Category Archives: kristen

Mer om singlar i kyrkan i tidningen Dagen

Kloka tankar om singellivet i Kyrkan av Ninna Ekstrand och AnnaMaria Bergqvist. Jag kan nog tänka mig att åka och lyssna på dem och jämföra erfarenheter om de kommer till Umeå. Man får inte glömma bort hur det är för andra, för att man själv har hittat hem. Jag är i alla fall glad att min församlings årliga helg för att svetsa samman “familjen” kallas för församlingshelg och inte familjehelg. Och jag hoppas och tror att alla känner sig välkomna dit.

Jag har själv alltid känt mig oerhört välkomnad trots att jag var singel då jag aktivt började engagera mig i kyrkans aktiviteter. Singeltjejerna har ett eget rum att sova i och det har varit jättemysigt att få ligga och prata sent på nätterna och fått lära känna nya tjejer som man kanske bara sagt “Hej” till i kyrkan annars. Jag ser bara goda saker med dessa församlingshelger och jag ser nog dessa helger som någon sorts “släktträff” där familjemedlemmar träffas, umgås och trivs – oavsett civil status.

Däremot så tycker jag att jag under åren har blivit inbjuden till rätt många evenemang utanför kyrkan som kallats för familje- eller respektive-någonting, där man förväntats ta med sin partner/familj. Dit har jag aldrig gått. Eller gått dit och deltagit i det nödvändigaste för att så snabbt jag kunnat smita iväg (oftast direkt efter middagen). Har inte varit roligt alls, på något som helst vis.

[ Dagen ]

Statusändring på Facebook

Ni som varit uppmärksamma då ni läst min blogg, har sett att jag har ändrat standard-tag från “ensam mamma söker” till “kristen kvinna mitt i livet” de senaste månaderna. För jag har slutat söka – jag har hittat det jag letat så länge efter. Och nu har vi tagit det stora steget och ändra status på Facebook – världens största kommunikationscenter. Det känns riktigt stort, faktiskt!

I dessa digitala tider så har förhållanden ett extra läge:
Förutom att dejta, förlova och gifta sig/flytta ihop så kommer ändring av Facebook-status som steget efter dejting, dvs då man har bestämt sig. Och det steget är taget nu. Jag är sååååååå lycklig!

I am blessed with a gift from God.

Kristen friskola i Umeå får kritik av Skolinspektionen

Blir lite ledsen då jag läser om Skolinspektionens besök på dotterns skola och den kritik som de har utfärdat. Det känns inte som att avsaknad av komplett utrustning för naurvetenskap eller avsaknad av datorprogram för digitalt musikskapande har någon avgörande betydelse för undervisningen. Båda sakerna kan införskaffas när pengar och lokaler finns. Avsaknad av betygskataloger är också något som enkelt kan åtgärdas. I detta datoriserade tidevavet, så är ju inte betyg något som ändå kan föras i smyg, då ungarna själva lägger upp bilder på sina betyg på Facebook. Men finns det fastställda administrativa rutiner som krävs för rättssäkerheten, så ska de följas.

Däremot så förstår jag inte kritiken mot de få konfessionella inslag som finns på skolan. Jag förstår den inte alls. Det är en kristen friskola med kristen profil! Det står i skolans förväntansdokument att alla elever förväntas närvara i själva morgonsamlingen på fredagar och att de ska respektera att bön och bibelläsning förekommer, men att de inte själva aktivt behöver delta. Men hallå – de är en kristen friskola! Många friskolor har en tydlig profil och denna skola har den kristna tron som sin profil. Förväntas man då inte utöva denna profil?

Det är helt frivilligt att välja en friskola till sina barn. Alla barn har rätt att gå i en närliggande kommunal skola – att välja en friskola är ett medvetet val. Trots det så går det barn från “vanliga” hem även på Hannaskolan. Andra barn åker långa vägar varje morgon och kväll bara för att de trivs så bra på sin skola och tycker att långa resor uppväger den mysiga stämning som är på skolan (och för de som undrar så bekostar vi föräldrar resorna till/från skolan helt själva). Eller väljer man att sätta sin barn på Prolympia om man inte har ett barn som är idrottsintresserad? Primaskolan om man inte har kultur som sin ledstjärna? Nej, man väljer en skola där man tror att ens eget barn har bäst förutsättningar att trivas, utvecklas och tillgodogöra sig kunskap för livet.

Jag gissar på att Hannaskolan kommer att ändra ordalydelsen i sitt förväntasdokument till att påpeka total frivillighet för fredagssamlingarna, så det inte råder några som helst tvivel om detta. Jag tror dock fortfarande att i princip alla elever kommer att välja att vara med eftersom de upplever samlingarna som fin gemenskap, en bra start på dagen och ett fint slut på veckan. Den kristna trons kärleksbudskap är gott att höra för alla i en tid då allt fokuseras på egot och många unga känner sig otillräckliga under alla krav som ställs på dem. Livet för en tonåring idag är inte alls som den var på “min tid”, men det är ämne för ett helt eget blogginlägg.

Jag var tvungen att kolla på hur en islamsk friskola framställer sin islamiska profil som jämförelse och då måste jag säga att Hannaskolans morgonsamling på fredag och enstaka kristendomslektion under veckan framstår som väldigt modesta profilära inslag. Och om koranläsning, lunchbön och arabiska är OK, så måste även Hannaskolans konfessionella inslag vara OK. Två fel gör inte ett rätt, men det måste finnas en tydlig linje på vilka konfessionella inslag som är rätt och var man går över gränsen men också en likhet inför skollagen för alla olika sorters friskolor.

Så länge man inte tummar på kunskapskraven (och jag tror att även dagens elever klarar av att bli vuxna utan att ha gått en snabbkurs i digitalt musikskapande), så tycker jag nog att Hannaskolan ska få ha sin morgonsamling varje fredag i fred. I övrigt så är det som vilken skola som helst – även om den av både elever och föräldrar upplevs som bättre än många andra skolor. Och eleverna trivs och älskar sin skola. Jag är så tacksam för att vi hittade till Hannaskolan!

Men vad vet jag – jag är ju bara förälder till en av eleverna på skolan.

[ VK ]  [ Dagen ] [ Hannaskolan ]

God Jul och Gott Nytt År!

20121221_080005

Nu är årets sista arbetsdag gjord och endast ledighet återstår av 2012. Sitter och tänker på vilket fantastiskt år jag har haft. Så mycket som jag har gjort och sett, så många fantastiska människor som jag fått umgås med, min fina familj och underbara vänner som funnits där när jag som bäst behövt. Det är förunderligt hur Gud kan gripa in och föra människor samman med sådan tydlighet, kraft, glädje och stor kärlek. Oväntade glädjeämnen ger ofta den största glädjen.

Är tacksam över det liv jag får leva och över Guds stora omsorg om oss. Han är så God.

