Amish / Mennoniter – vad kan vi lära oss av dem?

amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaSedan jag var på resa till Lancaster, Pennsylvania (PA) jag har blivit helt fascinerad över hur Amish och Mennonites (Mennoniterna) lever sina liv. Som jag har förstått det så lever i princip alla Amish nära de regler (Amish Ordnung) reglerar de flesta områdena i deras liv. Det gemensamma språket är Pennsylvania Dutch och gudstjänsterna hålls på högtyska, vilket går tillbaka till deras europeiska rötter på 1500-talet. Till USA kom de på 1800-talet och deras levnadssätt har inte utvecklats mycket sedan dess. De som är icke-Amish kallas för ”The English”.

amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaMennoniterna finns både som konservativa Amish-lika grupper till en mer moderna yttringar utan strikta regler men där man ändå lever ett enkelt liv och avstår från att ha TV men har elektricitet, bilar, mobiltelefoner etc och mycket annat som vi är vana vid. Jag har inte några närbilder på Amish eftersom de ogärna får sina bilder tagna.

amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaDet första som slår mig då jag ser dessa vackra Amish-gårdar är hur vackert allt är. Det är propert, rent, avskalat och vilsamt för ögat och själen. Kläderna är underbart tjusiga och kvinnorna är så fina i sina vadlånga klänningar. Kvinnorna har alla en hätta (bonnets) och modellen skiljer sig åt mellan de olika grupper: Från en riktigt rejäl hätta till bara en liten rundel (covering/kapp) över det uppsatta håret. Alla Amish klär sig likadant, för att alla ska ha ett lika värde och målet är att kläder och hela deras levnadssätt ska vara enkelt (plain).amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaAmish är i första hand jordbrukare men har även andra industriell verksamhet. Kvinnans roll är att sköta om hem och barn och se till att maten står på bordet. Till stor del har man självhushållning så att konservera det man odlat är en viktig del av skördesäsongen. De har inga försäkringar eller är någon del av samhället, men händer det en familj något så ställer resten av gruppen upp för att hjälpa till. amish mennonite mennoniter lancaster pennsylvaniaVad är det då jag fascineras av? Först trodde jag det enbart var pga mitt intresse för det medeltida hantverket. Deras vackra kläder och deras vackra handarbete, framför allt deras berömda kviltade täcken (quilts). Men det är också en stor fascination över att ha kunnat behålla sitt levnadssätt trots allt som händer runt omkring dem. De är inte på något sätt osynliga i samhället och de gör affärer med ”The English”. Ändå håller de fast vid sina regler.

Det enkla livet är på många sätt ett tufft liv: De arbetar från morgon till kväll och detta är ingen plats att börja hävda kvinnor och mäns lika villkor, då könsrollerna är förutbestämda. Men det är ändå ett enkelt liv i ett helt annat tempo än vad vi är vana vid. Tänk att ha din mobiltelefon i en telefonkiosk i närmaste vägkorsning, där du en gång varje dag gick och kollade vilka som skickat meddelanden till dig. Vilken skillnad mot för att hela tiden ha mobilen inom räckhåll för att reagera så fort den plingar till. Tänk att inte ha TV (eller Netflix) att fördriva tiden med. Tänk att slippa ens behöva jämföra dig med vilka kläder någon annan har köpt och av vilket märke eller vilka nya heminredningsdetaljer man dekorerat med.

Jag fascineras också över att de lever så nära Gud hela tiden. Tron är alltid närvarande och det pratas öppet om den och Bibeln är alltid nära och rättesnöret nummer ett. Jag tror att eftersom man både lever ett liv som är närmare det ursprungliga och i ett annat tempo, så har man tid över att reflektera över sin tillvaro och Guds skapelse vardagen. Det finns en genuin vänlighet och omtanke för sina medmänniskor där man hjälper varandra och inte överger sin familj utan bor flera generationer tillsammans.

Vårt moderna liv är på många sätt ett motsägelsefullt sätt att leva på. Vi försöker spara så mycket tid vi kan på att effektivisera vårt vardagsliv, men den tid vi sparar fyller vi (jag) inte alltid med saker som för mig närmare Gud. Om vi tar disken t.ex.  Att diska för hand, som Amish gör, för en stor familj tar tid och då hinner man fundera över mycket. Vi som har diskmaskin skyndar oss att stoppa in den smutsiga disken i maskinen. Den tid vi sparar borde ju i så fall ägnas åt något som för oss närmare Gud som att läsa Bibeln, be eller bara lyssna på andlig musik. Istället så ägnar vi (jag) ofta den tiden till att hålla på med någon av alla tekniska prylar jag äger (och som jag tycker är intressanta). Samtidigt så vet jag det bidrar till att hjärnan går i ännu snabbare varv: Vårt moderna liv uppmuntrar inte till att vi verkligen ska gå ner i varv. Att få hjärnvila innebär sällan att vi sätter oss ner i tystnad utan det ska vara musik i öronen för jämnan och avkoppling är gärna någon typ av fysisk träning där pulsklockan visar alla sorters kurvor över vår prestation.

Det jag just nu funderar på är hur jag får in mer av den goda delen av Amish i mitt liv?

Retreat på Nya Slottet, Bjärka-Säby

Retreat Nya Slottet Bjärka Säby Ekumeniska KommunitetenVi har varit på tyst kristen retreat finaste maken och jag. Det var inte alls som jag trott. Det var mycket, mycket bättre. Det här är det närmaste jag har varit att få prova på ett klosterliv. Och jag längtar så tills jag får göra det igen.

Nya Slottet – Bjärka-Säby

Vi startar med faktadelen. Efter att ha varit med på Sommarakademien och lyssnat på Christoffer Jamison (BBC-serien The Monastery / Klostret) som pratade om det goda med tystnad, så ville vi båda gärna prova på en tyst retreat. Valet föll rätt snabbt på Nya Slottet, Bjärka-Säby (strax utanför Linköping), men det var inte lätt att komma med. Retreaterna är fullbokade långt, långt i förväg, så man får planera i god tid. Den retreat vi valde räckte från onsdag kväll till söndag frukost och låg under inledningen av Påsk-fastan, vilket präglade både gudstjänster och undervisning. 5 dagars retreat som retreat-premiär kan kännas rätt tufft, men jag kände det som precis lagom längd. Tillräckligt länge för att hinna gå ner i varv och känna husets rytm. Samtidigt tillräckligt länge för att börja längta hem efter sin egen säng.

Retreat Nya Slottet Bjärka Säby Ekumeniska KommunitetenNya Slottet är en fantastisk plats att vara på. Det är svårt att föreställa sig att detta enorma hus för inte alltför länge sedan (1970-talet) fungerade som privatbostad. Det är slitet, men så oerhört vackert och charmigt och det var inte alls svårt att leka slottsdam. Jag trodde det skulle vara kallt inne (ute var det ett par minusgrader) men brasor i de stora spisarna gav både värme och hög mysfaktor. Samtidigt så är mycket av möbler och inredning intakt från den tiden (som familjeporträtten på väggen och möblerna). Det är lätt att trivas i denna vackra miljö, där omgivningarna med ekskogar och utsikten över sjön är lika fin. Bara miljön är en lisa för själen.

Retreat Nya Slottet Bjärka Säby Ekumeniska KommunitetenTidebönen

De som verkar tillsammans i Bjärka-Säby kallar sig för den Ekumeniska kommuniteten. En samling människor från olika kristna traditioner och platser, de är i olika åldrar och med olika livssituationer men tillsammans söker de Gud.

Huset har en rytm med fasta tider för dagliga gemensamma böner. Det finns inte skrivet någonstans i Bibeln att vi kristna måste be ett visst antal gånger per dag eller vid speciella tillfällen. Det står däremot att vi ska ”Be ständigt” (1 Thess 5:17). I och med tidebönerna, så återkommer man hela tiden till bönen under dagen. Bönernas schema var:

  • Laudes kl 05.45 (som jag hoppade över ett par morgnar).
  • Mässa (med nattvard) för oss som var på retreaten kl 08.00. Frukost direkt efteråt.
  • Middagsbön kl 12.00 0ch middag på det.
  • Vesper kl 18.00 och kvällsmål direkt efteråt.
  • Completorium kl 20.30 som avslutning på dagen.

Mellan böner och mässan var det undervisning, bikt, enskilda samtal och fika. Jag trodde innan jag åkte att jag skulle ha massor med tid över och hade packat ner både läsning och handarbete. Det var inte alls mycket ledig tid, förutom på eftermiddagen då vi hann ut på en rejäl promenad. De korta pauserna i övrig så försökte man oftast vila, då jag blev jättetrött. Det både mycket att ta in mentalt med nya intryck och mycket tankar, men också att man går ner i varv och slappnar av och känner efter att man är trött och vill ta sig en kort tupplur.

Upplägget på gudstjänster och mässa (dvs där nattvard ingår) var helt annorlunda än jag upplevt förut. Det fanns en tydlig liturgi, dvs allt som sades fanns nedskrivet och vi som gudstjänstdeltagare kunde följa med varje ord som sades eller sjöngs. Texterna var omväxlande Bibelord och Psaltarpsalmer som till största delen sjöngs genom växelsång mellan kvinnor och män. Kvinnorna började alltid och sedan växelsjöng man a cappella (dvs inga instrument). Jag upplevde stämningen som både Guds-nära men högtidligt; det var tillfällen att fokusera på Jesus Kristus och inget annat.

