Genusperspektiv inom LCHF

Det har blommat upp starka känslor inom LCHF:  Anna-Maria Johansson Har i ett blogginlägg uttryckt sina känslor över hur många rätt “gubbiga” åsikter det finns inom LCHF-världen. Kanske inte så konstigt då den som skriver i LCHF-magasinet är just en äldre man, som ofta får stå oemotsagd i sina åsikter.

Jag kan nog tycka att Anna-Maria har en hel del rätt i det hon uttrycker. Sedan ska man kanske också komma ihåg att de flesta som skriver och är engagerade är det för att de brinner för kostfrågan. De är sällan utbildade journalister som vet hur man ska väga ord eller framhäva olika perspektiv på ett neutralt sätt utan skriver som “de tänker”.

Det genusperspektiv som jag däremot skulle vilja veta mer om är om det är och vilken skillnad det är på kvinnor kontra män hur vi reagerar på LCHF. Erfarenhetsmässigt så verkar ju män ha lättare att gå ner i vikt på vilken diet som helst (pga sin större muskelmassa?) och kvinnor svårare att minska i vikt och att även hålla den (pga sitt hormoniella system?). Jag tror det är viktigt för att hitta rätt väg att gå för båda könen.

Sedan har jag ingen som helst tro på att alla kvinnor skulle tycka att det är ser roligare ut med grönsaker på tallriken eller att alla män längtar hysteriskt efter att på stenåldersvis få sätta tänderna i en fettig köttbit.

Blogginlägget  | Kostdoktorns kommentar | Annika Dahlqvists kommentar ]

Israel 25/10-5/11

Vilken underbar resa jag har haft till Israel. Det kändes som att jag var borta så oerhört länge. Det beror nog till en stor del på att vi fick uppleva så mycket på så kort tid, men också på att gruppen var exceptionellt trevlig på alla vis. Vi blev som en resande familj. Man möttes hela tiden av vänlighet och jag såg inte till några sura miner över huvud taget. Men å andra sidan: Hur ska man kunna bli irriterad då allt fungerade helt perfekt: Bussar kom precis i rätt tid och stod parkerade på rätt plats, alla hotellrum var fina, måltiderna var väl planerade trots att vi dök upp som en grupp på 100 personer på en vanlig lunchrestaurang, alla sevärdheter släppte in oss direkt och alla deltagare var i tid hela tiden? Framför allt var det tydliga instruktioner före alla olika aktiviteter. Jag är väl inte känd för mitt goda tålamod precis, men jag hamnade efter ett tag i gruppresestämning och förlitade mig på schemat och att någon berättade var jag skulle vara och vad jag borde ta med mig. Det var riktigt skönt att bara koppla av, slippa bestämma en massa hela tiden, utan bara att få koncentrera sig på att uppleva, känna och se saker.

Allt vi sett kommer inte att komma med i det här blogginlägget, men det ger er i alla fall en liten aning om vad vi fått se.

Jag åkte med en väninna och vi reste med Duveskogs reseservice. Vi var bland de första som anmälde oss till resan och det var nog tur, för resan som går kring vecka 44 (oktoberlovet) blev snabbt fullbokad.

Eftersom vi bor i Umeå och flyget gick i arla morgonstund från Arlanda, så tog vi flyget ner kvällen innan och övernattade på Rest&Fly i några timmar. Det var premiär för mig att sova där och jag kan inte säga annat än att sängarna var riktigt sköna. Dock kändes rummet precis som att vara på Ålandsbåten och jag nästan väntade på att man skulle känna lite vågrörelser. Troligen pga rummet var så minimalt litet och saknade fönster. Toalett och dusch fanns ute i korridor, men det är väl något man får räkna med i den här prisklassen på en flygplats.

Första dagarna bodde vi uppe i Galliléen på Ginnosar Inn Kibbutz precis vid stranden av Genesarets sjö. Hotellrummen var egentligen bostäder för kibbutzarbetare, så vi fick en liten enrumslägenhet i markplan med en mysig altan. Måltiderna åt man i huvudbyggnaden en bit ifrån och maten (buffé) var fantastisk. Jag hade mer än gärna stannat där längre – det var lugnt och vackert. Det var helt magiskt på kvällen att stå ute på piren och titta ut över en helt stilla Genesarets sjö. Jag hade inte blivit vare sig förskräckt eller förvånad om Jesus hade kommit och gått mot oss över vattnet, så stilla var det.

Första dagen öste regnet ner, men det gjorde inget eftersom vi var trötta efter resan och njöt av att ta det lugnt och sitta och dricka kaffe på altanen.

Och jag har fått åka båt på Genesarets sjö. Vi hade en underbar båttur med fin gudstjänst. Det var väl också en av de bra sakerna med resan: Det var gudstjänst varje morgon klockan 9, eller som första anhalt på våra förmiddagsutflykter. På kvällen hade vi ett möte klockan 20, direkt efter middagen. Det var dels bra undervisning, men också ett bra sätt att samla hela gruppen och få lovsjunga och be tillsammans.

