker sig i blåsten och regnet smattrar mot rutan, gjorde att jag var tvungen att hitta på något att göra innan jag började klösa på inredningen. Jag hade varken virknålar eller flöjter med mig, så jakten på lämpligt hobby-objekt började. Jag är en hobbyspelare (för evigt en medelmåttig piano- och flöjtspelare), men det är ett fantastiskt sätt att få utlopp för sin kreativitet. Det är ju ändå bara jag (och en tålmodig make) som ska lyssna.

Eftersom jag inte kände någon virklust, så sa jag att jag vill ha ett instrument! Helst ett keyboard, i andra hand en flöjt, men i just det läget var jag beredd på att greppa första bästa instrument som kom i min väg. Maken känner till min beslutsamhet och började genast fasa för att det enda som skulle finnas tillgängligt vore en klarinett eller trumpet. Vi scannade av andrahandsmarknaden och loppis men det enda som dök upp var en cittra modell souvenir. Så vi bestämde oss för att traska in på den lokala musikaffären i Örnsköldsvik: Östmans musik.

Jag har ett tag letat efter ett nytt digitalpiano att ha hemma. Ett som har färgen vit och som har en äkta pianokänsla. Dock bor vi trångt numera, så det gäller att hitta ett piano som inte känns som att det blir vardagsrummets enda möbel. Det piano jag haft nu ett par år, och som jag när jag köpte det, trodde var det helt OK piano har jag aldrig känt mig riktigt nöjd med: Yamaha NPV80. Den ökande viktning som ska finnas över klaviaturen märks föga och jag tycker att ljudet är tamt och saknar både volym och färger. Ändå är det just det fina ljudet som Yamaha är kända för, men jag hade nog för stora förväntningar: Det är ett pianoinspirerat keyboard med anslagskänsliga tangenter – ¡eso es! (Jag hade däremot ett Yamaha NP-30 tidigare som jag nog egentligen var mer inspirerad att spela på och trivdes bättre med.) Traditionella keyboards har jag mest tyckt sett ut som stora klumpiga fula tingestar.

I mitt sökande efter piano som ska kunna smälta in, men samtidigt kännas inbjudande att sätta sig vid, så ramlade jag över den nya tidens keyboard och Casinos nya version av deras välkända Casiotone. Efter att under sommaren haft riktigt roligt och fått leka med både akustiskt piano och mammas gamla Casiotone CT-460 om vartannat, så var jag lite sugen på att testa en mordernare variant av klaviatur. En trevlig kille tog sig tid med oss på musikaffären, trots mycket kunder och lite personal i semestertider. Så ut kom vi till slut med ett CT-S300.

Casio ct-s300 casiotone keyboard digital piano
Passade perfekt att ställa på köksbordet och lätt att lyfta bort när utrymmet behövs till annat.

Sammanfattningsvis så har den i princip allt du behöver på ett modernt keyboard inklusive massor med ljud, rytmer och anslutningar. Se hela listan här.

Viktigt är att den har anslagskänsliga tangenter. Det ger en mycket mer dynamisk spelkänsla. Den har givetvis Casio chords som jag, som är usel på ackordsspel, verkligen gillar.

Jag tycker ct-s300 har ett riktigt bra ljud – det låter rejält om den. Enligt uppgift så är ljudet allra bäst genom hörlurar.

Det som är allra bästa ändå är det lilla, snygga och eleganta formatet: 61 tangenter, men väger bara 3,3 kilo och det finns ett handtag som gör det oerhört enkelt att transportera. Lätt att ställa bort och ta fram om man inte vill ha det ståendes framme hela tiden. Eller om det ska fraktas till/från sommarstugan. Portabiliteten kunde inte vara bättre. Det är helt enkelt ovanligt snyggt för att vara ett keyboard. Tyvärr fanns det in i annan färg än svart. Lillasyster CT-S200 finns även i vitt och rött, men saknar då anslagskänsligheten istället.

Jag älskar också de lätt ruggade tangenterna. Du får ett bättre grepp när du spelar, vilket jag först var skeptisk till, men som nu är ett måste-krav på nästa piano.

Spelkänslan är fantastisk! Detta är inget piano utan ett keyboard och ändå så tycker jag det är jättetrevligt att spela på och då även klassiska stycken.

Det jag däremot inte är så förtjust i är styrningen av funktioner. Det är ett ständigt tryckande på knapparna och snurrande på ratten för att bläddra sig igenom menyerna när jag vill ändra på ljud och komp. Även om keyboardet är litet och stilrent så hade ett par (gärna programmerbara) snabb-knappar suttit bra.  

61 tangenter är i praktiken minst 12 för lite, men jag försöker hitta omvägar när främst bastangenterna inte räcker till. Jag älskar att spela klassisk musik och även om mycket fungerar alldeles utmärkt, så hamnar jag emellanåt utanför de befintliga tangenterna. Men det är ju konsekvensen du får ta om du vill ha ett ultraportabelt keyboard. Mammas lilla keyboard med bara 49 tangenter har räckt rätt långt denna sommar, men när jag ledsnade på det, så satte jag mig vid det stora pianot och tog ut spelet ordentligt (88 tangenter är standard). Just nu har jag bara dessa 61 tangenterna. För modern lättsam musik, så räcker däremot detta keyboard till med råge.

Nej, jag har inte hittat mitt ideala vita riktiga piano ännu. Men tills jag gör det, så kommer jag att ha mycket roligt med detta lilla keyboard. Mitt gamla Yamaha får hamna på Blocket.

Snälle maken bär ut nyinköpet till bilen.

Inte IKEA-hack, men nästan

hurts vitmålad rosenknoppar vitt halvblank lackfärg
Före – efter

Vi har flyttat till lägenhet och det är så underbart. Det är bara att inse att jag inte är någon husmänniska utan jag älskar att sitta på balkongen och ta del av folklivet som rör sig på gatan. Vi har dessutom numera gång-avstånd till både jobb och City-kärnan, vilket ger en otrolig frihetskänsla. Jag var så less på att ta ut bilen för minsta ärende. Nu kan vi gå eller cykla, så länge vi inte ska bära något stort/tungt.

Nytt boende kräver anpassningar av gamla möbler och jag kan numera helt gå all-in i min passion för vita möbler. En gammal typisk kontorshurts fick nytt liv genom halvblank lackfärg och nya knoppar.

När jag ramlade över ett par rosa knoppar i form av porslinsrosor på Clas Ohlson, så kunde jag bara inte låta bli att köpa.

knoppar byrå möbler rosa rosor porslin

Har ytterligare två hurtsar att transformera till vitt, men lite mer osäker där, då det är ett fast handtag i trä, som jag ändå skulle vilja göra något lite roligare av.

Hur går det med dieten, då?

ww viktväktarna frukost äggröra kalkon champinjoner kaffe laktosfri lättmjölk

Nu har jag ätit viktväktar-diet i 10 månader och tänker att det är dags för en uppdatering om hur det går.

Den bra saken är att jag har gått ner en massa kilon – hur många tänker jag inte redovisa här. Det trista är att jag verkar ha hamnat på en platå just nu och verkar stå där och stampa och stampa och stampa. Jag inser att jag nog kanske har börjat slira lite på vad jag stoppar i mig, så har börjat bokföra allt i viktväktar-appen igen, för att se hur jag ligger till. På det stora hela var det inte så illa som jag trodde, men äter man lite majskakor med ostsmak (som blivit lite av en favorit när jag nu inte får äta chips eller ostbågar längre) och proteinbars (som är världens enklaste att ha med sig som fika, när andra äter bullar och kakor), så drar det ihop extra smartpoints varje dag. Jag slutade bokföra maten när jag tyckte att jag varenda dag ändå hamnade under dagsintaget, då jag för det mesta äter 0-mat (jag följer det lila programmet, för dig som är insatt). Men nu är det ordning och reda igen.