God Jul och Gott Nytt År till er alla!

Kontrollen blinkar blå

“Åh – vad coolt blått ljus det är i hallen!” är dotterns första kommentar om vår nya NAS. Och visst ser den lite cool ut där den står i hallen och lyser blått och grönt och ibland blinkar.

Jag var så oerhört less på att flytta runt USB-diskar för att backup och har länge funderat på en mer effektiv lösning. Efter lite snabb påläsning på nätet och rundfrågning i bekantskapskretsen så blev det en Synology DS213+. Jag köpte den i ett paket med 3 * 3TB diskar. Det får plats max 8TB, så det finns lite att växa i. Jag gjorde dock en RAID 1 av diskarna (dvs diskarna speglar varandra), så den effektiva lagringen är 3TB, men det bör räcka ett tag.

Jag är väldigt fascinerad över hur mycket funktionalitet som får plats i en så liten burk – allt man behöver verkar finnas med. Den tar ingen plats och är i princip helt tyst. Den har nog allt man kan tänka sig av ett hemma-NAS och gränssnittet är enkelt och lättförståeligt. Det känns som en riktigt bra investering.

Häftigt att ha sitt egna lilla cloud (moln/molntjänst) i hallen!

 

 

 

Israel 25/10-5/11

Vilken underbar resa jag har haft till Israel. Det kändes som att jag var borta så oerhört länge. Det beror nog till en stor del på att vi fick uppleva så mycket på så kort tid, men också på att gruppen var exceptionellt trevlig på alla vis. Vi blev som en resande familj. Man möttes hela tiden av vänlighet och jag såg inte till några sura miner över huvud taget. Men å andra sidan: Hur ska man kunna bli irriterad då allt fungerade helt perfekt: Bussar kom precis i rätt tid och stod parkerade på rätt plats, alla hotellrum var fina, måltiderna var väl planerade trots att vi dök upp som en grupp på 100 personer på en vanlig lunchrestaurang, alla sevärdheter släppte in oss direkt och alla deltagare var i tid hela tiden? Framför allt var det tydliga instruktioner före alla olika aktiviteter. Jag är väl inte känd för mitt goda tålamod precis, men jag hamnade efter ett tag i gruppresestämning och förlitade mig på schemat och att någon berättade var jag skulle vara och vad jag borde ta med mig. Det var riktigt skönt att bara koppla av, slippa bestämma en massa hela tiden, utan bara att få koncentrera sig på att uppleva, känna och se saker.

Allt vi sett kommer inte att komma med i det här blogginlägget, men det ger er i alla fall en liten aning om vad vi fått se.

Jag åkte med en väninna och vi reste med Duveskogs reseservice. Vi var bland de första som anmälde oss till resan och det var nog tur, för resan som går kring vecka 44 (oktoberlovet) blev snabbt fullbokad.

Eftersom vi bor i Umeå och flyget gick i arla morgonstund från Arlanda, så tog vi flyget ner kvällen innan och övernattade på Rest&Fly i några timmar. Det var premiär för mig att sova där och jag kan inte säga annat än att sängarna var riktigt sköna. Dock kändes rummet precis som att vara på Ålandsbåten och jag nästan väntade på att man skulle känna lite vågrörelser. Troligen pga rummet var så minimalt litet och saknade fönster. Toalett och dusch fanns ute i korridor, men det är väl något man får räkna med i den här prisklassen på en flygplats.

Första dagarna bodde vi uppe i Galliléen på Ginnosar Inn Kibbutz precis vid stranden av Genesarets sjö. Hotellrummen var egentligen bostäder för kibbutzarbetare, så vi fick en liten enrumslägenhet i markplan med en mysig altan. Måltiderna åt man i huvudbyggnaden en bit ifrån och maten (buffé) var fantastisk. Jag hade mer än gärna stannat där längre – det var lugnt och vackert. Det var helt magiskt på kvällen att stå ute på piren och titta ut över en helt stilla Genesarets sjö. Jag hade inte blivit vare sig förskräckt eller förvånad om Jesus hade kommit och gått mot oss över vattnet, så stilla var det.

Första dagen öste regnet ner, men det gjorde inget eftersom vi var trötta efter resan och njöt av att ta det lugnt och sitta och dricka kaffe på altanen.

Och jag har fått åka båt på Genesarets sjö. Vi hade en underbar båttur med fin gudstjänst. Det var väl också en av de bra sakerna med resan: Det var gudstjänst varje morgon klockan 9, eller som första anhalt på våra förmiddagsutflykter. På kvällen hade vi ett möte klockan 20, direkt efter middagen. Det var dels bra undervisning, men också ett bra sätt att samla hela gruppen och få lovsjunga och be tillsammans.

Nazareth Village var en by som var uppbyggd utifrån hur man levde på Jesu tid. Det var spännande att se olivpress, där man trampade vin och kul med de som låtsades spela snickaren Josef och Maria som spann ulltråd på en slända. Synagogan kändes verkligen autentisk, där vi satt på på stenavsatserna. Jag insåg också här det kloka i att ta med sig en sittdyna. Jag hade köpt ett självuppblåsbart sittunderlag, som följde med i ryggsäcken hela tiden. Det var mycket väl investerade pengar.

Jag älskar ju att titta på gamla ruiner och Kapernaum var en utgrävd stad. Det är fascinerande att tydligt se husgrunderna och försöka tänka sig hur människor har bott i de små husen och trängts med husdjur i de trånga gränderna.

Jordanfloden var mer å än flod, men vi hade en jättefin dopgudstjänst tillsammans då tre personer valt att döpa sig. Även om själva platsen för dopet var extremt kommersialiserad så hade vi tur: Det var i princip bara vi där och hela ceremonin blev mycket vacker och stämningsfull.

Den klassiska vyn från Jerusalem från Olivberget med den gyllene kupolen på Klippmoskén. Om man följer muren som går nedanför moskén en bit till höger, så ser man den Gyllene Porten där Jesus ska rida in, då han återuppstår. Den är igenmurad och muslimerna har anlagt en gravgård framför porten, eftersom den ska hindra Jesus från att träda in i Jerusalem eftersom judar inte beträda en muslimsk gravplats. Är det verkligen någon som tror att det skulle hindra Jesus?

I förgrunden ser man judiska gravar som alla är i riktning mot den gyllene porten.

Vi vandrade sedan sjungande ner mot Golgata och det som tros vara Döskalleplatsen. Här finns också det som man kallar för trädgårdsgraven. Det var oerhört fint att ha gudstjänst med nattvard här.

I Jerusalem bodde vi på hotellet Leonardo Inn Jerusalem Hotel (som visst i samband med att vi lämnade det bytte namn till något med Jerusalem Spa). Det var ett helt OK hotell som låg en bit ifrån gamla staden. Det gick dock spårvagn alldeles intill och då jag väl insett att man kunde trycka på en knapp för att få fram engelsk text, så lyckades vi till och med köpa oss spårvagnsbiljetter och åka ner till centrum.

