Vad skiljer Montignac från Atkins?

Vad skiljer Montignac från Atkins?
På mina huvudsidor har jag beskrivit en lågkolhydratkost (low carb), populärt kallad för Atkins. Atkins är dock bara en person som gjort en variant av low carb – det finns flera andra gurus också. Min start var dock Montignac (lågt GI).
Vad är då skillnaden?

Atkins (low carb / lågkolhydratkost): Här räknas bara antalet kolhydrater som man äter. Atkins sätter upp en gräns för hur många kolhydrater man får äta per dag under olika faser av dieten (från 20 gram och uppåt). Hur mycket kolhydrater ett livsmedel innehåller står i princip alltid angivet på innehållsförteckning, så det är enkelt att räkna ut själv hur mycket man får i sig. För att kroppen ska få tillräckligt med energi, och få igång fettförbränningen, måste man öka på andelen fett i kosten. Ligger man på de lägre nivåerna som Atkins anger, hamnar man i ketos, vilket är ett läge då kroppen använder fett som bränsle istället för kolhydrater.

Montignac (low GI diet / lågt GI-kost): Är en diet som utgår ifrån lågt GI. Här tittar man endast på vilket GI-värde olika livsmedel har och väljer de livsmedel som har ett GI-värde lägre än en visst bestämd nivå. GI-värden finns inte utsatta på innehållsförteckningar i Sverige, så man får själv kontrollera dessa i de olika tabeller som finns på nätet. Montignac förespråkar bara fett typ olivolja och nötter. Eftersom man inte drar ned på antalet kolhydrater i samma utsträckning som hos Atkins, så kan man inte vara lika frikostig med fettet i maten. Montignac bygger också på en teori om hur man ska kombinera fett/protein/kolhydrater och har därför två typer av måltider.
En typ som kallas för "proteinmåltider" som är sammansatta precis som Atkins måltider, dvs av protein + fett.
En typ som kallas för "kolhydratmåltider" som är sammansatta av bara kolhydrater (inget fett!).
Man hamnar i regel inte i ketos om man följer Montignac.

Likheter: Ingen av dem räknar i första hand kalorier, utan koncentrerar sig på GI-värde eller kolhydrater.
Angreppssättet för båda dieterna är egentligen desamma: Att hålla blodsockret på en så jämn nivå som möjligt och därmed minska insulinutsöndringen. Ingen insulinutsöndring = ingen lagring av fett.

Vilken dietplan ska jag välja? Vilken är bäst?

Mitt förslag är att: Läs på så mycket det går innan och välj sedan en av planerna som du tror på. Välj en som du känner passar dig vad det gäller filosofi och mat som ingår och efter vilket schema man har lagt upp måltiderna. Huvudsaken är att man väljer ut en diet och följer den till punkt och pricka. Köp den bok som hör till dieten och läs hela boken från början till slut innan du sätter igång. När man sedan kommit in i dieten och börjat känna efter vad som känns bra och dåligt med den kan man börja snegla på andra dieter och anpassa sin egen meny efter dessa. Jag började ju med Montignac och gick sakta men säkert över till Atkins. Andra kanske vill göra en rivstart med Atkins för att så småningom gå över till något annat mer modest i kolhydratväg. Många av dessa dieter är också nästan kopior av andra och i vissa delar överlappar de istället varandra: Somersizing är t.ex. i princip en exakt kopia av Montignac. Sugar Busters bygger på samma principer men fokuserar på att det är sockret som ska bort. Atkins jämnviktsdiet påminner väldigt mycket om Montignac. Protein Power påminner mycket om Atkins men utgår ifrån vilket behov varje individ av proteiner när man sätter samman en dags meny. Carbohydrate Addicts har ett belöningsmål/dag där man får äta kolhydrater. Men blanda inte olika dieter i början – då du lätt får en obalans i kosten – och ge inte upp en diet för lätt bara för att du inte får ett tillräckligt snabbt resultat.

Reflektioner – Cavalier King Charles Spaniel

Några personliga reflektioner över
Cavalier King Charles Spaniel

Varför valde vi Cavalier King Charles Spaniel?
+++
Älskar människor Älskar människor
Riktig hund Riktig hund!
Orädd Orädd
Tålig Kan matvägra
Tystlåten .
Lättskött päls Lång vit päls
Lätt att resa med Lätt att skämma bort
Ingen aggressivitet Envis
Passar alla .
Roar sig gärna själv Kan ha jaktinstinkt
Kelig Hjärtproblemen
Hund med möjligheter
Kommer vi att skaffa Cavalier igen?

Varför valde vi Cavalier King Charles Spaniel?

Så köpte jag ytterligare en ras! Den här gången blev det en liten dvärghund. Jag var ute efter en mindre hund till formatet som även min dotter skulle kunna träna någon gång i framtiden – om hon vill. Samtidigt ville jag ha en intelligent, glad, lättsam och lättskött hund som inte kräver för mycket aktivering (läs: kelig knähund) men som samtidigt kan följa med på en ordentlig promenad. (När det gäller en verklig arbetande hund finns det för mig bara en ras: Groenendael.) Cavalieren passar perfekt in på de kriterierna. Att de sedan är söta som små dockor och keliga till tusen gör ju inte saken sämre.

Standarden säger: "Cavalier King Charles Spaniel är en livlig, behagfull och välbalanserad hund, med milt uttryck. Till karaktären är den absolut orädd ock käck. Till temperamentet är den glad, vänlig, aldrig aggressiv, utan antydan till nervositet."
Och jag tycker verkligen stämmer…!

+ Älskar människor

Gladare hund än Cavalieren finns inte: Alla nya människor möts med viftande svans och hundpussar i ansiktet – om den kommer åt. Det näpna utseendet och lilla formatet gör också att få kan motstå hundens inviter. Man kan t.ex. känna sig trygg inför t.ex. en utställning att hunden i varje fall inte kommer att ha några problem i kontakten med domaren.

+ Riktig hund

Innan vi köpte vår lilla tjej så fick vi höra många kommentarer från "förstå-sig-påarna" i stil med att: "Ska ni skaffa katt?" eller "Ska ni skaffa pensionärshund". Jag kan dock direkt avliva alla myter om att det här varken skulle vara en riktig hund eller att det är som att ha en katt. Jag ogillar egentligen uttrycket "stor hund i liten förpackning", eftersom det indikerar att de flesta småhundar har andra egenskaper än större raser. Jag ville ha en riktig hund fast i mindre format och det var precis vad jag fick. Hon är precis lika mycker hund som våra större hundar har varit och har gått igenom hela registret på de bus som en valp kan ställa till med: Alltifrån att stjäla gymnastikskorna och tugga sönder bakkappan på dem till att gräva upp trädgårdslandet eftersom det låg en alldeles speciell pinna nedgrävd där som man absolut var tvungen att få fram. Den har ett stort föremålsintresse och apporterar gärna bollar. Kampen finns också där. Den stora skillnaden mellan vår Cavalier och de andra hundarna vi har haft är inte storleken utan att hon är Spaniel och allt som följer med de anlagen. Hon har ett annat ursprung än en vaktande valllhund och agerar utifrån det. Men om man tror att hon för den sakens skull inte skulle vara en riktig hund bara för att hon är liten till växten, så misstar man sig grovt.

+ Orädd

Det står i standarden att Cavalieren ska vara "orädd och käck" och det stämmer verkligen. Den är helt orädd! Den ser inga faror någonstans och rusar fram mot allt nytt för att undersöka. Som ägare måste man vara uppmärksam på vad som försiggår så att den inte helt "orädd" rusar fram till alltför stora hundar, gräsklippare, bilar, cyklister eller annat som drar till sig uppmärksamheten. Det är en tuff liten hund.

+ Tålig

Cavalieren är varken bräcklig eller ömtålig. När du får hem din valp kommer den att vara stor som en Chihuahua och måste skyddas från att hoppa från soffor, sängar eller att snubblas på. Som vuxen tillhör den en av de större dvärghundarna och kommer att vara tåligare än man tror. Den är definitivt inte bräcklig eller ömtålig och kommer att orka lika långa promenader som dig själv. Den är stadig och tålig och definitivt inte någon bräcklig liten dvärghund.

+ Tystlåten

Cavalieren anses inte som någon bjäbbig hund. Den är jämförelsevis relativt tystlåten. Visst kan den skälla, men den bjäbbar absolut inte i onödan.

+ Lättskött päls

En Cavalierpäls är lång och silkig men samtidigt lättskött. Den behöver inte trimmas eller klippas. Det räcker med normal daglig genomgång för att se att den är tovfri. Särskilt de långa öronlapparna kan behöva sig en daglig översyn så att inga tovor uppkommit. Men pälsen kan defintitivt klassas som lättskött. Pälsen är tillräckligt tjock för att skydda den mot kyla vintertid utan att man ska behöva ha täcke på den. Dock kan man vilja sätta på någon form av overall under den regniga delen av året för att minska mängden sand som hunden drar in i huset efter en promenad.

+ Lätt att resa med

Den lämpliga storleken gör att Cavalieren kan följa med i princip var som helst. Den är tillräcklgit liten för att kunna resa som handbagage i en väska om man flyger. Den är också tillräckligt liten för att den ska kunna följa med på de flesta ställen där man får ta hund med sig. Dina bekanta kommer säkerligen inte att ha något emot att du tar emd din Cavalier på besök. Man orkar bära en Cavalier genom t.ex. en folkmassa.

+ Ingen aggressivitet

Den finns ingen som helst aggressivitet i en Cavalier. Den älskar allt och annat och tanken att ta till skärpan existerar inte! Däremed inte sagt att den inte har temperament, men skärpan finns helt enkelt inte där. Det är en helt igenom vänlig och mjuk hund som löser situationer på andra sätt än att ta till skärpa. Den visar heller ingen som helst aggressivitet mot vare sig djur eller andra människor utan tror bara att hela världen är vänlig och ska bemötas på samma sätt.

