Jag fick en så otroligt spännande virkutmaning som jag inte kunde motstå: ”Kan du göra en ruffig medeltida inspirerad struthätta?” En sådan utmaning går inte att motstå och det har varit ett riktigt roligt arbete. Funderar på att göra en till mig själv som är mindre ”ruffig” och skriva ner mönstret, då det var riktigt rolig virkning.
Hur tänker man då för att göra en ”ruffig” sak? Jag som alltid är noga med snygga kanter, jämnstora maskor etc. Jag gjorde en så ruffig det gick på min sida, sedan får mottagaren ”ruffa till den” ännu mer. Jag ville också att ytan skulle använda sig av virkteknikens egenskaper och mer skicka tanken till någon sorts ringbrynjeteknik än solitt tyg. För att göra detta använde jag en grov virknål och allt är virkat med fasta maskor. Kanterna är lämnade helt råa.
Garnet är isländsk ull: Léttlopi i färgen Black Heather som skiftar fint och inte är solitt svart. Garnåtgången är 8 nystan, dvs 400 gram och ca 800 meter. Jag använde mig av virknål nr 7.
Konstruktionen är enkelt: Ett fyrkantigt stycke som blir kapuschong. När den är klar så virkar jag själva manteln som ska falla ner över axlarna. Sist satte jag dit ”struten” på baksidan och en ögla på motstående sida.
Tålmodige maken får som vanligt stå modell.
Struthättan är öppen på framsidan och jag satte en knapp och en ögla på insidan. Detta var tredje försöket till en accepterbar knäppning. Mitt första försöka var att försöka göra en knapp enbart i garn men det blev alldeles för mjukt. Mitt andra försök var att virka runt en befintlig knapp och hoppas att den skulle smälta in med det övriga, men jag den blev alldeles för stor och klumpig. Nu sitter det en helt vanligt platt svart plastknapp på insidan.
En struthätta ska ha en strut och även denna. Jag gjorde den lite längre än själva struthättan, så att den skulle synas tydligt (ni får stå ut med att han har en t-shirt som inte alls stämmer med sammanhanget!)
Jag har sakta men säkert gått från små till stora blockflöjter. Jag älskar den mjuka tonen i de större modellerna. Det är nästan meditativt att sitta och spela något sakta och mjukt och vara ett med musiken. Jag är bara en hobbyspelare och jag spelar bara för mig hemma i vardagsrummet. Jag kan dock med nöd och näppe och träning hantera min tenorflöjt, även om det ska vara en modell för mindre händer (jag har superkorta fingrar). Jag har därför varit tveksam till att köpa en basblockflöjt, men efter att ha läst på så sägs det nästan överallt att det fingermässigt ofta är enklare att spela på en basblockflöjt än en tenorflöjt pga klaffarna. Däremot kräver den något mer luft (naturligt nog).
Eftersom jag inte visste om jag kunde spela på en basblockflöjt över huvud taget så bestämde jag mig för att köpa en i plast. Rätt snabbt utkristalliserade sig två modeller som mest populära:
Det finns ett antal recensioner på framför allt Youtube som jämför dessa två. Håller man på med en hobby ska man ha bra saker, så man vill fortsätta att utvecklas och inte avskräckas. Jag bestämde mig därför för att köpa Yamahas modell, då den både fått goda omdömen, men också för att jag vet att Yamaha är ett märke att lita på. Yamaha gör aldrig några dåliga instrument.
Och ja – jag kunde spela på den! Det var ärligt talat en helt ny värld som öppnade sig och jag älskar både ljudet och känslan av den större flöjten i mina händer. Greppen är betydligt enklare att nå än tenorflöjten, just pga klaffarna. Jag får andas lite oftare, men tänker att det handlar om att träna, träna och träna. Men blockflöjtsspel är till en del för mig att träna just andningen och det känns att det sakta går framåt. Det är några grepp som skiljer sig från andra F-flöjter, men på det stora hela så är detta en F-flöjt precis som altblockflöjten och spelas med samma grepp. I princip så satte jag basblockflöjten i handen och spelade utan några som helst problem, utan bara med ren njutning.
Eftersom jag nu behöver dubbla uppsättningar av flöjter och denna storlek inte är speciellt lättransporterad (den får inte plats i en kabinväska), så bestämde jag mig för att trots allt våga prova köpa Thomanns basblockflöjt. Både för att jämföra men också för att den är så otroligt billig.
