Amish / Mennoniter – vad kan vi lära oss av dem?

amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaSedan jag var på resa till Lancaster, Pennsylvania (PA) jag har blivit helt fascinerad över hur Amish och Mennonites (Mennoniterna) lever sina liv. Som jag har förstått det så lever i princip alla Amish nära de regler (Amish Ordnung) reglerar de flesta områdena i deras liv. Det gemensamma språket är Pennsylvania Dutch och gudstjänsterna hålls på högtyska, vilket går tillbaka till deras europeiska rötter på 1500-talet. Till USA kom de på 1800-talet och deras levnadssätt har inte utvecklats mycket sedan dess. De som är icke-Amish kallas för ”The English”.

amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaMennoniterna finns både som konservativa Amish-lika grupper till en mer moderna yttringar utan strikta regler men där man ändå lever ett enkelt liv och avstår från att ha TV men har elektricitet, bilar, mobiltelefoner etc och mycket annat som vi är vana vid. Jag har inte några närbilder på Amish eftersom de ogärna får sina bilder tagna.

amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaDet första som slår mig då jag ser dessa vackra Amish-gårdar är hur vackert allt är. Det är propert, rent, avskalat och vilsamt för ögat och själen. Kläderna är underbart tjusiga och kvinnorna är så fina i sina vadlånga klänningar. Kvinnorna har alla en hätta (bonnets) och modellen skiljer sig åt mellan de olika grupper: Från en riktigt rejäl hätta till bara en liten rundel (covering/kapp) över det uppsatta håret. Alla Amish klär sig likadant, för att alla ska ha ett lika värde och målet är att kläder och hela deras levnadssätt ska vara enkelt (plain).amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaAmish är i första hand jordbrukare men har även andra industriell verksamhet. Kvinnans roll är att sköta om hem och barn och se till att maten står på bordet. Till stor del har man självhushållning så att konservera det man odlat är en viktig del av skördesäsongen. De har inga försäkringar eller är någon del av samhället, men händer det en familj något så ställer resten av gruppen upp för att hjälpa till. amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaVad är det då jag fascineras av? Först trodde jag det enbart var pga mitt intresse för det medeltida hantverket. Deras vackra kläder och deras vackra handarbete, framför allt deras berömda kviltade täcken (quilts). Men det är också en stor fascination över att ha kunnat behålla sitt levnadssätt trots allt som händer runt omkring dem. De är inte på något sätt osynliga i samhället och de gör affärer med ”The English”. Ändå håller de fast vid sina regler.

Det enkla livet är på många sätt ett tufft liv: De arbetar från morgon till kväll och detta är ingen plats att börja hävda kvinnor och mäns lika villkor, då könsrollerna är förutbestämda. Men det är ändå ett enkelt liv i ett helt annat tempo än vad vi är vana vid. Tänk att ha din mobiltelefon i en telefonkiosk i närmaste vägkorsning, där du en gång varje dag gick och kollade vilka som skickat meddelanden till dig. Vilken skillnad mot för att hela tiden ha mobilen inom räckhåll för att reagera så fort den plingar till. Tänk att inte ha TV (eller Netflix) att fördriva tiden med. Tänk att slippa ens behöva jämföra dig med vilka kläder någon annan har köpt och av vilket märke eller vilka nya heminredningsdetaljer man dekorerat med.

Jag fascineras också över att de lever så nära Gud hela tiden. Tron är alltid närvarande och det pratas öppet om den och Bibeln är alltid nära och rättesnöret nummer ett. Jag tror att eftersom man både lever ett liv som är närmare det ursprungliga och i ett annat tempo, så har man tid över att reflektera över sin tillvaro och Guds skapelse vardagen. Det finns en genuin vänlighet och omtanke för sina medmänniskor där man hjälper varandra och inte överger sin familj utan bor flera generationer tillsammans.

Vårt moderna liv är på många sätt ett motsägelsefullt sätt att leva på. Vi försöker spara så mycket tid vi kan på att effektivisera vårt vardagsliv, men den tid vi sparar fyller vi (jag) inte alltid med saker som för mig närmare Gud. Om vi tar disken t.ex.  Att diska för hand, som Amish gör, för en stor familj tar tid och då hinner man fundera över mycket. Vi som har diskmaskin skyndar oss att stoppa in den smutsiga disken i maskinen. Den tid vi sparar borde ju i så fall ägnas åt något som för oss närmare Gud som att läsa Bibeln, be eller bara lyssna på andlig musik. Istället så ägnar vi (jag) ofta den tiden till att hålla på med någon av alla tekniska prylar jag äger (och som jag tycker är intressanta). Samtidigt så vet jag det bidrar till att hjärnan går i ännu snabbare varv: Vårt moderna liv uppmuntrar inte till att vi verkligen ska gå ner i varv. Att få hjärnvila innebär sällan att vi sätter oss ner i tystnad utan det ska vara musik i öronen för jämnan och avkoppling är gärna någon typ av fysisk träning där pulsklockan visar alla sorters kurvor över vår prestation.