Rummet för den sista måltiden – Övre salen – var också fascinerande. Även om väggar och tak hade genomgått en modernisering med romerska valvbågar, så var golvet original från Jesu tid. Tänk att veta att man går på exakt de stenar som Jesu gått på under sitt liv i en lokal där han tillbringade mycket tid med sina lärjungar och framför allt den sista måltiden.

Alla dörrar eller portar i Israel har en mezuza. Det gällde både gamla portar i Jerusalem och nybyggda dörrposter på hotellen. Den symboliserar en papyrus-rulle och ska denna påminna om Guds närvaro, hans bud, och de plikter han ålagt människan att följa.

Självklart besökte vi också Västra Muren. Jag glömde tyvärr att ta en närbild på muren, där man kunde se alla papperslappar med böneämnen (eller tacksägelser) instoppade i alla skrevor som fanns. Jag hade med mig en lapp jag också som jag försökte stoppa in där det fanns plats. Nu hoppas jag på bönesvar.

Det var en stark och pulserande stämning vid muren. Böneområdet var uppdelat i två: En för män och en för kvinnor. Men många stod vi kanten på stolarna och tittade över på den andra sidan utan att någon verkade reagera.

Vi blev vid de flesta heliga platserna anmodade ta på oss anständig klädsel: Täckta axlar och knän men det var endast vid Klagomuren som det gick vakter och påpekade om någon var opassande klädd. Jag hade tajts och en rejäl sjal som jag lindade runt mig, så jag klarade mig från reprimander. Männen var tvungen att ta på sig en kippa(den lilla judiska huvudbonaden som männen bär) för att visa vördnad.

Betlehem var nog det jag var minst imponerad av, om vi pratar om klassiska bibelplatser. Då vi anlände till födelsekyrkan så skar minareternas skrän genom märg och ben och var så högt och påträngande att det gick rakt in i huvudet, så att jag inte kunde tänka. Det var så skönt att få komma in i födelsekyrkan, vars tjocka väggar utestängde allt ljud från världen utanför.

När man väl kommit in genom den lilla dörren ovan, så hamnade man i en stor vacker och påkostad kyrka. Det var hur mycket folk som helst här och egentligen enda gången vi fick köa för att komma fram till födelsegrottan.  Stallet är egentligen en liten grotta som användes för boskapen.

Fortet Masada i Negeveöknen var nog en av de saker som jag blev mest fascinerad av. Herodes palats i tre våningar högt uppe på ett berg mitt i öknen. Det fanns tydliga lämningar av badhus, vattenreservoarer, förrådslokaler, hus, duvslag och altaner. Visserligen sades han vara paranoid, men denna plats måste på Herodes tid ha varit än mer otillgänglig. Masadaklippan var också platsen år 73 e.Kr. där ca 1000 judar tog kollektivt självmord för att undkomma Romarna. Tänk att sitta uppe på klippan och se Romarnas lägereldar och sakta se rampen ta form, som till slut gjorde att Romarna kunde inta fortet. Det var starkt.

Och jadå – jag har badat i Döda Havet, men tog inga bilder. Men det var en härlig känsla att verkligen flyta i vattnet. Jag var i en halvtimme innan det började sticka och klia på kroppen av allt salt.

Vi avslutade resan i Eilat på Nova hotel. Det låg på promenadavstånd från strand och shopping-stråk och var verkligen jättefint. Stora rum och till och med ett litet pentry, så vi kunde koka oss en kopp kaffe.

Medan övriga delarna av landet vi hade besökt hade känts som Israel, så kändes Eilat som vilken badort som helst. “Är jag på Kanarieöarna?” var min första reaktion. Men det var vackert, rent och trevligt.

Flygplatsen i Eilat ligger mitt i staden, så det var lite häftigt att ligga på stranden och se charterplanen komma inflygandes över shoppingcentrat. Vi hann med en båttur på Röda Havet också och det kändes konstigt att titta ut över Jordanien och Egypten samtidigt från båten.

Jag kände till begreppet Sabbat, men inte att det i Israel och för judarna innebär verkligen total stillhet – allt var stängt. Man fick om man var rättrogen jude inte ens trycka på hissknappen utan det fanns en sabbatshiss som gick konstant och stannade på varje våning. Kaffemaskinen hade en spak istället för knapp denna dag. Buffé-middagen på hotellet bestod av rester eller kallskuret. Israel inledde sabbaten på eftermiddagen på fredag och avslutade den kl sex på lördag. Visst kändes det konstig att allt verkligen stod still, men jag kan samtidigt förstå behovet av total vila den sjunde dagen.

Hebreiska är än så länge för mig ett språk som är helt ofattbart. Jag blev först lite förskräckt när jag tittade upp på informationstavlan på flygplatsen (Tel Aviv – Ben Gurion Airport), men den växlade sedan över till förståeligt alfabet.

Bara det att  det hebreiska alfabetet är helt annorlunda och att man dessutom utelämnar de punkter och tecken som ska markera vokaler, gör att man inte heller kan lära sig stava igenom ord, utan måste lära sig hur ordets bild ser ut. Tipset jag fick var att köpa barnböcker eftersom man där skrev noggrannare. Men som jag förstod det, så lär sig många att prata hebreiska, men att tröskeln att läsa och skriva var betydligt större. Men samtidigt kändes det som en utmaning att någon gång försöka lära sig hebreiska. Kan det bli mitt nästa språkprojekt månntro?

Något annat som slog mig var hur litet landet faktiskt är. Hur inklämt det är mellan stora muslimska länder. När man läser de olika berättelserna i Bibeln, så känns det som en hel kontinent, men mycket av det som beskrivs har inte skett på en större ytan än Småland. Och jag förstår varför Jesus kunde vandra till olika platser hela tiden – det är sällan långa avstånd. Israel är ett litet land – omgivet av fiender som vill förgöra dem. Man får verkligen perspektiv på nyhetsrapporterna när man på plats har stått och tittat över gränsen till grannländerna.

Och jag längtar redan tillbaka dit. Det är en helt underbar härlig andlig stämning och Gudsnärvaro över Israel. Jag trodde att det här var en sådan där en-gång-i-livet-resa, men jag tror säkert att jag kommer att åka dit igen.

Next Year in Jerusalem!

Tillbaka igen efter Israel-resan

Vilka två underbara veckor jag har haft. Det har varit en helt fantastisk resa till Israel. Jag tänker skriva ett längre blogginlägg om hela resan, med bilder, men vill först bara snabbt kommentera maten: Vi åt kosher-mat hela tiden.