Det lila programmet som är viktväktarna fria program (frukt, grönsaker, bönor, linser och fullkorn) är fortfarande något jag känner mig bekväm med. Frukt har blivit mitt nya godis och jag kunde inte tro att jag skulle sitta med en apelsin och tycka att det smakade bättre än lösviktsgodis från Coop. Idag åt jag en blodgrape i klyftor (plocka bort hinnorna bara) och bara njöt. Det hade jag aldrig gjort för ett år sedan när sockersuget fortfarande fanns kvar. För det är en tydlig effekt av viktväktarmaten – jag har inget sockersug längre. När jag fyllde år köpte vi en smörgåstårta där räkorna var den största njutningen (jag vet att jag brände hela veckobonusen bara på det fikat, men jag fyllde ju ändå jämna år). Det blir mycket frukt. Det blir mycket ägg. Det blir mycket kalkon.

Jag känner också att även om vikten står still, så är jag bra mycket rörligare och tar längre och längre promenader. Som jag längtat! Nu när luften i Norrland börjar bli varmare och vägarna är bara, så är det så skönt att promenera igen.

Så jag fortsätter med det lila programmet eftersom det är precis “min” mat och hoppas att det fina vädret och motionen hjälper till att få igång viktminskningen också. Jag mår i alla fall väldigt bra på den här kosten och tycker vi äter jättegod mat numera.

Och så hoppas jag att denna jobbiga tid snart är över. Den sociala isoleringen är jobbig och att alla evenemang och resor är inställda är också jobbigt. Och att inte få umgås med sina nära och kära är ändå värst. Det är lätt att man försöker döva tristessen med mat i dessa tider.

Virkad grå fyrkantig filt

virkad grå melange filt freja garn fyrkantig

Nu behöver nog livet snart återgå till det normala igen, annars kommer jag att tömma garnaffären på garn och fylla huset med filtar. Jag saknar att kunna resa och jag saknar att kunna umgås med folk i verkliga livet. Speciellt tufft är det att inte kunna besöka sina närmaste släktingar, eftersom de bor så långt ifrån mig. Tur i alla fall att dottern bor nära! Men med all hemmatid så har det blivit ytterligare en filt – den 4:e på raken. Denna gång blev det en grå fyrkantig filt i Freja. Jag har använt virknål nummer 4.0 och jag virkade tills alla 24 nystan var slut. Färgen är ljusgrå melange. Tanken är att ha den på vår nya grå soffa, när den väl kommer på plats.

virkad grå melange filt freja garn fyrkantig

Mönstret är enkelt eftersom jag ag har virkat en stor fyrkant. Då kan jag virka så länge garnet räcker och så får filten bli så stor som den blir.

Mönstret är enkelt:
Vartannat varv är 3 lm, 1 fm mellan stolpgruppen.
Vartannat varv är3 stolpar om varje luftmaskbåge.
I hörnen virkas det 2 luftmaskor extra, för att få till ett hörn.

virkad grå melange filt freja garn fyrkantig mönster

Den avslutande breda kanten är luftmaskbågar med 3 luftmaskbågar i varje båge.
Allra sist gjorde jag ett avslut med 5 stolpar i varannan stolpe + 1 fm i varannan stolpe, vilket bildar en rosett.
För att stadga upp kanten, så avslutar jag med ett varv med fasta maskor.

virkad grå melange filt freja garn fyrkantig mönster bård avslutande kant

Filten blev rätt stor, men jag älskar stora filtar. Jag ser fram emot att få krypa under den här, när jag sitter i soffan och det är dags för höstmys.

virkad grå melange filt freja garn fyrkantig

Shirataki nudlar

Shiratakinudlar. De där som inte innehåller vare sig fett, socker eller kolhydrater? För bra för att vara sant? Kanske, så jag var tvungen att beställa en provpåse för att testa.

Shiratakinudlar är alltså gjorda av mjöl från konjaksrot, och innehåller i princip bara kostfiber vilket ger 8 kcal/100 gram.

Du får hem nudlarna i en liten vattenfylld plastpåse. Vätskan som omger nudlarna luktar inte gott (gammal fotsvett), så du behöver skölja dem väl i kallt vatten innan du tillagar dem. När du börjar skölja dem så delar nudlarna på sig och sväller; börjar se ut som helt vanliga nudlar. De skulle lätta kunna misstas för risnudlar.

Nudlarna kan ätas kalla eller varma (kokade eller stekta) och används precis som vilka andra nudlar som helst. Shiratakinudlarna smakar i sig ingenting, så du behöver smaksätta dem med något.

När jag testade gjorde jag så här:
Jag använde 1 påse och det var lagom för en portion.
Sköljde av nudlarna i kallt vatten tills all konstig lukt var borta (fick stå under rinnande vatten en liten stund i ett durkslag).
Stekte upp dem dem snabbt i lite olja för att få bort vätskan och värma upp nudlarna.
Åt nudlarna sedan med soja bara, för att testa hur nudlarna smakade i sig själva (med lite sälta).

Jag ville inte första gång blanda i dyra saker som kyckling eller räkor, men efter att ha provsmakat nudlarna, så inser jag att de kan användas precis som vilka andra nudlar som helst. Det är bara det att shiratakinudlarna innehåller väldigt mycket mindre kalorier och kolhydrater. Å andra sidan så är det också väldigt mycket dyrare.

Bönbröd havrebröd bananbröd – recept

Bönbröd havrebröd bananbröd viktväktarna glutenfritt mjökfritt

Jag valde Viktväktarnas lila program, när de släppte sitt nya koncept mittWW. Det är mindre räknande och det dessutom av mat som jag gillar. Jag blev därför sugen på att testa att baka bröd med havregryn. Det låg en ensam banan också i fruktkorgen som fick följa med av bara farten.
Hur många sp:s detta innehåller beror på vilken variant man följer. Ska man räkna strikt så ska de mixade bönorna räknas fullt ut oavsett program. Havregrynen däremot är intakta så blir noll på det lila programmet.

Brödet smakar faktiskt som helt vanligt bröd då havregrynen ger en del tuggmotstånd.

Bönbröd havrebröd bananbröd viktväktarna glutenfritt mjökfritt

Bönbröd havrebröd bananbröd

9 stycken

1 paket blandade bönor (väl sköljda och väl avrunna)
1 banan
3 dl havregryn
3 ägg
2 matskedar fiberhusk
2 matskedar Canderel (sötningsmedel i ströform)
2 tsk bakpulver

1 kryddmått salt

Blanda alla banan och bönor och mixa väl till en kladdig smet.
Blanda ner övriga ingredienser och låt stå en stund så att att fiberhusken får svälla ordentligt och havregrynen drar åt sig lite vätska.
Klicka ut smeten på bakplåtspapper och forma till platta bröd med handen.
Grädda i 200 grader i 20 minuter.

Bönbröd havrebröd bananbröd viktväktarna

Ibland känns shoppingen lyckad

Jag och maken hade vägarna förbi Coop Forum idag, så vi gick in för att titta om de hade någon mellanstor resväska, då hjulen på min gamla håller på att ge upp. Vi hittar då en knallgul (bra färg som sticker ut på bagagebandet!) och dessutom till halva ordinarie priset. Självklart köpte vi den. Vi konstaterade också att hur resväskor mäts i centimeter varierar mellan tillverkare och vissa mäter inklusive hjulen och andra exklusive hjulen. Tänk så barnsligt glad man blir när man känner att man gör ett riktigt fynd.