Det jag just nu funderar på är hur jag får in mer av den goda delen av Amish i mitt liv?

EFK:s kongress 2014

tapet med rosorJag har fått förmånen att som en av 17 ombud från Korskyrkan i  Umeå delta på EFKs kongress för första gången. EFK = Evangeliska Frikyrkan  som är den församlingsgemenskap som vi i Korskyrkan är med i.

Jag är ju rätt ny inom frikyrkan, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av detta 3 dagar långa årsmöte med över 500 deltagare. För till en stor del är detta precis vad kongressen är: Ett traditionellt årsmöte, där man väljer funktionärer till olika poster inom organisationen. Men kongressen innehöll också viktiga och bra samtal i stora och små grupper om dåtid, nutid men framför allt framtid. Sedan ska vi inte heller glömma kvällsmötena med härlig lovsång och inspirerande undervisning.

Jag har ju under mina föreningsaktiva år suttit på diverse årsmöten inom SVERAK, SKK, SBK, SKA Uma m.fl. men detta var en helt annan – större och bättre – upplevelse. Men det är klart att om Jesus är med på ett tydligt vis, så kan det inte bli annat än bra.

Titeln på kongressen var: Församling i en otrogen tid, som utgick ifrån tesen att man på samma sätt som man byter elleverantör eller telefonbolag också byter församling på samma sätt, vilket inte ger den kontinuitet och stabilitet som behövs för att kunna bedriva långsiktigt arbete. Det finns en flyktighet och sekularisering som tydligt påverkar de lokala församlingarna.

Något som blev väldigt tydligt för mig var:

  • Hur stort EFK är – vi är verkligen en del av något större.
  • Hur mycket EFK gör – det var allt ifrån att betala ut pensioner till f.d. missionärer till att hjälpa till med att ordna FriZon för ungdomarna. Spännvidden är enorm även om fokuset ligger på missionsarbete.
  • Så  många  duktiga och engagerade människor det finns som jobbar för att förverkliga EFKs mål. Den ena fantastiska talaren efter den andra intog scenen.
  • Hur mycket större ”vi-känsla” man får, då man är på plats och ser resten av EFK-medlemmarna IRL.

Vi bodde på Samuelsdals pensionat, som är alldeles nyrenoverat och vi var de första gästerna. Det var så fint och så oerhört vackert inrett och jättetrevliga tjejer som tillhandahöll en suverän frukost med nybakade scones eller nygräddade våfflor – båda sakerna tillhör mina favoriter.

Själva kongressen höll till på Lugnetkyrkan som fungerade alldeles utmärkt som konferenslokal för så pass många som vi var. Det är inte lätt att få t.ex. mat och fika att fungera för så många, men det klarade restaurangen av suveränt.

Sammanfattningsvis så kände jag mig glad, upprymd och inspirerad efter den här helgen. Man behöver inte åka utomlands för att missionera – det finns så många människor här hemma som söker och behöver Jesus i sitt liv. Vi är så sekulariserade i Sverige och det finns så många människor som behöver få veta vad vi i kyrkan kan erbjuda både de dagar man känner att livet är pest och de dagar man är så lycklig att man bara vill skrika ut sin glädje. Jag och många med mig drömmer om att fler ska lära känna Jesus. Jag hoppas att jag får vara med och hjälpa till med att förverkliga den drömmen.

Ökenvandring

gud när jag överger dig led mitt hjärtas tankar till den kärlek som jag ej förtjänar och låt den brista. låt mitt hjärtas längtan rinna ner för kinderna, ner i sprickorna och låt din avbild blottas.