Grunden till kosher finns i:
2 Mosebok 23:19: “Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.”
I praktiken innebär det att man aldrig blandar kött och mjölk.Jag har inte fördjupat mig mer än så i ämnet, men vet att det finns en massa andra aspekter också som ska hållas (ex. att inte använda samma kokkärl, porslin för mjölk resp. kött, hur slakten ska gå till). Troende judar får inte heller äta skaldjur, men ett liv utan skaldjur har jag väldigt svårt att tänka mig. Fläskkött, kattkött och blodmat skulle jag dock lätt kunna avstå ifrån utan problem.

Till frukost serverades massor med mejeriprodukter: Yoghurt, mjölk, ost etc, men inget sorts kött (däremot fisk och ägg). Resten av måltiderna så var alla mjölkprodukter helt borta: Inget smör till brödet, inga gräddiga såser till köttet och inga gräddiga efterrätter. Istället var det massor med grönsaker och olika grönsaksröror som ersättning till sås som hummus eller tomatröror. Ville man ha cappuccino efter maten, så fick man ta sig till baren utanför eftersom det inte var OK med mjölken.

Faktum var att maten kändes jättebra att äta! När man har daglig tillgång till den här typen av bufféer så brukar i alla fall jag känna mig rätt uppblåst efter ett tag. Så inte med denna mathållning, utan den kändes väldigt lättsmält för kroppen.

Jag trodde att detta påbud kommit till pga mathanteringen i gamla tider före kylskåpens uppfinnande, men gissar att det kanske finns någon sorts biologisk förklaring också. Gud vet hur vi fungerar och kanske våra kroppar fungerar optimalt om vi inte blandar mjölk med kött i matsmältningsprocessen?

De flesta som åker på den här typen av resor brukar klaga på att de går upp i vikt, men jag har definitivt blivit lättare i kroppen, även om det knappast syns efter bara två veckor. Orsaken till detta tror jag är att jag går ner i stressnivå, det är lätt att äta bra mat när en kock står och steker omelett åt en på morgonen och man fikar inget, utan äter bara vid de tillfällen som erbjuds. Värmen gör också att jag äter mindre och dricker mer. Jag äter helt enkelt bättre och rör mig mer. Ändå har jag tagit av efterrätterna, men eftersom det inte varit grädde i dem, så har de inte känts så tunga. Först en tallrik med varm GI-mat och sedan avslutning med efterrätt.

Jag och dottern åkte i alla fall till Willys och bunkrade upp med nyttig mat, för att fylla upp mitt tomma kylskåp. Det blev massor med frukt och grönt, hummus, oliver, ost, kyckling, krossade tomater, keso och yoghurt. Det är tur att hon gillar samma mat som mig, så det blev inte alltför många klagomål över att “nyttighetsmamman” slog till igen.

Men vi ska försöka äta riktigt bra mat ett tag framöver och försöka hålla det varma vackra landet Israel i minne så länge det går, för att orka ta itu med den långa mörka och kalla vinter som nu förestår.

Ökenvandring

Det var en väldigt speciell helg. Lördag eftermiddag var jag på besök hos CfP (Christ for People) – Pingstkyrkans församlingsplantering uppe på Ersboda. Bibelskolan Veien från Bergen var där på besök och hela eftermiddagen: kl 13-17 var vikt för enbart lovsång och tillbedjan. När jag hörde programmet tänkte jag att: “Oj – det lät länge!” Men då vi väl startade mötet, så gick tiden av bara farten. Jag älskar ju lovsång och bön och det var mycket av den varan, för att avbryta med korta pauser av undervisning och faktiskt också en fikarast. Tyvärr var jag tvungen att smita tidigare, då vi hade undervisning med Mikael Tellbe i Korskyrkan, som  skulle starta kl 16.30.

Min bil hade fått sig en rejäl rispa på höger framdörr, då jag kom ut för att köra iväg. Jag är dock rätt nöjd över mig själv att jag efter ett (riktigt) surt blogginlägg kunde släppa det hela.

Lördagens undervisning handlade om 1 Korintierbrevet och var både intressant och personligt – så där ödmjukt framfört föredrag, som bara verkligt kunniga människor kan framföra det på. Vi fick höra mycket om de olika andegåvorna och i avslutningen betonades församlingens bästa före individ-perspektivet. När du ber om en nådegåva, tänk då: “Vilken nådegåva behöver församlingen?” Inte: “Vilken nådegåva vill du främst få för egen del?”

Bilden ovan är från söndagens Gudstjänst, där vi också fördjupade oss i 1 Korintierbrevet 10:1-22, men då med fokus på begreppet ökenvandring. Jag blir ofta så berörd dessa gånger, då jag tycker att begreppet ökenvandringen är så beskrivande för de svårigheter vi möter på i livet. Vi kan ha precis allt vi behöver för att leva ett drägligt liv, ändå så klagar vi och söker efter något mer. Efter något annat. Efter något nytt.

Processen beskrevs som att: Vi börjar med att klaga, sedan ifrågasätter vi om Gud verkligen är God, vi kanske börjar göra kompromisser för att hitta en ny väg och till slut så söker vi oss till andliga substitut (avgudar).

1 Kor 10:13
Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.

Gud utsätter oss hela tiden för prövningar. Men vi väljer också hur vi vill hantera dem. Litar vi till Hans godhet eller vill vi ha andra och ibland kanske snabbare resultat? Jag vet verkligen att tålamod inte är min största styrka, men jag försöker trots det att tålmodigt vänta på att Gud ska visa mig vilka utvägar som finns genom svårigheterna. Ibland så tycker jag dock att vissa av de dörrar man öppnar, visar sig vara återvändsgränder redan då man stiger över tröskeln. I andra fall så verkar vägen ljus, men visar sig vara täckt av mörka moln längre fram. Det viktiga är väl dock att vi känner igen dessa felaktiga vägar – stigar som inte ska trampas – och snabbt tar oss tillbaka till ljuset igen.

Ibland önskar jag dock att Gud kunde vara lite snabbare och lite tydligare på att öppna de där stängda dörrarna. Ibland så behöver Han ställa mig framför en jättestor port och lägga en tung  nyckel i handen på mig, för att jag ska inse att det är just här jag ska gå. Det är där texten ovan stämmer så oerhört bra in. Jag grinar varje gång jag hör den sången spelas eftersom den så tydligt beskriver hur tårarna rinner ner för kinderna, för att läka de spruckna sår som finns och trösta i den längtan som finns, men kanske aldrig uppfylls. Men att vi dock ändå håller fast vid Guds godhet och söker oss närmare Honom.

Låt mitt hjärtas längtan rinna ner för kinderna, ner i sprickorna och låt din avbild blottas.

 

 

 

Lär dig parkera, smitare!

image

Jag var på världens härligaste möte på Christ for People på Ersboda Folkets Hus. Stein från Veiens bibelskola ledde oss i bön och framför allt tillbedjan. En underbar eftermiddag och tyvärr var jag tvungen att gå lite tidigare. Man kan bara vara på ett ställe i taget, men jag var glad och lycklig då jag kom ut därifrån. Den Helige Andens närvaro var stark och glädjen stor.