+ Passar alla

Det här är en ras som passar både i en barnfamilj eller en lugn pensionär: Den är tillfreds med promenader och lek på gräsmattan men kan också följa med på långa turer i skogen eller träna agility på brukshundklubben. Den ställer upp på de flesta aktivieteter som dess storlek tillåter. Dock är det viktigt med motion: En Cavalier ska aldrig vara överviktigt och en vältränad hund håller sig pigg långt upp i åldrarna. Samtidigt som den kan "bara" vara en trevlig och glad sällskapshund så kan den visa framfötterna på t.ex. agilitybanan. Det är också en okomplicerad utställningshund. Givetvis krävs det att man tränar inför en utställning så att hunden både visar upp sig snyggt, är van att stå på ett bord och visa tänderna, men på en Cavaliers inställning är ändå att allt och alla är spännande och värda att ta sig en extra titt på.

+ Roar sig gärna själv

Det är olika på hur olika raser leker. En Cavalier leker ofta som en katt: Dvs helt på egen hand utan att matte/husse måste vara involverade och kasta bollar eller engagera sig på egen hand. Vår Cavalier leker gärna med själv med någon typ av s.k. "aktiveringsleksak", jagar solkatter, leker med sin boll eller springer runt med sitt mjukdjur. Därmed inte sagt att man får glömma bort att leka och engagera sig i sin Cavalier, men de kan roa sig på egen hand en liten stund.

+ Kelig

Jag har aldrig haft någon så gosig och kelig hund. Min Cavalier ligger och gosar i knäet eller myser i sängen och njuter av varenda sekund. Hon älskar kroppsnära kontakt, är mjuk och len att smeka och klappa och är helt enkelt en riktigt ljuvligt gosig liten vovve.

+ Hund med möjligheter

Det här är en intelligent och lättlärd hund. Den har en naturlig "will to please" och tycker det är roligt att aktivera sig tillsammans med matte och husse. Är man intresserad av olika hundsporter så finns det potential att ta fram, om man vill.

Älskar människor

Visst är det kul med en hund som älskar allt och annat, men ibland kan det gå till överdrift. Så fort vi ser andra människor ska hon dit och hälsa. Man måste träna inkallning och lydnad på dem så att de inte springer över vägen bara för att hälsa på de som promenerar där. På samma sätt som hon älskar människor så älskar hon även andra hundar och djur och ser hon en annan hund så är alla inkallningskommandon som bortblåsta! Att träna in kommandot hit ordentligt är ett måste!

Riktig hund

Det här är verkligen en riktig hund! Cavalieren har otroligt vackra bedjande ögon och kan tigga sig till nästan vilken favör som helst. Det gäller att stå emot och inse att det  här verkligen är en riktigt hund som måste ha samma uppfostran som en sådan för att inte ta över kommandot i familjen. Det är ingen porslinshund, utan den ska behandlas om vilken annan stor hund som helst.

Eftersom det här är en "riktig" hund kommer den att uppföra sig som en "riktig" valp att tugga på allt den kommer över. Utrusta er med ett stort lager tuggben och erbjud dessa istället för mattes skor, husses plånbok, sladdar, kablar eller vad nu din Cavalier får för sig att sätta tänderna i. Men som allt annat valphyss kommer även bitandet att gå över. Vår lilla Cavalier är också en mästare på att rumstera om i trädgården och gräva upp allsköns saker. Särskilt stenar är otorlgit intressanta och hon kan gräva ordentliga hål för att sedan rusa runt med en stor sten i munnen som hon hittat i jorden. Givetvis är inte stenar bra leksaker för sköra valptänder, så det gäller att hålla koll på valpen.

– Orädd

Eftersom Cavalieren är helt orädd måste man som ägare emellanåt skydda den från eventuella faror. Man måste vara uppmärksam och ligga steget före så den inte rusar iväg och utsätter sig för onödiga risker. Själv tror den att hela världen är vänligheten själv och har inget sinne för att det t.ex. kan finnas hundar som inte är lika leksugna som den själv. Eller att det kan komma en bil på vägen, när den är i färd med att rymma för att hälsa på de där människorna som går på andra sidan vägen.

– Kan matvägra

Ett problem som jag aldrig tidigare stött på var matvägran. Cavalierer kan vara otroligt kräsna med maten under valptiden, samtidigt som de under uppväxten verkligen behöver all näring de kan få för att bygga upp kroppen. Det gäller att inte ge efter och börja pjoska för mycket samtidigt som man måste se till att de äter den mat de får: En valp får inte svälta! 1 De börjar dock att äta normalt så småningom och då brukar problemet med aptiten snarare vara det omvända.

– Lång vit päls

Den långa vita pälsen fäller… Det positiva är att håren är långa och lätta att bosta bort från kläder och andra textilier. Det negativa är att de syns! Även om hundar fäller sin päls ordentligt två gånger per år, så kommer det att finnas lösa Cavalier-hår hela året om. Regelbunden borstning och bad eliminerar hårfällningsproblemen, men man ska inte blunda för att man kommer att hitta långa vita hårstrån på alla svarta kläder (om man har en av varianterna som har vit päls).

– Lätt att skämma bort

Cavalieren är verkligen söt! Den har stora, mörka, bejande ögon. Men låt inte dessa ögon lura dig. Bakom den sockersöta ytan finns det en riktig hund som kräver samma behandling som vilken annan hund som helst. Det är lätt att skämma bort en Cavalier och det som är sött när hunden är en liten valp kan vara rent olidligt då hunden vuxit upp. Så var noga med att lära in goda vanor redan från början. Det här är en riktig livsnjutare som kommer att göra allt för att få sina önskningar uppfyllda.

Envis

Trots att Cavalieren har en "will to please", är intelligent och lättlärd så är den också otroligt envis. Det gäller att vara envisare än sin hund, vara konsekvent och verkligen visa vad man vill. Man får inte ge sig om man vet att man har rätt. I annat fall kommer din Cavalier att bestämma hur den tycker att saker och ting ska göras.

– Kan ha jaktinstinkt

Cavalierens ursprung är jagande spaniels. Även om den har avlats under många hundra år till att vara en trevlig sällskapshund så finns instinkterna kvar där. I mer eller mindre grad i olika individer. Det finns Cavalierer som mer än gärna ger sig av på en egen fågeljakt i skogen. Så återigen: Inkallningsträning och bra kontakt är ett måste.

– Hjärtproblemen

Hjärtproblemen som finns inom rasen är dess största nackdel och problem. Rasklubben har dock satt upp riktlinjer för att eliminera antalet unga hundar som drabbas av hjärtproblem. Man hoppas att genom bekämpningsprogrammet skjuta debuten av blåsljud allt senare upp i åldern. En äldre hund som drabbas av blåsljud kan i regel leva med detta många kommande år och behöver kanske inte ens medicineras. Unga hundar som drabbas av blåsljud har däremot en sämre prognos. Ett gott råd vid köpa av Cavalier är att köpa valp efter hjärtundersökta föräldrar som är så gamla som möjligt och att det i stamtavlan ska finnas så många fria äldre hundar som möjligt. Å andra sidan så kan man också konstatera att många andra raser har rätt stora problem med diverse ärftliga sjukdomar. Att man däremot uppmärksammat och tagit tag i hjärtproblemen är i varje fall ett steg i rätt riktning.

Kommer vi att Cavalier igen?

Defintivt JA! Det är en helt otroligt trevlig liten hund som verkligen kan klassas som sällskapshund i dess rätta bemärkelse. Den kräver inte en massa aktivering, men ställer ändå upp på det man erbjuder och är alltid på ett strålande humör. Man blir helt enkelt väldigt glad av att ha en liten Cavalier omkring sig!


1. Jag provade olika märken och sorter på hundfoder (både dyra och billiga) innan jag har hittat några som Cavalieren gillade och åt av egen fri vilja och som uppenbarligen upplevdes som extra smakliga. Det är skillnad på att äta bara för att man måste och precis bara så mycket att man inte längre är utsvulten, jämfört med att äta en normal måltidsstorlek och samtidigt verka tycka det är gott. Det spelar ingen roll hur dyrt och fint fodret är om hunden ändå inte äter det. Alla foder som säljs idag som helfoder är fullvärdiga foder för hundar och ibland kan man hitta något som hunden gillar och mår bra även bland de märken man normalt inte tänker på i första hand. Recept och innehåll ändras också kontinuerligt på de olika märkena. Jag har förutom torrfoder även provat s.k. färskfoder (som köps fryst) och förutom att det är lite besvärligt att hantera i vardagen (och nästan omöjligt att ha med på resor), så är det nog ändå det säkraste kortet att satsa på till en kräsen hund. Men det är alltid bra att leta sig fram till ett torrfoder att ha som godis, komplement eller de gånger som färskfodret helt enkelt inte går att ha med. 

Men jag kan samtidigt erkänna att jag ibland både handmatat, slängt kulorna på golvet, blötlagt och mosat till "blötmatskonsistens" eller blandat i lite extra gott (matrester eller blötmat) för att hon skulle få i sig maten som valp. Använde också hennes foder som godis på promenader, så att hon ska få i sig lite extra. Om inte valpen får i sig tillräckligt stora portioner enligt tillverkarens anvisningar, kan man ge dem ett vitamin- och mineraltillskott, som exempelvis Dogevit, i motsvarande mängd.

Ett gott råd är att fortsätta använda det foder som uppfödaren har gett till sina valpar: Använd samma märke oavsett om det är ett dyrt specialfoder som måste specialbeställas från bortre Mongoliet eller ett lågprisfoder som kan köpas på närmaste mavaruaffär. Min erfarenhet är att Cavalierer har en tendens att "hålla fast" vid de foder som de en gång startat med och att man får minst problem med matlusten om man fotsätter med det foder de från början vant sig vid att äta.