På vägen ut genom kassorna frågar jag om vi inte ska köpa något lite extra gott till ikväll. Kanske för att det just framför kassorna finns massor med sockerfritt godis, och då menar jag massor i både förpackat och i lösvikt. Efter att ha stått en stund och funderat, lockats av de många goda smakerna men läst innehållsförteckningen och antal kalorier, så traskar vi istället iväg och köper färdiggrillad kyckling. Visserligen säger viktväktarna att grillad kyckling ger några smartpoints, men nog känns det bra mycket nyttigare med kyckling än att äta en massa kemikalier som smakar hallon, lakrits eller choklad. Stolt över att sockersuget inte tog över, utan att jag själv kunde välja något annat. Det kändes väldigt roligt och stolt över mig själv när vi passerade kassan.

Jag börjar nog äntligen förstå vad viktväktarna menar, då de pratar om “smarta val”.

Dessutom så hade vågen efter att ha stått nästan still i ett par veckor gjort ett rejält hopp nedåt de senaste dagarna. Jag är så glad, varje gång jag får bekräftelse på att mitt hårda jobb faktiskt lönar sig.

Speciellt stolt över att ha stått emot sockersuget är jag efter att ha genomlidit i princip ett helt dygn med rejält fysisk längtan efter socker denna vecka. Det var Halloween i torsdags och vi fick besök av grannskapets utklädda barn. Som vanligt hade vi glömt bort att förbereda oss för denna godisutdelning, så vi letade i skåpet och där hittade vi Jelly Beans. Under min cellgiftsbehandling var periodvis just Jelly Beans det enda jag fick i mig, så det fanns alltid en reservpåse hemma. Allt delades inte ut de små skeletten och Drakulas som dök upp under kvällen, så påsarna stod där på köksbordet och varje gång jag gick förbi så fullkomligt skrek kroppen och längtade efter att få äta upp dessa sockersöta sockerstinna underbart goda små godisar. För att få någon sorts slut på plågan, så ställde jag in påsarna utom synhåll i skafferiet. Det fysiska suget satt dock fortfarande kvar och det var nästan obehagligt hur hårt sockersuget drog och vilken kraft det hade. Jag red dock ut stormen och cirka ett dygn senare kände jag mig normal igen och hade inte längre någon sorts längtan efter godis. Att ha tagit bara en eller två hade inte hjälpt, då jag längtade efter att få den där riktiga sockerkicken, som en rejäl dos godis ger.

Sockerfritt gelégodis – recept

viktväktarna godis geléhallon geléhjärtan sockerfritt

Godis som är helt sockerfri, glutenfritt och fettfritt och som ger 0 smartpoins hos viktväktarna, finns det? Jajamensan. Jag gjorde några som ser ut som och smakar så likt geléhallon du överhuvudtaget kan komma. Enkelt och snabbt recept till råga på allt.

1 dl fun light jordgubb
1 dl vatten
2 msk gelatinpulver (eller 4 gelatinblad)

Koka ihop allt tills gelatinpulvret är väl upplöst, vilket inte tar lång tid. Se till att röra om också, så att inga klumpar är kvar.
Häll sedan upp gelén i små formar. Här kom min kastrull med hällpip till väldigt bra användning.
Jag använder mig av IKEAS chokladformar som är gjorda i silikon och med både rund- och hjärtform.
Ställ in i kylen så att gelén får stelna.
Tryck ut godiset ur silikonformen och ät dina geléhjärtan och njut.

Mörka bönbröd

bönbröd bönbullar bröd viktväktarna fralla frallor bönor ww mörka grova

Även jag saknar brödet i viktväktarmenyn. Visst, du kan äta tunt hårdbröd typ Wasa Delikatess, som inte ger speciellt många smartpoints. När det gäller mjukbröd så är t.ex. Levain-bröd låga i smartpoints (pga surdegen). Men oavsett vilket vanligt bröd jag än väljer, så drar det snabbt iväg med smartpoints när jag lägger till något pålägg också. Jag har bytt ut lättmargarin mot lätt mjukost, men trots det så drar en macka rejält på dagens budget.

Jag har fnissat lite i smyg åt kreativiteten när det gäller den fria viktväktarmaten, men nu är längtan efter vanligt bröd som inte gröper för stor hål i dagsbudgeten alldeles för stor, för att inte även jag ska börja baka bönbröd. Och så gott det blev! Smakar så nära helt vanligt bröd man kan komma.

Jag hade inga vita bönor hemma, så jag tog en burk blandade bönor istället och jag tycker nog att resultatet ser ännu mer tilltalande ut: Mer som fullkornsbröd än vitt bröd. Jag är rätt övertygad att du kan blanda ner i princip vilka bönor som helst som du har hemma. Jag har även sett recept med finrivna morötter, så det är fritt att experimentera. Min nästa variant kommer att bli med bananer, för att få mer som kaffebröd och muffins. Älskar känslan av att få äta bröd igen utan att ha dåligt samvete för alla smartpoints. Och supersnabbt att göra också.

Jag gjorde så här:

Mörka bönbröd

8 stycken

1 paket blandade bönor (väl sköljda och väl avrunna)
3 ägg
2 rågade matskedar fiberhusk
2 matskedar Canderel (sötningsmedel i ströform)
2 tsk bakpulver

1 kryddmått salt
1,5 msk äppelcidervinäger

Blanda alla ingredienser och mixa väl till en kladdig smet.
Låt smeten stå en stund så att fiberhusken får svälla ordentligt.
Klicka ut smeten på bakplåtspapper och forma till bullar med handen.
Grädda i 200 grader i 25 minuter.

Bananomelett / Bananpannkaka i micro

Spisen var upptagen av vår slökokare som sakta ordnar kvällens middag, så jag behövde hitta ett annat sätt att göra mina bananpannkakor. Micron är min räddning och jag tänker att det borde fungera att tänka mer omelett är pannkaka. Jag vispade ihop en smet och lade den i omelett-formen från Tupperware. Jag har provat en gång tidigare att göra samma sak och att lägga på locket, men då stannar alldeles för mycket vätska kvar i formen och det blev bara svampigt. Så jag använder idag enbart den undre delen.

Det fina med bananpannkakor (och i detta fall bananomelett) är att det spelar nästan ingen roll vad du blandar ner, så länge det finns tillräckligt med ägg som binder ihop och ger stadga.

Idag gjorde jag så här:

1 banan
3 ägg
2 msk minikeso
1 tsk fiberhusk
En dutt äkta vaniljpulver
1 tsk bakpulver

Jag börjar med att mosa bananen med en gaffel.
Sedan i med resten och vispa med en gaffel till en slät smet.
Häll smeten i microformen. Denna form har en midja på mitten, vilket ger en jämnare gräddning i micron.

Jag gräddar 4 minuter på halv fart.

Lite ekologiskt blåbärssylt till det, så blir det en perfekt söndagsbrunch.

Vilken viljestyrka vi besitter!

Konstaterade i morse att vi som går på diet, typ viktväktarna, verkligen är mentalt starka.

Ofta så får du höra (uttalat eller underförstått) att är du överviktig, så är du troligen det pga av att du är lat, vek och kanske också lite dum i huvudet. För annars hade du ju aldrig dragit på dig den där övervikten. Jag är varken lat eller dum, men min aptitkontroll och förbränning har däremot mycket att önska och borde fungerat på ett bra mycket effektivare sätt.

Så i morse när hungern gjorde sig påmind, jag vaknar utsvulten och inser att det bara är en mager frukost med kokta ägg som väntar på mig. Jag inser att detta ännu kommer att bli en dag då jag kommer att känna mig hungrig och dessutom ska stå emot allt sug när kollegorna sitter bredvid med bullar och sommarens sista glassar, så här en fredag. Då slår det mig plötsligt hur stark jag är. Hur starka alla vi som kämpar med vikten är. Vilken otrolig vilja vi besitter! Vad duktiga vi är!

Så alla ni som kämpar på: Inse vilken viljestyrka vi alla besitter!