Nazareth Village var en by som var uppbyggd utifrån hur man levde på Jesu tid. Det var spännande att se olivpress, där man trampade vin och kul med de som låtsades spela snickaren Josef och Maria som spann ulltråd på en slända. Synagogan kändes verkligen autentisk, där vi satt på på stenavsatserna. Jag insåg också här det kloka i att ta med sig en sittdyna. Jag hade köpt ett självuppblåsbart sittunderlag, som följde med i ryggsäcken hela tiden. Det var mycket väl investerade pengar.

Jag älskar ju att titta på gamla ruiner och Kapernaum var en utgrävd stad. Det är fascinerande att tydligt se husgrunderna och försöka tänka sig hur människor har bott i de små husen och trängts med husdjur i de trånga gränderna.

Jordanfloden var mer å än flod, men vi hade en jättefin dopgudstjänst tillsammans då tre personer valt att döpa sig. Även om själva platsen för dopet var extremt kommersialiserad så hade vi tur: Det var i princip bara vi där och hela ceremonin blev mycket vacker och stämningsfull.

Den klassiska vyn från Jerusalem från Olivberget med den gyllene kupolen på Klippmoskén. Om man följer muren som går nedanför moskén en bit till höger, så ser man den Gyllene Porten där Jesus ska rida in, då han återuppstår. Den är igenmurad och muslimerna har anlagt en gravgård framför porten, eftersom den ska hindra Jesus från att träda in i Jerusalem eftersom judar inte beträda en muslimsk gravplats. Är det verkligen någon som tror att det skulle hindra Jesus?

I förgrunden ser man judiska gravar som alla är i riktning mot den gyllene porten.

Vi vandrade sedan sjungande ner mot Golgata och det som tros vara Döskalleplatsen. Här finns också det som man kallar för trädgårdsgraven. Det var oerhört fint att ha gudstjänst med nattvard här.

I Jerusalem bodde vi på hotellet Leonardo Inn Jerusalem Hotel (som visst i samband med att vi lämnade det bytte namn till något med Jerusalem Spa). Det var ett helt OK hotell som låg en bit ifrån gamla staden. Det gick dock spårvagn alldeles intill och då jag väl insett att man kunde trycka på en knapp för att få fram engelsk text, så lyckades vi till och med köpa oss spårvagnsbiljetter och åka ner till centrum.

Rummet för den sista måltiden – Övre salen – var också fascinerande. Även om väggar och tak hade genomgått en modernisering med romerska valvbågar, så var golvet original från Jesu tid. Tänk att veta att man går på exakt de stenar som Jesu gått på under sitt liv i en lokal där han tillbringade mycket tid med sina lärjungar och framför allt den sista måltiden.

Alla dörrar eller portar i Israel har en mezuza. Det gällde både gamla portar i Jerusalem och nybyggda dörrposter på hotellen. Den symboliserar en papyrus-rulle och ska denna påminna om Guds närvaro, hans bud, och de plikter han ålagt människan att följa.

Självklart besökte vi också Västra Muren. Jag glömde tyvärr att ta en närbild på muren, där man kunde se alla papperslappar med böneämnen (eller tacksägelser) instoppade i alla skrevor som fanns. Jag hade med mig en lapp jag också som jag försökte stoppa in där det fanns plats. Nu hoppas jag på bönesvar.

Det var en stark och pulserande stämning vid muren. Böneområdet var uppdelat i två: En för män och en för kvinnor. Men många stod vi kanten på stolarna och tittade över på den andra sidan utan att någon verkade reagera.

Vi blev vid de flesta heliga platserna anmodade ta på oss anständig klädsel: Täckta axlar och knän men det var endast vid Klagomuren som det gick vakter och påpekade om någon var opassande klädd. Jag hade tajts och en rejäl sjal som jag lindade runt mig, så jag klarade mig från reprimander. Männen var tvungen att ta på sig en kippa(den lilla judiska huvudbonaden som männen bär) för att visa vördnad.

Betlehem var nog det jag var minst imponerad av, om vi pratar om klassiska bibelplatser. Då vi anlände till födelsekyrkan så skar minareternas skrän genom märg och ben och var så högt och påträngande att det gick rakt in i huvudet, så att jag inte kunde tänka. Det var så skönt att få komma in i födelsekyrkan, vars tjocka väggar utestängde allt ljud från världen utanför.

När man väl kommit in genom den lilla dörren ovan, så hamnade man i en stor vacker och påkostad kyrka. Det var hur mycket folk som helst här och egentligen enda gången vi fick köa för att komma fram till födelsegrottan.  Stallet är egentligen en liten grotta som användes för boskapen.

Fortet Masada i Negeveöknen var nog en av de saker som jag blev mest fascinerad av. Herodes palats i tre våningar högt uppe på ett berg mitt i öknen. Det fanns tydliga lämningar av badhus, vattenreservoarer, förrådslokaler, hus, duvslag och altaner. Visserligen sades han vara paranoid, men denna plats måste på Herodes tid ha varit än mer otillgänglig. Masadaklippan var också platsen år 73 e.Kr. där ca 1000 judar tog kollektivt självmord för att undkomma Romarna. Tänk att sitta uppe på klippan och se Romarnas lägereldar och sakta se rampen ta form, som till slut gjorde att Romarna kunde inta fortet. Det var starkt.