Reflektioner – Groenendael

Några personliga reflektioner över
Belgisk Vallhund/Groenendael 

Varför valde vi Groenendael?
+++
Lättlärd Kräver ordentlig daglig stimulans
Alert och arbetsvillig Alert
Kan gå okopplad Kan vara jobbig som valp
Lättskött päls Kan vara dominant
Vaktar Vaktar
Anpassningsbar En äkta vallhund
Sansad .
Ointresserad av andra än sin egen familj Ointresserad av andra än sin egen familj
En riktig allround-hund Uppfattas av många som ”nervös”
Pigg långt upp i åren .
Kommer vi att skaffa Groenendael igen?

Varför valde vi Groenendael?

Jag tränade lydnad med min Malamute, men när hon var 2 år lade hon helt och hållet av och ville inte längre vara med. Vi hade tävlat ett par gånger och jag tyckte det var otroligt roligt – tävlingsdjävulen hade slagit till….

Jag ville återigen ha en (köld)tålig hund fast med lättskött päls, men alertare och mer lättlärd (förigare) än polarhundarna. Jag letade efter ny hund bland såväl spetshundar (främst Västgötaspets, Finsk Lapphund och Samojed) som vallhundar (favoriterna här var de Belgiska Vallhundarna, Collie och Schäfer. Idag skulle även Australian Shepherd varit aktuell.). Jag lutade länge åt en Finsk Lapphund, men kände att de var alltför oprövade i tävlingssammanhang för att jag skulle våga satsa på en sådan. Det finns vissa människor som i princip kan få vilken hund som helst till lydnadschampion – jag är inte en av dem…

Slumpen slog till igen och Glenda var egentligen ett återbud som vi blev erbjudna. Jag hade redan sett Glenda som 10 dagar gammal valp och även om hon var både liten och redan bortlovad så var hon min favorit i kullen. Hur skulle jag kunna säga nej till henne?

+ Lättlärd

Om det finns någon hundras som verkligen kan kallas intelligent så är det en Groenendael. De lär sig otroligt fort, ibland på helt egen hand. Groenendaelen lär sig att snappa upp ord och vi kan knappt nämna ”gå ut” utan att Groenendaelen ställer sig upp och är redo att gå på en promenad. De minns exakt var de lämnade sina leksaker och visar tydligt vad det vill. Är vi ute i skogen så brukar jag fråga henne om hon har: ”Hittat någon fin pinne?”, och genast sätter hon igång att leda reda på en ”fin” pinne som hon stolt visar upp för sin matte.

När vi kommer hem från en promenad rusar alltid polarhunden in i huset. Belgaren står alltid och väntar tills jag gett kommandot ”Var så god” innan hon går in. Det är ingenting jag medvetet har lärt henne, det är bara så att hon innan hon går i en trappa, genom en dörr e.d. förväntar sig att hennes förare ska kommendera henne. Innan jag var riktigt van vid detta hände det att jag glömde kvar Groenendaelen utanför dörren. Polarhundarna kastade sig som vanligt in i huset. Jag tog av dem kopplet och kollade om de behövde torkas av. När turen sedan kom till Groenendaelen tittade jag mig omkring och undrade var hon tog vägen – jag hade inte sett henne springa förbi mig vidare in i huset. Men där stod hon bakom ytterdörren – alldeles still och tittade undrande mot dörren. Ett ”Var så god” och hon var också inne i huset!

Exemplena kan göras otaliga.

+ Alert och arbetsvillig

Groenendaelen vill alltid vara med där saker händer och ser till att befinna sig i händelsernas centrum. Den följer en runt i hasorna och är aldrig långt borta. Den har hela tiden kontroll på omgivningen och reagerar blixtsnabbt. Devisen ”Tanke och handling är ett” beskriver Groenendaelen på ett bra sätt. Den älskar att arbeta och ställer alltid upp för sin förare. Den har en inneboende drivkraft att vara sin ägare till lags och är mycket ”förig” och trevlig att arbeta med.

+ Kan gå okopplad

Eftersom Groenendaelen är så lydig och lättlärd får våra hundar ofta gå lösa. Om vi möter någon kallar jag bara in Groenendaelen och kommenderar ”sitt” eller ”fot”.

+ Lättskött päls

Den långa vackra pälsen är förvånansvärt lättskött. Den fäller ordentligt två gånger om året och dessemellan minimalt. Ett par genomkamningar då och då håller pälsen i fint trim. Den luktar inte hund.

+ Vaktar

Groenendaelen vaktar sitt hus och det sina. Det ska mycket till för att en okänd person stiger över tröskeln där en Groenendael med liv och lust skäller på inkräktaren. Groenendaelen är däremot inte en hund som springer omkring och låter i onödan stup i kvarten. När personen väl har godkänts av husets folk tystnar den och återgår till sin favoritplats, troligen vid husses eller mattes fötter. Jag har slutat låsa bilen sedan jag k&oumlpte en Groenendael. Kommandot ”Vakta mattes cykel” fungerar lika bra som det bästa cykel-lås.

+ Anpassningsbar

Groenendaelen är trots allt en anpassningsbar hund. Den är lycklig bara den får vara med sin familj och talar man om för den att den ska ligga still, så gör den också det. Den är känslig för stämningar vill hela tiden var ”till lags”.

Jag kommer aldrig att glömma den sista tiden under min graviditet: Jag var otroligt tung och stor. Dessutom hade jag stukat båda fotlederna och kunde i princip inte ens gå. Det bar sig dock ändå inte bättre än att jag var tvungen att vara ensam hemma en lång-helg med Groenendaelen. Vår hund är ju van att jobba och jag tänkte att nu har jag en hund som kommer att klättra på väggarna bara efter en kväll ensam med mig. Av någon anledning var de kompisar som kunde tänkas vara extramatte bortresta denna helg. För att ge henne i alla fall någonting att göra låg jag i sängen och kastade tennisbollar som hon fick hämta och gömde godis i vardagsrummet som hon fick nosa reda på. Promenaderna blev i princip bara ut ur huset, kissa och tillbaka. Jag stapplade sakta och tungt fram. Det var som om den lilla Groenendaelen visste att matte inte kunde bättre och trippade snällt, försiktigt och sakta i sitt koppel bredvid mig. Hon, som altid är på hugget och som när det blir promenad brukar studsa runt i kopplet och alltid vill gå lite fortare än matte, dvs drar duktigt i koppel om man inte säger till henne ordentligt. Inomhus studsade hon visserligen upp vid varje antydan av aktivitet från min sida men dessemellan låg hon tyst och snällt bredvid mig i sängen och tittade på mig med sina bruna ögon. Jag har nog aldrig älskat den hunden så mycket som då… Det var en mycket glad hund när husse kom hem och rutinerna återgick till de normala.

+ Sansad

Även om Groenendaelen är en alert hund är den inte ”flamsig”. Den tillhör inte de raser som viftar med hela kroppen som avslutas med en hysteriskt viftande svans vilken av bara farten rensar de vardagsrumsbord som råkar komma i vägen.

+ Ointresserad av andra än sin egen familj

Groenendaelen är i princip helt ointresserad av alla andra än de som ingår i deras flock, både när det gäller människor och djur. Den rusar inte iväg och ska hälsa på alla människor man möter under promenad eller prompt försöker nosa på varenda hund man möter.

+ En riktig allround-hund

Det spelar ingen roll vad du är intresserad av: Lydnad, agility, bruks (alla grenarna), skidåkning (nordisk eller nome-stil – fast till nome behöver du mer än en Belgare…), räddning, vattenprov eller utställning. Även om alla hundar inte är bäst på allt ställer Groenendaelen ändå upp på vilken akivitet du än tar den med på. Huvudsaken är att den får vara med där det händer och att den får jobba.

+ Pigg långt upp i åren

Groenendaelen är en ras som är relativt väl förskonad från ärftliga sjukdomar och defekter. Det är en lätt och muskulös hund under den ibland mycket yppiga pälsen. Det gör att den håller sig pigg och fräsch långt upp i åren.

– Kräver ordentlig daglig stimulans

Groenendaelen är en hund som kräver daglig stimulans. Det är ingen hund som man lämnar därhän under en tuff arbetsvecka för att sedan ta ut på en långpromenad under helgen. En joggingtur på en mil är endast en liten uppmjukning som inte sätter kräver något av Groenendaelens intellekt. För att bli riktigt trött behöver Groenendaelen få arbeta med sitt huvud också. Kom ihåg att det här är en ras vars ursprungliga uppgift var att både valla och vakta sina får dag som natt.

– Alert

Eftersom Groenendaelen är så alert och snabbtänkt måste man som ägare vara lika snabb som Groenendaelen och ständigt ha ett vakande öga över omgivningen. Det rör sig mycket inne i ett Groenendael-huvud och den är snabb på att hitta på egna varianter. Om man tränat ett moment och tycker att Groenendaelen verkligen utför det felfritt kan den plötsligt börja lägga till en massa egna ”hyss”. Groenendaelen är helt enkelt less och uttråkad och vill ha lite extra kul när den gör något som den redan kan. Att träna en Groenendael kräver en stor portion humor från dess ägare. Har man det är det oerhört KUL att träna med en Groenendael.

En snabbtänkt hund lär sig inte bara rätta saker snabbt – den lär sig lika fort ovanor lika fort.

– Kan vara jobbig som valp

Eftersom detta är en livlig hund – även som vuxen – är den minst dubbelt så livlig som valp. Det gäller att ha ett stort lager tuggben på lager till sin valp så att de inte ger sig lös på möbler och annan inredning.