Min glädje grumlades dock när jag kom ut och skulle köra iväg med bilen till nästa ställe: Korskyrkan. Jag ser att det är en stor rejäl vit repa längs hela min framdörr. En gissning är att en bil modell större dragit hela sin kofångare mot min dörr. Typiskt är också att jag precis lagt ut 3000 kr på att ordna upp en (av mig) orsakad parkeringsskada. Funderade på att låta den vara men tänkte att bilen såg så mycket fräschare ut om jag skulle sälja den. Nu har jag alltså en ny skada på bilen, som någon annan har orsakat.

Det bra är väl att min lust köpa en ny bil försvann i ett huj. I den här sta’n ska man bara ha skrotbilar.

Men du som körde på min bil: Kör inte större bil än du klarar av. Och om du råkar göra ett misstag som detta: Ta ansvar och stå för vad du har gjort, SMITARE!

Baksidan av Bibeln

Hade en intressant diskussion häromdagen:

- Vad är det där för en bok, Maria?
- Det är en Bibel.
- Hmm… Konstig bok. Alla andra böcker jag sett har en sammanfattning på baksidan, varför har inte Bibeln det?

Ja, vad svarar man på det ? Att Bibeln inte är en bok utan flera böcker? Att man inte kan sammanfatta Bibeln på en enda sida? Att den är tillräckligt spännande för att man inte behöver ha en säljande text? Att Bibeln är en seriös bok som inte behövs sälja med argument som att den blivit årets bestseller 2011. Att det är Guds ord som vi inte får förvanska och skriva om? Att det är världens största bestseller genom tiderna och det räcker som presentation?

Men faktum är att det finns en sammanfattning av Bibeln sist i boken. Den allra sista boken är Uppenbarelseboken och den allra sista versen lyder:

Uppenbarelseboken vers 21:
Nåd från herren Jesus åt alla.

Och det är ju precis vad hela Nya Testamentet handlar om: Att vi är förlåtna genom Jesus.

Men Bibeln har inte bara en sammanfattande avslutning. Den har också en inledande teaser med en cliffhanger:

1 Moseboken – vers 1:
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Det räcker långt för att man både ska bli nyfiken på att läsa mer. Skapade Gud himmel och jord? Men när skapade Han resten? Och varför skapade Han allt detta? Hur kom vi till? Vad vill Han med oss? Vad har hänt från den tiden allt skapades till vår nutid? Vilka var de första människorna? Hur levde dem? Vad gjorde dem? Hur tänkte de? Och hur hänger allt det här ihop med Jesus?

Ta upp en Bibel och börja läsa – det finns massor med spännande historier i den och den kommer att ge dig många tankeställare och livsfrågor att fundera över. Och du kommer att få en helt ny syn på vad den där konstiga tjocka boken som heter Bibeln egentligen innehåller.

 

Fäbodsgudstjänst

Har haft en härlig dag med gudstjänst på en mycket speciell och vacker plats: Östansjö fäbodar. En fäbod dit man 1873 byggde en spång som ligger på flytmossa. Spången kom till för att man skulle slippa gå hela vägen runt sjön och spara ett antal kilometers promenad. Flytmossan skars loss och transporterades med hjälp av båtar från ena sidan sjön till den andra. Och spången är underhållen och fin och utmärkt att gå på även idag.

Gudstjänsten var också jättefin och vilken fantastisk tur med vädret, denna regniga sommar.

Kristna ovilliga dejtare

I tidningen Dagen var det idag flera artiklar om att vara kristen och singel. De kom fram till en för mig rätt konstig slutsats:

“- Om man inte vågar dejta utan att vara säker på att man vill ha ett livslångt förhållande är det inte så konstigt att man inte hittar en partner, säger pastor Inga-Märtha Isacson.”

Varför i hela friden skulle man dejta någon som man inte tror är en presumtiv man?

Jag var tvungen att slå upp ordet dejting på wikipedia: “Dejting är ett sätt för människor att söka efter en partner. De försöker genom på detta sätt känna varandra genom att umgås, exempelvis på restaurang, kafé, bio, ses hemma hos någon eller på nätet.”

Ja, precis! Om jag umgås med mina manliga vänner, som jag inte har något romantiskt intresse i, så är det ju inte dejting. Då träffar man manliga kompisar för att fika, äta middag, träna, köra skoter, bara umgås, se film, hjälpa till med något – men det är ingen dejt! Då träffas man och umgås och har det bara kul. Lika lite som att träffa tjejkompisarna är någon dejt. Och jag har massor med manliga vänner som jag gärna umgås med – just som vänner och ser inga problem med det.

Dejtar man, så gör man det för att träffa en partner. Och det är skillnad på att bara umgås och att dejta…

Även i denna artikel, så sägs det att kristna har orimliga krav och är ovilliga dejtare. Enligt min erfarenhet så är det ofta den manliga delen av befolkningen som verkar ställa mer orimliga krav än den kvinnliga…

Den här tjejen verkar däremot ha en rätt sund inställning till singellivet. Visst är man en hel och lycklig människa fast man är singel, men vissa av oss har ändå en stark längtan om att man vill vara två.

Sedan kunde man ju önska att det fanns mer av riktig dejting även bland vuxna och framför allt inom kyrkan.

[ Dagen | Dagen | Dagen | Dagen ]

Haft en riktigt bra vecka i Stockholm

Vilken bra vecka jag har haft: Jag har fått förmånen att få gå på en lärorik kurs på dagarna och promenera runt ett vackert sommargrönt Stockholm på kvällarna. Fastän jag emellanåt har varit helt slut i huvudet av all nya kunskap som jag fått mig till livs, så känns den här veckan ändå nästan som en semestervecka: Att lära sig nya saker och samtidigt umgås med trevliga människor och ett tillika outtröttligt promenadsällskap, som går i alldeles lagom takt: Man kan ju inte ha det så mycket bättre?

Vi har i alla fall gått, gått, gått och sedan gått ännu mer på kvällarna. Jag blev tvungen att köpa compeed skavsårsplåster mot mina skoskav, för att kunna hänga med. Vi har varit inne i lyxaffärer och tittat på saker som vi egentligen inte har råd att köpa. Man kan ju i alla fall få drömma om en väska från Louis Vuitton någon gång. De är bara så snygga.

Vi har suttit på mysiga fik och tittat på folk. Vi har ätit goda hotellfrukostar och allt från rejäla hamburgare till vegmat till middag. Vi har gjort lite fynd i några av de affärer som vi råkade gå förbi under våra långa promenader. Jag köpte en bok med “Beethovens pianosonater” i en musikaffär som vi passerade. Jag letade bland mina gamla noter hemma innan jag åkte och saknade en massa. Tror en del saker försvann i senaste flytten – eller var eventuellt så trasigt att det kastades. Men nu ska det spelas igenom från första till sista sidan när jag kommit hem.