Virkad grytlapp, disktrasa, handduk

Jag älskar det här mönstret. Det är enkelt att virka (1 fm, 2 st). Det fyller bra och det ser bra mycket mer avancerat ut än vad det egentligen är. Mönstret fungerar dessutom alldeles utmärkt till att göra grytlappar, disktrasor eller handdukar av.

De rosa grytlapparna gjorde jag i dubbelt Mandarin Petit och den matchande kökshandduken är gjord i enkelt Mandarin Petit. Allt garn självklart från Perssons Garn i Umeå. Den turkosfärgade är gjort i Mandarin Grande.

Mönstret är enkelt:

Lägg upp antal maskor som är delbart i 3 + 1.

Varv 1:
2 stolpar i 4:e lm.
* Hoppa över 2 m. 1 fastmaska och 2 stolpar i samma maska.* Fortsätt så resten av varvet.

Varv 2 och framåt:
Vänd med 3 luftmaskor. 2 stolpar i den första fastmaskan.
* 1 fastmaska och 2 stolpar nästa fastmaska. * som upprepas varvet ut.
Avsluta med en fastmaska om de tre luftmaskorna (jag tycker kanterna blir snyggast så).

Om du vill kan du avsluta med ett varv med fastmaskor runt kanten. Vill du ha en ögla virkar du lagom antal luftmaskor i något av hörnen. Jag förstärkte hängaren med en rad fasta maskor på grytlapparna.

Beskrivning med bilder

Lägg upp antal maskor som är delbart i 3 + 1. Det är 25 maskor på bilden.

Varv 1:
2 stolpar i 4:e lm.

  • Hoppa över 2 m. 1 fastmaska och 2 stolpar i samma maska.*
    Fortsätt så resten av varvet.

Första varvet är nu klart.

Varv 2 och framåt:
Vänd med 3 luftmaskor.

2 stolpar i den första fastmaskan.


* 1 fastmaska och 2 stolpar nästa fastmaska. * som upprepas varvet ut.


Avsluta med en fastmaska om de tre luftmaskorna (jag tycker kanterna blir snyggast så).

Milstolpar och målbilder

handla kläder på primark viktväktarna

Vi har alla olika milstolpar och målbilder för vår viktminskning.

Mina milstolpar är varje gång jag passerat 5 kg. Om jag kan fortsätta att vara lika duktig, så bör jag passera en sådan varje måndag.

Min målbild borde handla om att orka ta långa promenader igen och visst är det något som jag längtar efter. Det jag allra mest längtar efter är dock att få handla kläder i vanliga affärer igen. Tänk att kunna gå på Primark och helt hejdlöst kunna lasta ner billiga kläder i kundkorgen.

Som vuxen och normalviktig har jag aldrig kommit lägre än XL. Som vuxen och överviktig behöver jag betydligt större storlekar och det är helt meningslöst att gå in på en vanlig klädaffär. Tack och lov säger jag för Cellbes, BonPrix och Ellos som försett mig med kläder trots min vikt. Det är dock sällan billigt.

Så Primark håll ut – nästa sommar hoppas jag kunna komma och shoppa loss!

Bananpannkaka till frukost

bananpannkaka recept vv ww viktväktarna weight watchers frukost brunch

Jag älskar de få helgmorgnar då jag vaknar upp och känner mig utsövd. Det händer inte ofta, så bäst att omfamna tillfället. Idag är en sådan dag och då gör jag gärna en lagad frukost. Bananpannkakor är en stomme i viktväktarkosten känns det som. Dels så är det extremt lite smartpoints, de är rejält mättande, jättegoda och du kan dessutom lägga i lite av vad du har hemma i kylskåpet. Idag hade jag i en rejäl matsked med minikeso i mina, eftersom kesoburken stod där och såg ledsen ut för att den inte blivit uppäten (jag testade minikeso istället för vanlig keso, men tycker att minivarianten smakar mest bara salt och inte är någon god alls). I bananpannkakan så passade minikeson däremot perfekt som extra fyllnad. Andra ser jag har i olika sorters proteinpulver.

Grundreceptet som jag använder är:

1 banan
2 ägg
1 tsk fiberhusk
En dutt äkta vaniljpulver
1 tsk bakpulver

Jag börjar med att mixa bananen med handmixern.
Sedan i med resten och mixa till en slät smet.
Smeten får stå och svälla lite under tiden att stekpannan blir varm.
Jag lägger i lite flytande margarin i stekpannan.
Eftersom jag tillhör den lata sortens människor så häller jag i hela smeten på en gång och sedan får bananpannkakan stå och stelna på mellanstark värme, tills den går att vända och steka på andra sidan. (Visst ser det tjusigare ut att steka små plättar i amerikansk stil, men nu kan jag lämna pannkakan ensam några minuter under tiden jag fixar kaffet).

Idag stekte jag också skivad kalkon till och det är finstrimlat äpple på toppen.
En riktig lyxfrukost!

Köttfärssås i slow cooker

slowcooker slow cook köttfärssås hoasinsås bönor linser recept ingredienser

Bara för att jag läst på flera ställen att det är svårt att få till köttfärssås i en slow cooker (slökokare) så är jag ju tvungen att prova. Många säger att det inte blir köttfärssås utan istället sås med köttfärsklumpar. Hur svårt kan det vara liksom? Mina köttbullar håller ju knappt ihop ibland utan blir bara smulor, så nog ska det gå att fixa en smulig köttfärssås också. Vi gillar en köttfärssås med smak av hoasinsås, så jag gjorde en variant på detta. Jag sov länge idag då det är lördag, så det blev lagom att göra iordning kokaren efter (lång)frukost, sedan åka iväg för att göra allt som skulle göras idag och sedan komma hem till färdig och god mat.

600 gram köttfärs
2 paket krossade tomater
1 paket borlottibönor (färdigkokta)
1 paket gröna linser (färdigkokta)
3 skalade grovrivna morötter
1 fint hackad lök
2 msk tomatpuré
8 msk hoasinsås
Salt & peppar

Jag blandade ner allt utom köttfärsen i min slow cooker. Jag har bara en 3,5 liters gryta och hade den varit större hade jag ökat på mängden bönor och linser. Nu rymdes allt precis lagom i grytan.
Sedan smulade jag ner köttfärsen och rörde om ordentligt.
Grytan fick sedan stå på i 5 timmar på låg värme (hade kunnat få stå en timme till).

Resultatet blev en riktigt god köttfärssås, precis som den ska vara. Det fanns inga klumpar utan köttfärsen var helt blandad med övriga ingredienser. Maken åt ris till, men jag åt bara grytan. Det blev rejält med mat över och till flera matlådor den kommande veckan.

Jag insåg alldeles för sent att jag borde tagit ett sådant där tjusigt foto på alla ingående ingredienser också. När jag väl tänkte det låg det öppnade förpackningar i diskhon, så något tjusigt kort blev det inte.

slowcooker slow cook köttfärssås hoasinsås bönor linser recept ingredienser

Jag måste bara få säga att jag älskar min slow cooker. Matlagning helt på mitt sätt. Jag behöver inte tillsätta fett, så maten blir viktväktarvänlig också. Vätskan som bildas under kokning gör maten saftig och ibland kanske med väl mycket vätska, men det går att hälla bort eller göra god sås på.

-10 kg

ww vv frukost breakfast weigh watchers viktväktarna

Dagens WW-frukost! Solen skiner och det är tillräckligt varmt även här uppe i Norrland att sitte ute och äta.

Förra måndagen passerade jag minus 10 kg från all-time-high-vikt. Så skönt! 10 kg känns verkligen som en riktig milstolpe. Men det har definitivt inte varit utan vånda och uppoffringar. Jag insåg också i morse att jag är exakt på den plats jag var förra hösten. Den hösten jag på egen hand hade börjat hålla igen på maten och börjat gå ner i vikt. Den hösten innan jag opererades och blev soffbunden i månader framöver. Den hösten där livets skörhet uppenbarades i alla sin tydlighet.