Den kan också ha vissa perioder då i princip allt är farligt och hunden kan reagera mycket starkt på t ex såväl människor som cyklar, bilar och postlådor. Under dessa perioder gäller det att lotsa Groenendaelen försiktigt men med en säker hand genom livet. Lyckas man, får man en stabil och trygg vuxen hund. Ibland fick vi försöka ignorera att hunden plötsligt verkade livrädd för t ex en speciell människa och skällande gömde sig bakom mattes ben, andra gånger fick låta valpen gå fram och hälsa på t ex en vanlig gul brevlåda. Matte först – hunden sedan. Det ser lite kul ut när en vuxen människa står och klappar en brevlåda och talar om hur fin den är :-). Man måste mera ”lotsa” den genom uppväxten än ”fostra” den (dock får Belgaren aldrig få övertaget i familjen!).

Det bästa rådet jag fått från ”min uppfödare” för att förbereda mig för vår hunds problem-perioder var:

”Om du inte vet vad du ska göra i en viss situation, så gör ingenting.
Då har du i varje fall inte gjort fel.”

– Kan vara dominant

Även om det här är en hund som är villig att följa sin förare till vägens ände, så kan vissa individer vara väldigt dominanta och kanske till och med ”svara upp” mot en korrigering av sin förare. Det gäller då att veta hur man ska hantera situationen och i annat fall söka hjälp av en erfaren Belgar-ägare. En Belgare ska fostras med mjuk hand, men den får aldrig ta övertaget.

Var dock uppmärksam att du verkligen har en dominant hund och att det inte handlar om ren och skär osäkerhet. En Groenedael är mycket känslig för sin förares signaler och är den osäker på vad som förväntas av den kan den ta till överslagshandlingar på grund av ren frustration – helt enkelt för att den inte har något bättre sätt att hantera situationen på. Allt för många har tolkat sina hundar som tuffa och dominanta när de i själva verket bara varit veka och osäkra. Korrigerar man en vek hund för hårt, kommer man på kollisionskurs direkt och det slutar sällan bra. 

– Vaktar

Även om jag gillar att Groenendaelen vaktar sitt hus, kan det ibland bli överdrivet. Folk som känner oss förväntar sig att hunden ska känna igen dem, även om det var länge sedan sist vi sågs. Ibland kan Groenendaelen sätta igång att vakta mot spöken eller förväxla vår egen dörrklocka med en som hörs från något TV-program. När vår hund talar om att någon kommer så gör hon det ordentligt: Ibland lättar man nästan från soffan när hon sätter igång att skälla.

– En äkta vallhund

Som en riktig vallhund kan Belgaren visa sig lite mer intresserad av får, höns, hästar etc än vad den tillåts vara. Vallhunds-beteendet är ju egentligen en modifiering av det usprungliga jakt-beteendet. Redan som valp måste hunden lära sig att det inte är tillåtet att springa runt och ”valla” folk genom att nypa dem i vaderna.

– Ointresserad av andra än sin egen familj

Svenskar verkar förvänta sig att alla hundar är som Golden Retrievers: Vill hälsa på allt och alla. Min hund bryr sig helt enkelt inte om andra främmande människor och jag har fått många kommentarer om att det: ”Nog är något fel på den där hunden, för så ska en hund minsann inte vara!” Nähä, men nu är min hund en gång sådan och det passar oss alldeles utmärkt. Mot sin egen familj är hon nästan överdrivet kelig och tillgiven. Detsamma gäller mot hundar och andra djur som räknas in i dess flock.

– Uppfattas av många som ”nervös”

Många uppfattar Groenendaelen ”hispig” och ”nervös” pga dess snabba uppfattningsförmåga, vilja att hela tiden vara med, förmåga att hela tiden ha full kontroll på vad som händer runtomkring den och framför allt dess snabba rörelser. Att den då reagerar så blixtsnabbt uppfattas av många som ”nervöst”. Man får då försöka förklara vilken hundens ursprungliga arbetsuppgift var och varför man har avlat fram just detta temprament. Nu ska det i ärlighetens namn sägas att det faktiskt finns Belgare som med rätta kan kallas ”nervösa”, men detta är ett resultat av felaktig avel och/eller fel uppfostran.

Kommer vi att skaffa Groenendael igen?

Defintivt JA! Så länge vi orkar med att ge dem den dagliga hjärngymnastiken och motionen så kommer det absolut att bo minst en ”Svarting” i vårt hus.

Groenendael FAQ – Flitigt Frågade Frågor om rasen

line

Vanliga frågor om Belgiska Vallhundar

Är Belgisk Vallhund och Tervueren samma sak?
Nej inte riktigt. Belgisk Vallhund är en och samma ras, men den är uppdelad i fyra olika varianter:

paw Groenendael
Långhårig och svart
paw Laekenois
Strävhårig, mörkt rödbrun med spår av svärtning.
paw Malinois
Korthårig, varmt rödbrun, väl svärtad med svart mask.
paw Tervueren
Långhårig, röd, brun-grå-melerad och alla nyanser från brunt till grått. Svarta hårtoppar och svart mask.

Det som skiljer det fyra typerna av Belgisk Vallhund åt är alltså bara färg och hårlag: De ser alla likadana ut "under pälsen". Den vanligaste varianten i Sverige är Tervueren, därefter Groenendael, Malinois och numerärt minst är Laekenois.

Vilken är dess historia?
Belgarnas förfäder är vallhundar som använts i Europa i många år. Herdarna behövde en alert och intelligent vallhund som outtröttligt skulle driva flocken och blixtsnabbt reagera på sin herres, fåraherdens, minsta vink eller signal. Men hunden måste också kunna arbeta självständigt och ha nog med skärpa för att vid behov skydda flocken mot fientligt sinnade djur eller människor.

I Belgien, precis som i resten av Europa, fanns dessa vallhundar i olika varianter, även om de som typ var anmärkningsvärt lika. År 1891 samlades en grupp Belgarägare i Bryssel och bildade den Belgiska Vallhundklubben. Man bestämde en rasstandard och delade uppp rasen i tre olika hårlagsvarianter: långhår, korthår och strävhår. Den standarden har sedan ändrats ett antal gå nger tills man kommit fram till de fyra varianter som nu finns.

Hur är de i temperamentet?
Belgaren är en glad, livlig, alert och mycket intelligent hund.

Tycker Belgaren om alla människor?
Belgarens familj är det viktigaste för den. Andra människor kan gå an och accepteras men det är de människor som räknas till flocken som får ett översvallande välkomnande. Man måste dock lära sin Belgare redan från början att acceptera tandvisning och hantering av andra människor så att den klarar av t ex utställningar och veterinärbesök.

Tycker den om barn?
Jag har väldigt svårt med uttrycket att en speciell hundras skulle vara en speciellt "bra barnhund". Umgänget mellan barn och hundar beror på flera saker: Barnet, hunden och framför allt föräldrarna!
Det är föräldrarnas uppgift att lära sina barn hur man umgås djur. Tror inte att Belgare egentligen är vare sig bättre eller sämre i umgänget med barn än andra hundar i samma storlek och med likartat temperament. Många Belgare bor dock i barnfamiljer och med en positiv inställning och sunt förnuft så ska det inte vara några problem.

Hur är den tillsammans med katter och andra husdjur
En Belgare måste redan som valp vänja sig vid allt och lära sig umgås med katter och andra husdjur. Socialisering på allt som du vill din Belgare ska kunna hantera som vuxen är alltså nödvändig.

Hur är den mot andra hundar?
Visst kan Belgaren vara dominant och kaxig mot andra hundar, men om man har god lydnad på sin hund så är det sällan man behöver oroa sig för att den ska råka i slagsmål. Belgaren är generellt sett ganska ointresserad av andra hundar som den inte räknar in i sin egen flock. Hundar som man möter på promenad eller på andra ställen bevärdigas oftast knappast mer en än snabb blick. Det här är ingen hund som vill springa och hälsa på allt och alla. Hundar som däremot räknas in i flocken får ett översvallande välkomnande och det finns väl ingenting som utstrålar så mycket glädje som ett gäng Belgare som fritt springer omkring och "busar" med varandra! Givetvis gäller detta hundar av andra raser också, som Belgaren räknar till de "sina". Belgaren har ett bra "hundspråk" med tydliga signaler.

Är den vaktigt?
Belgaren är ju en vaktande vallhund och har kvar mycket av sin vaktinstinkt. Den varnar ljudligt om det kommer besökare eller andra "inkräktare" på dess revir. Den sköter helt enkelt sitt jobb.

Skäller den mycket?
Belgaren är absolut ingen "bjäbbig hund" som skäller i tid och otid. Den skäller när den gör sitt jobb och vaktar sitt revir men står inte och "bjäfser" på allt och alla.

Är pälsen hos de långhåriga varianterna svårskött?
Trots den rätt ymniga långhåriga pälsen är Belgaren en lättskött ras. Pälsen tovar sällan och det räcker med en genomborstning då och då för att hålla den fin.

Fäller den mycket?
Belgaren fäller sin päls två gånger om året och då fäller den ordentligt. Resten av året släpper Belgaren jämförelsevis lite hår. Under pälsfällningen krävs det flera ordentliga genomborstningar per dag för att inte ha golvet täckt med Belgarhår.

Hur klarar den de kalla norrländska vintrarna?
Belgaren har tät underull och den isolerar bra mot vinterkyla.

Är den lättlärd?
Belgaren är otroligt lättlärd – på gott och ont. Den har vallhundens snabba uppfattningsförmåga och tar fort till sig beteenden, vare sig det gäller ren lydnadsträning, lekfulla tricks eller rutiner i vardagen. Belgaren är alltså mycket lättlärd och arbetsvillig men kan också vara självständig och envis. Den har ett mycket gott minne.

Vilka aktiviteter kan jag delta i med min Belgare?
Belgaren hänger med på och är framgångsrik på nästan vad du än vill göra: Den är en duktig tjänstehund, lavinhund, bevakningshund, draghund, räddningshund. Den är bra på bruks (spår, sök, rapport & skydds), lydnad, agility, flyball, osv. Det finns Belgare som tränar räddning (land & vatten) och eftersök. Dessutom är den en populär utställningshund.