Thomann har länge haft en hel uppsättning med blockflöjter i sitt sortiment: Alltifrån den pyttelilla garklein till basblockflöjt. De har alla varit i matt svart plast. De får ofta tveksamma recensioner och slutsatsen är oftast att det är ett OK instrument att starta med som nybörjare. Den enda storleken jag testat tidigare är deras tenorblockflöjt och den tycker jag inte om. Jag har stora svårigheter att spela på den och har svårt att både täcka hålen och trycka ner klaffen längst ner. Men en tenorblockflöjt är en tenorblockflöjt och nu var det en basblockflöjt som var aktuell.
Jag misstänker att Thomann har gjort en uppgradering av sina blockflöjter då (nästan) alla blockflöjtsmodeller nu finns i både den ursprungliga matta färgen men också i en blank svart färg. Jag valde givetvis den blanka varianten eftersom jag tycker den är snyggare. Den kanske är något halare att hålla i, men den känns ändå elegantare.
Finns det då någon mer skillnad än bara märke och pris? Här är mina erfarenheter.
Utseendemässigt är de nästan identiska förutom färgen: Thomann är svart och Yamaha är mörkt brun. Bägge med beige dekorationer. Jag är rätt säker på att Thomann har uppgraderat sin modellserie, då en del som jag ser inte stämmer med vad jag ser andra säga om denna modell på nätet. Förut fanns alla modeller enbart i matt svart färg. Nu finns det en alternativ blank modell också.
Det känns dock skillnad på vikten. Yamahan är mer balanserad och känns lättare när jag lyfter upp den, medan Thomann känns väldigt framtung som om all vikt sitter i övre delen. Väl i spelläge känns det ingen skillnad.
Det har pratats mycket om klaffarna på Thomann och att de ska vara störigt ljudliga. När jag tittar på bägge flöjterna så ser klaffarna ut att vara exakt likadana på bägge flöjterna, om än inte monterade på exakt samma sätt. Thomanns klaffar är knäpptysta och låter precis lika lite (eller mycket) som Yamahas. Däremot så är Thomanns klaffar något trögare att trycka ner.
Thomann ovan – Yamaha under
Bägge modellerna ser nästan likadana ut, med samma typ av dekoration, samma utsmyckning, likadana klaffar (om än inte exakt samma fastsättning), exakt samma hållare för nackremmen. Bägge flöjterna kommer i 4 delar men Thomann är betydligt lättare att sätta ihop och framför allt ta isär. Jag vet inte om min Yamaha har något tillverkningsfel eller om den bara är gjord så för att den under inga omständigheter ska börja läcka luft, men jag har stora svårigheter att lossa de mittersta delarna med varandra, utan behöver be maken om hjälp för att hålla emot.
Bägge flöjterna har också en böjd vindtunnel. Thomanns vindkanal är något smalare. Men på det stora hela skulle jag kunna tro att de tillverkats i samma form.
ThomannYamaha
Det är väl egentligen mest på tillbehören som du direkt ser vilken flöjt som är den dyrare. Thomannn skickar med en väska som är i plast. Halsremmen känns minst sagt flimsig och kroken känns inte som att den kommer att hålla länge.
Yamahas väska är en rejäl väska i bomullstyg och halsremmen är rejälare med både ett stabilare band och en kraftigare krok, vilket gör den väldigt mycket bekvämare att använda.
Men så till det viktigaste – ljudet! Även om flöjterna ser nästan exakt likadana ut på utsidan, så finns det skillnad på insidan och konstruktionen. Yamaha ger en klar, mjuk, stark otroligt vacker ton. Klaffarna är lätta att trycka ner och spelet flyter på fint. Thomann har definitivt en dovare, robustare, mörkare ton. Jag känner det som att jag tar i när jag spelar, men inte riktigt når ända fram. Klaffarna är också trögare att trycka ner. Däremot så är klaffarna definitivt lika tysta (eller hörbara) som på Yamaha, så ingen skillnad på det ljudet. Jag har lite svårare att ta riktigt höga och riktigt låga toner på Thomann, men det kan ha med träning att göra. Yamaha känns dock helt enkelt mer lättspelad. Till viss del kan jag dock tänka mig att det har att göra med vana vid respektive modell också. Man lär sig ”sin” flöjt.
Slutsatsen blir att Thomanns basblockflöjt är en alldeles utmärkt flöjt att ha som reservflöjt eller om du vill prova på att spela just basblockflöjt. Priset är oslagbart och den är alldeles tillräckligt bra för att kunna användas som första flöjt. Mitt förstahandsval är dock Yamahas basblockflöjt då ljudet och spelkänslan passar mig bättre.
Mitt första intryck av det lilla svarta keyboardet som får alldeles lagom utmärkt plats i knäet:
Förvånansvärt trevligt att spela på. Tangenterna är i form av modell mindre (mini), men det går ändå helt OK att spela på dem.
