Svårt att sälja hantverk

Jag är ju med i ett antal olika handarbetsgrupper och ett diskussionsämnen som dyker upp hela tiden är:

Svårigheterna att:

  1. Sälja på marknader – “folk” köper bara saker att stoppa i munnen.
  2. Få betalt för sitt jobb – “folk” uppskattar inte hantverk numera.

Jag blir lika less varje gång dessa diskussioner kommer upp, eftersom det bland många verkar saknas en marknadsmässig insikt.

Min begränsade erfarenhet av marknader är att folk köper sådant som är ätbart och sådant som är billigt, dvs man är inte beredd att ge ut alltför många 20-lappar då man går runt och spontanshoppar.  Det finns en anledning till att företeelsen “loppis” blivit så oerhört populär – folk vill shoppa och fynda samtidigt. Saker som går att äta kan man köpa eftersom det ändå “alltid går åt” och dessutom ofta säljs för rimliga priser. Och detta fenomen är inget nytt – det är bara så mycket större konkurrens numera med massor av marknader och loppisar överallt. Lägg därtill allt det som säljs via nätet. Utbudet är enormt – men har köparna verkligen strömmat till i lika hög grad? Och har acceptansen för priser på hantverk som speglar arbetsinsatsen verkligen ökat samtidigt? Knappast skulle jag säga. Snarare tvärtom, då utbudet är så stort.

Även om man säljer aldrig så välgjorda fina hantverk, så ska man inte underskatta kundernas vilja i dagens ego-fixerade samhälle att det ska vara exakt rätt färg och modell, samtidigt som det ska vara unikt. Jag gör inte längre saker på beställning utav samma anledning: Även om jag är aldrig så nöjd med det jag gjort och någon annan vill ha en likadan, så är det alltid någon detalj man ska ändra på. Dessa “små” ändringar sällan så “små” som de ter sig för beställaren och är ofta svåra att tillfredsställa. Jag gör bara till mig själv eller ger bort som present – då kan mottagaren kasta eller behålla, men har i alla fall inte betalat för det och jag har haft nöjet på min sida som fått göra sakerna.

Skulle du ändå vilja göra saker på beställning, så bestäm innan vad du vill ha betalt. Det finns inget som så kan infektera en vänskap som  diskussioner om pengar och det är inte roligt att få en sur eftersmak till ett fint hantverk.

Även hantverkare måste känna sin kundgrupp: Vad går att sälja just nu? Marknader är mycket spontanköp och då måste man veta vad som lockar och är inne. Man måste på något sätt hitta en väg där man kan börja förberedelserna minst ett halvår innan, men ändå kan vara klar med sina alster till lämplig marknad samtidigt som de ska vara saker som känns moderna och inne. Just nu är det t.ex. inne med ugglor, men jag gissar att nästa år kommer dessa inte alls att sälja lika bra: Folk är helt enkelt less på dem då de finns hemma hos var och varannan människa och vill ha något nytt och unikt nästa år.

Vill inte ta några konkreta exempel på saker jag sett på nätet för att inte såra någons jättefina jobb, men även om allt jag ser här på nätet gjort med kärlek så är det långt ifrån allt som jag skulle känna något köp-behov av. Ibland ser det verkligen “hemgjort” ut, vilket inte är en positiv sak i detta sammanhang: Konstiga färger, konstiga modeller, saker som helt enkelt inte passar att sticka eller virka eller konstiga detaljer så det blir “för mycket”. “Restgarns-saker” kräver ett mycket gott design-öga för att bli attraktivt.  Att göra saker till sig själv är en sak – men att tro att andra ska köpa och betala för det är en helt annan sak. 

Fenomenet att övervärdera saker som man själv har gjort är ett känt fenomen som kallas för IKEA-effekt (IKEA effect). Man har en förmåga att både binda sig emotionellt mer till något man själv ägnat tid och ansträngning åt som att skruvat ihop (som en Billy bokhylla). Man överskattar också värdet på dessa saker. Jag tror att det fungerar på samma sätt med handarbeten som folk vill sälja: Man tror att andra ser samma värde i det som den som suttit och jobbat med det. Tyvärr så ser kunden endast det färdiga resultatet och jämför detta med andra motsvarande produkter på marknaden.

Skulle du nu ändå vilja göra saker på beställning så bestäm innan vad du vill ha betalt. Det finns inget som kan förstöra vänskapsrelationer som prat om pengar. Det kommer att ge en trist eftersmak till ett fint hantverk.

Jag tror alltså inte att det handlar om att “folk” inte uppskattar hantverk, men de är inte villiga att betala extra för att någon suttit hemma i soffan och gjort sakerna: De är intresserade av slutprodukten oavsett om den är gjord hemma i vardagsrummet eller tillverkad i fabrik. De kan betala lite extra för det unika  – men inte hur mycket som helst. Däremot kan man betala ett rejält överpris för exakt samma sak om det är av något dyrt designermärke, men då köper man inte bara själva produkten utan även en image.