Och jadå – jag har badat i Döda Havet, men tog inga bilder. Men det var en härlig känsla att verkligen flyta i vattnet. Jag var i en halvtimme innan det började sticka och klia på kroppen av allt salt.

Vi avslutade resan i Eilat på Nova hotel. Det låg på promenadavstånd från strand och shopping-stråk och var verkligen jättefint. Stora rum och till och med ett litet pentry, så vi kunde koka oss en kopp kaffe.

Medan övriga delarna av landet vi hade besökt hade känts som Israel, så kändes Eilat som vilken badort som helst. “Är jag på Kanarieöarna?” var min första reaktion. Men det var vackert, rent och trevligt.

Flygplatsen i Eilat ligger mitt i staden, så det var lite häftigt att ligga på stranden och se charterplanen komma inflygandes över shoppingcentrat. Vi hann med en båttur på Röda Havet också och det kändes konstigt att titta ut över Jordanien och Egypten samtidigt från båten.

Jag kände till begreppet Sabbat, men inte att det i Israel och för judarna innebär verkligen total stillhet – allt var stängt. Man fick om man var rättrogen jude inte ens trycka på hissknappen utan det fanns en sabbatshiss som gick konstant och stannade på varje våning. Kaffemaskinen hade en spak istället för knapp denna dag. Buffé-middagen på hotellet bestod av rester eller kallskuret. Israel inledde sabbaten på eftermiddagen på fredag och avslutade den kl sex på lördag. Visst kändes det konstig att allt verkligen stod still, men jag kan samtidigt förstå behovet av total vila den sjunde dagen.

Hebreiska är än så länge för mig ett språk som är helt ofattbart. Jag blev först lite förskräckt när jag tittade upp på informationstavlan på flygplatsen (Tel Aviv – Ben Gurion Airport), men den växlade sedan över till förståeligt alfabet.

Bara det att  det hebreiska alfabetet är helt annorlunda och att man dessutom utelämnar de punkter och tecken som ska markera vokaler, gör att man inte heller kan lära sig stava igenom ord, utan måste lära sig hur ordets bild ser ut. Tipset jag fick var att köpa barnböcker eftersom man där skrev noggrannare. Men som jag förstod det, så lär sig många att prata hebreiska, men att tröskeln att läsa och skriva var betydligt större. Men samtidigt kändes det som en utmaning att någon gång försöka lära sig hebreiska. Kan det bli mitt nästa språkprojekt månntro?

Något annat som slog mig var hur litet landet faktiskt är. Hur inklämt det är mellan stora muslimska länder. När man läser de olika berättelserna i Bibeln, så känns det som en hel kontinent, men mycket av det som beskrivs har inte skett på en större ytan än Småland. Och jag förstår varför Jesus kunde vandra till olika platser hela tiden – det är sällan långa avstånd. Israel är ett litet land – omgivet av fiender som vill förgöra dem. Man får verkligen perspektiv på nyhetsrapporterna när man på plats har stått och tittat över gränsen till grannländerna.

Och jag längtar redan tillbaka dit. Det är en helt underbar härlig andlig stämning och Gudsnärvaro över Israel. Jag trodde att det här var en sådan där en-gång-i-livet-resa, men jag tror säkert att jag kommer att åka dit igen.

Next Year in Jerusalem!

Tillbaka igen efter Israel-resan

Vilka två underbara veckor jag har haft. Det har varit en helt fantastisk resa till Israel. Jag tänker skriva ett längre blogginlägg om hela resan, med bilder, men vill först bara snabbt kommentera maten: Vi åt kosher-mat hela tiden.

Grunden till kosher finns i:
2 Mosebok 23:19: “Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.
I praktiken innebär det att man aldrig blandar kött och mjölk.Jag har inte fördjupat mig mer än så i ämnet, men vet att det finns en massa andra aspekter också som ska hållas (ex. att inte använda samma kokkärl, porslin för mjölk resp. kött, hur slakten ska gå till). Troende judar får inte heller äta skaldjur, men ett liv utan skaldjur har jag väldigt svårt att tänka mig. Fläskkött, kattkött och blodmat skulle jag dock lätt kunna avstå ifrån utan problem.

Till frukost serverades massor med mejeriprodukter: Yoghurt, mjölk, ost etc, men inget sorts kött (däremot fisk och ägg). Resten av måltiderna så var alla mjölkprodukter helt borta: Inget smör till brödet, inga gräddiga såser till köttet och inga gräddiga efterrätter. Istället var det massor med grönsaker och olika grönsaksröror som ersättning till sås som hummus eller tomatröror. Ville man ha cappuccino efter maten, så fick man ta sig till baren utanför eftersom det inte var OK med mjölken.

Faktum var att maten kändes jättebra att äta! När man har daglig tillgång till den här typen av bufféer så brukar i alla fall jag känna mig rätt uppblåst efter ett tag. Så inte med denna mathållning, utan den kändes väldigt lättsmält för kroppen.

Jag trodde att detta påbud kommit till pga mathanteringen i gamla tider före kylskåpens uppfinnande, men gissar att det kanske finns någon sorts biologisk förklaring också. Gud vet hur vi fungerar och kanske våra kroppar fungerar optimalt om vi inte blandar mjölk med kött i matsmältningsprocessen?

De flesta som åker på den här typen av resor brukar klaga på att de går upp i vikt, men jag har definitivt blivit lättare i kroppen, även om det knappast syns efter bara två veckor. Orsaken till detta tror jag är att jag går ner i stressnivå, det är lätt att äta bra mat när en kock står och steker omelett åt en på morgonen och man fikar inget, utan äter bara vid de tillfällen som erbjuds. Värmen gör också att jag äter mindre och dricker mer. Jag äter helt enkelt bättre och rör mig mer. Ändå har jag tagit av efterrätterna, men eftersom det inte varit grädde i dem, så har de inte känts så tunga. Först en tallrik med varm GI-mat och sedan avslutning med efterrätt.

Jag och dottern åkte i alla fall till Willys och bunkrade upp med nyttig mat, för att fylla upp mitt tomma kylskåp. Det blev massor med frukt och grönt, hummus, oliver, ost, kyckling, krossade tomater, keso och yoghurt. Det är tur att hon gillar samma mat som mig, så det blev inte alltför många klagomål över att “nyttighetsmamman” slog till igen.

Men vi ska försöka äta riktigt bra mat ett tag framöver och försöka hålla det varma vackra landet Israel i minne så länge det går, för att orka ta itu med den långa mörka och kalla vinter som nu förestår.

Jordgubbssmoothie

Tar en paus i städandet och gör en jordgubbssmoothie till lunch. Hittade igen ett bortglömt glas också, längs in i ett skåp. Men nu är de nya serviserna på plats och andra saker bortskänkta, ställda i förrådet eller kastade.

Hälften gjort – det tog två dagar. Får öka tempot om inte även resten av veckans kvällar ska ägnas åt det här. Jag börjar ju jobba på måndag och då är kvällarna plötsligt väldigt korta. Eftermiddagen och kvällen kommer att ägnas åt möbelflytt och fortsatt röjning i skåp och lådor. Kul lördagsnöje. :)

Skulle behöva göra samma genomgång av klädkammare och förråd, men behöver ha dottern hemma då också. Risken är stor annars att fel saker åker i soporna.

Kostpyramider och tallriksmodeller

Med den vanliga reservationen om att jag kan ha missuppfattat saker och ting eller fått felaktiga proportioner etc.

Jag sitter ju och försöker göra en sammanfattning av Medelhavskosten och kom till kostpyramiden som jag förstår är uppbyggd så här:

Blev nyfiken på vår egen kostpyramid (matpyramid), som man fick lära sig i skolan och trodde det var SLV (Svenska livsmedelsverket) som spridit denna, men det visade sig vara KF (Kooperativa Förbundet – numera Coop) som var upphov till denna.

Det jag hittade på SLVs hemsida var enbart hänvisningar till tallriksmodellen.

Eftersom alla övriga var kostpyramider, så översatte jag tallriksmodellen till ett tallrikshus istället. Proportionerna är kanske inte exakta, men ni förstår principen.

Och till sist då en kostpyramid för LCHF / Low carb:

Lägger man dem parallellt blir det så här (klicka på bilden så får ni upp en större och tydligare bild):

Spännande att se skillnaden på tänket:

  • KFs kostpyramid är verkligen baserad på kolhydrater.
  • Tallriksmodellen har i alla fall en ökad andel grönsaker.
  • LCHF är baserad på kött och fisk och med ytterst lite kolhydrater.
  • Medelhavskosten ser vid första anblicken ut som en vegetarisk kost som tillåter fisk.

Ska jag vara ärlig, så ser just nu Medelhavskosten väldigt tilltalande ut.

Medelhavskost

Sitter just nu och läser på om Medelhavskost. Vi har i sommar ätit jättebra mat, som alltid då mamma styr i köket. Det är massor med grönsaker, rotfrukter, linser och bönor. Mycket fisk och kyckling. Vi håller igen på gluten och laktos, även om det varken är glutenfritt eller laktosfritt. Och det är väldigt lite socker.

Min reflektion var att det var så nära Medelhavskost man kan komma, så sitter nu och läser på. Det kommer en utförligare beskrivning på hemsidan om vad begreppet medelhavskost egentligen innebär.

Jag hade själv ett rätt luddigt begrepp om vad medelhavskost innebär: Jag har sett varianter som har kallat sig alltifrån lågt GI till LCHF (low carb high fat). Som jag förstått det, så är nog lågt GI det som ligger närmast en korrekt beskrivning. Jag tycker inte det finns så mycket skrivet på svenska och den svenska diet-scenen domineras av LCHF-folket.

Men ska läsa på och komma med en bättre beskrivning.

Medelhavsdiet / Medelhavskost

Jag beställde just den här boken om Medelhavskost:

Mediterranean Diet Cookbook for Dummies av Mari Raffetto från Adlibris.

Jag har försökt läsa på svenska sajter och letat efter svenska böcker, men känner inte att jag hittat någon bra sammanställning. Medelhavskost är inte detsamma som LCHF utan mer lik lågt GI i så fall.