Behöver den mycket motion?
Naturligtvis kräver en brukshund som Belgaren en del motion. Men minst lika viktigt som fysisk motion är psykisk motion (hjärngymnastik). Har man en Belgare bör man träna den i lydnad och/eller bruksprov eller på annat sätt låta den få utlopp för sin inneboende intelligens och arbetsvilja.

Men exakt hur mycket motion behöver den då per dag?
Det går inte att svara noggrannare på den frågan än vad som gjorts ovan. Det går inte att säga exakt hur många timmar en Belgare behöver motioneras. En sak är säker: Man kan inte genom motion trötta ut sin Belgare!
Den kommer att hänga med på promenaden, jogging-turen, i skidspåret, efter cykeln eller hur man nu vill röra på sig tillsammans med sin hund. Givetvis räcker det inte heller med en långsam koppel-promenad runt kvarteret för att tillgodose dess behov av rörelse. Alla hundar av den här typen och storleken kräver ju motion och Belgaren är väl varken mer eller mindre krävande i det avseendet. Belgaren kommer att hänga med dig villigt och glatt på vilken motions-aktivitet du än väljer – det är däremot den psykiska motionen som kommer att göra den trött!

Ojdå, är den så aktiv! Jag som bara ville ha en trevlig familjehund…
Javisst fungerar den bra som familjehund också om den hamnar hos rätt (aktiva) familj. Man måste dock se till att Belgaren får sin dagliga dos av motion och aktivitet för att den ska må bra. En understimulerad Belgare ser till att ta sig "arbetsuppgifter" och det kan vara allt annat än önskvärda sådana. När du väljer valp, var ärlig mot din uppfödare om vad du har tänkt använda hunden till. Många uppfödare testar sina valpar redan vid 5-6 veckors ålder och kan redan då se vilka hundar som kanske passar bättre som enbart aktiva sällskapshundar än andra.

Du pratar om att "aktivera" hunden. Vad betyder det egentligen för mig som inte vill tävla??
För den som har inriktning mot tävling är det inget problem med den "psykiska motionen" och att aktivera sin hund: Belgaren kommer att få arbeta sig trött genom att lära in de olika momenten som krävs för varje klass. Ska man inte tävla med hunden ska man dock ändå ge den en grundläggande lydnadsträning, men det kan göras med mindre precision. Kommandot "hit" betyder troligen för den icke-tävlingsintresserade att hunden avslutar det den håller på med och sedan snabbt kommer tillbaka till föraren och tar ordentlig kontakt, så att den kan kopplas upp. För tävlingsmomentet krävs att hunden sitter kvar när föraren lämnar den, startar snabbt och sedan avslutar med att sätta sig snyggt och snabbt vid vänster sida i s.k. utgångsposition. Det är en god idé att anmäla sig till en lydnadskurs för att få hjälp med inlärningen av de olika momenten, även om det bara är vardags-lydnad man eftersträvar.

Att aktivera hunden (eller låta den arbeta) kan vara såväl att träna in moment för en tävling som att lära den olika "trick" hemma på gården. Huvudsaken är att hundens hjärna får arbeta och att den får koncentrera sig på en specifik arbetsuppgift. Familjehunden kan tränas att gå fint ("fot"), sitta, ligga, stanna kvar, spela död, hämta saker, "cirkus-konster" av alla de slag, leta saker (gömda eller synliga), fånga en (mjuk) frisbee, söka reda på en "bortsprungen" familjemedlem i skogen, leta "tappade" nycklar i skidspåret, balansera på olika hinder som man hittar under promenaden. Varianterna är oändliga och det är bara fantasin som sätter gränser. Det finns också böcker som ger olika tips till aktivering av hundar.

Hur är den att jobba med?
Belgaren har vallhundens mjuka sätt mot sin ägare och vill väldigt gärna vara sin ägare till lags på alla sätt. Dess försiktighet kan nog ge ett intryck av att den är rädd. Därför finns det en vanföreställning om att Belgaren skulle vara vek. Detta är en sanning med stor modifikation. Belgarens känslighet och intelligens innebär dock att man i allmänhet inte behöver ta i hårt vid uppfostran eller dressyr. Med fasthet, uppmuntran och konsekvens kommer man långt. Och naturligtvis med kärlek till sin hund. Att träna en Belgare kräver också en portion humor.

Är Belgaren nervös och "spattig"?
Typiskt för Belgaren är de snabba reaktionerna. Den ser och hör allt. Man säger ofta om rasen att: "Tanke och handling är ett". Det är en egenskap som kan vara både positiv och påfrestande för ägaren, beroende på när och i vilken situation den visar sig. Belgarens livliga intellekt gör inte bara att den fattar snabbt. Den kan också vara misstänksam mot saker och ljud som den inte stött på tidigare och som den alltså inte vet vad det är.

Är den jobbig som valp?
Belgaren har sina s.k. perioder under uppväxten. Alla hundar genomgår dessa faser men hos Belgarna är de ofta väldigt tydliga. Många Belgare är otvedydigt ganska krävande under sin uppväxt. En framåt och social valp kan plötsligt bli rädd för allt ifrån postlådor till snögubbar. Det gäller att lotsa Belgaren varsamt genom dessa perioder för att man ska få en trygg och trevlig vuxen Belgare. Det gäller ofta att inte göra så stor "affär" av saker och ting. Lyckas man med valpens uppväxt, har man den bästa hund man över huvud taget kan tänka sig vid 2-3 års ålder.

 Stöter du på problem kontakta alltid din uppfödare. Ta gärna kontakt med henne/honom i ett så tidigt skede som möjligt, redan när du anar att du kanske har några problem med hunden. De flesta problem går att lösa, men ju allvarligare de blir – desto längre tid tar de att åtgärda.

Jag har hört att Belgaren ska vara särskilt lämplig för allergiker?
Vissa pälsdjursallergiker säger sig tåla Belgare bättre än andra raser. Som lämplig "allergihund" brukar man annars oftast nämna pudel vars lockiga päls gör att lösa hår inte ramlar ut, utan hänger kvar i pälsen tills de kammas eller badas loss. Även Yorkshireterrier benämns ibland som "allergihund" av en del. Andra säger sig bara tåla rejält långhåriga hundar, emedan andra endast klarar av Chinese Crested. Variationen på vad som kan kallas "allergihundar" ger kanske en fingervisning hur individuellt det är. Alla allergier är olika ifråga om hur mycket och vad man tål, så det är upp till var och en att avgöra om man anser sig klara av att över huvud taget ha hund och i så fall vilken ras.

Några goda råd som jag kan ta med mig hem tillsammans med valpen? Tålamod och sunt förnuft!
Behandla din nya valp med sunt förnuft. I mångt och mycket stämmer hund- och barnuppfostran överens. Tålamod och kärlek måste vara två nyckelbegrepp tillsammans med en tydlig vägedning om vilka regler som gäller i familjen.

Och som avslutning: En Belgare är definitivt inte samma sak som en "Golden Retriever"…

Standard för Belgisk vallhund

Reflektioner – Alaskan Malamute


Några personliga reflektioner över
Alaskan Malamute

Varför valde vi Alaskan Malamute?
+++
Älskar människor Vill inte vara ensam
Lugn inomhus Mattjuv
Tålig Hundaggressiv
Tystlåten Gräver
Lättskött päls Långhåriga varianten kräver pälsvård
. Pälslossningsperioden jobbig
Stark och duktig draghund Långsam draghund
. Kan inte vara okopplad
. Dominant
. Svår att få lydig
. Stark jaktinstinkt
Kommer vi att skaffa Malamute igen?

Varför valde vi Alaskan Malamute?

Vår första hund skulle bara vara en hund av spetshundsras! Min sambo hade helt enkelt bestämt det. Vi visste egentligen alldeles för lite innan vi skaffade hund, men visste att vi ville ha en tålig hund som klarade klimatet här uppe i Västerbotten även vintertid, en som kunde hänga med på joggingturen, en hund med lättskött päls och en relativt stor hund. En kompis till oss hade en kull blandraser mellan Siberian Husky/Alaskan Malamute och en av valparna hamnade hos oss. Vår andra Malamute (denna gång 100 % renrasig) köptes för att jag ville ha en egen hund att åka drag med. Hon var långhårig och helt enkelt bedårande. Den långhåriga pälsen anses som ett allvarligt fel i utställningssammanhang, men trots detta föds det regelbundet långhårsvalpar i Malamute-kullarna. Jag har hört att vissa Amerikanska uppfödare men jämna mellanrum parar in långhår i sina linje för att behålla den typiska korta, mycket täta, utstående Malamute-pälsen.

+ Älskar människor

Vänligare hund än Malamuten finns det nog inte. Den hälsar alla besökare och nya människor med viftande svans och för de speciellt utvalda hörs också ett välkomnande ylande: woooooo-woooo. Besökare tycker ibland att det känns närmast genant då den stora hunden slänger sig i ryggläge på deras fötter för att man ska komma åt att klia dem på magen.

+ Lugn inomhus

Malamuten är lugn och sansad inomhus. Den hittar en sovplats och ligger där tills dess uppmärksamhet påkallas. Favoritplatsen nattetid är ofta under en säng, skrivbord eller något annat som kan fungera som "lya".

+ Tålig

Den här pälsen tål vilket klimat som helst: värme, kyla och väta. De blir piggare ju kallare det är ute och kan ligga ute i snön och njuta som om de befann sig på en gräsmatta en solig sommardag. De blir givetvis slöare under sommaren och man ska inte motionera dem hårt under gassande het sommarsol, men de lider inte så mycket som man kan tro av sommarvärmen. Den här pälsen isolerar både mot kyla och värme.