Vi har sett fotbolls-EM på storbilds-TV när TV4 sänder direkt från sin studio på “Gården” vid Norra Bantorget. Jag är ju inte speciellt fotbollsintresserad, men det var trevligt att sitta mitt ibland alla dessa människor och bara vara.

Och så hittade jag “min” soffa på hotellet: Klädd i mörkt cerise-rosa/smultronröd plysch med glittrande glasknappar. Hur läckert som helst!

Jag känner ju hur bra jag mår av alla den här motionen. Nu gäller det bara att ta sig i kragen och ge sig ut på promenad i liknande omfattning när man kommer hem, för jag mår verkligen bra av att få röra på mig så här. Men jag vet också med mig att jag tyvärr ibland är lite för bekväm och behöver någon som “pushar” på mig lite. Som någon gjort den här veckan.

Solid Love har uppdaterat sig

Nu har äntligen Solid Love uppdaterat sig och fått ett nytt användargränssnitt. Det ser helt OK ut och den funktion som jag tror kommer bli mest uppskattad är chatten, som hör och häpna, verkar vara tillgänglig även för de som inte är betalande medlemmar.
Det ser lovande ut och man kan ju hoppas att det blir lite mer fart nu på sajten.

För er som inte känner till Solid Love, så hette sajten tidigare 7e Himlen och är en dejtingsajt för kristna singlar. Tyvärr lär det väl ta ett tag innan den nya sajten flyttat över de gamla medlemmarna helt (då man måste flytta över det mesta själv), men blir sajten aktiv så är det ju kanske värt att börja engagera sig i den. Den gamla sajten kändes minst sagt stendöd och aktiviteten var ungefär lika hög som i en mindre villaförening, dvs extremt låg. Vem vet – kanske finns drömprinsen där?

[ Solid Love ]

Jesusmanifestationen i Umeå

Det kändes som en stor framgång med Jesusmanifestationen i Umeå på Annandag Pingst, dvs den 28 maj 2012. Min högst ovetenskapliga egna uppfattning är att ett 1000-tal människor borde ha varit samlade på Rådhustorget, med tanke på hur många vi var som var med och startade från Stadskyrkan och säkerligen slöt fler upp på torget. Underbart att se så många samlade från så många olika kyrkor. Och det bara för att få tala om och visa sin kärlek till Jesus!

En härlig kväll var det. Vi startade vid Umeå Stadskyrka och gick via E12:an upp till Rådhustorget. Tyvärr var det inte mycket människor i City vid halv-sju-tiden en måndagskväll. Vi skulle sjunga lovsånger på vägen dit och konstaterade snabbt att det inte var en helt enkel uppgift att försöka synkronisera sången i ett “demonstrationståg”. Men vi sjöng så mycket vi kunde trots allt även om det var olika sånger i olika delar av tåget.

Väl framme på torget så hölls det appeller om Jesus och vad han betyder för oss, varav undertecknad var en av dem som pratade. Min poäng i min appell var att människor som säger “JA!” har betydligt roligare än de som säger “Neeeeej!” Det kändes som som ett riktigt lyckat möte. Jag var så nervös före, lugn på scenen men sedan skakade knäna när jag väl kom ner. Men det kändes verkligen jättebra efteråt och jag tycker ju sådana här saker är både viktiga och roliga. Jag fick jättefina tackord efteråt, som jag blev så glad över.

Ett bildspel finns på Umeå stadsförsamlings hemsida (PDF-fil).

Synd att denna viktiga händelse inte fick något som helst genomslag i lokalpressen. Men kanske nästa år, då vi hoppas att Jesusmanifestationen blir ännu större, med ännu fler aktiva kristna och ännu fler nyfikna besökare som stannar upp och lyssnar på Renmarkstorget.

. [ Spira ] [ Dagen ]

Un air de Paris

Bästa lilla ungen kom hem igår från sin 17 dagar långa skolresa:
De har åkt 800 mil i buss och besökt: Amsterdam, Paris, Rom, Auschwitz och Berlin. Verkligen en resa för livet. De har inte bara fått kunskap genom att besöka historiska platser utan också fått lära sig hur man lever tätt tillsammans med 25 andra personer och måste ta hänsyn, visa tålamod och hålla uppe ett gott humör trots att det både är kallt och jobbigt. Jag tror att vi alla med jämna mellanrum i livet borde få göra precis en sådan här resa, för att påminna oss om vad som är viktigt i livet. Jag är så tacksam över att hon har fått göra den här resan och så tacksam mot alla som gjort resan möjlig. Och vilka underbara ungdomar det är, när man kan ta med sig 21 stycken ut på en sådan här krävande resa och känna sig trygg i att alla kommer att göra sitt bästa för att resan ska bli lyckad.

Den omtänksamma dottern tog hem lite presenter till sin mamma: “Du älskar ju Frankrike, så jag tog med något som påminner dig om det landet.” Jag fick två små “La Tour Eiffel”: Ett för nyckelringen och ett som prydnad. Och faktum är att de kommer att ge en stor inspiration och påminnelse i vardagen då jag tittar på de små Eiffeltornen:
Kämpa på med studierna så du klarar språket: Det är ju så mycket roligare att vara i ett land om du kan språket. Och jag vill ju så gärna åka dit – gärna för en längre tid!

[ Hannaskolan ]

Att inte tappa hoppet

Psaltaren 25:1-7

Herre, jag sätter mitt hopp till dig, du min Gud,
jag förtröstar på dig: svik mig inte,
låt inte mina fiender triumfera!
Den som hoppas på dig blir aldrig sviken,
men den trolöse skall stå där tomhänt.
Herre, lär mig dina vägar,
visa mig dina stigar.
Led mig i din sanning, lär mig,
du som är min Gud, min räddare,
ständigt hoppas jag på dig.
Herre, kom ihåg din barmhärtighet,
den godhet du alltid har visat.
Glöm min ungdoms synder, allt jag brutit,
tänk på mig i din trofasthet,
Herre, du som är god.

Medeltidsmiddag

Det är söndag idag, så då får man bryta fastan och äta kött, men jag försöker ändå äta vegetariskt när jag kan. Jag känner att jag mår jättebra av den här kosten och ska nog försöka hålla mig till den även efter avslutad påskfasta.

Kvällens middag blev medeltidsinspirerad:

Honungsrostade rotfrukter i ugn (morötter, selleri, palsternacka – INGEN potatis) med salt, vitpeppar och lite honung över (som jag först löst upp i vatten).
Till det stekt haloumi-ost samt grönsallad.

 

Vegetarisk mat är vacker

Säga vad min vill om vegetarisk mat, men den är ofta en fröjd att äta med ögonen.

Idag blev det hittat-i-kylskåpet: Morötter, zucchini (rester från grönsaksdipp), cocktailtomater och ruccola-sallad frästa i olivolja. Till det gröna linser kokta i grönsaksbuljong.