Retreat Nya Slottet Bjärka Säby Ekumeniska KommunitetenDetta är, som jag förstått det, ett gammalt sätt att fira gudstjänst på som man såg redan i urkyrkan. Till en början tyckte jag det kändes konstigt och jag hade svårt att förstå när jag fick vara med och när jag bara skulle lyssna. Det räckte dock med ett par bönetillfällen innan man förstod mönstret och kunde följa med både i textläsning och melodi och vant sig vid bugandet för korset och korstecknen. Det som först kändes rätt entonigt visade sig ha enkla melodier som emellanåt förvandlades till oerhört vacker stämsång. En skön medeltida känsla och väldigt stämningsfullt och oerhört vackert.

Sångerna satte sig snart fast i huvudet så att jag till slut började tänka i dessa melodislingor. På ett ställe stod en korg med sockar och en textad skylt som jag genast läste som: ”Låna-gärna-med-dig ett-par so-o-ckaaar!

Min första tanke var att detta strukturerade sätt skulle göra att jag som gudstjänstdeltagare kände mig utanför och enbart som åhörare. Det är helt fel. På ett sätt har jag nog aldrig känt mig så delaktig i en gudstjänst då man hela tiden skulle vara uppmärksam på knackningar (för att ställa sig upp), svara på prästens välsignelser eller delta i växelsångens olika skeende. De färdigskrivna bönerna har också en fördel då det blir tydliga budskap och vackert uttryckt. Även om jag kan uppskatta frikyrkans fria former för gudstjänstfirande, så uppskattade jag detta tydliga strukturerade sätt. Vi köpte med oss hem boken “Tideböner under året” (ISBN: 978-91-981501-2-4) för att kunna läsa ur hemma.

Predikningar som ingick var relativt korta med ett tydligt budskap. Vi hade också två pass varje dag med undervisning. Eftersom vi var i början på Påskfastan så handlade det mycket om just fastan men vi fick också ett fantastiskt Bibelstudium kring Jeremia bok. Ledare var Peter Halldorf och man såg honom tassa runt slottet i strumplästen som en liten helig tomte. Sedan började han tala och fyllde plötsligt hela rummet med oerhört vackert välformulerade klokheter. Budskapet för att fasta var att i 40 dagar avstå från något som man uppskattar, inte något man tycker är omoraliskt, för att man istället ska få något som är ännu bättre.

Tystnaden

Retreaten var tyst, dvs vi deltagare skulle vara tysta. Det finns inget Wi-Fi eller TV. Måltiderna åts också under tystnad och man kunde på sin höjd ge en nick och ett leende då man möttes i slottet. Vi var tysta, men vi var däremot inte i tystnad, eftersom vi lyssnade på klassisk musik under måltiderna, fick höra på god undervisning och delta i gudstjänster. Självklart fick vi delta i böner och prata under de enskilda samtalen eller bikten. Poängen var att bara matas med Guds ord och inte avbryta det vi fått till oss genom banalt vardagspladder.

Retreat Nya Slottet Bjärka Säby Ekumeniska KommunitetenDet kändes till en början rätt konstigt att sitta vid samma bord och äta tillsammans med helt okända människor, utan att säga ett enda ord. Inte fråga vad de heter eller vilka de där. Efter ett par dagar känner man en stor gemenskap med gruppen, trots att vi fortfarande inte sagt ett enda ord till varandra.Jag har fortfarande ingen aning om vem jag var tillsammans med retreat på. Jag vet inte om det tillfört något att man träffats ett par timmar innan man går in i retreat för att presentera sig för varandra, eller om det bara gjort det svårare att vara tyst.

Man märker också hur viktigt språket är för att kommunicera och att det sociala spelet blir mycket mer komplicerat. Vi är vana att utbyta artighetsfraser då vi passerar varandra i korridoren (”Hej”), håller upp dörren (”Varsågod”) eller försöker samordna köerna vid frukostbordet (”Ta kaffe du – jag väntar på teet”). I början insåg jag att jag försökte vända mig bort för att slippa fundera på hur jag skulle agera. Blev det krock vid kaffekön, ställde jag mig helt stilla och väntade tills den före var helt klar. Efter ett par dagar infann sig en större säkerhet och blickar kunde mötas och leende utväxlas och något sorts kroppsspråk utvecklades.

Jag kan erkänna att jag och maken viskade till varandra då vi var ensamma och att vi var förvånansvärt bra på att kommunicera med teckenspråk. Jag uppskattade att ha honom där för att kunna prata om saker vi varit med om och tankar som dök upp i huvudet som jag behövde dela. Vi hade, precis som alla andra, enkelrum. Turligt nog så fick vi rummen precis bredvid varandra. Vi hade mobilerna med oss också, men de låg på rummen hela tiden och användes bara sparsamt på kvällarna. Det fanns andra par med retreaten och vissa höll ihop, precis som oss. Andra delade tydligt på sig och man såg endast en svag nick, då de möttes vid maten. Det var också en hel del som åkt dit helt på egen hand.  Medelåldern var i alla fall rätt hög och jag och maken var nog i en typisk ålder för deltagarna.

Retreat Nya Slottet Bjärka Säby Ekumeniska KommunitetenJag kan nog tycka att det är svårt att bara sitta stilla för sig själv och försöka lyssna på Gud. Antingen så blir jag så trött att jag somnar. Eller så snurrar tankarna med en orkans hastighet runt i huvudet och plötsligt planerar jag massor med nya projekt. Virkningen räddade mig så att jag tog bort det värsta ”bruset” ur huvudet och kunde sitta och tänka och fundera för mig själv.

Några alldeles speciella saker som hände

  • Vi kom på Askonsdagen och vid kvällens mässa fick vi ett kors målat i pannan med aska. Prästen sade:  ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium”
    Detta för att påminna oss om vår dödlighet.
  • Vill du göra ett socialt experiment: Byt plats på kaffe och tevatten till frukosten och se folk hälla kaffe över sina tepåsar.
  • Jesusbönen var något helt nytt för mig. Så kort och enkel att komma håg, men samtidigt säger den så mycket.
    Herre Jesus Kristus. Guds son. Förbarma dig över mig.
    Vi läste den på fredagens completorium (kvällssamlingen innan kvällste och läggdags). Bönen lästes 41 gånger som är summan av de 39 piskrapp som Jesus fick + törnekronan + såret i sidan.
    Vi kommer att be den många gånger.
  • Jag hade en väldigt tydlig vändpunkt på retreaten. Jag kom till retreaten och var rätt stressad. Visst gick jag ner i varv rätt snabbt då jag kom till Nya Slottet, men helt kunde jag inte släppa mitt effektivitetstänkande när vi på fredagens completorium skulle läsa Jesusbönen 41 gånger – något jag aldrig varit med om förut. Först lästes den på svenska och jag började tyst räkna antal gånger som bönen lästes. Sedan byttes till en ny bedjare som bad på norska och då hade jag räknat ut att varje bön tog 5 sekunder och att det skulle ta 205 sekunder innan denna omgången var klar. Jag funderade på om det skulle bli engelska sista omgången och om ”Guds son” då kulle det då vara ”God’s Son” eller ”Son of God”? Istället började en flicka att be på danska. Och på en sådan vacker danska. Det var som att få en klubba i huvudet av Gud och jag kände att han sa något i stil med: ”Om du inte hör när jag talar till dig på svenska, så tänker jag prata danska med dig – då kanske du lyssnar i alla fall!” Jag har ingen aning om det var 41 gånger som Jesus-bönen bads på danska eller om hur många sekunder det tog, för jag bara satt och njöt och ville att bönen aldrig skulle ta slut. Det var plötsligt bara jag och Gud och en mjuk dansk röst som bad Jesus-bönen i bakgrunden. Där och då försvann all stress, prestation och oro och jag fick bara vara hos Gud. Bara känna hans kärlek och omsorg.

    Jesusbønnen
    – Hjertebønnen
    Herre Jesus Kristus, Guds Søn, forbarm dig over mig.”

Hemma igen

När man kommer från Bjärka-Säby är man så oerhört harmonisk och fortfarande i den sköna bubblan med psaltar-psalmerna sjungandes i huvudet. Tyvärr så försvinner den känslan efter ett par dagar på jobbet med helt andra rutiner jämfört med på Nya Slottet. Det gäller att hitta sätt att fylla här hemma, men det är svårt att hitta ytterligare ordentliga ”hål” i det rätt tajta schemat. Vi pratar istället om att ordna egen retreat för oss själva någon helg. En helg alltså med strukturerad Bibelläsning och bön och jag hoppas att vi kan genomföra detta.

Och jag åker väldigt gärna till Nya Slottet igen.

Fler och fler kristna bloggare

Det är allt fler ”kändisar” som säger sig vara kristna. Något som brukar vara ansett som privat, dvs tro, är nu alltmer en naturlig del av vårt liv på olika sociala medier. Sin kristna tro är inte längre något man måste smyga med eller gömma, utan det är OK att stå rakryggad och säga att ”Jag är kristen och jag tror på Jesus.”

