Har inte bloggat på länge, men har inte orkat. Har förlorat min älskade, livsglada, generösa, karismatiska, handlingskraftiga, genomsnälla pappa. Han som jag alltid hade så roligt med. Han som alltid stöttade mig. Han som alltid var så fruktansvärt stolt över “sina flickor”. Tomrummet är så stort. Saknaden så stor. Vi var så oerhört lika han och jag.
Och till er som läser min blogg pga low carb: Maten är just nu oerhört ointressant. Snälla tanter har kommit med fantastiska kakor och kakfat som tröst och vi har ätit med stor njutning och inlevelse. Jag får ta itu med mat och träning efter nyår.
Jag tycker att nyår är en tydlig skiljelinje och en bra tidpunkt då man kan ta itu med förändringar. Jag var ju rätt duktig med IKSU-besök innan det här hände, så det är bara att gå tillbaka till gamla vanor. Däremot måste jag bli striktare med maten. Tyvärr så är jag en sådan som inte kan ligga för lågt på kolhydraterna eftersom jag uppriktigt sagt inte orkar träna då. För mycket kolhydrater gör mig tung och seg och att hitta balansgången däremellan är inte helt enkel.
Hoppas att 2010 blir ett bättre år. Att det kommande året innehåller någon sorts positiv överraskning åt mig. Jag behöver det verkligen. Men stora förändringar kommer det att bli i alla fall.
Jag läser din blogg och nu undrade jag varför det inte kom några inlägg. Jag blev riktigt orolig för du har låtit så ledsen ibland. Hade det hänt något? Ja, det fick jag ju bekräftat när jag läste ditt inlägg i dag. Det är jobbigt att mista en älskad anhörig. Jag tänker på dig och hoppas du ska klara av den jobbiga tiden som nu väntar. Men du verkar stark och envis så det går säkert bra! Många varma hälsningar från mig som läste “Mamma äter inget vitt” för länge, länge sedan och som fortfarande försöker leva LCHF-way. Det går upp och det går ner…. Dock går inte vikten ner just nu, men vad gör det. Jag mår bra. Tack för alla råd och recept som du givit mig på nätet!! Hoppas du får en God Jul och att det nya året blir riktigt Gott!
Tack snälla för de vänliga orden och för omtanken! Det har varit en fin ceremoni idag och nu har vi klarat av det tuffaste. Jag saknar honom verkligen så oerhört. Tycker 2009 har varit ett jobbigt år på många men tror att 2010 blir betydligt bättre. Jag tror på ödet och karma och tror att det betalar sig i slutänden.
Även om jag låter ledsen ibland, så är jag inte en sådan som ger upp. Vi är en familj av starka kvinnor som gråter en skvätt och sedan biter ihop och tar itu med saker och ting. Det händer mycket och snabbt när vi sätter igång. Till stor del är det pappas förtjänst då han alltid uppmuntrat oss till att stå på egna ben, ta egna beslut, göra saker som anses som omöjliga, men ändå alltid veta att behöver vi hjälp, så finns familjen alltid där för att stötta eller hjälpa till mer handgripligt.
Ha en riktigt bra jul och ett gott nytt år!