“Kan jag inte bara få en paus från detta! Jag vill slippa tänka på mat, mat, mat hela tiden!” var min första tanke denna lördagmorgon. Sedan inser jag faktumet ovan: Att jag bara var tillbaka till förra hösten och att jag fortfarande har en rejält lång väg kvar att gå. Jag suckade rejält för mig själv i det ögonblicket.

Efter att ha fått ett slag i huvudet av verklighetens hårda hammare, drog jag mig upp ur sängen, hoppade in i duschen och gjorde efter det en korrekt viktväktarfrukost. Hackade också banan, äpple och melon till en fruktsallad att ha med på dagens kalas, utifall det bara finns tårta att äta. Startade sedan slow cookern med kvällens middag. Mat, mat, mat… Men jag kämpar på!

(Men snälle maken städade bilen åt mig under tiden jag förberedde middagen, så det är inte så synd om mig)

Det är ju bara att äta lite mindre – not!

perssons garn mandarin petit rosa fleek naglar

Dagen började rätt tufft men slutade bra ändå.
I morse vid frukostbordet så kände jag mig så deppad och tänkte bara att jag orkar inte hålla på med all matplanering: Vad ska jag äta till lunch? Vad ska vi äta till middag? Vad ska jag äta på samlingen i morgon kväll? Finns det tillräckligt med frukt till fikat på jobbet eller måste jag ta med? Det känns som att hela min vardag just nu kretsar kring mat, mat, mat…. Det räcker inte nu med veckoplanering utan allt ätande ska planeras – hela tiden. Det hör nog till också att jag blir allmänt låg pga frånvaron av snabba kolhydrater. Jag får inte den där snabba belöningen just nu utav något sött då och då, och det märks. Jag hoppas kroppen vänjer sig, för det känns rätt slitsamt just nu. Att gå ner i vikt är inte någon enkel resa. Kroppen strävar alltid emot och har mycket lättare att samla på sig kilon än att släppa iväg dem. Det handlar långt ifrån om att “bara” äta mindre.

Någon sa att jag inte skulle vara så “hård mot mig själv”, men samtidigt så vill jag ju att detta med Viktväktarn ska fungera. Jag rör ogärna veckobonusen, men börjar fundera på om jag nog kanske skulle börja med det.

Till lunchen gav jag i alla fall efter och följde kollegorna på Kina-restaurang. Jag var inte speciellt svårövertalad. Jag åt av kycklinggrytorna och biffgrytorna och bokförde det som “Generell restaurangmat, biff med bambuskott (utan nudlar eller ris), så tror inte jag fuskat bort något.

Men nu har jag nyfixade naglar och får sitta och virka med garn från Perssons garn (Mandarin Petit är ett helt underbart mjukt bomullsgarn). Inte så dumt ändå.

I morgon är en annan dag…

WW – Viktväktarna vs. LCHF och lågt GI

Som före detta inbiten lowcarb-människa så kan jag inte låta bli att jämföra de olika dieterna. För det handlar om dieter. Det är en diet om du begränsar ditt kostintag på något sätt: Antingen genom att begränsa antalet kalorier, kolhydrater eller håller dig till mat med en viss GI-nivå eller bestämmer dig för hur många smartpoints du får äta. På något sätt så begränsas ditt totala intag och på något sätt måste du begränsa hur mycket av olika födoämnen du får äta. Vi vet alla hur det gått då vi valt helt på egen hand vad vi velat äta och låtit hungern och sockersuget styra våra matvanor. I alla fall jag lägger på mig vikt snabbare än snabbast. Det räcker att promenera förbi en pizzeria så visar vågen plus 5 kilo.

Jag bestämde mig i alla fall i somras för att hoppa på WW-Viktväktarna och det tog ett tag innan jag fick grepp om deras program. Det fanns inte så många exempel på hur en dag skulle fungera och jag kände mig utkastad i ett nytt matlandskap utan mer än en översiktskarta. Efter att tag så har kosten satt sig och jag har en rätt god uppfattning om hur en dag ska vara för att jag ska hålla mig inom min “smarta zon”, dvs äta lagom mycket. Det är dock ett nytt sätt att tänka för mig där maten värderas utifrån hur många smartpoints den innehåller.

I grunden så är Viktväktarnas nya Flex-program otroligt enkelt i sitt upplägg. Det finns massor med mat som har 0 smartpoints (som grönsaker, frukt, ägg, fisk, kyckling, bönor och linser). All övrig mat har getts smartpoints utifrån dess sammansättning. Just konceptet med 0-points-mat gör att du inte alltid behöver hålla på att räkna precis allt hela tiden och är du hungrig så kan du faktiskt äta en banan och lindra även sockersuget. Du får ett visst antal smartpoints tilldelade till dig för varje dag, sedan är det veckobonus och aktivitetsbonus och ev. oanvända smartpoints som tillkommer. Har du en rejäl övervikt kommer du att tycka att du har mycket smartpoints att fördela under dagen (om du väljer vettig mat). Efter hand så kommer dock antalet givna smartpoints att minska i och med att du tappar kilon.

Programmet är definitivt inspirerat av GI-tänket och med fokus på att hålla nere kalorierna genom att reducera det mättade fettet och de snabba kolhydraterna. Det gör ändå att det går att äta en normal måltid till vettigt antal smartpoints om du tänker igenom vad du lägger på tallriken. Kosten är inte helt olikt det jag tänker är GI-kost, där du ska äta mycket långsamma kolhydrater. Det är underbart att kunna äta frukt och jag älskar grönsaker, linser och bönor, så detta stämmer väl för mig. Däremot är allt med fett riktigt dyrt i smartpoints och detsamma gäller bröd. Smartpoints-beräkningen är inte alltid helt logisk och vissa matvaror känns ibland onödigt dyra i den dagliga budgeten. Jag gissar att den ibland onödigt tuffa kostnaden för t.ex. grovt bröd är med tanke på att det finns så pass många fria saker att äta. Du kommer enkelt att kunna överäta om du inte rejält begränsar de livsmedel som ger smartpoints.

Jag ser också att de fria livsmedlena utnyttjas maximalt bland ww-anhängarna: Det bakas bröd och görs pajdegar på bönor t.ex. Bananer och ägg är basen i många bakrecept. Kreativiteten är stor! Jag säger inte att det är fel, men tror inte fenomenet med bönbröd uppstått om inte bönor stått på 0-listan. Detsamma gäller användningen av proteinpulver (gärna kasein) och andra proteinrika produkter. Vi får se hur länge jag själv håller emot, men just nu känner jag att jag vill äta en så naturlig kost som möjligt och inte protein-dopa mig, även om det handlar om att bli mätt på väldigt få smartpoints på ett snabbt vis. Jag letar dock efter några smartpoints-snåla proteinbarer, eftersom är den enda typen av mat som går att ha med som reservmat i väskan.

Du som byter från LCHF till kommer att få byta världsbild helt och hållet. Nu är fett ett big no-no och du kan återigen frossa i frukt och grönt. Jag tycker att maten med viktväktarna är mer varierad och ser godare ut på tallriken, då du kan ösa på med grönsaker. När det gäller lunch och middag, så är det bra mycket enklare med WW eftersom du kan laga helt vanlig mat, byta ut grädde mot mini-grädde och lägga massor med grönsaker och en liten portion ris/pasta/potatis på tallriken och ändå äta en bra måltid. Däremot så saknar jag frukost med ägg och bacon eller kvällsfika med rejäla bitar av ost eller jordnötssmör. Jag känner dock att ww-kosten är mjukare för kroppen och magen. Mot slutet av min lowcarb-tid så kände jag att kroppen reagerade och jag upplevde att jag drog på mig mycket vätska och att magen nästan inte orkade med den kompakta kosten; men det är min personliga upplevelse.

