Jag gjorde mig av med min fasta telefon då jag flyttade från huset till lägenhet för två år sedan. Var nog det bästa jag har gjort på telefonfronten. Det kostade så pass mycket att flytta det fasta abonnemanget, så jag tänkte att jag testar ett tag och ser hur det går. Och har inte känt något behov av att ta tillbaka den. De få som fortfarande är tveksamma till att ringa på mobiler, brukar jag erbjuda mig att ringa upp.
Fördelar med att bara ha mobiler i familjen:
- Billigare: Sänkte telefonkostnaderna rejält när jag sa upp det fasta abonemanget. Visst finns IP-telefoni, men det kostar trots allt det också. Men man får kolla upp sina ringvanor och välja ett abonnemang som passar en själv och ens familj. Telepriskollen ger stor hjälp. Även de sämsta mobil-abonnemangen idag är ofta billigare än vad de gamla “rikssamtalen” var en gång i tiden via koppartråden.
- När det ringer är det till mig: Dottern har egen mobil och vill de ha tag i henne, så ringer de ju också till henne.
- Närhet: Telefonen är oftast nära och man slipper rusa iväg från matlagning eller annat för att hinna svara i telefonen.
- Alla tjänster finns i telefonen: Visst har de nya fasta telefonerna också fått fler tjänster. Kommer ni ihåg tiden när inte ens nummerpresentationen var inbyggd utan man hade en liten dosa vid namn “Anita” bredvid telefonen?
- Snabbt att skicka ett SMS om man inte hinner prata, men ändå vill meddela något.
- Telefonförsäljare: Många har en spärr för att ringa till mobilnummer och det är numera extremt få som hittar till min telefon. Var medlem i NIX-registret förut, men väldigt många försäljare hittade ursäkter för att strunta i det.
Nackdelar:
- Man förväntas alltid att svara: Bara för att man har mobil, så är man inte alltid tillgänglig för telefonsamtal.
- Man förväntas alltid att svara snabbt: Ibland lägger även jag mobilen på något centralt ställe i lägenheten och det tar tid att gå dit för att lyfta på luren. För att inte tala om gångerna då man glömt att ta ur mobilen ur jackfickan eller väskan. Leta, leta, leta…
- Telefonsvararen: Jag har tagit bort telefonsvararfunktionen. Tycker själv att det är oerhört irriterande att komma till “Lämna gärna ett meddelande…” Jag ser vem som ringt och är det något viktigt så skicka mig ett SMS eller ring senare.
[ DN ]
Jag håller med i hela ditt resonemang!
Vi har inte heller någon fast telefon. 
Håller med. Fast telefon känns passé på något sätt. Förr så tror jag att många blev stressade av mobilen men så är inte fallet hos mig i alla fall. Använder telefonen väldigt lite och som längst kanske jag pratar tjugo minuter någon gång i månaden. När jag lägger mig så stänger jag bara av och “kopplar på mig” när jag vaknar. Skönt och bekvämt. Mer eller mindre alla ringer till mobilen ifall de vill ha tag på mig.
Däremot så gillar jag telefonsvararen som är praktisk t.ex ifall jobbet ringer och jag inte kan svara.
JAg tror människro som “lever” för sion telefon bör ta sig en tankeställare; är alla samtal verkligen livsviktiga? Välj ibland att stänga av telefonen – det är ju ditt liv och din sinnesfrid du ska tänka på i första hand, inte andras. Behöver du ringa jämnt? Skicka sms kanske räcker? O s v…