En förskola i Robertsfors vågar sticka ut och säga att synligt socker är inte bra för våra barn. Bort med krämer, fikabröd och söta drycker. In med salladsbufféer och mycket ute i friska luften. Vinsten blir friskare barn, ingen fetma eller karies. En egen gissning är att man också får mer harmoniska barn då man slipper sockerchockerna i samband med fika-stunderna.

Äntligen börjar man på skolorna förstå sockrets negativa inverkan. Har under alla år varit förvånad över den sockrade och kolhydrattäta mat som serverats i både för- och grundskola. Och framför allt vilka mängder som barnen vräker i sig i form av godis på fritiden – och då pratar vi inte bara om lördagsgodis. Men kolhydrater är billig mat.

Sedan kan man också hoppas att förskolan i Robertsfors ger barnen riktig mjölk och riktigt smör också, för barn ska äta naturlig mat och inget utspätt light-skräp, som min egen dotter serveras dagligen. Men om det sägs inget i artikeln. Antingen vågar man inte skriva det, eller så vågar man inte ta steget fullt ut för att äta en mer low carb-inriktad kost. Men det kanske kommer?

Börjar bli så less på frågor om jag är en anhängare till Annika Dahlqvist. Nej, jag är ingen anhängare till någon. Jag är ingen supporter eller follower till någon över huvud taget. Jag läser, funderar, drar mina egna slutsatser och går min egen väg. Jag försöker läsa så många olika författare som jag kan och lära mig mer. Jag försöker välja den väg som fungerar för mig och min kropp och hitta ett sätt som jag kan leva med långsiktigt i vardagen.

Jag började att läsa om olika former av dieter vars syfte är att hålla blodsockret i schack redan 2002. Då hade få av dem som numera syns konstant i media ens hunnit börjat komma fram. De var lika mycket nybörjare (om inte mer) än jag själv. Ibland låter det som om några av dessa media-kändisar var de som på något magiskt sätt uppfann low carb-kosten.

Low carb är inget nytt påfund. Alla gurus vill dock hitta sin twist på det hela för att kunna marknadsföra sig själva, sina föreläsningar och sina böcker. Vem vill läsa en kopia av Bantings bok från 1800-talet? Vill man tjäna pengar genom att sälja nya böcker och få nya deltagare på olika evenemang så måste man sticka ut lite. Självklart måste man då hitta sin dialekt och sina käpphästar för att kunna locka intresserade köpare av sitt budskap. Glöm inte bort att LCHF för många numera är ett levebröd och att de försörjer sig just på att sprida budskapet.

Med tanke på hur de senaste diskussionerna går på bloggar och i artikel-kommentarer så blir jag faktiskt lite mörkrädd. Argumentationen från både med- och motståndare håller på att nå nya höjder. Det kastas glåpord och slängs elakheter från båda sidor. Man uttalar sig kategoriskt och överlägset från båda håll. Man använder överord och raljerar med de som inte håller med ens egna åsikter. Diskussionsklimatet är allt annat än trevligt.

Jag tror att man vinner på sans och förnuft i längden. Jag tror inte alls att överdrifter som lätt kan avfärdas, ger en trovärdighet till det här sättet att tänka runt kost. Det ger ingen trovärdighet alls.

Jag tror stenhårt på att low carb är ett bra sätt att äta. Att alla typ II-diabetiker borde anamma detta sätt att äta (utan kompromisser!!!) och att många fullt friska även skulle känna kunna dra nytta av det. Jag har själv fått en massa hälsovinster genom att äta low carb och kan bara vittna utifrån mig själv. Jag tror också att ingen borde få genomgå en viktoperation, som innebär ett bra mycket större ingrepp och komplikationer för framtiden än vad man först kan förledas att tro, utan att ha gett low carb en verklig chans.

Jag tror däremot inte att jag får ett evigt liv eller blir helt befriad från alla sjukdomar och världens alla plågor som finns, bara för att jag äter en viss sorts kost.

Och jag hoppas verkligen att mitt budskap går fram på ett sansat sätt.