Sverige har blivit ett extremt sekulariserat samhälle. I min barndom, det trygga förhoppningsfulla 60-talet, så var det fortfarande någon sorts allmän åsikt att alla barn borde få gå i söndagsskola och höra de Bibliska berättelserna. Likaså fick vi i skolan lära oss det grundläggande om kristen tro och de mest kända psalmerna. Kristendomen var grunden och undervisningen om andra religioner mer för allmänbildningens skull. Skolavslutningarna var alltid i kyrkan och jag är rätt säker på att prästen var med och pratade vid de tillfällen. Kommer faktiskt inte exakt i håg, då prästens närvaro eller icke närvaro inte var något man diskuterade eller funderade över. Jag gissar att prästens frånvaro hade rönt större upprördhet i så fall.

Den kristna tron var en naturlig del av samhället och vår kultur. Vi hade kristendomen som grund och visste var flera av de etiska regler vi levde efter fanns att läsa, dvs i Bibeln. Det paradoxala är att jag definitivt inte kommer från ett hem där vi aktivt praktiserade någon tro. Det närmaste religionsdiskussioner vi kom var väl då jag och mamma varje julafton försökte bestämma sig för om vi skulle åka på julotta dagen efter eller inte. Under hela mitt liv har alltid argumentet att ”julottan hålls för tidigt på morgonen” vunnit (det närmaste jag kommit är att titta på den på TV:n vilket faktiskt inträffade igår!).

Idag lever vi i Sverige i ett extremt sekulariserat och det inte en allmän åsikt att barnen borde gå i söndagsskolan. Den kristna tron i skolan behandlas likvärdigt med alla andra världsreligioner. Det är inte OK att be för varandra, men däremot så är det helt accepterat att man i skolan ägnar sig åt andra religiösa aktiviteter som att rabbla mantran eller ägna sig åt mindfulness. Men allt som hör just till kristendomen är fy-fy som ska undvikas.

Det fanns många frågetecken för mig som ändå hade någon sorts hum om vad kristen tro innebar. Det är därför ett ännu större steg att ta att bli kristen för de som växt upp efter mig. De som inte har fått med sig kristendomen från barndomen och som ska sätta sig in i både de metaforer som används och ibland även det speciella språk som används.

Jag hittade ett helt underbart blogg-inlägg i en blogg som heter ”Hej Sonja” om ”5 spännande saker som hon hade missat med kristendomen”. Jag kände många aha-upplevelser i vad hon skriver. Många saker är kärnpunkter i en levande kristen tro och vi som redan är kristna måste vara medvetna om att det vi tar för självklart, definitivt inte är självklart för de som ännu inte mött Jesus.

Jag tror att den största aha-upplevelsen för många (och även för mig) är hur levande vår Gud är och hur levande Jesus är och att Den Heliga Anden lever i och med oss hela tiden. Kristendomen är en religion som varken handlar om krav eller prestation utan om relationen mellan Gud och människa.

 

 

 

Har vi kraft och tid att göra rätt saker?

Jag var mötesledare på Korskyrkan idag. Det här var mina inledande funderingar:

I går så var vi på IKSU Spa min man och jag. På IKSU Spa finns det en målad betongvägg som har ett konstverk på sig, som består av skruvhål fyllda med plastplugg i olika färger.

Min första tanke då jag såg väggen var nog att: “Vem betalar någon för att borra sönder en vägg och sätta dit fula pluggar i plast?” Jag kan erbjuda mig som frivillig nästa gång någon vill ha en vägg förstörd, säkerligen till ett billigare pris också.

Men snart gick tankarna åt andra håll, om man kunde tänka sig hålen som representation för våra liv, den tid vi har och de saker vi gör:

De fyllda hålen i olika färger: Vad består de olikfärgade pluggarna egentligen av? Vad är det vi fyller våra liv med? Fyller vi dem med rätt saker? Använder vi för många pluggar av samma färg, så att vi missar några andra?

De tomma hålen – varför är de inte fyllda? Är de fyllda med något som vi inte kan visualisera, men som ändå känns och har betydelse för andra människor? Eller har de varit fyllda med något tidigare, som blivit så stort att det inte längre får plats i ett lite runt hål? Eller är de tomma hålen helt enkelt bara tomma? Är de tomma för att så småningom fyllas med något eller kommer de för alltid att vara tomma för att vi känner att vi saknar kraft att fylla dem?

Gud – fyll oss med din kraft, så att vi gör rätt saker!

Psaltaren 138:2-3
Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,
och prisar ditt namn, du som är god och trofast.
Du har gjort långt mer än du lovat.
Du svarade mig när jag ropade,
du fyllde mig med kraft.

Idrott eller Jesus?

Intressant vad som anses som OK att imponeras av i sociala sammanhang. Intressant att se vilka egenskaper man framhäver då man träffar nya människor. Varför är det så viktigt att berätta hur fysiskt aktiv man är? Är det viktigaste målet idag att visa att just jag har den bästa fysiken eller att just jag prioriterar min tid så att jag lägger massor av min fritid på träning? Och nu pratar jag om sammanhang i första hand utanför kyrkan.

En vanlig inledningsfras numera är: ”Hej, jag heter NN och jag har svart bälte i kampsport och jag gjorde precis sista delen av en Svensk Klassiker.” Nu  är det tur att jag är allmänbildad eftersom jag har någon aning om att en Svensk Klassiker är någon sorts kombination av att springa/simma/åka-skidor en hel massa mil. Det är nu man som åhörare förväntas säga: ”Wow!”

Men om man i samma situation hade presenterat sig som: ”Hej, jag heter NN och jag följer Jesus. Jag har i helgen varit på konferens och fått se människor bli helade och hört om flera bönesvar. Det jag tycker om mest av allt är att be för människor och se människor komma till tro.” Här hade man verkligen kunnat utbrista ”WOW!” men gissar på att det hade varit rätt tyst och folk hade höjt på ögonbrynen, flackat med blicken och samtidigt sett något besvärade ut under tystnad.

Missförstå mig inte nu: Jag tycker att det är underbart att människor äter rätt och tänker på sin fysik: Men jag vänder mig mot att det inte riktigt räcker att man ”bara” håller sig i form.  Man ska leva upp till en extrem norm.

Utmaningen 100 pass före midsommar cirkulerar just nu friskt på Facebook. Hur många kan tänka sig att hoppa på utmaningen ”100 helanden för midsommar”,  ”100 frälsta före midsommar”. Nej just det – det är inget som vi kan styra eller påverka. Det handlar plötsligt inte längre om vad jag själv kan göra, utan kontrollen ligger helt hos någon annan. Och det är där skillnaden ligger: Idag hyllas fenomen som vi själva kan påverka och hyllas för. Att följa Jesus och gå med Gud ger inte alltid effekter som direkt kan basuneras ut på Facebook och det handlar inte om vår egen prestation. Det handlar om att ha en bra relation med Gud istället.

När jag blir gammal, så hoppas jag bli en sådär fantastiskt gullig bönetant. Men dit är vägen lång. Å andra sidan är nog vägen ännu längre om jag skulle försöka mig på en Svensk Klassiker.

Bibelskola även denna termin – nu Paulus

Kunde inte låta bli att fortsätta med Bibelskolan denna termin. Förra terminen var temat Lukas men denna termin är det Paulus som är huvudpersonen. Kursen ges via distans från Hyllie Park folkhögskola. Visst tar det en hel del fritid (ges på halvfart), men har man studievana så går det bra att hinna med även för mig som jobbar heltid. Det ger så väldigt, väldigt mycket! Fantastiska lärare och fantastiska deltagare.

Folk mår bäst i frikyrkolänen, dvs Västerbotten

Läser att folk i Västerbottens län är de som mår bäst, dvs har minst psykisk ohälsa. På plats nummer två och tre kommer Halland och Jönköping. Sämst mår man i Västmanland och Gävleborg.

Orsaken till att folk mår dåligt kopplas till arbetslöshet, utförsäkring och uppsägning. När det gäller Västerbotten så vet jag väl inte om man kan kalla Västerbottens inland för att sakna problem med vare sig utförsäkring eller uppsägningar.

Orsaken till att Västerbottningar mår så bra sägs vara den starka föreningskulturen och hälsoundersökningar.

Något som inte nämns i TT:s rapportering är att både Västerbotten och Jönköping är de två stora traditionella frikyrkolänen. Vill man klassa frikyrkan som ”föreningskultur”, så finns det väl en poäng med det. Jag tror dock att både den gemenskap man hittar i en församling och att tron på Jesus gör en till en tryggare människa där man vet att det finns ett fallskydd som sträcker sig långt bortanför den statliga och kommunala sektorn. Även om man inte är aktivt engagerad och medlem i en församling, så följer de värderingar som man vuxit upp med och omges av med även utanför kyrkan. Det blir ett annat sätt att förhålla sig till mot sina medmänniskor.

Det är spännande att se att kyrkan trots allt gör ett tydligt avtryck, även om vi inte alltid syns så mycket i samhällsdebatten. Det ger i alla fall mig mod och styrka att fortsätta våga berätta om att det finns en alternativ väg att följa i livet: Vägen heter Jesus!