Det svåraste med att hålla en diet är att vara ute i sociala sammanhang, tycker jag. Jag håller redan på att våndas kring mina många resor. Även om Viktväktarna till en början ter sig som bra mycket mer normal kost än LCHF, så är det ändå en tydlig diet med tydliga regler och där fett ska undvikas. Titta dig runt på en konferensmiddag eller lunchbuffe, så är det inte alltid enkelt att plocka ihop t.ex. ren kyckling tillsammans med linser och grönsaker som inte är indränkta i olja. Det var motsvarande då jag åt LCHF; att jag ofta fick gå hungrig då jag inte blev mätt på den icke-kolhydratmat jag kunde äta på tallriken. Till stor del är det samma typ av reservmat som du får ta med dig om du har möjlighet: Ägg och sockerfria bars. Med Viktväktarna kan du i alla fall – tack och lov – även ta med dig frukt. Däremot så är nötter dyra i smartpoints, vilket jag i princip alltid gick omkring med förut i väskan. Går du på en diet så är det ett evigt planerande, vilket gör mig väldigt less ibland. Det känns som att allt kretsar runt mat, mat, mat…

Det känns som att det är en viss konkurrens mellan olika dieter och att störst konkurrens finns det mellan Viktväktarna och LCHF. Egentligen så spelar det ingen roll vilken diet du väljer om du vill gå ner i vikt, så länge du väljer en diet och håller dig strikt till just det konceptet. Både Viktväktarna och LCHF kan visa på goda exempel på folk som har gått ner i vikt och på sådana som håller den nya vikten i åratal. Men bägge kan också visa på sådana som måste göra omstarter, då de gått upp lika mycket igen. Det svåra är inte att gå ner i vikt (även om det känns som att jag kämpar mest då), utan det svåra är att hålla den nya vikten. Där tror jag Viktväktarna vinner då kosten trots allt är mer lik en vanlig tallriksmodell, än den i många fall extrema LCHF-dieten. Tyvärr är det så att vi som är överviktiga är det hela våra liv och vi kommer alltid att gå på någon sorts diet om vi inte vill gå upp i vikt. Hade vi alla haft en fungerande aptitkontroll, saknat sockersug, inte längtat efter den belöning som trots allt socker ger till hjärnan, en rejäl förbränning och en kroppskonstitution som gjorde att vi alla sprang något maraton då och då, så skulle varken Viktväktarna eller LCHF behövas.

Viktväktarnas program verkar faktiskt fungera även på mig. Jag tycker jag äter ägg och äpplen hela dagarna, men jag går ner i vikt. Nu i början i en rasande takt, vilket känns motiverande och inspirerande!

Slow cooker – slökokare

crockpot crock pot slowcooker slow cooker slökokare russell hobbs

Jag har alltid gillat att laga mat i lergryta, men lergrytan har stått oanvänd de senaste åren. Det är helt enkelt för besvärligt; så ramlar jag över “slow cookern” eller det försvenskade ordet “slökokare”, som enkelt förklarat är en elektrisk legryta. Du gör precis på samma sätt: Lägger in allt du vill steka/koka (kött, grönsaker, rotfrukter och kryddor) och låter sedan kokaren stå på tills maten är färdig. Oftast handlar det om 4-8 timmar beroende på vad du lagar och vilken värme du slagit på. Detta känns som ett perfekt komplement till min Viktväktarkost, då jag inte behöver tillsätta något som helst extra fett – precis som i lergrytan.

Den jag köpte är en enkel manuell modell, där du bara kan välja om du vill ha låg eller hög värme. Vill du övergå till varmhållning, så måste du själv slå över den till varmhållningsläget. Maten vi har gjort ska ändå koka så pass länge att någon timme hit eller dit inte gör något i praktiken, så hittills har det gått bra utan timer. Innergrytan är i metall med någon sorts non-stick-beläggning vilket gör att innergrytan kan användas på spisen om du vill bryna något innan du sätter igång själva kokaren. Märket är Russel Hobbs och jag hittade den på REA på ICA Maxi för 349 kr. Jag hade först tänkt att köpa en dyrare, men eftersom jag var osäker på hur en slökokare fungerade i praktiken och för oss, så ville jag testa med en billigare variant. Dessutom så var den modell jag tänkt köpa hur tung som helst! Jag orkade knappt lyfta ner den från butikshyllan. Crockpot används ofta som synonym till slow cooker och det är ett varumärke som säljer flera olika sorters “kokare”.

Något jag inte alls tänkte på då jag plockade ner vår slow cooker i varukorgen var att den även går att använda på spisen, då innerkärlet är av metall och plant som en vanlig kastrull. Bra om jag vill bryna kött eller grönsaker innan jag sätter igång med kokandet och vill slippa smutsa ner ytterligare ett kärl. Smakerna stannar dessutom kvar i grytan. Jag var mest glad att jag hittat en lätt kokare som är lätt att hantera. Det sägs att kokkärl i keramik ska ge ett jämnare och bättre resultat, då de är mer lika originalet lergryta att använda i ugnen.

Jag är väldigt förtjust i slökokaren efter första försöket. Vi testade med biff bourgougne som första rätt och lärde oss direkt att inte hälla i för mycket vätska. Jag trodde att allt behövde täckas, men svampen och köttet både krympte och avgav vätska, så grytan blev väl såsig denna premiär. Men så god! Smakerna kommer verkligen fram och köttet blir så mört.

Jag trodde att slökokaren skulle stå och småputtra, kanske stänka lite, avge massor med vattenånga och på något sätt märkas. Det gjorde den inte alls. Slow cookern stod helt tyst och stilla på bänken, tills det började dofta riktigt god mat i huset från den.

Jag hade också fått uppfattningen om att den storlek jag valde på 3,5 liter nätt och jämnt skulle rymma mat för 4 personer. Jag gjorde en gryta som gott och väl räckte till 6 personer och jag hade kunnat få ner mer mat: Antingen mer gryta eller potatis. Nu kokade vi potatisen på spisen istället.

Många kallar alla slökokare för crockpot, men Crockpot är en tillverkare av slow cookers bara och ingen speciell modell.

Att tänka på vid köp är:

  • Hur stor slow cooker behöver du? Det finns allt ifrån 1,5 liter till 7 liter. 3,5 liter brukar anges som en norm för 4 personer. Vill du göra saker som t.ex lasagne så behöver du kanske fundera på hur stor själva botten på kokkärlet är. Vi gör middagar för 6 normala portioner i vår 3,5 liters, men då blir det inte mycket över till matlådor. Ris eller potatis kokar vi på sidan om de gångerna. Till 4 personer får vi plats med allt i pottan: Kött, grönsaker och potatis eller pasta.
  • Vilket material vill du ha i kokkärlet? De flesta slow cookers har ett kokkärl i keramik (precis som i en lergryta alltså för jämn värmefördelning). En sådan slökokare blir därför väldigt tung att hantera, speciellt då den är full med mat men även otymplig att diska. Det finns dock de som har ett innerkärl i metall och med olika typer av beläggning.
  • Vill du kunna bryna köttet eller löken innan du sätter igång att koka? Då behöver du en innergryta som tål att användas på en vanlig spisplatta.
  • Behöver du en timer? En kokare som har timer går oftast automatiskt över till varmhållning. En manuell får du själv vrida om knappen på. Å andra sidan så kan du inte koppla in en manuell timer till en slökokare med en digital timer om du vill ha en fördröjd starttid (jag lämnar diskussionen om riskerna med bakterietillväxt till ett annat tillfälle). De saker vi kokat i grytan har ändå kokat så länge att en timme hit eller dit inte gör någon skillnad, så än så länge har vi klarat oss bara fint med en manuell kokare.
  • Vill du ha mer funktioner än bara slow cooking? Det finns alltifrån de enklaste modellerna (som jag har) till de som har massor med olika program och till och med tryckkokning.
  • Vill du kunna se maten utan att lyfta på locket? Det finns både slow cookers med glaslock eller solida lock. En slow cookers lock är inte på något sätt tätslutande, så locket är lätt att lyfta på. Jag tycker dock det är trevligt att kunna kika på maten utan att släppa ut värme eller vätska.
  • Något som ofta glöms bort är att grytan ska förvaras mellan användningarna. Den är så stor att du knappast vill ha den framme hela tiden. Vissa modeller är höga och smala, andra låga och breda och andra mer som en vanlig gryta eller en jättestor gryta.