Förvånansvärt trevlig att spela på som stand-alone också. Det är bara en högtalare men som vanligt så är Yamahas ljudbank excellent.
Touch respons är alltid bra och det känns som ett måste på ett modernt keyboard.
Bra byggkvalitet. PSS-A50 känns lite tyngre än jag föreställt mig, men det gör å andra sidan att det ligger bar i knäet. Skulle dock inte säga att det är tungt för det utan lyfts lätt med ena handen.
Jag tycker att Yamahas gränssnitt alltid varit krångligare än Casios och PSS-A50 är inget undantag. Jag blev tvungen att läsa manualen för att lära mig hitta i menyerna.
Det där med arpeggiator har jag nog tyvärr aldrig kommit överens med, men jag ska ge det ytterligare ett ärligt försök. Jag saknar en motsvarighet till Casio chords, det hade varit guld på ett sådant här litet keyboard. Det enda jag hittat ett användningsområde för arpeggiatorn är att lägga på ett trumkomp och till det fungerar det väl.
Jag testade BandLab som DAW (digital audio workstation) vilket är både gratis och har gott rykte. Jag har aldrig satt min fot i en DAW förut, men det var förvånansvärt intuitivt.
Jag hade lite bök med att koppla upp keyboardet mot BandLab på min Windows 10. Osäker på vilken av mina åtgärder som faktiskt fick allt att fungera (installera en urgammal drivrutin från Yamahas hemsida eller klicka runt bland inställningarna på både keyboard och i BandLab). Plötsligt började saker bara att fungera. Och efter den initiala kampen så kopplar keyboardet alltid ihop sig direkt jag slår på Bandlab.
För att leka runt med Bandlab hade det räckt med ett 25-tangenters MIDI-keyboard: Du spelar ändå bara med en hand i taget. Men jag gillar trots allt att kunna få ljud utan datorn och att jag kan göra mer än bara koppla upp den mot en DAW. Yamahas instrument låter behagligare än min dators.
Det är inte så litet till storleken som man kan tro. Visst fungerar det att ha det i knäet, men helst bör det stå på ett bord.
Keyboards ska skyddas från damm, då de inte används. Jag köpte en enkel kasse på IKEA med blixtlås för 29 kr som var precis lagom stor att användas till förvaring.
Jag lyckades få ihop något på hela 30 sek med ett antal tracks och det var kul att försöka till att leka runt med PSS-A50 och BandLab! Inget mästerverk, men jag hade roligt under tiden och fick lära mig något nytt. Och ändå kul att kunna spela fastän höger arm just nu har en minst sagt begränsad rörelseradie.
Jag lyckades knipa ett av de sista exen…. Jag funderade på om det var värt en 1000-lapp att köpa ett mini-keyboard och medan jag funderade så försvann ett efter ett ex på alla webshoppar. Tur hade jag att den lokala musikaffären Musikanten (i Umeå) hade en på hyllan som inte syntes på webben: Dessutom hemkörd ända fram till dörren.
Men vad nu då? Köpte inte du nyss någonting liknande? Ett Casio ct-s300? Duger inte den, den går ju också att koppla upp mot datorn? Jo, men nu har den gamla tanten bestämt sig för att lära sig hur DAW (digital audio workstation) fungerar och vill ha något litet som får plats i knäet nu när jag är mer eller mindre bunden till soffan. Från att ha spelat klassiskt piano i alla år, så har jag fått upp ögonen att man faktiskt kan skapa egen musik, lägga olika lager och inte bara hålla sig till pianoljud. Valet blev då mellan:
Ett litet MIDI-keyboard med 25 tangenter, vilket känns väl snävt – jag kan nog inte låta bli att använda bägge händerna ibland.
Ett litet MIDI-keyboard med 32 tangenter, men det känns ändå lite trist att alltid måsta koppla upp det mot en dator för att få ljud ur det.
Ett Akai MPK MiniPlayer har inbyggda ljud och är litet och smidigt, men då är det återigen 25 tangenter bara.
Det jag har förstått är att du redan innan måste bestämma sig för om du vill vara begränsad till en viss programvara för att få ut maximalt av ditt MIDI-keyboard och eftersom jag har noll koll på DAW-program just nu, så vill jag ha något som går att koppla upp mot flera olika alternativ.
Så valet föll till slut på Yamahas mini-keyboard PSS-A50 som säljs som ett vuxen-keyboard: 32 anslagskänsliga tangenter, MIDI-interface och arpeggiator.