SVT ] [ Mind ] [ VK ]

Bibelskola nära på distans

bibelintro i ljuset av återkomstenJag har haft studieuppehåll från kvällsstudierna ett år, men nu är det dag igen. Denna höst tänker jag gå på Bibelskola på distans. Jag har anmält mig till Hyllie Parks Bibelskola Nära Distans. Kursen ges på halvtid och sägs kräva 10 timmar/vecka och det ska jag väl klara av.

Böckerna om används är:

I ljuset av återkomsten – en bok om tro och liv av Jan-Åke Alvarsson och Martin Boström

Bibelintro – En guide till Gamla och Nya testamentet av Greger Andersson och Claes Bengtsson

Jag har bara hunnit bläddra i dem än så länge, men båda böckerna känns tydliga och lättlästa.

Det ska bli jättespännande!

Fanns 5:2-diet redan på Jesu tid?

Sitter och läser Didaché (en tidig träningsmanual i kristen tro – från 90-talet e.Kr.).  Fanns det 5:2-diet redan på Jesu tid?

Kap 8
1 Angående detta med fasta; Ni ska inte fasta vid de tider då de skenheliga fastar. De fastar på Måndagar och Torsdagar. Ni ska i stället fasta på Onsdagar och på förberedelsedagen, alltså Fredagen.

Nej, jag tror inte att det fanns någon 5:2-diet redan då, utan man fastade av helt andra anledningar. Spännande i alla fall att det är samma dagar som numera övertagits och som ofta föreslås för att man ska lyckas hålla och genomföra dieten.

 

 

ACTS2 Modulbibelskola

bibelskola christ for peopleSitter på andra modulen av Christ for People:s modulbibelskola. Denna helg handlar det om Andens liv och tjänst. Perfekt med en bibelskola för oss som inte kan lämna vår vanliga vardag en eller flera terminer, men som däremot gärna ägnar ett par helger åt detta.

Som vanligt är Chromebooken med som följeslagare. Perfekt anteckningsverktyg med det mobila bredbandet och batteri som räcker hela dagen.

EFK:s kongress 2014

tapet med rosorJag har fått förmånen att som en av 17 ombud från Korskyrkan i  Umeå delta på EFKs kongress för första gången. EFK = Evangeliska Frikyrkan  som är den församlingsgemenskap som vi i Korskyrkan är med i.

Jag är ju rätt ny inom frikyrkan, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av detta 3 dagar långa årsmöte med över 500 deltagare. För till en stor del är detta precis vad kongressen är: Ett traditionellt årsmöte, där man väljer funktionärer till olika poster inom organisationen. Men kongressen innehöll också viktiga och bra samtal i stora och små grupper om dåtid, nutid men framför allt framtid. Sedan ska vi inte heller glömma kvällsmötena med härlig lovsång och inspirerande undervisning.

Jag har ju under mina föreningsaktiva år suttit på diverse årsmöten inom SVERAK, SKK, SBK, SKA Uma m.fl. men detta var en helt annan – större och bättre – upplevelse. Men det är klart att om Jesus är med på ett tydligt vis, så kan det inte bli annat än bra.

Titeln på kongressen var: Församling i en otrogen tid, som utgick ifrån tesen att man på samma sätt som man byter elleverantör eller telefonbolag också byter församling på samma sätt, vilket inte ger den kontinuitet och stabilitet som behövs för att kunna bedriva långsiktigt arbete. Det finns en flyktighet och sekularisering som tydligt påverkar de lokala församlingarna.

Något som blev väldigt tydligt för mig var:

  • Hur stort EFK är – vi är verkligen en del av något större.
  • Hur mycket EFK gör – det var allt ifrån att betala ut pensioner till f.d. missionärer till att hjälpa till med att ordna FriZon för ungdomarna. Spännvidden är enorm även om fokuset ligger på missionsarbete.
  • Så  många  duktiga och engagerade människor det finns som jobbar för att förverkliga EFKs mål. Den ena fantastiska talaren efter den andra intog scenen.
  • Hur mycket större ”vi-känsla” man får, då man är på plats och ser resten av EFK-medlemmarna IRL.

Vi bodde på Samuelsdals pensionat, som är alldeles nyrenoverat och vi var de första gästerna. Det var så fint och så oerhört vackert inrett och jättetrevliga tjejer som tillhandahöll en suverän frukost med nybakade scones eller nygräddade våfflor – båda sakerna tillhör mina favoriter.

Själva kongressen höll till på Lugnetkyrkan som fungerade alldeles utmärkt som konferenslokal för så pass många som vi var. Det är inte lätt att få t.ex. mat och fika att fungera för så många, men det klarade restaurangen av suveränt.

Sammanfattningsvis så kände jag mig glad, upprymd och inspirerad efter den här helgen. Man behöver inte åka utomlands för att missionera – det finns så många människor här hemma som söker och behöver Jesus i sitt liv. Vi är så sekulariserade i Sverige och det finns så många människor som behöver få veta vad vi i kyrkan kan erbjuda både de dagar man känner att livet är pest och de dagar man är så lycklig att man bara vill skrika ut sin glädje. Jag och många med mig drömmer om att fler ska lära känna Jesus. Jag hoppas att jag får vara med och hjälpa till med att förverkliga den drömmen.

ACTS2 – Modulbibelskola på Christ for People

turkos bibel bibelskola konfirmandbibel

Sitter på ACTS2 som är en modulbibelskola, anordnad av Christ for People – suveränt  måste jag säga – vilken underbar undervisning. Inspirerande och utmanande på en och samma gång. När man går hem på kvällen så känner man sig lycklig, glad och stärkt över att få vara en del av Guds gemenskap.

Helgens föreläsningar hålls av Tommy Lilja, PTL Ministries och rubriken är: ”Din position i Gud”.  Vilken underbart inspirerande lärare Tommy Lilja är: Klart och tydligt budskap men inte tråkig att lyssna på för en sekund. Det vi matats med hittills och som jag kommer att ha med mig hem är att vi ska fokusera på vilka vi är idag (d.v.s. pånyttfödda i Jesus Kristus ) och inte vilka vi en gång var.  Vi är en del av missionsbefallningen och potentialen att nå alla människor med evangelium finns i våra liv. Vi har fått makt och kraft från Gud att stå emot våra fiender.  Och det vi talar ut  – det är det som kommer att ske. Så som vi tänker, så blir vi. Vi är välsignade och fria p.g.a. nåden och inte prestationer.

Så spännande att se vad eftermiddagen och morgondagen kommer att innehålla.

Modulbibelskola är perfekt för oss som jobbar och inte kan åka iväg ett halvår på annan ort, utan behöver hålla oss på hemmaplan. Den här helgen är den första av 4 stycken, utspridda under hela året.

 

Retorik-seminarie

Idag hade vi andra träffen på distanskursen i praktisk retorik. Uppgiften var att för de andra deltagarna i kursen framföra en berättelse på max 3 minuter.

Ni kan ju gissa att jag innan framförandet har suttit och räknat ord, räknat ut antal ord per minut som jag pratar i genomsnitt och klockat min slutliga berättelse så att jag skulle hålla tiden.

Mitt första utkast var alldeles för långt, så jag fick kapa bort en hel del, men jag är ändå nöjd över den slutliga produkten. Jag klockade den hemma till 2:48, men vet att det alltid läggs till mer tid då man framför det hela framför publik, så jag tror att tiden blev rätt bra.

Berättelsen var min frälsningsprocess och jag inledde med orden:
”Jag är troende. Jag är frälst. Jag tror på Gud. Jag tror på Jesus.”

Som alltid då jag ska prata inför folk är jag genomnervös, men blir lugn då det väl är dags. Jag känner mig nöjd över kritiken efteråt som både var positiv och konstruktiv.

Spännande att få utmana sig själv och prata om Jesus utanför kyrkan till folk som inte är troende.

 

Var frimodig

Vad jag gillar predikningar som ger uppmuntran och vill ge mod och frimodighet. Dagens predikan på Kristet Center i Örebro handlade precis om just detta: Att våga vara frimodig, att ta sig mod (inte vänta på att någon ger en mod). Att vi ska våga säga öppet vad vi tror på och att våga gå framåt utan rädsla, så att det vi räds backar bakåt ifrån oss.

Hebreerbrevet 10 vers 35 Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas.

Frimodighet är ett ord som ofta används i kyrkan och som nog i andra sammanhang skulle ersättas med att vara orädd, frispråkig och öppen. 

 

Blingat telefonen

blingat mobilen med pärlor och superlimFick fyrkantiga glasstenar (acrylic flat back square facet rhinestones) genom brevlådan idag, så gjorde det jag tänkt göra med dem: Blinga ett mobilskal. Eller pimpa mobilen, som en tonåring sa.

Jag hade köpt ett gäng skal till min Samsung Galaxy S3 4G i olika färger och valde till slut det blekt rosa. Hade tänkt att gå på det vita, men tänkte att lite crazy kan man väl vara i alla fall. Stenarna gjorde sig bättre mot en något färgad yta.