+ Tystlåten

Malamuten pratar mycket och gärna och har en massa olika ljud för sig: Allt ifrån grymtningar och låga morrningar till det välkända ylandet. Den skäller dock sällan eller aldrig. Den är i mitt tycke en relativt tystlåten hund.

+ Lättskött päls

En bra Malamutepäls är bara att torka av efter en promenad, det fastnar otroligt lite i pälsen. Malamuten luktar inte "hund". Pälsen fäller ordentligt 2 gånger om året men dessemellan lossar den i princip ingenting.

+ Stark och duktig draghund

Detta var ju ett av de primära syftena och till detta tycker jag Malamuten är perfekt för min del. Jag är ingen snabb skidåkare och jag och min travande Malamute tik trivdes perfekt med varandra i skidspåret. Detta i kombination med att hon var lydnadstränad och duktigt på att lyda kommandon gav oss många sköna skidturer tillsammans.

– Vill inte vara ensam

En ensam polarhund är en olycklig polarhund. Malamuten är en typisk sådan och mår bäst om den har en likasinnad hundkompis. En olycklig polarhund ylar – oavbrutet.

– Mattjuv

Lämna aldrig mat eller annat ätbart framme med en Malamute i huset – det försvinner…

– Hundaggressiv

Enligt min mening rasens enda egentliga stora nackdel. Våra tikar är som mest agressiva under löpperioderna. De startar inte ett slagsmål, men ger igen om de känner sig det minsta provocerade:

  • En annan hund skäller åt dem eller "kaxar sig". Storleken spelar ingen roll och det är inte roligt när en lös bjäbbande dvärghund kommer och ställer sig precis framför mina hundar. Och när en Malamute blir arg, så blir den så fruktansvärt arg.
  • En annan hund pratar inte korrekt "hundspråk" utan närmar sig dem hastigt utan tillhörande hälsningsrutiner. Hundar med mycket päls och hängande öron är särskilt impopulära som t ex Bearded Collie & Pudel.
  • En annan tik som kommer för nära.

Jag tycker att jag har bra lydnad på mina hundar och oftast passerar vi andra hundar på promenaden utan större bekymmer: De får order att hålla sig snyggt vid min vänstra sida och bryr sig inte särskilt om vad vi möter. Är de däremot i löpen och känner minsta hot av en annan hund kan de kasta sig i kopplet och ryta till ordentligt. Det är sådana gånger man testar att kopplet håller…

Jag har fått rätt många kommentarer om just denna punkt där andra Malamute-ägare inte alls håller med om denna punkt. Jag utgår bara ifrån de hundar jag själv har träffat och ägt. Det kan skilja mellan olika linjer/kennlar/uppfödare och dessutom så köpte vi vår första Malamute 1991, vilket nu är ett bra tag sedan. Saker kan förändras över tiden… Förhoppningsvis går aveln hela tiden framåt!
Tänk också på att vi bor i stadsmiljö där hundarna hela tiden blir exponerade för nya hundar under de dagliga promenaderna.

– Gräver

Under sommarhalvåret vill Malamuten söka svalka och försöker gräva sig en lega. Hundgården står på sand-mark och i den mjuka marken har vår Malamute grävt långa underjordiska gångar där hon kröp in sommartid. Det tar bara ett par sekunder så har Malamuten grävt ett ordentligt hål i gräsmattan.

– Långhåriga varianten kräver pälsvård

Den långhåriga typen drar in tonvis med sand och det fastnar massor av snö i den vintertid som blir till hårda isbollar. Det är ett måste att klippa bort pälsen mellan trampdynorna. Vi fick regelbundet stanna och ta bort snöbollar ur pälsen. värst var det vid nysnö. Den långhåriga varianten är som tidigare sagts dock en icke önskvärd variant.

– Pälslossningsperioden jobbig

 

Även om Malamuten inte lossar mer än 2 gånger per år så lossar den desto intensivare. Trots intensiv kamning så är det hår överallt i huset just då.

– Långsam draghund

Min sambo som är en mycket duktig löpare och skidåkare tycker helt enkelt att Malamuten är för långsam. Mig passar de perfekt ;-).

– Kan inte vara okopplad

Vi släpper bara våra hundar när det verkar vara en säker omgivning: Inga andra hundar, människor, bilar eller djur i närheten, vilket blir i skogen. Vi känner oss inte säkra på att kunna kalla in hunden om någon fara skulle dyka upp eller om de skulle få upp ett intressant spår och dra iväg för långt.

– Dominant

Det finns otroligt dominanta Malamuter och trots sin stora kärlek till människor är det inte alla Malamuter som man behandlar "hur som helst". Vår gamla hund kan t ex morra till och visa tänderna om någon utanför familjen försöker knuffa ner henne ifrån soffan eller klippa klorna.

– Svår att få lydig

En polarhund är en polarhund och man kan inte förvänta sig att den är lika villig att underkasta sig diverse kommandon som t ex en vallhund. Malamuten är en hund med stark överlevnadsinstinkt och det kräver att hunden kan ta egna beslut. Med rätt motivation (mat…) gör den gärna olika "trick", den ser inte förarens beröm som belöning på samma sätt som en vallhund gör.

– Stark jaktinstinkt

 

Detta är ytterligare ett skäl till att Malamuten är svår att ha okopplad. Det är inte lätt att få stopp på en Malamute som fått upp ett spår av en ekorre, katt, rådjur eller älg. Om Malamuten ska leva fredligt tillsammans med katter måste den redan från valpålder vänja sig vid dessa och lära sig att de inte är tillåtna jaktbyten.

Kommer vi att skaffa Malamute igen?

Malamuten är en härlig och mysig familjehund men det är tveksamt om vi någonsin kommer att skaffa en ny hund av denna ras. Det är hundaggressiviteten som avskräcker. Om jag kunde få tag i en Malamute som garanterat inte blev hundaggressiv som vuxen så skulle däremot svaret bli JA! Men idag vill jag inte ta chansen.

Att välja hundras – vad ska man tänka på

Att välja hundras

  • Inledning
  • Att fundera på innan du väljer hundras
  • Hur stor hund vill du ha?
  • Hur gott om utrymme har du hemma?
  • Hur mycket är du beredd att motionera din hund?
  • I vilket klimat bor du?
  • Hur mycket pälsvård klarar du av?
  • Vilka aktiviteter har du tänkt att din hund ska delta i?
  • Hur stor erfarenhet har du av hundar?
  • Ska hunden fungera som alarm?
  • Ska hunden kunna vara okopplad?
  • Ska hunden vara vänligt inställd till andra människor?
  • Ska hunden vara vänligt inställd till andra hundar?
  • Valp eller vuxen hund?
  • Tik eller hane?
  • Renrasig hund eller blandras?
  • Självklart vill jag ha en renrasig hund, men måste den vara registrerad?
  • Vilken är hundrasens ursprungliga arbetsuppgift?
  • Har du råd
  • Hur går jag tillväga sedan?
  • Exempel på ”Måste-lista”
  • Exempel på ”Önskvärt-lista”
  • Exempel på ”Plus- och minus-lista”
  • Ytterligare information
  • Avslutning
     

line

Inledning

Du har bestämt dig för att köpa hund, men inte exakt vilken hundras. Hur ska jag avgöra vilken ras som är bäst för mig? Ska jag ha en tik eller hanhund, vuxen eller valp, stor eller liten, lång eller korthårig. Det går att räkna upp hur många olika alternativa egenskaper som helst.

Det finns flera olika ställen på ”nätet” som man kan vända sig för att få råd. I nyhetsgrupper och på listor diskuterar man allt som rör hundar. Det finns också ett olika datoriserade frågeformulär som du kan fylla i. Utifrån dina svar föreslår sedan programmet vilka hundraser som skulle passa dig. Till syvende och sist är det dock ändå du som avgör vilken hund som du vill ha och vilken ras som passar dig bäst.

För att kunna avgöra vilken hundras som passar dig är det flera saker som du själv måste ta ställning till. Det räcker inte att på ”nätet” ställa frågan: ”Jag funderar på att köpa en Xxxxxx. Passar den mig?” Du måste först själv ha klart för dig vad du förväntar dig av din blivande kamrat. Tänk på att en hund kan leva upp till 15 år och kommer att vara en resurskrävande, men kär familjemedlem, under många år framöver. Om du frågar om råd i någon nyhetsgrupp inför ditt kommande hundköp kan du färvänta dig att frågan tas seriöst och du kommer att få både positiva och negativa åsikter om den ras du funderar på. Det finns ingen som vill skrämma bort människor från en viss ras, utan göra dig uppmärksam på något som annars kan komma att bli ett problem i framtiden. Alla seriösa hundägare värnar hårt om sina hundar.

Det finns över 400 olika hundraser i världen och alla raser passar inte alla människor. Däremot finns det en hundras för varje människa!
 

Att fundera på innan du väljer hundras

Hur stor hund vill du ha?

Vad är en lagom stor hund för dig? En hund som väger 10 kg eller en som väger 35 kg? Vikt och storlek variera oerhört mellan raserna och många stora raser är så stora att endast en vuxen klarar av att promenera med dem i koppel. Det finns små raser som är oerhört kompakta och tunga och som kan dra rejält i kopplet, kanske t.o.m mer än en större och lättare hund. Om du frågar efter en ”medelstor” hund måste du göra klart för dig om du menar syftar på en hund av storlek typ Cocker Spaniel eller Schäfer.

Om du reser mycket kan det underlätta om du har en mindre hund, då den kan tas med som handbagage på flyget och över huvud taget är lättare att transportera och mindre utrymmeskrävande. Finns det plats i familjens bil för t ex en Leonberger eller innebär hundköpet också inköp av ny bil?

Hur gott om utrymme har du hemma?