Nu börjar verkligen debatten om svininfluensa och vaccinering eller inte vaccinering ta sig konstiga uttryck. Det senaste argumentet mot vaccination är att LCHF-kost är skydd nog och därför ska man inte vaccinera sig.

Visst är det så att vi som dragit ner på kolhydraterna ofta upplever en förbättrad hälsa med bl.a. minskade infektionssjukdomar som följd. Jag har inte varit riktigt förkyld med feber och sjukskrivning på väldigt många år. Å andra sidan så har jag alltid tillhör det som drabbats lindrigt av olika sorter influensor och då resten av jobbet legat hemma en vecka i taget, på sin höjd känt mig lite febrig under någon dag. Inget som inte botats med lite sömn och Alvedon till dagen efter. Men nog är även jag lite snuvig, snorig och har tillhörande huvudvärk ibland, även om det är väldigt sällan numera. Helt skyddad mot allt i vår omvärld är man knappast. Och att säga att “vi som äter den här kosten har en gemensam erfarenhet av att vi inte blir sjuka. Vi får inga infektionssjukdomar. Det gör att vi glömmer bort hur det är att vara sjuk och då känns det ännu mer inaktuellt.” Sådana uttalanden gör att i varje fall jag baxnar!

Att säga att LCHF är tillräckligt för att skydda oss mot svininfluensa är att glida på sanningen rätt rejält. Influensa är ett virus som alla kan drabbas av och man är inte skyddad mot någon som helst sjukdom bara för att man äter en viss kost. Man kan ha ett bättre eller sämre immunförsvar – men helt skyddad kan man aldrig vara. Det är korkat att tro det.

Jag skulle nog ha sagt något i stil med att vi som drar ner på kolhydraterna upplever oss ofta som mindre benägna för att få infektionssjukdomar, men känner man sig orolig så ska man självklart vaccinera sig. Var och en måste själv göra det valet.

Och lite längre ner i samma artikel sägs att: “Äter man en riktig kost får man inte cancer.” Jag fick bröstcancer när jag var 30 år fyllda. Ovanligt ung alltså. Så jag hade ätit mig till denna sjukdom?

Jag har varken lust eller råd att ligga sjuk hemma i feber i en vecka och tänker ta sprutan. På samma sätt som jag förra hösten tog det influensa-vaccin som erbjöds då.

Och jag tänker fortsätta gå på mammografi och cellprovstagning, för säker på att inte drabbas det kan man aldrig vara. Och hellre upptäcka något i tid än för sent.

Jag tänker definitivt inte gå omkring och tro att kosten skyddar mig mot allt ont.

Perfekt! EU har släppt på importreglerna för finare kött som oxfilé. Jag som älskar oxfilé, men oftast tycker att den är alldeles för dyr. Man får unna sig det alldeles för sällan. Men hamnar priserna på <200 kr kilo kommer det att ätas mycket oxfilé härhemma framöver. Med tjock, krämig bearnaise-sås. Supergott!!!

Var som vanligt vrålhungrig då jag vaknade och äter man frukost ensam en lördagmorgon så kan man lika gärna lyxa till det lite. Vispad grädde, keso och sockerfri sylt. Mer efterrätt än “mat”, men gott var det!

Vissa går på puben. Andra lagar mat.
Så medan jag äter min snabbmiddag i form av ett litet grönt svenskt äpple, fransk Brie-ost och italiensk salami, så får resten stå i ugnen eller på spisen.

Och tyvärr är Light-Cola en av mina laster. SodaStream-maskinen med tillhörande koncentrat är en bra uppfinning.

Förväller kantarellerna så de kan läggas i frysen och tas fram vid behov.

Hade köpt fläskött på superextrapris. Det var tyvärr marinerat med någon sorts hickory-smak som både luktade och smakade rent förskräckligt. Jag har sköljt av köttet under rinnande vatten och saltat och pepprat och hoppas att det mesta av marinaden försvinner. För hickory-smaken var verkligen vidrig. Kommer aldrig att köpas igen. Lagar till den i lergryta som är ett utmärkt sätt att tillaga kött i. Sköter sig självt och ger ett mycket gott resultat.

