Oj, vad många kommentarer jag har fått om att jag gått över till ”fel sida” eller att jag äntligen ”valt rätt”. Diskussionen och argumentationen mellan Android- och Apple-lägret påminner mycket om Windows- kontra Mac-diskussionen. Eller Windows- kontra Linux-diskussionen, där Windows då i detta fall (sorgligt nog) måste motsvara iPhone och Androiden kan jämföras med den fria Linux-varianten. Själv är jag nyfiken och ser det som en utmaning att lära mig ett nytt tanke- och arbetssätt.
- Båda har massor med appar att välja mellan! Det finns hur mycket appar som helst!
- Båda jobbar med touch-skärmar, ikoner, stores (App Store respektive Android Market).
- Båda är utrustade från början med allt man behöver i basprogramvara. Det är bara att starta igång mobilen och börja använda den. Att klicka på ikoner och göra det grundläggande kräver inte mer kunskap än en vilken annan mobil som helst.
- Båda har rätt usel batteritid, precis som alla andra smartphones.
En fundering där är att i mobilernas begynnelse så var batteritiden usel. Sedan förbättrades den sakta och de gamla Nokia-telefonerna höll ju en vecka på varje laddning. Sedan har det bara gått utför: Nu är man tillbaka till tiden där man laddar mobilen varje kväll.
Vad är då första intrycket av skillnaderna mellan de två?
Android
- Priset. Det finns massor med bra modeller med massor av funktioner till riktigt bra priser.
- Urvalet av telefonmodeller. Det finns massor med olika modeller, tillverkare, storlekar och prisklasser att välja mellan.
- Jag upplever att det finns mer gratis-appar: Jag hittade t.ex. både SSH- och IRC-client för noll kronor. Det är lite Linux-nörd-känsla när man bläddrar igenom apparna och läser kommentarerna. Me like.
- Mycket mer inställningsmöjligheter och finesser. Det känns som att man ställa in allt och lite till. Jag är ju typen som klickar och trycker överallt för att plötsligt få ett ”Ooops! Kan man göra så här också!” Jag har sagt många ”Ooops!” då jag lekt med min lilla X10.
- X10 mini pro är bara alldeles lagom stor att ha i handen och i fickan, utan att ge avkall på användarvänlighet eller läsbarhet.
- Krångligare inställningar och hantering. Det tog ett tag innan jag insåg hur Android fungerade och hur upplägget är. Hade också svårt att hitta vissa funktioner som jag insåg borde finnas någonstans. Vid första försöket kändes det mesta bara rörigt och konstigt, men man lär sig snabbt hur tänket är. Manualen som följde med min X10 mini pro var inte heller mycket att hurra för, vilket väl bidrar till den första förvirrande känslan. Å andra sidan så är jag väl kanske inte en vanlig användare heller utan vill vara och gräva i diverse menyer och veta var allt finns och vilka möjligheter som finns.
- Jag är inte så imponerad av synkningen mot iCal. Man får gå via nätet och omvägar ibland och jag hoppas att detta förbättras i kommande versioner. Eller att det kommer app:ar eller hjälpprogram som underlättar. Media-synkningen däremot funkar fint med i detta fall ett SonyEricsson-program.
iPhone
- Designen. Finns väl ingen tvekan om den är snygg, gränssnittet ursnyggt och den andas kvalitet och elegans. Apple vet vad som tilltalar ögat. Den är helt klart ursnygg. Även om iPhone4 kanske inte är fullt lika lyckad utseendemässigt med sin kantiga form.
- Användarvänlighet. ”Alla” fattar hur man använder en iPhone. Den är otroligt intiutiv. Alla inställningar etc är lättåtkomliga lättförståeliga.
- Alla appar är godkända av Apple, vilket borgar för kvaliteten och funktionalitet.
- Synkningen. iPhone funkar självklart suveränt med MacOSX.
- Dyr! iPhone-nördarna får argumentera hur mycket de vill – men iPhonen är för dyr! Jag tjatar om att jag är ensamstående mamma men det har vissa återverkningar på ekonomin. Jag har svårt att motivera mig till att köpa en så dyr telefon som iPhone. Även om man köper den på avbetalning så ska den betalas – varje månad. Jag ”måste” dessutom köpa två stycken: Dottern tjatar som tusan om att hon vill ha en X10 mini pro hon också.
- Storleken. För mina små händer så är iPhonen ingen skön telefon att hålla i för långpratande. Ska jag långprata så sätter jag alltid i headsetet eftersom jag tycker det är jobbigt att greppa kring telefonen. Och den måste vara för stor eftersom alla iPhone-ägare alltid måste lägga upp mobilen på bordet framför sig eftersom den inte får plats i byxfickan. Och vill man ha en iPhone, så får man acceptera den modell som finns – det finns ingen iPhone (mini) ännu.
- Instängdheten. Har inte Apple godkänt en app så finns den inte. Jag tillhör inte de som vill hålla på att jailbreaka mina telefoner – rätt som det är står man där med en helt trasig programvara och vem ska man då klaga hos när man själv förstört den? Överlag så har Apple stängt av en massa funktioner som de flesta andra mobiler anser som en självklarhet: Radio t.ex. Är det för att man ska tvingas ta allt via iTunes? Man kan väl fortfarande inte ändra ens ikonerna på startmenyn längst ner? Jag blev minst sagt förvånad när jag inte kunde skicka filer till Mac:en via bluetooth. Allt ska in via iTunes.
Slutsatsen: Ingen är bättre än den andra. Det är bara två olika varianter på samma tema: Smartphone. Köp den som tilltalar dig mest. Båda gör sitt jobb bra på ett mycket snyggt sätt.