Förpackningen som Yamaha PSS-A50 kommer i
Spännande att se var detta slutar: Kan bli en massa kul musik eller så blir det en massa oväsen. Tur det finns hörlurar, så resten av familjen slipper lyssna!
De enda kontakterna: 3,5 mm för hörlurar och en micro-usb för laddning och MIDI-koppling
Jag älskar att tillverka stora saker. Nu när alla resor och sociala evenemang är inställda så har jag mer tid hemma i soffan. Det har därför blivit ett par filtar de senaste veckorna. Detta är nummer 3 på en kort tid. Jag hade restgarn kvar i garnet Freja – köpt på Perssons garn – i färgerna rosa och turkos. Det är ett vanligt akrylgarn, men det är härligt att virka med, mjukt och skönt och härligt mot kroppen när man vill gömma sig i en filt. Det är skillnad på akrylgarn och akrylgarn och detta är ett riktigt trevligt sådant.
Mönstret hittade jag här. Det är en stor kvadrat som består av dubbelstolpar, vilket ger en zick-zack-effekt på ränderna. Enkelt och roligt mönster att virka. Snabbt går det också. Jag använde virknål 4,5 till denna filt och det gick åt 16 nystan (=2080 meter).
Det brukar inte vara några problem att resa med hamstern. Vi har aldrig upplevet att våra hamstrar inte klarat av resor utan de brukar somna i buren och nyfiket traska in i sin nya miljö när vi kommer fram.
Det finns transportburar att köpa zoo-affären. Resburen ska vara lagom stor, dvs tillräckligt stor för att hamstern ska kunna vända sig och tillräckligt liten för att hamstern inte ska kastas runt i den. Köp hellre lite för stor transportbur än för liten. Är transporten för liten är det lättare att hamstern blir stressad och orolig.
På botten av transportburen lägger du ett lager spån. Lägg också gärna in något som hamstern kan tugga på under resan. En bit gurka t.ex. är bra då den både ger hamstern något att göra men också innehåller mycket vatten.
Om du inte vill ta med dig din jättestora bur hemifrån, så kan du istället ta med dig en mindre bur. Även om din hamster i vardags ska ha så stor bur som bara möjligt, så är det ibland nödvändigt att begränsa utrymmet litet av praktiska skäl under kortare tid. En s.k. miniduna från Ferplast är t.ex. enkel att bära med sig och placera dit du kommer som gäst. Oavsett burstorlek så ska hamstern givetvis ha den vanliga formen av utrustning i buren med vatten, mat, sand, hjul etc.
Om du inte kan ta med din hamster och väljer att lämna den hemma, så ska hamstern ha tillsyn minst en gång/dag. Andra alternativ är att lämna in hamster på ett smådjurshotell hos en zoo-affär.
Många dieter handlar mycket on tyckande, men 5:2-dieten bygger på vetenskaplig grund.
Diabetesprofessor Kerstin Brismar vid Karolinska institutet har gjort en vetenskaplig studie på 5:2-dieten (periodisk fasta). Det visade sig att under studiens 6 månader:
90% av testpersonerna lyckades hålla dieten.
I genomsnitt minskade BMI från strax under 29 till strax under 27.
Midjemåttet minskad från i genomsnitt 104 cm till 98,5 cm.
Värdena för kolesterol, blodtryck, blodsocker och inflammationsmarkörer förbättrades.
De största vinnarna var de som låg på gränsen till diabetes typ2 och kunde hålla blodsockret i schack med 5:2
Hon hittade däremot ingen tydlig koppling till minskade nivåer av IGF-1 (som förknippas med celltillväxt och cancer) och periodisk fasta, dvs hon kan inte styrka att 5:2-dieten förlänger livet hos människor.
Det är inte meningen att du ska överäta de dagar man inte fastar, om du vill ha en hälsovinst och även gå ner i vikt. Jag upplever det själv som att jag äter betydligt mindre ju längre jag håller på med periodisk fasta: Jag vänjer helt enkelt kroppen vid mindre mat. Du måste också smyga igång ditt ätande efter fasteperioden så inte magen blir helt chockad. I varje fall jag får magknip om jag äter för mycket/för snabbt direkt efter fastan.
Jag kan däremot tänka mig att om du har någon sorts ätstörning, så är detta inte dieten för dig, då du lätt kan förledas till att svälta/överäta, beroende på i vilken del av den periodiska fastan du befinner dig i.
Vilka två dagar du vill fasta varje vecka kan du själv bestämma. Många fastar måndag och torsdag, för att slippa fasta under helgen. Men vill du välja två andra dagar, så är det helt fritt. Vill du utöka fastan kan det vara bra att välja måndag-onsdag-fredag.
