Har ju under alla år surrat om att jag skulle ha en “pärla i näsan“, dvs något pyttelitet i vänster näsvinge. Och under alla år mött kompakt motstånd från mitt ex. Med argument som “sopsäck över huvudet” eller “Välj: Pärla i näsan eller mig”, så avstår man från att genomföra sådant.

Har aldrig haft någon som helst lust eller önskan att tatuera mig eller ha stora synliga saker i ansiktet. Och kommer aldrig någonsin att göra något liknande heller. Funderade ett tag på att göra fler hål i örat, men det mest praktiska är ju att ha läkringar i dessa och jag tycker inte alls att det ser snyggt ut. Läkringar är praktiska reservsmycken och inget jag vill ha på mig för jämnan. Ser lite “billigt” ut, tycker jag.

Mitt lilla guldhjärta på en tand var en kompromiss, som jag tycker blev oerhört lyckad. Det har suttit på sin plats i 12 år och det coola med det är, att de flesta inte lägger märke till det alls. Jag kan umgås med folk jättelänge innan de till slut säger att: “Wow – har du ett litet guldhjärta på tanden? Jättesnyggt!”
Diskret, men snyggt smycke. Inget som väcker någon större uppmärksamhet. Och smycken ska smälta samman med ens personlighet.

Men undrar om det inte är dags att göra något för min egen skull nu: En pytteliten diamant i vänster näsvinge? Lika diskret som det lilla guldhjärtat på tanden: Anas men inte synas förrän man kommer riktigt nära. Först då ser man att det är en guldinfattad diamant.

Tyvärr måste man väl genomlida en läkningsprocess med en synligare silverfärgad kula, men den tiden går ju över.

Och skulle det inte funka, så är det ju bara att ta bort det!
Jag ska fundera på saken i varje fall…