Det var en väldigt speciell helg. Lördag eftermiddag var jag på besök hos CfP (Christ for People) – Pingstkyrkans församlingsplantering uppe på Ersboda. Bibelskolan Veien från Bergen var där på besök och hela eftermiddagen: kl 13-17 var vikt för enbart lovsång och tillbedjan. När jag hörde programmet tänkte jag att: ”Oj – det lät länge!” Men då vi väl startade mötet, så gick tiden av bara farten. Jag älskar ju lovsång och bön och det var mycket av den varan, för att avbryta med korta pauser av undervisning och faktiskt också en fikarast. Tyvärr var jag tvungen att smita tidigare, då vi hade undervisning med Mikael Tellbe i Korskyrkan, som  skulle starta kl 16.30.

Min bil hade fått sig en rejäl rispa på höger framdörr, då jag kom ut för att köra iväg. Jag är dock rätt nöjd över mig själv att jag efter ett (riktigt) surt blogginlägg kunde släppa det hela.

Lördagens undervisning handlade om 1 Korintierbrevet och var både intressant och personligt – så där ödmjukt framfört föredrag, som bara verkligt kunniga människor kan framföra det på. Vi fick höra mycket om de olika andegåvorna och i avslutningen betonades församlingens bästa före individ-perspektivet. När du ber om en nådegåva, tänk då: ”Vilken nådegåva behöver församlingen?” Inte: ”Vilken nådegåva vill du främst få för egen del?”

Bilden ovan är från söndagens Gudstjänst, där vi också fördjupade oss i 1 Korintierbrevet 10:1-22, men då med fokus på begreppet ökenvandring. Jag blir ofta så berörd dessa gånger, då jag tycker att begreppet ökenvandringen är så beskrivande för de svårigheter vi möter på i livet. Vi kan ha precis allt vi behöver för att leva ett drägligt liv, ändå så klagar vi och söker efter något mer. Efter något annat. Efter något nytt.

Processen beskrevs som att: Vi börjar med att klaga, sedan ifrågasätter vi om Gud verkligen är God, vi kanske börjar göra kompromisser för att hitta en ny väg och till slut så söker vi oss till andliga substitut (avgudar).

1 Kor 10:13
Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.

Gud utsätter oss hela tiden för prövningar. Men vi väljer också hur vi vill hantera dem. Litar vi till Hans godhet eller vill vi ha andra och ibland kanske snabbare resultat? Jag vet verkligen att tålamod inte är min största styrka, men jag försöker trots det att tålmodigt vänta på att Gud ska visa mig vilka utvägar som finns genom svårigheterna. Ibland så tycker jag dock att vissa av de dörrar man öppnar, visar sig vara återvändsgränder redan då man stiger över tröskeln. I andra fall så verkar vägen ljus, men visar sig vara täckt av mörka moln längre fram. Det viktiga är väl dock att vi känner igen dessa felaktiga vägar – stigar som inte ska trampas – och snabbt tar oss tillbaka till ljuset igen.

Ibland önskar jag dock att Gud kunde vara lite snabbare och lite tydligare på att öppna de där stängda dörrarna. Ibland så behöver Han ställa mig framför en jättestor port och lägga en tung  nyckel i handen på mig, för att jag ska inse att det är just här jag ska gå. Det är där texten ovan stämmer så oerhört bra in. Jag grinar varje gång jag hör den sången spelas eftersom den så tydligt beskriver hur tårarna rinner ner för kinderna, för att läka de spruckna sår som finns och trösta i den längtan som finns, men kanske aldrig uppfylls. Men att vi dock ändå håller fast vid Guds godhet och söker oss närmare Honom.

Låt mitt hjärtas längtan rinna ner för kinderna, ner i sprickorna och låt din avbild blottas.

 

 

 

Jesusmanifestationen i Umeå

Det kändes som en stor framgång med Jesusmanifestationen i Umeå på Annandag Pingst, dvs den 28 maj 2012. Min högst ovetenskapliga egna uppfattning är att ett 1000-tal människor borde ha varit samlade på Rådhustorget, med tanke på hur många vi var som var med och startade från Stadskyrkan och säkerligen slöt fler upp på torget. Underbart att se så många samlade från så många olika kyrkor. Och det bara för att få tala om och visa sin kärlek till Jesus!

En härlig kväll var det. Vi startade vid Umeå Stadskyrka och gick via E12:an upp till Rådhustorget. Tyvärr var det inte mycket människor i City vid halv-sju-tiden en måndagskväll. Vi skulle sjunga lovsånger på vägen dit och konstaterade snabbt att det inte var en helt enkel uppgift att försöka synkronisera sången i ett ”demonstrationståg”. Men vi sjöng så mycket vi kunde trots allt även om det var olika sånger i olika delar av tåget.