Det är dags att ta itu med vikten igen. Det mesta går så mycket lättare då det är sommar och energin och inspirationen är så mycket högre. Framför allt så gäller det att röra på sig mer! Den här veckan med massor av promenader har varit en bra start. Sommaren brukar alltid innebära bättre ätande för mig eftersom man dels rör sig mer och dels har mer tid över till att laga mat. Framför allt så går man ner i stressnivå under sommaren och just stressen tror jag är en av de stora bovarna i min egna viktproblematik.

Jag fortsätter bloggande när boken kommit och jag börjat sätta mig in i det hela lite mer.

Men en sak är säker: Vi som har problem med vikten: Vi har det alltid och för evigt livet ut. Det är en ständig kamp som vi oftast förlorar. När man numera ser människor som gått ner rejält i vikt och håller vikten, så är det nästan uteslutande de som gjort en gastric bypass. Men nog är det väl hemskt att vi måste stympa oss och vara beroende av extra näring, mineraler och vitaminer livet ut? Vad är egentligen de långsiktiga konsekvenserna?

Jag undrar när även vi som är måttligt överviktiga kommer att börja erbjudas samma operationer, för på det stora hela så verkar det vara en väldigt enkel väg till det smala livet. Så många opererade känner jag inte, men alla jag känner är jättenöjda och har minskat rejält i vikt och blivit mycket friskare. Och samtidigt så gör mig sådana här stora ingrepp på vår finurliga kropps naturliga och grundläggande funktioner så oerhört orolig…

Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag blivit född som att vara en av de ‘naturligt smala’, för sådana människor finns. Men nu får man bara försöka göra det bästa av den kropp man fått.

Vegetarisk mat är vacker

Säga vad min vill om vegetarisk mat, men den är ofta en fröjd att äta med ögonen.

Idag blev det hittat-i-kylskåpet: Morötter, zucchini (rester från grönsaksdipp), cocktailtomater och ruccola-sallad frästa i olivolja. Till det gröna linser kokta i grönsaksbuljong.

Jag åt dock inte en vegansk middag utan hade själva dip-såsen som dressing till.

Det var GOTT!

Hur det går med fastan

Det går riktigt bra med fastan. Jag kan vara ärlig och säga att jag inte har levt helt renlärigt. Däremot så har jag valt vegetariskt eller fisk, då jag haft möjlighet att välja. Vi har också ätit upp köttig mat som funnits i kylskåpet: Jag vägrar slänga mat!

Men det känns riktigt bra faktiskt! En sak jag har märkt är att jag blir fruktansvärt mätt vid måltiderna. Det är knappt så jag får i mig en helt portion på lunchen, t.ex. Sedan blir jag istället hungrig snabbare och har då tagit en frukt som mellanmål på eftermiddagen. Jag tycker att jag känner mig lättare i kroppen och tror att det beror på att jag hela tiden håller upp förbränningen i kroppen. Det finns ju kostplaner som just går ut på att småäta regelbundet och ganska tätt, med syfte att just hålla uppe kroppens förbränning.

Det går att äta vegetarisk LCHF, men jag tror det blir rätt enformigt och kämpigt i längden. Jag ska försöka hålla mig till vegetarisk GI ett tag framöver istället, vilket är enklare då man kan äta olika fullkornsprodukter.

Vegetarisk paj med fetaost och ruccola

Hemma igen och fortsätter med fastan. Promenerade ner till ICA Maxi i det vackra vädret för att fylla på med färska grönsaker och frukt inför den kommande veckan. Jag tog med ryggsäcken att bära i och det är alltid lika spännande att se hur mycket man kan handla och att det ändå får plats i ryggsäcken.

Planen för kvällen var egentligen vegetarisk lasagne eftersom jag gissar på att dottern skulle gilla det, men jag var lite tveksam och inte så entusiastisk. När jag ska plocka på mig feta-osten, så har man i affären satt fram ett recept på paj med fetaost, ruccolasallad, parmesanost och soltorkade tomater. Alla mina favoritsaker på en enda gång – så jag bytte snabbt mat-spår.

Den blev supergod! Och jag blev riktigt, riktigt mätt på en rätt liten bit. Som tillbehör hade jag bara finrivna morötter, som ger fint tuggmotstånd.

Vill man göra pajen LCHF så är det enkelt att ta bort pajskalet, öka mängden äggstanning och byta ut mjölken mot grädde. Tror det blir riktigt gott då också.

Så här gjorde jag:

Pajskal (det vanliga standardreceptet):

150 gram smör
3,5 dl mjöl
3 msk vatten
0,5 tsk salt

Blanda allt så att smöret är väl fördelat och tryck ut i en pajform.
Förgrädda i 200 grader, 10 minuter.

Fyllning

200 gram fetaost - jag använde de som redan är skurna i små kuber
200 gram ruccola – fräst i stekpanna
3 tomater skurna i mindre bitar
100 gram soltorkade tomater skurna i mindre bitar

Fördela fyllningen över det förgräddade pajskalet.

Äggstanning

4 ägg
3 dl mjölk
1 påse riven parmesanost
1 dl riven ost
1,5 tsk salt
Vitpeppar

Häll äggstanningen över fyllningen.
Grädda 35 min i 200 grader.

Kolesterolvärden mot 80-talets nivå

Det har diskuterats mycket om de ökade kolesterolvärdena som man uppmätt i det s.k. Västerbottensprojektet. Sedan mitten av 1980-talet har länsborna fått hälsotillståndet kontrollerat och man kan därför följa trenderna. Även BMI-värdet (vikten) har ökat på den genomsnittlige västerbottningen. Nu fruktar man att antalet hjärtinfarkter också ska börja öka igen. Det jag dock inte har klart för mig är om det är det “onda” eller “goda” kolesterolet som ökat?

Andreas Eenfeldt – en av våra mest framgångsrika LCHF-förespråkare, säger givetvis att detta inte är något att oroa sig över och tar den ökade fettkonsumtionen i försvar.

Personligen är jag inte alls förvånad…

Jag tror inte att light-produkter har något som helst berättigande: Man tar bort det naturliga fettet och ersätter med diverse kemikalier för att göra produkten så lik originalet som möjligt och även se till att den får någon smak (vatten smakar som bekant just ingenting – fett är en smakbärare). Fett ger också mättnadskänsla.

Problemet är väl att med den kraftiga propagandan för fettrik kost (och även alla framgångssagor med fantastiska bantningsresultat) så äter folk mer fet mat med gott samvete – men fortsätter att äta även de snabba farliga kolhydraterna. En kombination som är förödande.

Jag är ju rätt Montignac / GI – inspirerad och i den litteraturen framgår det rätt tydligt att ökar man på fettet så måste man dra ner på kolhydraterna. Och tvärtom! Äter man en kolhydratmåltid så håller man igen på fettet. Det sämsta är att göra tvärtom. Den starka fettrenden är också ett fenomen som är unikt för Sverige.

Vanliga människor som bara läst de braskande rubrikerna på Aftonbladet om fettdieten tror jag inte tänker i dessa banor. Man äter istället numera fett med gott samvete och struntar i de ofta så avskydda lättprodukterna – men fortsätter i övrigt att äta som förut. Ex: “Chips måste ju vara OK – det är ju visserligen potatis, men riktigt fett?”

Själv så är jag nog mer oroad för trenden att BMI (= Body Mass Index = vikt i förhållande till längd) ökar. Övervikt ger ofta allvarliga hälsoproblem och jag tror man ska fokusera först på vikten eftersom det är roten till många sjukdomsproblem. BMI hos yngre har stigit. 1986 hade 30-åringar i snitt hälften så hög BMI som 60-åringar, men i dag är de i princip lika mulliga. Man behöver bara se sig runt för att konstatera att den genomsnittliga kroppsformen på dagens ungdomar är betydligt fylligare jämfört med hur det ser ut på våra gamla klassfoton.

Jag skulle själv vilja skapa en GRÖN kampanj: Mer grönsaker åt folket! Grönsaker ger mättnadskänsla, nyttiga vitaminer, antioxidanter, lite kalorier, något för kroppen att bearbeta och gör dessutom maten mer estetiskt tilltalande.

Jag tror inte vi kan göra den dagliga maten så komplicerad. Nyckelhålet var en enkel sak för människor att ta till sig. Nu är det dags för en ny sorts märkning som utgår ifrån GI-värdet.

[ SVT ] [ SVT- Eenfeldt  ] [ Expressen ] [ Dagen ] [ SvD ] [ VK ]

Fler som fastar

Bertil Born i Umeå gör en fasta från Facebook. Jag tror vi är många kristna som försöker göra något speciellt under dessa 40 dagar för att komma närmare Gud.

Min egna fasta då: Jag avstår från kött (fisk och skaldjur är OK) och socker.

Veckan har dessutom börjat bra med mycket fysisk aktivitet: Flera promenader per dag (långa och korta) och ett härligt spinningpass på IKSU igår kväll. Det känns bra i kroppen.

[ Spira ]

Västerbottenssmör

Till kvällens gemensamma middag hade jag fått i uppgift att göra aromsmör. Temat är 70-tal, så aromsmör till köttet är ett måste!

Den givna smaken var givetvis vitlök, men jag hade lovat att göra minst två sorter. Den andra smaken blev då smör smaksatt med Västerbottensost. Osten som är ostarnas konung. Finns inget godare!

Jag ser verkligen fram emot att få avnjuta det här i kväll, när osten och smöret smälter så där gott över det stekta köttet. Spännande att se vad de övriga (som är bra mycket bättre på matlagning än mig) har gjort.

Räkcocktail skulle i alla fall vara en rätt, vilket tillhör mina absoluta favoriter när det kommer till förrätter. Sedan får det vara hur 70-tal eller omodernt det vill. Gott är det!

Grädde med kaffe

image

Det bästa med dagens LCHF middag är efterrätten: Kaffe med vispad grädde.

Varmrätten var rødpølse med stekt ägg. Jag har börjat att steka äggen bara på en sida. Då får man garanterat rinnande gulor och det gillar jag. Det tar lite längre tid eftersom äggen måste stå och stelnat på låg värme en stund, men är så mycket godare.

LCHF-fika på Malmö Aviation

Goda matvanor sprids fort. Jag gillar att åka med Malmö Aviation. De flyger till Bromma som ligger närmare Stockholms C. De har bättre service och bjuder både på mat och kaffe. De varma handdukarna, som de delar ut som avslutning på flygresan, känns oerhört lyxigt. Tänk vad så lite extra i service kan ge ett sådant stort mervärde på resan? Fundera på det både SAS och Norwegian som tar rejält betalt för tråkigt fika.

Jag hade varit en rätt duktig flicka när det gäller maten hela veckan, men fredagen startade med en riktig fuskfrukost. Annars är hotellfrukost nog det enklaste sättet att få en bra start på dagen: Ägg och bacon finns ju numera nästan alltid i någon form.

Dålig frukost ger dåliga matvanor resten av dagen och jag kände mig inte så nöjd med mig själv. Härligt var då att det som serverades på flyget var ett riktigt LCHF-fika: En liten skål med ruccola, skinka, ost, färskost och en liten klick senapsdressing. Supergott och precis vad vi fredagströtta resenärer behövde efter stressig Stockholmsvistelse.

LCHQ – finns det på riktigt – fungerar den?

Oj så lättlurad man är. Jag har bara på nätet läst om LCHQ och precis som alla andra tagit del av den via braskande rubriker. Alla framgångssagor är inspirerande att höra, men just denna gång känner man sig mest bara lurad…

Detta är Aftonbladets artikel (som då bara kan läsas till fullo om man betalar för den genom Plus-abonnemang) om hur Lina och Wille tillsammans gick ned 80 kg.

Detta är historien om hur Lina egentligen gick ned i vikt, dvs med hjälp av en extremt dedikerad personlig tränare (PT) och en extremt strikt och kontrollerad ketogen diet.

Klart som korvspad att Linas ursprunglige tränare (Fitnessgurun Sid Knutsson) blir lite putt när Paulún plötsligt tar åt sig äran. Och Linas diet som Fitnessgurun gav till henne var verkligen inget vanligt matschema, som vi vanliga människor med längtan ser fram emot att få äta.

Oavsett – så har Lina i alla fall gjort ett jättejobb.

Jag får fortsätta med min egen hemsnickrade LCHF / lowcarb-variant…
Eller ska man testa det vegetariska sättet att äta igen? Då pratar vi lakto-ovo – strikt veganism verkar inte hälsosamt alls.

Nyårslöftena hittills

So far, so good…

Har precis kommit hem från ett grymt skönt spinningpass på IKSU. Det var kul, inspirerande instruktör men det kändes att det var länge sedan jag satt på en spinningcykel. Intentionen är spinning två gånger per vecka och ett pass med styrketräning.

Så den här veckan har nyårslöftena hållit sig:

  • Motionera mera. Jag har slarvat under hösten och det känns i kroppen. Tillbaka till träningslokalen igen.
  • Sluta spela WordFeud. Jag kan aldrig göra något halvhjärtat och WF började ta alldeles för mycket tid och fokus.
  • Andakt före morgon-TV:n. Läser en sida i andaktsboken innan köket börjar fyllas med ljud och distraktion. Man behöver en stund med Jesus på morgonen för att få en bra start på dagen.

Sedan funderar jag på det där med maten. Har svårt att motivera mig till strikt LCHF just nu, men ska bara köpa hem bra och nyttig mat. Dottern kommer att klaga… Kolhydraterna får bara vara fullkorn och vete ska förbjudas. Mer träning och skärpning på maten ska nog få även den här medelålders kvinnan tillbaka i form.

Efterrätt till laktosintolerant diabetiker

Jag bjöd hem en mycket god vän – M – på söndagsmiddag. På söndagar vill jag ha det lite festligare, så även om kylskåpet gapade rätt tom och det bara fanns 15 kr i plånboken (lön dagen efter), så försökte jag göra någon sorts dessert. Men vad gör man till en laktosintolerant diabetiker? Jag är innerligt trött på olika fruktsallader (hon också antar jag) och jag hade ändå inte pengar över att gå och köpa vare sig frukt eller specialglass/grädde. Det som fanns i kylskåpet i form av frukt var: Äpplen.

Så jag gjorde en halv omgång vanlig pajdeg (rätt lös).
Tryckte ut den i små rundlar direkt på plåten.
Skalade och skivade äpplen som jag lade ovanpå.
Pudrade över med kanel.
Gräddade i 175 grader, men täckte rätt snabbt över plåten med aluminiumfolie, för att fukten skulle behållas och pajdegen skulle bli gräddad men inte bränd.

Resultatet såg festligt ut och pajdegen blev precis så mör som jag hoppas på. Till serveringen strödde vi över lite sötningsmedel (Canderel). Minipajerna var då svala – sötningsmedel i pulverform typ Canderel blir minst sagt äckligt när man strör det över varma saker och tror att det ska uppföra sig som florsocker. Som en vit klibbig massa bara.

På bilden har jag spritsat över med grädde, som ju finns i olika varianter för olika former av intolerans/allergier.