Efter limmande, fingrar som fastnade i det snabbtorkande limmet och trixande med hala stenar, så blev resultatet så här. Syns det på fotot att det är ett grönt kors i mitten?

20130301_223830

Ska bli spännande att se hur pass bra stenarna sitter. Men med tanke på hur bra limmet fastnade på mina fingrar, så lär det nog hålla ett bra tag.

Mer om singlar i kyrkan i tidningen Dagen

Kloka tankar om singellivet i Kyrkan av Ninna Ekstrand och AnnaMaria Bergqvist. Jag kan nog tänka mig att åka och lyssna på dem och jämföra erfarenheter om de kommer till Umeå. Man får inte glömma bort hur det är för andra, för att man själv har hittat hem. Jag är i alla fall glad att min församlings årliga helg för att svetsa samman ”familjen” kallas för församlingshelg och inte familjehelg. Och jag hoppas och tror att alla känner sig välkomna dit.

Jag har själv alltid känt mig oerhört välkomnad trots att jag var singel då jag aktivt började engagera mig i kyrkans aktiviteter. Singeltjejerna har ett eget rum att sova i och det har varit jättemysigt att få ligga och prata sent på nätterna och fått lära känna nya tjejer som man kanske bara sagt ”Hej” till i kyrkan annars. Jag ser bara goda saker med dessa församlingshelger och jag ser nog dessa helger som någon sorts ”släktträff” där familjemedlemmar träffas, umgås och trivs – oavsett civil status.

Däremot så tycker jag att jag under åren har blivit inbjuden till rätt många evenemang utanför kyrkan som kallats för familje- eller respektive-någonting, där man förväntats ta med sin partner/familj. Dit har jag aldrig gått. Eller gått dit och deltagit i det nödvändigaste för att så snabbt jag kunnat smita iväg (oftast direkt efter middagen). Har inte varit roligt alls, på något som helst vis.

[ Dagen ]

Alla Hjärtans Dag

alla hjärtans dags tulpanerEn dag där man får visa sin kärlek till varandra måste vara en bra dag. Man måste inte göra den kommersialiserad för egen del, om man inte så vill. De vardagsnära spontana gåvorna är ofta de mest uppskattade. Tack mitt <3 !

Trots glädjen kring kärleken och Alla Hjärtans Dag, så är det för många en oerhört jobbig dag och då tänker jag i första hand på singlarna.  Jag såg någon på Facebook som önskade alla en ”Happy Singles Awareness Day”, vilket ger en bra hint om hur många singlar känner sig. Jag vet också precis hur det känns att vara omgiven av förälskade par i verkliga livet, i tidningen, på radio, i TV eller på reklamaffischer. Det finns nog få dagar som man känner sig på utanför och bli så påmind om vilken livssituation man befinner sig i. Givetvis så finns det även de som är självvalda singlar, men jag skulle nog vilja påstå att det är färre än man tror – man vill inte att andra ska tycka synd om en. De flesta jag känner beskriver nog snarare situationen som påtvingad mer än självvald.

Så även om denna dagen i första hand är ägnad åt parrelationen, glöm inte dina singelvänner: De behöver dig mer än någonsin en dag som denna. Och ni singlar: Samlas tillsammans och gör något kul och sitt inte och grina framför en smörig kärleksfilm på TV:n med snyftande ord som att: ”Det där är bara på film – det händer aldrig mig!”  Ta hand om varandra!

Det var en bra artikel i Dagen om ensamståendes plats i kyrkan. Kyrkan är som vilken del av samhället som helst: Det samlas unga, gamla, familjer, änkor/änklingar, singlar, frånskilda eller vilken annan kategori man nu kan tänkas tillhöra. Kyrkan är i första hand en plats att söka Gud på och ingen dejting-plats. Å andra sidan så är det en trygg plats där det finns utrymme för samtal som kanske kan leda till något mer och större än att bara småprata över kyrkkaffet. Man vet ju också att de man träffar där står på samma gedigna grund, med samma värderingar som en själv.

Jag var tidigare engagerad i Umesingel, som är ett initiativ för att kunna erbjuda aktiviteter för kristna singlar. Jag känner inte att jag vill engagera mig där, då jag inte längre är singel, men jag hoppas att verksamheten lever vidare eftersom det är så många som behöver få umgås med andra kristna singlar – oavsett om man vill träffa en ny partner eller inte.

Ha en fin avslutning på Alla Hjärtans Dag allihop – oavsett i vilken form av relation ni befinner er i.

Lukas 11:8-13
Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?

[ Dagen ]

The Message – Nya Testamenten på Nytt Sätt

nya testamentet the message eugene petersonJag har fått hem ”The Message” – en helt ny språklig bearbetning av Nya Testamentet. Det här är en parafras och inte en ordagrann översättning, vilket gör språket flytande, modernt och lättillgängligt. En parafras översätter en mening i tagen emedan många andra Bibelversioner översätter ord för ord (även om de sedan måste göra lämpliga anpassningar av språket för läsbarhetens skull). Den här parafrasen är något helt nytt mot för vad jag sett förut: Det blir som att läsa en spännande roman, där berättelsen blir ännu mer levande.

Jag vet att de mer drivna och lärda föredrar att helst läsa Bibeln på orginalspråk eller en översättning som är så ordagranna som möjlig, men jag ser en fördel för egen del att läsa en version som hjälper mig med tolkningen redan i löptexten. Budskapet blir enklare att ta till sig och mer direkt på det här viset. Jag har läste Levande Bibeln / En Handbok för Livet (vilket också är en Bibelöversättning som jag uppskattar), men dessa går inte att jämföra med the Message. Levande Bibeln ligger någonstans mitt emellan The Message och en traditionell Bibelöversättning.

Texten är uppdelad enbart på kapitel och inte verser, vilket gör att det känns som att läsa en helt ”vanlig” kapitelindelad bok. Om man nu ska hitta en nackdel, så är det svårt att hänvisa till en viss Bibelvers, om man vill referera. Å andra sidan så är texten tillräckligt lik för att man kan slå upp motsvarande vers(er) i någon annan Bibelöversättning.

Det finns en bra recension om The Message i tidningen Dagen.

Jag har gjort en kort jämförelse nedan, som visar hur stor skillnaden är jämfört med alla andra ofta förekommande versioner.

Så plocka gärna upp ett exemplar själv och läs och se vad du tycker. Jag ser fram emot när denna version kommer i en billigare pocket-utgåva: Den är hur perfekt som helst att ge till sina ofrälsta vänner som en introduktion till kristen tro.

Matteus 7:13-14

The Message:
Leta inte efter genvägar till Gud. Marknaden svämmar över av bergsäkra, enkla recept på framgång som man kan tillämpa när man har tid över. Gå inte på det, hur populära de än är. Vägen till livet – till Gud – är jobbig, och man måste alltid akta sig för att inte förlora den ur sikte.

Folkbibeln:
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Levande Bibeln:
Man kan bara komma in i himlen genom den trånga porten. Vägen till helvetet däremot är bred, och dess port är vid nog för de stora skaror som väljer denna bekväma väg. Men porten till livet är trång, och vägen är smal. Det är därför bara några få finner den.

Bibel 2000
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Kristen friskola i Umeå får kritik av Skolinspektionen

Blir lite ledsen då jag läser om Skolinspektionens besök på dotterns skola och den kritik som de har utfärdat. Det känns inte som att avsaknad av komplett utrustning för naurvetenskap eller avsaknad av datorprogram för digitalt musikskapande har någon avgörande betydelse för undervisningen. Båda sakerna kan införskaffas när pengar och lokaler finns. Avsaknad av betygskataloger är också något som enkelt kan åtgärdas. I detta datoriserade tidevavet, så är ju inte betyg något som ändå kan föras i smyg, då ungarna själva lägger upp bilder på sina betyg på Facebook. Men finns det fastställda administrativa rutiner som krävs för rättssäkerheten, så ska de följas.

Däremot så förstår jag inte kritiken mot de få konfessionella inslag som finns på skolan. Jag förstår den inte alls. Det är en kristen friskola med kristen profil! Det står i skolans förväntansdokument att alla elever förväntas närvara i själva morgonsamlingen på fredagar och att de ska respektera att bön och bibelläsning förekommer, men att de inte själva aktivt behöver delta. Men hallå – de är en kristen friskola! Många friskolor har en tydlig profil och denna skola har den kristna tron som sin profil. Förväntas man då inte utöva denna profil?

Det är helt frivilligt att välja en friskola till sina barn. Alla barn har rätt att gå i en närliggande kommunal skola – att välja en friskola är ett medvetet val. Trots det så går det barn från ”vanliga” hem även på Hannaskolan. Andra barn åker långa vägar varje morgon och kväll bara för att de trivs så bra på sin skola och tycker att långa resor uppväger den mysiga stämning som är på skolan (och för de som undrar så bekostar vi föräldrar resorna till/från skolan helt själva). Eller väljer man att sätta sin barn på Prolympia om man inte har ett barn som är idrottsintresserad? Primaskolan om man inte har kultur som sin ledstjärna? Nej, man väljer en skola där man tror att ens eget barn har bäst förutsättningar att trivas, utvecklas och tillgodogöra sig kunskap för livet.