Jag promenerar förbi Lidls nybygge varje dag och fikarumsdiskussionerna har länge varit om någon vet, när de äntligen ska öppna? Nu står det i tidningen att satsningen i Umeå lagts på is. Neeeeeej!!!!!!!

Lidl är ju rena guldgruvan för oss low carb:are med suveräna tyska korvar, salami till oslagbart pris som är supergod, billig ost, billigt smör och dessutom mald mandel, som i varje fall jag inte hittat på något annat ställe.

Brukar bunkra upp varje gång jag passerar Sundsvall, men nu finns det visst en butik i Örnsköldsvik i varje fall. Fast det är ju tyvärr inte så ofta man är där heller.

Men jag hoppas verkligen att Lidl bestämmer sig för att öppna butiken. Den ligger mitt i studentområdet och deras priser måste vara oslagbara för den kundkretsen. Jag ser fram emot att både hitta varor som jag saknar hos ICA och Coop och samtidigt få ner matkostnaden en bit. Mat idag är dyrt och all konkurrens på den sidan är av godo. Lidl är en viktig spelare där.

Och för de negativa människor som inte tänker handla där eftersom det av ideologiska skäl bara handlar på Coop, eller de som absolut vill fortsätta göra ICA-handlarna till miljonärer eller de som absolut måste ha ett speciellt märke på juicen: Fortsätt ni att handla där ni gör idag. Det är det som är fint med konkurrens: Det är vi konsumenter som själva kan göra våra val och avgöra var vi vill lägga våra surt förvärvade skattade pengar.

Jag kommer att stå först i kön den dag som Lidl öppnar! Om de öppnar.

Finns en intressant artikel i dagens Läkartidningen om Viktnedgång via Internet.
En summering är väl att konceptet att hjälpa folk att gå ned i vikt via internet är framgångsrikt och att man når många personer. Internet är alltid tillgängligt och alla vill/kan inte besöka Viktväktarnas möten eller har ens en rimlig chans att få komma till en fetma-klinik. Det är Viktklubb.Se som står som beräkningsexempel. Nu bygger Viktklubbs koncept på traditionell kalori-beräkning, men jag tycker att slutsatserna trots allt känns generella.

De säger att de flesta som är överviktiga upplever för lite motion, för mycket mat och godis som de tre vanligaste orsakerna till övervikt. Hur man får bukt med de problemen finns det olika lösningar på. För mig var det lågkolhydratkost som tog död på sockersuget och håller aptiten i schack. Motionen ökade i samma takt som vikten sjönk.

Och nog fungerar viktminskning över internet. Det sägs mycket i artikeln som vi som äter lågkolhydratkost redan vet: Att man via internet alltid har tillgång till råd och stöd från både experter och medmänniskor i samma sits. Att det finns program som kan registrera såväl matintag som viktkurvor. Man blir peppad av andra och får ett personligt bemötande. Men att man också måste ta eget ansvar för sitt ätande.

För det är ju precis på det sättet som de flesta av oss har hitta den här kosten: Via internet. Då jag startade så var det litteratur på engelska och forum på samma språk som gällde. Idag finns det motsvarande information på svenska och flera forum och listor där man kan få snabb respons. Forum och listor befolkas både av experter vanliga människor som kämpar med sin vikt.

Det fina är ju också att äter man lågkolhydratkost så finns det massor med gratis information att tillgå. Eftersom det här sättet att äta inte alltid anses som politiskt korrekt, så har dieten många hängivna anhängare som för att sprida budskapet gör mycket ideellt jobb och därför tillhandahåller olika former av resurser utan kostnad.

• Jag har gjort en enkel applikation som kan räkna ut kolhydratinnehållet i en måltid.
• Surfar man på nätet så finns det massor med hemsidor skrivna om lågkolhydratkost. En bra start för att komma igång är att läsa är mitt kompendie Mamma äter inget vitt.
• Support, stöd och svar på expert-frågor får man på olika listor och forum.

Man behöver inte betala till något som Viktklubb om man inte vill (även om low carb-världen numera också är rätt befolkad av de som ser att det finns pengar att tjäna).