Jag åt dock inte en vegansk middag utan hade själva dip-såsen som dressing till.

Det var GOTT!

Följ med Jesus i Påsk

Det finns en app för din Android-mobil, där du kan följa Jesus dagar under påsken. Appen heter “Lev med Jesus”.

Jag laddade ner den från Android Market /Play Butik. Man aktiverar den genom att mata in när Påskdagen infaller (2012-04-08). Sedan är det bara att vänta på notifieringar från appen när Påsken kommer.

Det är HCJB Global Sverige,som är en missionsorganisation med fokus på medier och hälsovård, som tagit fram applikationen. Syftet är att man ska fokuserar på vad som hände Jesus under påskveckan. Man gör Bibeltexter synliga i samma takt som de inträffade för nästan 2000 år sedan och blir så nära realtid man kan komma.

Målsättningen med appen, som är gratis, är att man ska få en hjälp att hålla fokus på Jesus under påskveckan.

HCJB Global är den organisation som finns i dag som längst tid arbetat med radiomission.

[ Dagen ]

Hur det går med fastan

Det går riktigt bra med fastan. Jag kan vara ärlig och säga att jag inte har levt helt renlärigt. Däremot så har jag valt vegetariskt eller fisk, då jag haft möjlighet att välja. Vi har också ätit upp köttig mat som funnits i kylskåpet: Jag vägrar slänga mat!

Men det känns riktigt bra faktiskt! En sak jag har märkt är att jag blir fruktansvärt mätt vid måltiderna. Det är knappt så jag får i mig en helt portion på lunchen, t.ex. Sedan blir jag istället hungrig snabbare och har då tagit en frukt som mellanmål på eftermiddagen. Jag tycker att jag känner mig lättare i kroppen och tror att det beror på att jag hela tiden håller upp förbränningen i kroppen. Det finns ju kostplaner som just går ut på att småäta regelbundet och ganska tätt, med syfte att just hålla uppe kroppens förbränning.

Det går att äta vegetarisk LCHF, men jag tror det blir rätt enformigt och kämpigt i längden. Jag ska försöka hålla mig till vegetarisk GI ett tag framöver istället, vilket är enklare då man kan äta olika fullkornsprodukter.

Singel och olyckor i hemmet

Jag hade ju lite otur i lördags. Jag skulle hänga tvätt i badrummet och det var tvättmedel på golvet. Min vana trogen så tog jag ett stort kliv mot dörren – i bråttomläge som vanligt. Det var bara det att det var blött på golvet med utspillt tvättmedel och – hej – vad man kan halka snabbt då. Så jag rasade rakt in i dörrkarmen. Det var en riktigt otäck vurpa och jag får vara tacksam att glasögonen tog emot den värsta smällen. Jag fick en stor bula i pannan och ett rejält skrapsår där glaset lossnat från glasögonen och skrapat mot huden.

Jag ser ju lika illa som en blind gammal åsna, så att bli av med mina enda par fungerande glasögon var inte kul. Jag hade ett par gamla hemma, men styrkorna stämmer inte riktigt, så jag blir trött i ögonen. Jag har de senaste månaderna (sedan det näst sista paret gett upp) funderat på ett par till bågar, men skjutit upp det igen och igen och igen. Glasögon numera är ju inte snutet ur näsan, även om man beställer dem via internet.  Men nu har jag i alla fall panikbeställt nya glasögon. Jag kommer i framtiden alltid att ha MINST ett par extra hemma och det utan dåligt samvete för att jag äger flera par glasögon.

Jag blev i alla fall riktigt, riktigt rädd efter den här smällen när jag låg ensam på soffan och försökte torka upp blodet som rann. Jag var ju inte ens kapabel att gå in i köket, för att fixa is att kyla pannan med. Hur illa hade jag egentligen gjort mig? Skulle jag få hjärnskakning? Skulle jag svimma? Inser att jag inte tänkte alls klart eftersom vad jag gjorde var att skicka något enstaka sms, men började sedan liggandes ägna mig åt att uppdatera FB (Facebook) från mobilen. När man läser på FB så är det precis vad många av oss singlar faktiskt gör: Skriker på hjälp via FB när vi är sjuka. Jag ser så många av mina singelväninnor be om både hund- och barnvakt och annan hjälp just via FB. Det kanske säger en hel del om vår moderna tid och är nog ämne för ett helt eget blogginlägg.

Min smäll i badrummet och udda utseende idag väckte de vanliga skämten på jobbet som: “Hur såg den du slogs med ut?” eller “Vem vann?“. Men det blev också en inbjudan till en diskussion bland först och främst singlarna, som kan vara känslig: “Hur gör jag om jag ramlar riktigt illa hemma? Jag har faktiskt funderat på hur jag skulle göra om samma sak hände mig.” Många av oss är inflyttade och har ingen nära familj i Umeå. Snabbt kom svaret från en av kollegorna att: “Men lägg in någon av oss som kortnummer i telefonboken!” Givetvis efter det att det skämtats lite om trygghetslarm på handleden, DORO-telefoner med larmknapp eller rullator, så man har något att hålla sig i för att inte ramla hemma.

Men det är ett bra tips: Be någon sms:a en gång i timmen för att veta att man inte tuppar av totalt. Och att man vaknar igen på morgonen. Det kommer jag att be någon göra om detta skulle hända igen. (Men det ber vi om att det INTE kommer att inträffa igen!)

Även om det inte var speciellt kul (det ömmar fortfarande i pannan) så tror jag den efterföljande diskussionen var nyttig för alla och påminde oss om hur viktigt det är att vi tar hand om varandra. Att det sedan för många var naturligt att kollegorna kunde vara just en av dessa hjälpande händer tyckte jag kändes ännu bättre. Det är skönt att vara på ett jobb där omsorgen för varandra inte slutar, för att man lämnar kontoret kl 16.30.

 

Vegetarisk paj med fetaost och ruccola

Hemma igen och fortsätter med fastan. Promenerade ner till ICA Maxi i det vackra vädret för att fylla på med färska grönsaker och frukt inför den kommande veckan. Jag tog med ryggsäcken att bära i och det är alltid lika spännande att se hur mycket man kan handla och att det ändå får plats i ryggsäcken.

Planen för kvällen var egentligen vegetarisk lasagne eftersom jag gissar på att dottern skulle gilla det, men jag var lite tveksam och inte så entusiastisk. När jag ska plocka på mig feta-osten, så har man i affären satt fram ett recept på paj med fetaost, ruccolasallad, parmesanost och soltorkade tomater. Alla mina favoritsaker på en enda gång – så jag bytte snabbt mat-spår.

Den blev supergod! Och jag blev riktigt, riktigt mätt på en rätt liten bit. Som tillbehör hade jag bara finrivna morötter, som ger fint tuggmotstånd.