Många säger att man ska 3 gånger garnkostnaden i betalning, men hur hamnar man då i fråga om att få betalt för sitt arbete? Det går ju knappast fortare att virka i ett billigt syntetgarn jämfört med ett dyrt helyllegarn? Varför ska den som tillverkar i dyrt garn ha mer i timpenning än den som gör samma sak i billigt garn? Samtidigt kan inte en sak som är tillverkad i billigt akrylgarn kosta lika mycket som en som är gjord av handfärgat yllegarn. Det är inte lätt att lägga sig prismässigt rätt.

Jag ser också hur hantverkarna själva hejar på varandra och säger: “Du ska ta minst X kronor för detta”. Problemet är att det troligen är det rimliga priset man föreslår, men att kunden inte är villiga att betala det. Och sedan ligger varan osåld på marknads- eller loppisbordet istället. På kort sikt så är det en förlust för den som säljer. På lång sikt kan man ändra attityder. Men detta är en marknad med fri konkurrens, och jag tror att det kommer att ta lång tid innan alla verkligen sätter rejäla priser på sina saker. Under de år jag hållit på så känns det snarare som att priserna sjunkit än ökat. Det kommer alltid att finnas de som har gott om tid, men lite pengar och ser varenda krona som en välkommen intäkt. Och med tanke på hur våra blivande pensioner väntas se ut, lär ju den gruppen öka rejält.

För de som nu tolkar detta inlägg som att jag säger att vi alla ska skänka bort det vi gör eller aldrig kan ta rejält betalt för våra varor, så har ni fel. Det jag säger är att en vara är värd det som någon är villig att betala. Vill man inte sälja till det priset, så låter man bli. Men man kan inte samtidigt gnälla över att man inte är uppskattad. Det är vårt frivilliga val om vi vill virka/sticka saker för försäljning eller inte, men vi kan aldrig tvinga någon att köpa resultatet. Och vi kan inte känna oss kränkta om någon ifrågasätter priset.

  • Antingen så inser man att hantverk för den stora massan människor inte är värt så mycket mer i pengar än vad en motsvarande massproducerad sak säljs för (läs återigen om IKEA-effekten). Vi är inte heller kända designers som kan ta ett överpris för våra saker.
  • Eller så sätter man de priser man verkligen anser sina alster vara värda och blir glad för de saker man lyckas sälja och för de som vill betala extra för hantverk.

För mig är hantverk en trevlig hobby med rimlig kostnad och jag gör bara saker för eget bruk eller till presenter att ge bort. Förväntas man tjäna pengar idag, ska man ägna sig åt annat.

4 reaktioner till “Svårt att sälja hantverk”

  1. Jag tror att man måste inse att om man änvänder dyra “råvaror” så är det mkt svårt att få ens avans på materialkostnaden. Stickning är ett tydligt exempel. Men å andra sidan vill man inte heller köpa något i billigt syntetgarn heller. Därför tror jag att just garnhantverk och vävning har mycket svårt att få någon vinst eller ens gå jämt ut. Själv har jag gått in för att använda ganska billigt råmaterial, papper, som jag förädlar med färger, glitter etc till mina papiermache-djur. Timpenningen blir fortfarande låg, men jag får igen för materialet med råge o får en liten vinst för varje djur. Sedan beror det även på hur unik varan är. Strumpor, vantar, dukar, grytlappar finns nästan ” i övermått” på varje marknad( och i allas skåp..). Har man däremot en unik vara som tilltalar, då är det lättare att sälja. Ända fram till att andra kopierar ens alster ( som m ugglorna du skriver om ), då får man finna på något nytt . Jag tror på att tilltala fantasin hos blivande kunder samt naturligtvis god kvalitet!
    Vore intressant att veta vilka hantverksgrupper sim finns på nätet, sitter man hemna så blir man ju lätt isolerad ;-)!
    Bästa hälsningar,
    Suss

  2. Hej och tack för att du läser min blogg! 🙂 Jag tycker du har rätt i det du skriver. Kunderna kan betala mycket för unik och proffsig design och det är inte alla handarbetare som lyckas på den delen. Om du vill hitta handarbetsgrupper så ska du leta på Facebook: Det finns grupper för alla sorts handarbeten och på många olika språk. Jag är med i flera svensk- och engelskspråkiga grupper. Välkommen dit! 🙂

  3. Mycket intressant diskussion.Ska snart börja sälja på loppispoppis i Uppsala blir spännande se hur den nya tiden tar emot mitt alster.mvh suzie

  4. Hej och tack för att du läser min blogg. Önskar dig lycka till med försäljningen. /Maria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *