Resultatet av närkontakt med en helt onödig blomlåda mitt på en parkering på torget. Tittar mig för, sedan i backspeglarna och ser inget. Backar jättesakta (tack och lov) och sedan säger det KADONK! Går ut och tittar och inser att jag backat på en blomlåda, som var helt utom synhåll inifrån bilens backspeglar. Så där hamnade semesterkassan hos bilverkstaden istället för till nöjen. Blomlådan såg inte ut att ha fått ens en pytteliten skråma.

Hur kan man ställa låga blomlådor på en parkering som är fullproppad av turister som mig, som har full sjå att försöka ta sig ut från den trånga väl frekventerade parkeringen?

På en parkering ska det stå bilar – inte blomlådor!

Jag fick vara med in en Buzzador-kampanj som går ut på att man provkör nya Seat Ibiza, buzzar den (som jag gör nu) och får en DVD-film som tack för hjälpen.

Jag har ju provkört lite olika bilar den senaste tiden, för att bilda mig en uppfattning om jag ska byta bort min Mitsubishi Lancer eller inte. Jag kan i alla fall säga att trots att den lilla Ibizan (Ecomotive) var bland det roligaste jag kört. Dessutom tycker jag den är riktigt snygg att se på. Fin väghållning och den lilla 1,2 TSI-motorn (bensin) med turbo kändes oerhört pigg och alert. Det var faktiskt sportbilskänsla att köra den. Dessutom är den rymlig i framsätet och hade ett helt OK bagageutrymme för bilstorleken. Jag provsatt faktiskt aldrig baksätet. Jag bara skjutsar folk ibland och använder baksätet mer för packning än för passagerare, så det känns rätt oviktigt. Jag tror mina tjejkompisar ryms där, de sträckor vi åker.

Om jag kan tänka mig att köpa en: YES! En röd med mörktonade rutor och led-lampor. Snyggt som tusan och roligt som attan att köra.

Jag har ju provkört en del bilar den senaste tiden och de priser man ser i annonserna stämmer ibland och ibland inte. Det trista med nya bilar – även om de är små – är att de blivit rätt dyra. En ny Peugeot 208 fick jag ett affärsförslag på 174.000 och det utan speciellt mycket extra utrustning. En Seat Ibiza går på 162.000 då man lägger till komfortpaket, motorvärmare, vinterdäck och snygg lack. Tyvärr fick jag inte med LED-ljusen på framlyktorna då – trots att det är dem som visas på alla reklambilder man ser av nya Ibizan.

Går man upp en storlek i bil (Jag har tittat på: Peugeot 308, Kia Cee’d, Chevrolet Cruzer) så börjar man hamna på 200.000-250.000 kr. Då börjar man ju ligga nästan otäckt nära en liten BMW 116 som är ursnygg och känns bra mycket mer lyxbil än ex. en Kia. De har sålt ut Mitsubishi Lancer Sportback till riktigt, riktigt bra priser under våren, men det kändes inte som att byta upp sig till ny bil, utan att bara byta från kombi till halvkombi.

Jag tror faktiskt jag behåller Mitsubishin ett tag till. Den har sjunkit för mycket i värde och är för bra för att ”skänkas bort”. Den är just nu tvättad professionellt invändigt och utvändigt och nyservad och ser jättefräsch ut, så den lär gå ett tag till. Fick en utmaning om att jag kanske istället borde testa idéen: ”Hur många mil kan man köra en Mitsubishi Lancer innan den åker på skroten?” Det kändes nästan lite kul och anti konsumtionssamhället.

Fast min ärliga och uppriktiga anledning till att jag vill ha en ny bil är att jag vill ha en mindre bil. Jag kör för mycket stadstrafik och parkerar på trånga parkeringar och tycker inte att om att böka runt med kombin på dem. Som livssituationen är just nu, så skulle det passa mycket bättre med en liten miljösnål bil, som går bra på landsväg men som ändå är liten och smidig i stadstrafiken. Som en Seat Ibiza.

Vill du också  bli en Buzzador, kan du klicka här.

[ Buzzador ]

Nu är jag sådär velig igen. Velar fram och tillbaka, men måste väl komma till något sorts beslut. De flesta av mina större beslut tas via någon form av Excel-matris och plus- och minuslistor, så detta får bli en verbalt sådan. När ska man köpa ny bil? Och vad ska man då köpa?

Mitsubishi Lancern är årsmodell 2007 och jag har haft den i precis 4 år. Den är bensinsnål men har nu börjat kosta helförsäkring och alla garantier är borta. Jag är ibland den oroliga typen och börjar fundera på om det är nu som den ska börja gå sönder och krångla. Å andra sidan så har den gått felfritt under alla dessa år och startar som en klocka i alla väder. Det är dock dags för nya vinterdäck till hösten, vilket kommer att gräva ett rejält hål i plånboken. Kostnader för garage, försäkring, service etc har jag oavsett vilken bil jag har.  Jag ser att de nya modellerna nu från Mitsubishi har 8 års garanti! Tänk vad skönt att veta att man kan köra bekymmersfritt så länge!