Jag gissar på att Hannaskolan kommer att ändra ordalydelsen i sitt förväntasdokument till att påpeka total frivillighet för fredagssamlingarna, så det inte råder några som helst tvivel om detta. Jag tror dock fortfarande att i princip alla elever kommer att välja att vara med eftersom de upplever samlingarna som fin gemenskap, en bra start på dagen och ett fint slut på veckan. Den kristna trons kärleksbudskap är gott att höra för alla i en tid då allt fokuseras på egot och många unga känner sig otillräckliga under alla krav som ställs på dem. Livet för en tonåring idag är inte alls som den var på ”min tid”, men det är ämne för ett helt eget blogginlägg.

Jag var tvungen att kolla på hur en islamsk friskola framställer sin islamiska profil som jämförelse och då måste jag säga att Hannaskolans morgonsamling på fredag och enstaka kristendomslektion under veckan framstår som väldigt modesta profilära inslag. Och om koranläsning, lunchbön och arabiska är OK, så måste även Hannaskolans konfessionella inslag vara OK. Två fel gör inte ett rätt, men det måste finnas en tydlig linje på vilka konfessionella inslag som är rätt och var man går över gränsen men också en likhet inför skollagen för alla olika sorters friskolor.

Så länge man inte tummar på kunskapskraven (och jag tror att även dagens elever klarar av att bli vuxna utan att ha gått en snabbkurs i digitalt musikskapande), så tycker jag nog att Hannaskolan ska få ha sin morgonsamling varje fredag i fred. I övrigt så är det som vilken skola som helst – även om den av både elever och föräldrar upplevs som bättre än många andra skolor. Och eleverna trivs och älskar sin skola. Jag är så tacksam för att vi hittade till Hannaskolan!

Men vad vet jag – jag är ju bara förälder till en av eleverna på skolan.

[ VK ]  [ Dagen ] [ Hannaskolan ]

God Jul och Gott Nytt År!

liten julgranNu är årets sista arbetsdag gjord och endast ledighet återstår av 2012. Sitter och tänker på vilket fantastiskt år jag har haft. Så mycket som jag har gjort och sett, så många fantastiska människor som jag fått umgås med, min fina familj och underbara vänner som funnits där när jag som bäst behövt. Det är förunderligt hur Gud kan gripa in och föra människor samman med sådan tydlighet, kraft, glädje och stor kärlek. Oväntade glädjeämnen ger ofta den största glädjen.

Är tacksam över det liv jag får leva och över Guds stora omsorg om oss. Han är så God.

God Jul och Gott Nytt År till er alla!

Israel 25/10-5/11

Vilken underbar resa jag har haft till Israel. Det kändes som att jag var borta så oerhört länge. Det beror nog till en stor del på att vi fick uppleva så mycket på så kort tid, men också på att gruppen var exceptionellt trevlig på alla vis. Vi blev som en resande familj. Man möttes hela tiden av vänlighet och jag såg inte till några sura miner över huvud taget. Men å andra sidan: Hur ska man kunna bli irriterad då allt fungerade helt perfekt: Bussar kom precis i rätt tid och stod parkerade på rätt plats, alla hotellrum var fina, måltiderna var väl planerade trots att vi dök upp som en grupp på 100 personer på en vanlig lunchrestaurang, alla sevärdheter släppte in oss direkt och alla deltagare var i tid hela tiden? Framför allt var det tydliga instruktioner före alla olika aktiviteter. Jag är väl inte känd för mitt goda tålamod precis, men jag hamnade efter ett tag i gruppresestämning och förlitade mig på schemat och att någon berättade var jag skulle vara och vad jag borde ta med mig. Det var riktigt skönt att bara koppla av, slippa bestämma en massa hela tiden, utan bara att få koncentrera sig på att uppleva, känna och se saker.

Allt vi sett kommer inte att komma med i det här blogginlägget, men det ger er i alla fall en liten aning om vad vi fått se.

Jag åkte med en väninna och vi reste med Duveskogs reseservice. Vi var bland de första som anmälde oss till resan och det var nog tur, för resan som går kring vecka 44 (oktoberlovet) blev snabbt fullbokad.

Eftersom vi bor i Umeå och flyget gick i arla morgonstund från Arlanda, så tog vi flyget ner kvällen innan och övernattade på Rest&Fly i några timmar. Det var premiär för mig att sova där och jag kan inte säga annat än att sängarna var riktigt sköna. Dock kändes rummet precis som att vara på Ålandsbåten och jag nästan väntade på att man skulle känna lite vågrörelser. Troligen pga rummet var så minimalt litet och saknade fönster. Toalett och dusch fanns ute i korridor, men det är väl något man får räkna med i den här prisklassen på en flygplats.

Galliléen på Ginnosar Inn israel

Första dagarna bodde vi uppe i Galliléen på Ginnosar Inn Kibbutz precis vid stranden av Genesarets sjö. Hotellrummen var egentligen bostäder för kibbutzarbetare, så vi fick en liten enrumslägenhet i markplan med en mysig altan. Måltiderna åt man i huvudbyggnaden en bit ifrån och maten (buffé) var fantastisk. Jag hade mer än gärna stannat där längre – det var lugnt och vackert. Det var helt magiskt på kvällen att stå ute på piren och titta ut över en helt stilla Genesarets sjö. Jag hade inte blivit vare sig förskräckt eller förvånad om Jesus hade kommit och gått mot oss över vattnet, så stilla var det.

Första dagen öste regnet ner, men det gjorde inget eftersom vi var trötta efter resan och njöt av att ta det lugnt och sitta och dricka kaffe på altanen.

Och jag har fått åka båt på Genesarets sjö. Vi hade en underbar båttur med fin gudstjänst. Det var väl också en av de bra sakerna med resan: Det var gudstjänst varje morgon klockan 9, eller som första anhalt på våra förmiddagsutflykter. På kvällen hade vi ett möte klockan 20, direkt efter middagen. Det var dels bra undervisning, men också ett bra sätt att samla hela gruppen och få lovsjunga och be tillsammans.

nazareth israel

Nazareth Village var en by som var uppbyggd utifrån hur man levde på Jesu tid. Det var spännande att se olivpress, där man trampade vin och kul med de som låtsades spela snickaren Josef och Maria som spann ulltråd på en slända. Synagogan kändes verkligen autentisk, där vi satt på på stenavsatserna. Jag insåg också här det kloka i att ta med sig en sittdyna. Jag hade köpt ett självuppblåsbart sittunderlag, som följde med i ryggsäcken hela tiden. Det var mycket väl investerade pengar.

kapernaum israel

Jag älskar ju att titta på gamla ruiner och Kapernaum var en utgrävd stad. Det är fascinerande att tydligt se husgrunderna och försöka tänka sig hur människor har bott i de små husen och trängts med husdjur i de trånga gränderna.

jordanfloden israel

Jordanfloden var mer å än flod, men vi hade en jättefin dopgudstjänst tillsammans då tre personer valt att döpa sig. Även om själva platsen för dopet var extremt kommersialiserad så hade vi tur: Det var i princip bara vi där och hela ceremonin blev mycket vacker och stämningsfull.

jerusalem israel

Den klassiska vyn från Jerusalem från Olivberget med den gyllene kupolen på Klippmoskén. Om man följer muren som går nedanför moskén en bit till höger, så ser man den Gyllene Porten där Jesus ska rida in, då han återuppstår. Den är igenmurad och muslimerna har anlagt en gravgård framför porten, eftersom den ska hindra Jesus från att träda in i Jerusalem eftersom judar inte beträda en muslimsk gravplats. Är det verkligen någon som tror att det skulle hindra Jesus?

I förgrunden ser man judiska gravar som alla är i riktning mot den gyllene porten.

Vi vandrade sedan sjungande ner mot Golgata och det som tros vara Döskalleplatsen. Här finns också det som man kallar för trädgårdsgraven. Det var oerhört fint att ha gudstjänst med nattvard här.

I Jerusalem bodde vi på hotellet Leonardo Inn Jerusalem Hotel (som visst i samband med att vi lämnade det bytte namn till något med Jerusalem Spa). Det var ett helt OK hotell som låg en bit ifrån gamla staden. Det gick dock spårvagn alldeles intill och då jag väl insett att man kunde trycka på en knapp för att få fram engelsk text, så lyckades vi till och med köpa oss spårvagnsbiljetter och åka ner till centrum.

Rummet för den sista måltiden – Övre salen – var också fascinerande. Även om väggar och tak hade genomgått en modernisering med romerska valvbågar, så var golvet original från Jesu tid. Tänk att veta att man går på exakt de stenar som Jesu gått på under sitt liv i en lokal där han tillbringade mycket tid med sina lärjungar och framför allt den sista måltiden.

mezuza bönerulle israel

Alla dörrar eller portar i Israel har en mezuza. Det gällde både gamla portar i Jerusalem och nybyggda dörrposter på hotellen. Den symboliserar en papyrus-rulle och ska denna påminna om Guds närvaro, hans bud, och de plikter han ålagt människan att följa.

västra muren klagomuren jerusalem israel

Självklart besökte vi också Västra Muren. Jag glömde tyvärr att ta en närbild på muren, där man kunde se alla papperslappar med böneämnen (eller tacksägelser) instoppade i alla skrevor som fanns. Jag hade med mig en lapp jag också som jag försökte stoppa in där det fanns plats. Nu hoppas jag på bönesvar.