Så desserten blev riktig lyckad. Tur var väl det, eftersom huvudrätten blev ett totalt fiasko. Snälla hungriga vänner äter ändå, men det är inget jag hoppas få göra om. Ett tips: Om man vill snabbtina fryst köttfärs i kallt vatten, se till att plastpåsen är helt tät. Vattenskadad upptinad köttfärs är ingen hit alls och i princip omöjlig att göra accepterbara köttbullar på.

Smoothies / proteindrink

Efter mitt desperata försök att få i mig frukost tidigare i veckan har jag återupptäckt proteindrinken. Jag behöver protein i mig på morgonen och har svårt att äta kött, skinka eller något liknande.

Tanken slog mig också snabbt att det här borde vara ett perfekt sätt för en morgontrött tonåring att få sig ordentligt med frukost.

Så nu exprimenterar jag med olika kombinationer av yoghurt, mjölk, grädde, sojamjölk och bär för att hitta en bra kombination. För dottern behövs nog lite banan eller havregryn också. Man kan ju göra den lowcarb eller lågt GI om man vill. Men alltid, alltid proteinpulver. Jag älskar jordgubbssmak.

Jag har bara en vanlig handmixer, men det funkar bra och är lätt att rengöra. Det gör det också lättare att göra olika smaker till oss båda.

Fick tips om att blanda spenat och banan också. Det låter intressant och så konstigt att det måste provas!

Det är bra att blogga om maten

Det är bra att sätta tankar på pränt och blogga om maten. Lunchen intogs på ett lokalt kebabställe. Grabbarna tog varsin kebabtallrik med ris och jag åt: Räksallad! Hur mycket grönsallad och räkor som helst. Till och med ett stekt ägg hade de lagt på sidan. Gott!

Kan dock erkänna att det slank ner lite bröd också för mättnadens skull. För jag måste bli mätt. Det var för lite kalorier annars och jag hade skrikit HUNGRIG på eftermiddagen.

Motionen då? Jag går och går och går. Och sitter i solstolen och njuter när jag har chansen. Det är ju sommar fortfarande.

Funderar på middagen eftersom hungern gör sig påmind. Risken är att planen är utemiddag, men då tänker jag äta det och njuta i kvällssolen.

LCHQ

Nu finns det snart ytterligare en lowcarb-variant: LCHQ, alltså low carb high quality. Lågkolhydratkost av hög kvalitet.

Det är Fredrik Paulùn som kommer ut med en bok om detta. Jag har lagt in en bevakning på Bokus. Spännande att se hans variant av lowcarb.

Sallad till middag

image

Åh….! Tänk om jag junde få fortsätta livet i det här tempot ett tag. Ägna sig åt att motionera, äta bra, spela musik och stöka runt i lägenheten. En veckas ledighet till och jag hade kommit till klädkammare och förråd. Men snart är den stressande vardagen i kapp en igen.

Jag har i alla fall gjort två matlådor (frikadeller, blomkål och en rejäl klick smör) eftersom jag börjar jobba i morgon.

Middag blev kalkonsallad med skivad parmesanost. Lite olivolja på för att det inte skulle bli så torrt.

Det mesta är enklare när man är ledig

image

Sista semesterdagen idag och ska strax ut i solen igen. Det slog mig bra det funkar med maten när man är ledig, kan styra över sina mattider, är avstressad och kan motionera så mycket man känner för.

Dagens lunch åts efter långpromenaden i solen och bestod av blomkål, kalkon, smör, ost och grädde till en sorts stuvning. Gurka till för att få lite tuggmotstånd och fräschör. Snabbt iordningställt men jättegott.

Men snart börjar vardagen igen där man knappt hinner tänka pga alla “måsten” och ofta är hänvisad till uteätandet. Men man får väl längta till nästa semester… 

Snabbmiddag – och Anna Skipper

Sitter och tittar på Du är vad du äter i bakgrunden på TV4Play, där Anna Skipper rekommenderar LCHF till en överviktig tjej. De håller just nu på att göra drink med cocosfett och jag mår illa bara av tanken. Jag har aldrig klarat av fett i de mängderna och de formerna. Men äntligen får hennes offer i alla fall äta sig mätta och lägga till fett. Jag har aldrig förstått de som klarat av hennes kalorisnåla fettsnåla diet. Det vore intressant att se uppföljningar på de som varit med. Många visar ju upp suveräna resultat efter 6-8 veckor, men jag undrar hur många som klarat sig i längden? Men den här gången var det inte någon som bara ätit sig överviktig på lite för mycket extra chokladkakor till fikat eller hämtpizza istället för riktig mat till middag, utan ett rejält matberoende. Stackars tjej. Mat måste man ha och man kan inte sluta äta men måste ändå hålla sitt missbruk i schack.

Däremot så är min middag idag helt OK enligt LCHF mått:

Kokta ägg, citronmajonnäs och räkor i mängd. Man tager vad man haver i kylskåpet och tyvärr så hade jag ingen avokado hemma. Det är annars något som alltid brukar finnas, men jag glömde köpa sist och jag storhandlar bara varannan vecka numera. Dessemellan så äter jag av de som finns hemma.

Jag älskar räkor och alla sorters skaldjur…