Det är inte nödvändigtvis så att en stor hund kräver en stor bostad – förutsatt att man kan ge den tillräcklig med stimulans och motion. Däremot bör man tänka igenom om man själv klarar av att i en liten 1:a bo tillsammans med en Newfoundland som i princip tar upp hela det lediga golvutrymmet. Stora raser kan å andra sidan vara nog så lugna och inaktiva inomhus medan mindre hundar springer runt och busar för allt vad tygeln håller. Många av de små behändiga Terrierna t ex kan vara väldigt aktiva inomhus. 

Hur mycket är du beredd att motionera din hund?

Är du en maratonlöpare eller vill du bara gå en långsam promenad runt kvarteret? Var ärlig nu och realistisk för vad du klarar av. En aktiv hund måste aktiveras varje dag. Det går inte att strunta i den under veckorna för att ge den en eller två ordentliga långpromenader under helgen. En uttråkad hund ser till att den blir aktiverad – men det är inte säkert att du uppskattar dess insatser… 

I vilket klimat bor du?

Bor du i ett mycket kallt klimat och förväntar dig att din hund ska kunna klara dig utomhus under längre perioder? Eller bor du i ett varmare klimat där inte lika höga krav ställs på köldtålighet. Bor du i ett område där det under en stor del av året är blött och regnigt? En långhårig hund klarar kylan bättre än en korthårig, men det fastnar å andra sidan betydligt mera snö i en långhårspäls. En långhårig hund drar in massor med med mer grus och sand än än korthårig dito. En högbent hund med lite längre päls drar in mindre smuts än en kortbent hund med jämförbar päls.

Hur mycket pälsvård klarar du av?

Alla hundar päls behöver tillsyn och alla hundar fäller. Hur lång tid per dag är du villig att lägga ned på pälsvård? Kan och vill du anlita en professionell hundtrimmare kanske var 6:e vecka?

Vill du ha en:

Korthårig lättskött päls som bara kräver lite arbete med t ex en karda under pälslossningen, men vars korta hår som hamnar på textilier kan vara nog så svåra att ta bort.
Strävhårig päls som behövs trimmas 2 gånger per år för hemmabruk men kräver kanske professionell hjälp om du funderar på en karriär i utställningsringen.
En långhårig päls som kräver daglig genomgång och som bildar dammtussar på golvet av fälld päls. En riktigt långhårig fotsid hundpäls ska dessutom badas ofta och regelbundet.
”Krullig” päls som fäller mycket lite men som kräver regelbunden klippning. För hemmabruk kan du själv lära dig forma frisyren men för utställning krävs det stora kunskaper för att kunna få fram en korrekt frisyr som framhäver hunden.

Vilka aktiviteter har du tänkt att din hund ska delta i?

Vill du t ex ha en:

Lugn teddybjörn att bara gosa med.
Brukshund att tävla eller jobba med.
Jakthund att jaga med.
Joggingkompis i motionsspåret.
Agilityhund att tävla med.
Lydnadshund att tävla med.
Draghund som kompis i skidspåret.
Klövjehund att hjälpa dig bära packning på fjället.
Utställningshund med chans på Best In Show-titel.

Förväntar du dig att din hund ska galoppera vid sidan av cykeln eller ska den bara lungt traska i maklig takt bredvid din sida på cykelbanan?

Tänk igenom noga innan vilken eller vilka aktiviteter du förväntar dig att din hund ska delta i. Det finns raser som är oerhört specialiserade på en viss uppgift medan andra är riktiga allround hundar.

Hur stor erfarenhet har du av hundar?

Någon gång måste vara den första som hundägare och även om du har haft hund förut kan det vara ett mycket stort steg att byta från en ras till en annan. Det finns raser som anses som ”svårare” när det gäller uppfostran och som man inte brukar rekommendera som förstagångshund.

Bara för att du har haft en hund av en annan ras så kanske det inte är självklart att nästa hund ska vara av exakt samma ras: Den individ du hade var kanske inte rastypisk och just den mentaliteten kanske kan vara svår att återigen hitta i just den rasen. Fundera noga igenom vad det var hos just den speciella hunden som du gillade. Om du exempelvis hade en mycket lugn och nästa loj Flat Coated Retriever kanske du inte ska köpa en Flat igen – om du inte nästa gång hoppas på en aktiv och mycket krävande jakthund.

Ska hunden fungera som alarm?

Vill du ha en hund som varna genom att skälla när någon kommer på besök eller bor du i lägenhet eller det är ett oundgängligt krav att hunden inte ger ifrån mer ljud än nödvändigt? Det finns raser som är mer benägna att vakta och skälla än andra. Hundar som inte är benägna att skälla kan i många fall ha andra ljud för att påkalla uppmärksamhet – ljud som kan vara nog så irriterande som ett skall. 

Ska hunden kunna vara okopplad?

Vill du ha en hund som kan vara lös (under kontroll) eller kan du stå ut med att i princip jämt ha den kopplad? I mer än en hundbok står det att: ”Alla hundar kan lära sig ovillkorlig inkallning.” Det är enligt min åsikt kvalificerat struntprat. Olika hundraser har olika förutsättningar att ovillkorligen lyda en förares kommando.

Att hunden kommer ovillkorligen på kommandot ”hit”, lyder ordet ”stanna”, ligger kvar på ”plats” tills den ges tillåtelse att resa sig är en förutsättning för att kunna ha en hund okopplad i tätbebyggda områden eller på platser där man under rastningen kommer att möta människor och djur. Även om hunden är snäll och vänligt inställd till allt och alla uppskattas inte en hälsande, svansviftande, kanske blöt hund, av alla människor. Alla hundar man träffar är inte vänligt inställda och alla hundar behöver inte hälsa på varandra. En hund måste kanske kallas in då den får syn på en katt för att inte en jakt ska inledas. För vissa hundar är det inget annat än konstant koppeltvång som gäller. En Siberian Husky är kanske inte ditt bästa hundalternativ om du förväntar dig koppelfria promenader i stadsparken.

Ska hunden vara vänligt inställd till andra människor?

Förväntar du dig att din hund ska vifta på svansen och glatt hälsa på alla nya människor eller kan du acceptera en hund som bara bryr sig om sin egen ”flock”? Ska hunden kunna acceptera barns ibland lite oaktsamma behandling (givetvis ska barn och hundar aldrig lämnas ensamma och barn ska lära sig umgås med hundar, men ibland krävs det dock en viss tolerans från båda hållen)?

Ska hunden vara vänligt inställd till andra hundar?

Förväntar du dig att din hund ska leka glatt med de flesta andra hundar den tillåts träffa? Att ha en hund som är aggressiv mot andra hundar är egentligen inget problem – om man vet hur man ska hantera och dämpa det. Många upplever det dock både som jobbigt och genant att ha en hund som gärna mäter sig med andra hundar.

Valp eller vuxen hund?

Vill du ha en valp och fostra den från så ung ålder som möjligt och stå ut med det arbete som träning i rumsrenhet innebär? Vill du ha en äldre individ som redan är rumsren? Kanske är du ute efter specifika egenskaper hos din nya hund som kan vara svåra att definiera på en valp?

Att ta hand om en unghund eller vuxen hund innebär inte att du och din hund skulle få sämre kontakt med varandra och kan vara ett bra alternativ om man inte har tid, ork eller möjlighet att ta jobbet med en ung valp. Det finns många hundar som behöver ompaceras till nya hem hela tiden. Orsakerna kan vara många till att man måste göra sig av med hunden: Någon i familjen har blivit allergisk, ändrade arbetstider, ändrade familjeförhållanden, disharmoni i flocken där en eller flera hundar inte kommer överens, flytt till ny bostad etc. Hunden behöver inte alls vara det man ofta benämner som ”problemhund” utan kan bara rätt och slätt ha hamnat i fel familj som inte förstår vilka behov och krav som hunden ställer. I rätt ägares hand kan samma hund bil en ”toppenhund”.

Tik eller hane?

Det kan vara ganska stor utseendemässig skillnad på en liten nätt feminin tik och en stor maffig maskulin hane av samma ras, men det är mer en smaksak vilken man väljer. Tikarna löper ca 2 gånger per år och kan då inte delta i bruks- eller lydnadstävling under dessa perioder (ca 3 veckor/gång). Tikar med besvärliga löpar och kanske påfäljande skendräktighet kan vara borta från tävlingsanan ännu längre perioder. En hanhund markerar revir hela året och intresserar sig för traktens löptikar istället.

Har du hund sedan förut kanske könet på denna låter avgöra även könet på den nya hunden: Det är betydligt enklare att bara ha tikar eller bara ha hanar än att blanda de två. Under tikens löpperiod måste hon hållas avskiljd ifrån hanen och det är inte alla som har utrymme för detta.

Renrasig hund eller blandras?

Är du ute efter ett visst utseende eller en viss egenskap är valet enkelt: Renrasig hund.

Även om blandrasvalpar säljs under annonstexten: ”Labradorer med litet inslag av Xxxxxxx. Ser precis ut som Labradorer!”, så har du ingen garanti över huvud taget att den svarta hundvalpen blir mer lik en vuxen svart Labrador än till färgen! Alla hundar är individer och temperamentet kan variera ganska mycket även inom en ras. Om man blandar raser med i grunden olika egenskaper får man inte ett mellanting av allt utan man får spridning över hela skalan. Blandraser i första generationen (efter renrasiga föräldrar) blir i regel friskare än hundar i genomsnittet eftersom anlagen för defekter/sjukdomar ”späds ut”. Om man däremot parar blandras med blandras kan man eventuellt återigen fördubbla de recessiva gener som ger defekter/sjukdomar igen och då är man tillbaka där man började. En blandrashunds bakgrund är ofta okänd och man har ingen aning om vilka defekter som kan finnas bakom hunden. Resultatet av en blandras-parning blir alltså helt oförutsägbart. Det är upp till dig själv om du verkligen vågar chansa!