Det var en stark och pulserande stämning vid muren. Böneområdet var uppdelat i två: En för män och en för kvinnor. Men många stod vi kanten på stolarna och tittade över på den andra sidan utan att någon verkade reagera.

Vi blev vid de flesta heliga platserna anmodade ta på oss anständig klädsel: Täckta axlar och knän men det var endast vid Klagomuren som det gick vakter och påpekade om någon var opassande klädd. Jag hade tajts och en rejäl sjal som jag lindade runt mig, så jag klarade mig från reprimander. Männen var tvungen att ta på sig en kippa(den lilla judiska huvudbonaden som männen bär) för att visa vördnad.

Betlehem var nog det jag var minst imponerad av, om vi pratar om klassiska bibelplatser. Då vi anlände till födelsekyrkan så skar minareternas skrän genom märg och ben och var så högt och påträngande att det gick rakt in i huvudet, så att jag inte kunde tänka. Det var så skönt att få komma in i födelsekyrkan, vars tjocka väggar utestängde allt ljud från världen utanför.

betlehem israel

När man väl kommit in genom den lilla dörren ovan, så hamnade man i en stor vacker och påkostad kyrka. Det var hur mycket folk som helst här och egentligen enda gången vi fick köa för att komma fram till födelsegrottan.  Stallet är egentligen en liten grotta som användes för boskapen.

masada israel

Fortet Masada i Negeveöknen var nog en av de saker som jag blev mest fascinerad av. Herodes palats i tre våningar högt uppe på ett berg mitt i öknen. Det fanns tydliga lämningar av badhus, vattenreservoarer, förrådslokaler, hus, duvslag och altaner. Visserligen sades han vara paranoid, men denna plats måste på Herodes tid ha varit än mer otillgänglig. Masadaklippan var också platsen år 73 e.Kr. där ca 1000 judar tog kollektivt självmord för att undkomma Romarna. Tänk att sitta uppe på klippan och se Romarnas lägereldar och sakta se rampen ta form, som till slut gjorde att Romarna kunde inta fortet. Det var starkt.

Och jadå – jag har badat i Döda Havet, men tog inga bilder. Men det var en härlig känsla att verkligen flyta i vattnet. Jag var i en halvtimme innan det började sticka och klia på kroppen av allt salt.

eilat israel

Vi avslutade resan i Eilat på Nova hotel. Det låg på promenadavstånd från strand och shopping-stråk och var verkligen jättefint. Stora rum och till och med ett litet pentry, så vi kunde koka oss en kopp kaffe.

Medan övriga delarna av landet vi hade besökt hade känts som Israel, så kändes Eilat som vilken badort som helst. ”Är jag på Kanarieöarna?” var min första reaktion. Men det var vackert, rent och trevligt.

Flygplatsen i Eilat ligger mitt i staden, så det var lite häftigt att ligga på stranden och se charterplanen komma inflygandes över shoppingcentrat. Vi hann med en båttur på Röda Havet också och det kändes konstigt att titta ut över Jordanien och Egypten samtidigt från båten.

Jag kände till begreppet Sabbat, men inte att det i Israel och för judarna innebär verkligen total stillhet – allt var stängt. Man fick om man var rättrogen jude inte ens trycka på hissknappen utan det fanns en sabbatshiss som gick konstant och stannade på varje våning. Kaffemaskinen hade en spak istället för knapp denna dag. Buffé-middagen på hotellet bestod av rester eller kallskuret. Israel inledde sabbaten på eftermiddagen på fredag och avslutade den kl sex på lördag. Visst kändes det konstig att allt verkligen stod still, men jag kan samtidigt förstå behovet av total vila den sjunde dagen.

Hebreiska är än så länge för mig ett språk som är helt ofattbart. Jag blev först lite förskräckt när jag tittade upp på informationstavlan på flygplatsen (Tel Aviv – Ben Gurion Airport), men den växlade sedan över till förståeligt alfabet.

Bara det att  det hebreiska alfabetet är helt annorlunda och att man dessutom utelämnar de punkter och tecken som ska markera vokaler, gör att man inte heller kan lära sig stava igenom ord, utan måste lära sig hur ordets bild ser ut. Tipset jag fick var att köpa barnböcker eftersom man där skrev noggrannare. Men som jag förstod det, så lär sig många att prata hebreiska, men att tröskeln att läsa och skriva var betydligt större. Men samtidigt kändes det som en utmaning att någon gång försöka lära sig hebreiska. Kan det bli mitt nästa språkprojekt månntro?

Något annat som slog mig var hur litet landet faktiskt är. Hur inklämt det är mellan stora muslimska länder. När man läser de olika berättelserna i Bibeln, så känns det som en hel kontinent, men mycket av det som beskrivs har inte skett på en större ytan än Småland. Och jag förstår varför Jesus kunde vandra till olika platser hela tiden – det är sällan långa avstånd. Israel är ett litet land – omgivet av fiender som vill förgöra dem. Man får verkligen perspektiv på nyhetsrapporterna när man på plats har stått och tittat över gränsen till grannländerna.

Och jag längtar redan tillbaka dit. Det är en helt underbar härlig andlig stämning och Gudsnärvaro över Israel. Jag trodde att det här var en sådan där en-gång-i-livet-resa, men jag tror säkert att jag kommer att åka dit igen.

Next Year in Jerusalem!

Tillbaka igen efter Israel-resan

Vilka två underbara veckor jag har haft. Det har varit en helt fantastisk resa till Israel. Jag tänker skriva ett längre blogginlägg om hela resan, med bilder, men vill först bara snabbt kommentera maten: Vi åt kosher-mat hela tiden.

Grunden till kosher finns i:
2 Mosebok 23:19: ”Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.
I praktiken innebär det att man aldrig blandar kött och mjölk.Jag har inte fördjupat mig mer än så i ämnet, men vet att det finns en massa andra aspekter också som ska hållas (ex. att inte använda samma kokkärl, porslin för mjölk resp. kött, hur slakten ska gå till). Troende judar får inte heller äta skaldjur, men ett liv utan skaldjur har jag väldigt svårt att tänka mig. Fläskkött, kattkött och blodmat skulle jag dock lätt kunna avstå ifrån utan problem.

Till frukost serverades massor med mejeriprodukter: Yoghurt, mjölk, ost etc, men inget sorts kött (däremot fisk och ägg). Resten av måltiderna så var alla mjölkprodukter helt borta: Inget smör till brödet, inga gräddiga såser till köttet och inga gräddiga efterrätter. Istället var det massor med grönsaker och olika grönsaksröror som ersättning till sås som hummus eller tomatröror. Ville man ha cappuccino efter maten, så fick man ta sig till baren utanför eftersom det inte var OK med mjölken.

Faktum var att maten kändes jättebra att äta! När man har daglig tillgång till den här typen av bufféer så brukar i alla fall jag känna mig rätt uppblåst efter ett tag. Så inte med denna mathållning, utan den kändes väldigt lättsmält för kroppen.

Jag trodde att detta påbud kommit till pga mathanteringen i gamla tider före kylskåpens uppfinnande, men gissar att det kanske finns någon sorts biologisk förklaring också. Gud vet hur vi fungerar och kanske våra kroppar fungerar optimalt om vi inte blandar mjölk med kött i matsmältningsprocessen?

De flesta som åker på den här typen av resor brukar klaga på att de går upp i vikt, men jag har definitivt blivit lättare i kroppen, även om det knappast syns efter bara två veckor. Orsaken till detta tror jag är att jag går ner i stressnivå, det är lätt att äta bra mat när en kock står och steker omelett åt en på morgonen och man fikar inget, utan äter bara vid de tillfällen som erbjuds. Värmen gör också att jag äter mindre och dricker mer. Jag äter helt enkelt bättre och rör mig mer. Ändå har jag tagit av efterrätterna, men eftersom det inte varit grädde i dem, så har de inte känts så tunga. Först en tallrik med varm GI-mat och sedan avslutning med efterrätt.

Jag och dottern åkte i alla fall till Willys och bunkrade upp med nyttig mat, för att fylla upp mitt tomma kylskåp. Det blev massor med frukt och grönt, hummus, oliver, ost, kyckling, krossade tomater, keso och yoghurt. Det är tur att hon gillar samma mat som mig, så det blev inte alltför många klagomål över att ”nyttighetsmamman” slog till igen.

Men vi ska försöka äta riktigt bra mat ett tag framöver och försöka hålla det varma vackra landet Israel i minne så länge det går, för att orka ta itu med den långa mörka och kalla vinter som nu förestår.

Ökenvandring

gud när jag överger dig led mitt hjärtas tankar till den kärlek som jag ej förtjänar och låt den brista. låt mitt hjärtas längtan rinna ner för kinderna, ner i sprickorna och låt din avbild blottas.