Vill man göra pajen LCHF så är det enkelt att ta bort pajskalet, öka mängden äggstanning och byta ut mjölken mot grädde. Tror det blir riktigt gott då också.

Så här gjorde jag:

Pajskal (det vanliga standardreceptet):

150 gram smör
3,5 dl mjöl
3 msk vatten
0,5 tsk salt

Blanda allt så att smöret är väl fördelat och tryck ut i en pajform.
Förgrädda i 200 grader, 10 minuter.

Fyllning

200 gram fetaost - jag använde de som redan är skurna i små kuber
200 gram ruccola – fräst i stekpanna
3 tomater skurna i mindre bitar
100 gram soltorkade tomater skurna i mindre bitar

Fördela fyllningen över det förgräddade pajskalet.

Äggstanning

4 ägg
3 dl mjölk
1 påse riven parmesanost
1 dl riven ost
1,5 tsk salt
Vitpeppar

Häll äggstanningen över fyllningen.
Grädda 35 min i 200 grader.

Gud med oss – Lovsång i Norr

Vilken härlig helg jag har haft! Lovsångskonferens från fredag lunch till sent på lördag kväll. Bara det att ta en ledig fredag och hinna med lite shopping i en annan stad gjorde att en 1,5-dagars konferens blev till en hel semestertripp. Jag var inte hemma förrän framåt midnatt lördag-kväll. Oavsett hur bra en konferens är så för hög musik, mycket ljud och nya människor mig rätt trött i huvudet, så idag har varit en riktig hemma-ensam-dag. Kändes också som att allt det fina jag varit med om behövde få sjunka in utan att störas av alltför många nya intryck.

Det var fantastisk lovsång på konferensen, mycket bra seminarier och fin predikan/undervisning. Vilka talanger det finns inom kyrkan! Det var så mycket kärlek i luften att det nästan gick att ta på den. Jag blev  oerhört peppad, fick påfyllnad av energi, träffa underbara människor och delta i en stark och äkta tillbedjan.

Elimkyrkan i Örnsköldsvik är en sådan där gammaldags frikyrka med snidade pelare och rejäla läktare. Givetvis också en altarmålning. Första dagen visade man lovsångstexterna på duk framme vid scenen. Jämför skillnad när man nästa dag istället körde dem direkt på kvällen med målningen av korset som bakgrund. Det var mycket effektfullt när man hela tiden växlade färgerna på ljuset.

Det är bara att hoppas på att detta är en ny tradition som vi kommer att se återkomma varje år.

Hur det gick med fastan? Inte så bra… Jag brukar ju säga att det är nästan hopplöst att följa någon sorts specialdiet när man inte har tillgång till sitt egna kylskåp, så jag åt den mat som bjöds och var tvungen att äta “nödmat” ibland när inte min matklocka stämde med arrangörernas.

Jag delade rum med en väninna och vi bodde på Park Hotell. Enligt hemsidan skulle det finnas internet och kvällsfika. Läget var perfekt – bara ett par kvarter från Elimkyrkan och nära centrum. Det var verkligen jättetrevlig personal men när vi kom ner och skulle fika var det helt renrakat och internet fick vi aldrig tillgång till. Internet var väl ingen katastrof – jag klarar mig bra ändå med hjälp av mobilen, men lovar man så lovar man. Badhandduken var det minsta jag sett i badhandduksväg, men rummet var OK med separata vanliga sängar. Det fanns fria parkeringar på baksidan och vi hade tur som fick oss en plats där eftersom det var riktigt, riktigt trångt. Vi fick rummet precis bredvid trappan och det var tur att även vi skulle upp tidigt en lördag-morgon för det var ett himla klampande i trapporna i arla morgonstund. Frukosten var också “sådär”, så mitt intryck är väl att för det pris vi betalade (745 kr) så kändes det inte som att det var prisvärt. Det är trots allt Örnsköldsvik vi pratar om och inte Stockholm. Ska vi till Övik även nästa år, så försöker jag boka något annat hotell – även om det är något dyrare.

Fler som fastar

Bertil Born i Umeå gör en fasta från Facebook. Jag tror vi är många kristna som försöker göra något speciellt under dessa 40 dagar för att komma närmare Gud.

Min egna fasta då: Jag avstår från kött (fisk och skaldjur är OK) och socker.

Veckan har dessutom börjat bra med mycket fysisk aktivitet: Flera promenader per dag (långa och korta) och ett härligt spinningpass på IKSU igår kväll. Det känns bra i kroppen.

[ Spira ]

Grattis alla mina hjärtan

Idag är det alla Hjärtans Dag. En dag som kan vara rätt tung för singlar och faktiskt också för dem som lever i dåliga parrelationer. Var man än vänder sig idag så ser man bilder på glada par som basunerar ut sin gemensamma lycka: I tidningar, i radion och på TV:n. I inkorgen har det rasat in all sorts reklam för gåvor som passar bra att ge bort som Alla Hjärtans Dags present. Eller reklam för romantiska kärleksresor, sockersöta filmer att krypa ihop med någon i soffan tillsammans med eller en iPad för oss mer teknikfixerade.

Jag känner att vi singlar lite grann försöker ta revansch och göra den här dagen till även vår dag. Man är en bra människa fast man inte har en fantastisk partner som uppvaktar en med frukost på sängen. Man är en bra människa fast man inte kan göra i ordning en middag med levande ljus som står färdig när den andre kommer hem.

Jag har i alla fall skickat sms till de vänner som inte finns bredvid mig, kramat om de som finns fysiskt nära mig och det oavsett om de är singlar eller inte.

Goda vänner är sällsynta, oerhört viktiga och finns absolut nära hjärtat.

Så ikväll går jag och några av mina underbara fantastiska vänner till singeltjejer ut och äter middag tillsammans. De är verkligen värda ett stort uppskattande hjärta!

Umesingels Nyårsvaka 2011

Jag har skrivit ett referat om Nyårsvakan som vi hade med Umesingel på ELM-BV på Missionsgården Fridhem.

Ni som av någon anledningen inte kunde vara med denna gång – välkommen på nästa träff.

Psaltaren 40:2-4   
Jag väntade ivrigt på HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.  
Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.
Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på HERREN.

Tänk positivt!

En mycket god vän till mig efterlyste berättelser kopplade till ämnet ‘Kristen och Singel’. Min första spontana tanke var: Jag kan tyvärr inte hjälpa till på något vis. Min uppfattning om singelliv kräver inte en hel bok. Det kan sammanfattas med fyra bokstäver:

image

Visst finns det fördelar med att få bestämma allt själv. Och jag hade troligen inte byggt upp den här fantastiska gemenskapen med mina tjejkompisar om jag inte varit singel under denna period. De vänskapsbanden hade jag absolut inte velat vara utan. Jag älskar er tjejer!!! Ni vet vilka ni är…

Men vi drömmer trots allt alla om att hitta var sin drömprins.