När det gäller recept så finns det massor om du googlar på “crockpot recept” eller “slow cooker recept”. Du kan också använda dig av helt vanliga recept men köra dem längre bra i slow cookern. Här finns gott om utrymme för att vara kreativ och experimentera.

Detta är i alla fall matlagning helt i min stil!
Det blir perfekt att starta igång denna på morgonen och sedan komma hem till färdiglagad mat.

Vilket medlemsskap ska jag välja hos Viktväktarna?

Jag var hemskt rådvill vilket medlemsskap jag skulle välja hos Viktväktarna.

De har tre olika varianter:

  1. Coach + Digital – Du får tillgång till deras mobil-app och får gå på fysiska möten (workshops) och både väga dig och få coaching i verkliga livet.
  2. Online Coach + Digital – Du får tillgång till deras mobil-app och blir medlem i en Facebook-grupp där du har just din coach. Du får gå på digitala möten, lämnar din vikt till din coach via Messenger. Facebook-gruppen är alltså motsvarigheten till den fysiska work-shopen. Det sägs att du även ska få receptförslag för kommande vecka.
  3. Digital – Du får endast tillgång till materialet i deras mobil-app och du får i övrigt klara dig själv.

Jag kände absolut inte något behov av att försöka åka ner på sta’n en viss tid varje vecka, så alternativ 1 försvann direkt för mig. Jag tvekade mellan att ha en online coach eller sköta mig helt själv men lockades dels av de utlovade veckomatsedlarna och dels av att få hjälp av någon kunnig person, då jag ändå är ny på denna diet. Så jag valde alternativ nummer 2.

Jag hade knappt hunnit anmäla mig och starta igång appen förrän jag insåg att alternativ nummer 3 hade räckt gott och väl för mig. Appen är jättebra (och du kan givetvis också logga in via deras hemsida via din webbläsare också) och allt jag behövde finns där: Listorna på 0-pointsmat, recept och de 4 veckomenyer som cirkulerar runt (näpp – det fanns inga fler än så!). Jag är för självständig för att utmanas eller sporras av konstruerade veckoutmaningar och min vikt är det bara jag själv som kan påverka, så att rapportera in den är inte någon deal-breaker för mig.

Som komplement finns det flera olika Facebook-grupper att gå med i. Du kommer även åt en Community via appen om du gillar att läsa om andra viktväktare. Det finns Facebook-grupper för både betalande och icke-betalande medlemmar och det finns också de som har en hel del egentolkade inställningar till WW-programmet. Ta till dig de bra tips du får, men sålla hårt också bland både tips, recept och olika förhållningssätt. Det står rätt tydligt på VV egna hemsida hur du förväntas äta för bästa resultat och som alltid är det bäst att starta så. Förändringar åt ena eller andra hållet måste få komma efterhand.

Nu har jag i alla fall signat upp för 6 månader med Online Coach, så hoppas jag hittar något sätt att känna mervärde av detta. Appen (och hemsidan) är i alla fall riktigt, riktigt bra och det finns inga ursäkter för att inte registrera den mat jag äter.

Viktväktarna

Nu får väl alla som följt min blogg och mina hemsidor dåndimpen, men jag har börjat med Viktväktarna. Denna bland LCHF-folket så förhatliga organisation. Från början var LCHF lite av en maskrosrörelse där allt material delades fritt till de som ville ha, men jag vill nog säga att kommersialismens tänder rätt snabbt bet tag i även LCHF-rörelsen, som numera också kräver betalning för tjänster på nätet. Så betala, får du nog göra oavsett vilket viktminskningsprogram du följer.

Varför viktväktarna (WW)?

Ja, den uppenbara anledningen är väl att jag vill gå ner i vikt! Det senaste året har tagit hårt på mig. Jag har genomgått en bröstcancer-behandling med operation, cellgifter och strålning och den perioden har tagit hårt på mig. Tyvärr då inte så att jag saknat aptit och tappat i vikt (vilket sjukvården är noga med att man inte får göra) utan jag har varit soffbunden i radhuset och kortisonet har gett mig rejäl aptit. Nu är livet på väg att bli normalt igen och jag är tillbaka i den vanliga vardagen. Tyvärr då också med ett antal kilon mer på kroppen från en utgångsvikt som även den var alldeles för hög. Att jag blivit både rörligare och orkar mer mentalt, gjorde att jag bestämde mig för att det är dags att ta tjuren vid hornen och få tillbaka ett rörligt liv igen.

Förra hösten just innan operation försökte jag köra igång med LCHF igen, men det gick bara inte. Resten av familjen var minst sagt skeptiska och det var hopplöst att vara på resande fot och försöka få ihop det. Jag blir otroligt less på de eviga kokta äggen i väskan och jag kan bara inte gå hungrig. Jag blir på ett totalt uselt humör då hungern slår till. Jag måste ha en kost som fungerar i vardagen och där inte avsteg gör att jag nästan får börja om från början igen. Efter mina förra år med LCHF vänder det sig också numera i magen då jag tänker på att skära skivor av smör och fett på kött går varken att tugga eller svälja. Jag måste ha något som “mjukar” upp kosten och inte bara leva på fett och protein.

Jag fick tips om Viktväktarna och att de numera kör ett system som de kallar för WW Flex med smartpoints. Viktväktarna har ju under åren haft ett antal olika system för att hjälpa dig att välja rätt mat i rätt mängd och jag kan uppskatta att de inte är statiska i sitt synsätt utan försöker hitta nya hållbara vägar. Eftersom jag sett flera i min omgivning som lyckats bra den senaste tiden just med VV:s hjälp så hoppade jag på ett abonnemang.

Jag har kört i 3 veckor nu och ser att kosten fungerar. Så nu är det bara att hålla fokus.

Utflykt: The Titanic Experience – Alicante

titanic experience alicante utställning

Besök den, säger jag bara. Det är en helt fantastisk berättelse om det osänkbara skeppet Titanics uppgång och fall (eller rättare sagt sjunkning). The Titanic Experience är en utställning som åker runt i Europa och finns i Alicante mellan den 22:a maj och den 10:e november 2019. Detaljerad information om öppettider, biljettpriser etc finns här.