Det var en väldigt speciell helg. Lördag eftermiddag var jag på besök hos CfP (Christ for People) – Pingstkyrkans församlingsplantering uppe på Ersboda. Bibelskolan Veien från Bergen var där på besök och hela eftermiddagen: kl 13-17 var vikt för enbart lovsång och tillbedjan. När jag hörde programmet tänkte jag att: ”Oj – det lät länge!” Men då vi väl startade mötet, så gick tiden av bara farten. Jag älskar ju lovsång och bön och det var mycket av den varan, för att avbryta med korta pauser av undervisning och faktiskt också en fikarast. Tyvärr var jag tvungen att smita tidigare, då vi hade undervisning med Mikael Tellbe i Korskyrkan, som  skulle starta kl 16.30.

Min bil hade fått sig en rejäl rispa på höger framdörr, då jag kom ut för att köra iväg. Jag är dock rätt nöjd över mig själv att jag efter ett (riktigt) surt blogginlägg kunde släppa det hela.

Lördagens undervisning handlade om 1 Korintierbrevet och var både intressant och personligt – så där ödmjukt framfört föredrag, som bara verkligt kunniga människor kan framföra det på. Vi fick höra mycket om de olika andegåvorna och i avslutningen betonades församlingens bästa före individ-perspektivet. När du ber om en nådegåva, tänk då: ”Vilken nådegåva behöver församlingen?” Inte: ”Vilken nådegåva vill du främst få för egen del?”

Bilden ovan är från söndagens Gudstjänst, där vi också fördjupade oss i 1 Korintierbrevet 10:1-22, men då med fokus på begreppet ökenvandring. Jag blir ofta så berörd dessa gånger, då jag tycker att begreppet ökenvandringen är så beskrivande för de svårigheter vi möter på i livet. Vi kan ha precis allt vi behöver för att leva ett drägligt liv, ändå så klagar vi och söker efter något mer. Efter något annat. Efter något nytt.

Processen beskrevs som att: Vi börjar med att klaga, sedan ifrågasätter vi om Gud verkligen är God, vi kanske börjar göra kompromisser för att hitta en ny väg och till slut så söker vi oss till andliga substitut (avgudar).

1 Kor 10:13
Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.

Gud utsätter oss hela tiden för prövningar. Men vi väljer också hur vi vill hantera dem. Litar vi till Hans godhet eller vill vi ha andra och ibland kanske snabbare resultat? Jag vet verkligen att tålamod inte är min största styrka, men jag försöker trots det att tålmodigt vänta på att Gud ska visa mig vilka utvägar som finns genom svårigheterna. Ibland så tycker jag dock att vissa av de dörrar man öppnar, visar sig vara återvändsgränder redan då man stiger över tröskeln. I andra fall så verkar vägen ljus, men visar sig vara täckt av mörka moln längre fram. Det viktiga är väl dock att vi känner igen dessa felaktiga vägar – stigar som inte ska trampas – och snabbt tar oss tillbaka till ljuset igen.

Ibland önskar jag dock att Gud kunde vara lite snabbare och lite tydligare på att öppna de där stängda dörrarna. Ibland så behöver Han ställa mig framför en jättestor port och lägga en tung  nyckel i handen på mig, för att jag ska inse att det är just här jag ska gå. Det är där texten ovan stämmer så oerhört bra in. Jag grinar varje gång jag hör den sången spelas eftersom den så tydligt beskriver hur tårarna rinner ner för kinderna, för att läka de spruckna sår som finns och trösta i den längtan som finns, men kanske aldrig uppfylls. Men att vi dock ändå håller fast vid Guds godhet och söker oss närmare Honom.

Låt mitt hjärtas längtan rinna ner för kinderna, ner i sprickorna och låt din avbild blottas.

 

 

 

Bästa lilla svarta jag köpt på länge – Logitech Mini BoomBox

bluetooth trådlös högtalare usb från logitech
Sitter här och lyssnar på söndagsgudstjänst i solen på balkongen. Det är Livets Ords webbutsändning som hörs i högtalaren.

Jag köpte igår en liten bärbar högtalare. Och jag är riktigt imponerad. Nu är jag ingen ljudnörd så jag tycker den här låter riktigt bra.

Och den är verkligen helt trådlös. Jag har kopplat upp den via bluetooth mot både mobilen och datorn. Det uppladdningsbara batteriet gör att jag kan ta den lilla boxen var jag vill inom rimligt avstånd utan att behöva fundera på eluttag. Det finns en omkopplare för mobilsamtal också inklusive mikrofon, men det har jag inte testat ännu.

Att den också är liten och lätt är ännu en fördel. Jag ogillar stora otympliga teknikprylar med massor av kablar.

Det jag ska köpa till är en ljudkabel så att jag kan koppla ihop mobilen utan att behöva synka ihop den då jag byter enhet.

Den lilla svarta boxen var helt klart väl värd en femhundring.

[ Logitech Mini BoomBox ]

Baksidan av Bibeln

turkos bibel

Hade en intressant diskussion häromdagen:

– Vad är det där för en bok, Maria?
– Det är en Bibel.
– Hmm… Konstig bok. Alla andra böcker jag sett har en sammanfattning på baksidan, varför har inte Bibeln det?

Ja, vad svarar man på det ? Att Bibeln inte är en bok utan flera böcker? Att man inte kan sammanfatta Bibeln på en enda sida? Att den är tillräckligt spännande för att man inte behöver ha en säljande text? Att Bibeln är en seriös bok som inte behövs sälja med argument som att den blivit årets bestseller 2011. Att det är Guds ord som vi inte får förvanska och skriva om? Att det är världens största bestseller genom tiderna och det räcker som presentation?

Men faktum är att det finns en sammanfattning av Bibeln sist i boken. Den allra sista boken är Uppenbarelseboken och den allra sista versen lyder:

Uppenbarelseboken vers 21:
Nåd från herren Jesus åt alla.

Och det är ju precis vad hela Nya Testamentet handlar om: Att vi är förlåtna genom Jesus.

Men Bibeln har inte bara en sammanfattande avslutning. Den har också en inledande teaser med en cliffhanger:

1 Moseboken – vers 1:
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Det räcker långt för att man både ska bli nyfiken på att läsa mer. Skapade Gud himmel och jord? Men när skapade Han resten? Och varför skapade Han allt detta? Hur kom vi till? Vad vill Han med oss? Vad har hänt från den tiden allt skapades till vår nutid? Vilka var de första människorna? Hur levde dem? Vad gjorde dem? Hur tänkte de? Och hur hänger allt det här ihop med Jesus?

Ta upp en Bibel och börja läsa – det finns massor med spännande historier i den och den kommer att ge dig många tankeställare och livsfrågor att fundera över. Och du kommer att få en helt ny syn på vad den där konstiga tjocka boken som heter Bibeln egentligen innehåller.

 

Fäbodsgudstjänst

Östansjö fäbodar fäbodgudstjänst örnsköldsvik gottne björna

Har haft en härlig dag med gudstjänst på en mycket speciell och vacker plats: Östansjö fäbodar. En fäbod dit man 1873 byggde en spång som ligger på flytmossa. Spången kom till för att man skulle slippa gå hela vägen runt sjön och spara ett antal kilometers promenad. Flytmossan skars loss och transporterades med hjälp av båtar från ena sidan sjön till den andra. Och spången är underhållen och fin och utmärkt att gå på även idag.

Gudstjänsten var också jättefin och vilken fantastisk tur med vädret, denna regniga sommar.

Jesusmanifestationen i Umeå

Det kändes som en stor framgång med Jesusmanifestationen i Umeå på Annandag Pingst, dvs den 28 maj 2012. Min högst ovetenskapliga egna uppfattning är att ett 1000-tal människor borde ha varit samlade på Rådhustorget, med tanke på hur många vi var som var med och startade från Stadskyrkan och säkerligen slöt fler upp på torget. Underbart att se så många samlade från så många olika kyrkor. Och det bara för att få tala om och visa sin kärlek till Jesus!

En härlig kväll var det. Vi startade vid Umeå Stadskyrka och gick via E12:an upp till Rådhustorget. Tyvärr var det inte mycket människor i City vid halv-sju-tiden en måndagskväll. Vi skulle sjunga lovsånger på vägen dit och konstaterade snabbt att det inte var en helt enkel uppgift att försöka synkronisera sången i ett ”demonstrationståg”. Men vi sjöng så mycket vi kunde trots allt även om det var olika sånger i olika delar av tåget.

Väl framme på torget så hölls det appeller om Jesus och vad han betyder för oss, varav undertecknad var en av dem som pratade. Min poäng i min appell var att människor som säger ”JA!” har betydligt roligare än de som säger ”Neeeeej!” Det kändes som som ett riktigt lyckat möte. Jag var så nervös före, lugn på scenen men sedan skakade knäna när jag väl kom ner. Men det kändes verkligen jättebra efteråt och jag tycker ju sådana här saker är både viktiga och roliga. Jag fick jättefina tackord efteråt, som jag blev så glad över.

Ett bildspel finns på Umeå stadsförsamlings hemsida (PDF-fil).

Synd att denna viktiga händelse inte fick något som helst genomslag i lokalpressen. Men kanske nästa år, då vi hoppas att Jesusmanifestationen blir ännu större, med ännu fler aktiva kristna och ännu fler nyfikna besökare som stannar upp och lyssnar på Renmarkstorget.

. [ Spira ] [ Dagen ]