Väl framme på torget så hölls det appeller om Jesus och vad han betyder för oss, varav undertecknad var en av dem som pratade. Min poäng i min appell var att människor som säger ”JA!” har betydligt roligare än de som säger ”Neeeeej!” Det kändes som som ett riktigt lyckat möte. Jag var så nervös före, lugn på scenen men sedan skakade knäna när jag väl kom ner. Men det kändes verkligen jättebra efteråt och jag tycker ju sådana här saker är både viktiga och roliga. Jag fick jättefina tackord efteråt, som jag blev så glad över.

Ett bildspel finns på Umeå stadsförsamlings hemsida (PDF-fil).

Synd att denna viktiga händelse inte fick något som helst genomslag i lokalpressen. Men kanske nästa år, då vi hoppas att Jesusmanifestationen blir ännu större, med ännu fler aktiva kristna och ännu fler nyfikna besökare som stannar upp och lyssnar på Renmarkstorget.

. [ Spira ] [ Dagen ]

Jesusmanifestationen i Umeå den 28/5

Vill puffa för Jesusmanifestationen i Umeå annandag pingst.
Det är alltså måndag kväll den 28/5

Vi går från Umeå stads kyrka kl 18 genom centrum med torget som mål.
Sedan bön och sång på torget.
Lovsångsgudstjänst med nattvard i Umeå stads kyrka kl 19.30.

Jag kommer att vara där. Kom du med!

Gud med oss – Lovsång i Norr

Vilken härlig helg jag har haft! Lovsångskonferens från fredag lunch till sent på lördag kväll. Bara det att ta en ledig fredag och hinna med lite shopping i en annan stad gjorde att en 1,5-dagars konferens blev till en hel semestertripp. Jag var inte hemma förrän framåt midnatt lördag-kväll. Oavsett hur bra en konferens är så för hög musik, mycket ljud och nya människor mig rätt trött i huvudet, så idag har varit en riktig hemma-ensam-dag. Kändes också som att allt det fina jag varit med om behövde få sjunka in utan att störas av alltför många nya intryck.

Det var fantastisk lovsång på konferensen, mycket bra seminarier och fin predikan/undervisning. Vilka talanger det finns inom kyrkan! Det var så mycket kärlek i luften att det nästan gick att ta på den. Jag blev  oerhört peppad, fick påfyllnad av energi, träffa underbara människor och delta i en stark och äkta tillbedjan.

Elimkyrkan i Örnsköldsvik är en sådan där gammaldags frikyrka med snidade pelare och rejäla läktare. Givetvis också en altarmålning. Första dagen visade man lovsångstexterna på duk framme vid scenen. Jämför skillnad när man nästa dag istället körde dem direkt på kvällen med målningen av korset som bakgrund. Det var mycket effektfullt när man hela tiden växlade färgerna på ljuset.

Det är bara att hoppas på att detta är en ny tradition som vi kommer att se återkomma varje år.

Hur det gick med fastan? Inte så bra… Jag brukar ju säga att det är nästan hopplöst att följa någon sorts specialdiet när man inte har tillgång till sitt egna kylskåp, så jag åt den mat som bjöds och var tvungen att äta ”nödmat” ibland när inte min matklocka stämde med arrangörernas.

Jag delade rum med en väninna och vi bodde på Park Hotell. Enligt hemsidan skulle det finnas internet och kvällsfika. Läget var perfekt – bara ett par kvarter från Elimkyrkan och nära centrum. Det var verkligen jättetrevlig personal men när vi kom ner och skulle fika var det helt renrakat och internet fick vi aldrig tillgång till. Internet var väl ingen katastrof – jag klarar mig bra ändå med hjälp av mobilen, men lovar man så lovar man. Badhandduken var det minsta jag sett i badhandduksväg, men rummet var OK med separata vanliga sängar. Det fanns fria parkeringar på baksidan och vi hade tur som fick oss en plats där eftersom det var riktigt, riktigt trångt. Vi fick rummet precis bredvid trappan och det var tur att även vi skulle upp tidigt en lördag-morgon för det var ett himla klampande i trapporna i arla morgonstund. Frukosten var också ”sådär”, så mitt intryck är väl att för det pris vi betalade (745 kr) så kändes det inte som att det var prisvärt. Det är trots allt Örnsköldsvik vi pratar om och inte Stockholm. Ska vi till Övik även nästa år, så försöker jag boka något annat hotell – även om det är något dyrare.