De nya bestämmelserna för miljöbilar ger skattefrihet i 5 år. Mitsubishi Lancer är en bensinsnål bil och fick faktiskt lägre fordonsskatt när man gjorde om systemet att anpassa sig efter CO2-utsläppet, så den är billig i drift jämfört med många andra kombi-bilar i samma storlek, trots att den inte är miljöbilsklassad. Skulle jag däremot haft en miljödiesel (typ Renault Clio) eller liten bensindriven miljöbil (typ Kia Picanto) så hade jag, trots att jag kör så lite per år, ändå tjänat in minst 6.500 kr/år bara på bränslekostnaden. Det är mycket pengar per år!

En miljödiesel är bra mycket dyrare i inköp än en bensinbil i samma modell. Det tar mig 5 år att tjäna igen mellanskillnaden för nyinköpet. Å andra sidan så är andrahandsvärdet förhoppningsvis större den dag den ska bytas in.

Det var lite av en brytningstid när jag köpte Lancern och det som idag är standard på de flesta bilar, var då dyra tillägg. Därför vill jag nästa gång ha även regnsensor, backsensor och gärna ett glastak som bara är så häftigt att sitta under. Och gärna automatlåda…

Det var också en brytningstid angående miljöbilar, förra gången jag funderade på ny bil. Då gavs det 10.000 kr i miljörabatt till etanol-bilar, något som idag knappast räknas som vare sig något bra val när det gäller ekonomi eller miljö. Hur ser det ut om ytterligare fem år?

Eftersom jag inte längre har hundarna permanent, så behöver jag inte stor kombibil. Jag kör så oerhört mycket i stadstrafik och på trånga parkeringar att jag hade passat betydligt bättre med en liten smidig stadsbil. Just eftersom jag kör så oerhört mycket i stadstrafik, så har jag under många år önskat mig en bil med automat-låda. Dessa platsar dock sällan in som miljöbilar och de miljödieslar som finns med automat-låda är ofta oerhört dyra.

Majoriteten av den tid jag tillbringa i bilen är i tät stadstrafik, men ett par gånger om året vill jag köra ner till mamma och syster och då blir det riktiga långkörningar. Då vill jag verkligen ha en bil som går mjukt och bekvämt på landsväg och med framför allt riktigt, sköna säten så att ryggen inte tar alltför mycket stryk. Så hur liten bil kan man köpa och fortfarande behålla riktigt bra körkomfort för långkörningar?

Jag gillar att köra bil. Är det bra väglag, så är det riktigt, riktigt kul att ligga ute på landsvägen. Faktum är att snabb stadskörning med massor av trafik också ibland kan kännas som lite av en rolig utmaning. Jag skulle därför vilja ha en pigg och rapp bil som svarar snabbt och är det man brukar kalla för ”rolig att köra”.  Men de bilarna är sällan klassade som miljöbilar.

De nya reglerna för miljöbilar är ju relativt nya, så min gissning är att det tar ytterligare något år innan alla biltillverkare hunnit anpassa sina modeller. Jag gissar att utbudet på miljöbilar kommer att vara ännu större inom bara något år? Och då kanske man kan köpa någon av de större miljödieslarna begagnade, som bara gått något år och inte så långt?

Om man ska titta krasst och utgå från det behov och den ekonomi jag har idag, så borde jag köpa en liten Mitsubishi Colt i någon miljöversion, men jag skulle helst velat ha en Mitsubishi Lancer Evolution. Men som ensamstående statsanställd mamma, så inser man snabbt att snygga snabba bilar inte är för mig. Tyvärr.

Man ser också så oerhört många äldre Mitsubishis, som visserligen är ordentligt luggslitna i lacken och finishen, men de verkar gå och gå i all evighet. Förhoppningsvis kommer även min Lancer att göra det. Så jag hoppas den fortsätter att fungera lika bra som förut, så jag slipper försöka bestämma mig för vad som är det optimala bilköpet än på ett par år!

Bilköp handlar om mycket pengar, så det vill till att det känns rätt. Men frågan kommer nästa gång att vara precis samma fråga som jag ställde mig förra gången: Hur mycket pengar är vettigt att lägga ner på bilinköp och vilka kompromisser måste man göra?

För er nu som läser det här och tänker att det bästa vore att helt sälja bilen och ägna sig åt cykling och kollektivtrafik, så säger jag bara: ”Glöm det!” Jag behöver bilen i vardagen och kommer att kämpa in i det sista för att kunna behålla den. Jag ser så många av mina ensamstående väninnor som säljer sina bilar, för att de inte har råd. Det paradoxala är att det oftast är just precis de som är i allra störst behov av bil, där tiden är knapp och plikterna många. Tyvärr håller bilägande på att bli en klassfråga och som vanligt så är det de ensamstående mammorna som drar det kortaste strået.