Vi bor i Torrevieja, så vi tar morgonbussen till Alicante från Torrevieja busstation. Att åka lokalt på Costa Blanca är ofta ett äventyr för sig och inget för de som blir irriterade om tidtabellerna inte hålls. Denna förmiddag var vi bara 20 minuter försenade från Torrevieja. Det är ingen idé att stressa upp sig, utan bara att inse att bussen går, då den går, om den går. Betalningssystemet på bussarna är inte heller speciellt utvecklat, vilket också bidrar att alla påstigningar tar lång tid. Du förväntas betala kontant på bussen och till chauffören. I vilket fall så kom vi oss iväg och vi var framme i Alicante strax före klockan 11. Utställningen öppnar klockan 11, så det var ändå väl tajmat.

titanic experience alicante utställning

Utställningen håller till 400 meter nordöst om busstationen och är utmärkt med stora skyltar, så följer du bara N-332 kan du inte missa den. Väl inne i utställningshallen så börjar du med att se på en film, som beskriver Titanics öde tillsammans med autentiska bilder. Ljudet är på spanska och texten på engelska. Efter det kliver du in i själva utställningslokalen där du får en “audio guide” på engelska. Denna ljudguide ger dig 1 timmes rundtur på klar och tydlig engelska och intressanta fakta i lagom takt. Jag tror att du som jag får tårar i ögonen då du står framför noterna till “Närmare Gud till dig” och hör musiken i hörlurarna. Gripande är också historien om Ida och Isidor Straus, där Isidor vägrade kliva på en livbåt så länge det fanns kvinnor och barn som inte fått plats. Då klev även Ida av livbåten och de bägge makarna lade sig med armarna om varandra och lugnt och stilla inväntade de en gemensam död. Saker som jag inte visste sedan förut var att den berömda filmen “Titanic” inte helt stämmer med verkligheten. Det var inga grindar som stängdes ner till 3:e klass. Titanics kapten fick flera varningar från andra fartyg i området om de hade flera stora isberg i sin närhet, men kaptenen valde ändå att köra så fort som vad fartyget bara höll för. Trots den höga farten så hann besättningen gira undan från isbergetoch undvek en frontalkrock, så jag kan inte låta bli att undra om inte övermodet att vinna en dagsresa i tid, var den egentliga orsaken till olyckan. Hade de hållit en normal fart i den svarta natten, så borde de ha hunnit gira undan.

Vårt besök på utställningen tar cirka 1,5 timme och då har vi inte stressat. Jag satt länge vid den stora modellen av Titanic, som var gjord som ett dockskåp med insyn i olika sorters rum på fartyget. Det är fascinerande att tänka sig hur livet ombord har varit och den synliga skillnaden mellan 1:a, 2:a och 3:e klass. Titanic var ett gigantiskt drömfartyg och fullt av lyx 1914 och hade det varit även om det hade byggts idag.

Efter avslutat besök tog vi en kort promenad runt stadsgatorna och konstaterade att Alicante är en riktig storstad. Det var skönt att få komma hem till Torrevieja som har ett helt annat tempo. Dessutom gick bussen i tid när vi åkte hem. En mycket trevlig utflykt!

Tips: Beställa paket till Spanien

Jag hör diverse historier om hur besvärligt det är att beställa saker när du befinner dig i Spanien. Hittills har jag testat tre varianter:

  1. Saker som kommer som vanliga brev: Läggs i postfacket precis som hemma.
  2. Saker som är för stora för att delas ut eller som är rekommenderade (“registered”): Hämtas ut på närmaste postkontor.
  3. Från Amazon.Es: Det snabbaste och enklaste sättet att beställa från Amzon är att beställa från deras spanska sajt och varor som hanteras av Amazon själva (“Vendido y enviado por Amazon”). Beställ sedan till någon av de pick-up points som finns angivna. Jag beställde från Amazon.Es på fredag morgon. Jag kunde sedan följa paketet hela vägen från Madrid till Torrevieja och kunde hämta paketet på måndag eftermiddag ett par 100 meter hemifrån. Kom bara ihåg att ta med passet då du hämtar ut paketet. Amazon är duktiga på att ange exakt hur många dagar en leverans ska ta.

Garmin Vívofit 4 – aktivitetsband

garmin vivofit 4 aktivitetsband weight watchers viktväktarna wearable smart watch band

Jag har fått en ny liten kompis på handleden: En Garmin Vivofit 4. Egentligen så tycker jag att dessa aktivitetsband är urfula, så har dragit mig länge för att köpa ett. Nu har jag gått med i Viktväktarna (vilket är en sak som kräver ett helt eget blogginlägg) och i och med det så känns det viktigt att registrera framför allt hur många steg jag tar varje dag. Dels för att knuffa mig själv i rätt riktning men också för att få extra aktivitetspoäng att kunna äta för.

Viktväktarna säger sig vara kompatibla, du får in data i deras egen WW-app från FitBit, Garmin och iWatch. Googling på nätet visade att även andra märken kan ibland synkroniseras med WW-appen, men inte alltid utan omvägar. Och oftast inte alls. Jag valde därför att botanisera bland just FitBit och Garmin, även om mitt absoluta favoritband hittills är mitt gamla Xiaomi MiBand.

Jag har ett antal smartklockor och band liggandes i byrålådan som antingen gått sönder, batterierna är slut eller där tillverkaren försvann (Pebble). Gemensamt med dem alla är att jag efter ett tag ledsnat på att släpa med mig ytterligare en laddare och att batteriet alltid tog slut vid fel tidpunkt. Jag är mycket ute på resande fot och i varje fall klockan på armen ska fungera utan avbrott.

Jag fastnar givetvis direkt för de snygga modellerna: FitBit Versa och Garmin Vívomove, men tänker att jag nog ändå bör göra upp en kravlista först:

  • Lång batteritid är viktigast.
  • Jag vill kunna mäta daglig aktivitet och sömn.
  • Jag har inget behov av pulsmätare.
  • Jag vill ha sömnmätning.
  • Jag har inget behov av smarta aviseringar i klockan (dvs få sms och Facebook Messenger skickade till klockan). Det gör mig bara stressad.
  • Visst är det kul om jag kan betala med klockan, men känns inte som ett avgörande krav.
  • Den ska vara tillräckligt snygg i alla fall.

Efter den listan så sållas alla snygga smarta klockor bort: En batteritid på 4-5 dagar i teorin är alltid kortare i praktiken och för kort för mig. Det finns dyrare klockor som har 2-3 veckor i batteritid, men jag känner inte att jag vill lägga ut så mycket pengar när jag inte kommer att använda ens en bråkdel av alla funktioner som de har.

Hittar då Garmin Vivofit 4 som har 1 års batteritid! Dessutom kan jag byta batterierna själv: Det är bara att skruva upp enheten och byta ut de två knapp-batterierna som sitter i den. Enheten är helt vattentät, så den går att simma med. Den synkroniserar med viktväktarnas app men vill jag ha mer info om hur jag gått eller motionerat på olika sätt, och även sovit, så finns allt detta i Garmins app. Den gör precis alla de saker som jag vill att ett aktivitetsband ska göra.

Den föregående modellen Garmin Vivofit 3 säljs fortfarande och då till halva priset jämfört med Vivofit 4. Den gamla modellen är något klumpigare och har en svartvit skärm. Kan man leva med att aktivitetsbandet höjer sig något mer på handleden, att armbandet har en knäppning i form av en spärrande knapp och inte tycker att en svartvit skärm är för tråkig, så är det ett mycket bra köp. Det är inga stora skillnader.

Så var det det där med snyggheten… Garmin Vívofit 4 finns i vitt, svart och någon sorts konstig grönspräcklig variant. För mina handleder finns dock bara den svarta att till gå (L). S/M finns i alla tre färgerna. Nu är ju armbandet enkelt att byta så, det ligger redan ett vitt och ett rosa på väg till mig i Posten.

Jag är så här efter några dagar riktigt nöjd med köpet och trodde nog inte att jag skulle gilla armbandet så mycket som jag faktiskt gör. Det ser inte alls lika klumpigt ut i verkligheten som på bild. Armbandet är bekvämt med ett helt vanligt spänne. Skärmen är alltid på och siffrorna lätta att läsa av. Vaknar jag på natten och vill veta vad klockan är slår jag på bakgrundsbelysningen och hela skärmen lyser upp. Garmins app är jättebra och det är roligt att följa vad jag gjort under hela dygnet. Sömnmätningen är förvånansvärt informativ, trots att ingen pulsmätning är involverad. Jag har simmat med klockan i havet utan problem. Jag är imponerad av hur mycket den lilla enheten på min handled lyckas mäta och få in i apparna på min mobiltelefon.