Med eget engagemang kan man komma långt när det gäller att förbättra sitt ätande – det är det ingen tvekan om.

Känner mig oerhört kreativ just nu efter en lång lugn sommar.

Annonsbladet från ett av de större studieförbunden för höstens kurser damp ner i brevlådan tillsammans med morgontidningen. Bläddrade igenom den och såg till min förvåning att inga low carb-kurser fanns med. Det känns ju just nu, som om det pratas om low carb, hälsovinster och viktminskning överallt.

Började fundera på om man ska dra igång en studiecirkel i low carb via något studieförbund? Finns det redan någon kursplan månntro? Lämplig litteratur?

Undrar om man skulle ringa och erbjuda sina tjänster…

Svarade på ett forum, där frågan kom upp om det verkligen går att jämföra dagens kost med stenålderns jägarkost och om det är vettigt att man förlorar sin mens, då man börjar äta low carb.

Jag tror inte heller att folk på stenåldern var feta. Och dessutom så levde många inte speciellt länge heller. Och tillgången på mat var definitivt inte densamma som nu. så kaloriintaget var nog rätt väl avvägt. Spelar nog mindre roll vad man äter om tillgången är begränsad. Tänk själv om man skulle samla/jaga all mat idag, som dessutom inte går att förvara annat än genom rökning/saltning. Och var man inte bofast kunde man inte bära med sig speciellt mycket mat heller, utan det handlar om att jaga mat för dagen. Inte var tillgången på mat lika ymnig som idag, då man i tätbebyggda områden sällan har mer än gångavstånd till en pizzeria.

Problemet är att vi genetiskt fortfarande känner ett oerhört sug till att tillfredsställa vårt behov av kolhydrater. Det finns något som heter sockerberoende. Alla råkar inte ut för det, men alla blir inte heller alkoholister av att dricka vin i lagom mängder. Och då behöver man något som hanterar detta sockersug, så att man inte hela tiden måste gå och kämpa emot suget av söta snabba kolhydrater.

Det har pratats alldeles för lite om sockerberoende, fast det nu börjar komma upp till ytan. Att äta “lite av allt” är definitivt inte något som fungerar för oss som har problem med sötsuget. Då måste man få bort det genom att reducera antalet snabba kolhydrater helt och hållet.

Sedan är det en annan aspekt, som jag också tror det kommer att börja pratas mer om när det gäller kolhydraterna och det är att jag tror att många av oss som haft magproblem av diverse slag, utan att få någon diagnos, har försökt att självmedicinera oss med det som känns mjukt för magen och är lätt-ätet: Dvs “vit” mat och rena sockerprodukter. Och utan alltför dåligt samvete, eftersom det dessutom ansetts som rätt “nyttigt” och OK, då det varit fettfritt.

Under min tid som “normalätare” så uppvisade jag alla symtom på IBS, men sökte inte hjälp. Vilket jag faktiskt borde ha gjort. Men är man en som kämpar, så försöker man in i det längsta att själv medicinera sig och ordna upp de problem men har.

I själva verket tror jag att många magproblem är en reaktion mot allt gluten som vi stoppar i oss. Många som övergår till att äta low carb upplever att eventuella magproblem helt eller delvis har försvunnit. Och faktum är att det till stor del är gluten som vi reducerat genom att börja äta low carb. Jag är helt övertygad om att många matrelaterade allergier helt skulle försvinna eller i varje fall reduceras, om man tog bort all gluten ur sin kost.

Sedan finns det alltid extrema varianter inom en och samma diet. På samma sätt som vissa Viktväktare nästan får ett astmaanfall om de ser en klick smör på någon annans tallrik har vissa low carb-ivrare en överdriven syn på hur den här kosten ska tolkas. Jag tycker inte heller det är bra att kroppen går i en sådan svält att mensen slutar komma – det är ett tecken på att kroppen inte mår bra och är under stress, eftersom den inte är i stånd att fortplanta sig. Något som annars elitidrottare och anorektiker annars brukar råka ut för.