Självklart vill jag ha en renrasig hund, men måste den vara registrerad?

Svaret på frågan är: Ja.

Det finns upppfödare som säljer oregistrerade valpar och påstår att dessa är renrasiga. Valparna kan givetvis komma ifrån den bästa familj, men kan också i slutändan visa sig vara rena blandraser. Argument som att: ”Ska du inte ställa ut hunden spelar ju stamtavla eller inte någon roll”, används ofta. Riktigt så enkelt är det inte…

En ID-märkt hund med tillhörande stamtavla är en garanti för att din hund verkligen är den hund som uppfödaren utger den för att vara. Eftersom man vet vilken bakgrund hunden har kan man själv kontrollera vilka anlag som kan finnas i linjerna både vad det gäller mentalitet och exteriör. Flera hundraser har krav på sig innan man får registrera valpar. Exempel på krav kan vara att föräldradjuren ska ha avlagt och klarat speciella arbetsprov eller att föräldradjuren är fria ifrån HD. En oregistrerad valp kanske helt enkelt inte kan registreras pga att någon av föräldrarna inte uppnår de krav som man kan ställa på rasen.

Att det skulle bli ett billigare pris på valparna om man struntar i att registrera hundarna, är ett annat väl använt argument bland oseriösa uppfödare. Hunduppfödning är ingen hobby som man kan tjäna pengar på. Är man inte beredd att lägga ut de pengar som en stamtavla kostar, så ska man nog syssla med någonting annat än hunduppfödning.  En registrerad hund betingar också ett högre pris och hur kan man som uppfödare tacka nej till att få mer pengar? Vill man hålla ner priserna på sina valpar kan man göra det på andra, mer seriösa, sätt istället för att underlåta att registrera dem.

En oregistrerad hund jämställs helt och hållet med blandraser i tävlingssammanhang. Det går inte att i efterhand skaffa hunden en stamtavla . Du kanske ifrån början inte har en tanke på att delta i några former av tävlingar med din hund, men eftersom hunden och intresset växer, så kanske du ändrar dig. Utställningar är en trevlig aktivitet där hela familjen kan delta. Vill du ställa upp och tävla i någon bruksgren så måste din hund vara registrerad. Du kan tävla i lydnad med en oregistrerad hund, men inte få ut några titlar. Den enda tävlingsform där registrerade och oregistrerade hundar idag helt  jämställs är i agility.

Fråga uppfödaren noga och ingående varför just dessa valpar inte registrerats. Kontrollera också alltid med rasklubben (eller kennelkubben) vad som gäller för respektive ras.

Vilken är hundrasens ursprungliga arbetsuppgift?

Varje hundras har från begynnelse fötts upp för ett speciellt ändamål och det är få raser som enbart har fötts upp för att vara rena sällskapshundar. Hundarna har från början fungerat som t ex jakthundar, vallhundar, vakthundar och ”alarmklockor”. Även om dess ursprungliga jobb inte finns kvar idag så finns samma egenskaper kvar idag – om än kanske i dämpad upplaga. En Belgisk Vallhund både vaktar och vallar än idag, en Golden Retriever är en fullt kapabel jakthund, en Dalamatiner sprang långa sträckor som prydnad utmed vagnar dragna av hästar. Hundar som tagits fram för en krävande uppgift och som förväntades arbeta hela arbetsdagar kräver än idag ordentligt med stimulans för att må bra. En aktiv hund som inte får arbeta ser själv till att den får sig ett ”jobb”. Det självpåtagna jobbet kan dock vara att tugga sönder möblerna och den gulliga valpen blir till en s.k. problemhund istället som kanske måste omplaceras. Det är dock få hundar som är verkliga ”problemhundar”, ofta är det istället fel kombination av hund och ägare.

Har du råd?

Inköp av hund är bara en bråkdel av hundens totala kostnader under dess livstid. Hunden ska ha mat. Kostnaderna för att föda upp olika hundraser kan variera betydligt och det är inte bara beroende på hundens storlek. Vissa hundar kräver kanske en specialdiet som är dyrare än ett ”standardfoder”. Förutom mat tillkommer kostnader för tuggben, utrustning, försäkringar, veterinärvård, nödvändiga vaccineringar mm. Kanske behöver du en större bil för att hela familjen, inklusive hund, ska kunna åka bekvämt. Kanske behöver du någon gång anlita en hundvakt eller hundpensionat när du inte har möjlighet att själv se efter hunden under en kortare eller längre tid.

Även om en försäkring täcker en del av kostnaderna vid dyrare veterinärbesök så måste du själv först förskottera beloppet och stå för en stor del själv. Det gäller att ha ett reservkonto att tillgå för oförutsedda utgifter!

Vill du vara aktiv med din hund i tävlingssammanhang kostar medlemsskap, anmälningsavgifter, kurser, litteratur, utrustning mm pengar.

En billig hund i inköp kan i slutändan visa sig bli ett mycket dyr hund!

Hur går jag tillväga sedan?

När du håller på att försöka välja ut den hund som passar just dig kan det vara bra att göra en lista över de krav som du ställer på din hund. Den listan är bra att ha som stöd när man pratar med olika uppfödare. Bygg på listorna och ändra  allteftersom du upptäcker nya egenskaper att ta hänsyn till. Ibland kanske man måste ”gå tillbaka” och kontakta en uppfödare/rasklubb på nytt, eftersom man hittat nya aspekter på hundägandet.

Det blir minst 3 olika listor:

En lista med egenskaper som din hund måste ha.
En lista med egenskaper som är önskvärda, men inte nödvändiga.
En lista med plus- och minus-egenskaper för respektive hundras.

Exemplena nedan är tagna ur verkligheten och jag har använt dem när jag har valt hund. Bygg på och byt ut egenskaper i listorna efter dina egna behov. Ju mer du tar reda på om en specifik ras, desto längre kommer dina listor att bli.

Det är dina egna preferenser som avgör vad som hamnar på plus- eller minus-sidan. Det finns t.ex långhåriga raser som ska kammas minst 1 gång om dagen och därtill badas varannan vecka. ”Rasens päls” hamnar säkerligen på plus-sidan för de som gillar att kamma, bada och föna hundar. Dessutom är det ju otroligt vackert att titta på en lång, ymnig och välskött hundpäls. I min lista skulle en sådan pälstyp definitivt hamma under minus, då jag avskyr allt vad pälsvård heter.

Exempel på hur en krav-lista skulle se ut för mina behov:

Min hund måste:

Kunna klara av en riktig vinter utan att behöva använda täcke e.d.
Inte behöva klippas eller trimmas eller behöva kammas varje dag.
Kunna följa med på en jogging-tur.
Vara en någorlunda snabb draghund.
Tycka om snabba långpromenader.
Vara av medelstorlek (dvs en tik ca 55-60 cm hög).
Kunna fungera som trevlig familjehund, dvs kunna umgås med barn.
Gilla lydnadsträning. 

Önskvärt (men inte nödvändigt) om min hund:

Har lite vaktegenskaper.
Kunna ställas ut med CK-kvalitet.
Kunna tävla i lydnad.
Kunna tävla i agility. 

Plus- och minuslista för respektive ras:

Alaskan Malamute
+++ Plus +++ — Minus —
Älskar alla människor Vill inte vara ensam, behöver en kompis
Lugn inomhus Mattjuv
Tål klimatet Kan ibland vara hundaggressiv
Tystlåten, skäller aldrig Gräver i trädgården
Lättskött päls Pälslossningsperioden jobbig
Stark och duktig draghund Långsam draghund
. Kan inte vara okopplad
. Dominant
. Svår att få lydig
. Stark jaktinstinkt

Belgisk Vallhund / Groenendael
+++ Plus +++ — Minus —
Lättlärd Kräver ordentlig daglig stimulans
Alert och arbetsvillig Alert – kräver att man själv alltid är uppmärksam
Kan gå okopplad Kan vara jobbig som valp
Lättskött päls Kan vara dominant
Vaktar Vaktar ibland lite för mycket
Anpassningsbar En äkta vallhund, kan vilja valla allt som rör sig
Sansad .
Ointresserad av andra än sin egen familj Kan ha problem med reservation
En riktig allround-hund Uppfattas av många som ”nervös”
Pigg långt upp i åren .

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ytterligare information

För att få hänvisning till rasklubbar och uppfödare, kontakta Svenska Kennelklubben.

Och glöm inte bort att det finns en värld utanför internet! Hundutställningar, hundklubbar och uppfödare är ovärderliga källor för en blivande hundägare. Att besöka en uppfödare och se hunden i dess hemmiljö ger dig snabbt en uppfattning om rasen. Finns det ingen uppfödare i närheten kan du alltid kontakta en ”vanlig hundägare” – kanske har den kennel du funderar på sålt någon valp till en person i närheten? De flesta hundägare visar mer än gärna upp sina hundar och berättar om dess förtjänster och brister.

Avslutning

När du väl har hittat din uppfödare och det är dags att välja valp, så var noga med att tala om vilka krav du har på din hund och vilka förväntningar du har. På så sätt kan uppfödaren para ihop dig med den valp som uppfödaren tror kommer att passa bäst hos dig. Även om varje ras har sina karakteristika så är varje hund unik och har sin egen personlighet och variationerna kan vara stora – även inom samma ras.

Alla hundar ska ha en uppfostran och lära sig lyda de grundläggande kommandona. Det spelar inte någon roll hur stor eller liten hund du har skaffat: Alla hundar behöver lära sig vanligt ”hundvett”. Att träna tillsammans bygger upp kontakten mellan dig och din hund och ert liv tillsammans blir både enklare och trevligare. Anmäl valpen till en s.k. valpkurs så att ni båda får en bra start tillsammans.

Din hund blir vad du gör den till!

Lycka till med din nya vän – hunden är människans bästa vän!

//Maria Tauson