Min syn på low carb är inte LCHF! Jag ser den från ett annat perspektiv och det är också därför som jag fortfarande säger att jag äter lågkolhydratkost (low carb) och inte LCHF:

Min syn är low carb (lite kolhydrater): Reducera antalet kolhydrater till en nivå där du själv känner att du mår bra. Det kan innebära att du äter lågt GI eller i princip bara kött och grönsaker. Och för att sedan bli mätt och ge kroppen tillräckligt med energi, så var inte rädd för att äta extra fett: Använd smör och grädde i maten. Rejält med olivolja på salladen. Köp inga light-produkter. Var inte rädd för fett, men vräk inte på det heller. Det var den läran som jag anammade och lärde mig, då jag började med denna kost. Och som jag gick ner i vikt på. Dessutom räknade jag då kalorier.

Men den syn som genomsyrar ivrarna för LCHF på diverse forum (dvs lite kolhydrater och mycket fett, strunta i kalorierna) är: Vräk på med naturligt fett (smör och kokosfett är väl det som verkar populärast. Grädde kommer nog stor favorit på nästa plats). Drick det också gärna i form av ägg blandat med smör/kokosfett. Och när du öser på med fett kommer du inte att han några problem med att reducera antalet kolhydrater. Läser man på ett tag, så inser man att det finns gränser även här, men gränser är definitivt inte det första man möts av då man börjar bekanta sig med denna variant av lågkolhydratkost. Grönsaker är inte riktigt rumsrent, men går man upp i vikt av att äta grönsallad eller broccoli, så vill jag nog noga syna den personens övriga matvanor. Men alla forum har sina käpphästar beroende på vilket folk som “bor” där.

Och sedan detta eviga drickande? Mat ska ätas och tuggas för att komma ner i magen i lagom takt och tillfredsställa vårt tuggbehov. Samma sak med normalviktiga som tror att low carb är en snabb fix att få den drömvikt de själva hoppas att de borde ha. Men det är två helt annat blogg-inlägg.

Personer som överlevt en hjärtinfarkt och som äter choklad två eller fler gånger i veckan löper tre gånger mindre risk att dö i hjärtsjukdom än de som inte äter choklad. Det visar ny svensk forskning som gjorts på svenska hjärtpatienter och som publiceras i tidskriften Journal of Internal Medicine. Man tror att det är antioxidanterna, som har den goda effekten.

Jag visste väl det! Choklad är Guds gåva till kvinnorna och något som man inte kan leva utan. Har ofta sagt att om inte någon form av choklad varit tillåten i min diet, så hade jag aldrig klarat av kosten i långa loppet. En viss tid varje månad, så skulle jag göra vad som helst för en bit choklad. Och det är just choklad som är det viktiga – inget annat godis fyller samma behov. Det är därför som det alltid finns ett lager i skafferiet, så man inte riskerar att bli utan.

Känns som om jag har väldigt liten risk för att drabbas av hjärtinfarkt.
Tror jag går och tar en bit choklad till!

Nu är det slut på sommaren och spinning-säsongen startar igen.
Min instruktörskompis tyckte att det var dags för mig att stiga upp ur Baden-Baden-stolen och gå på höstens första spinning-pass för honom istället.

Och han har helt rätt. Nu är sommaren slut även om man kan njuta av lite värme på dagen, om man sitter i lä i solen. Men i morse var det på med jacka eftersom det var rätt kyligt, då jag gick till jobbet. Kändes för kallt att sitta ute ens på en uteservering och äta lunch.

Vi diskuterade också min mat under lunchen. Borde jag äta lite mer kolhydrater före spinningen eller inte? Men eftersom jag just nu inte bara försöker hålla vikten utan hellre gå ner lite, så höll jag stenhårt på att utesluta alla kolhydrater utom grönsakerna till lunchen. Däremot lär jag vara hungrig som en häst när jag kommer hem efteråt. Träning gör en hungrig!

Så det ska bli skönt att börja träna på riktigt igen. Promenader är bra och en kombination av meditation och motion för mig, men gruppträning gör att man tar i så mycket mer och blir så mycket mer peppad.

Så det blir spinning ikväll! Kul!